Jag är tillbaka, i hyfsad form efter en hektisk helg som började redan i torsdags morse, och ni ska få höra mer om det, senare. Nu ska jag ge er min och barnens recension av Ossoamijeans 🙂

För ett tag sen så fick jag hem två par jeans, ett varsitt par till killarna, för att testa och recensera. I ärlighetens namn var min tanke att Ja, de är skitsnygga förvisso, men jag tror inte att de kan vara så bra som de säger. Inga byxor kan liksom det:)

Jag har haft sju barn innan de här två som aldrig någonsin haft som hobby att få hål på knäna så det fenomenet var för mig okänt. Vaddå hål på knäna? Jag har väl lagat ett eller två byxknän under mina år.

Men så kom Bill och sen Bull. Also known as Jordan och Jamie 🙂

Och plötsligt insåg jag vad folk snackade om! Aha. Inte bara knän för den delen utan de har haft sönder sina byxor på alla håll och kanter, de fastnat i träd, de kryper, de ramlar, de är högt och lågt. Det har de andra åxå varit, alla ungarna har varit väldigt aktiva, men på något vis har de sju första inte slitit så på kläderna som de här busungarna. Att sätta på dem ett par nya byxor, och sen två timmar senare konstatera att de är trasiga, det har hänt ett antal gånger.

Så när Ossoami frågade om jag ville testa, hade jag en hög med trasiga byxor hemma och kände att det absolut var värt att prova:)

Snabb info från Ossoami först: Alla Ossoami-jeans är tillverkade med Cordura® denim* på framsida ben – ett tyg som är lika mjukt, men ca tio gånger starkare än vanligt jeanstyg i motsvarande tjocklek. Corduratygerna är kända för sin hållbarhet och sin förmåga att stå emot nötningsslitage.Cordura® är en patenterad textilfiberkonstruktion som i över 40 år använts i allt från arbetskläder och MC-kläder, till uniformer. Det vill säga plagg som måste klara extrema påfrestningar. Ganska mycket exakt som barnkläder med andra ord:) Ossoami är först med att använda Cordura till barnjeans.

Ossoamis byxor har lite olika tjocklekar och tvättar på denim. Regeln är enkel: Ju kraftigare tyg och ju skonsammare efterbehandling – Desto hållbarare & tåligare produkt. Basmodellerna Amigo och Chingu (grön) är deras allra mest slitstarka jeans.

Alltså valde jag just de två modellerna .

De sitter perfekt, möjligen skulle jag haft en större storlek till Jamie för att få midjan ( resårmudd) lite vidare, de är aningen besvärliga att dra upp över rumpan, men väl på plats så sitter de som en smäck. Det är bättre nu när han inte har en blöja dessutom. Jordan har gylf och knapp på sina.

Bilderna är tagna i vintras = kasst ljus, sorry för det:(

Killarna älskar sina byxor. Jag älskar dem för att de är skitsnygga som sagt, och trots att det är favoritbyxorna så ser de fortfarande ut som nya. Jag har säkert hunnit tvätta dem 30 gånger, för de blir smutsiga, det biter inte Cordura på;) men de är inte ett dugg blekta eller fula. Sitter de inte på killarna så ligger de i tvättkorgen:)

Nu har det ju inte varit någon vinter att tala om, och mina killarna är inte några fan av att klä på sig överdragsbyxor, så de har har fått stå emot platta fall på stenfrusen asfalt, vi har ju haft uppgrävt i omgångar utanför när de lagt ner fiber, och det har inneburit en massa grus och sten att halka på och även glida/hasa över när man ramlar, något som brukar vara lika med att byxorna går sönder. Men, det har de inte gjort!

Jag trodde det inte själv, men är nu fullt övertygad, de här jeansen ÄR i en klass för sig. Det säger jag inte för att jag är ombedd att göra det, tvärtom så har jag full frihet att ge mina brutalt ärliga omdömen, det är det som menas med att recensera:) De här byxorna är nummer ett.

De är lite dyrare kanske, ligger på runt 399-449kr. Det finns även en modell som är helt i Cordura,inte bara på knäna och de ligger på 699kr.

Men, om man räknar in att man köper jeans för 249kr, som sen får hål på knäna efter en månad,och man då får köpa ett par nya, då är man uppe i mer än ett par Ossoami, som, och nu kommer det finaste i hela kråksången: DE HAR 1 ÅRS GARANTI MOT HÅL PÅ KNÄNA!

Så för mig kommer det inte vara några tvivel, jag kommer garanterat köpa de här byxorna i framtiden:)

Enda minuset för Ossoami själva, det är väl just att byxorna håller så bra att det krävs att barnen växer ur dem innan man köper nya;) men det tror jag att de är mer stolta över än något annat 🙂

Jag har ju haft en tävling på instagram om ett par valfria jeans från Ossoami, det var visst inget ni gillade? Normalt brukar ni vara tävlingssugna, men instagram kanske är krångligt? Säg gärna vad ni tycker, så vet jag:)

Ossoami håller på att utse en vinnare, och den presenteras nog under dagen, men till er som inte vann, eller inte var med och tävlade, så kommer här ett tröstpris/erbjudande:

Koden CAROLA15 är ett nykundserbjudande till de familjer som inte tidigare testat Ossoami. Ni får nu chansen att testa ett par jeans med 50 kr rabatt + fri frakt. Gäller hos www.ossoami.com mellan 20-27 april och kan ej kombineras med andra erbjudanden.

Tack för att jag fick testa och recensera, Ossoami ♥

Jag är hemma!

Jag har haft sjukt kul!

Jag är löjligt trött idag, värre än igår då jag borde varit bakis av flera anledningar;) men då var jag rätt fräsch. 

Jag har varit på Ponnykalas med lovelia idag och i morgon blir det gympauppvisning, men sen ska jag väl ha vilat upp mig tillräckligt för att kunna formulera mig vettigt:)

Hoppas jag…:)

Tills dess, sov så gott 🙂

I förmiddags ringde mobilen, ett nummer jag inte kände igen, men jag svarade. Inte alltid jag gör det kan jag meddela, jag är stenless på försäljare som tjatar hål i huvudet på en:/

Idag var det SVT Opinon som undrade om inte jag hade lust att skriva en debattartikel?

Den skulle handla om att Tidningen Mama, utsett de 33 mäktigaste mammorna.

Jag kan inte motstå en utmaning, det går bara inte:) så jag skrev ihop det här:

http://www.svt.se/opinion/article2843679.svt

Skickade tillbaka det, och sa att om de ville fick de korta ner den lite, jag har ju som bekant svårt att hålla mig kort;) men fick svaret att den var perfekt. De ville inte ändra ett ord:)

Åh så roligt det var! Jag gillar sånt där:) Ni får gärna läsa den och berätta vad ni tycker sen:)

Förutom det så har jag ägnat dagen åt att dels plocka bort däcket på husvagnen som måste bytas, pappa kom och hjälpte mig, och sen fixar han resten:)

Sen handlat, lagat mat, medlat bland ungarna, skickat iväg dem till olika ställen, och provat kläder.

Haha, jamen detta ständiga i-landsproblem;)

I morgon åker jag till Göteborg, för ett lyxigt dygn med Loppi ♥ och då ska det dels ätas middag, dels se Alcazars show, och dels gå på nattklubb. Ni hör ju, som upplagt för att öppna garderoben och säga: Jag har INGENTING att ha på mig;)

Så vem vet? Kanske blir det nakenchock i Göteborg i morgon…. 😉

Igår då, så ringde det på dörren och två killar i röda jackor stod utanför, från nån säkerhetsfirma, larm, brandvarnare och sånt. Jag tackade vänligt men bestämt( tyckte jag) nej. Den som förde ordet, malde vidare. ” Åh jag blir glad att du säger att du inte är intresserad, för det betyder att det inte hänt något. SÅ innan det händer något ska vi boka in en tid så du kan få all information av oss för att förhindra att olyckan är framme, passar det bäst för eller eftermiddag i morgon?”

Eh?? Alltså, jag är inte intresserad.

Samma babbel igen, lite annorlunda men avslutades med att liksom förutsätta att han skulle komma tillbaka och prata med mig i morgon.

Hörru, jag är inte intresserad. Vi behöver inget larm, det är alltid nån hemma, vi är jättemånga i familjen, vi har brandvarnare som är seriekopplade, blablabla.

Som att prata med en vägg!

Jag tror att jag sa tack men nej tack fyra gånger, och det var som att han på allvar inte begrep. Jag stod där, och signalerade med hela mitt kroppsspåk förutom muntligt, att jag inte ville prata mer, försökte dra igen dörren, avbröt hans meningar osv. Till sist, när han återigen sa nåt om att jag ju bara skulle lyssna, så log jag mitt vänaste leende ( haha eller inte) och sa att Jag HAR lyssnat, och jag är inte intresserad, nu får DU lyssna på MIG! Du ska inte komma hit och informera mig någonsin.

Då ramlade polletten ner och han gav sig äntligen.

Jäklar så irriterad jag blir på sådana där! Visst, de kan knacka på, men helst inte, och de kan erbjuda sina grejer, men säger jag nej vill jag inte behöva stå och bli övertalad. Morrrrrr! Jag fungerar kanske tvärtom mot vad de får lära sig på sin säljarkurs, men jag blir förbannad och irriterad om de tjatar, och även om jag var det minsta intresserad från början så går det omedelbart över vid tjat. Det är så jäkla inövat att det är löjligt dessutom. Svar på alla argument, och bara köra över…Nä, så får man garanterat inte mig som kund.

Nu ska jag hoppa i säng, väskan är packad, och jag har råddat så mycket jag bara kan för att allt ska funka här hemma när jag smiter iväg.

Ta i trä!

Och ja just det ja…jag har träningsvärk:) Najs:)

Natti natti 🙂

Funkar för mig:) OM jag fick välja och bestämma helt själv så skulle jag tillbringa flera timmar om dagen, varje dag, på Friskis och Svettis. Både på passen och i gymmet, för det är så roligt:)

Idag tog jag Jamie och Jordan i bilen och körde till Friskis, det fanns en stor lucka utanför som jag kunde köra in i och slapp trilskas med att försöka fickparkera, bra start:)

Killarna älskar att vara där, de ska först se på film, helst Alfons Åberg, och sen springer de i mellan barnrummet med filmen och salen där vi tränar och kollar in, vinkar lite och så piper de iväg tillbaka.

Det var cirkelfys med Björn, och det var länge sen vi var på ett av hans pass. Han har inte så många, vilket är surt för han är en energikick, man blir glad av att ha honom som ledare:) Han hade gjort i ordning en killer-bana, och jag som var rätt så trött i ben/rumpa, men framför allt var jag helt stum i armarna, sen igår var trött efter första stationen;)  Det var iofs en där man ska ha en 10kg vikt i händerna, och det var tufft, men funkade. Resten av banan var jobbig den med, men det gick bra. Trötta men glada åkte vi hem, åt lite, sorterade lite tvätt, rensade i garderoberna, och grejade på lite här och var. Killarna var ute, sen inne och så småningom kom tjejerna hem från skolan.

Lite mellis hann de med mellan allt bus;)

Patricia kom hem från jobbet, och tog över ruljansen här hemma med middagsmaten. Hon tycker att jag lagar tråkig mat, och föredrar att få göra den, och ingen ska ju liksom tro att jag klagar;) Jag älskar att slippa laga mat, och att hon dessutom är duktig på det gör ju att det oftast är gott åxå.

Jag åkte och hämtade upp syrran, och sen svängde vi iväg till Friskis igen, en annan anläggning dock. HIT med Anders var det på schemat nu, och förvåningen när det stod Björn på inloggningsdatorn var stor, och sen kändes det aningens löjligt;) Två pass samma dag med Björn…Han skulle ju kunna tro att vi stalkar honom;) men så är inte fallet, även om det inte var ett nerköp med det bytet.

Det är ju som så, jag tror att alla som kör pass känner lite så, att man får vissa ledare man har som favoriter. Det handlar ju om att de först och främst kör pass som man gillar, sen att de lägger upp dem på ett sätt man trivs med, deras musik, hur de coachar, och inte minst deras personlighet.

Björn och Anders är såklart favoriter, ihop med ett gäng till, och byter de med varandra gör det inget, men ibland så händer det att vi avbokar för att nån ledare vi inte har koll på ska ersätta…det är vi inte ensamma om det märks på hur snabbt man får plats om man står på reservlistan om det blir ledarbyte:)

Jaha, men vad hittade Björn på då? Han kör inte HIT nu längre, men har gjort förr, så idag körde han något han kallade för HIT 35. Aldrig hört om, men jag antar att det kanske är ett kortare pass, som håller på i 35 minuter, för han dubblade det eftersom vårt pass är 55 min.

Det var skitkul!

Fem stationer, som man körde i en minut. Sen ”vila” = förflyttning, i 2-5 sekunder till nästa. Totalt fem varv, alltså 20 minuter arbete. Lite vila mellan varven. Jag har sällan varit så slut!

Givetvis satt ju passet igår och det tidigare på dagen i kroppen, men inte på något negativt sätt, och jag orkade om något göra MER än mindre. Att det var en minut på varje station gjorde att det gick att ta ut sig mer ( mycket mer hur konstigt det än låter) på de extra 15 sekunderna mot cirkelfysens 45. HIT är fyra minuter på varje, fast fler övningar i följd, och det är för långt för att jag ska orka hålla riktigt högt tempo hela tiden, och där byter man mellan 3-4 övningar och får lite vila mellan varje.

Jag äskade detta, och Björn får mer än gärna köra flera sådana, eller nån annan ledare bara det blir av 🙂

Fasen så skönt det var att komma hem, dra av sig kläderna och hoppa in i duschen.

Nu gäller det att inte tappa saker på golvet för jag har ont i benen och rumpan, och det kommer vara plågsamt att böja sig ner;)

Det här med dubbla tuffa träningspass på en dag, det måste jag faktiskt ge tummen upp!

Nu ska jag snart hoppa i säng, i morgon ska jag handla, tvätta, städa och lite sånt där spännande:)

Natti natti:)

Jag är alltid stolt över mina ungar, varenda en av dem. Alla har sina svårigheter att brottas med, och alla har sina grejor som de kan briljera med, stora och/eller små. Jag tycker det är helt fantastiskt att få följa dem och se hur de utvecklar sina färdigheter och hur de växer.

Redan från att de är väldigt små så får de öva sig i att klara saker själva, som att klä på sig, äta själva, klä på sig både inne och ytterkläder och så vidare, och som de växer med det ”ansvaret”:)

Lyckan i att själv kunna ta på jacka och skor och slippa vänta, det är fantastiskt. Jag har under åren sett så många föräldrar som klär på sina helt normalt utvecklade fem-sexåringar kläder, varenda gång vi ska från kyrkis/öf/skolan edyl, hur ungarna ligger och krälar runt på golvet helt ovilliga i att ens sträcka på en arm för att få in den i jackärmen, eller trycka ner foten i stöveln. Ofta har mina små tvååringar fått på alla kläder själva medan de större femåringarna legat och gnällt efter hjälp.

Jag vet att andra ofta kan tycka att jag är slö, slapp och likgiltig när jag inte är som ett plåster på mina ungar, speciellt när de gör något som anses ”farligt” som att klättra upp på ett litet lågt bord, eller vingla runt på lekplatsen, men det har liksom alltid funnits en baktanke, och det är att ge dem möjligheten att få lära sig på egen hand. Jag har alltid haft ett vakande öga på dem, men inte sprungit efter dem så fort de försvunnit runt ett hörn, eller så.

En gång var jag förstagångsmamma jag också:) och då läste jag Anna Wahlgrens Barnaboken. Jag tog till mig ungefär inget, förutom en sak, och det har jag däremot applicerat rätt väl på min uppfostran. Det är, fritt utvecklat av mig men läst i den boken, ungefär så här: Ett barn som inte får, tex klättra upp i ett träd, passar på så fort föräldern vänder ryggen till, och klättrar då fort, fort för att inte bli sedd, och så upptäcker föräldern och skriker till och barnet tappar taget och ramlar ner, eller så skyndar de sig så de blir slarviga och ramlar ner.

Om man låter barnet prova, så behöver de inte raska sig på, utan kan ta sin tid, fundera hur man på bästa sätt tar sig an det hela och sen klättra med fokus och lite eftertanke, och förhoppningsvis klarar de av det:)

Ingrip endast vid livsfara.  Alla lär sig genom att prova, misslyckas och prova igen. Så småningom klarar man av det:)

Att curla sitt barn tar ifrån dem möjligheten att lära sig, och dessutom tar man ifrån dem glädjen över att kunna sjävla.

Så uppfostrar jag mina barn, när de blir större kallar jag det Frihet under ansvar, och då innebär det att de får rätt mycket frihet, men då ska de jäklar anamma sköta sig åxå. Missbrukar man mitt förtroende då blir jag riktigt sur.

Det funkar rätt bra:) Givetvis är ungarna olika, och jag har haft så mycket duster med dem, och det kan visst ljugas och spela bort mig, men i det stora hela tycker jag att vi alla vinner på det. De ska ju Vilja sköta sig, eftersom det liksom premieras, medan att missköta sig innebär straff. Mohahhaha;)

Jaha, och varför blev det en så lång utläggning om det då? Det enda jag skulle säga var att jag är så in i bänken stolt över Corrinda idag, som kom med i uttagningen till den där cupen.♥

Hon har kämpat, och slitit, och vägrat vika ner sig, och nu fick hon en plats. Jag vet att inte alla kompisar fick det, och det är hon ledsen över, och tycker att det är lite jobbigt att hon fick en och inte de, och då älskar jag henne ännu mer, och är ännu lite mera stolt över henne. Att kunna känna så visar på empati. Något har jag alltså gjort rätt:)

Igår då, först var det ju träning inför våruppvisningen nästa vecka, och vi satt där några timmar. Mellan Lovelias och Trixies pass gick vi till bowlinghallen och åt lunch, och sen tillbaka. När det var klart skyndade vi oss hem för att hämta de andra barnen som skulle med på Berättelsen om Askungen, och sen ner på stan igen.

På trappan upp till Domkyrkan:)

Syrran hade hittat en parkering, och jag släppte av barnen hos henne och sen snurrade jag, varv på varv för att hitta någon, det fanns inte ens fickparkeringar…fullt överallt, och till sist blir man ju lite stressad:) Till slut hittade jag en lucka på st Eriks torg, fick in bilen där och traskade till bion, där det var toabesök och popcornköp.

Filmen var BRA! Det är ju inte animerat utan riktiga människor, och den var helt klart välgjord och bra. Jamie och Jordan var nog i minsta laget, jag hade tänkt lämna dem hemma men hade ingen barnvakt. De satt stilla, och var tysta, men Jamie som jag hade intill mig tyckte inte att det var så spännande. Det kan jag fatta, det är rätt mycket dialog, och liksom inget roligt att titta på för dem.

Vi äldre blev rätt hänförda av Askungens godhet, och Janelle sa efteråt att hon skulle vilja vara så där snäll och god, och blev lite rörd när jag sa att hon ÄR ju det redan. Det är liksom svårt att vara vänligare och snällare än den ungen ♥

Kläderna och miljöerna var vackra, och musiken härlig. Vi ger faktiskt filmen toppbetyg. 🙂

När den var slut for vi hem igen, de åt lite middag, det lilla de fick plats med bland alla popcorn, och sen for de ut och lekte med kompisar en stund innan det var sovdags.

Idag hade vi besiktningstid för Pärlan, så pappa och mamma kom, jag kan ju inte dra den med min bil, Mamma stannade med killarna och pappa och jag åkte iväg. Den gick inte igenom:(

Ett däck som hade torrsprickor, och det hade vi ju kunnat sett själva förvisso, men så illa såg den inte ut, och den rullar ju liksom inte omkring utan står still. Det är dit och hem bara. Sen var det nåt som hackade när det tvärbromsades…nån stötdämpare i draget eller så. Jaja, bara fixa, ska sura lite först;( och så på det igen.

Sen var det tvätt och matlagning, innan jag åkte och tränade, först gympapass, och sen en sväng på gymmet.

Sist när vi körde sittande benpress började jag på 80kg, och ökade till 90, och tog 10 reps av varje, sen gav jag upp efter fyra reps på 100kg.

Janelle tog tio reps på 100 kg, och det går ju inte an, man måste tävla om allt, det vet ju alla;)

Så idag körde jag – tio reps av 90kg. Sen 90 kg. Sen 100kg, 100 kg igen, och så avslutade jag med 110kg.

50 reps med hyfsat tungt;) men inte jättedjupt ner för då går mitt knä åt skogen och det vill jag helst inte.

Det blev lite ryggdrag och andra drag varvat med benpressen åxå, men sen gav vi oss eftersom vi i morgon har en liten plan… Först cirkelfys med Björn kl 11, och sen HIT med Anders kl 17.30. TVÅ tuffa pass på en dag…få se om och hur det i så fall går:)

Nu ska jag hoppa i säng, så jag får sova lite inför det:)

Natti natti 🙂

Hej!

Igår satt jag hela dagen ( kändes det som) först på Fyrishov, och sen på bio, berättar mer om det ikväll.

Nu vill jag, i samarbete med Ossoami prova något för mig nytt, och det är en Instagramtävling!

Sociala medier exploderar, och det är så roligt att kunna använda alla dessa kanaler:)

( Har ni inte instagram, så skaffa, det är superkul, väldigt enkelt, och man kan dela med sig av sina vardagsbilder på ett kul sätt, och vill man så låser man sitt konto så bara ens vänner kan se:) Dock måste man ha det öppet om och när man tävlar, men sen kan man låsa det igen. Härligt med privacy)

Tävlingen är enkel, lägg upp er egen  favorit-vårbild på ditt/dina barn (som inte alls behöver ha Ossoami-kläder på sig) på Instagram och tagga denna bild #ossoamikids och #ossoamitävling + att man taggar en vän.

Sen är man med och tävlar om ett par valfria jeans från Ossami.

Jordan och Jamie har varsitt par, och de älskar dem, så den plats man säkrast hittar de där byxorna på, om de inte sitter på själva gossen är:

Jajamen i tvättkorgen 🙂 Tvättade säkert 30 gånger och lika fina som när de var sprillans nya:)

Ossoamibyxorna har corduradenim på framsidan av benen vilket ger tio ggr tåligare knän,det är de första tillverkarna  i världen som har detta på barnjeans det används annars mest i typ mc-kläder och uniformer, dvs kläder som måste tåls stryk deluxe:)  Ossoami ger ett års garanti mot hål på knäna, vilket för mig talar om vilken bra produkt det verkligen är!

Jag återkommer snart med en ordentlig recension efter att ha testat dem ett tag!

Tävlingen avslutas den 18/4, kl 22. och vinnare meddelas på Ossoamis instagram, som är ossoami, på min instagram som är carolawetterholm och kanske även här:)

Ni kan inte tävla här, utan alla bidrag måste gå via Instagram, och glöm inte tagga!

Ha en bra dag alla nu, och stort lycka till!!

Sitter i den skruttiga B-hallen på Fyrishov, det luktar snus, och saknas mängder av sittplatta på läktarstolarn?

Jag undviker gärna Fyrishov, hela stället inklusive äventyrsbadet, för det är så jäkla sunkigt. Slitet är en sak, men sunkigt och ofräscht en annan.

Men ibland måste  man hit och då handlar det oftast om att något av barnen ska göra något här. Idag ska Trixie och Lovelia förträna inför våruppvisningen som är nästa helg.

Det blir många timmar både idag och nästa vecka.

Jaja. Vi ska gå och dricka kaffe snart!

Igår skulle jag hämta ett paket och sen skulle vi på en liten utflykt, och tanken var att köpa skor åxå. Eftersom skopunken ligger vägg i vägg med stadium så kunde jag inte låta bli att kika in, fem ungar med och redo att prova skor- kan inte låta bli då:)

Jag köper sällan grejor till dem innan de har provat, speciellt inte de större, och speciellt inte skor. Men nu fyndade vi ännu mer med 75% rabatt:)

Vinterstövlar till Lovelia, Jordan, Jamie, vinterkängor till Trixie. Jordans Timberland var ord. Pris  999kr på och så dyra skor köper jag inte till barn som växer, det finns helt ok billigare. Lovelia och Jamie fick Sorell/sorrel ( stavas?) för 799kr styck. Trixies kängor, de svarta med lika snören kostade åxå 700kr. Lovelia hittade ett par converse, Trixie pumadojor och ett par gula nåt annat märke:) pris 500-700kr.

 Lite hjälmar, vi har ständig brist på sådana. Jag har dessutom aldrig fått in i huvudet att de ska ha hjälm vid pulkaåkning… Men nu kanske även mina ungar har hjälm i backen, och fräna sådana 😉 

Plockade med lite fler regncapes ( plural på det ordet?? Capaer? Caper? Capes?) och reflexband och säkert nåt mer.

Slutsumma att betala blev runt 1500kr. Rabatten låg på 4500kr.

Det känns helt ok 🙂

Sen hämtade vi paket och köpte fika på Ikea innan vi, tillsammans med syrran gick en liten promenad till ” stora stenen ” i skogen där vi rände när vi var små, mest jag för vi sprang ifrån syrran 😉 och inte fick vi vara där heller för mamma..;)

Solen i ögonen= svårt att se kameran och alla ser rätt sura ut, men vi var glada:)

Vi kikade runt lite, och jag förvånad över hur MINA ungar kan vara såna stadsungar;) det här med att dela en bulle med en pinne det var väldigt på gränsen och helt galet:). Och att få lite smoothiekladd på fingrarna var så man kunde bryta ihop, vart skulle man tvätta sig???

Nä, det får bli mer skog framöver:)

Det handlar om de lite större ska väl tilläggas.

Jamie fick lite hjälp upp på stora stenen och sen satt han där med skräckblandad förtjusning   Han har ett par lackskor på sig ja. Tjejvarianten 🙂

Nej jag har inte gett honom dem utan han har själv rotat fram dem och älskar dem, turligt nog är de lite för små 🙂

De här hade ju kunnat sova vidare 

  Brrrr, myror i massor!

Men detta är oslagbart

Underbara våren ❤️

Nu fika!