Igår var det fredag, hela dagen. Mina barn upplyste mig om att det var stopp i toaletten nere sent på torsdagskvällen så vad gör man då? Jo man ringer Jimpa:D Who you gonna call? Han var här tidigare i veckan för att spola rent badkarets avlopp där det rann över, så uppenbart behövdes tyngre artilleri. Han kom efter sin lunch och försökte trycka iväg stoppet, utan att det lyckades, så han sa att han skulle återkomma efter att vi tränat.

Vi tränade ihop, tillsammans med flera av träningskompisarna mellan 14-15 och sen åkte syrran och jag via Boländerna för att hämta upp Novalie och hennes kille som var där för att shoppa. Vi lämnade av dem på ditvägen och hämtade upp dem sen. Det går fan inte att låta ungarna betala 27 kronor styck, eller för en annan, 39kr, för att åka lite buss. Det blir 108 kronor för dem fram och tillbaka, om de inte stressar och hinner med övergången. Kan jag passa in det i de körningar som ändå ska göras så gör jag gärna det. Hur stört det än är. När vi kom hem hade Jimpa redan satt fart. Jag skulle iväg på kvällen för att kolla på trubadur, och behövde både duscha, fixa i ordning mig och käka. Eftersom jag inte riktigt tycker att det är ok att han jobbar och jag inte hjälper till, så gjorde jag det. Hjälpte till:) Med det ofantligt viktiga jobbet att slå av och på våtdammsugaren och spolmojängen:D

Det öppnades rensluckor och han konstaterade att det var ett ordentligt stopp, men det verkade som det löste sig. Han spolade en annan lucka också, och det är så pass långt att det ska komma hela vägen ut i gatan, där det blir kommunens problem istf mitt. Deras rör är ju av en annan dimension så det som är ett problem för mig är inte det för dem. Men hur han än grejade så ville inte vattnet rinna undan ordentligt när vi spolade. Han tog till och med bort toaletten för att kunna spola direkt i det avloppet.

Jimpa är fastighetsskötare och det han inte kan, har han nån kompis som kan. Så nu kommer en spolbil om måndag för att spola rejält.

Ni som hängt här länge vet att jag hade en översvämning av något slag för nio år sen nu. Där jag en morgon kom ner för trappan och trampade i vatten över hela golvet. Det slutade med nio månaders renovering där nere.

Jag tror att några av er förstår paniken jag känner över stopp i avloppen. Eller vatten på fel ställen. Jag får ångestpåslag deluxe och instinkten försöker tvinga mig till att stoppa huvudet i sanden och låtsas som inget. Jag vill inte veta, jag vill inte höra att det är stopp och jag vill inte vara med om det igen. Det var så jävla jobbigt. Syrran och jag stod nätterna igenom och försökte sortera all den textil som förvarades i pannrum, tvättstuga, bastu och rummet som är som en hall mellan de rummen. ALL min textil var där. Allt från gardiner i flyttlådor till bebiskläder i andra lådor, till ungarnas garderober, till sängkläder, till vinterkläder osv. ALLT. Mycket i kartonger direkt på golvet så nästan allt var blött eller fuktigt. Jag lånade en kärra och vi körde lass efter lass till tippen och stod där och undrade var fan man kastar blöta kläder? Inte direkt läge för återvinningen. ”Åh fan”, sa gubben vi frågade. ”Släng det i brännbart.”

”Men alltså det är jääääääätteblött!”

”Jaja, allt brinner bara det blir tillräckligt varmt. Släng det där ni.”

Det var syrrans första semestervecka och solen gassade så på dagarna var vi på stranden med kidsen. The show must go on, liksom. Doris hade kommit till oss typ dagen innan, så det var ett enda jäkla kaos av allt. Jag börjar kallsvettas bara jag tänker på det. Fy fan vad vi slet. Och sen alla kontakter med försäkringsbolag, jobbgubbar och allt vad det var. Alla beslut som måste tas, och sen var vi utan tvättstuga och hade bara en toalett i nio månader. Nio personer … Kan säga att det var jobbigt.

Så, jag har panikkänslor nu, som inte kommer ge sig förrän det är fixat och bevisligen har löst sig. Misstänker att hjärtfrekvensen ligger konstant på 180 eller så.

Jaja. håll tummarna att det inte är så allvarligt.

När Jimpa var klar var klockan fem över  sex, och syrran skulle hämta mig kvart i sju:D Han hade sagt åt mig flera gånger att göra mig klar, men nu vill jag inte det. Jag vet att jag kan vara assnabb, så det skulle säkert funka.

Jag hoppade in i duschen, behövde givetvis tvätta håret också, så ingen snabb avsköljning räckte. När jag klev ur hojtade jag på Jamie och frågade om han kunde steka två ägg? Det kunde han, han suger på hemkunskap så han behöver öva, jag lägger det med gott samvete på den listan:) Han stekte två ägg och rostade mackor som jag sen tryckte in med ena handen samtidigt som jag klädde på mig med den andra;) Halv var jag påklädd och hade ätit, håret var fortfarande blött, men såg iaf ut att ge mig en av de bättre hårdagarna. Ibland när jag duschat så ligger håret som en slickad katt, men i går fick jag till lite volym i det medan det lufttorkade så det blev himla fint:)

Fram med sminknescessären och måla på nåt slags fejs. När jag har linsen i ögat så ser jag värdelöst på nära håll så det var lite extra knöligt, men flöt förvånansvärt bra. Jag var tvungen att verkligen stirra mig nogsamt i spegeln för att upptäcka vad jag missat. Typ bara mascara på ena ögat eller så;) Men allt såg ok ut. Märkligt:D

Jag var klar några minuter innan syrran körde fram bilen;) och sen gled jag in på Dog Bar några minuter efter sju. Rätt nöjd med mig själv, en timme tidigare stod jag och rullade ihop utrustning och tvättade händerna rena från avloppssmuts. Det kunde ingen ana nu.

Det tar dock en stund innan man kommer ner i varv efter en sån stress, men efter ett tag så. Helens ena dotter kom och hängde med oss några timmar, det var länge sen jag såg henne, så det var kul. Hon håller på med sin Masteruppsats nu, och jag tycker ju att min lät så mycket roligare 😀 Lasse kom och snackade lite innan han började spela och sen skrålade vi med i hans sång. Han har en paus mitt i och då passar man på att gå på toa och köpa mer öl och så vidare. Jag hittade ungarnas gamla kyrkisledare som var där ensam, så jag tog med honom till vårt bord. Så kul att vi setts mer eller mindre dagligen i kyrkan förr, och nu sitter vi och dricker öl ihop:D En annan kompis dök också upp, och sen lite löst bekanta. Det var en trevlig kväll, på alla sätt och vis.

När de stängde så kände vi för att dansa lite, så Helen och jag och en av killarna promenerade till Le Parc. Som absolut kallas förJurassic Park pga klientelet. Jag kan dock inte riktigt fatta det, jag har förstått det som att det ska vara riktigt gamla människor, typ pensionärer, och riktigt där är jag ju inte än;) Men det är fasen alltid en hel massa väldigt unga där. Igår var det exempelvis KÖ av 25 åringar. Där går gränsen, jag köar inte. Vi gick tillbaka ner på stan för att ta O´Connors i stället men sen insåg vi att det var ett dåligt drag. Våra bussar går strax efter två, och vi skulle mest bara betala inträde för att sen gå. Nope, i stället blev det strips på nån grill vid stationen.

För en gångs skull hade jag sällskap hemåt. Killen bor åt mitt håll, en bra bit innan, men ändå. Jag brukar ju alltid få gå/åka ensam, men nu snackade vi om USA hela vägen tills han klev av. Det var ovanligt mycket folk som skulle till min del av området, jag är nästan alltid ensam på bussen i fem, sex hållplatser, men nu var jag inte ens sist. Intressant.

Hemma var det lugna gatan, Doris var till och med tyst, för ovanlighetens skull. Jag gjorde mig i ordning i lugn och ro och övervägde om jag skulle lyfta ut Sellman från min säng. Han vill hemskt gärna sova där, men kan få för sig att han ska ut mitt i natten och då tjatar han tills man kliver upp och släpper ut honom, från rummet. Men han låg där så himla mysigt att jag lät honom ligga kvar, det är mysigt med lite värme i knävecken. Doris ligger alltid i sin korg. Sen somnade jag som en stock. Kvicknade till några gånger av något slags obehag jag inte kunde sätta fingret på, men det gjorde ont i foten. Drog jag in den under täcket så upphörde det, men varje gång den hamnade utanför sved det till. Det var min dåliga fot, som har lite knepig känsel. Jag har absolut känsel i den, men den är sämre och lite  fördröjd. Ibland har jag jävligt ont i foten, eller i benet, har ofta ont efter hela ischiasnerven, men det här var nåt annat. Jag var trött och fattade verkligen inte var det var. En sån smärta kände jag inte igen. Suckade lite och hoppades att det inte var nåt som tänkte stanna, för det gjorde för ont.

Vet ni vad det var? Jo, Sellman som satte klorna i foten, och rev mig! Jäkla kattracka. Hela foten är rispig nu, och rivsår från katter svider och kliar. Där fick man för att man lät honom ligga kvar! Fattar inte alls varför heller, för visst, han kan vara lekfull och jaga ens fötter, men mitt i natten? Han måste haft så tråkigt:) Nånstans runt halv sex talade han också högljutt om att han ville gå ut ur rummet. Då går han runt i rummet och jamar klagande tills man halvsovande vacklar upp och öppnar dörren;) Man kan säga att jag inte direkt sov så bra i natt, tack katten för det.

Det är ju kanske inte bara hans fel att jag varit seg idag, men det är definitivt delvis hans nattliga kampanda som bidrar. Jag klev upp och la mig sen på soffan och kollade på Masked singer, det är ett program jag tycker är himla mysigt. Jamie hade inte heller sett det så vi låg i varsitt hörn av soffan och jo, då inser man att det kanske vore en idé med en superstor soffa. Han är ju nästan lika lång som mig, och vi ryms inte längre utan att krångla ihop benen över och under varandras.

Men jag vill inte ha en annan soffa, så det får vi fortsätta göra:D

Jag har blivit kvar här hela dagen, har virkat och kollat på serier och film. Först Veronika, som jag tycker är skitseg, sen nån film om två tjejer som klättar högst upp i ett jäkla torn, som är typ 600 meter högt. Väl däruppe lossnar stegen så de inte kan komma ner. I två timmar satt jag och kallsvettades med värsta handsvetten, helt uppenbart har jag problem med höjder;) Jag är extremt svårskrämd när det kommer till thrillers eller skräck, det är klart jag hoppar till vid oväntade höga ljud, men gör man inte det är det ju nåt fel med ens reaktioner. Barnen tycker det är jätteläskigt med paranormala saker exempelvis och jag suckar bara för jag tror inte en enda sekund på sånt. Men psykologiska thrillers som SAW eller När lammen tystnar, det är obehagligt. Och sånt här, när folk hamnar i situationer som är hopplösa. Allra helst om det är högt upp, eller trångt under marken. Jag har garanterat en släng av klaustrofobi, men inte värre än att jag kan hantera det. Sen har jag en alldeles makalöst bra och levande fantasi och kan onödigt enkelt känna mig in i deras situation. Nu när de var uppe på den lilla pyttelilla plattformen och tittade över kanten så kände jag hur det krulllade sig under fötterna av obehag. Fy farao.

Nu har jag hunnit skrivit lite också, vi har käkat mat som Jordan och Jamie fick laga. Återigen, de måste öva. Eller inte Jordan, han lagar mat ofta, tycker det är rätt kul också, men den mindre varianten av unge;) Jag väntar på Robban för jag har en film jag tänkte förslå att vi ser när han kommer. Han jobbar sent på lördagar, hela dagen faktiskt, men sen är han ledig i morgon.

I morgon ska vi också gå och se Trixie spela i deras skolmusikal! De hade premiär i dag men vi valde att gå i morgon, det passade de flesta bäst. De har jobbat så hårt och länge med den, och de är så proffsiga. Det vet vi ju för vi såg den förra gången också. Fast en annan muskikal då, inte samma.  I morgon samlar vi ihop oss, de flesta i familjen, Janelle kommer från Stockholm, och så åker vi in för att se. Det ska bli så roligt♥

Nu ska jag fortsätta skriva lite, så hörs vi alldeles snart igen!