Okategoriserade

Bubblan:)

Innehåller annonslänk för Meds

Jag tycker att dagarna mellan julafton och trettondagsafton är som en bubbla. Det händer inte så mycket. Min mailbox är tyst, bara ett antal reklammans ramlar in, reor och ännu mera reor. Men inga mail som kräver min uppmärksamhet. Inget från barnens skolor vilket är sjukt skönt, för annars är det så mycket därifrån! Fattar inte varför lärarna inte bara kan lära ungarna det som de ska kunna, utan att maila om det. Jag skiter faktiskt i vilka kapitel de läst förra veckan🤷‍♀️ Jag är inte lärare. Så länge det rullar på i skolan så är jag nöjd, jag behöver ingen jäkla rapport:)

Bubblan nu känns som många upplever, och det är skönt. Även fast det inte är så många röda dagar så står det lite still. Jag antar att om man jobbar i butik så är det inte så iofs;) Jaja, det är najs med ett break från verkligheten. Jag ska snart sätta mig med skoluppgifter, vi har inlämning på fredag. I de andra kurserna jag läst så har vi haft en skitstor uppgift att lämna in i början av januari, som man fått sitta med många timmar under julen/nyåret, men nu var det en mer normal. Kan vara att jag fått en aning hybris också, och tror att jag kan, eftersom jag fått VG på höstens kurs:D Haha, men närrå, jag lovar, det är alltid svårt:)

Idag åkte jag med Patricia och Corrinda till Friskis, och så anslöt syrran sen.

Jag insåg att det är tolv år ganska precis sen jag satte min fot på Friskis för allra första gången. Jordan var fyra månader och jag fick ett träningskort i julklapp av exet. Jo, jag hade önskat mig det:) Det var dags att ta träningen till högre höjder, från gympa med fotbollsföreningen i skolans gympasal, till riktigt gym. Nu vågade jag inget annat än just gympa första gångerna för det var ändå något jag kunde. Jag var sjukt nervös 🙂 Och första passet, när jag satt och väntade på exet, så kom en tjej fram och hejade. Jag hejar alltid på folk och tror att jag känner dem men inte komme ihåg det;) Så kom hon tillbaka och bara: Men det är ju DU?! Eh, ja…?

Trailern för Familjen Annorlunda hade börjat snurra och det var därifrån hon kände igen mig. Hu, vad det var obekvämt! Folk tror alltid att jag är så himla bekväm med att vara med på tv, eller prata framför folk, eller bara prata:) Men sanningen är ju att jag inte alls trivs framför en kamera:) eller som nån slags mittpunkt. Jag har fått lära mig, och fortfarande är jag inte alls speciellt kaxig, utan tvärtom blyg och försiktig. Men tydligen så fejkar jag så förbannat bra att ingen fattar det;) Tolv år senare så hejar jag på massor av folk, för att jag känner dem:)

Jag körde bara gympa då, och tränade ensam. Exet körde spinning och det var alldeles för avancerat. Jag har testat det, gav det tio gånger för det sa ni att jag måste, antingen skulle jag älska eller hata det. Jag hatar det😂 Dels för att det är sjukt jobbigt, men även för att det är tråkigt. All cardio på maskin är dötrist…

Mina småtjejer hade gympa på lördagar, och där pratade jag med en mamma som bokat cirkelfys direkt efter, så jag frågade henne vad det var och om jag vågade testa, och hon sa Självklart! Så då testade jag. Och tja… det är tolv år sen och jag älskar det fortfarande. Idag kör jag i princip aldrig gympa, det händer ibland nångång på sommaren om det inte finns något annat ledarlett pass, men nu är det flera år sen. Idag har jag också sällskap, av döttrar och syster och även av träningskompisar. Nu händer det väldigt sällan att jag går till Friskis utan att känna någon, alltid är det någon man är halvtjenis med och åtminstone hejar.

Jag har fortfarande begränsningar på vad jag kan och vågar göra. Och försöker lägga en del fokus på cardio och en del på att stärka upp högerbenet. Foten, som är opererad, mår fint. Jag har inte ont, mer än om jag överansträngt mig, och det kan skava över senan som är flyttad, och så känns det konstigt över ärren, och ja, den svullnar. Men det är som det ska, och ger sig snabbt. Jag är stel i den om jag suttit stilla, eller på morgnarna, så då är det väldigt stappligt:) Det som stoppar mig är att det i många rörelser sliter i senan och att jag inte vågar belasta i de lägena. Jag är heller inte helt bekväm med att köra bil. Det går utmärkt, men jag känner inte riktigt foten, och blir trött som fasen. Det tar väl lite tid, jag har inte kört mer än några gånger. Jag KAN, och det är huvudsaken. Det är svårt att se var de skurit, det fanns ju ett gammalt ärr, som jag haft sen jag var sex år, och de lade snittet i det.

Upptill är det lite brett, men efter de 1,5-2 centimeterna syns det knappt. Det gamla ärret är det där det syns streck på var sida efter stygnen,så hela vägen ner till det lilla raka strecket på en centimeter vid hälen. Där hade jag ett dränage efter den förra operationen. Upp på foten ser man inte alls ärret lika tydligt irl som på bilden:)

Senan bullar upp här och gör det lite ömt vid tryck, men såret är så fint att det är svårt att se var jag ska tejpa:) Man ska tejpa ärren så länge man orkar, ett halvår eller så, för att de ska bli så fina som möjligt. Om jag fattar rätt så avlastar tejpen huden så ärret håller ihop och inte reser sig. Och sol ska ju undvikas för att de ska blekna fint. Inte för att jag bryr mig det minsta om ärren här, jag har ju alltid haft det, så vad spelar några nya för roll:) Men eftersom jag ändå vill göra min del av dealen så kommer jag tejpa hela sommaren, ända fram till hösten. Det är inte jobbigt direkt, och tejpen får sitta så länge den sitter, den torkar efter duschen och sitter kvar nån vecka eller så. Jag har också nån annan tejp/förband som jag hittade på Meds, Mepiform

Den ska ge fina släta ärr, och jag har den oftast på det fulare stället av ärret, och kör tejp förövrigt. Den här sitter jäkligt mycket bättre dock.

Meds har förövrigt fin rea de också:)

Jag fyllde på mina medicinskåp innan jul, men det är så himla bra att bunkar upp lite med det man vet går åt. Som i mitt fall nu, sårtejp:)

Jag har ju faktiskt laddat hem en ljudbok på engelska för första gången:) Även om jag behärskar engelska så ogillar jag att läsa på det, för jag får inget flyt, det går långsamt och jag fastnar. Men så tokledsnade jag på Christoffer Silvferbielke, eller egentligen de två männen som författat ihop storyn. Jag kände att det var ett overload av manliga snuskiga fantasier om gruppvåldtäkter, masochism och förnedring och fast storyn är rätt fängslande, så pallade jag inte mer av äckel. Jag försökte lyssna klart men blir bara förbannad och äcklad, så jag slutade mitt i. Det är ytterst få böcker jag påbörjar som jag inte avslutar, men de här är inte värda det. Brrr.

Jag gillar ju Karin Slaughter, och Nextory är mitt bibliotek, och där finns vissa av hennes böcker enbart på engelska. Vafan, jag testar!

Och det går ju alldeles utmärkt:) Jag kan inte hänga upp mig på ord jag inte fattar, utan att stoppa och slå upp, och då kan jag lika gärna lyssna vidare så ger det sig, och så begriper jag det allra mesta, enklare att höra än att läsa tydligen. Men inte så konstigt eftersom man hela tiden hör engelska men läser textremsan på svenska:)

Boken är lika bra som alla hennes andra, och häromkvällen, dagen innan nyår faktiskt, så satt jag i FEM timmar och sorterade strumpor 😂 och tiden försvann med boken i öronen.

Jag kastade massor, och parade noga ihop resten. Ni vet, inte bara en svart med en svart, utan den rätta svarta 😉 Och innan ni föreslår att barnen hjälper till eller att jag ska anordna nån slags strumpBingo edyl… glöm det. Jag har testat allt, och det slutar ändå med att jag får göra det själv. Eller acceptera att de parar ihop en gul med en röd🤷‍♀️ och är nöjda med det. Jag skiter oftast i att sortera strumpor utan kastar dem bara i en stor kasse så får de själva leta efter några som passar ihop, och de gör som alla andra i skolan, tar två olika:) I dont care. Men nu var det länge sen, och jag var less på de där kassarna 🙈 i tvättstugan. Nu finns det bara en, och den innehåller nästan bara svarta eller vita, och några mönstrade. Jag kanske tar en runda om nån månad när jag hunnit tvätta igenom allt annat en gång så maken har dykt upp. Gör den inte det så hivar jag resten:)

Några ska jag förresten fylla med kattsand och lägga i min bil, för det blir så mkt imma på insidan när det är sånt här skitväder:) Testa om det funkar.

Nu läsa lite skoluppgifter! Ha en fortsatt trevlig söndagskväll 🙂

Kommentarer

  1. Ulla Andersson

    När jag hade make och nästan två vuxna söner hemma samtidigt så blev det svarta strumpor str 40-45 för hela slanten. Alla kunde hitta ett passande par. Kalsongerna var det värre med ett tag tills jag kom på att: maken får ha enfärgade, en son får ha rutiga och en son får ha randiga. Finns många färger/rutor/ränder att välja på. Funkade alldeles utmärkt och så var strump- och kalsongbesväret ur världen.
    Ha en riktigt bra fortsättning på det nya året!

  2. Anna

    Här gjorde vi så att alla i familjen fick 20 par likadana strumpor. Mina är svarta med gråa prickar, stora killarna fick blå med ränder respektive svarta med ränder osv. Funkar bra och man hittar alltid någon att para ihop strumporna med.

  3. Lm

    Du kan i alla fall be barnen sätta ihop strumporna i skaften INNAN de slängs i tvätten.
    Det har vi börjat med här och då får man upp dom parvis när de ska hängas upp
    Så nu är det bara nån enstaka strumpa härifrån som svävar ute i det strumpuniversum som ju måste finnas.
    De blir rena i alla fall även om de sitter ihop 😂🤶🏻

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Kan jag och har jag, många många gånger🤷🏼‍♀️ och de gör det, i två dagar sen glömmer de bort det. Jag har sagt det nu med och antagligen blir det samma lika men jag försöker iaf 🙂

  4. Ewa

    Jag läser mycket, på Adlibris Lettoplatta, klarar inre av att lyssna, somnar bara!
    Strumptrollet finns i alla tvättmaskiner, måste nog monteras in på fabriken!
    God fortsättnng på 2022.

  5. M

    Alltså det är så skönt att kika in här oss dig. Inga uppdateringar om hur att julen är bortstädad och att man är redo för våren. Seriöst…först har folk inte tid att vänta på att det ska bli jul och sen har de inte tid att vänta den ska ta slut. Trettondagen som också är en del av julen har ju inte ens varit än. Jag och familjen njuter av ”julbubblan” och alla kravlösa dagar , härligt att det finns andra som också gör det.

  6. Ewi

    Någon storfamiljsmamma körde med tvättpåsar dvs släng skitiga strumpor i en tvättpåse (en för varje unge) och så tvätt och tumling sen in med hela påsen till rätt kiddo. Då var paren i samma påse och rätt par hos rätt barn.

    Idén var väl god men man ska orka också. Jag har bara tre själv och jag orkar ändå inte 😂

  7. Karin

    Jag har lagt ner strump och sock sorteringen. 😆 Jag är så frusen om fötterna att jag alltid kör sockvarianten med olika % ull i. Och färgen bryr jag mig inte om längre. Är det någon som störs av att jag bär en grön och en blå socka – ja, då får de göra det! Huvudsaken att jag är varm om fötterna! 😄 Sonen 15 år bär alltid olika färg på fötterna. Kan vara att han är alldeles för bekväm att leta efter två likadana. 😅

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Nja, jag sover uselt periodvis. Ibland, även fast jag avskyr att medge det pga låter som humbug😂 verkar det vara månens fel. Och egentligen, månen kontrollerar vattnet… klart den kan påverka människan:)

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Stylewish - Influencer Hosting