I måndags var jag och syrran till Blomsterlandet för att köpa pumpor. Hon var där kvällen innan och såg att de kostade 20 kr styck, och frågade om hon skulle köpa till mig. Efter lite diskuterande kom vi överens om att vi skulle åka dit tillsammans dagen efter och passa på att promenera i lite okänd terräng. Man ledsnar ju på samma samma hela tiden:)

Eftersom vi bara skulle in snabbt så fick Doris följa med, jag tänkte att hon fick sitta kvar i bilen medan vi gick in, men sen bestämde vi att vi kan ju fråga om hon får följa med in, vilket hon fick. ”Självklart!” sa tjejen i kassan.

Doris har aldrig tidigare varit inne i en affär, hon är nio år.

Det här skrev jag om på Instagram och tänkte att det vore lite kul att höra hur ni tänker också. Vet att många av er följer mig där också, så hav tålamod med upprepning isf.

De senaste åren upplever jag att folk tar med sin hund ÖVERALLT, och jag undrar när det blev allmän kutym att göra det? När vi var i New York för några år sen, kanske 2017? så var det hundar var man än såg, och jag reagerade på det då och tänkte att det hade jag aldrig sett hemma. För något år sen var vi inne på Hemtex, alltså massor av heminredning, frotté, lakan, kuddar osv, och plötsligt höll jag på att kliva på en liten hund. ”Oj!” sa jag. ”Han är allergisäker”, sa ägaren. ”Jasså …?” sa jag och noterade att mannen bredvid mig backade. Ägaren upprepade sitt allergisäker och pratade om päls och kvalster och vad det var. Mannen log och sa att han hade inte problem med pälsen utan det var nåt annat de utsöndrade som jag nu inte minns. Något som inte går att undvika. ”Jaha …” sa ägaren utan att se det minsta bekymrad ut. Hon och väninnan stod kvar, diskuterade länge, gick runt, och gjorde sig ingen brådska. Hunden var skitsöt, men uppenbart ett problem för iaf en person, som höll sig på avstånd.

Inne i matbutiker ser jag ofta hundar numera, och de återfinns ju hela tiden på kaféer och restauranger.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det här. Som hundvan och hundägare har jag egentligen inga problem för egen del, jag tycker det är ganska mysigt. Men samtidigt tycker jag det är jävligt egoistiskt och själviskt. Sen gammalt har vi ju varit noga med att inte ha med djur in i butiker, varför har det ändrats? Och är det ok att ta med alla djur? Hästen, katten, ormen?

Idag är väldigt många människor allergiska, mot allt möjligt, och omöjligt med för den delen;) och folk är traumatiserade av än det ena än det andra. De är lättkränkta och fobifyllda. Hur är det möjligt att man som hundägare inte försöker visa hänsyn?

Jag har aldrig tänkt tanken att ha med Doris in på en butik, möjligen djuraffärerna där de klipper klor osv, jag kanske skulle ta det under övervägande på utomhusbutiker som Bauhaus trämarknad, eller Plantagen. Men absolut inte ICA. Jag väljer alltid att låta henne vara hemma. Nu är hon sällan ensam där, men hon klarar sig utmärkt i flera timmar själv de gångerna det händer. Hon sover liksom gärna tolv timmar per natt utan att klaga, hon vaknar inte ens:)

”Min” bar, heter ju DogBar och där är hundar välkomna, det hörs ju liksom på namnet. Det är jyckar där mellan varven, och jag har inget emot det. Men funderar alltid på varför.

Nu kommer jag göra mig osams med många hundägare, men alltså – det är ofta en speciell typ av folk… Det gullas och fjantas med hunden så att det kryper i mig. Hunden kan inte vara ensam mer än max en timme, de kan inte äta annat än superspecialfoder och sova i svindyra specialbeställda bäddar. De åker vagn, har skor och måste följa med sin ägare överallt. Möts man med hundarna ute så är det som att ha bebisar. Det jämförs och jag som har en blandrashund som har en egen vilja  är ju inte högst i rang;) Renraaaasigt och väluppfostrad ska det vara. Öh, okey, men din labradoodle är ju typ en blandras? Inte? Nä okey då:)

Alla är inte såhär, men vissa! Jag undviker alltid klubbar av alla de slag, för när folk blir nördiga är de jobbiga:D och Doris gick inga kurser som liten delvis pga det. Delvis pga översvämning också 😉

Nåväl. JAG anser att hundar inte ska vara på butiker som Hemtex, Ikea, Ica osv. Inte heller på Systembolaget eller på restauranger. Visst, en del tillåter hundar, men det finns alltid folk som har det jobbigt, och kan man låta bli så tycker jag man ska göra det. Hunden på restaurang har väl inte jordens roligaste stund misstänker jag. Även om ägarna såklart hävdar det;)

Jag försöker vara hänsynsfull och respektera att alla inte har samma förutsättningar som mig. Jag vet också hur jobbigt det kan vara att vara den som har en fobi. När jag var som sämst i min emetofobi kunde jag knappt gå ut. Det är obegripligt hur många människor som häver ur sig saker som har med illamående och kräkningar att göra, och allt det fick mig panikslagen. Främst såklart de som kräkts för några timmar sen, eller de vars barn var sjuka hemma och de hade flytt till ICA innan de själva blev sjuka, de mådde ju lite illa …  Fy fan blir svettig bara jag tänker på det nu. Jag mådde skit.

En fobi är inte grundad i klokhet, det är en jävla overload av hjärnan som sätter fart på varenda fight och fight-instinkt man har, stresspåslaget är extremt.Vad som triggar är individuellt. Det vill jag inte utsätta någon för om jag kan undvika. Att vara rädd för hundar är onödigt och jag tycker man ska försöka komma över alla rädslor man har som är obefogade eller som inskränker på ens liv. Det går, och det är bara dumt att lida. Om inget annat – KBT kan inte vara värre än för kräkfobi:) Jag kollar hellre på vad som helst på bilder än spyor liksom;)

Allergi är ju inte en fobi och inte lika ”enkel” att bota. Jag har massor av kompisar som är allergiska mot allt möjligt och försöker alltid underlätta för dem. Inget vatten i påskriset så det inte slår ut, är en sak. Dessutom har jag sällan björkris utan typ något annat jag hittar i trädgården. Jag byter kläder innan jag ska träffa fotbollskillarna där en av dem är sjukt allergisk mot pälsdjur, jag använder inte massor av parfymerade produkter och så vidare. Jag gör absolut inte allt, men en så enkelt sak som att inte ta med min hund in på affären tycker jag är en självklarhet.

Om det står en Hundar förbjuden-skylt på dörren kan man tänka att folk borde respektera det? Men jag fick massor av DM på instagram om att det inte alls görs. Folk låtsas att de inte sett den, och sen hävdar de att just deras hund är allergisäker och i sista hand kan den inte vara ensam och är ju så snäll och gullig. Jag blev alldeles paff när jag hörde det. Samma med synskadade som kommer med käpp och folk inte drar åt sig sin hund utan den synskadade snubblar på kopplet eller slår till hunden med pinnen av misstag.

Folk är fan egoistiska jävlar. Det är JAG JAG OCH JAAAAAG.

Om man var hundra procent säker på att hundarna man möter var säkra hade det kanske varit annorlunda, men det är ju inte så. Min egen får raserianfall på vissa hundar eller människor, främst män då…;) och jag får alltid vara vaksam. Hon kan göra utfall mot en cykel eller skälla på en barnvagn. De här nya cyklarna med kärra i fram är skitläskiga. Doris är supersnälla och tvärsäker med barn, hon älskar dem. Men skäller ju, ni kommer kanske ihåg Halloween… Men, Doris skäller bara, hon bits aldrig. Det är tillräckligt skrämmande för nån som är rädd, det fattar ju alla.

Många hundar är väluppfostrade och fina, och andra är det inte.

Om jag hade småbarn idag skulle jag garanterat inte uppskatta alla de här hundarna i butikerna. Småungar som ska klappa på allt med päls är ett orosmoment. Utanför butiken vet man att hundarna kan stå bundna, och vara beredd. Men inte inne.

Varför lämnar man inte sin hund utanför? Eller avstår att gå in på affären om man har hunden med sig? Jag fattar att det är bekvämt att passa på, men det är jävligt egoistiskt. Om man har en hund som inte kan vara ensam hemma, eller stå bunden utanför, då får man väl träna den i det? Eller lösa det på något annat vis. Inte på bekostnad av andra människor?

Ja, nu har jag ingen ordning i det här känner jag, men ni fattar väl 🙂

Vad tycker ni?