Man ska ta så mycket för att man valt att dela med sig lite av sitt liv i en blogg. Säger de som anser sig ha rätten att säga vad som helst till en Jag vet inte jag, jag tycker faktiskt inte att det är en mänsklig rättighet att häva ur sig vad som helst till vem som helst bara för att man blir irriterad. Men det är ju jag det‍♀️

Sista tiden har det varit lite grinollar här inne och spytt en del galla. Som den här:

***

Jag kanske har dålig självkänsla? Och vad händer då med en som person när man får sånt här levererat? Tja, inte gör det underverk för självkänslan direkt. Nu har jag nog skapligt bra självinsikt och vet att jag är rätt okey oavsett vad okända säger, men jag vet också att kommentarer som denna hänger kvar lite. Som ett myggbett på knät som kliar och irriterar‍♀️

Jag säger som jag svarade, trevligt för övrigt att jag aldrig kommer ångra valet att jag stannade hemma med våra barn. Den tiden är så kort och så värdefull, den går aldrig att få tillbaka. Jag har levt i nuet med min familj, mina barn, och älskar det. Må så vara att bankkontot inte är sprängfyllt men det är fanimej mitt hjärta, hur lökigt det än låter

Så att försöka få mig att skämmas över mina val i livet kommer aldrig funka. Där är jag sjukt trygg

För övrigt vet jag inte vad personen menar, för jag har aldrig sagt att det är omodernt att jobba fysiskt på en arbetsplatsmy sweet Lord varför skulle jag det? Jag sa att det var omodernt av en kvinna att klaga på en annan kvinnas val. Stor skillnad. Men svårt kanske med läsförståelsen, så jag släpper det

Men är det inte lite intressant hur okända människor kan reagera med ilska på hur andra väljer att leva sina liv? För mig är det obegripligt, jag bryr mig inte om hur andra gör så länge de inte skadar någon. Om folk vill skaffa Only Fans och lägga upp naket/porrigt/whatever, jag bryr mig inte. Ingen behöver min tillåtelse för det på samma vis som jag inte behöver någon okänds tillåtelse att leva mitt liv, göra mina val. Men kom inte hit och tjura ‍♀️

Annat! Jag har idag varit iväg på en grej. En grej som kanske, kanske inte resulterat i en utmaning deluxe. Det blir spännande att se, och ni får gärna hålla tummarna:)

Det var i Stockholm och jag och Robban åkte dit, det är skönt med sällskap när man ska köra. Ännu skönare är det att överlåta körandet till honomså det gjorde jag. Det var lugna gatan i trafiken och vi kom fram en timme före utsatt tid så vi fick hänga lite i bilen, och dreglade lite över de här:

Fräsiga bilar på rad. Jag är verkligen helt ointresserad av sånt egentligen, det enda jag vill ha är en pålitlig bil som tar mig från punkt A till B. Jag skulle aldrig lägga miljonen på en bil. Inte ens några hundra tusen‍♀️ Men fan vad snygga de är! För många år sen åkte jag i en riktigt fet Mustang, minns inte vems eller varför, men jäklar vilket drag det var i den. Mullrade till bara så satt man pressad mot ryggstödet. Coolt. Men…fasen det är maxfart i Sverige på 120 km/h och det på tråkiga motorvägar. NÄR ska man kunna känna den där brutala kraften i bilen? Typ när man begår lagöverträdelser. Nja

Innan vi drog iväg hade jag jobbat med diverse saker, och jag borde verkligen ha skrivit nu i kväll, men tiden fanns inte. Jag är trött. Helt oroligt jag vet Jag måste sy ihop min master-historia. Problemet är bara att jag har flera alternativa slut och kan inte välja. Om jag frågar er såhär: ska en av offren för seriemördaren räddas eller dö? Hon är dödligt sjuk och kommer dö oavsett, men inte fullt så brutalt som nu

Jag gillar egentligen inte att ta livet av folk, karaktärer då, fiktiva, bäst att säga det men i den här historian har jag ägnat mig åt det med liv och lust. Frossar i mord 😉 Seriemördare tenderar att göra just det så jag är tvungen. Tanken från början var att hon också skulle dö, men mina kursare vill gärna ha henne i livet. De är ömhjärtade Så vad säger ni?

När vi kom hem drack jag först kaffe som jag inte hunnit innan. Ute i solen, helt underbart! Doris älskar det om möjligt ännu mer.

Hon ligger och spanar dagarna i ända, så länge dörren är öppen. Vi har väggar på tre sidor här så det är lä och ljuvligt.

Jag har sopat terrassen och klippt ner lite rassel från i fjol, min mynta och kärleksört bland annat. Alltså de där grenarna som är döda och ska bort. Tänkte bära ut alla bord och stolar men hade ingen som kunde hjälpa mig, så det får vänta. Sen var plötsligt klockan träningsdags och jag pep iväg.

Det är dags att sluta harva runt på låga vikter. Jag har gjort det länge nu. Inte jättelåga men de som jag fullt ut klarar av. Marklyft på 48 kilo till exempel är liksom inte tungt. Igår lyfte jag med Davids lilla handpåläggning 87kilo. Idag blev det 67. Sen jag opererade foten har jag inte orkat mer, det viker sig och sviktar. Men nu är jag trött på det och tänker försöka pusha. Samma sak med enarmsrodd med kettlebell. Det är väldigt bekvämt att ro med en tio kilos kula. Men jobbigare med 14, och jättetungt med 16.

På stång har jag nöjt mig med kanske 17 kilo, idag 27. Det är ju det roliga, att känna hur man blir starkare så nu får det vara dags för mer utmaningar:) Dock känner jag såklart av det i ryggen. Speciellt marklyften borde jag väl hålla mig till upphöjda(kronlyft) men nu gör jag inte det. Och får ont, så jag måste gå till Naprapat-Luciano snart

Efter cirkelfysen åkte vi förbi mamma för att fota det gamla testamentet. Ni vet det som var korrekt i sitt ursprungliga utförande men som en jurist skulle göra ett tillägg i, när min syrra fick köpa deras hus som ett förskott på arvet. Hon skulle korrigera det men utan att ändra innebörden. Nu glömde hon ordet Gemensamma, i meningen: våra gemensamma bröstarvingar. Dvs jag och syrran. Nu står det Våra bröstarvingar, dvs jag syrran och vår halvsyrra. Efter massa möten med konsumentombudsmannen så ska det nu klagas. Så får vi se var det hamnar. Juristen själv säger att hon aldrig någonsin gör fel. Vilket bara det får en att inse att hon är lite eljest;) Alla för fel, det är mänskligt. Det är hur man hanterar misstagen som räknas.

Hatar att tjafsa men rätt ska vara rätt. Säg inget om det om ni inte har nåt snällt att säga bara, för det är tillräckligt som det är

Mamma själv var och spelade biljard. Jodå, minsann. Biljard. Syrran och jag ska åka dit och träna lite, så vi kan ge killarna en match nästa gång. Speciellt syrran, som klagade så dant att ena killen bad om ursäkt att vi tvingade henne

Hemma var det lugnt och skönt. Middagen avklarad, resterna stod kvar till mig så jag vara kunde sätta mig och äta. Dusch och sen skulle jag se på tv men Robban höll på att uppdatera Wi-Fi så det blev ju inget av med det. Får ta det i morgon igen. Nu ska jag sova:)

Ha en fin torsdag!