För en vecka och nån dag sen, förra lördagen, så fyllde min lilla Loppa 15 år. Att kalla henne för Lilla Loppan är inte längre korrekt, för nu är hon nästan 175cm lång, men hon var inte större än 47 cm när hon föddes:) Jag tjatar om detta, men det är lite fascinerande hur det kan skilja mellan helsyskon. Hon är mitt minsta barn, inte ens tvillingarna var så små. Jag var bra på att vara gravid och föda barn, och även amma. Mina ungar har varit från 2,7 kilo till 4,5 kilo. Alla har helammats i runt ett år, och sen delvis uppemot två. Det är fasen coolt att kunna producera mjölk som barn utvecklas och växer på🤗

Men alltså, femton år. Det är stort, en milstolpe:)

I vår familj så sjunger man för födelsedagsbarnet på morgonen. Det kan innebära att man får kliva upp i ottan för att få ihop det med alla som ska iväg. Det är därför skönt när det är födelsedag på en ledig dag:) Lovelia var vaken när vi kom, och det får man vara, det är okej:)

Vi skred in och sjöng med morgonhesa röster, och Doris kastade sig upp i sängen hon med. Paket överlämnades och öppnades. Jag är ju partisk så det står härliga till, men jag tycker ju att jag har de allra finaste barnen❤️

Den där busiga blicken:) Lovelia är mitt sjunde barn, min sjätte dotter och den av systrarna som är yngst. Efter henne kom det två bröder.

Hon har alltid varit en omtänksam tjej, som älskat sina syskon. Just det där med att älska syskonen blir kanske svårare med åren;) När småbröderna är som pain in the ass mestadels 😉

Lovelia, precis som sina systrar, hade svårt att börja prata som man ska. De har alla haft lite olika problem. Janelle läspade, Patricia kunde inte säga R, Corrinda var det egentligen inga problem med men vår BVC-sköterska som vi hade då var stressad av det faktum att hon var tvilling, och ”tvillingar har alltid svårt med språket och utvecklar ett eget sinsemellan” Hm..nä. 😅 Inte mina. Novalie, Trixie och Lovelia hade olika talfel, och jag har harvat runt hos logopeder med dem. Loppan hade det värst, och hon backade också sjukt mycket i sin språkutveckling när den andra föräldern avlägsnade sig från familjen. Det ville inte riktigt soc tro på, men det skiter jag i. Det var nämligen så.🤷‍♀️

Hon hade sån tur att det var nåt projekt där logopeder kom ut i skolan för att hjälpa, som hon kom med i. Så från hon började skolan fick hon regelbundet träffa logoped på skoltid. Hon fick också en superbra fröken. En som jag ogillade rejält sen innan efter en incident med just tvillingarna flera år tidigare, men jag hade inte behövt ta ställning till att omvärdera henne innan Lovelia började. Så, först var jag skitsur och grinig mot henne, men sen …. Alltså, jag är inte sämre än att jag kan ändra mig! Hon är en suverän lärare 🙌 och hon var enormt bra för Lovelia.

Hon hade svårt med skolan i början, såklart. Det är inte så enkelt att ljuda ihop ord när man inte kan uttala ljuden ordentligt. Men hon har jobbat, och fått bra hjälp och idag är det minsann inga problem 🙂

Nu är hon dedikerad och pluggar och jobbar stenhårt för att få bra betyg. Vad hon nu ska med dem till, för hon har ännu ingen såndär dröm vad hon vill göra:) Men det är alltid bra med fina betyg, såklart. Hon går i nian nu, och ska välja gymnasie vilket stressar och pressar. Det kommer bli bra vad hon än väljer:) Jag har efter alla barnen insett en sak. Det är rätt dumt att välja Sam, samhällsvetenskapliga programmet om man inte tänker plugga vidare ganska direkt. För då går du ut gymnasiet och kan absolut ingenting. Bättre att välja ett program där man får en yrkesutbildning:) Jag hejar på elektriker, rörmokare eller målare, för de tjänar ju dessutom hyfsat med pengar. Då kan man jobba som det under några år medan man kommer på vad man vill göra när man är vuxen. Smart va? Så länge det är högskolekompetens så är jag nöjd, öken att behöva läsa in ämnen.

Hon spelar basket också, följer Corrindas spår där. Hon är envis på plan, ger inte upp i första taget utan sliter och kämpar. Hon gör inte mest poäng men hon är bra på att se till så andra får bollen och kan sätta den i korgen, och att stoppa motståndarna. En viktig spelare. Lite som en fotbollsback, så viktig men inte den mest åtråvärda positionen.

Lovelia ❤️ Det kanske vackraste av mina barns namn. Jag hade inte hört det innan, men var så förtjust i namnet Noelia. Bara det att med en Novalie så kändes Noelia för likt. Jag lekte med bokstäver och plötsligt så fanns det bara där: Lovelia. Jag sa det först till Patricia, testade det, och hon älskade det. Jag älskar det lika mycket idag som då. Alla mina barns namn är jag extremt nöjd med fortfarande:)

När vi sjungit för henne så var jag tvungen att börja packa för att åka och ta hem husvagnen. Det gillar jag inte alls, att inte vara hemma på mina barns födelsedagar, men nu fick jag vara med på morgonen i alla fall:)

Lilla Loppan, 15 år❤️ Jag älskar dig 🙂