Börjar med det tråkiga. Det är liksom oundvikligt, eftersom jag är som jag är och hänger upp mig på saker, måhända småsaker i andras ögon men hos mig fastnar gärna episoder, dagar och tillfällen i hjärnans hårddisk.

Idag är det ett år sen jag blev lämnad ensam.

I ett år har jag , förutom att försöka hantera min egen smärta, roddat runt min fina familj på nio barn alldeles själv.

Nej, jag har inte haft hjälp, mer än ekonomiskt från honom och det tackar jag för. Men på alla andra plan har jag varit själv.

Jag har fixat födelsedagar, student, utflygandet av min första unge ur boet, 18-årsdag, semester, högtider osv ensam. Jag ljuger om jag säger att det är en piece of cake, för det svider i själen och värker i hjärtat att göra allt det ensam. Men jag har gjort det. Jag har iofs inte haft nåt val, men jag har gjort det bästa jag kunnat med de medel jag haft, och jag vet att jag inte har kunnat göra något annorlunda. Jag har alltid, i alla år varit väldigt mycket ensam med barnen, men det har ändå varit på ett annat vis.

Och för att klargöra – det är inte jobbigt att ta hand om nio barn ensam. Hade det varit 29 barn hade det funkat utmärkt det med. Det jobbigaste är att inte kunna dela glädje och sorg med den enda personen i hela världen som borde känna på samma vis för barnen , att bli sviken, och att inte få svar. DET är jobbigt. För jävla skitjobbigt faktiskt.

Jag är ändå så lyckligt lottad att jag har mina föräldrar och min syster nära, och alla mina fina fantastiska vänner, både IRL och här på nätet ♥  Tack ♥

 

De här underbara ungarna gör livet värt att leva, och jag älskar dem till månen och tillbaka, varenda en, oavsett vad de gör, eller hur osams vi är mellan varven ♥

 

Och eftersom jag varit lite extra deppig idag så tog jag med de tre minsta trollen till Friskis, jag hade ingen som ville barnvakta, och ungarna älskar ju att få hänga med, men de springer runt och stökar….Jag vet inte vad det är med småkillar, men de är då helt annorlunda är vad mina småtjejer har varit? De här två går ju knappt ha att ha i möblerade, (eller ommöblerade för den delen,) rum! Jordan har lugnat ner sig betydligt men Jamie har bara börjat, haha…;)

Hur som helst så satt Jordan och kikade på film, medan Lovelia och Jamie mest stod och hängde utanför fönstret och kikade in på oss.

HIT pass, och med träningsvärk från igår var det inte alls kul i början, men sen så. Det är härligt att få lyfta tunga vikter och göra många armhävningar när man är deppig, för då glömmer man bort det för några minuter iaf 🙂

Och maten.. Jag ÄTER, jag lovar! Jag äter dessutom helt okey mat, flera gånger om dagen, men jag har börjat, för säkert ett år sen eller så, att balla ur, och äter mer och mer kakor, mer och mer cola, mer och mer pasta, ris och sånt. Och det syns på flobbet runt midjan, och på rumpan, låren och överarmarna. Nej, jag är inte tjock, och jag ligger alldeles där jag får i BMI, men jag vill se ut på ett annat vis 🙂

Jag vill ha mer muskler, som syns, och jag vill inte att det ska hänga ut flobb över linningen på jeansen. Inte heller vill jag att det ska dallra ( så mkt, lite är väl oundvikligt, hehe) om rumpan när man springer, eller att gäddhänget ska fladdra när man vispar grädde för hand 😉

Därför ska jag stila till maten, och se vad som händer. Jag är och har alltid varit , väldigt inspirerad av Olga Rönnberg, och det är mkt hennes förtjänst att jag fick arslet ur vagnen och började träna ordentligt när Jordan var bebis 🙂

Jag är inte i närheten av att ha hennes disciplin, och jag strävar inte efter att bli perfekt, men lite bättre kan man alltid bli, eller hur 😉

Mat är viktigt , alltid, men extra viktigt när man tränar så ofta och tungt som jag ändå gör, det vet jag. Så jag äter. Det är tråkigt, men jag äter. Barnen får mat de åxå:)

 

Vin Diesel då….Jomen han är ju på tv nu 🙂

Gahhh, älskar!!  Chronicles of Riddick är det idag, och det är ju en fantastisk film om man gillar Vin i tight linne med svettiga skitiga muskler 😉 Han är så cool.

 

Och så A slutligen??

 

Namn	Uppdrag 1
Kurs	Administration 2
Studerande	Carola Wetterholm
Inlämnad	söndag 2014-02-02 kl 16:51
Rättad	tisdag 2014-02-04 kl 18:47
Rättad av	Kerstin Wirén Tenggren
Omdöme	A

 

Jodå 🙂 Jag är stolt som en tupp. Jag har aldrig i hela mitt liv fått ett A nämligen, mkt beroende på att det betygssystemet inte fanns när jag gick i skolan, men ändå 😉

Nej, jag fick ingen femma, heller, som var det högsta man kunde få back in the old days 😉 så jag tänker vara stolt och glad över mitt A. Och jäklar vad jag måste jobba vidare nu….Pressen ökade med typ 100% 🙂 Det här är ju första uppdraget av tre, och sen en examination på det…sen betyg.

När jag gick i grundskolan, så gick jag med en klass där mer eller mindre var väldigt duktiga. Jag är en medelmåtta, som alltid haft svårt för matte, och allt som innebär att räkna på nåt vis, siffror är inte min grej…så fysik och kemi funkade inte heller…formler och ekvationer…hu. Lägg till det att jag är blyg, och var extremt blyg och tyst i skolan och inte sa mer än det jag absolut måste på lektionerna så inser alla att det inte blir så värst bra betyg. Jag fick så ofta tillsägelsen att : OM du bara pratar lite mer, räcker upp handen och visar vad du kan, så får du en femma, men nu blir det bara en fyra, eller trea..

Ha, nu behövde jag inte vare sig prata eller räcka upp handen 😉

Men allvarligt, det är inte så att man är tyst och blyg för att man vill det , och att då få sämre betyg för det…nja. Jag tror skolan blivit bättre på det där med åren, iaf tycker jag att mina barn blivit sedda för den de är:)

När jag sen började gymnasiet så gick jag med en klass skoltrötta tjejer som hellre var ute och söp på helgerna än gjorde läxor, och då behövde jag inte göra många knop för att få höga betyg, så nog skiljer det allt. Går man i en klass med enbart ambitiösa elever är det svårare att vara bäst..

 

Jaja, jag gillar ju det här ämnet, Administration. Det är roligt 🙂

Återstår att se hur det gick i Personaladministrationen … det var ju strul med portalen så det gick inte att skicka in sina färdiga uppdrag, men till sist kom supporten på att man kunde byta …så från min Safari till Chrome och det funkade. Jenny bytte till Explorer från nåt annat så det var ju synd att de inte kunde informera om att man kunde prova med det, en liten rad på inloggningssidan hade ju räckt så hade vi inte behövt stissa upp oss  så. Men nu är det inlämnat äntligen 🙂

Jag tror att Jenny och jag måste fira med en semla på Fikea i morgon 😉 Hur jag nu ska få in den i mitt strikta matschema ;)?

Kolhydrater, fett, socker och…..hm men vänta nu?? Mandel är ju nyttigt, alltså är mandelmassa det med;) ( jag blundar för att det är typ bara socker i det….)

Haha, nä jag kanske bara dricker kaffe. Vi får se.

 

Ungarna skulle till kompisar i morgon efter skolan, de var alla tre tjejerna hos samma familj i måndags, det är perfekt när det finns fler syskon på båda håll, det brukar bli superbra när de leker alla tillsammans, och det skulle visst upprepas.

Inte mig emot, det är härligt med vänner 🙂 och att de finns på nära håll underlättar ju bara. Jordan går till granngossen mitt emot varje dag när de kommer från dagis. En dag var han supersur för att mamman i familjen inte ville leka med honom när killarna var på dagis…hm..;) Jag försökte tala om för honom att mammor kanske vill slippa andras småkillar när de har en sekund i ensamhet från sina egna, men det gick han inte med på 😉 Alla vill ju leka med Jordan.

Idag när vi gick upp för trappan på Friskis så berättade han om när han var den första människan på jorden….

Bara så att ni vet, först skapade Gud jorden, och sen skapade han Jordan 😉 och sen kom alla andra….haha.

 

Och här är min middag 🙂

 

Och nu ska jag äta hallon och kvarg 🙂

Sen sova!

 

Natti natti 🙂

Uj uj uj nu vet jag att jag är ute på tunn is, men man kan inte vara alla till lags;)

 

Om brott och straff alltså, ni får gärna tycka annorlunda, men jag ser helst att ni håller med mig, det blir roligast så, för mig 😉

Haha, närrå, jag bara skojar. Vi lär tycka olika i det här.

 

Jag tycker att dödsstraff oftast är för lindrigt, då kommer man undan.

Däremot anser jag att vissa människor, liksom förbrukat sin rätt att leva vidare i samhället, och det är de som mördat med berått mod, samt alla pedofiler. Utan undantag.

Att ge en pedofil en chans till är som ett fett jäkla hån mot de eller de barn och familjer som utsatts.

Jag vill inte ha en pedofil i min närhet och jag misstänker att det gäller oss alla? Eller? Finns det någon som är villig att chansa på att den där dömde pedofilen, som suttit av sitt straff nu är frisk och inte kommer att göra något mot barn igen? Mot MITT barn?

Det är alltid lättare att tänka storsint när det gäller  andras barn, men tänk att ens eget barn skulle bli utsatt för en pedofil och få men för livet så är det kanske lite mindre lätt att ha överseende.

Jag är  definitivt inte beredd att chansa.  Lås in dem och kasta bort nyckeln. Dödsstraff är för lindrigt, de kan gott sitta där i resten av sitt liv och begrunda det faktum att de valde att göra livet till ett helvete för ett/flera barn.

Samma med mördare som med berått mod och avsikt mördat någon. Tar man någons liv har man förbrukat sitt eget och kan sitta och glo i en vägg resten av livet.

Varför ska de ha en chans till? Det fick just inte den de mördade?

Ska vi kika på Breivik?  Vill vi ha ut honom igen, när han blivit ”frisk”? Inte helt troligt va? Nu är väl just den risken kanske inte så stor, jag har för mig att det är noll chans att han kommer ut. Men det finns ju andra.

 

Våldtäktsmän är vidriga. Punkt. Det de gör förstör så mycket. So what om de rehabiliteras och blir friska, vad hjälper det den som blev våldtagen? De kan nog åxå sitta inne resten av livet, i alla fall länge,och kanske få smaka på sin egen medicin, och bli någon annan interns ”bitch”, då är det inte lika roligt längre…hehe, ett öga för ett öga…;)

 

Alltså tycker jag att våldsbrott ska bestraffas HÅRT. Jag har inte tagit upp alla här, men misshandel osv hör så klart hit.

 

Ekonomisk brottslighet, är skit. Det tar från andra människor, på olika vis. Kanske att det inte ska vara lika höga straff som för våldsbrott, eftersom det oftast inte drabbar en specifik person,men nog kan man ha rejäla straff även här.

Inbrott, stöld osv är skit det med, och drabbar hårt, men ändå inte på samma vis som ett våldsbrott, som ju sätter oerhörda spår i de drabbade.

Det finns ju så många olika varianter av brott, och alla är ju inte grova, och alla innehåller inte övervåld eller ens våld, så det går ju inte att säga entydig vad jag tycker att straffskalan ska vara, men nog fasen ska det vara tuffare straff.

Måhända att USAs trippla livstidsdomar inte gör internerna till bättre människor, men vem bryr sig? De sitter där för att de var riktiga rövhål en gång i tiden, och även om de kan ändra sig så kan de inte ändra på det faktum att de förstört livet för andra människor, som inte valt det. De är väl dessutom oftast återfallsförbrytare om de får så långa straff?

En brottsling ställs inför val precis som du och jag, och de väljer, oftast av egen fri vilja, att göra vad som enligt lagen är fel, och det är de högst medvetna om. Då får man stå sitt kast.

Jag är medveten om att det finns fall där det är svårt att fastställa skulden, eller där en mördare inte hade något direkt val, osv, så det är klart att det är en avvägningsfråga, en svår sådan. Och jag är inte ett dugg sugen på att  vara den som bestämmer i varje enskilt fall, utan föredrar att bara tycka till i stort 😉

Men allvarligt, att man idag kan komma undan genom att skylla på varandra ? Hualigen.

 

Jag säger inte att alla ska sitta inne i fängelse i hundra år, men att det är alldeles för mesiga straff.

Jo, det är kanske lite taskigt, utåt sett, att Herr Svensson , 23år gammal, våldtar tre tjejer, misshandlar alla och  mördar en och sen skjuter en polis när han blir gripen som får men för livet och aldrig kan arbeta mer, och får sitta inne för det i resten av sitt liv…eller tills han är en gammal man, men i relation till brottet vet inte jag om det är så taskigt ? Han hade väl ett val han åxå?

Droger är ju ett elände, men kan inte vara en förmildrande omständighet.

 

Om jag hade en nära anhörig som begick ett våldsbrott så kanske jag skulle tycka annorlunda, säger nån av er, och kanske, men inte så troligt. Klart att det skulle svida, men man får lik förbaskat stå sitt kast. Om något av mina barn skulle göra nåt galet, så nog fasen skulle jag sörja,för ingen vill ju ha en mördare eller våldtäktsman till barn, men jag misstänker att de anhöriga till den som blivit utsatt skulle må ännu sämre…

 

Självklart finns det inget svart och vitt i det här. Det finns alltid undantag, det finns alltid saker som spelar in på olika sätt, det kan handla om trauman i barndomen osv..men ofta handlar det ju ändå om ett simpelt val. Och man väljer fel. Då får man leva med det och stå sitt kast. Alla förtjänar en andra chans brukar jag säga, och säger alltså emot mig själv ganska bra;)

Som sagt, inget är svart och vitt, det är från fall till fall, och omständighet till omständighet , men hårdare straff är jag definitivt FÖR.

Dödsstraff – Nej

Ska det löna sig att vara skötsam i fängelse då? Ja, det är väl aldrig fel:)

 

Det är väl lika bra att prata om poliser åxå då 🙂

Min mamma uppfostrade mig till att poliser är vänliga , om man inte är en buse . Gick man vilse skulle man leta reda på en polis så ordnade det sig. Mitt förtroende för polisen är idag orubbat.

Jag har heller aldrig varit i trubbel med lagen 🙂 och tanken är att det ska fortsätta så.

Att polisen inte ska kunna sköta sitt jobb utan att folk anmäler de för övervåld/kränkningar osv tycker jag är dåligt.

Som alltid finns det idioter som är på fel ställe även inom poliskåren, se bara på Göran Lindström… men nog måste man ändå tro att de flesta är goda? Att de flesta är bra, duktiga, kompetenta poliser med hjärtat på rätta stället, och inte intresserade av att göra folk illa? Utan skydda allmänheten mot busar.

På samma vis som man måste tro att de flesta som jobbar inom sjukvården är intresserade av att göra folk friskare.

Jag skulle bli tokig av att vara polis, att bli utsatt för alla dessa påhopp och dumheter, och sen anklagade för att kränka någon om de tar i för hårt..herrejösses.

Min respekt för poliser är stor, dels får jag hjärtklappning av att bara se deras bilar om jag kör själv, för jag tror alltid, även om jag vet till hundra procent att jag gör rätt, att jag gör fel;)  och för att jag ju gör fel ibland – kör för fort tex..Jo det händer…men oftast inte 🙂

Förra våren blinkade en polisbil med helljusen till mig och jag höll på att köra i diket av förskräckelse, men det var ju en vänlig uppmaning till mig att mina lysen inte funkade…

Givetvis skulle jag bli snorförbannad om jag fick en bot för fortkörning eller att lysena inte funkade…På samma sätt som jag bli vansinnig av p-böter, men det är ju oftast mitt eget fel, och då blir man ju arg för att man skäms över att ha gjort fel.

Så lugnar man ner sig, och betalar och håller truten 🙂

(Om man inte har rätt, som jag hade i somras, ha, jag fick den p-boten avskriven efter hundra vändor av trams.)

 

Så tycker jag. Hur tycker ni ?

 

 

Jo det kan vi väl?

Jag har fått flera frågor om just amning sista tiden, och så här tycker jag 🙂

Först ska jag villigt erkänna att hade vi pratat amning för säg, 10-12 år sen, så hade jag varit lite av en fanatiker, eller tja, det var väl kanske lite väl att ta i, men jag tyckte att det var viktigt. Det gör jag fortfarande, men jag har åxå lärt mig av livets erfarenheter att det inte alltid är så enkelt.

För MIG har det aldrig funnits några tvivel, jag vill och jag kan amma, och jag bara förutsatte att det skulle funka, och det gjorde det.

Alla gånger. Jag har som minst ammat i elva månader ( Patricia, som blev sjuk och vägrade äta ALLT i flera dagar, och tvärslutade) och som mest i två och ett halvt år ( tvillingarna )

Snittet ligger väl på ca 1 och ett halvt år…( finns det inget halvtecken på MAC???)

Jag har lagt bebisen till bröstet på förlossningen, och sen har de legat kvar där så länge de velat:)

Enkelt.

Eftersom man gärna dömer andra efter sig själv, så tyckte jag att de som inte ammade gav upp för lätt, minsta motgång och de slutade, jag såg det lite som att de inte ville, och att de tyckte det var enklare med flaska.

Jojo, precis så är det ju;)  Inte.

Idag ser jag det lite annorlunda, jag tycker att alla ska göra som de känner är bäst för just dem, MEN jag tycker att man ska vara lite påläst om fördelar och väga för och emot innan man tar ett beslut att inte amma.

Alla forskare är ju överens, det är bara positivt, och naturen gör ju inte fel varenda gång de skapar ett flickebarn, vi är tänkta att kunna försörja våra barn med bröstmjölk, i flera år.

 

Sen finns det lika många anledningar som nyförlösta kvinnor att göra det ena eller det andra, och jag lägger mig inte i det.

Om någon ber mig om råd så svarar jag gärna, men jag kommer inte med kloka åsikter oombedd.

 

Jag tycker fortfarande att amning är det bästa, och skulle gråta blod om jag inte kunnat amma något barn.

 

Hur länge man ammar ska alla andra skita i. Det är du och ditt barn som bestämmer. Att folk kommer med påpekande om att man väl ska sluta nu, för barnet är ju si och så gammalt … le och säg nåt undanflyende, och sen gör ni som ni vill ändå 😉

Ta inte diskussionen, om ni känner att ni behöver försvara er. Eller tvärtom – ta striden om du känner för det.

Min mormor tyckte jag skulle ge Janelle kött och potatis när hon var två månader;) och det var ett jäkla tjat om att hon behövde äta riktig mat…och jag gav fan i det och ammade på:)

Ganska ofta så är det ju generationsproblematik, min mamma ammade mig i typ tre dagar eller så, och det var ju så då. På samma vis åt jag efter klockan, var fjärde timme, oavsett om jag var hungrig eller ej.

Jag själv skulle aldrig någonsin, never ever kunna låta mitt barn skrika av hunger för att klockan inte var matdags..

Jag har sett amningen som så himla mkt mer än bara mat, det är närhet och tröst.

Så det har varit mitt förstahands försök, är bebisen gnällig – ge bröstet 🙂 Nio gånger av tio så blir det lugn och ro och harmoni.

 

Och så måste jag väl sticka ut hakan lite åxå… Jag har ingen förståelse öht för de som inte ammar för att de inte vill känna sig låsta…Vaddå? Låst är man ju ändå, man har liksom blivit förälder på livstid …och även om man ammar kan man lämna sin bebis om man nu absolut tvunget måste få vara ensam…

Eller för dem som inte ammar för att inte förstöra sina bröst?  Kom igen…!

 

Men i stort så tycker jag att alla ska göra som de vill, se till att vara pålästa, och förberedd på att det faktiskt gör ont att amma i början..

Det går över. Och man slipper koka flaskor, köpa ersättning och allt sånt:)

 

 

Och för att förekomma…Jag vet att Mirka inte ammar Lilja. Vad jag tycker om det?

Jo, såhär: Mirka har gett  amningen ett ordentligt försök varje gång. Det har aldrig funkat bra, utan varit jäkligt jobbigt, och hon har pumpat och grejat, vilket imponerar stort på mig, jag avskyr att pumpa och hade gett upp direkt om det blivit så…

Med barn nummer 12 tycker jag då att Mirka gör helt rätt val, varför skulle det funka klanderfritt denna gång? Mest troligt så hade det strulat och krånglat igen, och varför utsätta sig för det?

Bättre att faktiskt kunna få njuta av lilla prinsessan ♥

 

Så, jag har skrivit om amning många gånger förr, och känner att jag nog blev mer svamlig än vanligt, men hoppas att ni fattar hur jag menar 🙂

Jag vill inte skuldbelägga dem som inte ammar, men jagvill heller inte att man ger upp utan att ha försökt ordentligt.

För en fungerande amning är faktiskt helt underbar. Och det är ljuvligt att få flaskmata en liten bebis åxå.

Japp 🙂