God förmiddag på er, denna inte allt för vackra fredag. Inte i Uppsala i alla fall, vi har i skrivande stund 12 stabila plusgrader, klockan är 10.18 och jag har varit tvungen att stänga fönstret i rummet jag sitter för att inte frysa ihjäl. Jag har både långbyxor, raggsockor och kofta på. I augusti, fy fan.

I går satt jag också vid datorn hela dagen, inomhus, och frös. Ute var det rätt fint, sol och varmt i lä iaf, men kalluften drar helt klar in och kyler ner golven. Men idag får Doris ligga inne, stackarn. Normalt brukar dörren stå öppen från morgon till kväll och hon får gå in och ut som det passar henne(och katterna såklart), men det funkar ju inte att frysa. Dessutom, när det är sånt här väder så verkar det som varenda spindel med minst en decimeter i benspann letar sig in för att vinterbona. Jag har dödat så många gigantiska spindlar nu sista veckorna. Kidsen är livrädda och skriker på morsan;) och morsan kommer med killer-mode påslaget. Min absoluta husregel är: Spindlar inne dör. Spindlar ute får vara i fred, OM det inte är så att de är på väg in, då termineras det obönhörligen. Det tycker jag känns rättvist ändå;) De som säger att spindlar tyder på ett friskt hus får läsa på, för det verkar vara mer av en skröna, men däremot håller de undan en del. Jag har sällan sett en silverfisk exempelvis. Men det finns en oskriven regel också, och det är: Det som inte syns finns inte. Så med andra ord – håller sig spindeln undan får den leva. Syns den ryker den.

Jag snackar inte om små pyttespindlar heller. Det vi har är små taranteller i storlek, det är stora husspindlar och jag ljuger inte när jag säger decimeterstora. Tyvärr. Det positiva är väl att man till sist vänjer sig;) Förr rös jag en vecka av att bara se en, och var tvungen att sitta på helspänn, men nu? Kill it, Forget it. Next:D

Nåväl. Jag sitter på Teams med min nya kurs, det verkar hur bra som helst. Jag tror det här kommer bli ett toppen-år:) Just nu har vi rast, men ska snart tillbaka in i rummet. Då ska vi prata om synopsis. Det gillar jag inte, för jag kan inte skriva ett sånt. Jag behöver med andra ord lyssna extra noga nu kanske;) Lära mig saker.

Ohhh, nu ser jag att de andra börjar koppla in sig – dags att ila, men hörrni, jag återkommer!

Av nån anledning, som kanske mest stavas ”Det finns inga kul pass”, har besöken på gymmet varit väldigt få sista veckorna. Det och att jag saknar min favoritledare som inte är kvar. Jag vet inte riktigt hur jag ska klara mig utan honom, för jag har planerat mina dagar efter hans pass, som legat skapligt stabilt på samma tider, med samma slags pass.

Nu varierar det hej vilt och är det något jag inte gillar är det när man inte har kontinuitet från ledarhåll. Som motionär vill jag träna samma saker, och jag vill göra det på samma tider, varje vecka. Dvs jag vill inte ena veckan köra cirkelfys på måndag klockan 11, nästa vecka multiys och tredje Hyrox. Eller pass i gymmet. Jag vill ha samma. Kontinuitet för bövelen! För första gången på många år är jag grymt besviken på Friskis och hur de hanterat ”saker”.

Nu får man sitta och leta vecka för vecka efter vad man vill träna och det är inte något som är okey.

Det finns visst några ledare kvar som är bra, inte tal om det, men i tio års tid har en relation byggts upp, inte bara mellan mig och ledaren, absolut inte, det är inte så, men vi är en stadig grupp människor som samlas på hans pass. Nu …? Vi är som jävla blomblad i vinden. Det finns inte heller någon annan som jävlas lika mkt med en, på det där sättet som gör så att jag tar i hårdare. Efter så många år vet han vilka knappar han ska trycka på:)

Nu får man höra att man är duktig mest hela tiden, och det är inte bra för min moral, för om jag redan är duktig, finns det inget incitament att slita vidare. Jag behöver mer piska än morot, men det måste givetvis ske på exakt rätt sätt, med en glimt i ögat, annars blir jag förbannad och sätter inte min fot där igen;) Och det är ju en annan sak, jag hatar när ledare inte fattar att min fot/ben är fucked. De som ska försöka få mig att böja ”korrekt”, fast det inte finns på kartan att mitt ben går åt det hållet. De som inte begriper att jag inte har nån styrka alls i foten, eller tappar helt om jag går för djupt i knäböj. För att inte tala om de som inte vågar korrigera av rädsla att jag ska ta illa upp. Vilket jag för allt i världen gör ibland;) hehe, och hur de än gör kommer de aldrig att bli som favoriten. Jävla skit.

Men! Idag var det dags att reclaima träningen, få tillbaka lite flås, och lyfta lite tunga saker. Jag har ont i hela kroppen av att inte träna, så det känns skönt att återvända. Jag tror inte att jag någonsin haft så långt uppehåll frivilligt, alltså utan att vara sjuk, nyopererad, rehabiliterande eller förhindrad av andra saker. Det låter som flera månader, men riktigt så illa är det inte:) Minns dock inte när jag var där sist.

Jag har promenerat en massa, simmat och lekt i vattnet, hoppat studsmatta och plockat massor av blåbär, städat och röjt så jag har inte direkt suttit still, men ni fattar.

Idag var det dags. Ute. Jag har blandade känslor för utepassen. Gillar dem i teorin, men i praktiken sticks gräset, det är torrt eller blött, både gräs och grus är halt, man blir bossig och bösig, det blåser eller steker sol, och lets face it – i gräset kryper det saker som jag inte vill ha på mig. Nu hade han gjort ett bra pass där vi inte tillbringade massa tid liggande i gräset, tacksamt nog. Det var också rätt perfekt väder, inte för varmt eller kallt. En bra start helt enkelt.

Vi körde några varv med olika övningar, typ cirkelfys, och sen blev det nåt han kallade för typ Knas-sjuan:) Sju minuter, sju övningar, sju repetitioner, upprepa.

Armhävningar, situps, knäböj, marklyft, frivändningar, pushpress och en rusch fram och tillbaka. Jotack, den kändes:) Jag må vara lite knäpp, men sånt där kan få pannbenet att vakna till liv riktigt ordentligt, jag gillar det:) Kommer ha jätteont. i nacken i morgon men försöker mota med vila, värme, värktabletter:) Jag har inte tid med det, för i morgon har jag skolstart på min kurs:)

Vi skulle börjat nio, men fick sovmorgon till 11.15, så det kan man ju inte annat än gilla.

Jag som njutit av att inte ställa klockan i sommar, sovit länge och vaknat av mig själv, är inte jättenöjd över att väcka kids vid sju och sen vara lika pigg som en gråsten. Min klocka är helt klart inställd på att vakna vid 9-tiden. Perfekt. Kanske tio också:) Jag tillägger väl direkt att jag är uppe sent om fixar på nätterna, så min dag är bara förskjuten:)

Nu har jag ägnat tid åt att navigera mig runt i Teams som är vår primära plattform, och givetvis den jag kan minst:) Varenda skola jag gått har haft olika, sist var det Google classroom, innan dess andra. Men det blir bra bara man lär sig hitta.

Jag ska väl ta och knyta mig kanske, återkommer i morgon! God morgon på er:)

Söndagen har precis slagit över i måndag, och här sitter jag:) Pigg och inte det minsta sugen på att gå och sova.

Idag har hela familjen varit här, på Completos-afton. Och vad är det, kanske ni tänker? Har ni hängt med så kommer ni nog ihåg att vi käkade det i våras när syrran fyllde år. Det är varm korv på Chilenskt vis:)

Det här är så gott att det inte är riktigt klokt! Och det bästa är att man tar det man vill ha på sin korv. Corrinda gjorde egen majonnäs, syrran som stod för det mesta arbetet hade bakat både korvbröd och fixat guacamole, tomatröror och vitkålssallad. Chipsen till är liksom pricken över det berömde I:et:)

Anledningen till den här festen? Jamen det är ju Flora! Den lilla sötnöten måste njutas, de växer i raketfart så det är bara att ta alla chanser man kan hitta.

Jag norpade snabbt upp henne ur bilstolen, alla vet ju att där kan inte bebisar sitta ostört;) och sen var hon nöjd hos mormor♥

Hon blir tre veckor på tisdag, och är så himla gullig. När hon sover gör hon det och när hon är vaken är hon pigg och alert, ett riktigt mönsterbarn. Jag hörde iofs Janelle mumla nåt om att hon sovit en och en halv timme i natt, Janelle alltså, men det lyssnar jag inte så noga på:)

Jag hade inte hjärta att inte dela med mig av henne, så givetvis satt hon i allas famnar:) Men mest min:D

Robban, Jamie och Jordan hade inte träffat henne men ingen av dem vågade hålla i henne, mamma som tydligen precis talat om att hon tyckte bebisar var lite läskiga när de var så små, tog ändå nöjt emot henne när jag flyttade henne från syrran till mamma. Jag hade varit i köket och missat den detaljen, och alla skrattade gott när jag dumpade ner henne där.

Alla tycker det är lite läskigt att flytta henne från famn till famn, men det är jag van vid, har ju gjort det ett antal gånger, och jag jobbade ju faktiskt med mindre knyten än den här fyrakilos-damen, så jag erbjuder givetvis mina tjänster som transportör mellan personer. Det känns väldigt rätt med en bebis i armarna, helt enkelt♥

Doris fick såklart hälsa på henne direkt de kom, hon märkte att det var en ny person och nosade i luften, och jag satte ner babyskyddet framför henne. Jadå, jag var noga med att ha koll, men Doris är väldigt vänlig mot småfolk. Hon tog en snos över henne och sen var det bra, men lite senare gav hon Flora en slick på foten och hon är nu godkänd som familjemedlem. Katterna kan inte bry sig mindre, det fanns ju mat i närheten, då existerar inte bebisar;)

2012 tog vi en bild i trädgården på alla barnen, den här:

Den har kidsen pratat om att återskapa, det är ju kul. Med liknande kläder, samma platser och positioner. Nu var det ju ett utmärkt tillfälle, Robban var ledig, Corrinda hemma från Bromölla och allt klaffade, det var perfekt väder också, jippie! Bara det att Novalie inte är hemma, utan i England. Så nu sabbade hon det perfekta tillfället:D Men men så är det, svårt att klippa in henne. Man skulle säkert kunna be AI göra det, men det är fusk.

Vi hade en mysig eftermiddag, satt i poolrummet, eller uterummet som det ju är nu för tiden, och det var en perfekt avslutning på veckan. Och kanske sommaren, även om jag inte alls är där än, augusti är en sommarmånad, men som vädret ser ut att bli i veckan som kommer så är det inte direkt ljumma vindar, utan tvärtom regn och skitkallt.

I fredags var det Diggiloo här i Uppsala. Jag går inte på sånt, det intresserar mig inte, och om det är så att Per Andersson är med som jag hörde snackas om, så är det ren självbevarelsedrift. Jag klarar inte av honom. Möjligen i ett kort skämt, men inte längre än så. För mig är det obegripligt hur han kan vara så hypad, det enda jag känner är att jag får stresspåslag deluxe. Han är för mycket och jag förstår mig inte på det, känslorna hoppar mellan att tycka synd om honom och att dra på munnen. Han ÄR kul, men i väldigt små doser;) Helen däremot gillar det och var där med sin son. Det råkade sig så att favorittrubaduren, Lasse, spelade på DogBar, och det var länge sen jag såg honom nu, och det ville jag inte missa. Vädret lovade åska och dunder och ösregn, så Helen velade mellan att åka direkt hem och ta kväll, eller ner till stan. Men till sist blev allt suveränt. Diggiloo körde igång en timme tidigare, och kortade tydligen av lite, samt tog en kortare paus, så hon anslöt redan vid nio. Då hade Lasse precis börjat spela. Jag mötte upp med dem vi brukar hänga med och satt ute en stund först. Tills det kom kastbyar som gjorde att vi fick hänga oss i parasollet som vi satt under. Då gick vi in:D

Lasse är duktig, och han kör låtar som får igång folk, som man kan sjunga med i och sånt man gillar. Ibland är trubadurer mer för att spela det de själva gillar, som B-sidan på nån gammal singel deras favoritartist släppt för tusen år sen och ingen någonsin hört;)

Det var full rulle och en jättekul kväll:) Lasse kom och satt hos oss och snackade sen, och var lite sugen på att komma på lördagen när ett band spelade, och det skulle ju vi också se. Ses i morgon, med andra ord:) Eftersom det skulle bli skitväder cyklade jag inte utan tog sista bussen hem, möttes hallen av doften av kladdkaka och käkade det och nån macka eller vad det nu blev.

Lördag morgon vaknade jag inte pigg och glad, men det händer ju aldrig så det vore mest märkligt ju;) Men jag var i form och klev upp, käkade frukost och började sen städa. För vi skulle ju ha folk på middag på söndagen:) Corrinda fick lite feeling och började kapa en buske ute och sen ägnade vi timmar åt att gräva upp rosbuskar. Jag har för några år sen planterat ett skott från syrrans björnbär och i år fick den växtfnatt och jäklars vad den har kartat på sig! Den har skjutit ut långa grenar åt höger och vänster och får inte alls rum där jag planterade den. Förra året, tror jag, kanske två år sen, så satte jag dit en båge som den kan klättra på, så det blir ett valv in på terassen. Den bågen älskade såklart vindruvorna och nu samsas druvor och björnbär på den:) Det har ju som bekant blåst en väldig massa i sommar, och det blir ett stort vindfång nu med alla blad och druvor, så för nån storm sen for den där bågen på sned. Jag har stagat upp den med spännband och tänkte invänta skörden av bär innan jag åtgärdade det. För någon vecka sen ledsnade jag dock på att huka mig och väja för bladrika grenar varenda gång man skulle förbi, och en hel eftermiddag stod jag där och slet. Bankade ner pålar i backen, och staplade sten runt för att ge mer stadga. Jag skulle såklart behöva byta ut bågen mot något stabilare men vet inte riktigt hur jag vill ha det. Men det blev bra så här.

Så kom syrran med sin båge, likadan, köpt samtidigt, som hon tagit bort för hon har ändrat om, och den skulle vi nu ha ner i jorden så björnbären kunde klättra. Och när vi sköt ner den, så tog det givetvis stopp. Det är en gammal rosrabatt där, och rötterna var överallt och ingenstans, men inte längre:D Vi grävde upp allt, klippte och slet som fasen och sen tog det ändå emot. Men vafan. Jaja, men vi grävde lite till då och stötte på sten. Den måste ju bort! Gräva lite till och vänta nu?? Det är en platta? Varför ligger det en stenplatta en halvmeter ner i en rosrabatt? Ja det kan man undra. Ännu mer undrar man ju när man inser att det är en gammal brunn. Det var brunnslocket vi fått fram. Tanken på att öppna det och hitta guldtackor, eller ett lik;) var lockande, men … jag har lärt mig av mina misstag. När man öppnar sånt här så leder det ofelbart till att något sabbas. Vi lät det vara och kommer nu för alltid undra;) Det här är ett gammalt sommarstugeområde, och det är inte så konstigt att det finns en brunn på tomten, frågan är väl mer om det är vatten eller avlopp. Troligen är det inte sammankopplat med mitt avlopp iaf, och antagligen har det noll funktion.

Givetvis låg ju locket precis där vi ville ha ner bågens pinnar, vad annars liksom? Men vi makade den (bågen) lite åt sidan och problemet var löst. Corrinda har nu snurrat grenar över den nya bågen medan jag stapplade sten för att förstärka. Det blev fint:)

Sen fick jag bråttom in i duschen för jag skulle ju ner på stan. Riven över armarna, små jäkla taggar i fingrarna och jord överallt, men så kan det bli. Jag fick skjuts i min egen bil, förvisad till baksätet;) det är alltid lika knepigt, och vi hämtade upp Helen på vägen. Bandet som spelar är superkompetenta, men jag gillar inte alls deras musik. Led Zeppelin och sånt där gammalt skräp🙂

Men hur det än är så blir det ändå alltid väldigt trevligt, även om jag var bra less på slutet;) Sorry, bandet, men jag gillar er ändå, personligen. Dålig musiksmak kan man inte rå för;)

Helen och jag tog en sväng på stan för att kolla in lite gamla bilar, det var American Car show och massa bränt gummi och avgaser flöt runt i stan. Jag hade i ett moment av snilleblixt lämnat min jacka hemma. Kvällen innan hade jag den bara i handen, så vad var meningen liksom? Tja, det var en aning kyligt, och det var ju tur att det inte regnade. Jag kan konstatera att inte en enda kväll har jag lämnat huset utan en lite tjockare tröja eller jacka. Det är inte min definition på varma kvällar. Jag frös inte i alla fall, men var kall om armarna. En linneskjorta funkar skapligt, och bättre om jag rullat ner ärmarna;) men det gjorde jag inte.

Sen tillbaka och satt mest och snackade med folk. Det var inte den roligaste kvällen, men trevlig. Lasse var ju där, och hux flux var vi inbjudna på nån efterfest i en husbil. Där tog vi dock förnuftet till fånga och åkte hemåt i stället. En kompis uttryckte det klockrent när han sa att det var som en ungdomsgård för äldre:) Och så är det ju. Folk kommer och går, många är man bekant med, andra vill man inte känna, en del vill man lära känna, det är trevligt och glatt. Familjärt. Trivs väldigt bra där.

Vi åkte hem med näst sista bussen, och jag pysslade runt lite hemma innan jag kröp i säng. Vaknade i morse, lika icke-pigg men vid gott mod. Inga tråkiga bieffekter, varannan vatten är grejen;)

Vi åt frukost och drack kaffe inne för det var kallt och blåsigt, och det var skönt att det var fint inne också, tjejerna hade städat där med, men sen sprack det upp och blev soligt och varmt ju.

Nu ska jag ta och sova lite, i morgon är sista dagen innan skolan börjar. Den slutade ju nyss? Men så är det. Vi får se om det är det väder som utlovas, då blir det stranden. Annars får vi göra en ny plan:)

Natti natti, eller godmorgon på er:) Hörs snart igen

Alltså, jag vet inte hur det gick till, men det här är sista veckan på sommarlovet. Eh säg va? Jag är definitivt inte redo att kliva in i nån seriös föräldraroll och behöva ha massa skolkontakt igen. Jag vill ha mer sommarlov. Det är så lugnt och skönt i mailen när det inte ramlar in 97 jäkla mail och notiser om dagen om både viktiga och oviktiga saker. Barnen är för allt i världen inte heller riktigt redo:D

Jag börjar för den delen också skolan nästa vecka, och det har jag inte alls förberett mig på. Får försöka göra det på måndag. Nu ska jag läsa ett projektår i litterärt skrivande på skolan där allt började, nämligen Hola folkhögskola. Jag ser fram emot det här väldeliga! Att få återse fina Hola, och att få göra det med något jag verkligen brinner för, nämligen att skriva. Sist läste jag Hälsocoach, och även om jag till sist valde att inte fortsätta inom det, så gav det mig personligen extremt mycket. Jag räknar den kursen som nystart för mig efter skilsmässan. Det var där, i de djupa skogarna, utan täckning på mobilen, som jag för första gången var helt ifred. Mamma tog hand om barnen hemma, och jag lärde mig massor om stress, om mindfulness, om hälsa. Kom till insikt om att det inte var jag, det var han. Jag kan inte ta ansvar över en vuxen mans agerande, det är hans eget, och vill man lämna sin familj så är det inte ett jag-problem utan ett han-problem. Bara den lilla detaljen att här fick jag sova hela nätter, utan att vara på jourberedskap, gjorde att jag kunde börja läka. Jag vet, det låter så jäkla lökigt, men det är så.

Nu kommer jag tillbaka, stark och cool. Och ska djupdyka i skrivandet. Det som hela livet varit min livlina, och som jag ägnat mig åt på mer allvar nu. Universitet i all ära, men det är på folkhögskola det händer:) Jag skrev ju nästan en hel bok i våras! På några månader. Sen blev det sommar och jag har fasen aldrig tid att skriva då, men nu ska jag fokusera på det igen:)

Lovely! Cirkeln är sluten, eller nåt:)

Men inte riktigt än, det är några dagar kvar. I dag, och i går, låg jag, syrran och Corrinda på stranden.

Kallt i vattnet igen, men det är ändå skönt att hoppa i och svalka sig. I dag var vi i fyra gånger så det är inte som att man drar sig för det:) Idag var det 27 grader, det är ju inget annat än ljuvligt! Mycket folk på stranden, och massor av bilar på parkeringen, men vi hade tur och lyckades komma precis när en bil backade ut för att lämna:)
Att få värme och sol är livskvalitet för mig. Jag tänkte på det i morse, när jag gick ut med min tallrik för att äta frukost. Det är så ljuvligt att gå ut sådana dagar som idag, när värmen strålar emot en, inte för varmt, utan mer som en varm kram, och man slår sig ner i en stol, iklädd shorts och bikiniöverdel. Att känna värmen från stenarna under fötterna, se Doris sträcka ut sig i sin fulla längd i solen, höra fåglarna och bara njuta. Jag önskar att jag var född i ett land där det var vardag. Kanske ska jag gå en kurs i spanska framöver, så jag är preppad ifall jag får en möjlighet att flytta till solen:D

Mina kunskaper i det språket sträcker sig till: (På svenska:) En öl tack. En svart häst, en vit häst, en liten hund. Jag älskar dig, syskon. Ja, det var nog allt:D Inga superanvändbara fraser, förutom den med ölen:)

Jag och syrran var ju i Norberg också. Där frös vi om nätterna, för det är fuktigt och 12 plus är ingen höjdare. Nej, man sätter inte på värmen, det är fusk. Deluxe;) Men vi promenerade. Massor. Och käkade korv, för det är vad man äter bäst i husvagnen. Korv på alla de vis, nu var det tunnbrödsrulle första kvällen, med mos, och andra kvällen orkade vi inte göra mos utan rullade bara in korven i Libabröden vi använde, och åt med chips till. Oj så gott det är! Efter promenaden satt vi i förtältet och spelade Wordfeud:) Det krävs inte mycket för att roa oss, helt klart. Först natten frös jag mig igenom men inte riktigt tillräckligt för att gå upp och hämta en filt till. Jag har en luftmadrass och normalt brukar jag kunna ha lakanet direkt ovanpå den, men nu kylde den som fasen. Efter många om och men knölade jag in en bit av fleecefilten jag hade över mig, under mig i stället, rullade in mig i filtar och täcken och sov några timmar. Natt nummer två tänkte jag inte frysa! Jag tog på mig nattlinne, med långa ärmar och ovanpå det en mysdress med byxor och tröja, med huva som jag givetvis drog upp över huvudet. Bäddade med en fleecefilt underst, och sen täcke, ett överkast, en fleecefilt, en tjockare filt och sen ytterligare en tjock filt. Perfekt! Trodde att jag skulle vakna som en liten svettig pöl, men det var inga problem, trots att det var rätt varmt i vagnen då:)

Vi tog bilen och åkte till hembygdsgården, som såklart var stängd, allt är liksom det när vi kommer. Men man kan promenera runt och vi kollade på massa saker och får väl återkomma nån annangång för att titta in i husen. Sen åkte vi till Fagersta. För att få promenera nån annanstans, se nåt nytt, för Norbergs alla krokar och hörn har vi redan sett, många gånger. Vi hittade en mäklare och stod med näsorna tryckta mot rutan och förundrades över hur billigt det är att köpa boende där. För 60.000, fick man en tvåa, hyra 4000/månaden inkl värme, vatten och kabel-tv. Häpp. Jag känner inte till Fagersta, kanske är det i bus-hooden, men vafan. 60 tusen….

Här i Uppsala får du inte ens en skrubb för det priset, i det sämsta området.

Eller knappa två millar för en skapligt stor kåk. Hade gått för minst det dubbla här, troligen uppemot 5-6 milj.

Sådana här hus har vi gott om i området där jag bor, de går för 4-5 miljoner. Här var det prissänkt… Jag har en pensionsplan, om jag inte drar till solen kan jag flytta till Fagersta:)

Jaja, som sagt så har jag noll koll på var de här boendena låg, men nog känns det en aning orättvist att det kan skilja så mycket i pris, bo måste vi ju alla göra liksom.

Vi såg ett torn som vi ville kika närmare på. Jag trodde Rapunzel bodde där, det syns ju liksom!

Men Google berättade att det var ett luftbevakningstorn, där man spanat efter fientliga flygplan förr. Borde väl tas i bruk igen, vårt luftrum har väl inte kränkts så här mycket på alla år som det gör nu. Tornet är arkitektritat, var det första och enda(?)i sista slag som just arkitektritats och jag kan inte låta bli att undra: Hur svårt kan det vara? Hur mycket kan man behöva fundera över utformningen av ett högt torn? Det finns ju inte direkt stort spelrum för att go wild and crazy:D

Efter massor av steg i uppförsbacke, inte visste jag att Fagersta var så kuperat?, så åkte vi hemåt igen. Svängde in på en badplats vi sett skylten till många gånger och redan glömt namnet på, kanske Rönningen eller nåt sånt. En fin badplats men inga direkt ytor att lägga sin filt på, om man inte vill ligga på rötter och kottar. Sjön hade ett, heter det kanske frånlopp? Tillopp heter det ju, men här rann helt klart vattnet från sjön och i en bäck/å. Hela det här området är ju gamla gruvtrakter så utan att veta gissar jag att det här på nåt vis har med gruvdrift att göra?

För det är ju man-made, med stenar som dämmer upp. Vackert var det:)

Vi åkte hem på tisdagen och då hade vi en plan. Vi skulle fika, och leta efter den loppis vi var på förra året. Började med att försöka kasta en säck gräsklipp på återvinningen. Men i Norberg var det givetjävlavis stängt på tisdagar. Borde vi ju fattat. Jaha, men vi tar med det till Avesta då, no problem.

Googlade reda på Avestas återvinningscentral och åkte glatt dit. Bara för att stoppas av en …bom?

Sätt in ditt kort, meddelade en apparat intill och vi fattade ingenting. Syrran som körde, tryckte på Privatperson och fick fram att man skulle föra in sitt körkort med baksidan upp, eller om det var framsidan. Jaha, leta reda på plånboken, upp med körkortet, trycka in det och …. Du tillhör Region Uppsala och har inte tillåtelse att använda den här återvinningscentralen.

Men vafan? I Avesta får man tydligen inte slänga sitt skräp om man inte har körkort, reggat i rätt region. Vi googlade reda på hur det var, och i korta drag ungefär så här: Du ska ha körkort, eller äga en bostad i Avesta, har du inte det behöver du ansöka om nåt besökskort, och du får inträda på området 26 gånger på ett år. Det är väl tilltaget enligt deras räknesnurra, normalpersonen besöker ÅVC 6 gånger på ett år. Vilket jäkla trams!

Om folk som vill slänga sina sopor försöker göra rätt och åker med dem till ÅVC så ska de väl få kasta hur mycket de vill? Annars hivar man det ju nån annanstans. Jag vet inte hur det är med er, men jag är på återvinningen betydligt fler gånger än sex på ett år! Det kan bli flera gånger på en månad om man har lite feeling. Hoppas vid Gud att Uppsala inte tänker ta efter det här.

Men, en av killarna som jobbade där sa att han kunde släppa in oss. Han fick inte egentligen, men han kunde:) Vi hade ju en enda säck, och tog apostlahästarna istället.

Sen behövde vi en styrketår, och åkte till Karlfeltsgården och käkade glass, för att sen åka och leta efter loppisen. Den var såklart stängd, vad annars;) Men vi hittade den tills sist iaf, efter att ha kört runt och troligen hamnat i områdets Facebookgrupp: Blå bil med två personer i stryker omkring i området och spanar. De kör sakta och tittar in i folks trädgårdar. Lås era dörrar!

Så då åke vi till ErikLars gården och fikade i stället:) Här var vi förra året, och det är helt fantastiskt mysigt!

 

Vacker miljö och så gott fika! Och …. billigt. Det här kostade 105kr, vilket känns precis så mycket som man är villig att betala:)

Rejäla hembakade godsaker och påtår:) I ärlighetens namn hade vi kunnat betala lite till, men det är ju himla trevligt när man inte blir skinnad. Här satt vi sen i flera timmar, fikade och bara njöt av sjön, solen och att vara där.

När de stängde påbörjade vi färden hemåt igen, och det var slut på vår lilla tripp.

Jag såg att det var någon av er som önskade mer bilder från Fagersta, men jag tog inte en enda bild förutom tornet, så det får jag försöka komma ihåg nästa gång.

Förresten, jag är så glad över att Norbergs lasarett ska renoveras! Jag såg det förra gången jag var här, med Jimpa, och vi gick förbi. Nu hade de tagit bort staketen runt och eftersom jag är som jag är, och inte kan låta bli när nyfikenheten kickar in, så blundade jag och gick in. Men, sa syrran, det står att man inte får gå in…. Fast då var jag redan inne:) PÅ området alltså inte inuti själva lokalerna. Det fanns en uppknackad bit av väggen, och jag var definitivt fram och kikade in, med ett öga uppåt för att hålla koll på allt ovanför som såg ut att kunna rasa ner;)  Och ja, jag hade beredskap för att fly illa kvickt om det hörts minsta zombieliknande ljud. Jag har ju Walking Dead kvar i min själ:)

Jag älskar gamla byggnader, och jag skulle så gärna vilja veta mer om lasarettet. Våran pappa är född där, och jag hör historiens vingslag men kan inte urskilja vad de berättar. Jag vet det jag googlat mig till såklart, men jag vill ju in, jag vill gå runt där. Gå där sjuksköterskorna i stärkta uniformer rullade min pappa i en balja in till farmor. Känna byggnaden. Jag har ju berättat det här förr, men pappa är Fagersta stads förstfödde. Han föddes 1 januari 1944, och då blev Fagersta en stad, efter att ha varit nåt annat, by eller nåt kanske, jag vet inte. Då hade de inget lasarett där, utan han är född i Norberg. På det sjukhus som stängdes typ 1949 och sen dess fått stå och ruttna, men nu ska rustas. Love it.

Fagersta Posten, deras lokalblaska, har gjort återkommande reportage om pappa. Dels när han föddes, såklart, och sen följde de honom genom livet. När han fyllde 30 var det ett hemma-hos reportage och förstasidan täcktes av pappa med syrran i famnen, hon gäspandes så man såg långt ner i magen:) Jag var med jag också, men fick minsann inte vara på förstasidan;) Det har jag iofs tagit igen genom att vara på Uppsala Nya Tidnings förstasida ett par gånger:D

En sommar för ett par år sen, tänkte vi att vi skulle kliva in på redaktionen och kolla om nån kände till pappa, och sådär, men gissa då? Jomen det var såklart stängt….:D

Jamen det var det. Nu ska jag gå ut med mina pappersförpackningar, kompost och mina tre metallock, det är sophämtning i morgon. Om det kan jag skriva en avhandling, för hur Uppsala kommun tänkte när de bestämde att plastförpackningar ska hämtas en gång i månaden, men tidningar varannan vecka, det vete fan. Finns liksom inte på kartan att ens ett normalstort hushåll får rum med all jäkla plast. Men jag kämpar på, och pressar plast för glatta livet.

Sen är tanken att åka och bada och sen en kväll på stan. Jag mutar Corrinda så jag får sällskap, och hoppas hon inte bangar:) Helen ansluter senare för hon ska på Diggiloo.  Blir nog bra det här:)

Natti natti:)hörs snart!

Tja av vad? Jag tänkte ge ett löfte om att skriva varje dag från nu, men det vågar jag inte:) Men, jag har saknat er, och den enda anledningen att jag inte skriver är faktiskt tekniken.

Jag brukade blogga från mobilen förut och det är så smidigt, då kan jag ta vara på de där små stunderna av overksamhet. Men av nån anledning går det inte att kommentera då, och det är ju så tråkigt. Jag gillar att skriva, men det är trist som fan när ni inte interagerar:) Ju mer ni kommenterar ju mer taggad blir jag på att blogga, så enkelt är det.

Jag ska kolla igen med min teknikkille som oftast löser allt snabbt, men det var nåt med nåt och nåt med tredjepart på nåt vis. Jag pratar inte IT-språk helt klart.

Jag har väldigt lite tid att sitta vid datorn den här sommaren! Jag har knappt suttit i soffan ens, enda gången var när jag virkade filtarna till lilla Flora. Den ena glömde jag till och med att fota inser jag nu. Måste be Janelle ta en bild, för jag är ju värdelös egentligen på att virka och måste ha bevis på vad jag gjort:)

Så här blev den jag gjorde av mormorsrutor i alla fall. Rätt okej va? Jag har för första gången virkat ihop rutorna, annars har jag försökt sy, och det här blev betydligt finare. Jag erkänner villigt att jag har exakt noll koll på vad som anses som fram- och baksida, så det är mer än troligt att det är lite blandat, men vafan:)

Först hade jag gjort alla rutor antingen rosa eller gula, och skulle virka ihop med den lite mörkare rosa. Men det blev inte alls fint. Då virkade jag på ett extra varv runt om varje och då harmonierade det bättre. Bara det att då tog det mörkare rosa slut, och givetjävlavis var det slut på varenda Rusta i hela stan, och den färgen ville jag ha som en kant runt också. Jag fick beställa online och betala en sketen fraktavgift, men eftersom jag inte kunde vänta så testade jag att virka med den ljusare rosa runt om och det blev ju inte alls tokigt. Ett sånt sjå:)

Den är långt ifrån perfekt, och den är dessutom i ett garn som inte är tillräckligt mjukt för att ligga mot spädbarnshud, men den är tänkt som filt i vagnen, med ett lakan under, eller över ett täcke eller så.

Att virka är väldigt avkopplande, monotont och samtidigt givande att se hur det växer fram något. Jag kan absolut inte läsa en beskrivning och jag kommer inte ihåg vad som är luftmaska, stolpe och bågar, och kommer mest troligt inte att klara av att göra något mer avancerat än så här. Men det är ändå ett trevligt tidsfördriv, och någonstans att göra av händerna. Jag har insett att jag väldigt ofta pillar med något. Jag vrider och vänder på hårsnoddar, jag flätar fransarna på filtarna i soffan, knyter och knyter upp snörena i hoodien eller byxorna, och sånt. Jag har inga problem med att sitta still, men gillar att ha något att göra med fingrarna helt klart:) Något som inte tar för mkt fokus från serien jag tittar på, för det är vad jag gör när jag sitter still och overksam:)

Men i sommar har jag haft sån energi som jag aldrig har vintertid. Jag har fixat med tusen gamla surdegar som legat och stört, som lagat kläder, fixat ute, rensat där, här och everywhere:) Tagit tag i det där man skjutit upp helt enkelt. Och plockat blåbär! Massor av blåbär. Ungarna och jag äter hur mycket som helst, och eftersom det kryllar av bär i skogen försöker jag plocka så jag har frysen full. Förra året plockade jag så jag hade en hel låda i frysen full, den räckte till typ februari, med lite snålande. Nu kan jag meddela att jag(vi) nog plockat en tjugo kilo eller så och det mesta har ätits upp, vi har gjort gudomliga pajer och sen är det i yoghurten de hamnar:) Jag gnetar på, lyssnar på bok och får ont i ryggen, för hur det än är så vore det smartare att vara ungefär en och trettio lång:) Nej jag ljög, jag har en låda full i frysen också, kanske två. Corrinda är den enda av kidsen som hjälpt till, men hon har å andra sidan varit en superhjälp:)

I söndags åkte jag och syrran till husvagnen, för att hänga och klippa gräs. Jag får ju alltid skäll för att mitt är högt och har nu funderat. När vi promenerar i Norberg, och även i Fagersta, så är i princip varenda jävla gräsmatta klippt som en golfgreen, det är kortsnaggat jämns med fotknölarna. Är det så alla vill ha det? För jag har liksom lärt mig att gräs gärna ska vara lite längre, runt en decimeter, för att bäst klara av väder och vind. Är det för kort torkar det och bränns, och det vill man ju inte. Är det kanske därför alla klagar på mitt, för så jäkla långt är det ju aldrig när jag kommer och ska klippa. Det är grönt och frodigt, med blommor som sticker upp. Så här tycker jag att en gräsmatta ska se ut.

Nu har jag klippt den två gånger, ställde ner den på absolut lägsta och körde ner allt. Klart det är snyggare, det säger jag inget om, men det är ju i princip omöjligt att hålla den sådär om man inte klipper minst en gång i veckan.

Här hos mig, där jag bor vardagligen, så ser allas gräsmattor ut ungefär som den övre. Det är lite långt även om det inte är blommor, och det är också sällan man ser någon vattna med vattenspridare. Nylagda mattor undantagna. I både Fagersta och Norberg ser det ut som på den undre bilden i varenda villa, varenda park och typ överallt. Fagersta verkar ha robotgräsklippare som går runt på allmänna ytor, de skulle ju få ben och ”rymma” direkt i Uppsala. Alla kanske har robotar där? I Uppsala har vi gubbar som åker runt med åkgräsklippare, lite för sällan, gräset växer gärna upp både en, två och tre decimeter. Det är så jag är van att se gräs.

Är det månne en plats-grej? Hur tycker ni en gräsmatta ska vara?

Dagens fråga, helt allvarligt ställd alltså:)

Nu ska jag åka och bada! Hörs snart, jag lovar:)

♥

Äntligen är väntan över, och Janelle och Simon har fått sin lilla dotter:) Säg hej till Flora ♥

En liten stor tös med sina dryga fyra kilo, som föddes på min mormors födelsedag, den andra augusti:) Det hade jag inte ens tänkt på att det skulle kunna hända, trots att jag visste att det skulle bli en igångsättning 1/8. Janelles förra förlossning slutade med urakut kejsarsnitt och hon förlorade mycket blod, och det ville man undvika(såklart)den här gången. Trots att jag vet att en igångsättning kan ta tid eftersom man pushar något som inte är riktigt färdigt, så kom alltså inte ens tanken för mig. Men så blev det och det känns ju fint ♥Jag tror att mormor skulle fyllt 104 om hon levt, men det gör hon ju inte. Jag tror också att Jamie är född på sin pappas morfars 100 årsdag, och att det är därför han har fått ett av den gubbens namn. Men jag minns inte helt, och kan inte direkt fråga heller.

Nåväl. Jack är hos oss, han kom på fredagen från sin farmor som haft honom hela veckan och nu byttes vi av. Vi gick och väntade på uppdatering från Janelle och Simon som på eftermiddagen äntligen kommit in och påbörjat det hela. Det snackades på i vår familjechatt och allt verkade rätt lugnt. När inget meddelande om en nyfödd fanns i gruppen när man vaknade på lördagsmorgonen så sätter ju en liten tagg av oro sig, men det hade man ju inte behövt. På eftermiddagen föddes lillskruttan:)

”Jag ringer snart”, skrev Simon i gruppen och sen blev det tvärtyst och här satt vi samlade och väntade ivrigt:) Några timmar(!) senare ringde de på FaceTime och det var ju inga konstigheter, bara barnmorskor som skulle prata och greja och sen flyttades de över till BB. Sånt som tar tid helt enkelt. Äntligen fick vi höra, och se den lilla som redan som några timmar gammal facetajmade:)

Kass bild men söt unge!

Janelle hade fått feber, en infektion som behandlades med antibiotika, och var helt superslut. Men lycklig ♥ Det blev en lång och utdragen förlossning men hon slapp snitt. Flora mår finfint, och verkar mest äta och sova, precis som sig bör när man är bara dagar gammal. De blev kvar på BB några dygn, och har precis kommit hem, och vi har beslutat att vi kommer med Jack i morgon. Det för att de ska få landa lite, och för att de ska tillbaka till sjukhuset i morgon för prover och viktkoll, Flora går ner lite för mycket, men min egen erfarenhet säger att det kommer reda sig. Hon är stor och fin och har en så otroligt pigg blick när hon är vaken.

Min mamma sa när jag berättade för henne att om Flora bara blir som min mormor så blir hon en rekorderlig kvinna, och det tror jag det. Blir man ens i närheten av den person som min mormor var så är det mer än tillräckligt. Hon var fantastisk:)

Jack har lite svårt att fatta det hela, det ligger en bebis där, han vet ju att det är han lillasyster men att förstå är en annan sak. Han är glad över att hon äntligen är här, men jag tror han trodde att hon skulle vara mer kul. Han sa att han trodde hon skulle vara större:D Han kommer garanterat älska henne när han väl får se och hålla henne, och sen ledsna på henne när hon skriker, precis som det ska vara:)

Nu känns det som det här standby-läget man har befunnit sig i en tid är över:) och man kan planera igen. Det är inte ens jag som fått barn, men ändå känner jag att jag behöver finnas tillgänglig och inte kan dra iväg nånstans. Nu har vi ju haft Jack här också iofs:) Vi har haft det bra, han har blivit underhållen, vi har spelat spel, åkt och badat, promenerat och jadå – glott på tv;)

Jag har hela huset fullt av folk, Corrinda och Zehro är här, och det märks att syskonen gillar att hon/de är hemma, för det är plötsligt mycket mer intressant att göra saker ihop, vilket är trevligt och bara att njuta av. Igår var jag dock tvungen att ge mig ut på promenad ensam, har suttit still alldeles otroligt onödigt mycket:) och har skaplig overload av ljud mellan varven. När de var små kunde jag enkelt stänga öronen och låta dem vara för sig själva, men nu vill jag ju höra allt:D

Nu ska jag gå ut i skogen och plocka blåbär! Ha det så gott så återkommer jag snart:)

 

 

Solen strålar, och jag är helt chockad över att dagen gått över i kväll! Jag har suttit böjd över en virkning och fäst en miljon trådar samt virkat ihop rutor, trodde klockan var två kanske, men råkade notera att den var halv fem! Ojdå:D

Det var kallt och regnigt när jag tog paus för att äta frukost, ett par timmar efter att jag gått upp, och jag har suttit och grejat och lyssnat på bok. Herregud så timmarna kan rinna iväg.

Jag hade tänkt åka och gymma men det kan jag glömma för jag har lite ont i halsen, det gillar jag inte, men hoppas det ger med sig. Det kommer och går lite, så förhoppningsvis försvinner det. Fast det är sommar så är folk fortsatt förkylda och det är ju lite ovanligt, men sommaren har ju varit rätt kall och blöt, tills för några veckor sen.

Något jag har ovanligt gott om i år är – flugor. Alltså:/ De är så många och jag har på allvar funderat om något dött och ligger och ruttnar nånstans, men hittar inget ovanligt. Idag när vi satt ute och åt middag fick jag vifta energiskt med flugsmällaren över maten annars satte de sig direkt. De är hemska! Är det bara hos mig tro? Eller är det ett flugrikt år? Det kan kanske bero på de nya sopkärlen vi fått, som inte är speciellt bra. På syrrans gata har var och varannan boende fått skura ur dem på grund av fluglarver som krälar i hela tunnan, eftersom komposten inte töms riktigt. Här har jag inte sett det, men fan så det luktar när man går förbi. Hatar stanken av ruttnande mat. I solgass jäser det ju till sig direkt, och komposten hämtas varannan vecka. Jag har inte speciellt mkt matrester, vi är rätt bra på att göra av med det, men det händer ju. Saker som jag vet luktar riktigt illa slås in i dubbla påsar och sen plast, och åker i restavfall. Om det inte råkar vara tömning av kompost dagen efter.

Fy.

Vet ni vad jag gjorde igår förresten? Nej, det kan ju inte ni göra:) Men jag fick för mig att jag skulle färga fransar och ögonbryn, det har jag aldrig gjort förr. Eftersom jag ser ut som ett genomskinligt träsktroll utan mascara så tänkte jag att om fransarna iaf är mörkare så skulle det hjälpa upp lite. Nu vet jag inte om det blev så stor skillnad på dem, kanske var onödigt feg, men ögonbrynen är helt okey. Där har jag ju hört skräckhistorier om hur folk får svarta sniglar över ögonen, men det är ingen hemma som reagerat så jag antar att det är i spektrat OK:)

Lovelia kom hem idag efter att ha bilat fram och tillbaka till nånstans i Tyskland. Hennes pojkvän, Axel, tävlar i nåt som jag tror heter SlopeStyle, nån slags vansinnig akrobatik med en cykel. Det är hopp och snurr och ser helt livsfarligt ut, och mycket riktigt har han skador hela tiden som gör ont ända in i själen. På mig alltså:D han är rätt cool med dem. De hör till. Han kom tvåa och om jag fattade rätt så är han 38 i världen i alla årsklasser. I sin egen är han etta. Det är så kul att det går bra:)

Corrinda kommer hem hit igen i morgon, för att hälsa på den nyfödda lilla, som ännu inte gjort entré, men det är vräkning inom kort:) Sen tror jag att hon åker hem en sväng för att sen komma tillbaka. De bor i en lägenhet utan balkong, och när Zehro börjar jobba har hon några veckor kvar innan skolan börjar, och då är det läge för att hänga med oss. Underbart och härligt!

De kom hem från Grekland i går, eller förrgår kanske, och hade haft en fantastisk vecka.

Syrran åkte idag till NordMakedonien … ja, jag vet, ett märkligt land kanske att bara dra till, men hon har en kompis som jobbar där över sommaren som hon ska hälsa på:) Novalie är i England igen ett tag, Lovelia och Axel drar till Barcelona om nån vecka, Trixie var i Kroatien och Jordan i Tyskland/Nederländerna, så att eeeeee – det borde vara så att jag, Jamie och Robban åker iväg utomlands:D Men ibland får man inte som man vill, å andra sidan är jag helt nöjd med om det är sol och varmt här hemma! Jag vill ju åka tillbaka till husvagnen också men har varit på standby först och sen regnade det.

Oj vilket svammel… Sorry.

Jag ska snart ge mig ut på en promenad med Doris, dagen har som sagt gått i ett och jag har väl ungefär tio steg eller så. Igår hoppade jag hopprep för att få lite motion och rörelse och det kanske jag gör idag igen. Jag är inte suverän på det så det krävs övning;) Det är kul, men ack så jobbigt. Men det är det jag vill åt, flåset.

Men hörrni, jag avslutar, och så återkommer jag snart, det var nåt jag skulle säga, men det har blåst bort totalt:)

Hörs snart!