Innehåller reklam och annonslänkar för NatureCan

 

Nu ni, ska ni få höra:)

Jag har under några månaders tid nu testat olika produkter från NatureCan, och tänkte prata lite om dem:)

Idag bara lite allmänt men jag tänker framöver fördjupa mig ordentligt, och ni hänger med hoppas jag! Jag älskar det här och har nördat ner mig ordentligt.

Jag har fått möjlighet att ge er rabatt också, och det är därför jag verkligen velat testa innan, för jag vill inte rekommendera något jag inte själv gillar! Koden är: CAROLANC20 och med den får ni 20% rabatt.

Nu kör vi:)

NatureCan är ett globalt varumärke för välbefinnande, med fokus på att tillhandahålla högkvalitativt, säkert och effektivt CBD från hampa samt andra hälsorelaterade produkter som vitaminer och mineraler. Jag har varit extremt tveksam mot CBD och tänkt, som säkert många, att det mest verkar vara ett annat sätt för att promota Marijuana. Samtidigt var jag väldigt nyfiken:)

Eh, man kan säga att jag hade FEL:D Dunderfel. För det finns inget berusande i CBD, allt sånt är borta, kvar är bara hampans fördelar. För det vet ju de allra flesta att det finns gott om. Det finns ju anledningar att många vill legalisera cannabis, och det får stå för dem, jag har inte läst in mig tillräckligt på det för att ha en åsikt, än i alla fall. Men i CBD tar man alltså bort det dåliga och utnyttjar det som är bra.

CBD är en förkortning för cannabidiol, är en naturligt förekommande förening som finns i cannabisväxten och som är känd för sina potentiella terapeutiska effekter utan att orsaka den psykoaktiva ”hög” känslan som förknippas med THC.

Jag är alltid skeptiskt till nya saker, hoppar sällan på något utan att ha researchat, lyssnat på vad andra tycker, och helt enkelt låtit det gå ett tag:) För mig har CBD blivit en positiv upplevelse, jag upplever att den stress jag känt av inte påverkar mig negativt lika mycket, men framför allt så har min sömn uppgraderats till Törnrosa-style. Jag har inte sovit så här bra på evigheter!

Jag har tagit fyra droppar av den här CBD-oljan innan jag lagt mig, och dels sover jag bättre, men framför allt snurrar inte hjärnan i 380 med att lösa problem jag ändå inte kan lösa, saker jag borde gjort eller ska göra, funderingar om allt och inget, gärna sånt som känns stressande, precis när man ska sova.

CBD kan potentiellt hjälpa mot sömnproblem genom att minska ångest, främja avslappning och potentiellt förbättra sömnkvaliteten, även om mer forskning behövs för att fullt ut förstå dess effektivitet och optimala dosering för sömnstörningar. Kan det handla om placebo-effekt? Kanske, men jag tror inte det. Jag har ju sovit som en kratta länge nu … och exakt precis nu inser jag också att jag inte längre har nervsmärtan i benet? Det i sig behöver inte betyda att det är tack vare CBD, för den smärtan kommer som i skov och något, oftast oklart exakt vad, får den att ge med sig. Ofta har jag kört med TENS-maskin eller massagepistol, men de har nån unge korpat iväg och eftersom jag inte har ont på dagarna när jag rör mig, glömmer jag fråga. Sen är det för sent när de ligger och sover.

Så den här gången är faktiskt det enda jag gjort att smörja in låret med den här CBD-muskelkrämen med chili i:) och de där fyra dropparna olja. Kanske är det så enkelt som att mina sömnproblem till största delen handlar om smärta, som gör det svårt att koppla av? Det är ju inte speciellt konstigt isf. Det här hade jag alltså inte ens noterat förrän jag skrev nu, så ta det med en nypa salt, jag tror inte att det är tillräckligt för att säga att det funkar så här för alla:)

Den här har jag använt mer som ett liniment på ömma muskler och till det funkar den mer än utmärkt! Men om jag ens misstänker att den hjälper mot nervsmärtan så kommer jag använda den mer regelbundet innan jag ska sova.

 

NatureCan har också ett suveränt sortiment som de kallar Longevity, och det är helt enkelt till för oss som levt ett tag:) Longevity är ett begrepp som handlar om att leva längre samtidigt som man håller sig frisk och aktiv. Man kan inte bara ta ett piller, oavsett om det är ett kosttillskott eller en medicin, och förvänta sig mirakel, utan det handlar om helhetshälsan. Med fokus på livsstilsförändringar och hälsofrämjande metoder kan vi förbättra både livslängden såväl som hälsan. Vetenskapen har ju forskat länge på sånt här och med framsteg inom speciellt nutrition och cellulär hälsa, finns nu sätt att stödja ett längre och hälsosammare liv.

Longevity metoder fokuserar på att hålla cellerna friska, stödja kroppens motståndskraft samt främja energi och vitalitet när vi åldras. NatureCans sortiment innehåller många bra produkter för det här.

Som ni vet så föredrar jag att förebygga i stället för att behandla. Kan man med enkla medel förebygga att man får ett problem så är det alltid att föredra framför att behöva behandla. Det gäller allt, inte bara hälsa, utan kan man exempelvis förebygga att cykeln får punka genom att byta ytterdäcket så gör jag hellre det. Och kan jag förebygga att slippa tvätta madrasser om jag använder plastad frotté så gör jag det. Och så vidare, ni fattar:)

Det är därför jag en gång i tiden började träna, och sen dess fortsatt. Jag vet att det är bra för så mycket, och jag utbildade mig också till Hälsocoach för att jag verkligen brinner för hälsa. Sen lever jag absolut inte som jag lärt mig, men jag försöker. Jag förespråkar inte att späka sig, vare sig det är med stenhård träning eller superstrikt kost, min melodi är mer att göra sitt bästa. Man ska ha kul också:)

Jag är över femtio nu, fast jag absolut inte känner mig ens i närheten av att vara vuxen på insidan så syns det definitivt på utsidan. Det är slappt lite överallt;)

Alla mina vänner har rekommenderat kollagen. Men många klagade över att det var svårt att få det att lösa sig bra i vätska, det blev klumpigt. Är det något som är riktigt läskigt så är det att dricka klumpiga vätskor … fy bubblan, jag ryser i hela själen:)

Men det här Collagen-pulvret löste sig utan problem! Det finns med smak också, men jag har naturell. Vill man så smaksätter man ju det själv enkelt med några droppar saft/juice.

Kollagen behövs för lederna, senorna, huden, håret och naglarna. Mitt ytliga jag vill helst inte vara slapp i fejset, men det jag märkt mest effekt på är naglarna. Jäklar vad de växer! Det är ju väldigt enkelt att se med blotta ögat också, såklart:) Jag klippte ner alla superkort när jag varit ute och plockat blåbär för de var alldeles blåa och såg ut som jag hade värsta sorgkanterna, och nu är de längre än de var då och betydligt starkare. Växer som ogräs. Jag tycker också att det är skillnad på huden i ansiktet, den känns mjukare och ser nog en aning slätare ut. Det är svårt att se riktigt tycker jag, speciellt som jag ser ut som ett träsktroll för tillfället, noll smink och lite flottig av solkräm;) Vilken dag som helst nu ska jag kamma mig och klä på mig något annat än samma kläder jag bott i sista tiden:D Men det är sommar ju:)

Jag återkommer om kollagenpulvret, och jag har också fler produkter som jag testat och kan rekommendera, mer om dem senare.

Hos NatureCan hittar man det mesta. De har förutom CBD-produkter, som finns i en mängd varianter som olja, gummies, krämer osv, även proteinpulver, essentiella aminosyror, kreatin, vitaminer, mineraler osv.

Har ni några frågor? Shot, jag älskar att researcha och det här är något jag verkligen gillar. Jag ska berätta mer om själva NatureCan också, men nu ska jag ut på promenad i stormen:) Vi hörs alldeles snart igen!

NatureCan hittar ni här och glöm nu inte att använda min rabattkod: CAROLANC20

 

 

 

 

 

 

 

Jag vet att ni är många som följer mig på Instagram och redan sett det här, men för att det är så viktigt lägger jag det här också.

Sprid om ni vill, det verkar på allvar vara så att föräldrar är lite … eljest…för att säga det snällt.

Och fast jag tjatat hela barnens uppväxt är de lik förbannat lite väl våghalsiga. För de fattar inte bättre. De har inte stått där i strandkanten och spejat efter ett barn man tappat ur sikte med växande panik. De har definitivt inte sett en drunkningsolycka IRL, tack och lov, och de har inte sett hur livet kan förändras även om man överlever. Jag har en gång i tiden vårdat ett barn som tränade simning på hög nivå, där något hände under vattnet i poolen under en träning. Trots snabbt ingripande blev det omfattande syrebrist med påföljande livslånga, allvarliga, skador. Vatten är skitkul, och totalt hänsynslöst.

Den här mamman hade många barn, och kanske kände hon sig duktig över att ha tagit dem till stranden, hon litade antagligen på att den största flickan skulle hjälpa henne. Flickan var grym! Absolut ingen skugga ska falla på henne för hon gjorde sitt jobb utmärkt. Jag har också litat på hjälp från mina större barn, det i sig är det inget fel i tycker jag. I en familj hjälps man åt.

Men, därifrån till att släppa iväg en liten icke simkunnig ut i en sjö, med enbart syskon som inte ens är tonåringar, det är bara vårdslöst. När jag varit ensam på stranden har jag haft de minsta inom en armslängd avstånd, och ögonen på de större, och ingen har fått ge sig ut på djupt vatten innan de är ordentligt simkunniga. Att simma ut till flytbryggor har det inte varit tal om om vi inte varit två vuxna. Inte för att det skulle hjälpa om olyckan inträffar, men då har iaf en kunnat simma med, och en passat de mindre på stranden.

Man kan aldrig skydda sig fullt ut, för olyckor händer ändå, och det går snabbt. Men man kan göra allt i sin makt för att förhindra dem. Man kan aldrig lita på att andra ska ha ansvaret över ens ungar, eller ingripa om de ser något. De flesta på en strand har fullt fokus på sina egna anhöriga. Man kan ALDRIG lita på flythjälpmedel även om de är godkända på något vis. Det är sällan jag ser barn bada i riktiga flytvästar, som vänder barnet om det hamnar under vatten, och det hade inte den här lilla heller. Hon hade dock en rätt bra variant, det ska jag villigt säga, men det räcker ändå inte.

Den här mamman satt avsides på stranden, bakom vass, perfekt för hennes bebis med lite skugga, fattar det, men svårt att ha koll utan att lämna filten. Hon hade kanske stått i vattenbrynet hela dagen och det här var sista rycket för dagen, det vet ju inte jag, kanske hade hon spejat och haft tvärkoll. Men när vi såg henne kom hon från bakom vassen, där hon inte kunde se sina flickor. Det räcker, en enda liten sekund räcker för att något ska hända. Man syns inte om man hamnar under vattnet i en sjö, det räcker med några decimeter för att vattnet ska dölja vad som finns där under, vissa sjöar har ju magiskt klart vatten, men de flesta inte, och en sjö är mörk.

Jag vill inte skamma en mamma. Jag vill tro att de flesta gör sitt yttersta för sina barn. Men varför gör man så här? Varför chansar man med en potentiellt dödlig utgång? Det låter ju absurt och rätt elakt när man säger det, men det är ju dessvärre sant. Det har varit så många drunkningsolyckor i år, både vuxna och barn. Varför tror man att det inte kan hända just en själv?

Man överskattar sin förmåga i vattnet, det är sen gammalt. Det finns en anledning att man bör ta Simborgarmärket en gång per år, för simning är en färskvara. Även om man är vältränad innebär inte det att man orkar simma, eller att man inte drabbas av panik. Man måste ha vana. De flesta går ju inte och simmar en gång i veckan året om, utan de flesta av oss hoppar i en sjö när det blir sommar, och förutsätter att man simmar bra, för det gjorde man ju sist. Men det är svinjobbigt ju! Helt andra muskler som jobbar, jag har träningsvärk på helt andra ställen efter några dagar på stranden:D

Det jag vill säga med det här, det är att VAR FÖRSIKTIGA.

Se till att aldrig bada ensam. Ha en badkompis som har koll på dig, och du på den. Är man ett gäng är det lätt att någon tappas bort. Man ska ha tvärkoll på en enda och övergripande koll på alla. Chansa aldrig. Ge aldrig efter för ungarnas tjat, för händer något kommer du aldrig kunna förlåta dig själv. Samma med att ge ansvaret till syskon, hur ska de någonsin kunna förlåta sig själva om något händer? Det vill man inte lägga på sina barn!

Simma och bada med förstånd, för det är kul som sjutton. Men tänk efter före:)

 

Igår hade jag en lång lista som jag betade av. Inte dåligt va? Jag gillar listor, men är rätt dålig på att skriva dem. Märkligt nog för jag kan gå runt och känna mig oerhört stressad över att ha massor att göra, men så skriver man ner och inser att det är inte så farligt:D

Började med gräset som kändes lite långt. På campingen verkar 5 mm vara på gränsen till för långt, men jag gillar när det är ungefär knappt en decimeter. Det för att då bränner inte solen sönder det och gräset ser grönt och fräscht ut. Stubbigt gräs är obehagligt att gå på. Nu går vi sällan barfota på vår tomt för den är omgärdad av barrträd som hivar ner både kottar och barr i parti och minut, och det snabbare än man hinner kratta;) Men ni fattar. När man gör nåt sånt här, spelar ju ingen roll om det är att klippa gräs eller städa, så innebär det alltid merjobb. Igår hämtade jag trimmern för att fixa till, och insåg att den inte hade någon tråd. Nähä. Lindade på ny, och kunde inte för mitt liv begripa hur fan den lilla rullen skulle sitta fast? Men eftersom batteriet var slut och behövde laddas fick det bli ett senare problem. I stället drog jag upp tusen tistlar och nåt annat ogräs vars frön fastnar i pälsen på djuren och i våra kläder om man råkar komma emot. Mitt i där hittade jag en rund ring som jag tyckte jag kände igen …? Jamen det var ju liksom locket till trimmern. Aha. Fattar. Nu sitter den som berget igen;)

Sen var jag svettig och trött och tog kaffepaus. Messade syrran och sa att idag hade jag tid att bada, och hon svarade med vändande sms att hon skulle komma om en halvtimme. Jamie ville ha med en kompis, som blev två, och vi packade ihop och drog. Nu var det varmt i vattnet. Underbart! Men det blåste rejält uppe på bryggan, bättre uppe vid filten. Solen kom och gick men det var varmt och skönt. Killarna var mer i vattnet än uppe, och det är kul att se hur duktiga de är.

Jag är ju sällan nojig, men just vatten, som i sjöar, skrämmer mig. Det går så snabbt och är så oåterkalleligt. Jag sitter oftast och spanar på barnen, fast de är stora och kan simma. Förra gången vi var där såg vi en pappa som stod på bryggan och ute vid hopptornet, dit det är kanske 10-15 meter, var hans två barn. En liten flicka i 5 -6 årsåldern och en lite äldre bror. Killen kunde simma och hjälpte systern som hade nån slags flytväst/simväst på sig. Flickan hade superkul och klättrade upp och hoppade gång på gång. Syrran och jag höll för ögonen. Jag skulle ALDRIG våga släppa ut en icke simkunnig unge med ett syskon till en hopptornsbrygga. Av så många anledningar. Tänk om flickans grenband går upp och hon glider ur västen? Ska brodern leva med det då? För pappan skulle kanske kunna simma ut, men att hitta en unge under vattnet i en sjö med lite vågor och strömmar? Lycka till.

Jag har simmat ut med barnen innan de kunnat simma själva, de har haft badring eller simpuffar på sig och jag har hållit i dem hela tiden, inte släppt dem med blicken för en sekund. Har de velat hoppa har jag varit i vattnet precis där de hoppar. Jag vet att shit happens ändå, men jag har försökt förutse varenda scenario. Mina kids har babysimmat och sen gått vidare i fortsättningsgrupper, de har haft en rejäl vattenvana och inte varit rädda för det. De har kunnat ta sig in till kanten från det att de var små. Men om nån hoppar på dem … då hjälper inte det. Pool är en helt annan sak, där syns de. Men jag har hökblicken med mig även där.

Andras barn är ännu värre, och jag satt absolut och höll koll. Jag tjatar om att de måste ha koll på varandra, är de fler säger jag åt dem vilka som ska ha koll på varandra så ingen missas. Ja, jag är som sagt nojig i det här, men det med all rätt.

När vi åkte hem var det kväll och medan Jamie fixade mat, så gjorde jag massa annat. Som att hämta stora stegen och skruva ner hallampan. Det var en spotlightramp där, som suttit sen vi flyttade hit, och jag har svurit över den otaliga gånger. Det är alltid en lampa som är trasig. Det är fem stycken och även om jag byter alla samtidigt så räcker de inte alls 20 tusen timmar eller vad d ens utlovar. Dessutom har vi HÖGT i tak just i hallen, vi har två trappsteg upp till resten av huset, och vanlig stegpall räcker inte. Jag når inte och nu hade jag fått mer än nog. Ner med den och sen tänkte jag sätta upp en naken glödlampa på sladd enbart hellre än den där. Vad som helst fick duga och jag letade i garaget. Hittade en skomakarlampa, som är fin, men inte där. Den var för liten och bländade.

Ner med den och ut i garaget igen. Jag har flera sådana gamla lampställningar, ni vet kanske vad jag menar? De där som man kan klä med tyg sen. Det här är mamma och pappas gamla sovrumslampa som hon gjort. Jag gillar den!

På nåt vis så passar den, och ljuset är magiskt! Så bra! Det är en gammal hederlig glödlampa och jag är så lycklig. Jag tycker inte om dagens halogen och led och allt vad det är, men den här – perfekt. Jag har dragit lite i bandet i nederkant så den är rak, och tills jag hittar den rätta får den sitta. Antar att det blir som i köket där jag letade efter en specifik en, men den var för dyr och jag köpte en från IKEA, tillfälligt. Den sitter där än och jag älskar den:)

Nu när jag ändå var i farten med lampor så gick jag in till Trixie för att se om jag kunde göra något åt hennes fläkt. I några nätter nu har jag blivit störd av ett ljud som jag inte känner igen, så pass att jag vaknat av det. Det visade sig komma från hennes takfläkt. Ljudet är värre i mitt rum än hennes, och jag är jäkligt känslig för vissa ljud helt klart. Nu dammade jag av den, letade efter ett hål för att olja, som jag googlat mig till att man kunde ha, men det fanns inget och sen insåg jag att det kanske var kedjorna till lamporna och fläkten som slog mot lampkupan? Tejpade dem och nöjd som fan drog jag i snöret för att starta fläkten, lampan lyste redan. Hände precis inget. Men vafan??? Robban kom och tog över

Jag får migrän av att jobba med händerna över axlarna och att titta upp ska vi inte tala om. Vad som var felet vere fan, men den verkar funka nu igen. Pust. Ta i trä osv.

Jag röjde köket i stället och vid midnatt gick jag ut med nåt i garaget och insåg hur skönt det var ute. Skulle jag kunna gå en sen hundpromenad? SÅ dags? Nä…? Eller? Jo, jag klev i skorna och iklädd Bikiniöverdel, shorts och en strandskjorta gick jag en 40 minuters promenad:)

Så ofantligt skönt väder! Hemma igen lagade jag kläder innan jag fick lyfta in mig själv i säng:D
Idag då. Seg morgon, röja lite, men mest satt jag med en kopp kaffe och njöt. De hade lovat regn men det kom inte en droppe.

Trixie hade sett att Nya Filmstaden skulle ha ettårsjubileum idag, och för att fira det kunde man gå 2 för 1 och det ville hon. Hon ville sr Draktränaren, (eller tämjaren?) men den var fullbokad, så i stället blev det Superman. Jag fick följa med som sällskap och det är ju mysigt. Jag har inte varit här tidigare, och i ärlighetens namn kommer jag inte välja det i första hand framöver heller:)

Missförstå mig rätt, det var fint och fräscht, väldigt fint och fräscht! Men Nordisk Film på Gränby centrum är fortfarande favorit, inte minst för att det finns parkering utanför. Vi gick på nåt som jag tror heter I-sence, och det ska vara lite extra bra. Och alltså… nä. Det kanske det var men för mig som biobesökare är allt bra idag, så länge man sitter bekvämt och ser bra. Ljudet och bilden är ju alltid bra liksom? Det behöver inte vara superspeciellt.

Jag mötte upp Trixie som jobbat, utanför och vi gick in och satte oss.

Superman var bra. Jag älskar ju Henry Cavill som blev petad, men den här killen är godkänd, helt klart. Det är dock lite svårt att ha respekt för en kille i stora röda kalsonger:D

När filmen var slut åkte vi hemåt, jag hade parkerat en bra bit bort, det finns liksom inga bra ställen kvar centralt, och det var rätt skönt med en promenad. Vi bytte om direkt och drog till gymmet.

Där var det svalt och skönt och väldigt lite folk, men klockan var iofs nästan åtta på kvällen. Trixie hade nån plan och eftersom jag inte hade det så hakade jag på hennes, efter att vi gått i backe på löpbandet.. Hon körde armar, så det blev 12*3 av bicepscurl, liggande flyes, stående enarmsrodd, och nåt mer, sen bytte vi sida på gymmet och skulle köra bröstpress men testade istället höflyftmaskinen, den var ju bekvämare än att göra det med ryggen mot bänken, men så tungt:) och så avslutade vi med latsdrag i maskinen. Sen var Trixie less och jag tänker åka i morgon med så det fick räcka.

Hem via Ica för att dels tanka, och sen köpa nåt att äta. Klockan var halv tio och ingen tid för att laga middag. Jag har färdiga matlådor från BetterFeast, men eftersom ingen påbörjat hemma så tar vi en fuskmiddag. Blev varma mackor;)

Ja, sen var kvällen slut och nu är jag slut också:)

Vi hörs alldeles snart igen, men nu är det sovdags. Natti natti 🙂

Men just nu räcker verkligen inte tiden till, av nån märklig anledning. Eller … egentligen är det inte så märkligt, jag har hela huset fullt av ungar med olika tider, det stökas ner och städas upp. I veckan som var hade jag fullt upp med att spela in material. Jag valde tisdagen till det eftersom det skulle bli regn. Vad jag inte noterat var att det även var varmt, så att göra ren ugnen var ingen superhit kan jag lova:D Jag svettades floder.

Corrinda och Zehro var iväg med Trixie, Lovelia och Axel på lite skoj, de hade tänkt åka till Stockholm men ändrade sig när vädret visade sig från sin blötaste sida. I stället käkade de i Uppsala, spelade shuffleboard och köpte Förrädarna-spelet som de sen spelade. Jag har inte sett det programmet, av nån anledning lockar det inte. Jag har svårt för när man samlar ihop massa kändisar som sen ska göra saker;) Plus att jag har extremt svårt för programledaren. Men spelet verkade ju kul. De satt ute för det blev en fantastisk kväll!

Jag städade på inne, svettades och till sist slog jag in Jamies presenter. Han hade redan fått ett gäng av mig i förskott, men man måste ju få något på den riktiga födelsedagen så det blev två linneskjortor.

Jamie ja. Han fyllde 14 år nu. Kan någon förstå det? Här med Trixie, en dag gammal ♥

När han föddes var det en varm och fin sommar, och han hade knappt kläder på sig för han var så varm. Jag har aldrig haft en bebis så mycket hud mot hud, underbart.

Jag ser Jamie så här ♥

Klart jag vet och ser att han är en lång tonårskille men det här är vad jag ser när jag tänker mig honom. En liten busig kille med glatt humör, alltid i färd med att göra något, alltid med plåster och en kille som aldrig haft svårt att sysselsätta sig.

Vi hade planerat att åka och bada och Corrinda hade gjort kalljästa frallor som hon bakade på morgonen. Vi sjöng för honom och sen packade vi in oss i bilen och drog till badet. Den här gången var det skönt i vattnet, och vi var i flera gånger. Jag bestämde mig för att dyka, förra året fick jag för mig att jag inte vågade och det måste man ju mota bort:) Så det ägnade jag mig åt med Trixie som talade om vad jag gjorde för fel och så försökte jag korrigera. Vilket är lättare sagt än gjort. Killarna dyker coolare, de tar liksom ett skutt upp i luften och sen går de ner i vattnet rätt så vertikalt, medan jag absolut inte vill komma djupt utan hellre planare.

Några timmar senare hade vi bränt oss lite här och var, amatörmässigt men så blir det när det är sådana här knepiga somrar;)

Nu käkade vi några pizzslice innan vi packade om och åkte ner till Hospitalsparken i Ulleråker, där Uppsala kommun fått för sig att visa utebio. Det är ju bara att passa på när de gör något bra, och vi tog med stolar, filtar och kuddar och hittade både en parkering, den sista som fanns faktiskt, och en bra plats.

Jag har varit på ett gäng utebio nu och man lär sig ju så länge man lever. Exempelvis brer man ut sig en aning mer än man behöver för att ingen ska sätta sig tätt framför en. Den grå stolen framför är vår, som vi sen flyttade bak på filten:) Vi har också låga stolar, den där är egentligen inte okej i mina ögon, den skymmer för mycket. Men vi hade den med oss för att markera plats, ingen satt i den utan vi hade låga Brasse-stolar. Filmen var The greatest showman, och jag insåg att jag inte sett den, vilket jag trodde.

Det var väl ingen cinematisk superupplevelse, för ljust nästan hela filmen för det var ju en magisk kväll utan tunga moln, men det gör inget, det är ändå mysigt att samlas så här med familjen. Patricia och Abdel kom också och vi var ett rejält gäng. Filmen slutade strax efter midnatt och då traskade vi tillbaka till bilen och körde hemåt.

På torsdagen åkte Corrinda och Zehro hem, de skulle på fest, och sen åker de till Grekland den här veckan, och kommer tillbaka hit sen. Jag packade in Jamie och en liten kompis och åkte till husvagnen. Vi kom fram lagom till middagen och tryckte några Gorbys piroger i var innan jag tog en promenad för att leta blåbär till min kvarg. Jag köpte naturell kvarg för ”Jag kan ju bara hämta blåbär i skogen”. Eller inte. I Uppsala är det så mkt bär att man knappt behöver förflytta sig, i Norberg inga alls. Jag var ute en timme och fick inte ens ihop en deciliter.

De visade tjejernas kvartsfinal på storbild i samlingslokalen på campingen och jag gled in där och satte mig.

Det gick ju inte alls. De ledde med 2-0 och förlorade på straffar. Hejdå EM.

Det blev sent innan matchen var slut, med både förlängning och straffar var det nog runt midnatt, så det var ju bara att gå och sova. Och vakna varm och svettig, svullen och trött:D

Killarna var sega, och efter mycket om och men fick jag upp dem, och käka lite frukost. Jimpa kom, han fick ändrade planer och kunde ansluta, det är trevligt med sällskap. Men jag tänkte på en sak. Jag skulle känna mig väldigt ensam om jag hade man och två söner:) Jag är tacksam över att jag har både söner och döttrar, givetvis, men om jag varit tvungen att välja det ena eller andra könet enbart, så hade det definitivt varit tjejer:) Ni som fattar fattar, jag orkar inte försöka förklara det ens för mig själv:D

Jimpa tyckte vi skulle gå och köpa glass så det gjorde vi, killarna var med men avvek sen och vi tog en lång promenad. Jag tror det är Norbergs kommun som fixat i ordning en promenadväg längs stranden, så nu kan man gå runt hela udden där det förr mest var sly och svårt att ta sig fram åt båda håll. Det är verkligen jättefint.

Tillbaka i vagnen blev det kaffe och lite slöande.

Innan det blev hungrigt och då beställdes det pizza. Jösses så länge sen det var jag tryckte en hel sån, men oj så gott det var! Och så mätt jag blev. Totalt proppmätt och en långpromenad blev tvunget:)

Fattar inte grejen med pommes på pizzan, men var tvungen att testa:)

Vi gick runt i byn, kollade först till det gamla sjukhuset där min pappa föddes, men som i massor av år fått förfalla. Men nu stod det en skylt om att de rustade upp det? Jag hoppas det för det är en pampig byggnad där historiens vingslag borde få fortsätta slå.

Sen hamnade vi ute på vischan, det är som vanligt när man inte känner till områdena. Jag har ändå travat Norberg runt många gånger men just här hade jag inte gått förr. Killarna var och spelade fotboll, och hade hur kul som helst. Jamies sommarkompis bor i en vagn intill oss och de träffas bara på campingen, och nu var första gången i år. Jamie har inte varit med förut eftersom han var på cup sist, men nu badade och spelade de. Killar är kanske enklare på så vis förresten, det är sällan några problem att hänga fler än två:) Inga jäkla tramsfasoner som tjejerna har. Ja, jag generaliserar.

Väl hemma igen landade dagens tagna steg på över 20 tusen och det var inte så konstigt att det gjorde ont både i foten och alla andra muskler;) Jimpa och Yax fick sova i tältet i förtältet och jag och killarna inne i vagnen. Jag har en plats jag inte tänker ge upp, med luftmadrass och sänglampa:D

Sov väl skapligt, och vaknade innan det blev hett som i helvetet, och hann upp innan svetten började rinna.

Vi käkade frukost och softade sen vid vagnen med kaffe tills Jimpa åkte hemåt vid lunch. Då tog jag min handduk och gick ner på stranden. Ploppade i hörlurar med bok och sen låg jag där tills vi åkte hem. Nej, nu ljög jag, jag var i vattnet flera gånger, det var så himla skönt, och tvunget om man inte ville få solsting:)

Innan vi åkte käkade vi korv med potatissallad, jag diskade och städade i ordning och lät killarna hänga som de ville, och så drog vi vid åtta. Ingen trafik att tala om så hemma ganska exakt efter 1,45. Det är vad det tar om det flyter och man kör lagligt.

Hemma blev jag akut supertrött och det tog inte lång stund innan jah gick och la mig, och somnade som en stock.

På söndagen åkte vi till Janelle och Simon för att fika lite och kolla in deras nya lägenhet. De flyttade i april men vi har inte fått ihop det förrän nu. Efter lite bortfall blev vi sex personer som åkte: Jag, syrran, Trixie, Lovelia, Axel och Jamie, vilket innebar att vi rymdes i min bil. Med andra ord blev jag chaufför:) Jag hatar att köra i Stockholm, för jag hittar inte nånstans och det är bilar överallt. Så enkelt är det. De har flyttat till Tullinge, och där har jag aldrig varit, men det gick rätt ok att köra. GPS visade oss lite hit och dit, men det är ju inte vårt fel.

Jag är standby nu den här veckan, om de behöver åka in och föda barn:) Bebisen är beräknad sista juli och har hon inte kommit då så sätts Janelle igång den första augusti. Hennes förra förlossning gick väldigt snabbt, och slutade med ett katastrofsnitt och stor blodförlust, så det ville undvika den här gången. Nästa vecka, BF-veckan, tänkte de leja bort Jack till farmor och mormor, men den här veckan är jag standby. Och hoppas innerligt att det inte blir akut. Jag är helt klart lite nervös. Inte för att det ska gå fel nånstans, men för att jag ska missa ett samtal från dem. Jag vågar knappt lämna luren för att gå på muggen.

Men jag tror hon kommer ungefär när hon ska. Jag tror att Jack ska till farmor först, och åker dit i början av nästa vecka, och när jag ska ta över vet jag inte. Är det fint väder får han haka på till husvagnen.

Det reder sig!

Idag har jag suttit inne precis hela dagen och redigerat material som skulle in som utkast idag. Jag har verkligen inte hunnit eller kunnat fokusera på det tidigare, så det fick bli så. Surt att inte ligga på stranden såklart, man vet ju aldrig om det blir fler tillfällen.

I morgon ska det regna i alla fall, och tydligen vara varmt. Blir lökigt och bra då…

Jag ska skriva, jag har flera inlägg som ska skrivas och jag vill komma igång med mitt egna skrivande igen också, jag har inte ens hunnit med det. Min handledare messade mig häromdan förlag som sökte nya författare och sa att jag skulle skriva klart och skicka in, så jag antar att det betyder att han faktiskt tror att mitt manus har potential. Jag blev både glad och nervös:) Men jag ska skriva klart! Ska bara göra att annat först. Bah!

Jag måste också byta lampa i hallen. Det är en sån spotlight-ramp från Ikea och de där förbannade lamporna är går sönder hela tiden. Nu skiter jag i den, tänker riva ner den och sätta upp något med bara en lampa i. Skit samma om det inte blir lika bra ljus, det är i nuläget inget ljud alls där så allt är bättre. Ska leta i garaget, men vet också att syrran har nån hon sagt att jag kan ta. Får se vad det blir:)

Nu är det långt över sovdags så jag säger Godnatt på er, eller kanske Godmorgon:) Ha en härlig tisdag!

Jag ber om ursäkt för den extremt svenska svenskheten, men alltså, det går inte att låta bli att nämna vädret, vad man än gör:D

Det är lite som i det där avsnittet som kanske ni som är i min ålder, sett av Fawlty Towers/Pang i bygget, där John Cleese försöker undvika att prata om andra världskriget med nån tysk gäst. ”Don´t mention the war!”

Exakt så är det att försöka undvika vädersnacket:D Så ni vet.

Idag har vi haft ungefär 1000% luftfuktighet, regnet har hängt i luften utan att direkt ramla ner, det regnade i natt men sen var det mest bara fuktigt. Och när det är fuktigt så blir det hemskt överallt. Jag skurade ur mitt kylskåp och det var inte ens lönt att torka bort imman, för det kom tillbaka lika snabbt. Jag försökte göra lite annat också och hann ju ändå med skapligt med dagens planer.

Började med att skjutsa Novalie till Arlanda, och sen hem igen, det tar ju sin lilla tid. Vi har bara ungefär en halvtimme dit, men för att skjutsa nån tar det ändå runt 1,5 timmar. Jag är glad att vi har så pass nära, för de gånger man ska flyga (eller hämta/lämna) är det enkelt. Eller inte alltid så enkelt i och för sig…

Idag lyckades jag med nåt jag inte gjort på länge, nämligen köra fel. Och när man gör det på Arlanda så vet man aldrig var man hamnar. Idag skulle jag lämna henne på Terminal 4 och de har ingen drop-off. Tror jag. Det brukar vara enklast att lämna på Terminal 5s drop-off men av nån anledning tänkte jag fel. När jag skulle köra runt och komma tillbaka råkade jag svänga in fel och plötsligt var det jag och en miljon taxibilar. Oh fan. Men jag rullar väl på då, tänkte jag, för det fanns liksom inget annat val. Tills jag kom till nån slags signalljus. Med skyltar om taxitranspondrar och nya regler och kameror…. shit. Jag vågade inte bara köra in, utan gled åt sidan, parkerade och sprang in på en kiosk.

”Hej, en fråga?” sa jag och både kände mig och såg ut som en mupp, alltså valfri från Mupparna.(Hade ni sett mig hade ni hållt med, jag lovar!!) ”Jag råkade köra in här och … eh – hur kommer man ut?”

Fyra taxichaufförer med olika brytningar log och sa: ”Kör bara runt.”

”Men det är ju trafikljus?”

”Kör bara runt:)”

”Kör bara runt, alltså?”

”Jajamen.”

Så jag gjorde det, och det gick ju alldeles utmärkt:) Fy fan vad dum man är ibland. Men till mitt försvar så tycker syrran, som jobbat på Arlanda i typ 15 år, också att det är hopplöst;) Nåväl, jag körde rätt och släppte av henne, kramades och saknar henne redan. Men hon kommer ha det bra. Österrike, sen England.

Corrinda, Zehro och Trixie åkte till Gränby för att göra av med ett presentkort och sen skulle Trixie jobba och de andra två möta upp Axel och Lovelia på Summerzone för att leka lite:) och sen på bio. Hemma svettades jag och inte mindre när Robban kom och började laga mat.

Jösses vad varmt det blir i köket sådana här dagar. Jag diskade massa gamla matlådor från kylskåpet och plåtar och jox och han gjorde pannbiffar. Hackade lök och gjorde sås och potatis. Sen ledsnade han:) Och efter att ha diskuterat fram och tillbaka vad han skulle göra med resten gjorde vi som så att jag tog över och gjorde en plåt med hamburgare i ugnen. Palla stå och steka en och en liksom, och det gick ju svinsnabbt. Han fick göra annat under tiden. Gott blev det. Som tusan.

Sen blev det pannbensträning. Deluxe. Först för att få på sig träningstightsen;) Som blir som korvskinn i värmen när man är lika fuktig som en urvriden svamp. Sen att ta sig till gymmet. Och sen att hitta på nåt att göra. Man behövde ju bara röra sig för att svetten skulle rinna. Men några kilometer på löpbandet, gående i uppförsbacke blev det som uppvärmning. Sen körde vi olika maskiner, där vi kör tills man inte orkar. Först fem repetitioner på valfri startvikt, klarar man så ökar man, och så fem där, osv. När man inte orkar fem, så backar man i vikt tills man pallar att göra 20 reps. Det är jobbigt på riktigt, men enkelt och behändigt när man inte orkar tänka så mycket. Fyra sådana maskiner, två ben, två överkropp och sen var det fullt överallt. Vi tog vårt pick och pack och gick upp till vinden där Lovelia och Axel var. Det var tomt och jag hittade hopprep och kom på att det var ju länge sen. Det är jobbigt på ett kul sätt, även om man känner sig som en elefant. Min onda fot protesterade men fick åka med ändå:) Syrran tog ett rep hon med, och även Axel och Loppan plus deras kompis som var med och så hoppades det. Sen knöt vi ihop två och gjorde ett långrep och sen visade vi tanter var skåpet skulle stå:)

Herregud vad jobbigt det var:D:D Smidig som ett kassaskåp är man ju också och att försöka hoppa två hopp, sen ta sig runt den ena som slår repet på två slag för att sen hoppa in igen – det var tuffare nu än när man var tio kan man ju säga;) För att inte tala om hur svårt det var att mötas inne i repbågen. Jösses! Men så kul! Så jäkla kul! Jag måste öva, så nu måste kidsen ställa upp och hoppa rep. Ska bara köpa nya först:) Möjligen finns det kvar i garaget hemma hos syrran, ska kolla där först.

Hopprep. Är inte det ett av de enklaste och roligaste redskapen för att kunna leka en miljon olika lekar? Vi hade dem till allt när vi var små – de var dels vanliga hopprep såklart, men även tyglar till våra hästar, då knöt vi dem om cykelstyret på så sätt att vi sen kunde cykla och styra med repet:) Vi använde dem till att binda fast saker, som koppel och som hinder att hoppa över. Vi övade oss att kasta lasso, vi använde dem för att hänga upp skynken osv på för att bygga kojor. Multifunktionellt redskap.

Just hoppa över saker var en favorit, förutom att hoppa hopprep då som alltid var roligast om man var hela klassen. Vi hoppade hela rasterna i flera år:) Men hinderbanor av alla de slag var en annan grej. Vi byggde svåra hinder att ta sig över, både ute i skogen längs med stigar och hemma i trädgården. Alltid hade/var vi en häst vi hoppade med, men inga larviga käpphästar som de har idag. Jag är för övrigt extremt nöjd över att inget av mina barn ägnar sig åt de här, i mitt tycke, skitlöjliga sakerna, som käpphästar när man är över typ elva, och att vara sådana furrys, eller om de heter Terians eller nåt. De här unga som identifierar sig som ett djur. PÅ allvar alltså? Jag är den första att förespråka att man ska leka så länge man bara kan, helst hela livet, och att man aldrig ska säga att man är för gammal för att leka. Men man måste förstå att man gör just det, LEKER. Inte identifiera sig som ett jävla djur. Dessutom är det inga Terians som ”identifierar” sig som ett äckligt eller obehagligt djur som fästingar eller krokodiler, det är enbart gullegulliga pälsiga djur som pandor, katter och tigrar. Nej, jag tycker att det hör till en förälders ansvar att lära sina barn att lek är lek och verklighet en annan. Inte uppmuntra att man får identifiera sig som man vill. OM ens barn tillhör den lilla kategorin av befolkningen som fötts i fel kön så kommer det att visa sig ändå. Man måste inte ge barn alla möjliga och omöjliga valmöjligheter som de ändå är för små för att förstå. Däremot kan man med fördel ge sin unge tillgång till alla slags leksaker, som dockor och bilar, sminklådor och laserpistoler. Och kärlek. Som Astrid sa: ”Ge barnen kärlek och ännu mera kärlek så blir det folk av dem med.”

Jag är för att göra barnen trygga i den de är. Som människa. På enklast möjliga vis, så mina flickor har alltid vetat att de är flickor och pojkarna att de är pojkar. De har inte fått valet att vara det andra. De har inte efterfrågat det heller. Killarna har allihopa haft klänning i nån period, och tjejerna har periodvis bott i klänning och andra perioder har de hatat det, och då givetvis inte behövt ha det. Mina kids har fått klä sig som de vill, vilket de idag som vuxna klagar en det över;) ”Mamma, hur kunde du låta mig se ut sådär?”

För att ni ville, och valde det själva, och tyckte att ni var jättefina i det:)

Jag ser ingen som helst anledning till att göra barn osäkra i sitt eget kön. Varför ska de behöva fundera över det? Om man frågar en unge: ”Vill du ha en glass eller en chokladkaka?” så har de svårt att välja eftersom båda är gott. De vill kanske inte välja bort ett, eller välja ett annat på bekostnad av den andra.

Hur ska de då kunna avgöra om de är pojkar eller flickor? Om man får ett val? Helvete, jag kan inte ens välja mellan en bulle eller wienerbröd när det ska fikas! Jag ville absolut vara pojke mellan varven när jag växte upp, mest för att jag tyckte det var coolt med en cykel som hade limpa istf sadel som min granne hade, eller för att det var ballare att vara Luke Macahan än Laura. Men jag visste att jag var en tjej och jag var trygg i det.

Jag vet att det finns de som föds i fel kön, och det är såklart besvärligt men det är ytterst få, så pass få att det är larvigt att förutsätta att alla barn ska få välja själva… Nej. De kan inte välja för de är för små. Är det så, kommer de som sagt att upptäcka det och även meddela sina föräldrar det på något vis. Man får såklart se till att vara lyhörd.

Men, det finns faktisk ingen kanin som är född som människa, så att hålla på att uppmuntra sina ungar till att vara Terians är i mina ögon mest taskigt. Låt ungen leka men se till att ta av dem svansen efter leken och få dem att begripa att det är just en lek.

Jag lekte absolut att jag var en häst som liten, eller att jag hade en, den hette Silverpilen eftersom min cykel var silverfärgad;) men jag klev bara av den och ställde upp den på stödet när jag var klar, jag ryktade den inte, gav den havre och bäddade rent med nytt hö:)

Jaja. Vad skulle jag säga med allt det här? Jo, att jag vid ett tillfälle när vi byggt en kul och svår hinderbana på baksidan, så hoppade jag över en solsäng av gammalt slag. Minns ni dem? De hade som ett kugghjul som man kunde ändra läget på ryggstödet. Just exakt i det kugghjulet råkade jag köra in knät, hårt, och med full fart framåt blev det ett sår ända in till benet:)

Blodet rann och syrran ville säga till mamma och pappa som satt på framsidan ihop med några grannar. Jag tror Helen var med vid det här tillfället också. Eftersom jag fått en massa ”skäll” för att jag var lite väl olycksdrabbad och mamma får lappa lite för många sönderslitna plagg, så vägrade jag. I stället fick syrran hämta plåster och toapapper och så plåstrade jag om mitt sönderslitna knä själv där ute på gräsmattan. Det gick skapligt ändå, och jag vill minnas att vi var ute och snurrade ett tag till, men att det blev lite stelt om jag satt still. Mamma frågade syrran varför det var massa blod i badrummet 😉 och syrran sa att jag gjort illa mig. ”Jaha, men har hon satt på ett plåster då?” Så vanligt var det alltså att jag gjorde illa mig:D

Dagen efter åkte vi och badade. Jag hade ont såklart men hallå, bada liksom?? Då skiter man i onda knän. Efter halva dagen for väl det där plåstret av och mamma fick se såret. Hon höll på att svimma. Efter några timmar i en sjö var det ju uppblött och sunkigt, vitt och rött och givetvis hade det börjat vara sig. För att inte tala om hur det liksom glipade:D Det var slut på badandet i samma sekund som hon såg det, och i stället fick jag tillbringa resten av dagen hemma med att sitta i en stol med benet rakt utsträckt i väntan på att pappa skulle komma hem och vi kunde åka till akuten. Väl där suckade de en aning och sa försynt att det hade ju varit lite bättre om vi kommit direkt, men att såret iaf var väldigt rentvättat;)

För sent att sy och de tejpade väl men det sitter så till att så fort man rör på knät stramar det, omöjligt att få att läka, och troligen var det ju en och annan bakterie i det också. Det läkte aldrig. Hela jäkla sommaren hade jag badförbud och jag fick inte spela fotboll, vilket var värst av allt. Det varade och såsade och sprack upp hela tiden. Tills jag fick åka med Helen till hennes mormor och morfar. Mormor frågade vad jag gjort och bad mig ta av bandaget, tog en titt och beordrade ut oss i trädgården för att plocka lite grobad. De sköljde hon av och la mot mitt äckliga sår, drog en tejp över och sa att i morgon ska vi bada:)

Och dagen efter var det rent, inget var och svullnaden hade lagt sig, hon bytte groblad och tejpade in mitt knä med en vattentålig tejp och sen badade jag. Och efter det läkte det. Bara sådär. Min tilltro till groblad är hög, och troligen var det väl där mitt intresse för alternativa grejor startade. Jag tror absolut på läkevetenskapen och mediciner. Men jag tror också att det ofta finns enkla saker i vår natur som man kan ta tillvara på. Det funkar inte alltid, men tillräckligt ofta för att det ska vara värt att testa.

Jag hade salvor och piller och olika kompresser som inte hjälpte, men grobladen gjorde det inte de gjorde, drog ut varet så det blev rent och kunde läka ihop. Fantastiskt:) Jag gillar att lära mig om sånt här, som att maskrosor exempelvis är en gammal medicinalväxt, samma som kirskål, något som odlades för sina egenskaper men som idag blivit ett ogräs. Att vitlök är antibakteriellt och att bivax är det bästa man kan ha på torra hudpartier. Ibland står man där, utan möjlighet till modern läkekunskap, och då är det inte helt fel att ha lite kunskap om vad man kan försöka med tills man kan få tag i en läkare. Sen ska såklart nämnas att man måste ha en del sunt förnuft, annars går det kanske åt skogen, men det gäller ju med allt:D

Nej, hörrni, nu är det dags att sluta! Jag ska sova men kommer tidsinställa inlägget tills i morgon förmiddag:)

Ha en fin tisdag! Hörs snart:)

 

 

God afton!

Lördagen randades med inte minsta tillstymmelse till sol, men det var kvavt och äckligt. Patricia som hade Jack hos sig, messade att de skulle till SummerZone och undrade om vi ville med. Eftersom hela familjen älskar det, så bestämdes det.

SummerZone är ungefär det enda bra som Uppsala kommun gjort i modern tid. Vid Studenternas idrottsplats sätter de sommartid upp massor av roliga saker för barn och ungdomar. Det är bollplaner, pingisbord, käpphästhopparbana, rullskridskor och så vidare. Allt är gratis och man får låna det som behövs.

Jag som lovat Jamie hela veckan att åka till Lager 157 för att handla för det presentkort han fick, skjutsade dit Corrinda, Trixie och Novalie. Där mötte de upp Patricia, Abdel och Jack. Lovelia och Axel var i husvagnen så de fattades. Jamie och jag åkte för att handla och det var rätt snabbt gjort. Han vet vad han vill ha, och vi gick ut därifrån med två par jeans, två t-shirts, ett par shorts, kalsonger och strumpor. Åkte tillbaka till SummerZone och gav oss in i leken. Jag har ont i foten och vågar inte leka loss, så jag hoppade över de roligaste grejorna och hängde med Jack. Han körde först Panna-fotboll, i nån slags bur, aldrig hört talas om, men rätt praktiskt för bollen for inte iväg;) Det gjorde den däremot när vi körde pingis. Det är faktiskt väldigt roligt, synd att de där borden är så stora. Tar för mkt plats hemma helt enkelt. Jack var en värdelös partner, men så är han knappt sju år också:D

Han testade också att åka sparkcykel på bana med lutande svängar, jag gick på insidan och höll i honom, men det var ändå läskigt. I stället så sprang han banan, tre varv. Han körde en liten inte nudda-mark-bana, och vi testade det är som jag tror heter Cornhole, eller nåt sånt? Där man basically kastar ärtpåsar på en lutande bräda med hål i. Det var ungefär lika kul som kubb;) (Jag avskyr kubb) Men jag var ändå rätt träffsäker, vilket gladde mig. Medan Jack och jag var på annat håll passade de här på att köra gruppbild:)

Vädret var ju på ett sätt rätt lagom för att sporta runt, ingen sol, men det kvava gör ju att man blir helt matt. Corrinda och Abdel och några random killar spelade en tuff basketmatch och var rätt trötta efteråt:) Vi ska tillbaka snart igen, nu har Zehro kommit hit också, och Jordan är hemma också.

Hem och in på Ica för att hämta paket och där mötte jag syrran, så vi diskuterade ihop oss om kvällen. Vi skulle möta killarna på Pitchers för att se matchen. Corrinda och Trixie skulle med, men de ville ta buss medan syrran och jag skulle cykla. Jag har inte cyklat sen förra sommaren och det var ju inte optimalt att göra det med ett hotande skyfall under kvällen, plus träningsvärk, men så blev det. Zehro skulle bila upp från Bromölla och ha med sig deras katt, Shaggy. Den lilla kraken var ju inte helt nöjd med många långa timmar i bilen. De hade sån spray och lugnande men han hatade det ändå. De ska vara här en vecka ungefär, sen åker de hem för att gå på ett 30-årskalas, och efter det drar de till Grekland en vecka, och sen kommer de tillbaka för att välkomna Janelle och Simons bebis. Därav att Shaggy är med. När de kommer några dagar bara så kan han vara själv hemma, med tillsyn från Zehros familj som kommer dit och ger honom mat och massa gos. Han är en ragdoll och älskar typ att sova så han är helt nöjd med det:) Men nu blir det länge och då har vi löst det hela så att han ska bo hos min mamma några veckor. Hon kommer älska honom och han kommer bli så bortskämd. Jag har ju två egna katter och en hund, och så här års lever vi med öppna dörrar, så vi tror inte det skulle funka så bra här, även om jag gärna hade haft honom här. Men första natten fick han stanna här, det tog så lång tid att köra upp att Zehro inte kom fram förrän efter midnatt nångång. Vi bestämde att han och Corrinda skulle sova inne hos Lovelia, hon var inte hemma, och då kan man stänga en dörr ut mot korridoren och ha öppet in till Novalie så katten kan röra sig mellan två rum.

Vi cyklade in till stan och fast vi försökte ta det superlugnt blir man ändå varm och lökigt, det ångar om en;) Corrinda och Trixie kom strax efter oss, och vi trängde ihop oss vid bordet. Det var ett med soffa runt hela, eller på tre sidor då, så när man skulle ut fick alla flytta sig, så man försökte tajma ihop sig;)

Tjejerna behövde inte vinna, men gjorde det ändå, med 4-1, tror jag det blev? Inte så jäkla noga:)

Det är mysigt här, men så förbannat hög ljudvolym. Sorlet av folk känns som det är mer än normalt. När matchen var igång är det ju högt ljud från högtalarna också.

Trixie hade tänkt gå vidare till sina kompisar som skulle se matchen på storbild, men med hotande ösregn stannade hon kvar, trevligt att hänga med morsan såklart:) Även om hon idag frågade hur fasen vi hade lyckats träffa de där killarna? Och jag förstår henne, det är inte helt solklart, men vi träffades ju för många år sen nu, på en match på O`Learys. De stannade oss och frågade om vi ville sitta vid deras bord eftersom vi verkade så roliga, typ. Men vi skulle bowla ju, och då kom de med oss in dit i stället, och den kvällen avslutades inte förrän långt fram på småtimmarna:) Och på den vägen är det:D Vi ser på fotboll ihop och ibland åker vi på nån konsert, och vi har hur kul som helst.

Trixie och Corrinda drog hem strax efter att matchen slutat medan vi satt kvar en stund och sen förflyttade oss till … O`Connors. Stället jag inte skulle gå till igen. Men man kan ju ändra sig, och när jag såg att det inte var nån av de vidriga vakterna utan två trevliga, så kändes det helt ok. Här stängde vi nog stället, om jag minns rätt. Det var lite luddigt där på slutet, men vi hade trevligt. Som alltid. Mindre kul var det ju att cykla hem förstås. Det regnade inte, vilket man tackar för, speciellt som tjejerna hemma berättade att de fått värsta ösregnet över sig när de klev av bussen hemma. Jag hade så förbannat ont i hela kroppen att det kändes helt omöjligt att cykla och stora delar av vägen gick vi. Jag går ju alltid de sista kilometrarna eftersom det är en lång jävligt seg uppförsbacke som aldrig tar slut, den är hemsk! Men nu traskade vi längre, det kändes bättre än att cykla. Benen var helt slut:)

Jag kom hem vid fyra och gick raka vägen i säng, så trött. Fel säng:) Men helt medvetet! Vi har ju flyttat runt Corrinda mellan olika rum här hemma, och nu skulle vi byta igen. Hon och Zehro ska ta mitt sovrum, jag flyttar tillbaka in till Jamies rum som jag ockuperat sen jag opererade mig i september, älskar den sängen, och Jamie skulle sova inne hos Jordan som har en våningssäng stående där. Vi bäddade rent överallt, men när jag kom hem sprang Doris raka vägen in och la sig i mitt vanliga sovrum. Ingen annan var ju vaken såklart, och jag vet att om hon inte får sova i sin säng, inne hos mig, eller inne med nån annan så kommer hon springa ner och krafsa på nån dörr tills nån öppnar, och det ville jag inte utsätta Shaggy för. Alltså gav jag upp direkt och stängde in oss i sovrummet, och kröp ner.

Idag har det varit en jäkligt seg dag, jag har ont i huvudet, (no shit), men även nacken efter Alex monsterpass i fredags. Vädret har växlat mellan regn och inget regn, ingen sol men kvavt och rätt varmt.

Jordan kom hem, han har varit på bilsemester med en kompis, de har åkt genom Tyskland och Nederländerna, sett massor och upplevt massa. Han var väldigt nöjd med resan, trivs med kompisens föräldrar och det är ju en förutsättning när man ska tillbringa många timmar i en bil ihop. Patricia och Jack kom, han skulle bli hämtad här, och efter att ha nappat på soffan i flera timmar var jag tillbaka på banan och kunde umgås lite;) Janelle och Simon kom och vi satt och snackade en stund, innan de åkte hemåt.

Corrinda och Zehro lagade middag, och nu sitter jag här, mätt och belåten med en tom kaffekopp, som jag ska fylla på snart. Lovelia och Axel är på väg hem, de har varit i husvagnen några nätter och haft det bra. Jag har en liten plan på att åka dit senare i veckan, det ska bli sol där då, men behöver vara hemma på söndag igen då vi ska på inflyttningsfika hos Janelle och Simon.

I morgon åker Novalie till Österrike för att möta upp sin pojkvän. Hans pappas fru kommer därifrån tror jag, eller om de bara har släkt där, men de ska tillbringa nästan två veckor där innan de åker till England. Han bor ju där, och Novalie var där från januari till juni, och nu ska hon dit igen. Men tanken är inte att stanna ett halvår utan en månad eller så, men man vet aldrig, det är ju enkelt att bli kvar:) Mina kids flyger och far över världen, och jag tycker det är fantastiskt:)

Nu ropar kaffekoppen på påfyllning! Ha det gott så hörs vi snart igen:)

Reklam och annonslänk för Cellbes

Nej men dra mig baklänges på en liten vagn, vilken härlig klänning jag hittat! Den här klänningen är helt galet skön att ha på sig!

Materialet är i krinklad bomull, vilket givetvis bidrar, och jag älskar färgen! Jag hade tänkt att ta en i mörkt marinblå för att det är ett så säkert kort, när jag blev lite wild and crazy och valde den gröna. Jag älskar grönt och det här var en så somrig nyans ♥

Just nu är den nedsatt också så jag vill verkligen rekommendera er den!

Sen måste jag också slå ett slag för den här modellen:

Det är en strandklänning men jag har den överallt. Förra året köpte jag först en orange och eftersom den var så fantastiskt köpte jag en grön på rean:) Älskar dem och då är det bara att uppdatera sig. När man vet vad man gillar är det enkelt:) Den här modellen finns också i en kortare variant om man föredrar det, och i flera färger:)

Just nu finns det massor, och jag menar verkligen MASSOR, av fina härliga klänningar och för den delen även massa andra härliga sommarkläder. Det är fortfarande finfint fyndläge med andra ord:)

Här hittar ni hela sortimentet 🙂