Jag skrev ju att jag inte tyckte det programmet var så kul, det där Mammor och minimodeller, eller vad det heter…
Fick en kommentar och tänkte bara svara lite på den, och spinna vidare lite till:)
”Trodde du var typen av mamma som skulle tycka det är helt åt skogen med barn som modeller, som puschas av sina föräldrar till att agera sexiga kvinnor fast de är barn….jag ahatar det på alla sätt. Man ska aldrig sexualisera barn”
Självklart ska inte barnmodeller agera som vuxna tjejer! Men det som visades i programmet igår var ju uppenbart att det inte var sådana modeller de sökte, tvärtom så sa ju rektorn ifrån att en av flickorna hade för vuxna poser.
Jag, som väl de flesta andra, tycker att det är enklare att se hur ett plagg sitter om det är en människa som visar det, i tex klädkatalogerna eller på sajterna. För det krävs det ju modeller, och även små modeller. Jag ser inget fel i det?
Jag ser heller inget fel i att små modeller går på catwalk och visar kläder, förutsatt att det är nåt de tycker är kul. Jag skulle inte vägra mina ungar det om de fick möjligheten, men det är inte så att jag letar efter möjligheten heller. Ingen av dem har ju uttalat nåt intresse för det, men alla tjejerna tycker om mode och flärd 🙂
Barn ska vara barn, med allt vad det innebär.
Mamman som rakade benen på sin dotter….det är ju lite på gränsen kan jag tycka, för i ärlighetens namn…hur mkt synlig hårväxt har ett barn på benen? Och om det är så, exakt vem stör sig på det? Att barnet inte ville visa sig i shorts…jojo, men om mamma då sagt: ”Äh, lägg av, ben rakar man när man blir tonåring” så hade väl saken varit utagerad? Mina ungar kommer åxå med sånt, Mamma får jag ha mascara? Mamma får jag pierca mig? Mamma får jag färga håret? Mamma får jag det och det och det och det….?
Svaret blir ju efter deras ålder, och vissa saker hör ju tonåren till, men kan ju även få experimenteras med i lek, tex mascara och ögonskugga. Raka ben är nåt jag inte säger ja till 🙂 Men, det är jag det.
Sen tror jag ju att …nej jag VET att när det gäller så här små barn som programmet handlade om, så kan ju inte barnen själva välja, för de är för små för att själva ta kontakt med agenturer och ta sig till visningar och castings, så föräldrarna har ju en stor del i att barnen modellar. En förälder som inte själv var intresserad av det skulle ju inte engagera sig så och då skulle nog barnets intresse rinna ut i sanden..
Men. Samma sak gäller ju för i princip alla sporter…Föräldrarnas engageman krävs för att barnen ska kunna ” bli nåt”.
Det jag kan tycka är obehagligt är när föräldrarna pushar sina barn väldigt hårt, i allt! Gäller sport, skola, aktiviteter utanför osv.
En av mammorna i programmet krävde ju högsta betyg av sin dotter i skolan, och sa samtidigt att hon skulle stötta och hjälpa henne att nå det, och det är såklart bra, för skolan är viktig, men faktiskt så krävs det ju ganska mkt för att få toppbetyg, och till viss del ett läshuvud, och intresse. Det gäller ju att kunna ta in all info, och omsätta det i vad läraren vill se.
För våra barns del så stöttar vi i allt, men pushar så lite som möjligt.
Uppmuntra absolut, men vi kräver inte stora prestationer. Good enough duger åt oss:)
Det kanske är fel vad vet jag?
Jag har mitt liv, och jag har gjort mina val, men mina barn ska väl få göra sina egna val? Jag skulle inte rekommendera dem att börja jobba inom vården tex, eftersom jag själv vet att det är skitlön för ett supertufft jobb, och till det värdelösa arbetstider, men om de vill så vad har jag med det att göra ? Egentligen?
( och jag GILLAR mitt jobb, bara inte lönen, arbetstiderna och mentaliteten från ledningen)
Självklart vill ju jag att de ska bli högavlönade och ha ett arbete de längtar efter och kunna jobba för att det är roligt…,men huvudsaken är att DE trivs med sina val.
Det är deras liv och deras val, och vi kommer att stå bakom dem, oavsett om de väljer att bli professor i hjärnkirurgi, basketproffs, städare,modeller eller resa jorden runt som backpackers 🙂
Man har bara ett liv, och det är för kort för att ha tråkigt, så jag hoppas att alla mina barn kommer ha roligt och trivas, det är det viktiga för oss. 🙂
Så tycker jag, vad tycker ni ??
Foto:UNICEF
Foto:UNICEF/Pelle Bergström
”Äh, lägg av, ben rakar man när man blir tonåring” – tyvärr är de inte alltid så lätt, jag vaxar ben och armhåla på min lillasyster som är 11, hon har lika mycket hår som jag samt mörka sådana, mår dåligt över det och skäms av de. Och barn är fruktansvärt elaka vid varandra och hon får frågor om varför hon har hår på benen som syns och varför hon svettas.
Så visst kan man vifta bort vissa grejer men när de påverkar barnets välmående så kanske man inte kan de 🙂
Å hellre vaxa än raka :S raka gör bara saken värre……
Trevlig blogg för övrigt 😉 Men håller med om tv serien, de är media = vinklat för att få tittare = klippor ihop repliker. Å visst behöver vi små modeller, inget snack om saken men för de kan de fortsätta vara barn 🙂
MIn 10-åriga dotter har sagt att hon vill bli modell, gärna för kläder eller kunna medverka som statist i filmer osv. Så jag har, i hemlighet anmält henne till ett forum där man kan söka ”jobb” i hennes namn. Vill inte lova henne för mycket så därför pratar jag inte om det förrän det ev dyker upp något som skulle passa henne och som vi kan söka.
Håller med dig i det du skriver, barn ska få vara barn så länge det går. Tids nog är man vuxen och får göra allt vuxet resten av sitt liv 🙂
Tycker du har väldigt bra åsikter om det du skriver och kan bara hålla med.
Barn ska få uppmuntran, hjälp när det behövs och ha föräldrar som de kan rådfråga när det är något. Man gör så gott man kan och vet man att ens barn har jobbat o strävat när det gäller, ja både skola o fritidssysslor så tycker jag är det viktigaste.
Min yngsta tonårsdotter säger att hennes kompisar är förvånade att hon kan komma till mig med frågor om allt även det intima. Sånt tycker vi är själv klart här men tydligen är det inte så i alla hem.
Tack för en bra blogg!
Kram o godnatt från Skåneland