Idag är det en såndär trist dag, med jämngrå, fast ganska vit, himmel. Jag får lite ångest över att veta att det är så dagarna kommer se ut framöver. Borde kanske blivit pilot, de får ju se solen varje dag, eftersom de flyger ovan molnen 😀

Men, jag har aldrig velat bli pilot faktiskt, eller jo, efter varje Flygdag som Försvarsmakten har är jag fett lockad, men det går över efter ett tag. I stället ska jag städa nu. Det är inte det minsta roligt, men välbehövligt. Märkligt är dock att alla barnen försvinner iväg så fort man andas om det;) Jag har en jacka i tvätten som jag måste komma ihåg att hänga upp, kanske hinner den torka till i kväll. Vi ska cykla in på stan är tanken. Och det är tråkigt med en blöt jacka:) Det är i nåt snabbtorkande material tror jag, så möjligheten finns. Sen ska jag inte glömma vantar i kväll, hade inte det sist och hade rejält ont i händerna när vi kom hem. Jag har bara handbromsar på min cykel så det var lite knöligt att bromsa;) Tur att jag har uppförsbacke hela vägen hem;)

Igår klippte jag gräset. Det var högt, och tog tid, men gick bra.

Gräsklipparen är snäll och tuggar sig igenom även det högsta gräset. Min matta har blivit så frodig på sina ställen. Dessvärre är det massor av barrträd som fäller kottar som man sen trampar på. För att inte tala om ekorrarna som sitter och hivar ner förbrukade kottar 😅

Jag hann klippa, och duscha innan jag sen åkte och handlade, och det innan det blev fullt på parkeringen. Nu är det rätt smidigt ändå på Citygross, tycker inte att det är speciellt mkt folk inne även om det är massor av bilar. När jag sen kom hem, och hade packat upp varorna, så var jag så trött. SÅ trött. Ni vet, sådär som man bara blir ibland, som att någon slår en i skallen med en gummiklubba. Det var bara att lägga sig en stund, och det finns ju få saker som slår en powernap:D

Jag har sovit lite rassligt i några nätter nu. Jag sover gott, men drömmer så mycket. De här långa sammanhängande filmdrömmarna, som man kommer ihåg delar av när man vaknar. Häromdagen var det en mardröm, inte kul, Men i natt ….? Alltså, vad representerar drömmar egentligen?? Vill man ens veta;)?

Jag drömde om en gigantiskt spindel, inget konstigt med det för jag har Shitloads av dem hemma, slår ihjäl dem i parti och minut. Men den här var extra stor, med fet kropp. Så när jag skulle döda den kunde jag bara klämma av den liksom, mitt på. Då förvandlades den till en pytteliten bebis. En liten flicka, sötaste ever. Kanske en decimeter lång, så värsta Tummeliten:) Den här lilla flickan behövde sjukhusvård, och det finns förvisso väldigt små för tidigt födda bebisar, men de flesta är ju större än en decimeter, så allt var tvunget att specialgöras a la McGyver. Så jag tillverkade små pytteelektroder för att kunna övervaka hennes EKG, som ju ändå var helt meningslöst för den larmade ju hela tiden. Hennes hjärta slog väl i kolibritempo. Den här lilla bebisen har jag sen vårdat hela natten, hon var inte min, så jag har också våndats över att behöva överlåta henne till föräldrarna, som inte var så vassa. Antar att det kan vara den här hemska historien om den lilla treåringen vars mamma misshandlat henne ligger och spökar i mitt omedvetna. Men ändå. Vad är det för galen dröm:)

Jag älskar att drömma:) I så många år gjorde jag det aldrig, eller kom iaf inte ihåg det alls. Jag sov så lätt och vaknade av minsta lilla ljud från barnen. Mitt undermedvetna då var på helspänn, och dels var det ju mammainstinkerna såklart. Men även min emetofobi spökade. Ljud som eventuellt skulle kunna vara att någon var på g att kräkas, väckte mig och det med en puls på 200. Det adrenalinpåslaget är omöjligt att somna om ifrån, så det blev ju några vakna timmar efter varje sånt uppvak. När jag senare läst om stress och stresshormoner och adrenalinpåverkan osv så undrar jag hur det är möjligt att jag ens lever 😅 Eller… det var ju att ta i lite väl mycket;) Men att jag inte gått in i väggen, eller fallit ner i djup depression edyl är ganska märkligt. Så stressad som jag varit, av både emetofobin och sen allt med skilsmässan under så många år, med kortisolet instängt på topp, jag borde inte må så bra. Men, det gör jag:D

Tacksamt nog. Jag är säker på att det beror på träningen. Stress handlar ju om fight or flight. Att slåss eller fly. Vid en stressituation slår adrenalinet till för att vi ska kunna just fly eller slåss. Min lärare beskrev det med hjälp av en björn i en grotta:) Det här är ju uråldriga grejor, och att man när man på stenåldern kom in i en grotta och möttes av en hungrig förbannad björn så behövde man kunna springa fort som satan, eller slåss. Blodet strömmar till musklerna för att vi ska kunna slåss eller springa. Om man inte får utlopp för sin stress, så stannar den kvar i kroppen. Man kan ha kvar den i över ett år, så tänk vad upprepad stress gör med kroppen, när den aldrig får utlopp för allt den samlat på sig. I vardagen så stressas vi ju massor, men sällan på så vis att vi behöver springa eller slåss för vårt liv fysiskt. Det hörde stenåldern till, då de inte hade räkningar eller dagishämtningar att stressa över.

I alla fall, stress är sjukt intressant och ju mer man lär sig ju mer kan man hantera den. I mitt fall så hade jag noll koll innan jag började plugga. Men jag hade redan en träningsvana, och den gjorde att jag längtande efter att få åka och köra slut på kroppen. Just där och då var det den enda timmen på dagen som jag fick ro i huvudet. resten av dagen snurrade katastroftankar. 24/7…

Jag är helt övertygad om att det är tack vare träningen som jag mår bra idag. Eller så bra jag kan, för jag har såklart dippar jag med. Det har varit ganska tunga år. Träningen har varit och är, min livlina. Utan den skulle det inte dröja så länge innan jag mådde uselt till både kropp och själ. Jag är tacksam 🙏

Drömmer ni?? Berätta, det är så roligt att få höra:)

Nu ropade kaffet i köket att det är dags för en påtår. Sen är det fix inför kvällen:) Ha en fin lördag! Glöm inte att Sverige spelar fotboll 🙂