Det är måndag igen, och efter den här veckan är det höstlov:) Varje terminsstart känns höstlovet som en hel evighet bort, men rätt vad det är så är det här. Efter det så lättar det lite, för snart kommer jullov, sen vårterminen med lite avbrott. Ibland många avbrott:)

Jag tycker hösten är så tung delvis därför, det finns inga högtider att se fram emot, mer än julen som ju ligger ett halvår framåt. Typ;)

Som vanligt så kan jag inte sova. Det gör inte ont i foten, och det är inte heller väldigt obekvämt men det är något som stör. Det går inte att komma till ro. Och som i natt, när jag äntligen somnade, så vaknade jag med ett ryck( jo, den gamla klyschan är ju väldigt talande, för precis så var det😂). Det blir en hackig och väldigt okvalitativ sömn, helt klart. 🤷‍♀️ Men, jag är inte den som är den, utan jag sover en stund på dagen om det behövs:) Och ja, kanske sabbar det nattsömnen nästa natt, kanske inte. Jag behöver sova, och skiter i när:)

I dag hade Lovelia tid hos barnortopeden med sina knän. Hon har ju haft ont i dem i runt tre år nu. Vi sökte först på vårdcentralen, som ju verkar vara ett ställe som mest är till för att mota bort folk från vården. Jag vet att det finns bra vårdcentraler, men jag har massor att tycka om deras dåliga helhetsseende och framför allt – de verkar inte vilja remittera vidare när de inte kan själva.

Första gången ville de att vi skulle prova med sjukgymnastik, vilket jag var ytterst tveksam till. Det hjälpte heller inte ett dugg, trots att Lovelia troget gjorde sina övningar. Så sökte vi igen, och då hade jag bett om en ortopedkonsult. Fick jag det? Nej, vi fick en distriktsläkare, utan större koll på ortopedi. Jag fattar inte det där? Knän = ortoped. Ben är liksom deras specialitet. Barn = barnläkare, barn är deras specialitet. Distriktsläkare = kan lite om allt men behöver inte vara specialist i alla grenarna. Hon gjorde inget, mer än sa att det kanske ändå var slatter. Okey…? Jag vill att en barnortoped tittar på henne, sa jag och fick tjata ett par gånger innan hon lyssnade. Hon sa att hon skulle skriva en remiss, och även en remiss till röntgen, för det ville ändå barnortopederna ha. Plus blodprov för att utesluta allt annat. Okey. Bra så, en röntgen är en bra utgångspunkt. Blodproverna var u.a. och det var även röntgen, som vi fick vänta på rätt länge. När vi fick svar därifrån, eller från vc då, så skrev hon: ”OM ni vill gå vidare så var vänlig boka en ny tid via 1177 så kan vi skriva remiss då.”

Ja, hon skrev inte OM utan Om:) Men ni fattar var jag vill komma:)

Jag skickade meddelande via 1177 och sa att eftersom vi redan pratat om barnortoped och att hon sagt att hon skulle skicka remiss samtidigt som till röntgen så var jag förvånad att det inte redan var gjort, men att de isf fick skicka den nu. Vi behövde väl inte komma dit? Jo, det tyckte de att vi måste. Jag vägrar att hålla på, min tid är precis lika mycket värd som deras, så jag tänker inte ta den, plus ledigt från skolan för Lovelia för att åka dit och titta på när de skriver en remiss🤦‍♀️

Efter några meddelanden fram och tillbaka så skickade de remissen:) Snark vad onödigt tungrott!

Det har tagit några månader, och sen var det sommar, men idag var det dags. Jag fick skjuts av syrran och Loppan gick dit från skolan som ligger ett stenkast bort. I väntrummet satt två gipsade ungdomar och jag:D Kände mig lite bortkommen, som om jag gått fel;) och läkaren flinade också glatt och frågade vem av oss som var patienten 😅

Han började med att fråga massor, sen klämde han massor och sen frågade och klämde han ännu mer. När han hörde att röntgen gjorts men inte visat något ville han se bilderna, men de hade inte skickats dit. Eller jag fattar ju att det sker digitalt nu för tiden men av någon anledning hade de inte fått dem. Sånt irriterar mig, såklart;) Han skulle få dit dem och eftersom slatter tydligen syns på vanlig slätröntgen så lutar han åt att det inte är det. Kan vara en inflammation och troligen ska en magnetröntgen göras👌för att se hur det ser ut där inne. Jag blir ledsen å Loppans vägnar att hon behövt ha ont så länge, men glad att det händer något.

Jag har ju en förkärlek till just ortopeder:) av ganska solklara anledningar, de har alltid figurerat i mitt liv, och sen jobbade jag med det också:)

När vi var klara körde syrran vägen förbi skolan så Lovelia kunde hoppa av, och sen släppte hon av mig hemma. Resten av dagen ägnades åt att plugga och jobba. Pluggandet bestod av att läsa kurslitteratur, som är både intressant och lite träig:)

I morgon ska jag tillbaka på återbesök till plastiken, och stygnen ska tas bort:)

Det ser jag fram emot med skräckblandad förtjusning. Nästan alla mina tidigare ärr är breda och fula för att de spruckit upp när stygnen tagits. Inte nån big deal men det blir inte snyggt. Jag tror att kirurgen har dragit ihop det nya ärret så att det gamla försvunnit, men det återstår att se. Jag tycker det är kul att ta stygn, på andra;) När de sitter på mig är det lätt att bara fokusera på att det faktiskt känns lite, så jag är lite pipig nu😅

Foten är fortfarande svullen, syns främst över vristen och fotknölen, och känseln är konstig, det har jag upplevt alla andra gånger också. Framför allt på knät, där jag kan peta på ena sidan och det känns frampå 😂 Lite nerver på fel ställen. Jag har ju fått senor flyttade och det innebär att jag kommer behöva lära om. När jag ska vicka foten uppåt så är det med rörelsen som tidigare vickade den inåt. Jag provade lite, men det gör ont så jag vågar inte innan jag fått ok:) Men jag pep av förvåning när foten ryckte till uppåt fast jag vred den inåt😜 ”Det är som att köra bil”, sa läkaren. ” Från början måste du tänka på att gasa och växla och göra rätt, men sen går det automatiskt.”

Ska bli spännande att se hur det blir med det hela:)

Nu vågar jag i alla fall lyfta ut foten ur aircastet utan att få hjärtklappning och känna paniken lura runt hörnet. Det går framåt:)

På kvällen sen ska Lovelia och Jordan få sin första dos vaccin, vilket känns bra. Då är de klara framåt jul och alla vi kommer träffa utom Jamie och Jack kommer vara fullvaccinerade 👌 Kanon!

Nu ska jag pyssla på lite här, sätta tillbaka foten i skalet först och främst, för när jag luftar så fryser jag som fasen efter en stund:) Skon är varm som en sommardag, och jag är frusen om fötterna normalt.

Vi hörs snart igen:)

Natti natti på er 😘