Vi har ju varit och badat massor de här varma dagarna:) Efter en av dem fick jag ett Mail från en man som sett mig på stranden😅
Första tanken är alltid: Hoppas jag inte gapade på ungarna 😂 Men det hade jag tydligen inte gjort för han berömde dem stort. Eller mig kanske;) som hade lugn och harmoni i leden:)
Inget gör mig så stolt som det. Att främmande människor uppskattar mina barns uppförande. Fattar ni vilken enorm eloge det är till mig som förälder🤗
Jag har en tydlig linje i min uppfostran, och i den ingår att barnen ska vara lugna och inte avbryta mig när jag talar med andra. Jag kan bli galen av att försöka föra ett samtal med en förälder vars barn konstant pockar på uppmärksamhet. När barnet tillåts avbryta, såvida det inte är något viktigt förstås. Men ni vet – småsaker som frågor om ingenting till exempel.
Jag har nog aldrig egentligen behövt säga det här rakt ut till mina kids, för det är så naturligt här:)
Nåväl. Han berömde familjen och sa också att det inte syntes att jag fött nio barn. Jag vet aldrig riktigt hur tanken är att man ska se ut då, men inte som mig helt uppenbart då;) Nu känner jag mig för tillfället både fet och flobbig, allmänt svullen och inte direkt där jag vill vara, men det är ju en annan sak. Jag blev lite glad över hans ord med mitt fåfänga jag, det sades inte på ett ofräscht vis utan som en komplimang utan nån baktanke. Tror jag 🙂 Samtidigt är det lite obehagligt att någon vet vem jag är utan att jag har en aning om vem han är. Speciellt när man vet att personen sett en så nära helnäck det går att vara utan att vara det;) En bikini är ju inte direkt min comfort zone😂
Äh ni fattar, det är dubbelt.
Nån dag senare så simmade jag in från flytbryggan när jag mötte en man, som glatt leende sa: Carola, eller hur?
Första tanken var att det var brevskrivaren och det kändes lite creepy. Men, han lät inte alls som om han vetat det innan vi möttes där i vattnet. Jag hummade fram att jo, det var det ju. Han sa att han var kompis med en av mina gamla barndomsvänner, (vi bodde på samma gata och gjorde mkt bus ihop:) ) Jag blev om möjligt ännu mera ställd. Det var så länge sen jag hörde hans namn, och såhär, mitt i en sjö på ett bad jag inte varit på förr 😂 Av en kille som var vagt bekant men som jag inte alls kände igen på allvar.
Alltså ibland är mina sociala skills under all kritik, speciellt när jag blir sådär överrumplad. Jag frågade om han också kom från Nåntuna där jag är uppväxt och det var han. Samtidigt som vi pratade så simmade vi förbi varandra och när han var lite för långt ifrån för att höra så kom jag på att jag såklart skulle hälsat till min gamla kompis 🙈😂 Och frågat vem han var 🙂
Jaja. Tänkte att om jag ser honom igen så får jag hugga honom. Men det gjorde jag inte. Syrran kände inte igen honom heller, hon brukar vara vass, det blev så många frågor där, jag kunde inte riktigt släppa det 🙈😂
På kvällen var jag tvungen att leta reda på min gamla kompis på Facebook och kolla hans vänner för att hitta den här killen🙈
Det gjorde jag, och skickade iväg ett mess där jag bad om ursäkt för min usla sociala kompetens och bad honom hälsa:)
Han svarade ganska snabbt, och det visade sig att de två träffats senare, och att anledningen att jag tyckte han var lite lite bekant, var att vi sågs som hastigast en midsommar för mer än åtta år sen😁
(Exet var med)
Pust ändå, jag var lite orolig att jag glömt en kul kille från förr.
Det är enda gången jag träffat kompisen sen tonåren, och det var sent på natten, vid festplatsen och luftgevärsskyttet. Min kompis, och då även den här snubben, är/var(högst oklart men tror på dåtid) militärer. Nån av dem skulle skjuta en avgörande omgång mot den killen som vi var gäster hos det året. Han är inte militär men de alla hade skjutit fullt. Fatta prestigen där, och testosteronet 😂 Tror att det var vår värd som vann, mest pga att han var nyktrast🙈men är osäker.
Jag kan inte för mitt liv begripa hur han kunde komma ihåg mig, till både utseende OCH namn. Det regnade inte ens den natten, och i sjön var jag ju som en dränkt katt😂 och bara huvudet stack upp.
Bra minne, helt klart.
Och jag, ja… jag måste öva mig på att kallprata🤷🏼♀️ Det är jag överjävligt usel på. Jag måste också öva mig på att fråga. Jag gillar inte att fråga saker, för av nån anledning känner jag mig snokig ovh nyfiken. Fråga saker innebär alltså typ: vem är du, vad gjorde du då, var var det nånstans osv. Vanliga intresserade frågor🤦♀️
Jag jobbar på det men i en sjö tappade jag bort det:)
Ibland är Facebook räddningen:)
Jag fick be om ursäkt och hälsa till min gamle vän, och fick svar på lite frågor:)
Jag skulle ju kunnat säga hej direkt till kompisen förstås… kanske ska göra det, nu när jag ändå är i farten 😂
Japp, så var det med det. Är ni sådana som letar upp folk på Facebook eller liknande, eller tar ni resolut upp luren och ringer?
Jag har helt klart lite fobi mot att prata i telefon, det och att folk tar i mig🙈Även om det är en vänskaplig klapp på axeln edyl, så är känslan att alla taggar åker ut och jag vill skrika Fuck off!
Ha en armslängds avstånd till mig tack, det blir bra:) Rör mig och du hamnar fett på minus. Det är helt på allvar, jag avskyr på riktigt när folk, även kompisar, ska ta i mig😳 Fryser till is, ryser och vill bort.
Låt bara bli. Håll era händer för er själva.
Är ni Team Fuck off eller Team Touch Me ?
Svåra frågor så här en tisdagsmorgon, eller måndagsnatt eller vad det nu blir:)
Nu sova! Jack vaknar väl snart 🙂
Natti natti 😘
Klänningen på första bilden, är den också från Cellbes?
Den kan vara det men är osäker! Den är säkert tio år gammal 🙈