Igår så snöade det och stormade hela dagen och natten. När jag skulle dra ner min rullgardin i sovrummet så böljade de stora barrträden utanför så jag nästan blev sjösjuk;) Känner ni igen känslan? När man tittar på saker som rör sig i ett visst mönster så blir man yr och lite illamående. Herregud, säg att det inte bara är jag:)

Snön lyste upp fint och det är ju trevligt, men jag kände mig rätt klar med vintern. Plogbilen kom sent igår kväll, strax innan Robban kom, han som fått agera taxi till både Patricia, hennes kollega, en egen kompis och hans kompis, plus att han hjälpt till att skotta en uppfart. Plogvallen utanför var en meter bred och en halvmeter hög, så han fick ju vackert stanna på gatan och börja skotta. Snäll som jag är, och jag hade dessutom lovat;) så gick jag ut och hjälpte honom. Det hade ju snöat en halv decimeter till sen jag var ute senast, så det var ju massor att skotta undan, plus plogvallen, som ju dessutom blir ruggigt tung när den pressas ihop av bladet. Jag tycker inte det är schysst att göra de där vallarna, men folk tycker alltid jag klagar när jag säger det🙈 Men seriöst, det går ju att vinkla bladet så snön skjutsas förbi utfarterna, för att sen låta den ligga längs med tomterna. Det är otroligt stor skillnad på vem som sitter bakom ratten, för ibland är det så jäkla fint.

Inne i stan var det bättre, men jösses vad höga vallar det är! Som att det snöat i veckor, och så var det ett dygn. Vi skulle åka och träna, och eftersom syrran och jag samåker, och hon skulle köra, så väntade jag på hennes sms att hon åkte hemifrån, och gav en tumme upp på det. Gick ner och satte på mig skorna, och då ringde hon.

”Min bil startar inte!”

Eh, va? Pålitliga pärlan, startar inte? Jag var evigt tacksam till att Robban varit ute och kört, för det finns inte en chans att jag hade hunnit snöa av, skrapa rutor och hämtat syrran i tid för att hinna till passet. Men nu, det hade inte snöat speciellt sen vi skottade, och bilen var snöfri och även om den inte var varm så blev den ju det under färden. Jag hämtade upp syrran och vi hann precis i tid:) Jag erkänner villigt att det känns sådär, jag känner inte att jag har helt hundra koll på foten än, och att köra i halka och modd är alltid lite osäkert. Men pappas bil är stor och tung och fyrhjulsdriven:) Trots det så gled jag rakt igenom en kurva som plogbilen måste glömt helt. Ingen fara, men hade jag inte haft koll och sänkt farten så hade vi garanterat åkt av. 😅

Träningen gick … sådär. Jag fattar inte, eller det gör jag väl, men vad är problemet? Kan vara covid, kan också vara den förbannade ryggmärken som jag haft sen i våras… Jag tror minsann jag får falla till föga och boka tid hos en naprapat. Jag kom på att jag har frikort, och då kändes det genast enklare;) Naprapater är bra, men jag är också ganska bra på att känna av kroppen och kunna lösa problemen, inte direkt, men med lite tid, rörelseträning och ren rehab. Men det kanske kan vara bra att få lite konkreta råd. Jag tror inte helt på det här knäcka och bryta, ganska mycket för att naprapater själva säger att det inte är lösningen 🙂 Det är bara att leta reda på ursprungsproblemet och göra en förändring. Bara;)

Vädret gör en ju glad! Det är otroligt vackert med nyfallen vit snö i mängder, en klarblå himmel och sol:)

Solen värmer ju också, om än inte så man känner att man vill klä av sig:)

Med så här fint väder måste man ta sig ut. Och det gjorde jag:) Jag mötte mina tjejer i grinden, de skulle till affären och handla nåt, Lovelia skulle på basket träningen och Jamie är mest hos grannen och leker i snön:) Min plan på att få sällskap gick om intet, så jag och Doris fick gå själva. Rätt trevligt det med, då kan jag lyssna på bok i fred;)

Först var jag tvungen att käka lite, sen en halvlång promenad, för jag kan inte gå ordentligt. Det är dels halt, eller så är jag orolig för att det ska vara halt, som en tant;) men sen får jag ont i senan också. Antar att det blir lite överansträngt, och att det blir bra med lite vila. Hoppas det i alla fall. Jag var tvungen att ta en kvällspromenad också bara för att riktigt känna efter, och jo, det gör ont nu. 🤷‍♀️Jag har inte gått speciellt långa sträckor i sträck, och definitivt inte hållandes i ett koppel, spjärnande emot halkan, jag brukar leja bort det;) Jaja.

Sen in, duscha, och skriva. Det är spretigt som fasen och behöver bindas ihop, men det blir inte klart idag. Heller:)

Mat ska lagas, och jag hade siktet på lasagne. Så det blev det. Tar ju tid att laga, men det är gott. Idag var jag riktigt nöjd med den, svingod:)

Barnen käkade och alla blev mätta och belåtna. Jag tog kvällspromenaden och sen har jag faktiskt kollat på tv. En Remake av Doktorn kan komma, minsann:) Chicago Med efter det och snart ska jag väl sen nåt avsnitt av Chicago Fire också:) Det är ju ändå sportlov så morgnarna är inte så tidiga.

I morgon då. Jag hade massa saker inbokade, nästan samtidigt, och det var ju bara att inse att det inte funkade, så allt utom det viktigaste är avbokat. Lovelias besök hos barnortopeden. Inte samma läkare som förra gången, vilket förvånade mig, utan överläkaren. The big boss. Det gör mig en aning nervös, om jag ska vara helt ärlig. Men, hennes blodprover är ok, vilket är bra. Knäna är allt annat än ok, och hon vill ju spela basket. Hon är bra på det, men man vet ju inte, kanske kan hon inte fortsätta. I morgon får vi veta svaret på MRT. Samtidigt som jag är orolig att det ska vara något allvarligare, så hoppas jag att det är något, för hon har ju så ont att det påverkar henne i vardagen. Något som enkelt behandlas och blir tipptopp givetvis.✊🏼

Ok, håll tummarna för det! Nu ska jag köra i säng Jamie:)

Vi hörs snart!