Allvar
Allvar

Mer om funderingen:) del 1

Okey, ni frågade massor, samtidigt som ni svarade på min fråga, och jag ska försöka svara lite 🙂

 

Många av er undrar Varför??  Ja inte vet jag!  🙂 Det är inte så att vi funderar så mkt över varför vi känner att det finns plats för fler barn hos oss än statistikens 1,8, utan det är bara så.

Vi har aldrig sagt en bestämd siffra över hur många barn vi vill ha, utan det har bara känts som att det fattas nån…eller fattas…att det gärna få komma en till, kanske är rätt ord.

På precis samma sätt som det känns för alla som önskar sig ännu ett barn, ni som sitter med ett barn idag och funderar på ännu ett….den känslan är den samma även när man har många barn.

Så på Varför frågan går det inte att svara..kanske Varför INTE?

 

Är det inte jobbigt att vara gravid så många gånger`? Tar inte kroppen stryk?

För mig har det inte varit jobbigt, jag har haft okomplicerade graviditeter och förlossningar, och fakta är ju att kvinnor är gjorda för att bära och föda barn 🙂  Jag mår bra som gravid, visst har ju jag småkrämpor jag med – foglossning, sammandragningar, ischias, illamående….men inget så jobbigt att det inte är värt det,

Jag har aldrig varit i så bra form som efter Jordan, och dit ska jag tillbaka tänkte jag:)  Jag hade väldigt mkt ryggont innan jag fick barnen..men det är sällan jag har det idag.

Så nej, det är inte jobbigt. För mig. Hade det varit det hade jag säkert inte haft så många. Eller, jo det hade jag nog 🙂

 

Sen undrar nästan alla över hur man hinner med nio barn:)

När jag funderade över hur jag skulle förklara det för er, så kom jag att tänka på en kompis som är dagmamma….hon har 5-6 dagbarn, inklusive sina egna, och de barnen är i ungefär samma ålder allihopa….men inte fasiken är det nån som undrar hur hon hinner med??

 

Varför det då?

 

 

Våra barn är i nuläget 17-16-11-11-8-6-4-2år-och så 3 månader.

Tonåringarna är som de flesta tonåringar, de har ingen större lust att umgås med sin familj dygnet runt utan föredrar att sitta på sina rum och poppa musik och skypa med kompisar.

Tvillingarna föredrar åxå sina kompisar, och det gör faktiskt 8 åringen med.

Kvar är då de fyra minsta , och ingen undrar ju över hur en dagmamma räcker till , så alla förstår ju hur det är.

 

Janelle och Patricia pratar jag med när de kommer från skolan, och om de hjälper till med middagen, efter maten och på kvällarna.

Robban kommer oftast hem efter skolan och då har han en stund i ensamt majestät innan Corrinda kommer, oftast med kompisar, och han sitter ofta med oss på kvällarna och tittar på nån film. Jag skjutsar honom till tennis två gånger i veckan och då har vi ingen som stör oss.

Corrinda behöver man aldrig oroa sig över om hon får tillräckligt med uppmärksamhet för hon ser till att få det 🙂

Hon och Perra åker  på olika sportgrejor ihop, och han följer med på hennes basketturneringar och cuper så ofta han bara kan.

Hon kommer och pratar om hon har tråkigt, är ledsen, glad eller arg, eller bara vill. Även hon sitter hos oss och tittar på tv.

Jordan, Lovelia och Jamie har min uppmärksamhet och mitt eminenta sällskap hela dagarna så de går det ingen nöd på, och när Novalie och Trixie kommer från skolan sover oftast Jordan, så då sitter de plus Loppan och äter mellis tillsammans, och berättar om dagen.

 

Jag är i köket mest hela dagarna, för det är det rum i huset som är hjärtat och där allt utgår ifrån, så när barnen kommer hem så är jag alltid där.

Jag jobbar ju inte, som flera av er påpekar, och det innebär ju att jag finns där för barnen.

De som jobbar väcker sina barn på morgonen, lämnar de på fritids, för att sen gå och jobba, hämta upp sina barn igen framåt 17-tiden kanske, hem, laga mat, äta middag, skjutsa på träning  och sen sova….

 

Jag har hela eftermiddagarna med barnen, sen lagar jag mat, med hjälp av dem i bästa fall:) och sen är det ev skjutsningar till aktiviteter. Är det nära får de gå. Alla barn har två friska ben som ska användas. Här curlas det i minsta möjliga mån 🙂

Ska man räkna tid tillsammans med barnen så är jag ganska övertygad om att jag spenderar mer tid med vart och ett av mina nio barn än vad de flesta andra gör. Räkna efter själva och återkom gärna med hur många timmar /dag ni kan sitta i lugn och ro med era barn:)

Nej, jag kanske inte ägnar timmar varje dag enskilt åt varje barn, men det gör faktiskt inte många som har fler barn än ett.

 

Jag tar ofta med några barn  i taget , ibland bara ett, och gör vardagsgrejor – handlar tex.  Perra tar med nån/några på sina grejor – speedway, fotboll. hockey, basket.osv

Barnen själva är nöjda.

Hade vi haft nio lika gamla barn så hade frågan varit berättigad, men de har så olika tider att det inte är nåt problem.

 

Aktiviteter då? Har barnen sådana och hur hinner vi med det?

Jadå, de får prova på vad de vill, men däremot får de inte har hur många aktiviteter som helst, samtidigt. Det räcker med en eller ett par per unge.

De ska hinna med skolan, kompisarna och att ha lite tråkigt åxå 😉

Helt ärligt kan jag säga att jag försöker styra dem lite till att prova de grejor som finns här ute i området, det finns så mkt att det känns fånigt att pusha iväg dem på badminton som finns i andra änden av stan, tex.

Robban har tennis två gånger i veckan, (skjutsas) Corrinda basket två gånger i veckan plus matcher på helgerna.Ena gången här ute, andra i stan, hon tar sig dit själv tillsammans med lagkompisarna, helgerna behöver de skjuts.

Janelle har dansat, Patricia har tagit sånglektioner..just nu gör ingen av dem nåt sånt, men de tog sig ju dit och hem själva, även fast det var i stan.

Novalie har gympa, och cyklar dit själv, i vinter får hon nog skjuts, eller så får hon gå det är inte långt.

De aktiviteter som de har idag känns inte ens besvärligt att få ihop!

 

Tvillingarna har gått i hockeyskola som små, när Trixie var nyfödd, och det var ingen hit…Dels var det tidiga lördagmorgnar, dels behövde de ju hjälp med att få på hela utrustningen, sen skulle man som förälder stå där under hela träningen som var 90 min…för att serva dem med vatten..Jag hatar att frysa, och det var kallt i ishallen:( plus att jag hade med Trixie som var bebis, och Novalie som var drygt 2 år.

Men det funkade det med. (Jag blev ju inte så ledsen när de slutade 🙂  )

Alla grejor runt aktiviteterna kan ju vara en pain in the ass!  Nu har det inte varit så mkt sånt, inget alls på gympan och tennisen, men basketlaget har sålt Newbody kläder, och det var ju hyfsat enkelt, sen har de kioskansvar vissa helger osv.

Perra jobbar ju nästan alla lördagar under hösten, och många söndagar så det är svårt för oss att kunna då, men det tar han igen under våren. Jag är sällan med på cuper och turneringar, för det är inget jag är intresserad av…tycker sport i alla former är skittrist 🙂 och Perra gillar det så vi delar upp det där så det passar oss.

Så jo, de får ha aktiviteter, fast de är många. 🙂

 

Läsa böcker, och diskutera innehållet med varje barn ,. frågar nån om vi gör?

Nej, det gör vi inte. Jag älskar att läsa böcker, men avskyr att försöka läsa för småbarn som ska vända tillbaka bladet, peka och hindra en när man ska vända till nästa sida, och som river och sliter och hoppar runt 😉

Helt ärligt så blir det inte så mkt läst av oss föräldrar. Diskutera böcker vi läst gör vi aldrig någonsin, det är helt enkelt inte av intresse för nån.

Däremot så läser skolbarnen för de yngre, helt frivilligt, och det får de mkt beröm för i skolan:)  Alla våra barn  har lärt sig läsa på ett kick, och de tycker om det. Så även om vi inte har bokcirkel här hemma så tycker vi om att läsa på olika sätt 🙂

 

Studiero….kan det existera i en stor familj, och läxhjälp?

Ja absolut. Tonåringarna sitter på sina rum och pluggar, och de mindre antingen i köket eller på sina rum, och när det görs läxor så får övriga småbarn gå nån annanstans.

Behöver de hjälp så får de det. Jag var ingen stjärna i skolan, men med en lärobok som stöd så kan jag ge dem den hjälp de behöver, i allt utom matte och språk ( ja engelska och svenska kan jag ju såklart, och matten kan Perra fixa)

 

Nån skrev såhär:

Att man inte kommer vidare i livet , stannar i småbarnsfasen och blöjåldern år efter år efter år, det är nog min åsikt. Det märks också på hur ni skriver ni mammor från fam Annorlunda vars bloggar jag läser.

 

Jag kan ju även här dra en parallell med dagmammor/dagispersonal och andra som jobbar med småbarn, ingen tycker att de har fastnat i blöjträsket? Är det för att det är finare att byta blöjor på jobbet än som mamma,??  Jag fattar helt ärligt inte riktigt sådana här tankegångar, eftersom det inte håller när man granskar den lite närmare…??

 

En annan frågar såhär:

Det jag tänker på är att längtar du inte efter att utvecklas i tex en yrkesroll utanför familjen? Att ha ett annat jobb än familjen som man trivs med?

– Nej jag längtar inte utanför familjen, för jag älskar det här! Jag trivs.  Det finns inte ett arbete som är viktigare än det jag utför 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan.   Jag saknar inget från arbetslivet, inte ens att få gå på toa ifred 😉

 

 

Och nu är klockan massor, och jag orkar inte tänka längre, så jag återkommer med resten imorgon eller så 🙂

Ok??

 

Natti natti 🙂

 

Kommentera

  1. Anna W

    Bra svar!

    Är själv förskollärare och känner att jag nog hämmas lite i min föräldraroll pga mitt yrke, tyvärr. Trivs bra som lärare (tanken var egentligen inte att jag skulle arbeta i föörskolan) men blir lite samma samma. Skulle jag få välja skulle jag absolut kunna tänka mig att skaffa fler barn och vara hemma och ha mitt eget ”dagis” 🙂

    En liten fundering bara…Igår var Maria Montazami med i ett program på svt. Hon är också hemmamamma (men låter ju finare att säga hemmafru…) men ingen som trycker ner henne för det (inte för just det iaf)! Men är väl lite finare att vara det i Hollywood… 😉

  2. Ulrika

    Jättebra svar, som jag visste att du skulle ge. Hade jag inte mått pest under mina graviditeter samt dragit på mig reumatism som tär på mig och min kropp så hade jag säkert haft fler barn jag med. Men nu får fyra räcka 🙂

    Tycker ni verkar vara en helt normal familj faktiskt 🙂

  3. Brysselkålen

    Ramlade över din sida av en slump. Bor utomlands, så jag har ingen aning om vem du är. Men så härligt du skriver om – och beskriver – din familj! Man blir glad, helt enkelt. Det var bara det jag ville skriva…

  4. Ulle

    Jag trodde nog att kommentarerna i sig var grejen med inlägget, inte att du skulle sen ”försvara” varje åsikt. Kändes lite onödigt faktiskt, eller kanske var det det du var ute efter? För om inte du känner att du behöver försvara din familjs storlek så var det nog ingen som förväntade sig det….

  5. Anna

    Det är bara att konstatera att vi alla är olika! En del vill absolut yrkesarbeta och skulle må dåligt av att inte göra det och andra vill hellre ha många barn och vara hemma-de flesta är mitt i mellan.

    Själv vill jag varken det ena eller andra-och har ett stort behov av att vara för mig själv, ha egent tid. göra saker utan barnen-ibland vill jag bara vara med vuxna eller själv.

    Jag har två barn, tätt som sjutton kom de, och väntas nummer tre ocv den sista.

    Jag tycker personligen att det är hemskt att jobba heltid, men hemskt att vara hemma alltid också.

  6. triasmfl

    ”Det jag tänker på är att längtar du inte efter att utvecklas i tex en yrkesroll utanför familjen? Att ha ett annat jobb än familjen som man trivs med?

    – Nej jag längtar inte utanför familjen, för jag älskar det här! Jag trivs. Det finns inte ett arbete som är viktigare än det jag utför 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan. Jag saknar inget från arbetslivet, inte ens att få gå på toa ifred ”

    Ett så bra svar. Känner precis likadant!!!

  7. Maria

    Jag är hemma med fyra barn, den yngsta 2 år. Jag är också förskollärare och vet hur många barn har det på våra förskolor idag. Jag är helt säker på att Jordan (och även min 2-åring) får mycket mer tid och uppmärk-samhet än en 2-åring som tillbringar sina dagar på förskolan. Där ska man redan som liten 1-åring konkurrera med kanske 20 andra barn om pedagoger- nas tid och uppmärksamhet.
    Jag har därför valt att vara hemma med mina barn så länge jag bara kan!
    Just idag står det i media om en undersökning där det visar sig att en stor del av alla småbarnsmammor VILL vara hemma med sina barn, om det vore möjligt. Jag tror att du Carola, och vi andra hemmamammor kan vara förebilder! Vi visar att det faktiskt går att klara sig utan utlandsresor, fjällsemestrar, nya bilar, märkeskläder osv. Vem blir lyckligare av det? Inte våra barn i alla fall!
    Jag vill inte ge dåligt samvete till alla föräldrar som lämnar sina barn på förskolan. Men man kan tänka efter en extra gång innan man börjar jobba heltid och lämnar barnen 40-50 timmar i vecken på förskolan.
    Jag vet också att för vissa barn är förskolan jätteviktig, och helt nödvändig för att barnen ska må bra och utvecklas. Det kan gälla invandrarfamiljer (för språkets skull) och socialt utsatta familjer.
    Men i en ”vanlig” familj tror jag att barnen mår minst lika bra av att var hemma åtminstone de tre första åren.
    De lär sig samspela med andra ändå, ta hänsyn, vänta på sin tur osv, både hemma och på t.ex. öppna förskolan.
    Oj det blev en lång kommentar! Men det är ett spännande ämne. Många verkar ju tycka att man är lat, inte vill jobba och lever på bidrag. Istället är det ju ett medvetet och genomtänkt sätt att leva, som man har valt för sina barns bästa!

  8. Maria

    Många frågor handlar ju om ekonomi upplever jag (som också är hemma, visserligen ännu med bara tre små) men jag tror inte de tänker på att det ju någonstans blir dyrare om båda skulle att jobba än att en är hemma med så många barn. Avgifter för förskola/fritids för kanske sex barn plus bensinkostnader att åka till ytterligare ett jobb.. ett kanske lågavlönat sådant.. Att det blir liksom för lite över, eller kanske till o med inget alls över. Det är ju inte värt det alls på något vis! Och att därtill lägga all vab. Nä jag röstar också för att en vuxen ska vara hemma under småbarnsåren iallafall! Ett underbart liv för barn att leva!

  9. Jenny

    Oj oj vad mycket skit man har fått ta bara för att man valt att jobba deltid i alla år och även nu när barnen börjar att bli ”stora” 9 och 13 år, men även om man är stor så behöver man en vuxen när man kommer hem från skolan. Vi har valt att det alltid finns en vuxen hemma på morgonen och på em när barnen kommer från skolan, meken jobbar natt skift och jag kan styra min arbetstid någolunda fast jag jobbar inom omsorgen pga ´Time care. Du har en sund inställning så passa på mys länge 🙂

  10. Anna-karin

    Låter som en normal sund inställning till sin familj, jag har bar 3 barn och är hemma sedan 1,5 år tillbaka och även när de var små (3,5 7 och 9år) vi har det supermysigt när barnen kommer hem från skolan och denna tiden vill jag inte byta bort vi har haft många år utan fritids och för oss har det varit guld värt. Däremot kan jag känna att andra föräldrar som jobbar mycket gärna ser att jag ska ta med deras barn hem efter skolan för att stilla deras dåliga samvete men nopp vi ta bara hem kompisar när vi själva vill det för vi har det rätt härligt på våra mellisar och läxläsningar innan maken kommer hem vid 17.30. Då är maten klar och tvätten tvättad vilket vi gillar. Karriär!! Nä nog inget för mig heller just nu. Var rädd om varandra och fortsätt ha det bra där hemma. Stor Kram till er.

  11. Ann

    Jag tror att många jämför sig med andra vuxna och kanske inte tänker på barnens bästa. Man kan faktiskt klara att vara hemma i flera år på en lön i familjen om man drar ner på sin konsumtion, Man behöver inte ha en ny bil eller kanske inte bil överhuvudtaget, man behöver inte bo i villa. Barnen klarar sig de första åren med second hand kläder eller handla billigt på rea. Har själv erfarenhet av detta och våran familj mådde helt förträffligt.

  12. Sandra

    Alla har inte möjligheten att vara hemma med barnen, du får det att låta som att alla mammor som jobbar gör det för att de inte vill umgås med barnen..

    Jag skulle gärna vara hemma med min son och eventuella framtida barn, men jag vill inte bo i lägenhet i hela livet och ska vi ha råd med hus och bättre bil så måste jag jobba.

    Ps. Jag undrar visst hur dagmammor orkar med alla barn, så bara för du inte undrar det kan väl andra göra det.

  13. Malin

    är lustigt att folk ens frågar dig!!!!!

    jag kan bara känna inför stora familjer ”hur ORKAR dem?”… men nu när mina två är 1½ och 2½ år gamla så är det jobbigaste iaf för mig, över. 🙂
    Visst de slåss som hyenor hela eftermiddagarna 😉 MEN det är så mysigt när vi har ROLIGT ihop, när de får varandra att skratta och när de leker ihop och hittar på bus ihop!
    Så nu känner vi båda att en till INTE skulle vara helt fel!;)) Men vill gärna vänta liiite till..

    Jag tror att om du haft haft mina graviditeter så hade du nog inte haft 9 härliga barn.. MEN som tur är så har du inte haft mina graviditeter samt förlossningar (på 40 smärtsamma jäkla timmar, per förlossn!)..

    Men ändå, är jag villig att genomgå det hela -åtminstone en gång till.. 😀

    Tycker inte att folk har rätt att ifrågosätta dig som mamma till dina 9 barn! Om du inte skulle ha kännt att du orkar eller hinner med dem så skulle du knappast ha skaffat allihopa , inte sant? 🙂

    Det lilla man fick se på tv, så tyckte jag att ni var en helt Underbar familj!!!! Era barn kändes nöjda,glada och sociala! Det verkade absolut INTE gå någon som helst nöd på dem!

    *kraam*
    /Malin

  14. Line

    Tack Carola
    jag har valt att vara hemma med mina barn pga många saker men mest för att jag vill vara med mina barn. Men ibland känner jag att bekanta tycker att det är konstigt att jag ”bara” är hemma. Att jag bara vill vara hemma och lata mig och det är ju det minsta man kan göra! Tack för inspiration!

  15. Linda

    Finns väl inga konstigheter i hur ni gör er familj? Låter som ni gör som andra gör, förutom då att ni har några fler barn. Vilket ni får ihop tiden bra med. Finns ju dom familjer med 1 el 2 barn och har ändå inte tid med barnen… Kanske lättare att oraganisera med fler barn än med få…

  16. Fia

    Jag önskar att alla föräldrar hade din inställning till barnen och det arbete du gör. Vet inte hur många föräldrar jag stött på som inte har tid att komma på möten, utvecklingssamtal eller bara helt enkelt finnas där för ett ledsen barn efter en hård dag på skolan. Jag håller med dig till 100% att familjen måste vara prio 1, alltid! Jobba hinner man nog med sen också för ingen är småbarnsförälder hela livet oavsett hur många barn man skaffar.

  17. Djurskyddet Bohuslän

    Hej!
    Jag sitter i styrelsen för en ideell organisation som heter Djurskyddet Bohuslän.
    Djurskyddet Bohuslän är en del av Djurskyddet Sverige som är en av Sveriges största djurskyddsorganisationer. Vi arbetar på olika sätt för att höja kattens status i samhället. Genom informationsspridning och kampanjer vill vi verka för att även katter skall bli behandlade med empati och respekt.

    En av våra uppgifter är att ta hand om och omplacera hemlösa katter i nya kärleksfulla varaktiga hem. Vi arbetar tillsammans med jourhem som tar hand om katterna tills vi hittar egna, trygga hem åt dem.
    Läs gärna mer om oss på http://www.djurskyddetbohuslan.se

    Vi skulle nu vilja vädja till alla som läser att rösta på oss i Serla’s tävling ”Goda gärningar”. Vinner vi kommer vi äntligen ha möjlighet att starta upp ett katthem och då kunna hjälpa ännu fler katter!
    http://campaign.serla.com/localgood_se/?page=ehdotus&kuva=33&order=tykatyimmat&sivu=1

    Tack på förhand!

    Vänligast,
    Mikaela Nordgaard
    Djurskyddet Bohuslän

Allvar

Vidarebefodrar

Jag fick en kommentar av en bloggare som heter Jessica.

Hon vill att jag ska uppmärksamma hennes senaste blogginlägg som lyder såhär:

 

 

BOOB market, till förmån för bröstcancer!

 

Mellan 15 och 20 kvinnor insjuknar varje dag i bröstcancer.

Totalt ställs 50 000 cancerdiagnoser varje år i Sverige. Av dessa är drygt 7000 bröstcancerdiagnoser. Omkring en fjärdedel av all cancer hos kvinnor är bröstcancer, därmed kvinnans vanligaste cancersjukdom. (Fakta: Cancerfonden)

Den 15 Oktober anordnar Scandinavian Cougars BOOB Market på Vaksala Torg i Uppsala, till förmån för Bröstcancerfonden. Det blir en heldag med information, insamling och torghandel. Tillsammans gör vi skillnad!

Den 14:e Oktober kommer det att stå en lastbil parkerad på Vaksala Torg mellan klockan 17-18. Då har du en stor möjlighet att komma dit och lämna saker du vill bli av med som sedan kan säljas den 15:e till förmån för bröstcancern. Leta i förråd och skåp. Ta chansen att göra något bra!

Av Jessika Möller – Lördag 1 okt 10:32

 

Så jag tog mig friheten Jessica att lägga in ditt inlägg, det är ju för ett mkt bra sak så jag tror att du ger ditt samtycke 🙂

Alla i Uppsala med omnejd, som vill bli av med, eller köpa sig nytt ”skräp”… Nu vet ni vart ni ska gå !

 

Kommentera

AllvarJamie

Lite svar och lite annat

God kväll!

Lite svar på frågor ni ställer först då 🙂

Jenny: Regnskyddet till babyskyddet finns hos Willvin  men jag tror inte att det finns ute i webshopen än. Kontakta Petra via hemsidan för mer info. Hon svarar på ett kick:)  Det är verkligen superbra!

 

Novalies klänning från dopet ville ni se i närbild, men det hade jag ju ingen…men försökte fixa till det hyfsat:

Den är då alltså från min mammas första skolavslutning, så den har dryga 57 år på nacken 🙂  Jag fick sy fast ena bandet som ska knytas i bak, det lossnade när hon skulle ta på sig den, men annars är den toppenfin. En ljuvlig bebisblå färg 🙂

Det är två klänningar, en underklänning i vanlig bomull och den övre i nåt konstigt material som inte görs längre.

Underbar.

 

GlamMom tävlingen avslutas i morgon , torsdag, så är ni sugna på en amningsBH klicka HÄR  🙂

 

Hm,. det var nåt mer jag skulle svara på….? Jaja, minns inte just nu, återkommer!

 

Så dagen idag då:

Kände redan igår kväll att det började täppas till i näsan, och jodå jag vaknade med redig förkylning, täppt, snorig men….mår kanonbra! Jag måste säga att det här måste vara den märkligaste förkylning jag varit med om?

Började med halsont, som hållit i sig i säkert tre veckor, lite rethosta på det, förrförra helgen mådde jag risigt, kände mig febrig och allmänt sjuk, men inte den minsta förhöjd temp, inget snor, ingen hosta, inget alls…bara en sjukdomskänsla.

Lite mer hosta i helgen, halsontet försvann och nu kommer snuvan…

Jaja? Virus gör ju som de vill, men det är ok för mig just nu, jag mår ju bra förutom att jag snorar 😉

 

Jordan vaknade först, och låg och babblade för sig själv medan Jamie ammade, och när jag klev upp så var det alldeles tyst i huset. Det är jättekonstigt att bara vara hemma med de två små gossarna 🙂

Jordan fick ny blöja, välling och jag hann både fixa mig och äta frukost innan Jamie ville upp.

Jag ringde pappa och frågade om han hade lust att passa Lovelia och Jordan en stund när vi åkte på möte på Patricias skola, och det kunde han tänka sig.  Han skulle dyka upp strax efter 12.

Jordan grejade på, han fastnade framför TV:n en stund, vilket är mkt ovanligt, men idag var det nåt spännande…Meckar Micke..? Kanske, eller nåt sånt. 

Han hittade mössorna som vi hämtade igår:

De var fina, tyckte han 🙂

Han tar av sig mössa/hatt lika snabbt som jag sätter dit dem, så att den här fick sitta kvar är gott betyg.

Jag har sagt det förr, jag HATAR kameran på Iphone .  Jag är kär i Iphonen annars på alla sätt och vis, och vill inte ha nån annan, jag vill bara ha en skitbra kamera på den åxå…Fixa, så byter jag upp mig till en femma 🙂

Eller, den har säkert kass kamera den med…?

Men åter till mössorna, de är lika, fast tvärtom i färgerna, allt för att syskonmatcha :

Jamies är lite stor 🙂 men det var tanken att han skulle kunna ha den ett tag.

Åh jag tycker sådana här mössor är så fina! Praktiska är de åxå, och alldeles lagom varma. Vi har ett gäng sen innan, men de är antingen för stora eller för små. Fanns en som Jamie kan ha iofs , men ingen till Jordan. Nu har de 🙂

Nu såg jag på hennes visitkort att hon har en hemsida, kolla HÄR om du är sugen på en sån här mössa .

 

Jag köpte mina mössor på Ulva marknad, eller beställde de då iaf.

 

Pappa kom och Perra och jag åkte till Lundellska skolan för att ha möte angående Patricias matte.

Det funkar inte för henne att räkna matte i samma takt som övriga, de går igenom nya saker varje lektion, och har lååånga lektioner, 80 minuter!! Hon orkar inte mer än runt 30 min , sen kopplar hennes hjärna ner och hon somnar nästan.

Matteläraren verkar inte begripa och inte ha någon som helst koll på dyskalkuli..

Hon  menade på att Patricia skulle försöka hänga med, för det var det bästa, och miniräknaren behövde hon inte på de tal som matteläraren visste att hon kunde…Typ de enklare talen då, som vanlig multiplikation. Men grejen är att hon behöver den som sin trygghet, det spelar ingen roll att det är enkla tal, för henne kan det låsa sig på 2+2

 

De första tio minuterna fick vi inte en syl i vädret…Jag drog efter andan ett par gånger för att bryta in och säga nåt, men blev totalt överkörd, och började känna mig rätt korkad, men då ingrep hennes mentor, en kille som verkar hur bra som helst . Han lyssnade på vad vi sa, när vi väl kom till tals, och det märktes att han stod på vår sida.

De andra närvarande, matteläraren, spec läraren och programrektor hade lösningen klar : Patricia ska plugga ÄNNU mera matte, hon skulle komma på mattestuga på kvällstid osv. Allt för att klara av matten i samma takt som övriga elever.

Matteläraren var väl en sån som brinner för sitt ämne och vill att alla andra ska älska matte såsom hon gör, och var svår att prata med.

Vi frågade om man kunde välja bort matte helt, och fick ett svävande svar om att det då inte blev en fullständig studiekurs, men då spände Perra det onda ögat i dem och frågade samma sak igen, och jodå, det kan man 🙂

Grejen då är ju att man inte kan söka vidare innan man läst upp matten, och det man läser på komvux bedöms enligt andra kriterier och blablabla. Men det GÅR.

Men eftersom det inte är optimalt så frågade vi vidare om vad som behövdes för att läsa vidare, och det var MAtte A, eller hette det 1 ? Skit samma, jag säger A 🙂 Vissa utbildningar kräver mer, men risken att hon vill läsa nåt sånt är ju liten, och då kan man läsa upp det DÅ i så fall.

Följdfrågan på det var om Patricia kan få läsa Matte A under tre års tid, och det fick hon 🙂

Så nu kommer hon att få läsa i sin egen takt, hon ska gå till specläraren en gång/v, på sin enda sovmorgon…det kommer hon knota om men får lov att acceptera, och sen arbeta med de uppgifter som hon ger henne på de andra lektionerna.

Hon ska inte lyssna alls på vanliga mattelärarens genomgångar,. men hon kommer att få hjälp av henne  med de uppgifter hon fått.

Detta gäller första året, under andra året kommer hon få lägga till andra kurser för att komma upp i poäng. När hon är klar med Matte A kan hon antingen gå vidare med B eller strunta i det helt och ist läsa annat:)

 

Patricia var såklart med på mötet och hon tycker det känns jättebra! Hennes mentor var guld värd att ha med på mötet, han förstod och kunde liksom reda ut det vi sa och översätta det så hans kollegor förstod 😉

Ser fram emot att se hur det här kommer funka. Om Patricia ska försöka hänga med på matten som vilken elev som helst så kommer alla ämnen bli lidande, men nu borde hon kunna fokusera på det övriga när inte matten behöver ligga som en tung sten om halsen på henne. Hon har tre år på sig 🙂

Jag valde bort matte så fort jag bara kunde i gymnasiet, eller rättare sagt så valde jag en utbildning utan matte… Jag har till stor del samma problem som Patricia, och jag kommer ju än idag hur jäkla skönt det var att slippa! Slippa sitta och kämpa och ändå inte fatta ett skit, och alla andra räknar som mattegenier…Hu vad det är dåligt för självförtroendet att inte kunna räkna.. Nu klarar man sig faktiskt väldigt bra ändå, det gäller ju bara att skaffa sig en make som är mattegeni 😉

Jag kan räkna procent, och är hyfsad i omkrets och area och sen klarar jag av att omvandla liter till deciliter osv, det kommer man långt med. Det och kalkylatorn på mobilen 😉

 

Så mötet gick över all förväntan , och det känns så bra! 

 

Hem och släppte hem pappa, och sen eftersom Jamie somnat i bilstolen som stod i hallen , så vek jag tvätt, och hann med en hel del, innan han vaknade.

Hämtade hem Novalie och Trixie som var hos J och lekte, och lagade middag. 

Röjde, och vips var det mörkt ute, och dags att lägga Jordan. Ibland funderar jag på hur mkt han sover egentligen .

Från 19.30 – 9.00,  sen sover han middag i några timmar, ibland  två ibland fyra och sen i säng igen…det blir inte så många vakna timmar det… å andra sidan så röjer han järnet när han är vaken;)

 

Den mysigaste tiden på dagen är när allt hushållsgöra är avslutat och Jordan lagd, och jag kan sjunka ner i soffan med en kopp kaffe och en bebisJamie och bara vara.

Tv: n står på , oftast är det ju bara skräp, men det hör till att den står där och skrålar. Jamie är ofta väldigt nöjd och pratsam en stund, sen somnar han sådär mysigt i famnen och jag vet att han kan få ligga kvar, det är inget jag måste göra. Vi kan sitta där och bara mysa och njuta.

Underbart …..

Barnen är som snällast på kvällarna, för de vet att om de snabbar sig på med städningen av rummen och på med pyamas och borsta tänderna, så får de titta på en film en stund, och ju snabbare de är, ju mer film hinner de se 🙂

De sitter nere i gillestugan, och ofta tittar de på nån gammal vhs, de gosar ihop sig under en filt och bara har det lugnt och skönt.

 

Ikväll var det kallt i vardagsrummet, och då är det ju himla mysigt med en Smula(n) värme:

Hon ligger tätt intill mig nu, och så ligger Jamie i famnen, en filt har jag åxå, och en kopp the, iofs halvljummet , men ändå…Nu fryser jag inte 🙂

 

Natti natti 🙂

 

 

 

Kommentera

  1. Katie

    Angående Patricias matte. Jag hade också oerhört svårt för matte i skolan! Detta uppmärksammades dock inte förrän då jag gick i femte klass. Då var redan problemet stort!

    Inte förrän jag gick i Gymnasiet fick jag riktigt ordentligt med hjälp! Min matte lärare var ett riktigt snille! Han älskade matte men han SÅG snabbt och ACCEPTERADE direkt att han kunde inte hjälpa mig för han kunde inte förklara så att jag förstod! Han var grymt duktig denna lärare och ärligt talat cool! För han insåg detta, accepterade det han inte ”kunde” (som var att förklara så att jag förstod) då kontaktade han min matte lärare Inga som jag hade haft i Matte A (för honom läste jag Matte B) så jag pluggade med Inga två morgnar i veckan (båda morgnarna hade jag sovmorgon) + att jag hade matte för honom två dagar i veckan. För att få detta att gå ihop så valde jag bort Engelska B (som jag hade som tillval) och jag gav allt för Matte B då jag verkligen behövde detta ämne för vidare utbildning inom vårdrelaterade program och kurser.

    Tänk om Patricias ”bessevisser” (eller vad man kan kalla henne) kunde förstå, se och INSE det som min matte lärare i Matte B gjorde tidigt och snabbt! Jag tycker att det var bra gjort av min lärare! =) men bra att de andra runt om Patricia förstod så att ni kunde lösa detta på ett bra sätt! Patricia kan läsa in matte B sedan liksom jag kan läsa in engelska B senare om det behövs 🙂

    Kram, kram
    Katie <33

  2. Annika

    Vilken underbar klänning! Fantastiskt att den sparats alla dessa år!
    Vill bara tala om att jag läser din blogg varje dag. Din familj var min absoluta favoritfamilj i FA, beklagar bara att ni inte ska vara med igen.
    Tycker du är fantastisk med hela din barnaskara.

    Hälsar Annika från Washington DC som tycker det är så skönt med FA som motvikt till ”Jon´&Kate + 8” och ”19 kids and counting” som visas här i US. Jag prisar tekniken som gör att jag kan se alla svenska program här också.

  3. mettemy

    Förlåt men jag kan bara inte låta bli : Jamie ammas, det är du som ammar :)) Jättesöt missekatt, ser precis ut som vår älskade Julia som tyvärr inte finns mer…
    Carola: Jag håller nog inte med om grammatiken:) Ammas känns som ett beskrivande, medan ammar är nåt man gör…typ:) Tror nog att båda är korrekt? Jag ammas inte, utan ammar det är rätt, men nog måste man kunna säga både och om ett spädbarn.

  4. Bex

    Åh va mysiga mössor och va fin Novalies klänning var! Och man bara känner hur mysigt det är när du beskriver era kvällar.. Helt underbart låter det 🙂

  5. sandra

    Hej!

    Jag tycker det är skit att det ska vara så svårt att få hjälp av skolan när eleven behöver. Tyvärr sa de även lite fel, de flesta utbildningar på universitet och högskolor kräver matte B även om man inte räknar ett skit i själva utbildningen.

  6. Malin

    Skriv din kommentar här!
    Vad trist att hon har problem med matten,, och visst de är dessutom skit trist,, men nu sitter jag här 32 år gammal och har inte matte b och det finns nästan inte en utbildning där man inte behöver ha matte b,, bara ett tips,, skulle hon palla och så är de jättebra att ha,, men förstår henne om hon skiter ide,,
    själv läser jag de på komvux nu och fattar inte alls hur jag skall få till de =)

  7. Malin

    Hej 🙂
    Vilka otroligt snygga mössor 🙂
    Var har du hittat dom någonstans? Såg nämligen att de är får på dom och har en tjej här hemma som är helt uppe i får just nu, så sån mössa hade varit verkligen toppen 🙂

    Ha de gott

    Kram

  8. Gunilla

    Vad klok din mamma har varit som sparat sin första skolavslutningsklänning. Jag känner igen tyget 🙂
    Så bra att ni fick till ett samtal med skolan. Ångrar så att vi inte tog tag i problemet när det gäller yngsta dottern. Matten förstörde liksom skolgången för henne. Lärarna sade hela tiden: Det är bara att kämpa!! Men fattar man inte så gör man inte.
    Det var helt otroligt vad Jordan sover mycket. Men, som du skriver, han ger järnet när han är vaken och så växer han så det knakar också!
    Krya på dig nu och jag hoppas att snuvan försvinner snabbt!
    Kram Gunilla

  9. maria

    hej. gillar verkligen o läsa din blogg. men det är lite jobbigt o läsa så mycket text när du har tomma rader mellan varje mening. lättare o läsa om texten sitter ihop lite mer iaf.

    bara ett tips =)
    Carola: Tack:) Tips i all ära, det är inte jag det är wordpress som gör som det vill, jag gillar det inte heller …

AllmäntAllvar

Åh nej ni!

Nu blir jag lite besviken på flera av er…

Var snälla och LÄS innan ni blir alldeles svarta i ögonen och hoppar på mig för att jag är , vad var det nu….moralpredikande??  Va?!  Eller vill ha bekräftelse?

Jag har inte skrivit alls om MIN åsikt i amningsfrågan, eller hur?  Det var vad artikeln sa.

Ni har ingen som helst aning om hur jag har haft det, men ni drar slutsatsen att jag alltid ammat på utan problem och ser ner på dem som inte lyckats lika bra som jag…

Jag skrev att alla gör som de vill och att jag inte hoppar på någon, men det ska ändå tolkas som att jag tycker att mitt sätt är det enda rätta?

Varför hugger ni?

Det är ju inte inte så att jag hittade på det där med att mjölken inte tar slut, utan det är fakta, framforskat av framstående professorer och sånt. Efterfrågan styr tillgången.

Ni som säger att det visst var så för er, ni har ju haft andra aspekter på det hela, tex är ni många som fått för tidigt födda barn / sjuka barn och pumpat. Pumpa är nåt helt annat än att amma, det är inte lätt att sitta med en bröstpump och producera mjölk månad efter månad, eller att ens få till det nån månad.

Lyssna nu noga – Alla ni som pumpat – JAG BEUNDRAR ER STORT!! 🙂

 Det  är ett hästjobb att pumpa, och nu pratar vi inte om att pumpa ur lite för att brösten är sprängfulla nån gång då och då, eller för att man själv ska iväg nån kväll  utan om de mammor som pumpar den största delen av barnets behov.

Det är ju ett dubbeljobb, först pumpa, sen kanske amma för att försöka, och sen fylla på med flaska. Tacka tusan för att man då inte hinner ett dugg mer och det blir ohållbart. Stress är en stor bov när det gäller mjölkproduktionen, så att mjölken sinar i sådana fall är ju inte konstigt.

.

Ni som haft det jobbigt med amningen, sår, bröstbölder, sjukdom osv, det är ju skittrist att de flesta av er upplever att ni velat ha, men inte fått hjälp.

Det är ju tvärtemot alla sjukhusens amningspolicy.

Att man skickas hem så tidigt efter förlossningen är säkert en stor orsak till att det inte funkar heller, och kanske att man inte har nån äldre kvinna i sin närhet som delar med sig av sina erfarenheter, och kan hjälpa till.

Eller att man inte får det stöd man behöver från sin partner.

Min mamma och min mormor har alltid varit.., inte negativa till amning, men de tyckte inte att det var ”riktig mat”  😉

Jag hade ingen att fråga när jag fick Janelle, för det var bara en av mina vänner som fått barn före mig, och hon ammade inte.

Att det gjorde så förbannat jäkla skitont när ungen högg tag och utdrivningsreflexen slog till…det chockade mig!

Jag var helt och totalt oförberedd på det. Det är likadant varenda gång jag sitter med ett nyfött barn i min famn, det gör ont  de första dagarna. Brösten är tunga, ömma och det gör ont när ungen hugger tag, ont när den suger och ont mest hela tiden… Jodå jag kan förstå att man inte vill amma 😉

Får man såriga bröstvårtor är det ju faktiskt svårt att låta dem läka. Vanliga sår lämnar man i ifred så gott det går, men det går ju liksom inte här..

.

Jag tycker inte att man är en sämre mamma för att man inte  ammar…suck, det har jag aldrig sagt, men, jag kommer aldrig någonsin att be om ursäkt för att jag vill och kan amma. Jag är stolt över att min kropp burit och fött nio barn, och producerat mjölk till dem alla. Jag är stolt över mig själv som inte gav upp när det var som jobbigast att amma tvillingar, utan fortsatte helamma tills de var nästan ett år, och jag är stolt över att  mina ungar ökar i vikt som sjutton på enbart min mjölk.

Oavsett om ni blir sårade av det.

För det innebär inte att jag tycker ni är sämre än mej.

Om det får er att tycka att jag moralpredikar eller har ett behov av självbekräftelse, så får det stå för er, för så är det inte. 🙂

.

Jag tycker inte heller att ni som väljer, eller blir tvingade , att inte amma, ska behöva  förklara er eller be om ursäkt…

Ingen har med det att göra. Säg bara : Nej, jag ammar inte. Punkt.

.

Vidare så tycker jag fortfarande att man måste kunna diskutera sakligt även om amning.

Fakta: Bröstmjölk är det bästa för barnet, och mamman, på alla sätt och vis,. det är ju inte för inte som naturen ordnat det så.

Det är faktiskt inget som nån behöver argumentera emot, eller hur? Eller bli sårade av. Det är ren och skär fakta.

Men det innebär ju inte att det är det enda sättet , och oavsett anledning så ska vi vara glada att det finns så jäkla bra ersättningar som det gör. Flaskmatade barn mår säkert lika bra som ammade, och får med all säkerhet lika mkt närhet och anknytning. Det är ett alldeles fullgott alternativ.

.

”Man gör det man kan med det man har”,typ  så sa nån av er i kommentarerna, och det var väl klokt 🙂

.

Jag tyckte det var väldigt intressant att läsa era kommentarer, och tackar för att ni tar er tid 🙂

Kram på er, ammande och ickeammande 🙂

Kommentera

  1. Sara

    Hej!

    Skulle bara vilja påpeka att det är nåt konstigt med datumen på din blogg… detta inlägg står att det är skrivit 1 september… Lite förvirrande när man läser! Ett tag trodde jag du raderat alla inlägg ända till 1 september.

  2. Elin A

    Ja amning är ett hett ämne som kan diskuteras i evigheter. Sjävl så har jag 3 barn och har ammat de till 9, 10½ resp 9 månader. Helammat tills ca 5 månader beroende på hur nyfikna de var på att smaka vanlig mat. Har alltid trivts med att amma och barnen har ökat som dom ska. Men det är ju olika för alla.

    En liten fråga: Var inte tvillingarna nyfikna på vad ni stoppade i er? Tänkte mest på att du helammade dom till nästan året och det är ju ganska länge:)

    Kram till dig och tack för en bra blogg.
    Carola : Jodå drt var de och de petade i sig lite av varje, men inga fulla mål, det är samma med alla barnen, de är mer eller mindre helammade tills de är ett år 🙂 Men de smakar det de vill:)

  3. M

    @Paula: Jag förstår inte hur en mamma kan välja bort att amma sitt egna barn fastän det inte finns något ”fel” såsom ingen mjölk osv.
    Utan bara väljer bort det pga de finner det äckligt tex.
    Att en mamma kan välja bort det pga. hon bara inte känner för det o sånna ”skitsaker”…

    Jag hajar det inte…

  4. paula

    @älsklingsfrö..med första ammade jag o ammade men nej…efter 2 1/2 mån ca gav jag upp…med nummer två ammade jag,sen ftr ungefär samma tid så sinade det o fick pumpa ur istället..

    men som sagt,vill gärna ta del av den forskningen =)

  5. Älsklingsfrö

    Men paula det är ju just det: pumpandet kan aldrig, aldrig någonsin leda till den produktion som man får utav att lyckas amma barnet. En pump behandlar inte alls bröstet på samma vis som barnets sugande gör och det är inte konstigt att bröstmjölken då till sist sinar.

    Jag har ammat alla mina barn, MEN, med första funkade det inte alls. Jag ville verkligen och vände ut och in på mig själv för att få till det. Han förstod inte hur han skulle göra om vi inte hade en stor äcklig amningsnapp tillhands. Efter ett tag gick han knappt upp något i vikt. Då började jag pumpa och kände mig som en ko. Började må apdåligt och tyckte att sonen och maken kunde klara av det hela själv. Till slut gav jag själva fan i alltihopa och sonen fick ersättning (att sedan DET strulade är en helt annan historia).

    Jag är innerligt glad att det funkat kanon att amma de två andra gångerna och vet att jag nu denna fjärde gång aldrig kommer tillåta mig själv att amma ”till varje pris”. funkar det inte, ja då kommer jag bli ledsen, men jag vet också att jag aldrig mer vill hamna i det helvete som det var med första barnet. Så mycket är inte amningen värd i mina ögon. Men det är MINA ögon.

  6. paula

    jag skulle vilja läsa den forskningen ftrsom vi är många mammor där det har tagit slut trots pumpande o pumpande..

    @M vad menar du?? vad är det du inte förstår??
    hade du insyn i hennes vrdag 24/7?

  7. M

    Det finns ju faktiskt dem som väljer bort att amma.
    Jag förstår mej inte på dem…

    Men funkar det inte att amma, så finns det ju inte mycket mer att göra än att ge med flaska. Såklart.

    Jag såg en gång en som valt bort att amma.
    (Finns ju dem som tycker det är ”äckligt” :O)
    Hade kontakt med henne via nätet nämligen.
    På ett foto sitter barnet då faststpännt i en babysitter och matas med en flaska.
    Att inte ens kunna HÅLLA i barnet, ge den närheten den behöver… Skrämmande väl !?

  8. fröken J

    Kloka ord från dig Carola. Håller med i allt. Jag har helammat två barn och flaskmatat ett barn från en månads ålder. Båda fungerar, absolut men självklart är jag extra stolt över de två gånger jag ammat tills barnen varit ett år. Varför ska man inte få vara det? Det är en ego-värld idag. Jag tror många mammor har svårt att föreställa sig att amning kan innebära mååånga månader utan att få sova ordentligt på nätterna. Har hört mammor säga att de vil ldela matningen med pappan, de vil linte få hängbröst, de vill ha lite FRIHET och inte vara bundna pga amning. Sorgligt. Mycket sorgligt enligt mig. Tycker precis som dig att när man skaffar barn får man offra egentiden ett tag och istället svara på barnets behov. Det är ju en förmån och en lycka att få vara så nära sitt barn och att lyckas föda upp de små liven på sin egen mjölk. Tack för mig 🙂

  9. Anette

    Ja, du, kloka ord igen! Det brukar vara såhär, skriver man att man SJÄLV gillar att amma, att det har lyckats, så får man ofta skäll för det. Varför vet jag inte, men det måste ha nåt att göra med att de som inte kunnat amma har lite dåligt samvete för det… Då känns det bra att hacka på såna som gillar amningen/har fått det att lyckas…

    Det är också typiskt att man kommenterar att ’mitt barn ammades nu minnsann inte men ändå är hon såå frisk’. Ok, stämmer säkert, men forskningen säger ju nog annat. Att det sen alltid finns undantag hör ju också till regeln:).

    Bröstmjölk är ju supermjölk. Om folk skulle fatta hur bra den egentligen är och vad allt den innehåller. Tyvärr innehåller ju inte ersättningen alls samma saker, även om man ju försöker härma.

    Sen har jag ju själv åxå gett ersättning till mina barn och är glad för att den finns!

  10. Viola

    Skrev min kommentar till förra inlägget nyss, innan jag läste detta, wow! Uppfattade inte ditt inlägg som moralpredikan/jag gör rätt, ni gör fel alls – herre gu´, snarare tvärt om! Tror du får sålla lite på kommentarerna 🙂 Menar får övriga ha en åsikt så måste väl även du få ha en, eller hur?

  11. Lotta

    Jag har varit med om både och.
    Med första dottern var det inga problem att amma. Mjölken rann till och jag hade så det räckte och blev över och dottern ökade i vikt precis som hon skulle.

    Så kom sonen – ammade i 2,5 månad och sen fick jag ge upp. Jag befann mig i en väldigt stressig period i livet med en massa jobbiga händelser och jag fick det inte att fungera. Han var missnöjd och gick inte upp i vikt och jag kände mig till att börja med väldigt misslyckad – mycket pga bvc:s små pikar.. jaså du har _redan_ slutat amma? Hur kommer det sig? osv…
    Fick försvara mig vilket kändes helt absurt – ville de alltså att jag skulle ha en ledsen bebis som inte gick upp i vikt istället för en nöjd och glad unge som växte som han skulle?

    Nu har vi en sladdis – och jag ville och försökte amma – men av någon anledning så fungerade det inte denna gången heller. Vi började tidigt med ersättning och mini kunde nu sova lugnare och komma till ro även som vaken. Hon gick upp i vikt och jag har denna gången inte fått några som helst kommentarer om att jag inte ammar. Det känns som att inställningen är lite mer liberal till ersättning nu – men jag vet inte… Kanske är det bara jag som inte längre tar åt mig av dumma kommentarer.

    Jag tror inte att det finns någon mamma som inte vet att bröstmjölk är det allra bästa för bebisen och det är nog just det som kan kännas provocerande för dem som inte ammar – att man ”misshandlar” sitt barn genom att inte ge det den ultimata näringen. Men – ibland är det svårt och till och med omöjligt och då är det fantastiskt att ersättning finns.

    Sluta att vara så stingsliga angående amning vs. ersättning och var istället glada och stolta att ni överhuvudtaget kunnat få barn. Det är inte alla förunnat!

  12. Viktoria

    Det är tur att man kan ge ersättning idag, den möjligheten har ju faktiskt inte funnits så fasligt länge. Min morfars mamma kunde inte amma sina barn (det är inget nytt modernt problem) och därför skickades min morfar runt i byn och blev ammad av olika kvinnor första halvåret. Idag skulle ingen komma på tanken! 🙂
    Det jag tycker är jobbigt är att de som kan amma gärna tror att de som inte kan har sig själv att skylla på ena eller andra sättet (genom att inte tjata sig till hjälp, fråga släkten eller bita ihop). Jag har förstått att det är MÅNGA mammor som ljuger om att de ammar eller hur ofta de ammar och det är synd att det inte pratas mer om problemet, det hade kanske minskat skuldkänslorna hos många.

    Det finns för-och nackdelar med allting så klart. Det är smidigt att kunna lösa matningen genom att amma (som du säger: alltid mat med i rätt temperatur direkt) men kan man inte amma så är det fantastiskt med flaska – matningen går på ett kick och man kan mysa med sitt barn utan att känna ångest över eventuella smärtor.

    Det här med forskning är ju som det är – man kan vrida och vända på fakta hur mycket som helst. Det finns framstående forskare som kan ”bevisa” att ersättning inte ger mer allergier än bröstmjölk också, så man får ta allt med en nypa salt. Statistik kan ge fördelar till precis alla åsikter 🙂
    Hade vi lämnat allt till naturen så hade samhället sett väldigt mycket annorlunda ut!

  13. Åsa

    Men inlägget lyser klart igenom vad du tycker om att vissa kvinnor inte vill amma.Det är väl det som provocerar. Du har gjort dina val i livet, med många barn och allt som kommer med det. Men en annan kvinna vill något annat i livet. Hon kanske vill ha två barn och lägga tid på sitt jobb som hon kanske pluggat många år till. Hon kanske vill att hennes man är hemma mer. Hon kanske värdesätter egentid. Hon kanske anser att egentid gör henne till en bättre mamma. Hon kanske aldrig hade klarat vara själv med nio barn. Det finns så många olika fantastiska kvinnor, så många olika val. Egoism, feminism….whatever….humanism kanske…vi är olika.

  14. m a j a n

    Sv: Nej, jag kommer inte försöka amma denna gången, även om allt fortlöper normalt. Jag vill må bra den första tiden med denna bebisen, för det gjorde jag verkligen inte sist. Så jag är fast besluten i mitt val.
    Dock är jag lite orolig för hur man säger att man inte vill amma på bb. För när jag fick sonen, även om han sondmatades så skulle jag lägga honom till bröstet för att försöka. Men jag fick aldrig frågan om vad jag ville, utan det var något som jag bara SKULLE göra. Men jag har fantastiskt stöd av min sambo, så det kommer nog att ordna sig 🙂

  15. Ewa (mamma till 6 döttrar)

    Bra skrivet!!

    Själv (fastän jag har 6 döttrar) så ville jag inte amma och har alltid bemöts illa pga det 🙁

    Men jag har stått på mig och förklarat att det här med amning är INTE min grej!!!!
    Har känt mig bunden på ett sätt som inte varit bekvämt alls… jag är ingen sån som tex kan ta fram tutten på ett cafe och bara mata mitt barn… känt mig fruktansvärt obekväm i den rollen…

    Så för min del 🙂 Tack gode G för flaska och ersättning 🙂

    Men som jag brukar säga: Alla gör på sitt sätt och huvudsaken är att det känns bra för dem!!!

    Min dotter som nu själv är mamma har älskat att amma sina barn 🙂 Vilket gjort mig extra glad 🙂

    Ha en fin dag!!

  16. Linda-sthlm

    Hej på dig!
    Tycker dina värderingar och tankar om ammning är sunda. Inget konstigt med dem.
    Vill bara säga till alla dessa som upprörs. NI nedvärderar er själva genom att bli upprörda. Att bli tjurig av en persons tankar, löjligt.

    Hoppas du genom detta inlägg klargjort för dessa personer att du inte dansar polka på kvällarna i triumf utan det bara är en del fakta och egna tankar.
    Kram på dig och grattis till nr 9 ( självklart till resterande 8 med)

  17. Linda

    Ja dettta är verkligen ett laddat ämne… och jag fick slängt i ansiktet av en gammal släkting när min äldsta var nÃ¥gra mÃ¥nader ,att det var ju bara sitta där sÃ¥ skulle han minsann ta bröstet… det gör alla barn…… Jag hade verkligen försökt att amma och pumpat för att fÃ¥ igÃ¥ng det ordentligt. Min son fick aldrig rätt grepp och därför skrek han mycket för han var hungrig,dÃ¥ han inte fick i sig tillräckligt… Jag kände mig lite misslyckad men har insett att jag gjorde det bästa för mitt barn när han fick ersättning. Och alla som säger att de är mer friska när man ammar och inte utvecklar allergier till er säger jag bara att det beror nog pÃ¥ gener oxÃ¥… sjuka kan alla bli men mina 2 killar har inte ammats längre än 1 och 2,5 mÃ¥nad och de har varit friskare än andra barn i min omgivning som ammats tills de varit ca 8 mÃ¥nader… Jag tycker verkligen att alla fÃ¥r göra som de vill ,men det är bra mycket behändigare att bara ge dem bröstet när de är hungriga än att tillreda ersättning… :))

Allvar

Indragningar hit och indragningar dit

Ja det är taskigt att dra alla över en kam, men å andra sidan har jag haft med dem att göra sen 1994!!

Det har ta mig tusan varit strul fler gånger än det varit rätt, och jag är ledsen att säga det, men när JAG som lekman kan läsa mig till de rätta reglerna och inte de som arbetar där, då är det illa.

Jag har blivit nollad i min inkomst, på felaktiga grunder….fick dra det till Riksförsäkringskassan där jag fick rätt…

Jag har fått avslag på att Perra ska få vara hemma med VAB  på ett barn när jag tagit ut FP på ett annat…inte en gång utan många gånger…Tex när Corrinda bröt benet och var rullstolsbunden när Trixie var nyfödd…

Jag har fått avslag på min sjukskrivning när jag var gravid med tvillingar, när i stort sett varenda tvillinggravid i övriga Sverige blev ssk from v 25… Oj vad snabbt de ändrade sitt beslut när jag gick till pressen..hehe.

Det var de saker jag fått dra upp i högre instanser, men strulat har det som sagt gjort mer ofta än vad som borde vara tillåtet.

Jag har ingen som helst tilltro till denna instans. Jag är inte ensam heller dessvärre..

.

Ja, visst sliter de som jobbar där, men att inte kunna sina regler och sitt arbete är lik förbannat inkompetent, eller hur?

Jag menar, om jag ringer och frågar nåt, ska de då inte kunna svara bara för att de har häcken full av att andra frågar?

Nej det köper jag inte.

Om jag ringer till ICA och frågar vad mjölken kostar idag, då ska de inte hitta på nåt som låter bra, utan ge mig det korrekta priset, eller hur? Samma sak med FK. Man kan inte tolka saker och regler som man själv tycker verkar bra, utan man måste göra det som det är korrekt.

Oavsett om man sen är underbemannade.

.

Jag är knappast ensam om att dra folk över en kam heller, och det är ju inget jag  gör till vardags utan när jag är skitförbannad och i hyfsad affekt, men hur många säger inte att : ALLA som röstar på Moderaterna är dumma i huvudet!  Eller ” Alla araber är terrorister!”  Kanske : Alla som jobbar i kassan på MCDonalds gör det för att de inte kan få nåt annat jobb…Eller : Alla som jobbar inom vården har ett inre kall och därför behöver de ingen vidare lön…

Tja eller denna: Alla män inom barnomsorgen är pedofiler.

Alla bögar är fjolliga

Eller varför inte det jag får höra till leda : Alla som skaffar sig många barn är outbildade, korkade och ligger samhället till last, samt man KAN INTE ta hand om fler barn är typ 2½ st…

Jag tror att alla drar saker/folk/instanser osv över en och samma kam väldigt ofta, utan att bry sig nämnvärt, och jag är precis som alla andra och blir grinig ibland.

När jag dessutom har rätt så det skriker om det och återigen fått bevisat för mig hur folk inte kan sköta sitt arbete så blir jag sur. Med all rätt, faktiskt.

.

Jag vidhåller att det är en meningslös instans som borde uppdatera sig och framför allt se till att kunna sitt jobb, de pysslar med människor, och det är viktiga beslut de tar , då ska de kunna klara av det åxå.

Jag HAR träffat på en eller två trevliga handläggare med god kompetens på FK, båda fick städa upp efter sina mindre kloka kollegor, och hur kul på en skala är det då?

.

Nej, nu ska jag laga mat, det är fredag idag…..jippie 😉 Typ, eller nåt 🙂

Jag återkommer 🙂

.

Kommentera

  1. Viktoria

    Inte är det roligt att ha med Fk att göra precis.
    Vi vet inte än om jag kommer att få någon föräldrapenning alls när minstingen anlänt då det hänger på vilket datum FK anser att han kom till. Kan bli intressant att se hur de ska lista ut det :-/
    Carola: Haha, jo du, det kan de ju roa sig med att fundera på,…. Vad trist att behöva oroa sig för det!!

  2. Mollie

    JAG ÄLSKAR DIN BLOGG 😀
    Du vågar skriva utan att vara ”rädd” för hur folk ska reagera, haha 😀

    MÅNGA av de andra familjen annorlunda bloggerskorna skriver bara om saker som ska locka folk, tyyp ”SNART ska jag berätta om detta, SNART kommer en tävling som ni inte vill missa” – Ja, du fattar 😉

    Så egentligen.. KEEP UP THE GOOD WORK 😀
    (och lycka till med FK)

  3. Linda

    jag som har haft Ms i snart 6 år har också haft en hel del att göra med dem. En kvinna på Fk tyckte att ”Jag skulle bli frisk”! Ja så sa hon till mig. Synd att man inte spelade in det så man kunde gå till tidningen med den otroligt dumma meningen.

  4. Mikaela

    Du behöver inte ursäkta dig DU ÄR MÄNSKLIG precis som oss andra! Alla får vara arga och behöver får ur sig allt ibland 🙂 det är bra att du är dig själv 🙂 fortsätt med det! Jätte kram

  5. Marine

    Tycker helt klart att du har rätt att vara förbannad. Och precis som du säger: de bör ju faktiskt kunna veta vad deras egna regler säger. Det är inkompetent att inte ha den kollen. Om jag som sjuksköterska skulle tala om någonting direkt felaktigt och vilseledande ikring en sjukdom t ex så skulle jag ju kunna åka dit så det visslar om det. Det tillhör varje profession att vara uppdaterad inom sitt område. När man inte längre intresserar sig för att vara det: ja, då är det hög tid att byta jobb!

  6. pia

    Men!
    Vi har just blivit nekade fp på en när jag, nysnittad dessutom var hemma med en alldeles ny bebis! Dessutom har det barnet som var sjukt ett funktionshinder vilket innebär mycket lyft. Som nysnittad får man ju bara bära bebisen i 4 veckor, inte en treåring på 17 kilo….

    Menar du att fk gjort fel, alltså?

  7. Maria

    Är så glad att det finns fler som tycker som jag angående FK, är så trött på deras o kompetens!! Synd att de själva inte har insett hur dåligt saker och ting sköts!!
    // Mia

Allvar

Förbannade j-vla försäkringskassan! (Varning för argt,impulsivt inlägg)

Hur i hela friden kan folk som är så satans förbannat jäkla inkompetenta få jobba där??

Ursäkta språket, men när det kommer till idioter på FK så kan jag omöjligen använda ett trevligare ordval för de ÄR inkompententa, och satans jävla idioter 😉

.

Jag har ju sökt vårdnadsbidrag för Jordan, det är ju det där som inte alla kommuner har, mkt märkligt och sjukt orättvist. Det är ju för att han inte ingår i nån barnomsorg man kan få bidraget , inte för att han är sjuk på nåt vis.

Jag vet att man måste ta ut 250 dagar föräldrapenning innan man kan få VB, och jag har räknat, fram och tillbaka, hit och dit, krånglat med dagarna så de ska vara precis 250 st , för jag ska ju gärna vara hemma så länge som möjligt även EFTER att han fyllt tre, då VB avslutas.

Jag hade tagit ut 250 dagar, och ansökte och fick VB redan i april.  När jag ringer FK och ber om ett intyg på uttagna dagar så säger de att jag INTE kommit  upp i 250…nähä??  Men? Nä, då är det ju brytdagar och skit, och sen hävdade människan att jag inte fick räkna de dagar med lägsta ersättning, gamla garantidagarna…det var tvunget att vara sjukpenningdagar.

Jaha? Dum som jag var, stressad till tusen för det var ju liksom maj då, med alla skolaktiviteter, avslutningar, insamlingar osv, så jag tog mig inte tiden att dubbelkolla det… Varför kan jag inte bergripa för jag vet ju att de sällan har rätt på FK. Jag har hatf otaliga tjafs med dem, och alltid, ALLTID har JAG haft rätt, och borde mao arbeta där istf de… 😉

Jag tog snällt ut 250 dagar sjp förutom de 88 garantidagarna jag redan slösat iväg…

.

Nu när jag äntligen fått det där intyget, och fått krångla med kommunen fram och tillbaka så jag skäms, allt pga att FK inte kan de regler de borde kunna, så inser jag att JAG hade rätt, såklart, och det är både garantidagar och sjukpenningdagar som tillsammans ska komma upp i 250 dagar!!!

Men, eftersom de sa att det inte gällde garantidagarna, så har jag ju ”slösat bort” dem, iom att jag ju räknade med dem från början och tog ut sådana plus sjp, dessutom så har jag ju tagit ut fler sjp dagar än jag behövt, som jag då alltså i slutänden förlorar tid hemma med Jordan! Och dessutom fått skjuta på VB….

Men blir man förbannad eller vad???

.

Jag har inte sådär väldigt lätt att bli skitarg, men när det kommer till att FK slarvar bort mina dagar, som jag surt försöker förvärva så att de ska räcka så länge som möjligt, för att jag ska kunna vara hemma med mina barn, då jäklar blir jag arg så det sprutar eld genom öronen!!

Jag ska säga en sak, som ni kan komma ihåg för evigt , och det är, håll för öronen för jag skriker:

JAG HATAR FÖRSÄKRINGSKASSAN!     AVSKAFFA ELÄNDET!

De gör inte ett enda dugg rätt, och den som tycker det lär göra klokast i att knipa igen truten idag, för jäklar i min låda vad jag är arg nu!

På måndag, när jag lugnat ner mig och dubbel och trippelkollat allt, ska jag ringa dem och skälla ner första bästa idiot, det spelar liksom inte så stor roll vem det är för alla är lika inkomptenta…tragiskt nog.

.

Så, nu har ni läst årets elakaste och gnälligaste inlägg,  men jag var liksom tvungen att lufta och vädra lite 🙂

Tack för att ni finns 🙂   <3

.

Jag håller på med Furuvikbilderna, det tar tid ska jag säga, för de måste förminskas för att passa här på bloggen, så det är lite jobb, men snart så…..:)

*morr* Ska dricka kaffe och lugna ner mig lite nu….sen får jag nog hoppa upp på crossen när Perra kommer hem så jag får utlopp för alla aggressioner….om bebisen kommer pga hård träning så är det alltså FKs fel…. haha  . Idioter….

Kommentera

  1. Sara

    Min kusin hade exakt samma problem. Hon hade tagit ut 250 dagar exakt (för självklart vill man ju spara så många dagar som möjligt!), blandat sgidagar och lägstanivådagar. Inte heller på vår kommuns hemsida (haninges) stod det något om att man var tvungen att ta ut sgidagar. Både hon och jag har sen tidigare tagit ut 250 dagar blandat sgi och lägstanivådagar för varsitt äldre barn. Då var det inga som helst problem. Det var 2008. Men nu gick inte fk med på att skriva ut något intyg eftersom att de bara fick godkänna sgidagar. Efter mycket strul tog fk tillbaka hennes uttagna lägstanivådagar och ersatte dessa med sgidagar. På det sättet har hon fortfarande bara förbrukat 250 dagar för barnet i fråga.
    Kommunen har nu ändrat informationen på hemsidan Utan att tacka.

  2. Jema

    Jag kan inte annat än hålla med! Nu har jag blivit motbevisad och det finns en och annan även på FK som kan tänka och visa empati.
    Tänk om jag fått ta vård av barn när jag hade ett allvarligt sjukt barn istället för att slösa hennes dagar på att sitta på sjukhus… Såhär i efterhand så vet jag att jag skulle ha fått det.
    Eller tänk om en kvart ”för mycket” arbete i veckan när man är sjukskriven inte hade resulterat i 25% avdrag på sjukpenningen. ”Du får fika utanför jobbet på trappan” sa handläggaren på FK!

    Ja ja det här kan man irritera sig i en evighet på.
    Kram!
    Carola: Ja, jag vet ju en del av hur ni haft det, med både barn och vuxens sjukdom, så jag vidhåller att de är puckon, men det finns en och annan guldkantad person där med…:)

  3. PB

    Så här står det på regeringens hemsida ang vårdnadsbidrag. Kanske skulle kolla upp fakta först innan du skäller på fk!!

    ”Finns det några krav innan man kan få vårdnadsbidrag?
    Vårdnadsbidrag kan man få tidigast efter det att föräldrapenning med anledning av barns födelse har utbetalats för 250 dagar. De 250 dagarna ska vara dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning eller på grundnivå 180 kr per dag. De 90 lägstanivådagarna med ersättning motsvarande 180 kronor per dag kan inte räknas med i de 250 dagarna.”
    Carola: Oh så trevligt att du googlar åt mig.. Jag kollade givetvis fakta på MIN kommuns hemsida, och där stod det inte så. Nu hade det inte blivit så stort fel som jag först trodde, och jag hade fel om garantidagar, men iom att ers på båda är 180kr/dag så trodde jag såklart det var de det gällde.
    Men, fakta kvarstår att FK är en usel instans, och även om jag hade fel i detta, så har jag haft så förbannat mkt krångel med dem under alla år att jag går i taket så fort nåt krånglar..

  4. Kerra

    Du får väl inte ha VB samtidigt som du har fp för den lilla sen?

    Sen får du ju inte ha ngt barn i förskolan då, så har du tänkt ha alla hemma?

    Vad jobbar du annars med??
    Carola: Nej, jag får inte fp samtidigt med Vb, utan det är enbart VB som gäller. Jag har inga barn i barnomsorgen!!! Varför skulle jag? Det är ju liksom därför jag vill ha mitt vb…! Jag kommer ha Lovelia och Jordan hemma i höst plus bebisen, Trixie börjar i sexårsverksamhet. Så har jag gjort med alla barnen, de är hemma med mig.
    Jag är barnsköterska, jobbar på sjukhus:)

  5. Annelie Susanna

    Det är otroligt hur mycket som går fel hos FK!! Jag har varit ”kund” där sedan 1991 (till å från) och det har ALDRIG flutit på smidigt!!
    Ibland måste man skriva ett förtyligande på ett extra papper och trots att jag skrivit så noga som det bara går så har dom ändå skickat mig brev och frågat om det jag just förklarat och när jag ringt upp så tycker dom att mitt svar har varit glasklart å vet inte varför jag fått ett nytt brev med fråga. Dom skickar så mycket onödiga brev, varför ska man lämna sin mail å telefonnr om dom aldrig tänker ringa upp?? EN gång var det faktiskt en kvinna som ringde mig, EN gång på 20 år!! Då slapp jag få flera brev om samma ärende och att vänta länge på mina pengar! Många ärenden kunde klaras av snabbare om handläggarna ringde upp folk ist för att skicka brev!!

  6. paula

    @carro.. Man får INTE ta fpenning samtidigt som vårdnadsbidraget..INGEN i hushållet(mamma/pappa) får ta ut sjukpenning,fpenning,handikappsersättning osv från fkassan.Ingen av föräldrarna får ha akassa osv…

  7. Nettan

    Jag förstår dig tyvärr allt för väl, de är inte roliga att ha och göra med. Men ibalnd blir man glatt förvånad och får prata med riktigt trevliga handläggare, synd bara att man oftast inte får behålla dom så länge.
    Kämpa på, hoppas du får kontakt med en av de få som fortfarande kan reglerna och har gått en kurs i trevlig kundkontakt.

  8. Maria

    När jag ansökte om vårdnadsbidrag för dottern för drygt ett år sedan sa kommunen till mig att man måste ta ut 250 fp-dgr till sgi-nivå. Garantidagarna fick inte räknas med i dessa 250 dgr.

    Annars så kan jag hålla med om att myndigheter ofta resonerar knepigt i olika avseenden. Men just nu tycker jag att vissa privata bolag är än värre. Gubben här blev uppsagd i februari pga arbetsbrist och har fortfarande inte fått ett arbetsgivarintyg som är riktigt. Igår blandade vi in facket för efter att de gjort fler blunders så är det bara att sätta hårt mot hårt!

  9. Sonja

    Ni som försvarar FK med indragningar, låg lön, överbelastning osv. DET är problem som de anställda ska ta med sina chefer och överordnade och fackförening. Det ska INTE gå ut över försäkringstagarna.
    Många av försäkringstagarna brottas med precis samma problem på sina arbetsplatser och får själva ta itu med det. De ska inte behöva lösa arbetssituationen för FK:s anställda också.
    Orkar man inte med att sköta sitt arbete utan att andra blir lidande, får man väl sluta. Eller – sjukskriva sig.

  10. paula

    men de sa samma till mig att det måste vara sgi dgr, så jag tog ju snällt ut de dgrn….menar om d inte va så kunde man ju sparat de … men detta om vab n’är en e f.ledig stämmer…. jag hade min dotter som mår psykiskt dåligt när lillebror föddes,vilket betydde att hon ej klarade sin skolgång under hela vårterminen, det var jour m henne eftersom hon inte klarade av att va själv osv..men jag fick INTE ta ut vab på henne då…

  11. Janet

    Jag hade också problem när min dotter operarde sig jag tog ut vab och min man tog semester så vi båda kunde vara hos henne det gällde en dag när jag fyllde i vad den andra föräldern gjort den dagen srev jag att han hade semester för att kunna vara med vi operationen då kunde jag inte få någon ersättning eftersom han hade semster den dagen. Jag fick ringa många samtal innan jag fick rätt. Man blir förbannad

  12. Erika

    Fy vad mesiga en del av er är som ska ta era anhöriga i försvar. Ni är inte med dem under en hel arbetsdag. Ni kan omöjligen veta hur ofta eller sällan de behandlar ett ärende fel.
    Både FK’s personal och chefer borde ha någon som piskar dem över ryggen ibland så att de faktiskt lär sig att göra rätt redan från start. Det är fasiken inte kul när ens familj och ens ekonomi drabbas pga andra människors idioti.

  13. Carro

    Måste bara fråga kommer du få vårdbidrag för Jordan och fp för bebisen? El få man inte ha det samtidigt kanske? Nyfiken befinner mig snart i samma sits=)

  14. Ida

    Jag håller med dig! Försäkringskassan kan ju vara riktiga puckon, man kan bli riktigt less på dem.
    Skönt att få skriva av sig lite också, det brukar kännas bra efteråt även om det inte kul när man blir riktigt irriterad och arg.

  15. Josefine

    Jag ska inte säga emot dig, och förstår att du är så jävla förbannad. För det ska du vara! MEN, de som jobbar på försäkringskassan får ta mer skit än vad de förtjänar. Som tonårsdotter till en jävligt hårt övertidarbetandes mamma, som aldrig är hemma mer än 4 timmar per dag (förutom natten), som jobbar sönder sig, blir jag ledsen när försäkringskassan hela tiden kritiseras. Det är inte personalen som alltid gör fel, hugg tag i cheferna och deras beslut istället. Jag kan inte göra något åt det, min mamma kan inte göra något åt det heller, för arbetet måste skötas. Med tanke på all personal som fått gå har de mer jobb att sköta än vad många andra har på sina arbetsplatser. Så snälla, tänk en gång extra innan ni kastar skit på försäkringskassan. Tänk på de anställda som jobbar dygnet runt och aldrig kan äta middag med familjen. (överallt finns det idioter som inte kan sitt jobb, likaså på försäkringskassan)

  16. Isabel

    Hej Carola!

    Jag har läst din blogg under en längre tid och tycker att det är både roligt och intressant att få ta del av dig och din familjs tillvaro. Jag kommenterar nästan aldrig inlägg, men idag är ett undantag.

    Jag blev ganska så förvånad och berörd när jag läste ditt inlägg om Försäkringskassan. Personligen tycker jag det är orättvist av dig att dra alla människor som arbetar där över samma kam. Jag har en mycket nära anhörig som arbetar åt just FK och hon är verkligen inte inkompetent!

    De som jobbar på FK är i ett hårt pressat läge, arbetar från tidig morgon till sen kväll och gör sitt allra bästa, det är helt säkert!

    Hälsningar, Isabel.

  17. Tezz

    You go girl 😉
    Kan bara instämma i allt du säger.
    Verkar som vem som helst kan få jobb på FK du är inte ensam om avsk dom.

  18. Missan

    Jag kan berätta att handläggarna på FK försöker så gott det går, men det är jäkligt svårt att ge folk rätt service när man sagt upp en tredjedel av alla handläggare samt infört nya tekniska system innan de blivit färdigtestade…

    De senaste fem åren har personalen på FK härjats med ordentligt och den totala bristen på arbetsro får den här typen av konsekvenser. Lägg till att handläggarna på kundtjänsten får sämre löneutveckling om de pratar med en kund i längre än tre minuter… Det kan liksom inte sluta på något annat sätt än att det blir trassel.

    Men missförstå mig rätt, det finns absolut folk där som borde jobba med annat. Så är det i alla branscher. Och jag förstår till hundra procent frustrationen över att ha slösat bort dagar! Jag tycker att du ska anmäla det till myndigheten (de loggar alla samtal och kan se vem som sagt fel).

  19. May Britt

    Jag håller helt och hållet med dig.Har oxå haft mycket problem med FK.Till och med när det gäller att få barnbidraget på barn 2…de kan inte ens de reglerna!!!

    Nej,du har all rätt att vara förbannad och inte behöver du ursäkta för det heller…stå på dig!!

  20. Madeleine

    Man ska ha så lite med försäkringskassan att göra som möjligt. Håller med dej som vanligt i dina argument!!

    (För övrigt håller jag med om vårdnadsbidraget, det borde finnas överallt, även om man bor i en kommun som lovat att inför det men helt skitit i det!!)

  21. Ewa (mamma till 6 döttrar)

    Åhhh denna FK… ja hur många gånger har man INTE varit i strid med dem?? Otaliga!

    Och när jag hade vårdbidrag på min dotter för hennes autism.. så sa ”kärringen” bakom disken (när jag skulle ansöka om nytt)
    Tycker du verkligen att ni behöver ha ett fullt?

    Öhhhhh…. vad??

    Då sa jag: Har du barn?
    Hon: ja hur så?
    Jag: är dem friska?
    Hon: Jaa det är dem.
    Jag: BRA! Då byter vi en vecka så får du se hur vi har det och komma in i verkligheten.. och så gick jag.

    På eftermiddagen ringde hon mig och bad om ursäkt faktiskt.. stort gjort av henne.. och så sa hon att vi givetvis var berättigade till det vi hade ansökt om.

    Tack sa jag väldigt kort…

AllmäntAllvar

Om bebisar och deras pappor

Jag vet inte om ni missuppfattade mig när jag skrev att jag motvilligt lämnade ett spädbarn till Perra för att själv åka och handla? Det handlar inte om missunnsamhet, inte alls!

Grejen är ju den att jag är kvar på grottnivå i mina instinkter 🙂

I djurens värld och hos oss människor för inte så länge sen, så var alla bebisar beroende av en MAMMA.

En mamma som kunde skydda , ge trygghet och mat. Det var mat antingen genom amma eller dia, och olika länge, men den allra första tiden i allas liv var en mamma ytterst livsavgörande. Om mamman dog, så kunde bebisen klara sig med hjälp av en annan kvinnas mjölk eller så småningom på olika varianter av ersättning, men det var inte självklart att det fanns att tillgå. Utan det så dog bebisen.

Iom att ersättningarna utvecklats och blivit ett utmärkt alternativ/komplement till bröstmjölk så behövs inte en mamma på samma sätt, det går att ta ett spädbarn från mamman direkt efter födelsen och ge det till vem som helst som kan tillgodose alla behov vad det gäller mat, trygghet och näring.

En pappa, en adoptivförälder, föräldrar som använt sig av surrogatmammor tex.

.

Uteckling är bra, det är supertoppen att det finns alla möjligheter för ett barn att klara sig!!

.

Men, nu till det fina i kråksången…JAG är inte ikapp med evolutionen 🙂

Jag mår dåligt av att lämna ett spädbarn, och nu pratar vi alltså små barn, upp till kanske 3-4 månader, men allra värst den första tiden. Jag känner i hela kroppen att det är fel. Mina barn som varit en del av mig i nio månder, och som ammas , och gråter efter MIG när jag inte finns i närheten..det är skitjobbigt och nåt jag helst inte utsätter varken mig eller bebisen för.

Men, jag sitter ju inte klistrad vid bebisen! Tvärtom, de första veckorna så har jag knappt fått hålla i det nyfödda pyret om nån annan varit hemma, för då har de snott åt sig hela mysigheten, tills det blivit matdags eller ledset då har jag fått låna mitt barn 😉

Jag missunnar inte min familj att mysa , gosa umgås och skapa band med ett nyfött barn, självklart inte.

Men att lämna en bebis för att åka och roa mig på egen hand, (typ handla,bio, fest, bröllop osv) det är omöjligt för MIG.

Jag vill finnas där när jag behövs. Det är ingen uppoffring, jag vill ha det så, mina grottinstinker säger att det ska vara så 🙂

.

Andra känner inte på samma sätt, och jag säger inte att det är fel, tvärtom så tror jag att man ska göra saker för att må bra. Vill man lämna sin bebis och gå på fest så gör det, om det känns bra!!  Men ofta så hör man ju om dem som lämnat sina barn för att det ”ska vara så” och sen bara längtat hem , och då känns det ju aningens onödigt att utsätta sig för det.

.

Förstår ni hur jag menar? Jag väljer inte att vara ”första” förälder för bebisen, utan det är ren och skär instinkt.

Jag missunnar inte heller Perra att bonda med bebisen, han jobbar ju och när han kommer hem så sätter han sig oftast och myser, medan jag röjer eller vad jag nu har kvar. Eller så röjer han och jag får mysa 🙂

Perra har ett jobb som gör att han periodvis är borta massor, men å andra sidan så är han i perioder hemma mkt också, och även fast han inte tagit ut med fp än han ”måste” för att den inte ska försvinna, så har han spenderat mer tid med barnen än de flesta andra pappor, det är jag säker på.  Ja kanske inte de som tagit ut halva fp då, men för oss så funkar inte det, och vi vill inte det heller!

Så även om jag har svårt att lämna bort mina nyfödda, så är det inget som inverkar dåligt på deras och Perras relation.

Jag kan faktiskt bli rätt trött på denna hysteri som råder om att allt ska vara så jäkla rättvist mellan man och kvinna…på alla vis, men ändå…ÄR det rättvist?? Och ska det vara rättvist på bekostnad av hur en nyförlöst mammas instinkter skriker att det är fel att lämna sitt barn, men gör det ändå för samhället tycker det är fint med rättvisa? Att mannen ska ha lika stor rätt till allt som kvinnan har?? Fast kvinnor ska fortfarande ha lägre lön…sämre pension…osv..

Njäää, jag köper inte det 🙂 utan skiter i total rättvisa, och tror på att det faktiskt jämnar ut sig i långa loppet! Iaf vad det gäller våra barn.

Men det är nog en annan diskussion som jag tar en annan gång ;).

.

.

Sen ”egentid” …. Jag får känslan av att ni alla är ganska nöjda med samma slag av den som jag, dvs få vara i fred när man läser tidningen, surfar eller dricker kaffe, åka och handla osv.?

Inte så många av er svarade att ni behövde minst två timmar per dag utanför hemmet utan barn för att fungera 🙂

Några av er tycker man ska ha massa olika roller i livet, medan jag tycker att de flyter ihop till den jag är, varje dag, alltid. Jag är inte bara mamma, jag är barnsköterska, fru , syster, kompis osv och det är ju hela det som är JAG.

En fulländad person 🙂

Jag lever heller inte genom mina barn utan MED dem och det är en stor skillnad. För även om jag kan fasa för den dagen då alla blivit stora, så vet jag att då kommer jag tycka det är helt som det ska, för det är ju så det ska vara .

Sen kan jag skoja om att jag ska flytta hem till dem och passa deras barn, eller att jag får så dålig pension så jag måste bo hos dem växelvis, men hallå? Det är ju på skoj 🙂

Jag vet att när barnen är vuxna och utflugna så kommer en ny tid, en ny era, och den är annorlunda men säkert lika bra 🙂

.

.

Jomen det vart ju aningens längre det här än vad jag tänkte…Jag tänkte logga in och skriva:

– Oj, där flög barnens lilla pool in till grannen !!  Det stormar rätt bra….

🙂

Men så blir det ibland  😉

Nu ska jag gå och laga lite lunch, och sen är det tvättjänst som gäller!!

Återkommer 🙂

Kommentera

  1. Ariel

    Bra skrivet.
    Jag känner likadant.

    Och angående evolutionen så är människans evolutionsutveckling långsam eftersom vi har så lång generationstid. Alltså är våra hjärnor programmerade på samma sätt som urtidsmänniskan.

    Mammor (och inte minst barn) har kvar sina gamla överlevnadsinstinkter fortfarande.

    Och angående pensionen. Visste du att man får fyra barnaår per unge då man inte förlorar pension även om man jobbar mindre. Om man får fyra år mellan barnen får man maximal utdelning av barnaåren.

    Så gör det du känner är rätt för dig och din familj och strunta i kommentarer om jämställdhet och egentid.

    Egentid. Det ordet fanns ju inte ens i den förra föräldragenerationen.

  2. Fia

    Jag håller med i varenda ord du skriver för jag är precis likadan. Dessutom anser jag inte att min nära anknytning till mitt barn på något sätt konkurerar ut pappan. Det är helt och hållet pappans ansvar att få ett bra förhållande till sitt barn. Det ena utesluter verkligen inte det andra.
    Jag kommer ihåg med fasa när jag blev inlagd på sjukhuset när LInnéa var pytteliten. Jag mådde så dåligt att hon fick komma och bo med mig:) Ibland är det bra att skylla på amning;)

  3. Marie

    Skriv din kommentar här!
    Håller med dig !!!
    Jag känner precis som du och har nog kvar grottinstinkterna jag med. Fast människor runt mig inte fattar vad jag menar. Men jag har varit hemma med alla mina barn och kommer forsätta vara det med den jag väntar nu också. En mamma sa till mig att jag inte kunde lära mina barn allt dom fick lära sig på dagis ???”!! Vad menar man då ?? Och vilken tro på sig själv som mamma har man ?

  4. Ida

    Håller med du. Jag tillhör dem som kännt fysisk smärta när någon (annan än pappan) burit min nyfödda bebis in i ett annat rum. Det finns vissa som verkar tro att bebisar och mammor behöver ”träna” på att vara ifrån varandra. Detta är näst intill skrattretande enligt mig.

  5. Jenny

    Ja, Carola, håller nog med dig! Känner precis likadant, vill inte lämna ifrån mig bebisarna när de är små. Men har känt press från omgivningen att göra det, speciellt med de första barnen, typ ”inte skadas de av att vara borta från mamma över en natt*. När jag fick det tredje var jag dock stenhård och vi lämnade inte bort h**** förrän h*n var lite större, och ännu också är vi hela familjen ett sammansvetsat gäng! Tror man blir det om man är med sina barn mycket och engagerar sig i dem. Tycker som någon annan här, att man ska engagera sig i sina barn, även när de är lite större. De behöver nog oss även när de är 10 eller 15 eller 20 år… Jag vill veta vad mina barn gör och vem dom är med.

    Sen vill jag ju också att barnen ska ha en bra relation till sin pappa och därför har jag alltid försökt dra mig undan så att han ska hitta sin roll. Det blir viktigare ju större barnet är!

  6. Kattis

    Jag tycker det ska vara upp till var och en! Inte ska man behöva bli tvingad att stanna hemma med barnen för att det ska vara ”rättvist”. Min man och jag delade upp det så att jag har varit hemma med båda barnen hela föräldraledigheten och han har jobbat som vanligt för det har passat OSS. Jag är den i vårat förhållande som inte velat lämna ifrån mig bebisen/barnet och min man är den som inte skulle klarat av att vara ensam en sekund med en liten bebis hemma! Alla har vi våra egna lösningar på hur det ska fungera i en familj och mellan två föräldrar, jag tycker att det ska vara så och inte att några politiker ska ta och bestäma över svenska folkets huvud om hur vi ska göra.
    Om politikerna bestämer att mammorna och papporna inte ska få välja själva över hur man ska lösa föräldraledigheten vad är då nästa steg? Tillslut blir det kanske något annat dumt som att en kvinna inte ska få bestämma över om hon vill helamma sitt barn utan pappan ska också få dela den tiden ”rättvist”. Ren idioti.
    För vissa människor funkar den här rättvisegrejen riktigt bra MEN för andra skulle det faliera totalt. Alla är vi olika och då ska man väll ändå kunna få välja att göra som man vill.

  7. Madde

    Ja, alla är vi olika!

    Jag och sambon delade inte lika på föräldraledigheten för att samhället tycker att det ska vara så; vi gjorde det för att vi hade möjlighet och för att vi båda ville ta del av vardagen med barnet!

    Alla får göra precis som de vill, men själv har jag inte haft några problem att ”lämna” barnet för att jobba när h*n var under året, h*n var ju med sin underbara pappa som är lika bra som jag på att ta hand om barn! Så jag vet inte om de där grottinstinkterna inte rikigt finns hos mig 🙂

  8. fröken J

    Jag delar också din känsla. Men mitt första barn hade kolik så när barnvakten erbjöd sig att komma de 8 milen hem till mig för att passa min månadsgamla bebis ett par timmar så jag fick sova -då släppte jag utan tvekan iväg bebisen!

    De andra barnen har inte sugit musten ur mig på samma sätt 😉 och då har inte heller behovet varit lika stort att lämna barnen. När de är nyfödda och ammar mest hela tiden så hör man liksom ihop..

    Min instinkt säger också mig att den nyblivna mamman är den som bäst svarar på det nyfödda barnets behov. Förstår inte heller varför det skulle vara så fult eller fel, det är ju det mest naturliga. Papporna får större betydelse lite längre fram! Vi är lika viktiga men inte alltid samtidigt och det känner nog de flesta föräldrar till. 😉

  9. Karin

    Vad härligt att vi tycker samma.
    Grattis till den lill* Är mamma till 3 troll o nu när min lille är 4mån, har pappa fått ta alla tre själv. (självklart har han haft de stora) Så jag kunnat göra något själv. Men de är inte lätt. 😉

  10. Mia Fridh

    Besöker din blogg ofta men det var ett tag sen som jag skrev.

    Kul att ni snart får ett syskon

    Kram Mia

  11. Leah

    Jag håller med till 100%. Jag ville aldrig vara ifrån mina barn när de var små. När de var bebisar ville jag och de vara tillsammans jämt. Jag och pappan till barnen nästan bråkade om vem av oss som skulle få hålla dem. Och jag ville vara hemma med barnen när det var små. Jag skulle ha mått pyton att börja arbeta när barnen var 6 månader för att pappan skulle vara hemma-jag hade blivit förtvivlad!! Jag kände hur hela min själ, kropp, ville vara med dem när de var bebisar-och jag vill fortfarande vara med dem när nu när de är snart i skolålder.

  12. Lotta H

    Du underbara Carola som verkligen har skrivandets gåva. Det är en fröjd att följa din blogg och jag tycker dina åsikter är friska och sunda. Du lyssnar på ditt inre och följer efter det, härligt!!
    Jag och min kära man har fått mycket skit genom åren för vårt sätt att uppfostra våra tjejer (17 och 19) och idag har vi två helt fantastiska, starka, harmoniska och trygga tjejer som följer sitt inre. För oss har det varit jätte viktigt att göra som vi känt varit rätt och följt vårt sunda förnuft.
    Jag har förundrats många gånger på andra föräldrar som så totalt missar att följa vad dom själva känner och inte litar på sitt egna sunda förnuft. Men vi alla är ju olika!!
    Själv har jag varit hemma med tjejerna så gott som hela deras uppväxt bortsett från några år i mitten då jag pga ekonomin var tvungen att dra in lite till familjen så det gick runt. Men efter några år så sa jag upp mig för att åter igen ta hand om våra tjejer, gården osv på heltid och jag är evigt tacksam att vi har haft denna möjlighet för mig att vara hemma. Trots allt behöver även tonåringar stöd av sina föräldrar med både det ena och det andra. Otaliga är de gånger jag skjutsat/hämtat tonåringar (och då även andras) på nätterna osv. Var är då de andra föräldrarna???? Har inte sett röken av dem!! Jag vägrar låta mina tjejer gå hem själva mitt i natten, skulle aldrig förlåta mig om det hände något. Nu bor vi på landet och lokala transportmedel existerar inte ut till oss. Nu är det ju inte bara skjutsa/hämta som jag menar utan hela ansvaret med att ha barn/tonåringar och se till att dessa växer upp till trygga individer som ska klarar sig själva och må bra.
    Det viktigaste som förälder är att lyssna på sitt inre så blir det bra! Det finns alldeles för många människor som har än den ena åsikten än den andra åsikten om hur man ska göra, jätte bra, men personligen stänger jag öronen och gör vad jag känner är bra för mina ungar!!
    Jag vet att diskussionen gällde små bäbisar men det handlar ju om vårt sätt att uppfostra och följa våra hjärtan om vad vi tycker är rätt oavsett om det gäller små barn eller tonåringar.
    Man måste följa sitt eget inre!!!
    Nu blev det långt det var ju inte min mening jaja…
    Ha det gott och fortsätt njut dina/era ungar

  13. Annica

    Håller fullständigt med.
    Jag har gjort lika med mina fyra barn. JAG har inte velat lämna de när de var små. Jag har dessutom haft förmånen att kunna/få amma de mycket. Men nu är de stora och jag har svårast av alla att lämna de. Min ”lilla” kille går ur första året på gymnasiet. Och ibland tvingar jag han med mutor och mycket prat att han ska sova bredvid mig. Det är hur mysigt som helst. Som tur är börjar det komma barnbarn. Så man har de att goa med.

  14. Kattis

    AH , vad du är härlig Kvinna !!! Jag har fått mycket skit för att jag känner som du, och vägrat lämna mitt barn. Skönt att jag inte är ensam om att tycka så 🙂 Tack o Puss !

  15. Anna B

    För en del av oss kan det ta några barn att fatta det där och en hel del annat. Eller i alla fall att stå upp för sina egna känslor. Jag var alltid så avundsjuk på alla som bara kunde fokusera på sig själva och dra till stan medan barnet var med pappan, eller mormor, eller annan. Själv mådde jag dåligt av att bara gå till tvättstugan. Speciellt när F var liten, men det kan ju hänga ihop med att hans pappa blev helt knäckt av att det lilla livet skrek när jag gick. Efter andra barnet insåg jag att jag helt enkelt var så som du beskriver och att andra kan vara på ett annat sätt och att bara alla mår bra, så är det inte så viktigt HUR man är. En annan sak som tog mig ett par barn att stå upp för var att jag faktiskt inte ville ha besök den första tiden. Jag orkade inte det, men blev totalt överkörd av omgivning och till viss del av en man som inte riktigt lyssnade och hjälpte mig att sätta stopp. När fjärde barnet föddes hade jag förvarnat långt innan hur jag ville ha det och kom folk ändå, låg jag helt sonika kvar i sängen om jag inte orkade kliva upp. De fick fika med min familj istället. Jag säger som i Monty Python

    ”Alla är vi olika”
    ”Inte jag!!!”.

    Det gäller att förstå att man själv är lika olika som alla andra och att det är okej att man är det och följaktligen att alla andra är olik en själv.

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Stylewish - Influencer Hosting