Började på fredagen med att vi åkte och tränade, sen kikade vi in till Patricia på hennes jobb, hon hade lunch. Hon fyllde ju år då, min stora lilla dotter:) Nummer två i raden, och min sidekick i livet på många vis.♥

Sen hem och käka för att sen dra och handla, och sen hem igen för att duscha och göra mig i ordning för kvällens Soultrain. Jag mötte upp med Helen strax efter sex och vi traskade dit och satte oss lite avsides för att kunna snacka. Det gick utmärkt tills de dukat av, jag visste inte ens att det var mat och grejer, men det är inte min grej med buffe….så det är helt ok:) Men så fort det dukats bort så ökade de musiken till Icke talbart. Fucking hate it. På allvar alltså. Vem vill ha det så, förutom på dansgolvet, men varför i hela friden ska det vara så högt att man bara kan prata med en i taget och då genom att vråla rakt i örat? SÅ DUMT. Speciellt där, det är liksom ett yttre rum där det skulle gå utmärkt att ha lägre musik. Men nej. Alla ska bli döva, och alla är dumma i huvudet som har pub/nattklubb.

Ha:)

I alla fall, vi träffade på Sussie, gammal kompis sen evigheter och snicksnackade lite, och dansade lite innan vi drog oss åt andra hörnet av dansgolvet. Massor av folk och massor av ohyfsade människor som inte tar hänsyn till andra. Ja, jag kanske är gnällig i överkant nu;) men när man ska ta sig fram i ett folkhav, så behöver man ju bara vara lite smidig för att det ska gå bra, inte bete sig som en jävla buffel i en porslinsaffär och bara gå rakt på, oavsett om det står nån där eller inte. Jag kanske borde skaffa vassare armbågar helt enkelt;) och gå upp lite i vikt så man inte flyttar så lätt på mig.

Helen pekade ut en snubbe för mig, som en bekant till henne, och det hela slutade med att vi blev upptagna i det gänget. Massor av killar i alla möjliga åldrar. Det visade sig att få ihop ett killgäng för att gå vidare, det var värre än att få ihop en hel förskolegrupp med tvååringar som skenar åt alla håll och kanter. Men jesus vad hopplöst;)Jag har aldrig varit med om maken. I vimlet så stötte jag också ihop med en snubbe jag träffade sist, och han hakade också på. Vi skulle gå till ett ställe som heter Mjesto, jag har aldrig varit där, och tveksamt om jag någonsin kommer gå dit:) Det var KÖ. Alltså, jag köar inte;) Det är under min värdighet. Är man en diva så är man. Hihi. Vi köade faktiskt en stund, men sen blev det ändrade planer och vi hamnade på Harrys. Aldrig varit där heller tidigare och behöver nödvändigtvis inte gå dit igen…. Vet inte ens vad det är för ställe, om det är nattklubb, bar eller karaokeställe? Corrindas uttalande var att det är bara luffare som går dit;)

Beställde en öl i baren, och hamnade öga mot öga med en tjej som utbrast: ”Men det är ju du!”

”Ja, det är ju jag” 🙂

”Det är ju Carola!!”

”Jajamensan, det är jag det.”

Det visade sig vara en lång och trogen läsare/följare, som hängt med mig länge. Jag blir så glad när ni säger hej! Jag blir alltid skitförvånad, och tror att jag borde känna igen er, men det är något så himla härligt med att få träffa er, som liksom gått vid min sida. Ni betyder mycket för mig. Jag vet exakt hur ni känner när ni ser mig, för jag känner likadant när jag ser någon jag följer/känner till. Man tycker att man är bekant med personen i fråga på ett personligt plan och hejar instinktiv och glatt. Jag har för många år sen Hejsansvejsat på en kille vi mötte på stan, han hejade glatt tillbaka och mina kompisar gjorde stora ögon: ”Känner du HONOM?”

”Eh ja??” Men vafan är det med dem, det är ju ingen särskild, typ en pappa från jobbet bara? (Jag jobbade på barnsjukhuset och träffade så mycket folk.)

Visade sig vara Frank Andersson, och det här var ju förr i tiden när han var stor. Jag erkände inte för kompisarna att jag inte alls kände honom;)

Han var ju känd på riktigt, medan jag är bekant på ett annat vis:) Ser ni mig, så kom gärna fram och snacka lite:) Jag tycker om det, och jag blir glad.

Tjejen på Harrys var så trevlig, världens mysigaste, som var på dejt med nån snygging. Hoppas den gick bra:)

Sen skulle vi gå en trappa upp. I ljudnivå smärtgräns, och där nånstans var det väl slutlyssnat för min del. Kan inte säga att jag direkt kommer ihåg ett enda vettigt samtal, för det fördes inga. Det var bara vrål i öronen. Luta sig nära, skrika, fråga VA? och sen upprepa. Bah. Men, det var ändå roligt, på sitt sätt. Dansa och dricka öl är kul:) Ytterligare en som kände igen mig, visste vad jag hette osv, men lite oklart från var. Jag har ingen aning, han var kanske lite lik nån, men jag tror inte vi träffats förr. Helens bekant kände också igen mig, medan jag vet att jag aldrig sett honom förr. Han klurade på det där länge och väl, och när jag berättade hur många barn jag hade, så ramlade polletten ner.

”Aha, du har varit med i Familjen Annorlunda!”

”Ja, alltså, för…skitlänge sen, men ja.”

Det visade sig att han ju jobbade ihop med Helens ex, som då alltså pratat massor om mig. Jag frågade om det var bra saker han sagt och det var det.:D Tur för honom det! Den stackarn blev uppringd där mitt i natten, för att det skulle väl till nåt slags bildbevis på att jag var jag och han var där med mig, eller nåt, jag vet inte;) Ber om ursäkt för det:)

Ja, det var en stökig kväll, men en kul kväll. Jag fick fyra förslag om att gå hem och ligga lite…bara en sån sak;) Från en kille lika gammal som Patricia,(27) som för övrigt trodde jag var max 35 så jag måste ha lyckats bra med makeupen;) och från en några år äldre än mig, och sen två typ 45-åringar. Jag gick hem solo:D Eller gick och gick, jag cyklade. Och fy faaaaan vad tråkigt och långt det var utan syrran! Trodde aldrig jag skulle komma hem och fick snacka lite med mig själv där över det långa gärdet för att inte ramla av cykeln av tristess.

Jag var hemma vid fyra kanske, och insåg att jag inte ätit mer än kvarg, en halv banan och två pizzaslicer som de kom ut med på Soultrain, och käkade en macka. Men var mest skittrött så Doris fick det mesta, jag drack upp mjölken och gick och lade mig i stället.

Vaknade och var såklart svinhungrig sen. Mådde bra, tack och lov, för det var en del öl där på kvällen, och duschade och käkade, och sen hämtade syrran upp mig för att vi skulle köpa presenter till släktkalaset vi hade idag. Hon är dränkt i jobb och kunde inte haka på Soultrain utan satt och jobbade till tjugoett på fredagkvällen.

Vi körde Jysk, Cervera, Åhlens Outlet som vi fått hit precis, Ikea och nåt mer här i krokarna innan vi bytte och drog till Gränby. Där var det Pandora, Kitchen home, och några mer, innan vi avslutade med McD på väg hem. Jag var ju hungrig som en jäkla varg, och klockan var runt 20. Allra sist sprang vi in på Citygross för att köpa fikabröd till idag.

Väl hemma sen så städade jag lite, och sen gled jag ner i soffan och såg på två Beckfilmer.

.

Idag vaknade jag av värsta regnskuren som slog rakt på rutan, nånstans vid halv åtta. Sen kunde jag inte somna om, men låg kvar och halvslumrade iaf. Klev upp och röjde köket, vardagsrummet, badrummet, slog in paket, bakade och dukade.

Nej, jag delegerade en del också så vi hjälptes åt:)

Märkligt nog var jag klar över en timme innan kalaset började? Alltså, va? Jag hade till och med sminkat mig, fixat håret OCH bytt kläder. Och fick ändå bara sitta och vänta. Vem är jag och var har jag tagit vägen?

Patricia dök upp först och jag snackade lite med henne, vi har alltid massor att avhandla. Nu ses vi ju inte varje dag längre och det suger. Sen kom mamma och syrran, samtidigt som Janelle, Simon och Jack. Eftersom jag planerade bra, eller dåligt, det är en smaksak, så har jag fyra barn födda mellan 2/9 och 15/10, plus att Simon fyller nu också. Det blir alltid ett gemensamt kalas. Något jag inte alls gillade förr, för jag tycker man ska få ha sitt eget kalas, men med tiden älskar jag det. Bättre att få samlas en gång ordentligt än att alla ska stressa för att få ihop det. Den här gången var det bara familjen, jag kände att det var bäst så. Jag brukar ju bjuda hit farfar med fru, men det blev så snabbt bestämt vilken dag vi skulle ha kalaset att det inte riktigt hanns med att planera. Det är synd för jag uppskattar ju verkligen att vi ses ♥

Just nu är jag också fett irriterad på pappan till barnen, men det är som det är. Jag försöker förtränga det, för det gör mig bara sur och tjurig. Han är inte värd det helt enkelt. Men kanske att hans pappa fick en släng av den sleven just den här gången, utan att det var meningen! En annan stor anledning är ju corona. Jag har inte riktigt vant mig vid att man får bjuda hem folk igen, eller för den delen gå ut och festa natten lång, det känns fortfarande lite förbjudet. Kanske aldrig riktigt kommer över den känslan.

.

Vi hade det trevligt! Satt länge och snackade och fikade, jag hade frysta bakeoff-bullar:) och hade gjort smördegsinbakade chokladkakor. Sitter på datorn idag och den är så trött att jag inte kan visa några bilder, får ta dem senare:) Sen var det prinsesstårta också och nu är det färdigfikat för resten av året. Trixie fyller iofs snart så det blir väl lite då med, men inte mer än så.

Sa jag fullt medveten om att jag älskar fika och mest troligt snart kommer sitta där med en tårtbit eller bakelse eller nåt;)

.

Vet ni, vi pratade om Monty Python idag:D så nu är jag så sjukt sugen på att se Den heliga graal, eller vad den nu kan heta. Jag kommer inte ihåg det som Janelle och Simon berättade om den, men det slutade med att vi alla garvade så tårarna rann. Min favorit med dem är annars Life of Brian, som jag inte sett sen Jesus gick i kortbrallor förvisso. Jag tror jag kollar på den i morgon, och lägger mig och läser en stund nu:)

Nej, nu ska jag städa upp det sista, ska plocka ur diskmaskinen som snart är klar så jag kanske slipper börja dagen i morgon med att plocka disk i hela köket. Barnen är hopplösa på att bara ställa  ifrån sig muggar och tallrikar. Om diskmaskinen står öppen, så kan det hamna där i, men det är absolut inte möjligt att öppna luckan själv och kika in. Ibland undrar jag om jag bor med en flock apor;)

Hörrni, ha en härlig måndag! Eller om ni är vakna nu, en fin anslutning på söndagkvällen 🙂

Natti natti 🙂