Allmänt
Allmänt

Annandagspåsk!

Ska det vara ett S där i Annandag-S-påsk?

Jag har nog alltid skrivit Annadagpåsk men då skriker autokorrekt, och den vet man ju hur den gör lite som den vill;)

Men nu sa den så, och jag gör så.Det ser ju rätt ut:) och det är liksom mina kriterier på grammatik. Jag suger på pluskvamperfekt och inskjutna bisatser..fattar inte ett skit, men jag ser oftast om det är rätt eller fel. Dock, det blir fel extremt ofta på datorn, det sitter i muskelminnet när man skriver på nåt vis:)

På samma sätt som jag ser stavning och ord, så ser jag INTE siffror. Alltid när jag skriver att jag har sjukt svårt för matte så är det några som säger att det sitter i mitt huvud- att jag kan men inte tror det. Jag KAN INTE på riktigt. Jag är hyfsat normalbegåvad i stort vill jag tro ( eller hoppas, hehe) men räkna kan jag inte.

Jag hängde med på plus och minus och klarar hjälpligt av division och multiplikation, men jag kan inte alla tabeller…. måste alltid tänka efter ordentligt. Huvudräkning kan jag inte alls, inte ens enkla tal, siffrorna hoppar omkring och byter plats och ger mig inget sammanhang jag kan använda mig av. Jag kan använda en miniräknare:) men jag får hålla mig till de fyra räknesätten, det räcker långt iofs. I många år skämdes jag satan för detta, för det är definitivt inte accepterat att inte kunna räkna, men så fick Patricia svårt med det i skolan. Hon fick träffa en fantastisk speciallärare och ”diagnosticerades” med dyskalkyli.

Lite som dyslexi men med siffror. ( Autokorrekt har nu ändrat ordet Siffror till soffor varenda gång jag skrivit det???) Och hon är inte diagnosticerad efter konstens alla regler och har inga papper på att det är så, för det krävdes en utredning som inte fanns här då, och som tog tid och var svår att få göra, men specialläraren var specialist på just det. Jag kände igen mig på precis allt. Fanns inte en enda grej som inte stämde. Och det kändes supernajs, jag var inte korkad, bara lite dyskalylisk;)

Barnen har inte ärvt mina gener där, ( bara Patricia) men fick inte heller den andra förälderns supersifferhjärna. Han kan räkna det mesta i huvudet på nolltid, och jag fattade nog inte exakt hur bra han var innan jag fick klart för mig att när han spelade poker så visste han procentuellt hur stor chans/risk det var att motståndarna hade det och det kortet, att det skulle komma just precis ett sånt eller sånt. Han bara visste. För mig totalt obegripligt, men nåt ska väl även han vara bra på;)

Jordan visar iofs de tendenserna, han jonglerar med siffror i huvudet och räknar tresiffriga tal utan större problem, men han är riktigt, riktigt vass med bokstäver åxå så han är väl kanske bara en professor 😉

Jordan wetterholm

 

Okey, nog om siffror, jag somnar ju snart;)

Jag fick nåt energiryck igår och satte upp klädstängerna i gamla bastun, det som nu ska vara klädkammare. Eller vänta….Walk-in Closet, så klart:)

Jag har ett system som man spänner mellan golv och tak, från Ikea, men det finns inte längre, nu har de bara Stolmen, som jag har i hallen. Detta är mer industriellt, med plåt och ser ut som garageförvaring. Billigare var det dessutom;) så det var väl därför de plockade bort det… Jag hade det i pannrummet innan, och var orolig att det skulle vara för kort för där inne är det lågt i tak, knappt jag står rak där, och bastutaket är nu på typ två meter. Men det passade, och jag fick ringa hit syrran för lite assistans när det gällde finliret, det var svårt att båda lyfta och skruva fötter på samma gång. Sen hojtade jag ner Lovelia och Trixie för att sortera och rensa sina kläder, innan vi satte in dem på sin nya plats. Det blev några kassar återigen till insamlingen…. trots att vi rensade stenhårt när vi flyttade in det i deras rum för åtta månader sen, och sen gjort minst ett röj till. Nu har de fått varsin trådbacksställning med sju backar tror jag, och så kan resten hänga. De här bilderna säger ju inte ett skit, men det är ett rätt stort utrymme. Tror det var typ 120 brett och hur långt det är vet jag inte, men rätt så.

bastu blir klädkammare

Här är ingången, och där står nu trådbackar.

Vita väggar och grått golv:) IMG_9691 IMG_9692Här mellan dörren och hörnet sitter nu klädstänger, en högre och en lägre. Måste måla runt listerna bara, av nån anledning är inte det gjort. Det satt ju bastupanel överallt här och det ser inte jättekul ut på sina ställen, men det ingick väl inte i återställningen;) Jag har en hel del målningsarbete kvar, elementen och massa lister, tur jag tycket det är rätt kul:)

Det syns ju inte så värst bra, det går inte att fota där inne utan vidvinkel, och det är för mörkt eftersom det inte finns nån lampa i taket än. Väntar på elektrikern. Jag ska försöka fota hur det blev åxå men måste vänta på ljus. Det finns ett fönster här inne som gör att det är hyfsat dagsljus, och det blev bra.

Robban fick flytta ner sina kläder hit med om han ville, men han valde en liten garderob i hallen i stället, så nu har även hans ”hängkläder” kommit på plats.

I de här utrymmena är det inte dammigt och skitigt, det är värre med rummet utanför och tvättstugan… måste kolla om de tänker städa som sagt.

I pannrummet har jag nu burit ner soffklädslar och täcken, en del kuddar och sen insåg jag att vi måste till Ikea:) för att köpa fler stora plastlådor.

Jag höll på med det här på dagen, så kom syrran och vi fortsatte, och sen drack vi kaffe ute i solen!!! Underbart, ljuvligt, fantastisk. ♥

Vi tog en promenad med Doris och sen åkte syrran hem, då var klockan sju och kändes som tre:) Det är alltid lika lurigt med sommartid, speciellt de dagar när solen strålar. Vi plockade ner min julbelysning åxå, så nu är det officiellt slut på julen, som ju som bekant varar ända fram till påska:)

Ungarna har ju målat tusen ägg, och de lär ju ätas upp, så de fick vackert äta köttbullar, makaroner och kokta ägg till middag;) Jag åt rökt lax, och småkillarna gör mig gärna sällskap där. Jag kan inte för mitt liv äta färdigköpta köttbullar, tror på allvar att jag hellre svälter ihjäl, de är sjukt obehagliga att tugga på, men ungarna älskar sådana…Brrr.

I år målade de äggen med kritor… de tyckte det funkade bättre:)

koka ägg måla äggJag tipsade ju om att man kunde köpa formar som formar om ägget….och givetvis var jag tvungen att testa själv.

äggformar

Och jag ska visa er resultatet på Youtube:) så fort jag lyckats redigera klart filmen;)

 

Efter maten var det soffläge och kolla på Foppa när han äntligen rakade av sig fulskägget i Mästarnas mästare och blev den stiliga snubben han är:) och så en Bruce Springsteendokumentär om hur det gick till när hans spelade in The River albumet, det han åker på turné med nu.

Och jag satt alldeles stum i soffan, han har ju liksom bara blivit snyggare med åren. När han var ung var han ett blekt sugrör med lockar, som syrran sa:) och nu är han en makalöst stilig man. Jag älskar att se att folk tar hand om sig, att man inte förfaller och sunkar ihop för att man åldras. Finns liksom ingen anledning, med rätt kost och motion så kan man hålla sig i fräscht skick till den dag man kilar vidare. Varför må sämre än man måste liksom? Nä, heja Bruce!

När det var slut hade jag spetsat in mig på att se Joel Kinnaman i Snabba cash- livet deluxe. Antar att det är tvåan? Jag var noll impad av Snabba cash, som folk totalhyllade, och jag fattade inte ett skit, den var rätt kass. Men jag gillar Joel:)

Men…. alltså, han var ju med i en minut i början, sen tre minuter i slutet och så dog han. Tjena. Snacka om ovärt;)

Filmen igenom snackas det serbiska och spanska (?) och den var ju så hoppig att Pulp fiction känns som en enkel story att följa i jämförelse. Och att ens ta upp de två filmerna i samma mening borde det var spöstraff på..förlåt! Jag fattade inte ett dugg. Skitfilm. Två timmar bortkastad tid, för givetvis trodde jag att den skulle stila till sig, och jag har svårt att stänga av filmer.

När den var klar var jag så rastlös att jag satte igång att städa. Klockan 00.10:) Röjde köket, kastade blommor, vek tvätt, hängde tvätt, grejade nere i pannrummet, tvättade, städade kökslådor…halv tre kände jag att det kanske var dags att hoppa i säng om man skulle ha nån nytta av den här dagen åxå.

Idag har jag inte samma drag under galoscherna kan man lugnt säga;) men jag ska dricka lite mer kaffe nu och sen så.

 

Igår skulle vi tränat, men fick mess om att Peter var sjuk så det blev ingen cirkelfys utan skivstång i stället… Ingen av oss gillar skivstång, så vi avbokade, och ser i stället fram emot Killer- David i kväll:) Träningsvärken har precis lagt sig så det är bara att fylla på…hehe.

Jag fick nya fina träningstights av syrran i mitt påskägg ♥ de är från Casall och sitter som en smäck, supersköna. Jag ska inviga dem idag tänkte jag.

Men nu är det kaffe som lockar!

Ha en toppenbra dag nu:)

Bye bye

 

Kommentera

  1. Lisa från Skåne

    Vi köpte en billig dyn box på ÖB och satte i källaren. Den rymde våra täcken och kuddar. Det blev inte så många lådor dess utom kunde vi sätta andra lådor på den, tog mindre plats. Bara ett tips.

  2. Anne

    Nej nej nej Carola! Låt dig inte luras av autokorrekt du har sån god språkkänsla i dig själv! Jag var bara född för att lära mig språk. Fattade all grammatik i ett nafs. Hur mycket jag än pluggade matte så förstod jag aldrig något av det! Har som du känt igen mig i beskrivningen av dyskalki. Man får som bara inte ihop det.. Brukar fundera på detta. En språkgen. Hos mig finns ingen annan förklaring i miljön. Någonstans tillbaka i släktleden måste ha funnits fler språkbegåvningar. Märkte de det ens? Dålig skolgång. Ingen vidareutbildning, naturligtvis..

  3. Jenny

    Snabba Cash- filmen du såg är nummer tre, tvåan visades för några dagar sedan.
    Annandag påsk skriver jag ( var tvungen att testa) utan att autokorrekt säger till 😉
    Jag tyckte också julen varade till påska så jag plockade bort ljusslingan från balkongen i helgen, har dock inte haft den tänd senaste månaden 😉
    Skönt att ni äntligen ska få börja utnyttja utrymmen i källaren igen 🙂

  4. Metha

    Färdiga djupfrysta köttbullar ja,det enda goda är Felix delikatess köttbullar !
    Nästan godare än hemmagjorda ! Testa om du inte gjort det !

Allmänt

Påsken rullar på:)

Har ni det bra? Äter ägg och lax och Gooodis;)?

Här rullar det på,  vi softar och har det gott i största allmänhet. Märks att vi alla behövde lite ledighet, även om det inte var länge sen sportlovet. Vi har ju mer eller mindre varit sjuka sen dess! Just nu är slla friska och det vorefint om det får fortsätta.

Igår var det påskmiddag hos mamma och pappa. Alla var där;) utom Janelles Simon som var hos sin pappa. Skilda föräldrar ger dubbla firanden för vissa 😉

Men eftersom Patricia hittat en Simon hon med så var det ändå en sån där:) Det är så lustigt;) Vi skämtar nu om att det är lika bra att köra på Simon/ Simone för alla, ingen får skaffa en partner som inte heter så;) För enkelhetens skull.

Även vår hittepå-syster Maria var där med sin man och bebis. Mina stora barn insåg att de saknade att ha ett bebissyskon att mysa med <3 och tyckte att jag letat dåligt i bebishyllan på Ica där jag sagt att jag köpt ungarna 😉

Syster yster hade bakat påsktårta.. Och håll i er nu:

image

   
 
Som vanligt lika snugg som god:)

Hon hade lemoncurd, grädde/ Philadelphiaost och Amarula .

Gott!

Mitt nätverk strular!! Måste kolla, och så hoppas jag få ordning på det, brukar lösa sig:)

Ville bara kolla till er:)

Ha det fortsatt bra!

Natti natti 🙂

Kommentera

  1. Yvette

    På tal om småsyskon….Vad fick han ,han som inte näms vid namn ?
    Pojke eller flicka ? Hur gammal är den nu ?
    Hälsning från Nyfiken I En Strut !!

  2. Åsa

    Jag vet att du redan vet det men du är verkligen en stor inspirations källa. Har själv tyvärr varit med om ungefär samma sak som du… Du är stark, positiv och grymt bra på att skriva blogg. Tack Carola!
    Din syster och dina föräldrar verkar vara helt underbara dom också.

  3. Birgitta S

    Oj den tårtan hade jag gärna satt tänderna ! är själv en katastrof i köket igår fixade sonen 16 år en god cheeskake till efterrätt och mannen hade gjort en god lammgryta så tacksam för de i min omgivning som kan laga och fixa utan att kokar över bränns vid läst fel på receptet så inget stämmer.
    För övrigt tack för en bra blogg och du är verkligen en kämpe som tagit hand om dina barn nu i flera år på egen hand och i långa loppet är det en annan person som förlorar barn förstår så mkt mer än man tror.
    Glad Påsk!

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      En syster som vi låtsas är vår syster men egentligen är en kompis bara 🙂
      En nära vän till familjen 🙂

Allmänt

Fult att önska sig ett speciellt kön?

Detta med PK….;)

När lilla prins Oscars födelse annonserades av hans far – prins Daniel så lade jag  inte märke till det, men tydligen hurrade de manliga journalisterna högt över det faktum att det var en pojke, och det snackades en del om det sen. Att det inte var PK. Men….gahhh, hur många barn har inte våra kungabarn fått? Typ tre och två är töser. Det är väl hur kul som helst med barn av båda sorterna? Eller menar man på allvar att journalisterna  tyckte det var bättre med en kille? Nä, det tror jag inte faktiskt. Speciellt inte som den lille prinsen inte kommer bli kung, såvida hans storsyrra inte avsäger sig tronen så kommer vi att få en rad av drottningar här framöver.

Jag är rätt less på detta med att man inte får uttrycka sin glädje över att ha fått en pojke/flicka. Jag är övertygad om att de flesta av oss först och främst är glada över att ha fått ett friskt barn. Det är väl det primära som alla önskar och längtar efter. Men sen är det väl klart att man även kan önska sig ett specifikt kön. Utan att det på något vis behöver betyda att man inte vill ha det andra. Men som det blivit i dagsläget så är det så fult att säga att man skulle vilja ha en pojke eller en flicka. Fattar inte. Mest troligt, och allra oftast så älskar man sen det barn som kommer, oavsett kön och ev handikapp.

Jag snackar om folk i I-länderna där det inte spelar någon livsavgörande roll vilket kön barnet har, där det inte tex innebär en ekonomisk förlust att få en flicka som ska ha med sig en hemgift så småningom, det är kulturellt och går inte att applicera på alla länder. Och det behöver vi INTE ta hänsyn till här hemma. Det får liksom stå för de länderna.

Samma sak med barn med någon form av handikapp, jag vet att har man ett handikappat barn så älskar man  det, men när man sitter där och är gravid så är det nog få som verkligen önskar sig något annat än ett välskapt, friskt barn. Och jag vet att folk kan dra denna diskussion in absurdum… Jag vet inte hur jag ska slippa undan alla arga kommentarer, men hoppas och tror att ni fattar vad jag menar. Jag tror på allvar att man älskar sina barn när de väl är här, oavsett kön, handikapp osv och att även om man önskade sig en flicka och fick en pojke så kommer kärleken. Kanske inte direkt, jag har flera vänner som varit helt inställda på att få det ena könet och sen fick det andra, och det kräver  en omställningsperiod. Har man trott att man väntar en flicka och det ploppar ut en gosse så har man nånstans ”förlorat” en dotter. Hänger ni med? Det behöver inte innebära något alls, mer än ”Oj då, men jahopp, hej älskade unge” men kan även innebära ett trauma. Våra hjärnor är inte alltid våra vänner;)

Men till sist så brukar det rätta till sig, och kanske att det inte hade varit så jobbigt om det var okey att få sörja det barn som man trodde skulle komma, men fick ett annat. I stället för att låtsas vara glad över det man fick. Även om det är ett perfekt barn.

Okey helt ärligt nu…När jag väntade Jordan ville jag ha en tjej till:)

(Jag har sex döttrar och tre söner. )

När de sa på ultraljudet att det var en gosse så blev jag ledsen. Jag var fortfarande lycklig över att få ett barn till, men jag var ledsen över att det skulle bli en pojke. Varför? Tja, säg det. Det fanns inga fina killkläder i butikerna… jag var inställd på en tjej till.. jag hade aldrig fått bara en kille, Robban kom ju i par med en syrra;)

Och, kanske det viktigaste, det var annorlunda mot det jag var van vid.

Han var frisk och fin, men det spelade ingen roll, jag ville ha en dotter.

Det tog några veckor, där alla andra jublade över att det var en kille och jag sörjde min dotter. Sen gick det över, och jag var genuint lycklig över att vänta en son. Jag var glad över att ha fått reda på det på ultraljudet så jag deppade de där veckorna under graviditeten, i stället för när han var född. För mig hade det varit jobbigare. Jag säger inte att alla är som mig, men jag tror att man måste få acceptans för sin sorg, även om den i andras ögon är störtlöjligt. ”Vaddå? Du väntar ett friskt barn men är sur för att det är en kille? Tänk om han varit sjuk då??? Va? Va? Va?? ” Det hjälper liksom inte, tvärtom det bara skuldbelägger.” Fan jag är ju dum i huvudet på riktigt…”

Jag kunde inte prata med alla om det här, definitivt inte fadern;) men jag hade några som förstod, och det var otroligt skönt att få ”gnälla”.

När Jordan föddes hade jag för länge sen glömt bort att jag velat ha en tjej och han är och har alltid varit otroligt älskad. Han är en av mina prinsar ♥

När Jamie var på väg, var jag helt inställd på att det var en gosse, och hade inte alls samma känslor, tvärtom så tror jag att jag hade blivit lite deppig om det varit en tjej då;)

Känslor är ju inte de mest intelligenta eller relevanta, de bara ÄR 🙂

Förstår ni hur jag menar? Kan ni känna igen er?

 

Nu ska jag koka ägg, men var liksom tvungen att delge er mina djupa funderings så här på långfredagen:)

Hörs snart!

 

 

 

Kommentera

  1. Gymstrengthboom

    Bra där Carola. Katharina januch har ju skrivit en bok om detta & hennes längtan efter en dotter. När jag väntade första barnet var jag inställd på en pojke för alla sa att det var en typisk killmage men hade alltid föreställt mig att första barnet skulle vara en tjej. När bebisen väl var född var jag så lycklig men när dom sa att det var en tjej så rann tårarna av lycka. Jag fick min tjej trots allt. Jag hade älskat en pojke lika mkt men där o då var lyckan stor över min lilla tjej! Tror många av oss har dessa känslor, inget konstigt o ska inte vara nått skämmigt.

  2. mettemy

    Hej! Jag frågade min mamma en gång om hon önskade sig en kille när hon efter två flickor väntade trean. Hon tittade på mej som om jag var helt störd å svarade: Jag önskade mej en frisk baby. Nu när jag själv har tre flickor förstår jag vad hon menar 🙂 Däremot har jag nästan blivit beklagad av andra vilket är absurt när man svävar på moln över sin tredje prinsessa.

    1. mettemy

      Men min man besviken vid ultraljudet, jag tycker att det var bra att han fick vara ledsen ett tag å bearbeta att det inte blev någon son för när flickan väl kom ut var han färdig med det och nu dyrkar han henne nästan löjligt mycket 🙂

  3. C

    Tycker absolut att man ska få kunna önska sig en kille eller en tjej!
    Många säger… Huvudsaken barnet är friskt !
    Det anser jag är en självklarhet att alla önskar sig ett friskt barn!
    Jag är själv 5 barns mamma och barn nr 4 föddes med Downs syndrom och svårt hjärtsjuk, och lungsjuk! Obotligt!! Men ändå vid 5 barnets ankomst önskade jag mig en tjej…
    Så jo man får önska sig det … Är barnet sjukt handikappat då får man ta tag i det när det är fött!!

  4. Emma

    Hej! Jag var en av de som reagerade över hejaropen och tyckte det var kul samtidigt som det störde mig att det bara var männen som hurrade… MEN. Det är inte det som JAG är upprörd över, det jag tycker är viktigt är hur samhället gör skillnad på tjejer och killar. Hörde ett mycket intressant klipp från P4: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=114&artikel=6381534 . Där hör man tydligt hur pressen reagerade när Oscar kom till världen jämfört med när Estelle kom. Jag förstår helt klart att man kan önska det ena könet men också älska det barn som kommer…

  5. Carro

    Hade det funnits möjlighet att få välja hade jag valt att endast få flickor eftersom jag ser mig själv som en ”flickmamma”. Kommer jag få pojkar istället för flickor när det är dags så kommer jag självklart älska pojken men jag kommer nog aldrig sörja OM jag inte får en flicka.

  6. Jenny

    Journalisten (fotografen?) hade slagit vad om att det skulle bli en pojke, därav lyckoropet. Så det hade inte det minsta med könet att göra egentligen (förutom att han fick rätt då..) 🙂

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Nä, jag tror ju inte det:) men i flera omgångar har jag sett diskussionen och då har den liksom vridits så att det handlat om att vara opk. Jag reagerade inte ens på det utan fick höra det sen och det gapades då om hur fel det var.

      1. Jenny

        Ja, media vill ju gärna göra det mer dramatiskt än det oftast är.. 🙂
        Har inga egna barn så jag kan inte relatera till önskan om pojke/flicka men jag är av den bestämda åsikten att alla har rätt till sina egna känslor. 🙂

  7. 4barnsmamman

    Men jag förstår precis vad du menar. Jag har alltid velat ha en dotter men fick först en kille, sen en till och sen en till….
    Jag ÄLSKAR dom över allt annat i världen och skulle så klart inte vela byta ut dom mot alla flickor i hela världen men det var väldigt dubbla känslor varje gång det blev en kille. Glädjen över att ännu en gång fått ett fint, friskt och välkommet barn men en sorg över att det inte var en tjej… den sorgen är svår att förklara för hur man än gör så låter det så nonchalant och provocerande. Efter dessa fina pojkar tyckte vi att vi var en lagom stor familj och den där längtan och känslan av sorg över att inte ha en flicka gick faktiskt över. Så när det några år senare visade sig att vi ändå skulle bli en till i familjen så spelade det ärligt talat ingen roll vilket kön barnet skulle visa sig få. Min längtan efter flickan hade försvunnit någonstans. Vi var så inställda på att det skulle vara ännu en pojke och kände en stor och sann glädje i det. Det kändes häftigt att få vara mamma till fyra killar… Det visade sig dock att det var en tjej som fanns där i magen och ja, det var otroligt kul när det visad sig vara så. Det tyckte jag både då och nu, många år senare. MEN jag har aldrig älskat något av mina barn mer eller mindre pga kön. Sorgen har inte förmågan att älska och ta till sig sitt barn utan något annat djup där inne.

  8. Helena

    Lyxproblem :-). Jag tog aldrig reda på vilket kön barnen hade så jag var beredd på både ock vilket underlättade tycker jag. Min högsta önskan var att få friska barn och det fick jag <3. Hade de inte varit friska av ngt skäl hade de ändå fått all min kärlek och omsorg men i smyg hade jag nog sörjt att de inte var "friska". Jag hade en flicka och två pojkar och var beredd på en tredje när fyran kom…det blev en flicks och ja kanske innert inne var jag extraglad för det men jag vet inte det..

  9. Maria

    Jag är mamma till 4 pojkar och kan ärligt säga att både jag och min man hoppades vid tredje och fjärde killen att vi skulle få en dotter. Vet inte hur många tråkiga kommentarer vi fått eftersom vi ”bara” har killar. Samtidigt skulle vi inte kunna tänka oss att vara utan nån av våra älskade killar som alla trivs bra ihop och har ett speciellt band mellan sig. Trots stor åldersskillnad( de är 20,18,12,9), trivs de tillsammans och vi hittar på mycket kul tillsammans, ibland med de stora för sig och de små för sig, ibland alla tillsammans.

  10. Maria

    Jätteskönt att du tar upp detta ämne. När jag väntade mitt första barn spelade det ingen roll vilket kön det var. Vi tog inte reda på det och efter en lång och jobbig förlossning låg mitt barn på min mage. I all uppståndelse tog det säkert en eller två minuter innan någon berättade att barnet var en flicka men jag hade redan kallat barnet ”lilla älskling” och förundrats över vårt lilla mirakel. Att det var en flicka var roligt men väldigt sekundärt. Efter ett och ett halvt år blev jag gravid igen, mådde exakt som förra gången men i vecka tretton fick jag missfall. Jag är övertygad om att detta barn var en flicka för när jag efter några månader blev gravid på nytt mådde jag helt annorlunda. I vecka 18 tog vi reda på att det var en pojke och under stora delar av graviditeten mådde jag sedan dåligt av tanken på att jag skulle få en son. Jag ville inte ha en pojke, jag kunde inte ta hand om en pojke, förstå en pojke, leka med en pojke, fostra en pojke. Jag fick gå i samtal som hjälpte till viss del men när min pojke kom till världen efter en snabb men smärtsam förlossning ville jag ändå inte ha honom. I ett par timmar kunde jag inte ta honom till mig men efter ett samtal med barnmorskan släppte allt och sedan har det aldrig varit några problem. Idag är han världens finaste fyraåring men med en mamma som varje dag har dåligt samvete för de där känslorna att jag inte ville ha honom, och som måste berätta så ofta jag kan hur mycket jag älskar honom.

  11. Sommarkurs

    Du har rätt, åtminstone i mitt fall var det så. Jag födde en frisk och fin flicka, men när hon var två dygn skulle vi bara träffa läkaren innan vi åkte hem. Istället för att åka hem fick vi beskedet att hon har Downs syndrom. Jag blev helt kall. I flera dagar. Pappan fick stå för kärleken. När hon slutade andas en natt slog kärleken till med full kraft, och jag kunde älska henne men samtidigt sörja det barn jag inte fick. Det ”friska” barn som jag aldrick fick. Det händer än idag, speciellt när hon får slita och kämpa, att jag blir ledsen-men det är mest för att hon får kämpa så hårt för att få höra till, att andra människor med vett och vilja ställer henne utanför. Men, människor utanför det normativa behövs också i samhället. Jag är så glad i min flicka nu och när jag tänker tillbaka kan jag inte förstå hur jag tänkte-men acceptera, det kan jag.

    1. C

      förstår allt du skriver.. Har en 10 årig kille m Downs s känner igen allt med att försöka lära sig att acceptera !!
      Lycka till m tjejen med den extra kärleks kromosomen ❤️

  12. 8 barnsmamman

    Självklart förstår jag och håller med om att det är naturligt att önska sig ett visst kön. Samtidigt kan jag inte riktigt förstå att man helt ställer sig in på den ena sorten och sedan blir ställd när det visar sig vara den andra sorten. Vad grundar man sig på liksom? Annat vore det om man på ultraljudet fått veta att det är en sort men sen visar det sig vara den andra sorten. Det är min stora skräck för då har man ju på riktigt förberett sig för den ena sorten. Jag tycker också att det är självklart att önska sig barn av båda könen för flickor och pojkar är ju olika till sättet oberoende hur könsneutral man försöker vara och det ser jag som en styrka och rikedom. Man kan ju inte bestämma själv vilket kön man ska få utan får vackert finna sig i att ta det man får och det har aldrig varit ett problem för mig trots att kag nog har haft önskningar men jag kan tycka att omgivningens tjat kan vara rätt jobbigt. Först borde de två första vara av olika kön och sen borde man få två och två så de har sällskap av varandra… Visst kan jag också se poängen med att få två av samma kön efter varann men om man bestämmer sig för att försöka få ett barn så måste man ju vara beredd på att det inte är säkert att det blir enligt något logiskt system utan man kan få en hel rad av samma sort. Att man själv kan känna en besvikelse och sörja det man inte fick trots att man älskar det man får istället är helt naturligt tycker jag även om jag inte råkat ut för det men att grannar och avlägsna släktingar ska ha åsikter om könet det kan jag inte riktigt förstå. Det skapar bara en press för föräldrarna.

  13. åsa

    Efter två pojkar så blev jag överlycklig över att få en tjej !! Ärligt så blev jag gladare över att det var en flicka än om det varit en pojke !! Men det vågade jag nästan inte säga 😉 . Sen kom det en pojke till ! 🙂

  14. Magda

    Känner så igen mej i det du skriver. Vid första graviditet trodde vi att bebisen i magen var en kille men ut kom en tjej. Inga problem, jag var nöjd och glad och hade nog varit lika glad över en kille.
    Vid andra graviditeten trodde vi att det var en tjej i magen, men vid ett sent UL visade det sig att det var en kille. Jag måste erkänna att jag blev lite ställd. Jag hade varit så säker på att vi skulle få en flicka till. Eg. vet jag inte varifrån jag fått det, men tror det berodde på att jag själv bara har systrar, min moster har bara flickor och min mamma har bara en syster.
    Jag förstår ju att det inte är så det funkar (om det blir kille eller tjej), men på nåt vis trodde jag nog att då jag fick en tjej första gången så skulle jag också bara få tjejer.
    De där veckorna jag fick före förlossningen var nog bra, de behövdes för att hjärnan skulle hinna med och ställa in sig på att det var en kille vi skulle få.
    Det märkliga var (precis som du skriver) att jag rätt länge efteråt sörjde tjejen vi inte fick… Jag ville absolut inte byta bort sonen, men det kändes lite som att jag mist dottern jag väntat? Som att jag borde ha fått två barn och av nån anledning bara fick med mej det ena hem…
    Då jag väntade barn nummer tre hade jag insett att jag alltid gissar fel på kön och var inte lika inställd på vilket kön vi skulle få som jag varit vid de tidigare graviditeterna. Liiite hoppades jag på en kille, mest för att jag tänkte att bröderna i så fall skulle vara nära varann i ålder och ha mycket glädje av varann. Vi fick en kille till och den gången kändes det helt bra. Så skönt att slippa känna så som jag gjorde efter den andra förlossningen.
    Som tur är har jag underbara vänner som jag kunde prata med, det sista man behöver är ju att någon kritiserar en för hur man känner…

  15. Loppan

    Jag har två grabbar. Ville absolut ha en grabb till när tvåan kom. Vi pratade löst om en trea när de var mindre, men det vi valde att avstå. Hade det funnits en 100%ig chans på kille hade vi kanske jobbat på det. Jag vill absolut inte ha döttrar och det står jag gladeligen för. Varför skulle det vara fel av mig?

  16. Malin

    Jag har mer känt att det är omgivningen som tycker att man borde vilja ha båda könen. Vi fick nyss vårt femte barn. Vi hade fyra grabbar innan och nummer fem blev otroligt nog en tjej. Det trodde jag inte. Jag har skojat och sagt att blir det en kille är jag nöjd men blir det en tjej så vill jag ha en till tjej… Och så blev det en tjej. Men omgivningen ”tjatar” om vilken tur att det blev en tjej… Jag är förstås jätteglad att det blev det och att jag förhoppningsvis kommer att få bli mormor och inte ”bara” farmor. Men omgivningen blev nog gladast. Nu gäller det att kunna göra en till tjej då… Hm… Inte lätt.

  17. Jenny

    Kan förstå tanken och tycker att det är viktigt att få känna så men förstår inte varför en av varje är så viktigt för många. Jag har en syster och eftersom vi är nära i ålder och av samma kön så har vi askul ihop, hon är min bästa vän helt enkelt. Skulle jag ha turen att ens få några barn så skulle jag gärna ha av samma kön, oavsett vilket.
    Tack för en bra blogg!!
    Kram

  18. Sandra

    Jag förstår precis vad du menat. Jag är utbildad förskollärare och väldigt genusmedveten och tycker verkligen att det inte spelar någon roll vad som sitter mellan benen. Men, jag har alltid velat ha en tjej ändå. När jag blev gravid kände jag på mig direkt att det var en pojk och fick det bekräftat vid rul också och jag har aldrig sörjt att det inte var en flicka. Men, jag önskar mig fortfarande en tjej och kommer absolut sörja om jag inte får någon tjej i framtiden. Det innebär inte att jag inte älskar min son nu, han är tveklöst det bästa som hänt mig. 🙂 jag tror att anledningen till att jag så innerligt önskar en dotter är relationen jag har till min mamma idag. Hon är min absolut bästa vän i alla situationer och även om jag såklart önskar den relationen med min son i framtiden också så känns det som att det är mer troligt att det skulle ske med en dotter. Men hey, jag kan ha fel – time will tell 😉

  19. Vickan

    Jag tolkade det som att de jublade över att det var en kille så att de nu hade en av varje. För visst är det väl så att man vill ha både killar och tjejer. och visst är det som du skriver. Ett friskt barn är det viktiga men sedan tror jag också att de flesta har en önskan om kön. Särskilt när det är andra barnet!

Allmänt

Vinnare av Snövit-biljetter!

Egentligen vill jag ha biljetter till alla, för alla ni borde få en guldkant på tillvaron, men så funkar det ju tyvärr inte:(

Men, en lycklig vinnare har vi och det är Sven-Olof Johansson:)

Åh, det här skulle passa farfars lilla prinsessa Linnéa som hand i handske. Hennes favorit bland alla sagofigurer är just Snövit och hon brukar klä ut sig och spela henne. Hon är verkligen fascinerad av den elaka styvmodern och det förgiftade äpplet och skulle älska att få se sin idol och skyddsling Snövit i ”verkligheten”. Hoppas så på tur nu!

Glömde i ivern att svara på frågan. 7 dvärgar har Snövit omkring sig.

 

 

Grattis!!  Maila mig så fort du kan, jag behöver namn, adress, telefonnummer och mail:)

Jag har mailat dig redan så just den uppgiften har jag, men resten behövs så fort som möjligt så biljetterna hittar sin nya ägare:)

Hoppas att ni får en trevlig kväll!!

 

Kommentera

Allmänt

Städat, skurat, fixat, putsat:)

Nä jag bara skojade;)

Jag har inte gjort vare sig det ena eller det andra, om man inte räknar att köpa ”inredning ” till tvättstugan.

Var in på Rusta och köpte två tvättkorgar, en vit och en svart. Tänkte göra det enkelt för kidsen – antingen är tvätten mörk och då ska den i den svarta korgen. Eller så är den ljus och då ska den i den vita. Kan var överkurs för mina slarvfisar men eftersom mitt gamla system inte får komma in igen i de nya fina utrymmena så gör jag ett försök. Sen ett duschdraperi, en matta att stå på utanför duschen och rakhyvlar:)

Hårdvaluta att ha en fräsch rakhyvel i det här huset! Antingen så är det slut, men påsen ligger kvar och ser full ut;) eller så ligger de oskarpa och skräpar på hyllan i duschen. Ibland försöker jag gömma EN så jag ska ha, men nope, den hittas alltid;) Nackdelen med många tjejer i huset.

Sen till Citygross där vi köpte flera kilo godis…jag tycker alltid det känns jobbigt att köpa godis, chips, läsk osv i stora mängder, känns mig som en osund jäkla frossare;) men med tanke på att det är till typ elva kids, och så några vuxna så blir det ju inga gigantiska mängder. Och sen fick jag sjukt bråttom till träningen, körde i racerfart hem och kastade mig in och rafsade ihop mina träningskläder medan Corrinda bar in varorna, och sen körde jag på tio minuter till Friskis, blev tidigt till och med:) Det går inte att köra snabbare än så, men eftersom alla var på Citygross och handlade så var det rätt tomt på gatorna:) Fy farao så mkt folk det var där, och hur trött blir man inte på sig själv när jag gått och dragit på att åka iväg?

I stället för att dra direkt efter kyrkis vid 13 så var jag tydligen tvungen att avvakta till 15 när alla slutat jobba och skulle handla påskkäk, och godis. Jag och pensionärerna kan ju liksom handla tidigare på dagen, men nope;)

 

Barnen har nu påsklov! Helt underbart! De behöver det, och jag behöver det jag med, även om jag väl lär upp och passa hantverkare;/ men jag ska maila lite och få tider. Nån som vet om det ingår städ efter att de är klara? Som det är nu så ligger ett lager byggdamm överallt, de kaklade väggarna är dammiga, golvet har de ju gått ut och in med skor på sig. Det är ju ingen hit att dammsuga upp sånt där fint med vanliga maskiner, de geggar ihop då. Jag vill ju inte vara grinig och gnällig, men om jag slipper städa så är jag ju glad:) Det är alla gånger en hel dags göra.. Å andra sidan är jag rätt trött på dem nu;)

Men först ska vi ha påsk! Mina små påskkärringar i år, lite bortfall pga sjukdom.

Glad påsk!!
IMG_9673Detta är deras kap i gårdarna:)

Och jadå, de delade med sig ♥ Jag ser att tavlan jag fick av Corrinda i julklapp sitter kvar uppe, det är julmotiv på så den kanske ska bytas ut nu;)

Vi har inga planer för påsken, det är det som är det fina. Lugnt och skönt bara glider man runt och gör det man känner för. Jag ska ju plugga såklart, och sen är det massa jobb med tvätteriet, men förutom det – nada. Jättehärligt. Det vore trevligt med lite sol och värme, känner att jag verkligen behöver sol på näbben nu. Råkade se mig själv i flera speglar i dag, både bilens rutor och inne på butikerna och satan i gatan så rädd jag blev;) Ett helt vanligt grått spöke som kollade tillbaka….Brrr. Gråblek är inte vackert.

Snart så kan jag lyfta ut en stol och sitta och jäsa, det finns absolut inget i hela världen som ger mig så otroligt mkt energi som att sitta i solens försiktiga första vårstrålar! Man känner hur skinnet ändrar färg från vitt till rosa;) och måste sätta sig i skuggan en stund. Jag är ju inget fan av solkräm, så det blir ut och in i skugga. Eller keps. ( som om det skulle hända…hehe)

Barnen tjatar om studsmattorna, men det får vänta lite till, men däremot börjar det väl bli dags att röja trädgården. Robban har släpat ut en soffa från sitt rum, som nu står i hallen och väntar på att jag ska demontera den på nåt vis, mest troligt med hjälp av en yxa och ett koben;) och sen till tippen, så nån vända dit lär det bli.

Jag börjar få lite kläm på min videokamera så nu ska jag bara lära mig att redigera filmerna åxå… måste nog fråga nån unge hur man gör;) men sen ska ni få rörliga bilder från Wetterholms vardag:)

I morgon ska jag sortera mina tankar vettigare, just nu är det flera deadlines som ligger och skaver i bakhuvudet så jag får inte ihop det nåt bra, blir mest svammel. Men i morgon ska ni förhoppningsvis få ett vettigt inlägg! Jag ska träna 11, om vi inte bestämmer oss för att sova vidare, och det är en bra start på dagen. Håret har precis torkat efter kvällens träning och dusch så det är bara att blöta ner det igen;)

Natt i natti 🙂

 

 

Kommentera

  1. Madde

    Soffan kan du väl skänka till ett Second Hand ställe: typ Röda Korset, Myrorna osv. Dom tar emot den: om du lämnar den hel och inte går loss på den med yxa! Tror t o m att Röda korset (kanske alla second hand ställen- I Umeå gör de detta) hämtar gratis hemma hos er eftersom det är lite otympligt föremål.. Då kan du passa på och skicka med annat oxå oavsett om det är en kasse kläder eller annat ”lätt”. Ha en fin påsk!

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Hade gjort det om den var hel.. Men den är absolut inget att ha. Den har tjänat väl dock, först var det en hörnsoffa som vi meckade ihop med en halv likadan soffa och fick ett U. Sen blev det en liten tvåsits av den. Ikea är bra:)

  2. Susanne

    Jag tar för givet att det ingår att de dammsuger golv och lister i alla fall. Annars lär du ju snart skriva ett inlägg om hur du åker iväg och köper ny dammsugare till hushållet? Det fina slipdammet ska du absolut inte ta med din hemmadammsugare! Lycka till 🙂

  3. Sara

    Med tanke på att det dragit ut så på tiden, så är väl städning det minsta de kan bjussa på? Nä, stå på dig!

    Glad Påsk, alla fina Wetterholmare! <3

Allmänt

Vi skyller på David;)

Stackarn;)

Men bra att skylla på nån annan det känns alltid bättre då;)

Jag skojar, det fattar ni. Jag bortförklarar mig ofta, skyller på saker och folk, men så fort jag säger det så tar jag tillbaka det. Nästan alltid har man sig själv att skylla på ett eller annat sätt, men på nåt vis är det skönt med syndabockar. Jag är ju inte direkt ensam om det, ingen vill ta på sig skulden, men jag kanske är mer ensam i att faktiskt inse att det är just bortförklaringar?

Men i min familj har vi jargongen att skylla på nån annan, (vi vuxna. Alltså som driv och trams)Det allra mesta i världen går faktiskt att ge han den onämnbara skulden för. Skitbra;)

Mkt ÄR förvisso hans fel på riktigt, men kanske inte saker som att man slår i tån osv;)

David då, vad är hans fel? Jo, honom tackar jag för att det gör ont överallt:)

Träningsvärk i magen är det sällan jag får, men det har jag, och det älskar jag. Den är mitt problemställe. Allt sätter sig på magen och runt om, som en bilring som vilar snyggt på byxlinningen:/

Jag avskyr när det bullar ut, och viker ihop sig när man böjer sig framåt. Kunde ju vara lite högre upp det samlades.. 😉 men nope. En kursare sa att hon försökt stå på huvudet för att få magfettet att hamna i bysten men i stället fått dubbelhaka så hon hade gett upp det nu 😉 hehe

Synd att det inte funkar så, jag har fettet väldigt snett fördelat och hade varit perfekt att ruska runt det lite så det hamnade där det var mer estetiskt.

Kanske kan åka lite torktumlare? 😉

Men träningsvärk i magen känns som hopp om att det finns magmuskler iaf, man tvivlar ju ibland.

Jag har fött nio barn, ett tvillingpar, och det ska inte behöva synas. Det är bara en dålig ursäkt. Helt platt och felfri lär ju magen inte bli igen( har nog aldrig varit heller) men fluffig behöver den inte vara, det är bara för mkt god mat och godis:) Mitt eget fel alltså:)

Jag har såvitt jag vet inga skador på bukmuskulaturen som skulle göra det omöjligt, men jag har heller inte den disciplinen att kämpa, så jag nöjer mig med mindre fluff i första hand. Starka och funktionella är magmusklerna i alla fall, jag har inga ryggproblem som jag haft förr och det är det allra viktigaste.

jaha.. Och vad ville jag säga med detta nu då?? Ingen aning, hade en plan när jag började skriva och så försvann den;)

 

Igår vilade vi, ikväll är det Olle:)

Och det är skärtorsdag, jag har inte ens tagit in påskris.. Kanske måste göra ett ryck sen efter kyrkis, men nu ska vi göra oss klara för det. Jag har min nya kärlek på mig;

Meandi

Från me&i, sålde slut direkt och finns nu bara i typ L.detta är en M och jag hade kunnat ha S med, men gillar att den är lite rymlig. Älskar den, mjuk och go och fin:)

nu kyrkis, jag återkommer med vinnaren av biljetterna till Snövit sen!

bye bye:)

 

Kommentera

  1. Tess W

    Det hade kunnat vara värre: Dubbelhaka, bilringar och stora bröst. Inte kul heller att gå från 75 D till 75 H på 3 graviditeter! Du fattar varför jag inte skaffade 9;) nu försöker jag gå ner i vikt men tyvärr saknar jag din gen som gillar och träna och ha träningsvärk;) 😉 men sakta men säkert med kost ändring och promenader går det frammåt:) Stora kramar Tess W

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Bra där!! Börja med kosten och prommisar. Sen finns det ju massor av saker att träna, du kanske inte hittat din grej bara? Klättra? Orientera? Power walks, yoga.. Dansa:)
      Finns massor:)
      Jag fattar varför du inte skaffade nio;)

Allmänt

Ni vet Killer-David ?

Man kan ha träningsvärk och så kan man ha TRÄNINGSVÄRK!

I söndags åkte vi slalom hela dagen, lite sådär påfrestande för låren, man känner hur det bränner fint där efter en stund i backen.

Igår var vi på power-hour med just Killer-David. Han är grym. På ett bra sätt så klart 🙂 Hans pass bränner förbaskat bra i låren. I rumpan. Armar, axlar, tja.. Överallt. Det är liksom garanterad träningsvärk på hans pass.

Tisdagar brukar vara rätt smärtsamma;) och det är toppen att träna bort träningsvärk, det är liksom det enda som hjälper, så vi försöker gå på ett cirkelfyspass med Elena då. Det är även det ett bra pass, mkt basövningar men med en tvist. Jobbigt, men brukar kännas gott efteråt. Varannan tisdag skjutsar jag Trixie och en kompis på gympa och kan inte träna, och idag var det min tur att köra. Men Trixie är fortsatt krasslig och även kompisen var skruttig så det blev ingen gympa. Snabbt bokade vi in Elenas pass:)

Såg att hon var utbytt mot Pernilla, funkar fint det med.

Körde till Friskis och loggade in, samtidigt som jag kollade på skärmen. Det stod Killer-David. Var tvungen att fundera lite innan jag fattade, han var ersättare alltså…?

(Ja, alltså det stod bara David såklart men han är ju en riktig killer;))

Jag kände hur mungiporna drogs uppåt, fasen vad kul! Jag vet inte om det är nån självplågeri-gen som slår till ibland, men vetskapen om att det kommer bli ett skoningslöst pass är så härlig:)

Det mest troliga utåt sett mentalt instabila flinet satt kvar och ökade när jag skulle av med joggingbyxorna och på med skorna.. Jag har suttit rätt still idag, pluggat och pratat i telefon och inte känt riktigt hur ont jag hade:)

Insida lår- ont. Framsida lår- ont. Baksida lår- ont. Rumpan -ONT. Biceps- jadå ont, rygg och axlar-check även där, ont. Och leendet blir bara större och större, det här kommer kännas. Ordentligt:)

Och det kan man väl säga att det gjorde.

Ett roligt varv med stationer, kul övningar, en del vi inte gjort på länge och det gick bra dessutom, kändes som man var rätt stark idag.  För första gången på väldigt länge klarade jag av armhävningar på tå igen:) De är långt ifrån så djupa och snygga som de ska men de är på tå. Att göra djupa knäböj med tung kettlebell gick bra, några gånger, sen var lår och rumpa slut;) och de där förhatliga dipsen som bara är jobbiga gick de med. Ett bra pass på alla sätt och vis!

David är kul. Kräver att man ska göra sitt yttersta. Givetvis struntar man i honom om man känner så, men det är peppande:)

Efteråt får man nio av tio gånger en belöning. Eller straff bara att välja;) Idag var det smala / breda knäböj…. Jag hade lugnt föredragit burpees idag;)

Det är alltså knäböj där man hoppar mellan smala och breda tills han tycker att vi är klara;) Brände fint i de stackars låren kan jag meddela. Kommer kännas ännu mer i morgon:)

Då blir det ingen träning, vi ska bort på kvällen, testa lite kläder, klämma och känna lite.

Men, jag måste köpa nya träningskläder!   De tvättas ju hela tiden och blir slitna och jag behöver både byxor, sporttop och linnen. Skor med men det är så tråkigt att prova så jag drar lite till på det:)

Har ni några tips på bra sidor med shapebrallor så hojta:)

Jag gillar inte de där med kryss på sidan vad nu de kan heta, men rönisch och casall, och om det finns andra roliga märken. Roligt och roligt förresten.. Byxor måste vara svarta:) Det spelar ingen roll hur snyggt mönsteroch färg är på andra, jag känner mig utklädd 😉

Nu ska jag sova!

Natti natti 🙂

 

 

Kommentera

  1. Sofia

    Jag kör med Northbend, Team Sportias märke. Helt svarta och super bra. Håller kompression tvätt efter tvätt och ger extra ork åt benen under själva träningen. Känns när man tar av dem.

  2. Frida

    Jag har de med krysset, älskar de. Dock gammal modellen som har en smal mudd i midjan, men har beställt den nya modellen med bred midja då mina gammal är helt urtvättade 😉 Har även Casall med en rosa rand längs benet, (finns i fler färger) och de har hög midja. Älskar båda! Kommer nog aldrig mer köra nå annat än shapebrallor 😀 har du kollat tex XXL.se, stadium.se. Acctive, gymgrossisten och sanbba steg? 🙂 alla dessa har självklart hemsidor. 🙂 Hoppas du hittar nå brallor du trivs i! 🙂

  3. Åsa

    Jag har shapebrallor från både craft och casall. Båda lika bra.
    Svårt att komma i dom men väl i sitter dom perfekt.

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Stylewish - Influencer Hosting