Ja, så är det, min minsta lilla kille är sen igår tonåring, och jag har nu bara sådana eller äldre i huset:)

Han är fortfarande mammas pojke och det hopppas jag att han aldrig kommer sluta med:) Han är liten fortfarande, på så vis att han tycker om att göra saker, hänga, leka, busa. Han är inte så brådmogen som typ alla är idag, där det enda som är viktigt är att bli vuxen så snabbt som det bara går. Han är nöjd med livet här och nu. Det är jäkligt fint och något jag gärna försöker uppmuntra. Han har ett helt liv på sig att vara vuxen, så låt honom vara barn så länge han bara kan:)

Vi ska fira honom i helgen, och det ser han fram emot. Han har verkligen längtat efter sin födelsedag, det är speciellt på det där viset som barn tycker. Och det är magiskt att se:)

För tretton år sen föddes han i raketfart, och sen dess har han charmat alla:)

Lilla Jamie ♥

Jag skriver det här varje år, men det blir ju alltid lite känslosamt:) Jamie är MIN, bara min, och syskonens förstås. Men hans pappa kan göra noll anspråk på honom i mina ögon. Han lämnade familjen när Jamie var nyfödd, inte fysiskt men han avskärmade sig från oss alla. Inte de första veckorna, men allt startade den hösten och sen gick det bara utför. Det får stå för honom, det är bara han som har svaret på varför och jag misstänker att han glömt bort, förträngt eller kanske visste han aldrig vad som hände och allt är ett stort svart hål. Jag vet inte. Jag bryr mig egentligen inte heller längre, jag har ältat klart det där. Men nog fan är jag nyfiken på vad som rörde sig, och rör, sig i hans huvud. Hur kommer man liksom på att man ska lämna sin familj? Efter alla de här åren så är det ju inte riktigt möjligt att komma igen, som farsa. Hur lever man med det?

Jag kan inte ens i min vildaste fantasi föreställa mig det. Hellre skulle jag hugga av valfri kroppsdel.

Men Jamie var ju så liten att han aldrig har upplevt hur det är att ha en pappa. Inte heller Jordan, och knappast Lovelia heller. Jag har många gånger önskat att jag haft en brorsa också, för att få en trygg och stabil manlig förebild till barnen. Min pappa var det under åren, tills han blev sjuk, men oavsett hur bra han var, så var ju han så mycket äldre. De hade garanterat behövt en i min ålder, ungefär. Nu har jag ju en ny brorsa på sätt och vis, i Jimpa:) och han är helt galet mer farsa åt ungarna än vad deras egen är. Det är till honom de vänder sig när de behöver fråga något, eller behöver hjälp. Till honom skulle de våga ringa mitt i natten, det skulle de inte ens komma på tanken att göra till sin biologiska. Jimpa skulle dessutom komma direkt om de ringde.

Tänk ändå va:)

Jamie blev skitsur på mig för några år sen när han frågade något och jag sa att det var ju när pappa bodde här. Han var helt övertygad om att jag ljög för han har ju aldrig, alltså ALDRIG, sett mig och sin farsa i samma rum, aldrig hört oss prata, efter att han stack sin kos. ”Pappa har ju aldrig bott här!” Jo, men det var i ett annat liv, en annan galax och ett annat tidevarv, typ.

Ja det är tragiskt, ingen behöver tala om det för mig. Men jag tycker nog att vi i stället kan klappa mig på axeln och säga;

”Fy fan vad vass du är! Vilket jäkla pannben, vilken styrka, vad coolt.” Men framför allt: ”Vilken rikedom, vilken kärlek!”

För även om jag skulle ljuga om jag sa att det varit en walk in the park så är det ändå värt varenda sekund:) Jag förlorade mycket men jag ”vann” barnen, jag slapp missa halva deras liv. Men jag önskar ingen det jag och barnen tvingats till, och jag föraktar den som åsamkade oss det med hela mitt väsen och det kommer jag alltid göra.

Så var det sagt i år också 🙂 Det är något med Jamies födelsedag som triggar minnen.

På lördag ska vi fika och mysa, familjen och den nya morbrorn:D

Jag måste sova lite nu, jag vet att jag ligger skapligt efter här, men snart kommer det en recap av dagarna som gått:)

Nu – godnatt:)

Ska inte vara det minsta långrandig, vill mest se om kommentarerna funkar 😅

Men idag är det dags att åka till Furuvik och se Europe. Jag tycker det är alldeles för svinigt dyrt att betala samma pris som för åkband, djurpark, badet som om man bara vill se konserten, så jag är sir. Bara därför åker vi tidigare för att se djuren också 😂

Nejmen seriöst. 469kr för att gå in på Furuvik? Skämmes ta mig fan. Det har varit ett relativt prisvärt alternativ för oss under åren, men nu – totalt omöjligt. Så mkt är det inte att se. Jag tycker om Furuvik!! Väldigt mkt, det har betytt mkt för mig under åren. Det gör det tråkigt att känna att det inte ens kan vara ett alternativ för hela familjen längre.

Ja, nån kommer nu att ifrågasätta varför jag ensam åker dit, men det är för att se Europe, som ingen annan är intresserad av. 🤷🏼‍♀️

Terrrorbalansen i världen gör också att vi är uppe på defcon fem eller så, och man får inte ha med väskor in i parken

Fattar det, men tänker att det blir lite fånigt. På flyget går man igenom en säkerhetskontroll och sen kan man köpa ny alkohol och göra en bomb av, samma gäller ju konserter. På Disneyland Paris fick man gå genom säkerhetsbågar och alla väskor scannades. Det är jäkligt mkt mer smart!

Sen har vi det här:

De SÄLJER väskor. Allt går att göra kosing av. Jag tycker att väskor skulle tillhandahållas.

De här väskorna lär du ju inte kunna återanvända nån annanstans heller, om de inte är så små att man kan knöla ner dem i byxfickan🤷🏼‍♀️

Men men🤷🏼‍♀️ Gilla läget och tryck ner allt i jackfickorna – det blir nog bra. Jag klarar mig nu för tiden och en sån här gång. Men hade jag haft familjen med hade jag velat ha matsäck och den får inte plats i fickorna. Så då blir det ännu dyrare och ännu mer svårt att kunna genomföra för många.

Kan vi, om vi nu ska leva med hot, göra så det blir enkelt? Säkerhetsbågar och scanningsapparater är säkert dyrt, men Uppsala kommun som slösar 29 miljarder på en spårväg och tydligen har cash i överflöd kanske kan bidra?

Haha så fick jag ge Erik Pelling en känga idag med, great:)

Nu ska jag vara snäll och packa fickorna – hörs snart!

Igår åkte vi till husvagnen 🙂 Så störigt att det dyker upp saker hela tiden som gör så jag inte kan få en sammanhängande tid här, men det är så livet är. Men nu tog jag med Jamie, Jimpa och Yax och drog hit för två nätter. Tillbaka på fredag för att gå på konsert lördag, sen hänga lite med Jack och eventuellt tillbaka nästa vecka. Eventuellt inte 😂beror på, lite olika saker. Bland annat fyller Jamie år och var inte helt säker på att han ville fira dagen i Norberg. Jag mutar ändå med finmiddag på Biltema i Avesta;)

I går började det regna när vi kom, och jag kunde konstatera att tältet gett sig lite i stormen som varit här. Men i det hela satt allt där det skulle 😅tacksamt nog. Vi gick en promenad i regnet, värdelöst att bli blöt men vafan. Sen klev vi in i lokalen här för att se England spöa Nederländerna i semifinalen 🙂 Så kul att England vann, nu är det final på söndag! Mot Spanien som jag inte alls är förtjust i. Men med Englands Trackrecord så lär de ju inte vinna finalen …

Sen var det hem och göra kvällen. Åker ju med en snubbe som är kvällstrött och morgonpigg 😂/

Sämst kombo ever med mig. Men efter att Jimpa och Jamie tvärdäckade och snarkade ikapp mer hunden så låg jag och fixade det jag inte hunnit tidigare. Jag somnade väl vid ett och vaknade arton gånger under natten. Trodde inte mina ögon när jag vaknade strax efter nio och Jimpa sov fortfarande 😉 Bara jag vaken och det fick jag vara nästan en timme.

Nej, jag säger det direkt för vet att ni undrar – vi är inte det minsta tillsammans nu heller😂 Har aldrig varit, kommer aldrig bli. Jag vet att det är obegripligt för många, men jag har kompisar som är snubbar. Och kompisar är kompisar:)

Så nu behöver ni inte fundera över det:)

Hade finbesök i förtältet också:

De är fina de här små rackarna, och det brukar vara nån per säsong som man ser, för det mesta bara svansen;)

Vi käkade frukost och sen gick vi långpromenad. Som

Blev typ dubbelt så lång för att jag inte hittade rätt väg. Som vanligt 😂 En mil och drygt två kilometer senare var vi hemma igen. Hela dagen har gått på nåt märkligt vis:)

Nu ska vi softa lite, innan det är dags för middag. I kväll vete fan vad det blir, och sen blir det väl en promenad till förstås, det finns inte så mkt annat att göra. Mina gympaskor är dyngsura. Luktar apa. Men jag har inga andra skor att promenera i så det är bara att ta på dem och sen vaska fötterna i sjön 🙂

Jag älskar att vara här iaf, och det är kul med sällskap.

Vet ni? Det ska gå att kommentera nu!! Jag fick besked om det igår kväll så om ni vill testa vore det väldigt vänligt 🙂

Nu ska jag sola en stund 🙂

Ha det gott!

Så trött på regn nu. Så trött på att jag vet att folk kommer prata om hur fiiiin sommar vi haft. Nej, det är inte fint när det ösregnar ett par gånger per dygn. Det är inte det.

Nu blåser det halv storm vilket inte heller är mysigt, saker fladdrar omkring på gården och cyklar välter. Ge mig sommarvärme och vackert väder!!

Igår tog jag det okloka beslutet ihop med syrran att cykla in på stan. Vi skulle se på fotboll med killarna och sen gå på Soultrain. Helen skulle såklart komma hon med. Vi var ute i fredags också så första halvan av lördagen var lite klen, men det ordnade upp sig framåt eftermiddagen 🙂 Fredagen hängde vi först på DogBar sen blev det en kort sväng på O’Connors, där jag är osams med vakten. Gav honom en i mitt tycke, väldigt drygvänlig blick på väg ut. Han nekade mig att komma in för ett par veckor sen, han menade på att jag var alldeles för packad. Jag kunde ju inte ens gå…. Hm? Så nu nekar vi folk som haltar, alltså? Det är ofräscht, och jäkligt oproffsigt. Jag var trött och då haltar jag betydligt mkt mer. Innan han kläckte ur sig det fattade jag ingenting, jadå jag hade druckit både en och två öl, men speciellt packad var jag inte. Jämfört med majoriteten där inne var jag mer än spiknykter. När han sen sa: ”Du kan ju inte ens gå ordentligt”, så blev jag förutom lite ledsen, skitförbannad. Efter att ha dragit hela storyn om mitt förstörda ben så nickade han och sa: Ja nu när du pratar så hör jag ju att du är tillräckligt nykter så varsågod att komma in.”

Så från aspackad till nykter på en minut 🤷🏼‍♀️ inte troligt. Alla jag sagt det här till tycker jag ska anmäla honom och jag orkar inte ens tänka tanken. De menar på att det är kränkande och det är det ju såklart. Men jag är ju inte så lättkränkt för det första och för det andra är han en idiot 🙂 Det är sen gammalt. Jag ska sluta vara trevlig mot honom, det har jag alltid varit men det är slut med det nu. Han behandlas som luft;)

Nåväl, vi gick därifrån snabbt till Le Parc:) Alltså det stället är så knepigt, men vill man dansa till musik som spelas hela låten med originalartisten, då är det dit man får gå. Jag är döless på klubbmusik, samma skit hela tiden, ommixat med andra artister. Inget är heligt, allt ska ändras till samma hetsiga beat. Bah.

Helen och jag hade sällskap av två killar, den ena bor år mitt håll så för en gångs skull var jag inte solo på bussen hem, det är kul:) Hela kvällen var kul:)

I går, tanken var från början enbart Soultrain. Men så messade en av fotbollskillarna att han hade ett bord på Pitchers, (Olearys var fullbokat) så då snabbade vi på och cyklade in till första matchen.

Vi är sällan här men det är jäkligt trevligt! Superpersonal, maten var tydligen god också. Vi hade käkat hemma. När vi kom var det fyra killar vid bordet, sen tillkom vi, två killar till och så Helen:) Fullt med andra ord. Matcherna var ju inte de roligaste, men efter förlängning och straffar vann England över Schweiz, och i nästa match slog Nederländerna ut Turkiet.

Vid det här laget hade det börjat regna. Och inget stilla sommarregn, Åhnej, det vräkte ner. Jaha. Vi skulle ta oss till Soultrain som ligger i andra änden av city. Normalt en promenad på kanske en kvart, nu sprang vi. Japp – en joggingtur mellan vattenpölar och lite pauser under utstickande tak.

Jag är, trots allt, lite nöjd med att inse att springa är helt ok. Jag har inte sämst kondis längre utan den är skaplig. Men det är svårt att springa med handväskan dinglande och parera regn från alla håll. Vi var helt genomdränkta efter bara nån minut:D Först hade jag jackan över huvudet, men eftersom både syrran och Helen hade sina på sig så gjorde jag samma, omöjligt att skena med jackan på uppsträckta armar. Som dränkta katter rusade vi sista biten från det sista taket fram till BJ. Tvärnitade framför vakten för där var det tak en bit, och han skrattade och upplyste oss om att det skulle regna ännu mer vid två. När de stänger … 🙂

In på toa och försöka rädda det som räddas kan, vilket inte var mycket. Min vattenfasta mascara som normalt är suverän, pallade inte riktigt hällregn och håret var som när man kliver ur duschen. Nån tjej som kom precis före oss stod under handblåsen och försökte torka sig, gick sådär 😉 Skit samma – wetlook är ju också en look, så vi kastade oss ut på dansgolvet och trängdes med andra, en del lika blöta som oss, andra helt torra och fina. Golvet var jäkligt halt på sina ställen så det var inte helt optimalt. Dessutom kass musik då;) men nu var vi där och vi hade kul 🙂

Helen som åkt buss behövde gå så vi drog vid halv två, följde med henne och sen cyklade vi hem. Via ett stopp på Radisson Blue för att prata med Robban som också varit ute och svirat. Tanken var att vi kunde gå hem tillsammans men när regnet ökade så tog han en taxi, efter att Uber inte hade förare. Fattar inte grejen med Uber? Aldrig åkt och nu skrev vi om från var till var, och en förare skulle kontakta oss om tre minuter. Efter de tre minuterna ändrades det till fem minuter till. För att sen makuleras och ”sorry men vi har inga förare i närheten” Nähä? Men det kunde de väl sagt direkt så man slapp stå och vänta i tio minuter?

Jaja. Han kom hem torr och fin och låg och sov när jag rullade in, lika blöt som om jag duschat med kläderna på, det är svårt att cykla med blöta jeans blev jag påmind om också 😉

Cykeln är ju en historia för sig – Jimpa håller på att hjälpa mig få ordning på alla, byta däck och slang osv. Den här var den enda som var klar och jag insåg att det skulle bli bökigt, den är 26 tum så lite liten, jag får inte riktigt plats:) Men funkar. Bara det att när den rullade lite snabbare så wobblade hela jäkla cykeln. Herregud! Skev och vind är bara förnamnet så jag hade kramp i händerna och halvt bortdomnad när vi kom in på stan, det var lite lättare hem. Den rullar bättre när man trampar och det är uppförsbacke hem och följaktligen nedför dit. Den cykeln kommer jag inte ta igen 🙂

Min svarta som jag gillar har helt gett upp i kugghjulen, det är en gammal cykel som jag fått i fjortonde hand eller så, men jag gillar den. Frågan nu är om jag ska kosta på den och byta det som behövs eller om det inte är ekonomiskt försvarbart? Ska fundera på det:)

Nu ska jag gå och hämta ett paket 🙂

Ha en härlig söndag! Här blåser jag snart bort ):

Det är inte jordens roligaste väder, just precis nu skiner förvisso solen, men det är ett jäkla regnande. Allt är blött och växer, det är en kass kombo när de kommer till gräsmattan, för jag vill inte klippa när det är blött och trögt.

Jag ska alldeles snart lägga mig på knä och rensa i rabatterna, det frodas allt möjligt där som inte är önskvärt 😉

Jag läser alla era kommentarer om förra inlägget, om att föda barn hemma, och konstaterar att de flesta tänker som mig. Men Uppsalas jävla politiska styre är ju helt felvaggade, kanske är de födda hemma hela bunten och fick lite syrebrist som nu avspeglar sig i tappade hjärnceller, vad vet jag. Men jag är på allvar oroad över det.

Region Uppsala, (förklara gärna för mig hur det ens funkar det här med att landstinget blev region och att det på nåt vis går att hela tiden skylla eller hänvisa till den andra aktören oavsett om det är kommunen eller regionen som tillfrågas. Jag fattar men ändå inte ett skit. Det är ju nånstans i slutänden samma pengar och samma stad? Samma invånare som behöver saker) har alltså beslutat att vi ska lägga pengar på några få enstaka kvinnor som bor väldigt centralt för att de ska få föda barn hemma. Jag har åkt till förlossningen på 10 minuter, klockan fem på morgonen, samma sträcka under rusningstrafik kan ta 25 minuter om man har lite otur. Hur ska man ens bedöma vilka som bor tillräckligt nära? Och ska gränserna dras på samma sätt som skolbusskorten? Man kan bo på var sin sida av gatan, gå på samma skola och den ena får busskort, den andra inte för det är inte inom gränsen. Har massor av exempel på det.

Hela det här är ett spel för gallerierna. Som vanligt, som alltid . Uppsalas politiker vet att det kommer vara ytterst få kvinnor som kommer kunna utnyttja detta, men att kunna slå sig för bröstet och säga att det erbjuds… Det är Uppsalas politiker det. De tar strid för något som de vet inte kommer utnyttjas.

Jag tror det är lite samma tänk i den förbannade spårvägen. Erik Pelling, högsta hönset i Uppsala, sosse, kommer att döda för att få den spårväg han vill ha. Förhoppningvis ingen människa in person men skogen, som är så viktig för vår luft, för syret, det huggs ner träd hej vilt längs den dragning spårvägen ska ha just nu. Djurlivet, det kommer bli extremt stor påverkan på djurlivet, som kommer försvinna i förlängningen, och sen vårt grundvatten, som löper stor risk att förstöras för all framtid genom att de måste påla sig så djupt ner i lerjorden. Erik Pelling förordar att vi då ska ha pipelines från Dalälven för att få dricksvatten. Vi har ett superfint vatten idag! Vi har ett krig till höger om oss med en gubbe som uttryckligen ogillar att vi gått med i NATO, när han får för sig att bomba de där pipelinesen, då är vi körda. Eller för allt i världen, de har ju mer sofistikerade metoder, så ett sabotage på dem är ju enklare, och osynligare. Och vips är en storstad utan vatten. Det är Pelling det.

Allt det här och mycket mer är redan påbörjat och har kostat shiyloads av pengar. Inte förrän alldeles nyligen skickades en ansökan om miljödom in till Mark- och miljödomstolen. Som alltså förhoppningsvis säger nej, men eftersom allt redan är så långt framskridet så kommer ju troligen ett undantag beviljas. Så vad vi medborgare än säger, hur många protester och namninsamlingar vi än gör – skiter Pelling i det. Och det säger han klart och tydligt. En namninsamling som gav fler röster än någonsin förr i Uppsala – skiter han i. Sen låtsas de, genom att anordna Medborgarsamtal, tillfällen då vi kan få prata med politikerna, och säger att det är för att vi ska ha medbestämmande i det… men grejen är att de alltid anordnas EFTER att allt är klubbat och klart, inget går att ändra på.

Det är ett extremt medborgarförakt i Uppsala från politikernas sida. Enormt. Och det är fruktansvärt att inse.

Pelling hävdar alltid att han gör saker med majoritet. Och jadå, det är det, med typ EN röst. Som han på nåt vis dessutom lurade till sig genom att införa ytterligare en plats i kommunfullmäktige. Jadå, det är straffbart men han är untouchable. Jag killgissar nu, men misstänker att han har hållhakar på väldigt många.

Uppsala behöver inte en spårväg och definitivt inte med den dragningen. Det finns idag en buss som går tom stora delar av dagen längs den linjen, en buss som ställs in helt i sommar. Men en spårväg för 20 miljarder kommer såklart att vara hårt befolkad?

(Vet ni, att räkna till en miljon tar typ 35 timmar, om man räknar dygnet runt.

Att räkna till en miljard tar 123 ÅR. Fattar ni hur mkt pengar 20 miljarder är?)

Pelling gick med på ett avtal med staten. Vi får ett fyrspår till järnvägen och staten ska i gengäld ha 21500 bostäder.

Först hävdade han att de absolut MÅSTE byggas här där jag bor, att staten krävde det. Vilket såklart är bullshit, de skiter väl i var vi bygger våra bostäder. Där har han backat, men de måste absolut byggas här ändå för endast på så vis kan han motivera spårvägen. Det är han och hans gelikar som vill det, och skiter i vad vi vill.

Fyrspåret hade staten betalat helt om vi avvaktat lite, utan motprestation. Det är inte Uppsala som lider av att tågen stoppar upp här från norra landet. Det här har jag hört direkt från en av de högsta inom kommunen, på en direkt fråga från mig. Vinkade alltså inte behövt ge något i gengäld utan bara fått.

Vi har många mindre samhällen runt Uppsala, Knutby, Almunge, Vattholma, Storvreta, Järlåsa mfl. Om man spred ut bebyggelsen över alla de här områdena skulle det inte bli ett nytt Sundsvall på ett och samma ställe, fast på mkt mindre yta. Men det är omöjligt, för dyrt! 20 miljarder har vi tydligen i bakfickan… men det är ändå för dyrt?

Tillåt mig tvivla. Ja det behövs byggas ut med både reningsverk och elnät och allt som ska till, men i det långa loppet får vi fungerande mindre samhällen, där folk kan trivas och få vara naturnära. Istf att vi har trångt som fasen i Uppsala. Jag bor sju kilometer ifrån city ifall nån undrar. Inte centralt och valt efter det lugna läget intill en av de största skogarna i norra Europa. Som är skitviktig för vår luft, reningen och syresättningen och massa annat.

Det enda man kan hoppas på nu är ett Mark- och miljödomstolen säger NEJ! Glöm det. Men med gamla facit i handen så kommer Pelling manipulera och fulspela tills han får som han vill.

Jag skulle önska att alla i Uppdala löste på, och insåg. Vi hade en folkomröstning nyss, runt hälften av alla invånare struntade i den. Troligen för att de inte visste att den skulle ske, och för att frågan var luddigt ställd och för att de inte fattar vad som håller på att ske. Jag var exakt likadan för inte länge sen så jag vet hur många funkar. Jag trodde i min enfald att politikerna var riktiga i skallen, hade den ordentligt ditskruvad. Men de flesta av dem är uppe och svävar bland molnen, önskedrömmer och slösar skattepengar på dumheter.

Kvinnojouren bad om en slant, fick de det? Nej, Pelling skulle ha en tv-studio. Fast han redan hade en, eller till och med två. I den andan tas alla beslut i Uppsala. Jag jag och jag. Och jag = Pelling. Och jadå, hans gelikar, men han är boss.

Nu ska jag rensa ogräs! Och tänka att det är dumheter som politikerna planterat som jag kan rensa bort. Om det ändå vore så enkelt …

Hörrni, sorry! Men den där berömda bägaren rinner över ibland ni vet 😉

Bättre inlägg nästa gång!!

På SVT idag kan man läsa om att Region Uppsala beslutat att bekosta vissa hemförlossningar:

 

”De har helt rätt i att riskerna finns och det är bra att det flaggas upp, säger hon.(Unn Harsem)”

Jag kan nästan lova att när det går snett så önskar varenda födande kvinna och varenda blivande pappa att de valt annorlunda, då är de där 10-15 minuternas väntan på en ambulans de längsta ever, kanske det sista man gör i livet dessutom. När en livmoder bestämmer sig för att börja blöda då går det förbannat snabbt, det är över på några få minuter. Sen dör man. Och när man är död så är man död för evigt, det finns inga extraliv. Det låter hårt, men det är ju bättre att det låter hårt än att man ska romantisera det hela. Det är inte ofarligt att föda barn. 

När ett barn behöver komma ut NU med hjälp av urakut kejsarsnitt och det tar 10-15 minuter med ambulans, mot de få minutrar det tar från att beslutet tas i förlossningssalen till att barnet är ute … då är det försent. Behovet av ett kejsarsnitt kan uppstå plötsligt och akut, oavsett hur frisk man är och hur normal graviditet man haft.

Vad kommer Unn Harsem och det idiotiska skitstyret vi har i Uppsala att säga när den första kvinnan dör i samband med en hemförlossning? När ett barn dör? ”Ojsan?” Eller är det vad som behövs för att stoppa de här galenskaperna kanske.

”– Nu är det politiker som kan mindre om hälso- och sjukvård som bestämmer på vilket sätt vi ska jobba, säger Tanja Tydén, barnmorska och forskare.”

Det här är signifikant för Uppsala, för det är samma tänk när det gäller allt. Man skiter i de som kan saker bäst, kör över och vägrar lyssna. När läkare, barnmorskor och forskare säger ”Stopp nu, hold your horses!” så ska Uppsalas politiker driva igenom saken snabbare, för de kan inte backa. Jag fattar inte. När blev politikerna specialister på förlossningsvård?

”Trots överklagan uppger Unn Harsem att den inte kommer att påverka införandet av regionfinansierade hemförlossningar.”

I det långa loppet kommer det kanske rent krasst kosta kommunen mycket pengar i form av livslång rehabilitering och vård pga förlossningsskador. Som hade kunnat undvikas om födseln skett på sjukhus.

 

Jag fattar visst, en del kvinnor känner sig inte trygga på sjukhus, en del hade en jobbig upplevelse just med sjukhuset under sin förlossning, en del vill helt enkelt inte föda på sjukhus. Men grejen är att när det går snett så kommer man ångra det. Jag har extremt svårt för att tro att en kvinna hellre dör eller förlorar sitt barn, än att föda på ett sjukhus. Kanske skulle man i stället vara mer generös med att låta en kvinna med jobbiga upplevelser från ett sjukhus få möjlighet att välja att föda på ett annat sjukhus? Få stöd under graviditeten för att känna sig trygg?

Jag har fött nio barn, under totalt åtta förlossningar. Jag är långt ifrån nån expert, men jag har lite att utgå ifrån. Alla mina graviditeter har förlöpt utan problem, förlossningarna har varit okomplicerade och snabba. Som längst tog det första gången  sex timmar, sen snittade jag runt 1,5-2 timmar. Vid en av mina förlossningar tyckte barnmorskan att jag blödde mer än vad hon ville och direkt kallades expertis in. Vid en annan fick barnet barnet tas iväg, skakas igång och få syrgas, resurser stod redo då med. En annan unge hade navelsträngen hårt virad runt halsen, hjärtljuden försvann under värkarna, där var vi minuter från ett urakut kejsarsnitt. Inget av de här sakerna visade sig vara allvarliga, men de hade kunnat vara det, och hade jag då fött hemma hade jag själv varit död, plus tre av mina barn. I värsta fall. I lite bättre fall hade barnen ”bara” blivit lite skadade av syrebrist.

Förlossningsvården har ändrats mycket under åren, och inte bara till det bättre. Jag är exempelvis  inget fan av att skickas hem sex timmar efter förlossningen, av flera anledningar. Främst för att jag vet att det första dygnet är mer riskabelt, OM något ska hända så är det sannolikt då det sker, med både den nyfödda och mamman.

Det är för lite personal, absolut. Det om något borde prioriteras. Att bekosta hemförlossningar är inte ett bra komplement, det är ett uselt. Region Uppsala borde lägga fokus på den stora massan av kvinnor som föder sina barn på sjukhus, inte på enstaka som väljer att riskera liv. Det finns mycket som skulle kunna förbättras och det enklaste sättet är att prata med personalen. De vet vad de behöver för att kunna bistå och hjälpa på bästa sätt. Prata med mammor, (för all del, prata med papporna också även om de faktiskt får stå tillbaka just här;) ) de vet vad de saknade eller önskade sig. Prata inte med politikerna. För de vet inte ett skit om förlossningsvård.

I delar av Sverige har man lagt ner förlossningsavdelningar så kvinnor måste åka 20, kanske 30, 40 mil för att föda sina barn. Om man som jag inte har några förvarningar om att något är på gång utan från en minut till en annan drar det igång rejält, då får man föda barn i bilen, längs en vägkant. Även om man inte föder snabbt så är risken stor att man inte hinner in. Att sitta i en bil med värkarbetet i full gång är inte heller jättekul. De kvinnorna vill inget hellre än att ha sin förlossning tryggad, och jag blir sjukt provocerad av att kvinnor i storstäder väljer bort det som andra inte ens kan få. Att välja bort sjukhusförlossningar är arrogant och egoistiskt. Mot sig själv, mot andra kvinnor och mot barnet som ska födas.

Att lägga ner förlossningsavdelningar är för övrigt ett oförlåtligt beslut, grundat i kvinnoförakt. Säg vad man vill men så måste det ju rimligen vara, annars skulle de vara kvar.

Till sist, jag gillar inte att ställa män mot kvinnor, jag anser att vi är alla människor, lika mycket värda, men jag kan inte låta bli nu:

Om män födde barn skulle det här inte ens diskuteras. Då skulle själva förlossningen vara noga kontrollerad, planerad och utförd under smärtfria förhållanden. Män hade krävt en vecka på sjukhus efteråt för att bli servade tillbaka till livet, de hade aldrig rest sig upp och åkt hem sex timmar efter det jobbigaste de gjort i hela sitt liv, även om de varit höga på endorfiner. De hade aldrig accepterat en väntetid på 10-15 minuter, de hade aldrig riskerat sitt eget liv, inte heller sitt barns även om det kommit i andra hand. Män hade krävt en säker förlossning på alla sätt och vis.

Men kvinnor ska föda hemma med risk för livet?

 

 

(Jag vet att det inte funkar att kommentera, det är beklagligt som sjutton, för det här hade vi kunnat ha en givande diskussion runt, men det verkar gå att kommentera under andra inlägg, om ni vill:) )

(Förresten verkar det funka, jag skrev inlägget i ett gammalt utkast, som av nån anledning har kvar kommentarsrutan. Jag vet inte, kommentera om ni vill och kan:)). )

Reklam och annonslänk för Cellbes

Jag håller på med ett annat inlägg, men inser att det är 30/6, och därmed sista dagen för Cellbes 20% på allt:) Eller nästan iaf.

Så är ni sugna på att shoppa till mighty fine prices så är det dags NU!

Kanske en ny topp? Den första har jag beställt, den ligger på Ica och väntar, jag ska bara orka hämta den. Har en gräslig huvudvärk som suttit i två dagar nu, inte det minsta kul :/ Men toppen är superfin!

Eller, och jag vet att jag tjatar, men de här byxorna är värda det, NI är värda de här byxorna, det är typ Cellbes gåva till kvinnorna:) De finns i svart och sen de här två:

Jag har dem i blått och svart och var såhär nära att klicka hem de mönstrade också:)*måttar mellan tummen och pekfingret*

De är tunna och flowiga utan att vara för vida, man får en rätt snygg figur i dem, inte som en säck potatis:) det är dragsko och resår i midjan, fickorna är ok, jag brukar aldrig får rum med mobilen, den hotar alltid med att ramla ut, men här går det fint. Även om den tynger så jag inte vill ha den, men det går.

Jag älskar de här och har de nästan alltid så fort jag ska göra något som kräver lite snyggare outfit men när jeans eller annat är för varmt. De är också suveräna att resa i, de ska ju vara lite skrynkliga och behöver man platta till dem lite räcker det med att spraya vatten och låta dem hänga. I resväskan tar de noll plats, rullar man ihop dem ryms de i handväskan 🙂

Vill man ha en likadan variant fast i kjol, så finns den här:

Den finns i två färger, en svart och en blåmönstrad. Det är samma material i, luftigt, lätt och tar ingen plats. Jag har inte just den här kjolen men väl två andra som jag haft i flera år, och de är alltid med när jag ska göra något. En längre kjol är perfekt, det blir svalare än en kort, och ger lite värme om det är kallt:)

Här var vi i Stockholm och lekte i den där parken jag nu inte kommer ihåg vad den heter…? Kungsträdgården kanske?

Kjolen har varit med om tuffa tag, and still kickin’ 🙂

Enligt mig är det det absolut bästa när kläder inte behöver en massa omvårdnad som stryka och plantorkas, jag tvättar de här i tvättpåsar och sen hänger jag upp dem – klart. De är enkla att handtvätta upp om det behövs och torkar på ett liten kick.

Cellbes har en hel hög av kläder i just crêpe, shortsen har jag också i en mängd olika färger, men hoppar culotte-längden pga min fula vad:)

Klänningar har jag flera stycken av,

En likande den här bland annat, i svart såklart:) Jag brukar sätta ett skärp i midjan för jag gillar inte när det hänger sådär loose-fit.

Sen har jag en klänning som jag bara hunnit testa, inte använt än, men jäklar vad snygg den var!

Den är inte helt rak i nederkant utan aningen längre på sidorna, vilket ger den ett superfint fall, och volangen nedtill gör också så att klänningen faller lite ”tyngre”, den känns jäkligt lyxig. Jag satte såklart ett skärp i midjan, men den var väldigt snygg utan också.

Jag rekommenderar crêpe-materialet starkt, bästa sommarmaterialet, luftigt och svettfritt:)

Ni har lite tid på er, och ni hittar Cellbes här 🤗