Vi behöver alla ta ställning till om vi vill donera våra organ efter döden. Så är det bara. Annars lämnar vi det till våra efterlevande och det är inte en fråga man vill få när man står vid sin anhörigs dödsbädd, det är jag ganska säker på. Hur ska man veta om man gör rätt eller fel, enligt personens önskemål? Kanske ger man tillåtelse för att sen få höra att det var det absolut sista som önskades, eller tvärtom. Man säger nej, och så visar det sig att personen velat donera.

Nej, ta ställning och gör det NU, här har ni länken:

Donationsregistret

Min inställning är rent generellt att om man är villig att ta emot vid behov så får man ge också.

Jag tog ställning redan som väldigt ung. Jag har ingen tro som säger att jag behöver alla mina organ för att kunna reinkarneras som man ska, eller något liknande. Jag vill också ha all hjälp om jag behöver. Jag var i London som tjugoåring och fick då ett donationskort:

Det har legat i min plånbok sen dess:)

Jag har till och med uppdaterat det med nytt datum. Men, parallellt har jag också registrerat mig i Donationsregistret.

Där har jag funnits sen 1996, så det känns bra. Idag har jag aldrig plånboken med mig, även om kortet ligger kvar där.

Som sagt så var jag ung när jag bestämde mig, och kanske naiv. Men jag vidhåller det, och har även pratat med barnen om det. Dels om min önskan och även om vad de vill. Det kommer jag ju inte ihåg i en akutsituation när kris och panik och ångest är det enda som existerar, så jag försöker få dem att registrera sig. Om jag inte vet och det värsta händer, så skulle jag tillåta organdonation från dem. Varför inte liksom? Jag behöver inte mina organ efter döden, och det gör ingen annan heller. Om man kan hjälpa andra att få leva sina liv färdigt så gör jag det mer än gärna. 🤷‍♀️

Jag hoppas ju också på att om jag eller någon mig närstående behöver så ska det finnas ett passande organ. Det är ju så mycket som ska överensstämma så det är viktigt att så många som möjligt donerar.

Om man av någon anledning inte vill lämna vidare sina organ så är det ju i sin ordning med. Man är olika, en del kan inte tänka sig att bli kremerade heller, eller vad det nu kan vara. Men som sagt, kan man tänka sig att ta emot ett organ om man behöver det så borde man verkligen även ge. Det samma gäller även blod. Här kan ni se närmsta ställe för att ge blod Jag borde vara blodgivare men är det inte. Det är inte för att jag inte vill utan för att jag har så usla kärl att de inte håller att sticka i. Jag har försökt, och senare även fått rekommendationen att spara på mina kärl för eget bruk. Jag blev otroligt sönderstucken som liten, utan att veta så tror jag att nålarna på den tiden inte var anpassade för barns små kärl, inget var anpassat på dåtiden.🤷‍♀️ Jag har ju opererats ett antal gånger och även tagit mängder av prover. Som vuxen går det ok, även om de ofta får sticka om, armvecken är inte bra. Kärlen rullar och spricker. Oftast får jag en nål på sidan av handleden om jag behöver en, och det är inte speciellt skönt.

Jag failar alltså på att bli blodgivare och det är jag uppriktigt ledsen över. Speciellt när jag ser att det är akut brist på min blodgrupp, B+

Jag har alltid trott att jag har en av de vanligaste blodgrupperna, men så är det inte alls. 🙈 Bara 9% i världen har B+ Men det kunde vara värre, bara 0,75% i världen har AB- 🙂

Jag tror att jag även var anmäld i Tobiasregistret förut men där ska man vara under 35 år. Så är ni det, och känner att ni skulle kunna bidra med lite blodstamceller så har ni länken där ⬆️

Det är både en rättighet och skyldighet vi har tycker jag att försöka bidra med det man kan.🤗

På bonussidan som blodgivare får man också lite värden kontrollerade👌

Det är viktigt att sprida ordet! Kan man inte bidra rent fysiskt så kan man informera så att andra får kännedom om det.

Så dela gärna det här inlägget där ni kan. Eller berätta om de olika registren och att bli blodgivare

Så, ta ställning och agera och gör det nu idag. Ni har fått länkarna 🙂