Det är bara att inse, hon som driver Bloggbevakning gillar inte mig;) Jag gillar iofs inte henne heller men jag har ju fasen mer anledning till det än tvärtom. Det är inte jag som skriver massa skit, kastar fram en tänd fackla för att läsarna enkelt ska kunna spy galla och sen backar undan med händerna i luften. ”Jag har inte gjort något alls, jag har inte en aaaaaning om vad du pratar om?”  Jag misstänker att hon haft journalistiska drömmar en gång, kanske med inriktning grävande, men hon har väldigt mycket att lära. Framför allt brukar inte journalister vara uppviglare. Sättet hon beskriver mitt inlägg på visar tydligt att hon vill förlöjliga mig. Det får stå för henne. Jag vet var jag står, och jag har fötterna djupt förankrade i sunt förnuft. Det behövs inte mer.

Men jag konstaterar väl då att hon, och många av hennes läsare verkar tycka att Only fans är en fin grej. Det pekar ju återigen på det jag sa; gränslöshet.

Det är ju för fasen ett samhällsproblem. Vill man inte inse det? Fy fan. Gränslöshet leder till katastrofer. Sexbrott, våldsdåd, övergrepp på sig själv och andra. När sex, prostitution och pornografi blir vardagsmat så förflyttas gränserna. Varför skulle man inte kunna ta för sig även IRL? Vi har ju hur många våldtäkter som helst som bevisar det. Våldet blir mer och mer brutalt, sex ska vara hårt, aggressivt och med så många som möjligt, gärna samtidigt…

Men visst, det går bra att blunda och vrida det till ”Men durååååå!!” som en annan treåring, men det är inte varken speciellt klokt eller kreativt och det leder inte till en bättre värld. Att ens tänka tanken att Familjen Annorlunda är i samma paritet, eller värre ….(snark) är ju ett strålande bevis på hur snedvridna deras huvuden är på kroppen:)

En detalj värt att notera är kanske att vi INTE FICK BETALT. Inte en enda krona, till skillnad från ungefär alla andra program. Tror inte det finns ett enda annat där deltagarna är med gratis, men så var det för oss. Varför? Ingen aning. Jag visste inte ens att man fick betalt för att vara med i Tv. Vi fick en del sponsrade saker, men ingen ekonomisk ersättning. För oss var det heller inte grejen, vi vill bara bidra till att visa hur vårt liv med en stor familj funkade, att det inte handlar om annat än att man tycker om det. För det är FANTASTISKT med en stor familj! Det går inte en enda dag som jag ångrar det, tvärtom är det fortfarande det bästa jag gjort i livet.

Jag tänkte att jag ändå skulle ta några sekunder här. Mina barn är stora nu och kan med andra ord tala för sig själva. Ingen av dem mår dåligt idag av att ha varit med, tvärtom, de är stolta. Flera av dem går gärna tillbaka i min blogg och läser, tittar på bilder och minns. Jag har alltid haft i åtanke att de ska kunna göra det, så inget som är för privat finns där. Varken där eller på TV. De skrattar åt dråpliga saker, diskuterar, kommenterar, retas lite med varandra och förundras över sina fula outfits;) Det genomgående är att de är glada över att det finns så mycket dokumenterat i både bild och text, och rörligt. DE SKÄMS INTE, för det finns inget som man behöver skämmas över. Den som tycker det är nog onödigt lättkränkt.

Jag fattar faktiskt inte det här med att det skulle vara så extremt farligt att visa upp barn på tv? Eller i en blogg. Framför allt inte små barn. Ingen känner igen en bebis som vuxit upp liksom. Vem bryr sig när man är äldre om man syntes i en vagn som tvåring, eller om det berättades en kul anekdot om vad som hänt under dagen? Så länge man inte visar utsatta situationer som ett blöjbyte, nakna barn eller gör sig lustig över ledsna barn. Däremot kan jag absolut tänka mig att det kan vara känsligt i lite äldre åldrar. Och den som läst hos mig vet att jag inte hängt ut något av barnen, jag har inte berättat hemligheter eller avslöjat pinsamma saker. Inte heller har jag berättat om gräl i detalj eller liknande. Ju äldre de blivit ju mindre syns de här. Jag har varit personlig men inte privat. Det som sagts eller visats är sådant som lika gärna kunnat avhandlas på Ica, eller skolgården med en bekant. Det som sagts har varit godkänt av barnen. Och med facit i handen, mina stora barn, så kan jag med handen på hjärtat säga att jag lyckats.

Så länge man har sitt sunda förnuft i behåll så fattar man det här, och klarar av att balansera rätt. Det är jag övertygad om. De som däremot är gränslösa kan nog ha problem. Och de lättkränkta.

Jag inser att de flesta av oss ändå tycker samma sak, vilket glädjer mig. Ni är många som sagt att jag är stark som tar upp det, men jag vet inte det jag. Det är ju mer som att jag är den lille pojken i Kejsarens nya kläder, som säger det alla redan vet men inte vågat säga:) Vi vet alla att Only Fans är sjukt. Men ändå ska det på något vis inte sägas av rädsla för att de som sysslar med det ska bli ledsna?? Eh va? Man råkar inte ramla in där och bli fast. Det sker inte av en olyckshändelse utan av egen fri vilja. Man väljer det. Av en eller annan anledning men det är alltid ett aktivt val.

Att komma och säga att JAG gör fel som lyfter ett problem är väl ändå lite väl lågt? Och jävligt infantilt. Det är ju inte som att jag avslöjade en väl bevarad hemlighet, eller hur? Var och en får stå för sina egna val här i livet, och att skriva negativt om prostitution är väl en jäkla skillnad mot att utöva det?

Vad det gäller min väninna. Varför tror så många att texten var en fet känga specifikt till henne? Det var det inte.

Jag namngav den jag skrev om, så jäkla svårt är det väl inte att läsa innantill? Eller jo, tydligen. Men det spelar ingen roll VEM det är som sysslar med OF, om det så är min egen dotter, min syster, min mamma, min allra bästa vän, tjejen i kassan på ICA – jag kan inte respektera det oavsett. Jag tycker hela grejen är förkastlig och vidrig. Det är äckligt. Jag kan som sagt inte ställas till svars för vad andra gör, och jag tänker heller inte försvara andras val och handlingar, det får de göra själva. Men man måste kunna prata om saker. Om allt. När folk själva går ut i riksmedia och berättar att de säljer sig på OF mot betalning, skryter om att de tjänat en miljon på ett år, och man samtidigt kan läsa i en intervju att reportern absolut inte får ta bilder i hennes närmiljö, och träffar de hennes barn på gatan får de inte under några omständigheter tala med dem, som Linda Skugge gjort, då undrar man ju ändå lite. Läser inte barnen tidningar? Nej det kanske de inte gör i den formen som en tidning är, men det hamnar ju på sociala medier inom en millisekund, och bilder/filmer från OF sprids med warp-speed. En person blir nyfiken, går in och köper, och delar sen förfasat med sig till en kompis, som i sin tur skickar vidare, som i sin tur lägger länkar på Flashback som i sin tur är öppna för vem som helst som råkar komma över dem, dvs ÄVEN ENS BARN. Och barnens kompisar, kompisarnas föräldrar osv.

Fattar man inte det? Vill man att ens barn ska veta att man försörjer dem och sig själv på prostitution? Att skolan, grannarna, kompisarna vet? Som jag sa – gränslöshet. Det här är enbart ens egna ansvar, ingen annans. Som frigående person ute i samhället får man ta konsekvenserna av sina val. Att mena på att jag gör fel som skriver om det är att ta ansvaret från den som det berör, vilket är oerhört nedvärderande. Och förbannat fegt, för att inte tala om idiotiskt.

Något som jag lärt mig i livet det är att man måste tala klarspråk. Man måste vara tydlig för att det inte ska finnas utrymme för missförstånd. ”Såra mig hellre med sanningen, än trösta mig med en lögn”, är ett ordspråk jag gillar. Jag vill ha sanningen, oavsett om den sårar, för att få en lögn serverad skadar på sikt så mycket mer. Att agera på en sanning kan aldrig bli fel, men det kan det om man har en lögn man tror på. Att säga till någon: ”Ja men gud vilken kul grej! Testa!” när man egentligen tycker att det är helt galet är falskt och taskigt. Att säga det någon Vill höra hellre än vad personen Behöver höra, är fegt och lågt. Man kan alltid försöka vara schysst och servera saker på ett så fint sätt som möjligt, men det ska vara ärligt. Utan utrymme för tvivel. För att använda klarspråk – en bajskorv är en bajskorv även om man rullar den i glitter;)

Jag kan absolut vara väldigt hård i mina åsikter, men jag står också för dem, och jag kan inse att jag har fel om jag blir överbevisad, och då ber jag om ursäkt om det behövs. Givetvis vet jag att allt inte alltid är svart eller vitt, men när jag skriver ett sånt här inlägg så tar ju jag ståndpunkt i ena ringhörnan. Hade jag skrivit en artikel som journalist hade det hela beskrivits på ett objektivt vis utan personliga åsikter. Helt olika saker.

Jag tror att OF är en katastrof för de som säljer sig där. Kanske inte idag eller i morgon, men en vacker dag. Jag har läst ett flertal artiklar om hur unga tjejer som tjänat rejäla hackor där ångrar sig. Det är inte värt det, är ett genomgående citat. Det krävs grövre grejor hela tiden för att få in cashen, och gränser passeras. Just idag kanske det känns läckert och som att man är en cool badgirl, men det finns alltid en morgondag. En morgondag där ens barn kanske inte vill kännas vid en, en morgondag där ens föräldrar skriver ut en ur testamentet, en morgondag där den sanna kärleken, drömpartnern, går förlorad pga att han/hon/hen inte kan acceptera att varenda millimeter av kroppen fläkts ut till betalande, en morgondag där män förutsätter att man är lovligt byte off camera och tar för sig, en morgondag där man sitter på BUP och får höra att ens barn mår skit pga ens handlingar, en morgondag där chefen på jobbet förslår att man kan få löneökning i utbyte mot sexuella tjänster  … En morgondag när man ser sig själv i spegeln och undrar vad fan hände?

Jag ser inget positivt med Only fans och liknande plattformar. Inget. Bara tragedier och ohälsa på alla de vis. Utnyttjande av gränslösa människor som tutats i att de tagit makten över sina egna kroppar genom att det är DE som tjänar pengar. Utnyttjande är the keepoint. Och sen när blev det fräscht?