Jag har laddat upp. Kaffet står i fönstret, ja alltså på fönsterbrädan som är min avställningsyta vid fåtöljen:) jag har alla studiepapper och böcker runt mig, och ska snart skriva en ekfräs. Nä, det blev rödmarkerat, en efräs då? Nej…? Vad fan ska jag skriva då? Måste kika…

Ekfras! Med utgångspunkt i valfritt bildkonstverk.

Jag hade ingen aning om vad det är, men längst ner på pappret stod att läsa förklaringen: Ekfras är en skönlitterär text som omgestaltar/relaterar till ett bildkonstverk. Okeeey….Jag antar att det är ungefär det jag alltid gör, ser en bild och skriver utefter det:) Det allra bästa i skolan, på dåtiden, strax efter stenåldern, var att skriva uppsats. Jag vill minnas att vi kunde få bilder att välja mellan, som vi skulle göra en berättelse runt, eller att vi fick några olika fraser att utgå ifrån. Om jag blir styrd på det viset så kan jag skriva ihop en historia på en kvart, då undgår man problemet med att själv hitta inspirationen:)

Jag hittade en bild på en tavla inlagd på skolans portal igår som jag tänker sno, för inte har jag nån koll på bildkonstverk. Skriet, Mona-Lisa… Jag är inget konstfan direkt. Dessutom tilltalade bilden mina lite mer morbida drag, det var en man som fick halsen avskuren av en kvinna med svärd:)

Så just nu försöker jag få igång hjärnan och fingrarna, och vad är bättre uppvärmning än att prata lite med er:D

Barnen, de fyra minsta, blev precis upphämtade av sin andra förälder. De ska åka och köra go-cart tror jag de sa. Så jag har några timmar ostört på mig att skriva. Hela kommande vecka kommer ägnas åt skriva också för som sagt, prokrastinera är lite av en paradgren. Men det är det den här gången värt varenda sekund, för jag känner att den enorma stressen jag haft i kroppen och knoppen är borta. Givetvis finns den där, men jag har fått vila på riktigt. Jag har kopplat bort och nu är det dags att koppla på:)

 

Fredag till lördag var jag barnvakt åt miniprinsen Jack. Som alltid är det mer mysigt än besvärligt, men han slog till med att inte sova så bra. Han led nog inte så speciellt av det, för han gnällde mest till, satte sig upp, och fick tillbaka den tappade nappen av mig och sen somnade han om. Men somnade jag om då? Nope, så det blev inte mycket sömn. Det tog jag igen med att somna i fåtöljen igår, för att orka se en film;) och idag har jag sovit som en gris.

I morgon är det träning klockan tio, äntligen är David tillbaka från semestern, och jag förstår inte hur jag ska orka upp….:) Ja…på allvar:) Det är tur att det är han för det finns nog ingen annan ledare jag skulle offra sömn för. Men eftersom han tränar på ett sätt som passar mig utmärkt, med inga ursäkter och lite piska så masar man sig dit. Vi är ju en klick människor som ofta ses där, och i morgon kommer vi träffas igen efter några veckors ledighet, det ska bli precis lika kul som själva träningen:)

Det är en oerhört blandad grupp människor, både åldersmässigt och, tja på alla vis faktiskt.

Sen kör flera av oss dubbla pass i morgon, och går även på Davids cirkelfys senare på dagen, love it.

.

Men tillbaka till Jack då:) Det är så enkelt att ta hand om honom. Han älskar sina morbröder och mostrar, och Jamie är en storfavorit. Jamie, som ju är den enda av mina barn som aldrig fått ett småsyskon, älskar Jack innerligt. De busar, och busar och Jack skrattar så han kiknar, och så börjar de om. Rent krasst så gör jag egentligen ingenting. Säger jag att det kanske är dags för lunch, så plockar ungarna fram mat, tallrikar, bestick och går och tvättar händerna på Jack och sätter honom vid bordet, på med hakklapp och sen sitter de intill och håller koll, och hjälper till om det behövs. Jag står intill och undrar vad som hände? Vad ska jag göra liksom?

När han ätit klart tar de ungen under armen och tvättar av honom, sen är det full rulle igen. Det jag får göra är att byta blöja. Om ingen av de stora tjejerna är i närheten för då gör de det. Det är ju inte som att de aldrig gjort det förr liksom. Jag snodde honom när det var dags att sova, och tog en promenad båda dagarna, men annars får man mer vara i bakgrunden:)

Så kom de och hämtade hem honom, och huset blev tomt och tyst. Jag kommer alltid att sakna att ha småbarn i huset, men för den delen så är jag ju inte så dum att jag inte begriper att uppskatta att slippa vara så låst som man då är. Med små barn bestämmer man inte själv, även om man gärna vill tro det;) men allt utgår från deras behov och dagsform.

Det är perfekt att kunna låna hit en liten ibland.♥

 

.

Nämen hörrni…om man skulle ta och skriva en ek..öh…? Ekfras, nu då? Och sen ta resten av uppgifterna…

Klockan fem är det Intervall flex som vi ska gå på, och innan dess bör jag vara klar med det mesta. Såååå dags att köra igång!

Vi hörs snart igen:)

 

 

 

 

Eftersom Jack inte kan sova:) Jag surfade runt på tråk-Facebook och hittade denna…läs eller låt bli:)

?Äktenskap: Ett. Såhär i efterhand rätt onödigt, för vad var vitsen? Inte ens sex år… sen vet vi alla vad som hände. Helt meningslöst och bortkastade pengar?

Skulle jag göra om det?

Jag tror inte det. Men mest troligt inte.

? Skilsmässor: En, och som jag ogillar att det står SKILD, på ex kreditupplysningar. Borde aldrig gift mig bara av den anledningen

Jag är mer Ogift. Eller Makalös, kanske makelös;) ?

? Förlovningar: En, men den var å andra sidan 20 år lång 🙂

? Barn: Nio fantastiska❤️Sex döttrar, tre söner.

? Barnbarn: Ett ❤️ Världens finaste Jack

? Husdjur: En hund, två katter och shitloads av stora(alltså STORA jag överdriver inte) spindlar på fri fot. Inga importerade varianter utan inhemska husspindlar på anabola. Snabba är de jävlarna också…

? Operationer: fyra, fem förresten. Jag har ett långt ärr från baksidan av knät upp till rumpan. Förr i tiden skar man upp och kollade det man undrade över. Idag använder man sig av finare metoder som inte ger några ärr;)

Jag har opererat foten och knät och lagt ett brutet näsben tillrätta. Nej, jag förlorade inte slagsmålet ??

✒ Tatueringar: två små delfiner på utsidan av axeln, en större bak på ryggen med mottonas motto ””What doesn’t kill you makes you stronger ”

Börjar bli dags för en till helt klart, en stor rackare så man känner att man lever 😉

? Piercingar: vanliga hål i öronen räknas inte, så noll.

? Skjutit med hagelbössa: Nej, men med luftgevär och vanlig revolver. Bra dessutom ??I am a very good shooter:)

? Bett till Gud: Ja när det kniper tar man till allt möjligt. Tror inte han lyssnar däremot…

? Någonsin varit på tv: Ja:)

? Varit på en ö: Ja

? Kört på ett rådjur: Nej, tack och lov.

? Gråtit över någon: Ja

❤ Blivit förälskad: Ja, hela tiden. Just nu ligger Michael Scofield och Lincoln Burrows bra till, vi kollar ju Prison Break. Det gäller att välja förälskelser så man inte riskerar att få ett brustet hjärta ?

? Sett någon dö: Nej ingen människa, men mina tre katter.

?? Varit i USA: Ja några gånger. Är inte klar och kommer återvända igen och igen 🙂

? Åkt ambulans: Ja, men inte för egen del. Fick åka med en kompis på Gran Canaria som fick stryk av vakter. Fick även assistera läkaren när såret i huvudet efter batongen syddes… jag borde kunna kalla mig läkarassistent med andra ord 😉

? Sjungit karaoke: Nej! Så full har jag aldrig varit 😉

? Åkt utförsåkning: Ja, det enda roliga med vintern.

? Ätit snigel : Japp, Edward Bloms snigelsoppa. Den var god men den fantastiska sjurättersmiddagen han bjöd på försvann i snigelrapande…Det räcker med en gång 🙂

❄ Åkt skridskor: Ja, men inte sen de tvingade en i högstadiet. Det är lite för högt upp från marken ?

? Fått fortkörningsböter: Nej

? Åkt mc: Ja, bakpå. Och kört själv utan körkort. Det är preskriberat nu och dessutom finns det inga vittnen 😉

? Ridit på en häst: Ja. Islandshästar är fantastiska. Precis som en bil, man bara rycker lite här och trycker där så går de exakt dit man vill:) Att det mest troligt är precis dit de själva tänkte gå ändå behöver man inte låtsas om;)

? Ridit på en elefant: Nej

? Tränat på gym: Ja, det händer ju ibland???

? Åkt i baksätet på en polisbil: Nej. Om det skulle inträffa tror jag inte jag skulle erkänna det?Beroende på anledning såklart… och om det var med eller utan handfängsel?

.

Så, listan slut!

Vill ni veta mer får ni fråga 🙂

Innehåller annonslänk för Matsmart .

.

Jättejättetidigt i morse lämnade Janelle och Simon av Jack här, redan klockan 11…??

Jag klev upp när de kom. Ja vaddå? Vi har lov här va? Och jag som inte har lov, pluggar genom att läsa skönlitteratur hela nätterna, i natt till klockan fyra.

Alltså det kan vara det absolut bästa som finns, att ligga och läsa på nätterna. Man är aldrig så ostörd som då, och kan läsa många meningar i sträck utan avbrott:)

Att dagen efter blir seg funkar ju inte alltid, men under loven går det bra, så jag passar på.

Jack älskar att vara här, jag märker knappt av honom, för han leker med ungarna, det är en ömsesidig kärlek:)

De kryper upp och ser på film mellan varven också❤️

Pistolen är en favorit, i den här familjen är vi inte så noga, det är viktigt att kunna hantera alla möjliga redskap?

Den har lyst och låtit men nu är den tyst.. det är skönt.

Jack fick lunch, som han delade med Doris som troget satt vid hans sida.

Hon har inte alla fattat tidigare att det kommer mat från honom, men nu matade han han henne med varannan tugga:) Hon vet så väl att hon inte ska tigga och gör det inte heller i vanliga fall, hon är ganska smart, när hon vill:)

Sen packade jag ner honom i vagnen, syrran kom och vi promenerade upp till biblioteket för att hämta böcker. Tog en extra lång runda, för vi skulle inte hinna vår vanliga långpromenad med Doris på kvällen. Doris var alltså med:)

Jack sov gott i vagnen och vaknade efter en timme ungefär, men låg kvar och gosade hela vägen. Hemma så lämnade jag över honom till Patricia och Corrinda och åkte och handlade.

Så tråkigt väder idag! Det blåser och är så grått! En av killarna vi brukar kolla på fotboll med är på Filippinerna och åker runt och skickade massa bilder, ser helt ljuvligt ut. Man borde emigrera. Som sagt:)

Här blåser man bort och eftersom jag bor i en skog så är det alltid lite läskigt med alla träd… de kan potentiellt lägga sig över huset, och det avstår man ju helst.

Sen var det tacos och häng. Jack har somnat och vi har testat After eight med mango ananas.

Jag köpte från Matsmart och alltså hallå? Bi var flera som sa att den var dödsäcklig, men jag tycker den var riktigt riktigt god! Så pass att jag gärna köper fler, även om den inte slår originalet.

De kostar typ 19kr just nu på Matsmart så passa på:)

Jag fick leveransen hem precis lagom till kaffet efter maten:)

Man kan följa precis var de är, de skickar sms när de närmar sig. Suveränt:)

Jag hade även beställt chips, så perfekt tid och dag för den leveransen, fredagar är chipsdag nämligen.

Nu skulle jag sätta mig med plugg men det blir visst Prison break först, och plugg sen. Patricia ska jobba så vi kan inte sitta uppe till morgonen, och kanske att det är smart att få lie sömn samtidigt som lillemannen där inne, Jack brukar vakna sju…

”Sover länge” säger hans föräldrar… Gosh säger jag ??

Vi hörs vidare i morgon !!

Innehåller annonslänk för Nextory

.

Det är en väldigt märklig tid mellan jul och skolan börjar, speciellt sådana här år när det är mycket röda dagar på vardagar. Hela samhället går liksom i ide.

Jag har fått mindre mail på två veckor nu än vad jag normalt får på en dag…:)

Det är oerhört lugnt och avstressande. Jag älskar ju sommaren men just de här dagarna tror jag ger mer genuin avkoppling och nedvarvning än sommaren, på ett sätt. Man kan helt lovligt bara slappa och jäsa, och så många är lediga samtidigt att hela samhället som sagt går på sparlåga.

Jag kommer från vården, så jag vet att det inte gäller alla. Det finns många yrken som inte tar hänsyn till röda dagar, men så är det ju. Man kan ju hoppas att OB- tillägget höjts lite sen min tid iaf, jag fick 50kr extra/timme på storhelger?

.

Jag måste plugga idag. Nog för att jag på sätt och vis gjort det hela tiden i och med att vi ska läsa så mycket skönlitteratur, men det känns mer som lyxplugg:)

Att ligga på sängen med en chokladask intill är mer lyx än plugg.

Idag måste jag läsa andra böcker, som jag laddat hem från min kompis Nextory

(Ni får 30 dagar gratis läsning via länken??)

Jag ska läsa en novellsamling som heter Majas morsas kompis sambo, och en bok med det korta(?) namnet Den besynnerliga händelsen med hunden om natten.

Plus en som jag redan läst i en annan kurs men inte kommer ihåg ?, Skrivandets sinne.

Det, plus tillhörande diskussionsinlägg, och några ytterligare uppgifter, blir det sista ”tråkgörat” i den kursen, efter denna deadline är det fritt skrivande som gäller:)

Jag kommer alltså ha fyra stora projekt pågående samtidigt. Det kommer kanske bli mycket men allt handlar om egna texter så jag behöver inte plugga in saker i alla fall.

Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag ska skriva om i denna kurs… varför stressa när deadline är 7/1… många dagar kvar ju;) men tror det kommer bli en fantasy. Eller något helt annat? Jag kanske ska prova att skriva en icke-action? Brrrr… tråkigt:)

Eller så vänder jag på mina ursprungstankar, kör den fantasy jag redan kommit långt på i en tidigare kurs i denna, och påbörjar den nya fantasyn för barn i typ 12 år och uppåt i Skriva barnlitteraturkursen? Eller nåt helt annat:)

Jag orkar inte skriva självbiografiskt om jag ska prestera fyra texter, det är alldeles för dränerande mentalt, så den får vänta.

Jag skriver ju en tok-action redan som jag fortsätter med, plus en essä om våld, alltså mitt eget våld? i texterna, så det kanske är skönt med nåt ”tråkigt” ?

Spontant blir svaret ett rungande Nej! Jag gillar våld. Älskar att få skjuta huvudet av nån och sen mysa runt i blod och hjärnsubstans… ? I skrivande form då, jag är ganska övertygad om att jag inte skulle uppskatta det irl. Men det är roligt att testa gränserna för vad jag kan beskriva. Vad reaktionerna blir.

.

Ja, så det ser jag fram emot. Idag ska jag beta av lite plugg- uppgifter som sagt. Sen ett jobbigt HIT-pass. Sen mera plugg för Patricia ska på dejt ikväll och det blir kanske inget Prison break. Då kan man lika gärna jobba på.

I morgon ska jag vara glamourmodell:)

Patricia ska göra en glamourläggning, hon pluggar ju till frisör, så jag upplåter mitt barr till hennes händer. Sen ska jag vara barnvakt åt Jack, över natten med. Det ska bli mysigt! Även om sömnen blir ungefär hälften så lång.. eller förresten.. så mycket som vi alla sover just nu blir det nog snarare en tredjedel ?

Det är härligt med en liten busunge i huset:)

Nu ska jag inte skjuta på det längre, Nextory – Here I come!

Snapchats filter är roliga:)

Hörs snart!!

Kan det verkligen funka att lägga in filmer direkt här?

Har inte funkat förr, men om ni undrar vad jag håller på med nu så testar jag:)

Säg gärna till om ni ser en fånig film ?

Från mitt håll verkar det funka.

Its no end to the possibilitys det skapar isf, fatta vad många filmsnuttar jag kan visa er. På gott och ont ??

Jag redigerar hejsan hoppsan här, ni säger att översta filmen funkar, det är en kort boomerangfilm utan ljud, så jag måste ju testa om ljudet funkar också 🙂

Ser och hör ni Prinsen här under?

https://carolawetterholm.se/wp-content/uploads/2020/01/img_9934.mov

Det gör ni inte va? Eller ni får en ful blå länk bara, ingen play-knapp?

Hm… knöligt sånt här..

Jag har tillräckligt med kurslitteratur att läsa för att orka googla mig klok på detta:)

Men antar att det finns nån som kanske kan förklara på dagisnivå? Handbok för idioter liksom:) Och idioten är då Jag, så ingen blir kränkt 😉

Segt, mörkt, kallt, blåsigt, ingen snö.

Vädret håller samma stil som förra året;)

Idag fyller pappa år, så vi var upp till dem på lite fika. Tog med fyra kids, och Doris såklart. Hon älskar att åka bil och när hon fattade att vi skulle till mamma och pappa så visste inte lyckan några gränser?.

Vi åkte sen hem, och efter ett tag vidare till Friskis, för såklart börjar man året som man slutade, med träning??

Pass ett.

Det känns fjuttigt när man hade 171 igår liksom;)

Dessutom kändes det som om all form försvann med årsskiftet! Hallå? Ska man börja om från noll här nu? ??

Det var svinjobbigt och aptungt, men kul:)

.

Gårdagen firades lugnt och skönt. God mat, och ännu mera god mat:)

Tomtebloss

Grannarna sköt raketer så vi såg för en gångs skull en hel del, normalt skymmer skogen det mesta.

Nu äntligen kommer tjejerna så jag återkommer, vi ska se vidare på Prison Break!

Hörs !

Jag vet att det kommer bli stökigt senare ikväll. Inte nödvändigtvis på grund av festande, men det ska liksom grejas med saker hela tiden. Så jag tänkte att jag vill önska er ett gott slut och ett riktigt Gott Nytt År!

2020!

På tio år har det hänt en del. För tio år sen ganska precis, började en reklam för Familjen Annorlunda rulla på fyran, och jag konfronterades med mitt eget nylle. Gosh, Gudars skymning vad läskigt det var:)

För ganska snart tio år sen, nån av de första dagarna i januari, så skaffade jag mitt Friskis-kort. Jag hade tränat med våran idrottsförening nån/några gånger i veckan i flera år, men bara gympa. Jag var så redo att bli stark! Och det blev jag:)

Jag är oerhört tacksam över vad min kropp klarar av. Jag har fått nio fantastiska ungar, varav ett tvillingpar, jag har gått upp och ner i vikt, som minst 50 och som mest 82kg…ish. Vågade inte väga mig mer sen;) Innan Friskis och styrketräning så mådde min kropp bra, men var svag i ryggen framför allt. Jag hade återkommande ryggskott, varav det sista riktigt överjävliga, också kom för tio år sen. På Jordans ett-årsdag, och dagen efter skulle vi på Kristallengalan, för minsann var inte Familjen Annorlunda nominerade:)

Sen dess har jag haft ett ryggskott, mot flera per år. Och det fick jag när jag ouppvärmd, utomhus i kyla skulle göra ett jäkla boxjump upp på en bänk när vi tränade i Norberg. Inte det minsta kul att sova i tält sen;) Men högst självförvållat.

Jag fick ett barn 2011 och ett barnbarn 2018.♥♥

De här tio åren har präglats av både sorg och förlust. Mest av tilltron till folk. 2010 och 2011 var kanon, men slutet av 2011 blev början på slutet av det liv jag sett fram emot och förväntat mig.

2012 var ett år av lögner. Inte från mitt håll, men jag fick ju svälja dem. Ett år av total förnedring, nedtryckt och trampad på gång på gång. Jag höll uppe en fasad. Och grät i bilen när jag spänt fast barnen bakåtvänt.

2013 blev jag lämnad. Dumpad. Ensam med nio barn, mattan rycktes undan totalt och där låg jag och försökte hålla ihop både mig själv och barnen. Exmaken levde livet med nån annan, men förnekade henne .. träffade inte barnen mer än några timmar. Exakt 23 timmar på ett och ett halvt år.

Jag har försökt klura ut vad det var som hände. Varför kunde han inte bara vara en man och säga rakt ut att han träffat en annan? Varför göra allt så jäkla elakt?

Jag har inga svar, och det värsta är att jag inte ens tror att han har det själv. Men det får stå för honom. Jag antar att han hade sina skäl.

2014, 2015 tja vad hände? Jag kommer inte ihåg. Det var advokater, soc-utredning, rättegång. Om vad? Ja, jag vet ärligt inte. Det var inte jag som började. Jag bad i samband med det om enskild vårdnad för att slippa allt krångel som kommer med att pappan bor fem mil bort. Det är papper som ska skrivas på hela tiden, intyg osv. Jag orkade inte ha nån kontakt med honom. Jag har ALDRIG nekat honom umgänge, tvärtom så ville jag att han skulle ha barnen mer. Men han vägrade. Varför? Jamen jag vet inte? Säg det.

Jag blev rejält trampad på av soc. Så pass att jag aldrig kommer lita på dem igen. De begick både tjänstefel och var förbannat otrevliga och aggressiva. Jag hade fram till dess trott att de var en bra instans, men nu… nope.

Till sist stod vi med ett domstolsbeslut. Helt dikterad av honom efter hans önskemål. Han träffar de fyra minsta barnen varannan söndag, mellan 10-18 på våren, och varannan onsdag mellan 15-18 på vintern. Varför i hela friden jag inte kunde få enskild vårdnad går över mitt förstånd, det hade underlättat så. Eller jag vet de lagliga skälen, men förstår inte hans skäl.

Men han har säkert några.

Jag tänker att det vore enkelt om man använde procent. Har du inte dina barn mer än säg 25% så ryker delad vårdnad. Men mot konstiga fyrkantiga lagar är man väldigt liten.

Hur det gick med alla papper som ska skrivas på? Ja, jag skriver på och skickar tillbaka till skolan. Om de sen söker reda på honom vet jag inte. Tror inte det, för oftast är det snabba ryck. Vaccinationer som ska godkännas av båda osv. som sen ges dagen därpå. Men jag har ingen aning, tänker att det är faktiskt inte mitt problem:)

2016 ljusnade det. Livet återvände. Jag har hela tiden haft familjen och vännerna i ryggen. ♥

Jag har hela tiden försökt leva som vanligt. Och det har jag gjort, för man har inget val, man får lov att ta det som lassas på en, och helst med ett leende;)

Det har varit flera rejäla kollisioner och bakslag.

Jag har rest en hel del. London, två gånger tror jag, New York, Danmark, Turkiet, inom Sverige.

Jag har blivit en annan, med all säkerhet bättre;) människa. Jag har blivit kaxigare och modigare.

”Det har jag aldrig gjort så det är jag säkert bra på” Lite som Pippi Långstrump:)

Jag säger inte Nej per automatik till saker, utan tvärtom JA, sen kanske jag ändrar mig, men oftast inte. Jag vågar göra saker jag inte skulle gjort förut.

Jag har pluggat väldigt mycket:)

Administratör på Komvux. Hälsocoach i Hola (♥Ett av mitt livs bästa beslut någonsin) Journalistik, Kost&Hälsocoach, anatomi, flera olika skrivarkurser på folkhögskola, minst en per termin.

Att skriva Fantasy, Att skriva kreativt A+B(+C-pågående), Kreativt skrivande A+(B-pågående), Barnlitteratur en termin, Att skriva barnlitteratur A(-pågående), på universitetet.

Vad jag ska göra med mina studier? Personlig utveckling är en viktig sak, så jag säger det. Jag behöver inte plugga, men jag gör det för att det är min dröm. Att få lära mig nya saker är så jäkla roligt och berikande.

Jag åker tåg och letar mig fram till både hotell och campus, något jag aldrig vågat tidigare.

Jag har klättrat i berg:) Jag har tatuerat ”What doesen´t kill you makes you stronger” på ryggen. Jag har åkt slalom. Varit på massor av konserter. Jag har skjutit 50 av 50 med luftgevär. Jag har fyllt 50:)

Jag har ensam campat med sju ungar, som sen blev sex, sen fem och nu i somras fyra:) Den första sommaren som ensam var campingen i Årsunda en tillflykt där jag kände mig trygg och mådde så bra jag kunde. Trots att, eller kanske tack vare, att livet är väldigt primitivt i en gammal husvagn från 1973:) Jamie var två år och en rymmare av rang, så hela campingen visste nog vem han tillhörde till sist;)

Jag har tagit hand om nio ungar ensam. Och alla nio mår efter förutsättningarna bra idag. Det är det absolut viktigaste nu, då och alltid. Barnen är det enda som räknas.

Ja, summa summarum. Jag kommer inte ihåg:D

Men jag antar att de här tio åren varit bland de mest omtumlade och utvecklande och stärkande i hela mitt liv. Saker jag aldrig trodde skulle kunna hända hände. Och jag klarade av det.

I´m still standing.

 

Vad förväntar jag mig av kommande tio år?

Lugn och ro:) och massa roliga äventyr, resor, upplevelser. Jag vill skriva mina böcker, jag vill fortsätta plugga och lära mig saker, jag tror inte jag kommer sluta med det. Jag har kursare som är i sjuttio-årsåldern, på så sätt är Sverige helt fantastisk, att man utan kostnad kan plugga oavsett ålder.

Träning. Massa träning. Shitloads av träning! Hawaii….lära mig surfa. Flyga helikopter:)

Jag vet att det kommer vara massa tårar också, för det är bara att inse att många av barnen kommer lämna boet. Men det prokrastinerar jag. Som fan:)

Jag hoppas jag får fortsätta underhålla er. ♥

Bloggen är viktig för mig av många anledningar, inte minst för att jag har en dagbok jag kan gå tillbaka i, med bilder. Allt jag skrivit kanske jag inte tycker är så himla käckt idag;) men så är det ju. Man förändras och ändrar åsikt. Många av er har varit med mig länge, kanske till och med längre än de här tio åren. (Jag har bloggat i drygt tolv.)Jag hoppas och tror att ni vet vad ni betyder för mig.

Ni har lyft mig när jag mått skit. Ni har peppat, hejat och varit arga tillsammans med mig, och ni har stöttat i många fall. Jag har fått många upplysningar från er om allt möjligt. Saker jag kanske borde haft kunskap om men vafan, man kan inte kunna allt:)

TACK till er alla♥

.

Kärlek då? Man måste ta upp det:)

Jag vet inte. Jag kan inte känna att det är så viktigt med en man. Det vore såklart lite trevligt ibland, men jag är nöjd med livet. Jag kan själv. Jag spikar, kör släp, klättrar upp på tak, sågar ner träd, målar, rensar avlopp och allt sånt där man måste, och en del av det skulle jag förvisso med glädje överlämna till nån annan;)

Men jag kan inte lita på nån längre. Det är den krassa sanningen, och jag har ingen lust att engagera mig i någon som sen potentiellt försvinner. Orkar inte, vill inte, törs inte. Det är inte värt det.

Det ligger ingen sorg i det, det är bara ett konstaterande:)

Men OM jag nu ska specificera en man som jag skulle kunna tänka mig att göra ett undantag för:) så ska han vara lång, muskulös, ha en härlig röst, vara glad och hejsan, det gör inget om han är svinrik heller;)

 

Så, nu har jag suttit här med håret inlindad i en handduk på huvudet, i en fleecemorgonrock, och ätit en proteinbar och druckit kaffe. Tränade årets sista pass lite tidigare och går ut ur 2019 med träningsvärk och matta uttröttade muskler:) I morgon är den 2020!

Patricia och Corrinda ska ut och springer och vill ha smakråd om outfits, känns bra att jag duger till det:)

Det är kanske dags att snygga till sig, ta på KLÄNNINGEN, som jag förvisso kommer löka ihjäl i det är varmt inne, men jag öppnar väl en dörr eller så;)

Doris ska tas ut på promenad innan det börjar smälla, hon är rätt cool, men lika gott, och sen blir det en nattpromenad när raketerna tagit slut:)

Vi kör tomtebloss och Pommac i maxiflaska. Livet är helt okey ändå ♥

 

Jag vill återigen önska er alla ett

Riktigt Gott Nytt År!

 

See you on the other side:D