I onsdags körde jag fram och tillbaka till Arlanda för att hämta Corrinda och Zehro, och idag var det dags igen. Nu var det Lovelia som skulle möta upp skolkompisar för att åka till Polen.

Jag har varit på Arlanda fler gånger i år än på alla andra år sammanlagt. Typ, inte riktigt men det känns så. När syrran och jag kom hem från Chicago tog vi bussen hem, vilket funkade alldeles utmärkt, speciellt om man känner igen sig en aning på flygplatsen. Det tar över en timme att åka fram och tillbaka, vilket inte är mycket för många jag vet det. Vi har nära till Arlanda och det är jag mycket nöjd med. Men det är ändå en timme:)

Idag blåste det halv storm och min bil är ganska lätt samtidigt som den är stor och tar vind väldigt enkelt. Jag som kört stor tung folkvagnsbuss i alla år har inte ens insett hur jävligt det kan vara att köra när det blåser;) Den märkte jag inte av just precis nånting i, det var bara att trycka upp den i 130 och glida på, med min bil får man hålla hårt i ratten om det fläktar;)

Vi hade en aning tidsbrist, inte för planets skull men för samlingen med klassen, så jag fick ändå hålla stadiga 120. Ja det kanske är 110, jag insåg det sen;) Men men, jag höll hastigheten på väg hem i stället, det är ju nästan ok, eller hur? 🙂

Lovelia var lite nervös, hon har flugit förr men inte varit utomlands. Nu ska de bland annat, eller främst såklart, besöka Auschwitz. Patricia har varit där med sin skola, och pratar om det ofta. Det var en upplevelse som jag gärna avstår men som är viktig. De har enbart handbagage med sig och det fick väga 8 kilo. När hon kontrollvägde i morse gick den in för 7,1 kilo. Bra packat ändå. Det hon var mest fundersam över var vätskorna, det är ju inte helt enkelt att packa med sig allt man behöver i handbagaget när man inte får ha med mer än en liter. Men det gick ju fint. Man får tänka till lite bara.

Jag lämnade av henne vid halv tio och väntade tills hon messade att hon hittat på de andra, då rullade jag hemåt igen.

Jag gillar inte att köra motorväg, jag har bestämt mig för det nu. Det går snabbt, ja, men det är ju mest trist:) Jag gillar att sitta bredvid i stället, så jag kan lägga all min kraft på att snacka och titta ut. Jag har också lite svårt att köra länge sådär, min dåliga fot klagar. Ibland direkt och ibland går det utmärkt länge.

Nu ska jag inte åka till flygplatsen på flera dagar, wow! Sen ska hon hämtas igen:D

Jag åkte hem och käkade frukost, ute med Corrinda och Zehro, de har ingen balkong hemma så Corrinda är envis på att utnyttja all tid hon kan ute här.

De bestämde sig för att åka till Stockholm över dagen och gjorde sig i ordning och drog, och jag bytte om och stack iväg och tränade. Ett riktigt jobbigt pass:D

David kör något som han kallar Sammanlagt. Det innebär att vi i gruppen tillsammans ska göra ett visst antal repetitioner av ett antal övningar. Det blir utslaget per person följande: 100 reps av marklyft, press, drag och mage, och 200 reps av utfall och Mountainclimbers. Så 800 repetitioner totalt:) Haha, plus att man alltid får göra några extra åt folk som inte gjort ”sina”, så idag gjorde jag några extra utfall. Efter det var det tid över och det blev marsch pannkaka till en trappa inne på gymmet, där vi fick skena upp och ner åtta vändor, och sen fyra vändor med jämfotahopp uppför trappstegen. Där fuskade jag dock som fan, och hoppade typ två, sen gick jag resten, David såg ändå inget för han var utanför;) Helt och totalt utslagen efter det passet, och jag var tvungen att sova en stund i solen sen:)

Om slut hade ett ansikte:)

Jag har mått sådär idag, det är lite knepigt väder, migränen stod och knackade lite på dörren men jag hann mota den med piller. Med bieffekten att jag blev trött som ett as. Mått lite illa, sådär som när man är åksjuk, även det ett säkert tecken på att det är vädret som är jobbigt. Jag har levt i många år nu, men inte förrän de senaste börjat koppla på allvar det här med väder och mående. Men nu har jag koll, och skrev en essä om det i en av mina kurser också 🙂 Den hittar ni här om ni vill läsa.

I Sverige är det ovanligt med vädermående-rapporter, men i exempelvis Tyskland är det tydligen vardagsmat. Bra tycker jag som fått det bekräftat att det faktiskt är vädret som gör så jag mår skit mellan varven, det är enklare att hantera det om man vet att det finns på riktigt:)

Nu på kvällen känns det bättre, och jag ska kanske ge mig på att äta lite till och med:)

Det är bara jag hemma tror jag, eller åtminstone är jag den enda som är här uppe. Corre är kvar i Stockholm eller kanske i stan nu, Trixie är på bio och Loppan i Polen. Jamie är nånstans och flänger, Robban jobbar, Jordan spelar nog dator och Novalie kollar serie kanske. Jag har zombieabstinens!

När man har gäster kan man inte gärna ligga och kolla på serier, speciellt inte en som de inte sett mer än fyra säsonger av, vi är på den åttonde. OM min äldste son haft ett städat rum så hade vi kunnat kolla där, men eftersom det är förenat med livsfara att gå in där, så får vi vackert vänta lite. Corrinda stannar fram till midsommar, men Zehro åker på söndag. Vi får se hur vi gör efter det:)

Just nu har jag överlåtit mitt sovrum till dem, jag sover på luftmadrass inne hos Jamie, men tror att vi gör som så att Corre flyttar in där, så hon får ett eget rum medan hon är här, men att jag får tillbaka min säng, så får Jamie sova inne hos mig. Det funkar. Nu sover jag fantastiskt bra på luftmadrassen förvisso, men det är lite trångt om utrymme där inne:) och alla mina grejor är ju i sovrummet.

Näste vecka är det skolavslutning för övriga, och sen börjar sommarlovet. Det blir kul! Tills man ruttnar på dem:) Haha:)

Ändå, jag gillar att ha alla hemma, men matkostnaden ökar deluxe;)

Nu ska jag gå och stänga alla dörrar, det är fasen kallt om tårna nu. Ha det toppenfint:)