Jag skulle vilja prata lite om kriget i Ukraina. Eller egentligen om otäcka och obehagliga saker som inträffar runt om oss, spelar ingen superstor roll exakt vad det är. En pandemi, en terrorattack, ett krig, en tsunami.

Väldigt många vill nu sätta livet på paus, eftersom det är krig i Ukraina. Okej, jag fattar, jag tycker också det är fruktansvärt. Men, varför just nu? Det är krig och sattyg hela tiden, på olika ställen i världen. Syrien, Bosnien, Afghanistan. Bin Ladens, Ursuts, Husseins och så vidare. Inte sätter man livet på paus för det? Nån dag, när det är akut, men sen lever man vidare.

Och det är bra, det är så det ska vara. Man ska vara medveten om vad som händer, ha ett visst mått av koll på omvärlden. Men man ska inte sluta leva. Det som händer nu i Ukraina är sjukt, vidrigt och fullkomligt galet. Putin är galen. Jag är helt övertygad om att det är så på riktigt alltså, att han förlorat förståndet. Vilket gör det hela än mer otäckt. Galna människor är oberäkneliga och gör vansinnessaker.

Jag tänker så här: Kan jag göra något åt det? Kan jag ändra på något? Om svaret, som i det här fallet, är nej, så försöker jag att inte oroa mig, inte grubbla eller må dåligt över det. Det betyder inte att jag inte bryr mig, eller inte är medveten om vad som händer, för det är jag. Jag följer nyheterna och givetvis både förfasas och fördömer jag det. Men, jag sätter inget på paus. Mitt liv pågår här och nu, och jag tänker inte låta en galen människa ta det ifrån mig.

Jag tror att oroa sig över det man inte kan göra något åt bara sänker oss själva. Jag tror på att hålla sig informerad, via verifierade källor som SVT, inga konspirationsteorisidor, inga bekantas inlägg på Facebook eller delade instagraminlägg. Var källkritiska. Dessutom, att sprida desinformation är ett väldigt vanligt knep att ta till i krig, var uppmärksamma och kontrollera fakta innan du sprider det vidare. Jag tror på att göra det man kan för att hjälpa, vad det nu kan vara. Skänka pengar till olika, verifierade, organisationer, eller åka som läkare till flyktinglägren, det man kan helt enkelt.

Men jag tror inte på att sätta sitt eget liv på paus, det hjälper ingen. Aldrig någonsin. Inte under några omständigheter. Det är inte att visa solidaritet utan tvärtom underkastelse och uppgivenhet.

Det är helt enkelt okej att leva. Även om andra har krig, sörjer, eller mår dåligt, så är det okej för dig att leva ditt liv. Det är okej att gå och lägga sig på kvällen, i sin trygga säng, man behöver inte skämmas för det. Det är okej att skratta och flamsa, det är okej att må bra!

Ingen i ett krigsdrabbat land kommer anklaga dig för att vara en dålig människa för att du råkar leva i ett land där det inte är krig. Och gör de det så är det inte ditt problem, man kan inte tänka så. Det är fint att bry sig om, och det är svårt att inte känna en oro över hur det är nu, jag menar inte att man ska vara en ignorant skitstövel, det fattar de flesta. Men det är okej att vara glad över det som är bra i sitt eget liv.

Kan man ändra på något, och om man vill det, så gör det. Det kommer troligen att vara bra för dig. Men kan man inte det, så försök att bara acceptera det som är utan att grubbla sönder och samman över det, för det kommer inte att ta dig någonvart. Bara till oro och ont i magen.

Sluta inte leva! Man kan stötta de drabbade på betydligt bättre sätt, jag lovar.

Jag tror på Ukraina 🙌 Jag tror på att resten av världens support kommer göra så Putin är rökt, var han än vänder sig. Den som gapar över mycket osv.

Ta hand om er❤️