Tillbaka till Danmark!♥
Vi lämnade ju Helenekilde badehotel på morgonen för att åka till en liten idyllisk fiskeby som heter Gilleleje. Namnet är så otroligt charmigt ♥ Säg det ”på danska” så hör ni – Gillälääjeä:)
På vägen så stannade bussen vid havet för att vi skulle kunna få gå ut och fota de här badhytterna.
Men är de inte helt som tagna ur nån film:) Så himla, himla söta.
Stranden var av sten, kan det heta klappersten? Eller bara sten kanske:) De var runda, fina och nästan mjuka.
Det skulle inte göra ont att ta ett dopp här, efter att ha bytt om i sin lilla badhytt.
De här två badhytternas ägare har gjort en gemensam gång med sand ner till havet, vilket får mig att förstå att det kanske gör lite ont att gå barfota på stranden ner, men då tänker man till ett varv och löser det problemet:)
Vände man sig om så kan man konstatera att det mest troligt inte gör speciellt ont att bo där, lite ovanför stranden. Vilken utsikt!! Och vilken grönska. Färgerna var verkligen magiska. Lite som att kika in i en sagobok.
Vi hoppade in i bussen igen och fortsatte till Gilleleje.
Jag har inget MC-kort (än?) men om jag skaffar mig ett så vill jag ha en sån här snygging.
Vi gick en runda i staden och alla pep av förtjusning och kamerorna smattrade.
En fiskeby med all den charm som en riktig fiskeby ska ha.
Gatorna var vindlande och krokiga och även det här känns som en saga. Lite som att se Bröderna Lejonhjärta i Törnrosdalen, eller hur?
Ni som blev hysteriska över att jag råkade fota en bil förut, och en del av huset den hör till – ni kanske vill välja att scrolla förbi väldigt snabbt nu:) 
I den här byns kyrka gömdes många judar undan från nazisterna. Den här stjärnan är ett kulturminnesmärke.
Om jag förstod rätt så gömde sig 80 judar i kyrkan, en enda klarade sig. Han hade krupit upp och gömt sig i klockstapeln på något vis. Man får aldrig glömma vad nazister är för folk.
Nå? Vad säger ni? Visst skulle det sitta fint med en kopp kaffe här? Och sen gå in och fixa tvätten och maten:)
Det här är något jag så gärna skulle vilja ha hemma. En blomstrande….eh…blomma, som klättrar i ett träd. Det är bland det absolut vackraste man kan ha i en trädgård tycker jag. Jag har letat efter nån lämplig plats i alla hus vi bott, men hittills inte hittat något. Visst är det tjusigt?
De här taken är väldigt karakteristiska för den här breddgraden. De ska även vara väldigt hållbara.
På den här innergården kanske man inte har sina stillett-klackar på sig:)
Men barfota på de solvarma stenarna måste ju vara helt underbart.
Mera hus.
Och kolla vilken supersnygg bil!
Även fast jag inte är bilfantast direkt så är ju de här äldre bilarna så himla fina. Praktiska? Vet ej, men fina – absolut.
Det låg väldigt mycket båtar här, av alla möjliga storlekar och modeller. Det går inte att återge i en bild, eller jag kan inte, men det var väldigt enkelt och vackert. De låg där stilla och fint, lite som en församling i en kyrka:) Äh, men ni kanske fattar? En hamn såhär är väldigt rogivande när det är lugnt.
Se på himlen! Inte ett moln och solen strålade. Danmark bjöd oss verkligen på sitt mest fantastiska väder.
Här hänger fiskenäten på tork i långa rader.
Så lämnade vi fiskelägret och åkte vidare till ett ställe som jag på förhand trodde skulle bli intressant. Men att jag skulle falla så för det hela kunde jag absolut inte föreställa mig.
Vi åkte till Peter Beier som är en chokladfabrikör.
Likheten med Willy Wonka i Kalle och chokladfabriken är slående på ett vis – den enorma stoltheten och kärleken till sitt yrke. Eller yrke…livsdröm är nog ordet.
Här är han, mannen, myten , legenden – Peter Beier.
En ofantligt trevlig man, som både kunde berätta fascinerande och skämta på det där härliga viset så man bara känner att den här snubben skulle man lugnt gifta sig med, igår:)
Peter har jobbat inom chokladbranschen i många år, och passionen för choklad är som sagt tydlig. Fram tills alldeles nyss har det funnits tre chokladvarianter – ljus, mörk, vit. Men Peter har tagit fram en ny, en rosa. RUBY.
Sagolik! Den har noll färgämnen och skräp i sig, den görs helt enkelt på en ny sorts rosa kakaoböna.
Smaken är ljus, aningen sur med söta och naturliga toner av bär. Går omöjligen att beskriva, den måste verkligen upplevas. Fräsch, inte så söt. Ja fräsch.
Vi fick en rundtur i chokladfabriken av Peter, och ja, vi fick smaka på massor:)
Den här hade passionsfrukt i sig, en Flödeboll. Alltså typ mumsmums. Men hundra gånger godare. 
Nu när jag skriver det här och ser bilderna så vattnas det i munnen, jag kan riktigt känna hur fantastiskt gott de smakade….. åhhhh my GOD.
Botten är inte av kex utan av …nötter tror jag? Men även vår glutenintoleranta kompis kunde äta dem.
Ser ni att det står hans namn på ?
Vi fick smaka en lakritsvariant, jag tror det är den ovanför. Jag är inte ett dugg förtjust i den kombon. Lakrits är jättegott. Choklad är jättegott. Var för sig. Men. Jag har ändrat uppfattning. Flödeboll med lakrits och vit choklad var to die for. På riktigt.
Peter berättar och Sara lyssnar noga.
Och här lystrade även Odd till:)
Peter tog oss med upp till ett rum där det var hundra grader varmt, eller i alla fall säkert 42+ och fuktigt som i en djungel. Ja, just det ja, för det är visst så kakaobönor trivs bäst.
Här tog de emot studiebesök och grupper av olika slag, och runt på väggarna hängde bilder från deras egen plantage. Det ser ju sådär smaskigt ut från början, märkligt att det kan bli så gott:) Hans familj var med på bilderna, och han berättade om hur det funkade. De tog såklart hand om sina arbetare på ett suveränt sätt, skolgång för barnen och sånt där.
Med sådana här nätta knivar, kanske machete;) så skördar man kakaofrukterna. I burken ligger en frukt.
Och här hänger en annan, på tillväxt.
Det var fruktansvärt hett här inne och även om det var intressant att lyssna så var det skönt att komma ut, där det bara var 25 grader eller så;)
Peter har en stor gård, och han visade oss runt även på den. Även här lyste passionen för det han gör igenom, en sån makalös man.
Ni vet den där kaffetåren….ja tack i den här pergolan:)
Hans växthus, och odlingar. Bland annat jordgubbar och blåbär.
Jag är inte helt säker på att jag fattade rätt, men jag TROR att de odlade för att vara delvis självförsörjande i chokladfabriken.
Eller delvis självförsörjande kanske man inte kan säga? Men så långt det går att vara det i alla fall.
Här bodde han med sin familj. Hans fru jobbade ofta hemifrån….I wonder why ♥
De hade även djur, gåsar…eh…gäss kanske det heter i plural? Kossor och grisar och hönor och på ägorna fanns även rådjur och räv.
Lamporna…..:)
Här är små chokladbitar i askar. 
Varje choklad har sin egen smak och det är noga presenterat. En liten bit till kaffet:)
Ja okey, skärpan är på mina armband, men ni fattar ju:)
De har även satt ihop paket med vin och choklad som är perfect match. Jag som inte dricker vin så ofta till vardags tror aldrig att jag ätit choklad ihop med vin. Men det ska visst vara väldigt gott.
Om man matchar rätt. Här slipper man tänka själv:)
I butiken kan man välja bland alla möjliga varianter av choklad. Lycka till med det, liksom:)
Vi fick med oss en presentpåse med olika choklader hem. DEN lyckan:)
Jag bjöd barnen på det, men eftersom de inte direkt uppskattade finchoklad, så blev det de äldre och jag som åt upp den:)
Gjorde inget:)
Det här är med mandel i, ljuvligt goda, och bara burken är underbar.
Gänget:)
Tack snälla Peter Beier för att vi fick komma och hälsa på ♥
I nästa inlägg kommer resten av dagen:) men nu slutar vi här för ett tag.
Vi blev väl mottagna och fick våra rum direkt. Hela det här stället andades lugn och ro. Frid.
Att få ta av sig skorna var ljuvligt. Och att bara få vara ensam en stund var energigivande. Vi skulle samlas för middag rätt snart, men vi hann blaska av oss och fräscha upp oss. Och byta skor:)
Vi samlades nere i receptionen och fick en liten rundtur på det här ljuvliga lilla hotellet som är från början av 1900-talet. Hotellet ägs av familjen Kolpin/Kölpin. Ska vara ett o med streck igenom men mitt tangentbord har inget sånt;) Alexander Kölpin var en kunglig balettdansör, så det finns anor här.
Vi fick ett varsitt glas champagne.
Det är byggt i en gammal docka, alltså där man reparerade/byggde båtar, åtta meter under havsnivån.Marken kring Kronborgs slott har stränga restriktioner för hur man fick bygga, man fick givetvis inte sabba slottets vy. Genom att bygga museumet under jorden så lyckades man dels med det, och dels med att göra något unikt.
Vi fick en rundvisning i hotellet först. Det finns lite olika alternativ på rum, men alla höll väldigt hög klass. Det är helt nyrenoverat, och väldigt smakfullt.
Och alla dessa fantastiska lampor! Här gick min Pettson-ådra i spinn, detta måste man kunna göra själv:)
Vi skulle äta lunch här, men först fick vi se deras helt nya spaavdelning.
Det fanns även ångbastu och massa annat, men det var så otroligt varmt och kvavt här när man var fullt påklädd att vi lämnade ganska snabbt. De som var på besök såg däremot väldigt nöjd ut:)
Sen så hade vi kommit fram till lunchen.
Lax tillredd på ett sätt jag inte kommer ihåg vad det kallades, men under lång tid, och citrongelé på, och sen då, det gröna som ser ut som en glasskula…det ÄR glass. Krasseglass:) Ja, det låter galet, men den varma laxen ihop med den svala glassen och så det där snöret på sidan som jag inte fattade vad det var bara att det var svingott:)
eller det var nog någon form av färskost förresten, och hembakat gudomligt bröd så var jag tämligen mätt och belåten.
Man undrade lite om man dött och kommit till mathimlen? Även det här var så gott, och hur jag än försökte så kunde jag inte få i mig allt:)
Är i Danmark på semester den här veckan och hittade en Peter Beier-affär. Gick självklart in och hjälp så otroligt fint och trevligt. Vansinnigt god choklad! Stort tack för tipset!
Kul att höra!! Jag kan känna smaken av den fortfarande 🙂
TACK,vilket underbart inlägg du gjort ,så njutningsfyllt att drömma sig dit !
Vill också besöka det !
Kram fr Bålsta
Tack för ett underbart inlägg! : )
Tack för att du gillar det ?