God måndag, eller nåt:) Det är kallt ute och kom snöflingor a la modellen pyttesmå när jag var iväg och tränade för en stund sen. Winter is coming.

Fredagens Soultrain gick utmärkt, som vanligt tänkte jag säga;) Men det är alltid kul att hänga med Helen, och diverse andra. Det är alltid vi två och sen varierar resten. I fredags var det dock så stendött att vi faktiskt gick därifrån någon timme. Vi gick till Dogbar som drivs av en klasskompis till Helen, och det är väldigt trevligt där. Man kan faktiskt prata, bara en sån sak:) De har ofta trubadurer av olika slag och i fredags var det en kille som spelade ensam, sist var de tre. Han var bra, det är himla mysigt ändå att sitta och lyssna på livemusik, dricka öl och kolla på folk:D

Sen återvände vi till Soultrain och då hade det kommit folk, så vi dansade några timmar. Väldigt få människor vi kände igen, enstaka bara. Sen hamnade vi återigen på Dogbar:D Haha. Vår chaufför, Robban alltså, jobbar lördagar nu, och kan därför inte hämta oss mitt i natten. Han är annars en riktig nattuggla och gillar att köra bil, han hämtar alltid kompisar och syskon om de frågar också. Jag läste nån gång nånstans att det var för illa att min son var ”fyllechaffis” till sin morsa, och jag undrar bara om folk är felvaggade eller bara ogina till sin natur? Jag ser det som att han är en omtänksam son(bror, kompis) som gärna ser till att de han tycker om kommer hem tryggt och säkert. Det går dessutom åt båda hållen, han får skjuts när han vill och behöver. I min familj så hjälper vi varandra så bra vi kan. Hur NÅGON kan tycka att det är fel är för mig totalt obegripligt. Men det finns folk till allt.

Nåväl, han jobbar och då är jag hänvisad till buss, som går hem alldeles för tidigt, en timme innan det stänger liksom, eller cykel och det är lite för ruggigt väder för det nu. Man kan också gå, vilket jag gärna gör om jag har sällskap men ensam är det trist. Vägen är öde och ensam så det är inte så att det är obehagligt eller läskigt men det tar en timme drygt från stan, och är man i bortre änden minst en och en halv. Det är jag inte helst sugen på klockan tre på natten i ärlighetens namn;)

Alltså blir det buss, en timme för tidigt, och då skippar vi danshaket och kör på bar som stänger vid ett. Hur vi sen inte kan hinna med en tidigare buss än 2.15 vet jag inte, men de går förvisso med långa mellanrum.

På Dogbar hamnade jag i baren med en kille. Jag hade varit på toa och var på väg tillbaka till Helen och de andra, när han sa nåt, som jag inte kommer ihåg. Men jag fastnade:) Han visste exakt vad det var som fångade mig också för efter en stund sa han leende: Det är dialekten, eller hur?

Och jajamen! Jag är svag för mysiga dialekter och den här killen kunde jag inte placera till en början, och han lät mig såklart gissa. Det var väldigt norrländskt fast ändå inte, finskt kanske? Eller vänta! Åland! Nailed it. Men det var ju fel. Han kom från Haparanda:D Och tvärtom den norrländska myten om tystlåtna och fåordiga män så hade han ett välsmort munläder:D Och det är en himla charmig dialekt.

Så sjukt jäkla trevlig kille också, och jag blev kvar där och babblade om allt och inget till de stängde, haha. Hade det inte varit för att han var född samma år som Patricia och alltså var 28 år så hade jag haffat honom direkt:D Jag skojar, lite i alla fall, men jag tycker det är så kul att prata med folk, alla möjliga, och jag har sällan några baktankar.

Vi tog alltså bussen hem och jag var då så trött att jag hade kunnat somna. Det är extremt sövande att åka fordon när det är mörkt ute och har man dessutom preppat med alkohol är det ju hopplöst;) MEN jag höll mig vaken, trots att jag var ensam på bussen nästa hela vägen, så ingen att titta på ens:)

Hemma var det mörkt och tyst och jag somnade som en stock. Vaknade frampå förmiddagen och hade så ont överallt. Mest benen, fötterna, rumpan. Låg kvar och funderade över vad fasen jag gjort kvällen innan utan att komma på något. Vad jag kom ihåg var det en lugn kväll, nog för att vi promenerat fram och tillbaka men vänta lite…. Jag hade mer ont än efter trettiotusen steg i Chicago…. ? Ont som fan i den stukade foten också… Klev upp och stapplade till badrummet och halvvägs kom jag på att jag ju kört HIT dagen innan :D:D

Ibland är det svårt att skilja träningsvärken ifrån annat, det är ofta jag tror att jag håller på att bli sjuk och att det är ont i kroppen pga det. Sen inser man rätt snabbt vad det är. Jag svor högt i fredags över att jag glömde linda foten innan träningen, för kände redan på uppvärmningen att det skulle bli tufft, den protesterade rejält. Och på lördagen fick jag lida för det.

Jag hade tänkt fuska mig igenom det högintensiva passet, men sånt gömmer man ju och kör så hårt man orkar. Men! Det var ju bra att det var träningsvärk och inte att jag gjort illa mig. Jag är väldigt smärttålig och till det kommer att jag tycker det dels är pinsamt att göra illa sig och dels att det alltid kunde varit värre:D Det vill säga: Om jag inte står där med en pumpade artärblödning eller en öppen fraktur där benpiporna syns så är det inte tillräckligt för att jag ska bry mig om det, då skakar jag av mig det och tar konsekvenserna en annan dag. Det är både bra och dåligt skulle man kunna säga.

Jag mådde prima ballerina på lördagen förutom att jag var trött, men jag grejade på med lite av varje ändå, tills jag bestämde mig för att lägga mig i soffan och börja kolla på LOST. Ja, den gamla serien, som är så förbannat bra i början för att sen spåra ur deluxe. Jag har tänkt på den på sista tiden, och nu har jag sett kanske tolv avsnitt eller så. Jag har sett den, på dåtiden, och tyckte att den förtjänade en chans att ses med nutida ögon. Kommer helt klart sluta se om det är för spårigt.

En annan sak! På Morsdag fick jag en Dahlia knöl av Corrinda som jag planterade och det växte fint. Som allt i min trädgård, till en början…. Sen käkade sniglarna upp allt, och det de lämnade torkade eller ruttnade eller bara självdog. Det enda som växte bra var potatisen.

Dahlian blev lång och längre och superlång men ingen blomma. Till sist, framåt slutet av september kom det en knopp och jag har väntat. Med frosten i hasorna så bestämde jag att jag klipper av den och tar in den, och NU, nu blommar den:)

Väldigt fin <3

I söndags hade jag trädgårdsfix och röjde undan lite av det sista, satte upp belysningar och sen försökte jag kattsäkra mitt uterum. De jäklarna går in där och bajsar under matbordet…. Jadå. Det är ett svinbra ställe när det är kallt och kanske regnar ute. Det fattar ju alla. Jag har haft en kattlåda där, men den bryr de sig inte om. Dessutom tar de in fåglar och möss och dissekerar dem under bordet så det är en jäkla mess undan dess like där. Äckligt som fan. Alltså tog jag min rulle med rådjursnät och har nu försökt näta in så de inte kommer in under. De kommer ju garanterat hitta en väg, men jag hoppas på att de inte ids. Nu är det bara kvar att bära in uteborden men de behöver jag hjälp med och ingen var sugen på det.

Sen åkte syrran och jag till kyrkogården och satte ljus i minneslunden, det var ju Fars dag.

Och efter det hem och tappade upp en av de tre tunnorna med vin. Sen räckte inte flaskorna längre.

Vinet är lika ljust som förra året, men möjligen lite godare. Inte riktig lika kärvt, och vi funderade på hur mycket vi skulle söta det. Vi började med knappt hälften av det vi hade förra året, som var 20 teskedar. Sen tog vi så det blev femton och sen tjugo ändå. Femton liter vin blev det:) så totalt bör det sluta på ca 45 liter. Runt 19% så man bör späda ut det, eller förvänta sig att bli full som ett as;) Vi skojade lite om att kanske sälja det som en rosa tjejsnaps, en Barbie-snaps. Det borde ju funka utmärkt:D Vi ska kolla med Mattel om de vill ha 95% av våran vinst mot att vi får 0,5% av deras och får använda namnet, det borde de ju gå med på 😉

Idag då, måndag och deadline.

De här böckerna är det vi ska ”diskutera”. Plus Bodil Malmstens Så här gör jag, eller vad den heter, jag har den som e-bok bara. Alla är bra, det är inte det, jag är bara så anti mot allt i den här kursen. Alltså upplägget. Det är som att de har kursen som nån slags utfyllnad, som en kurs som studenter kan läsa för att få ihop lite poäng som fattas. Bara det här att vi ska lämna in 25% av ett manus, och tala om vilka fem sidor man vill ha respons på. Och meningen ”Handledare läser i mån av tid.” Där gick jag ju i taket, vafan är det här för skit? Handledaren ska väl läsa allt man skriver, har de inte tid så får de efterfråga mindre text/gång eller så får de se till att prioritera kursen bättre.

Jag är van att ha intresserade handledare som mer än gärna läser texterna, kommenterar på ett kreativt vis och är positiva. Kommer med förslag om förbättringar på texten och talar om när de gillar vissa saker. Inte läser i mån av tid. Fuck Luleå universitet.

Denna vecka är det då inlämning av fem inlägg på fem böcker, i morgon och på onsdag ska vi ge kommentarer på, jag tror det är fem har faktiskt inte kollat men det verkar vara deras magiska nummer;) valfria personer. Och sen på torsdag ska man svara på två svar som, förhoppningvis inkommit på ens egna inlägg. Normalt har jag haft betydligt lösare tömmar, då har vi mer haft hela veckan på oss att diskutera, men här är det lika uppstyrt som om vi suttit på en lektion.

Jag är klar, och ska bara snygga till det och sen lämna in, så det ska jag göra nu. Jag ska också sluta klaga:D Men det känns bättre när jag får ösa ur mig.

Men då vet ni vad jag gör nu:) jag återkommer snart:)