Jahapp, redan fjärde advent. Holy smoke.

Och apropå smoke… I fredags morse vaknade jag klockan sju av mitt alarm, stängde av det och hörde Trixies larm, och att hon stängde av det. Sen började nästa larm tjuta. Alla vaknar olika tider här hemma, men många larm går just vid sju. Det kan vara ”last call-larmet” för någon och då brukar det bli fart:) Nu funderade jag på vem fan som hade valt ett sånt vidrigt ljud på sitt larm, finns det ens på telefonerna? det var ett högt, tjutande, ettrigt upprepande. Dämpat ändå för jag har dörren stängd. Jag väntade på att vem det nu var skulle stänga av det, det kunde seriöst väcka en död så borde inte ta så många pip till. Men inget hände? Nähä, men kanske måste gå upp och kolla då.

Jag behövde bara öppna min dörr för att med all önskvärd tydlighet inse att det var brandvarnaren som tjöt. Ok, fan. Inte bra.

Vi har en i hallen, så jag högg tag i den, men den var tyst, alltså var det den som sitter i trappan nere. Jag såg ingen rök eller eld, tacksamt nog men man blir ju fruktansvärt stressad av det där ljudet. Jag fick såklart inte loss brandvarnaren från väggen, och samtidigt så stod Jordan och Jamie intill och frågade tusen frågor:) Trixie kom också och kanske att jag såg Lovelia, det komme jag inte ihåg.

Till sist fick jag loss den, och ryckte ur batteriet. Kollade in i tvättstugan men allt var lugnt, och en hastig översyn gav svaret att det inte fanns någon brand. SKÖNT! Det var -22 grader ute, jag hade en långärmad t-shirt på mig och frös så fort jag klev ur sängen, att behöva utrymma huset kändes inte lockande. Fy fan vilken mardröm om det skulle börja brinna. Må det aldrig ske.

Nu till det mindre bra i det här. Robban och Novalie hörde inte ett skit, de sov som stockar. Corrinda vaknade av det, men när hon hörde att vi rörde oss så somnade hon om, hade några minuter kvar tills hennes larm ringde. Jag som bor i helt andra änden av huset, med stängd dörr, vaknade ändå av det, så det känns bra. Vi har ju en till brandvarnare ganska precis ovanför den första, som täcker övervåningen, så hade det brunnit hade den gått igång strax efter. Kanske att övervåningsbarnen vaknat av det? Jag har nu pratat allvar med kidsen. Hör man brandlarmet så måste man checka. Alltid. Om ingen ropar att allt är lugnt och man får ett konfirmerande svar på frågan om det är säkert att somna om.

Jamie ville ha en brandövning som i skolan, och det är ingen dum idé. Vi har haft det nån gång, länge sen nu, men det är ju alltid bra.

Varför brandvarnaren fick spunk? Ingen aning. Jag har blåst på den så eventuellt damm försvunnit, sen satte jag i samma batteri och den funkar fint igen. Men syrran köpte en ny till oss också, så nu har vi tre. Kanske att det skulle behövas ännu en, jag hade en i tvättstugan förr, men den larmade konstant för de reagerar även på fukt, och när det duschas där nere så blev det inte så himla bra.

Jaja, extremt tacksam över att det inte brann.

Jag är också extremt tacksam över att vår lilla Stumpan är hemma igen. Ingen hade sett henne sen i torsdags förmiddag och vi började fundera redan på fredagkvällen när man inte behövt släppa in henne. De ska ju ut 24/7 de där två. Fredagsmorgon och ingen katt. Robban tog en sväng på eftermiddagen och letade efter henne, kollade vägarna runt omkring och skogspartiet bakom oss. Hon går inte så långt. Men ingen katt. I vanliga fall så jamar hon massor, men inte ett ljud. Han kollade spår i snön, men det fanns ju en halv miljard. Det finns ju inget mer att göra, och man känner sig väldigt maktlös.

Jag lade ut en bild på henne i vår FB-grupp här i området och bad folk kolla sina garage. Det var ju -22 och även om katter är överlevnadsproffs så var det i kallaste laget. Speciellt om hon var skadad. Det finns ju ingen annan anledning än att hon skadats eller blivit instängd, hon vet var maten, värmen och goset finns.

När jag skulle in till stan på kvällen för att svänga de lurviga så mötte jag grannarna, och frågade om de möjligen sett henne. Det hade de inte men skulle kolla sina kameror. Robban och Corrinda gick ut en timme till senare och letade men ingen Stumpan.

Inte för att jag är en negativ person men med tanke på hur kallt det var, och att det finns gott om räv i krokarna, och att plogbilarna kör fort och aggressivt så kände jag hur hoppet sjönk. Mentalt förberedde jag mig på det värsta. Hela lördagen gick och ingen katt. Sellman låg och jäste inne vid elementet eller mitt i soffan med en filt, men ingen Stumpan.

Robban skjutsade ner mig, Corrinda och syrran på stan, till Olearys där vi mötte upp killarna, och kollade bronsmatchen. I halvlek ringer Robban.

”Stumpan har kommit hem.” 😀

Trixie hade släppt in henne, hon luktade jord, och har inga köldskador. Hon var hungrig och törstig och rädd. Smet raka vägen ner och gömde sig bakom kläderna i klädkammaren, och Robban ställde ner tonfisk i tomatsås, vatten och vanligt torrfoder. Tog inte så lång stund innan hon kom upp till övervåningen igen:D

När jag kom hem och gosade med henne så tycker jag att hon luktar jord, men kanske även en aning bensin. Så gissar att hon antingen varit under en gran eller i ett garage. Kanske blev hon lite överraskad av snön, eller så blev hon instängd. Man önskar ju att de kunde berätta!

Jag önskar också att de här två var normala katter som lät sina halsband sitta kvar för då hade jag skaffat GPS till dem. Men, sätter jag på ett halsband så är det borta nästa gång jag släpper in dem. De är hopplösa. De är både chippade och öronmärkta, men ett halsband med adress/telefonnummer i är ju enklare för gemene man som inte har en chipavläsare till hands.

Jaja, hon är hemma! Jag älskar den där lilla rackaren, fast hon kissar inne på kläder och julklappspapper, när hon var borta önskade jag att hon skulle komma hem och kissa lite;) Haha, nä, men ni fattar!

Nu ska jag fixa lite, vi ska ha kalas här, för nån som fyllt år precis 😀

Ha en fin fjärde advent 🕯🕯🕯🕯❤️