Jag har ju börjat virka. Tjohoo vad det är kul, förutom att jag nu är less på mössor och handledsvärmare och faktiskt också mormorsrutor. Nu måste jag lära mig nåt nytt. Här är min mössa jag gjorde sist:

Jag har svårt för att hålla rätt antal maskor, det syns på kanterna, men å andra sidan syns det exakt inget alls när mössan är på huvudet. Jag är tillräckligt lat för att inte orka dra upp hela tiden, jag var supernoga första halvan men sen ledsnade jag;) Tofsen hittade jag när kidsen bytte rum, det var en nyckelring med den på, kanske till för att sätta på en väska, men funkade utmärkt som mösstofs.

Nåväl. Jag har en arbetsskada nu. Jag har superont i lillfingret på vänster hand, för det kniper jag in något så grönjävligt när jag virkar. Jag försöker sträcka ut det men då tappar jag liksom taget om garnet. Jag måste hitta på nåt iaf, eller sluta virka, och det känns trist. Har nån tips? Som det är nu gör det ont att skriva på datorn och det är viktigare än att virka, faktiskt.

Sportlovet är inne på sin sista dag nu, och Jamie kom hem igår kväll. Jordan kommer i kväll och antagligen Lovelia med. Hon har tagit med sig hela min slalomutrustning och åker nu skidor. Det är ju kul att den får luftas men det hade ju varit ännu roligare om det var jag som åkte:)

Efter att jag opererade foten har jag inte åkt, och det var ju pandemi innan det, så det är några år sen nu och jag vill så gärna testa. Att få ner foten i en slalompjäxa är inte det enklaste, man behöver klämma ner den. Även om jag öppnar pjäxorna så mycket det går så är det på gärsgårn att jag får ner högerfoten. Innan operationen vek sig tårna in under foten, vilket gör svinont, och det gör de inte längre, bara det är en stor tacksamhet. Men i och med att senorna flyttades för att hålla foten mer upprätt, så kan jag inte längre sträcka ut den. Först vågade jag inte alls trycka till, var rädd att senorna skulle smälla av, men efter ett år eller så testade jag. Och jag kan få på mig den:D Att det går bra att åka bara förutsätter jag, foten sitter fast där inne och det kan omöjligt vara några problem. Ta i trä.

Nu när det varit snö här så har lusten att åka varit stor, men nu är all snö försvunnen och då tappar jag sugen lite. Men vi får se, vi ska försöka åka nån dag iaf. Om inte så känns det bra att utrustningen fick smörjas lite.

Min syster skjutsade jag till Arlanda i fredags, hon skulle på tjänsteresa. Till —- Indien:D

De åker med enbart handbagage, så min kabinväska är också ute och luftar sig, minsann.

Det är bara jag som sitter kvar här i Uppsala och ruttnar:D

Mamma sa förvisso häromdagen att vi ju ska till London, vilket hon har rätt i. Vi gav henne en resa dit, plus att vi ska se på Mamma Mia, med Abbatarerna. Eftersom covid varit utbrett i England och speciellt när vi tänkte åka, så har vi väntat. Som vanligt, vi är ju experter på att avvakta:) Jag har varit tillräckligt många gånger i London när det varit kallt, så jag har promotat vår eller sensommar. Inte smällhet sommar för det är inte heller najs, att traska runt i en storstad. När det blir vet vi inte riktigt. jag har en konfirmation och en student att rådda i vår, plus att jag måste ta ut mina saker från vinterförvaringen på campingen allra senast 9 maj. Jag är less på att få skäll, och även om det finns exakt noll anledning att alla saker ska ut så tidigt, så ska jag försöka. Förra året, eller om det var året innan, snöade det så mycket på campingen i maj att flera förtält förstördes. De som var där på plats lyckades rädda sina ställningar men flera skar sönder sina tält för att snön höll på att få alla pinnar att vika sig. Det är fan inte klokt, att en människa ska bestämma, men det gör hon. Inte kommer ju hon att skaka snön av min vagn om det kommer nån heller. Jaja, men det är fan.

Det innebär att husvagnen måste hem i mitten av april för Jimpa ska renovera den lite. Exakt vad har jag såklart glömt, men kommer på det när jag ser den:) Det är dels alla lister som behöver bytas och sen behövs en hatt över ventilationsröret på taket så det inte regnar in i garderoben:) men det var garanterat mer. Det visar sig.

.

Jordan är ju inte hemma som sagt, men vi har varit inne i hans rum för att ta upp Jamies säng, och ställa ner den som han ska ha, och då noterade jag att det inte luktade direkt rosor där. Snarare en sur sunkig doft. I fredags gick jag ner för att söka reda på anledningen och jag tror jag hittade den….;)

Jäkla unge. Jag har tjatat om att han inte ska ta ner tallrikar och muggar osv för att han inte tar upp dem, vilket han hävdar att han gör. Jag saknar ju halva serviser så jag vet att de är på vift, och har sagt att han nog får kolla mer noggrant. Men nejdå, han har absolut inget. Kanske en temugg. Ja, eller hur? Det var ju just precis bara en temugg. Den sura doften KAN ju komma sig av möglet som växte på en tepåse, helt sjukt hur bra den växtbädden var;) Och de muggar med gammal oboy som surnat skulle också kunna bidra. Fy fan.

Jag vet att alla ungar vid olika tillfällen haft onödigt mycket disk på sina rum, och även sur mjölk och penicillinodlingar, så det är inte bara han. Men det är ändå inte ok. Jag städade där inne precis innan jul, och tänker absolut inte göra det igen. Inte ensam, jag kan hjälpa till, men han ska göra det själv. Han är fjorton år gammal, dags att sluta vara en barnunge. Eftersom han och Jamie delat rum så skyller de givetvis på varandra, allt annat vore ju korkat. Nu kan de inte det längre :D:D

Jamies rum är precis vid köket och han är heller inte riktigt lika mycket för att äta på rummet, så där kan jag ha lite mer koll. Jordan går gärna ner med middagen, och blir skitsur när jag säger att mat äter vi vid matbordet. Det är en hel del tjafs om det. Jag fattar inte riktigt grejen med att inte vilja ta ut sin gamla disk? Det tar plats, gör det stökigt och är i vägen. Nog för att jag gärna har ett par kaffekoppar på bordet i vardagsrummet, men jag använder dem flera gånger. Jag har inga gamla tallrikar med fasttorkade nudlar eller spagetti och köttfärssås direkt;)

Han kommer tvingas städa sitt rum innan det blir sängbyte för hans del, och det kommer garanterat mottas med en del gnäll, men sen kommer han göra det. Jordan är smart, och inser oftast att det är klokast att låtsas göra mig till viljes, i stället för att käfta emot. Han kommer nog rätt sent i kväll och är trött efter resan, så det får bli i veckan. Han får en deadline till på fredag, typ:)

Så nu är sportlovet till ända. Vilket är tråkigt. Jag har ju inte den rätta biologiska klockan inställd i kroppen, den där som ska envisas med att man ska vara en earlybird. Får jag sova ostört så vaknar jag nån gång mellan 8.30 och 9.00. Det oavsett när jag lagt mig. När jag måste vakna vid sju av klockan är det aldrig av mig själv och jag är aldrig pigg, utan tvärtom så stentrött att jag mår dåligt. Jag mår så mycket bättre av att få följa min egen dygnsrytm, som är att sova mellan  02-09, ungefär.

Men det är ju inte allt för långt till påsklovet:)

Vi har varit så få hemma att det känts som ren ensamsemester. Robban har jobbat ju, och dagtid har det varit jag, Trixie och Novalie hemma. Lovelia i början av veckan. Lyxigt, men märkligt och tyst. Jag ser fram emot att alla kommer hem igen!

Nu ska jag gå och hämta lite mer kaffe, och snart är det kanske dags att laga mat.

Hörs snart 🙂