Tillbaka till Göteborg!

Vi hade larmet på nio, och segade oss upp. Jag sov supergott! Sängen var mjuk, riktigt ordentligt mjuk, och jag tror att det är vad min kropp behöver. Vi gjorde oss snabbt i ordning och gick ner till frukosten.

Inget fancy, men jäkligt gott:) Vi satt ute och käkade, och tog god tid på oss.

Sen tillbaka upp på rummet för att borsta tänder och sätta i linserna som jag glömt, innan vi promenerade bort till Haga. Det ligger nära där vi bodde, och vi gick in och ut ur butikerna. Om jag inte har fel så är det Göteborgs Gamla stan? Massor av små charmiga butiker och mat och fikaställen.

Synd att vi var proppmätta efter frukosten. Eller tur:)

När vi avverkat Haga så drog vi oss ner till stan, för att sen ta buss hem igen.

Fräscha till sig, byta kläder och sen buss tillbaka.

Hela helgen, på tågen ner och var vi än gått, så har vi mött massor av människor i Guns n´roses tröjor:) Det ger lite av en sammanhållning med totala främlingar. Man byter gärna några ord.Rätt mäktigt:)

Här på ett hotell för att kissa:D Jag HATAR bajamajor.

Jag får ont i själen av att behöva gå på en sådan, givetvis bättre än att det inte finns nån möjlighet alls, men jag tycker de är vedervärdiga. Alltså passar man på att gå på riktig toa när man kan.

Mina byxor kommer från Cellbes och var grymma:) Tunna, svala och snygga. Dessutom med ficka där mobilen fick plats:) Bra köp.

Vi skulle äta innan, men som vanligt blir det fel med maten för oss:) Vi gick till 7eleven och syrran käkade en korv medan jag köpte två bananer. Åt den ena. Jag var inte det minsta lilla pyttehungrig.

Jag som missade event-tishan från Stockholm, ställde mig genast i merch-kön när vi kom till arenan, och har nu en där det står Gothenburg på:) och en till….hehe.

Visar sen när jag fotat, de är självklart snygga, med den loggan är det omöjligt att vara något annat.

När vi väl kom in efter att fått armband och securitycheckats ( om än bara en vanlig klappa utanpå kläderna, och titta i väskan, ingen metalldetektorbåge?) så hittade vi en vattentoa precis vid ingången:) Whihooo! På Bruce Springsteen fick vi inte gå där utan var tvungna att gå skitlångt till ett område med hundratals bajamajor. Snacka om ångest i mängd liksom;)

Vi klämde ur några droppar till, och sen var kroppen faktiskt snäll och lät bli att bli kissnödig på alla timmar vi sen stod där:) Tack.

Vi hade ju bästa ståplatserna, bara att ställa sig nära.

Sen är det vänta-dags. Ju närmare det kommer till utsatt starttid, ju jobbigare blir folk, det ska trängas och knuffas och det blir alltid bråk och tjafs mellan några.

Jag vill också passa på att lufta mitt missnöje med andra kvinnor:)

Jag vill inte ha någons kropp tryckt emot min. Hu. När man kliver ett steg fram för att släppa förbi någon bakom sig, ge lite utrymme till dem, och tjejen i fråga stannar, nästan på mina fötter och definitivt med sina bröst pressade mot min rygg. Och sin mage, och sin rumpa när hon vände sig om, men sen tillbaka med brösten. Jag känner mig nästan lite kränkt här;) Hon stod alltså och tryckte sig emot mig bakifrån, fast det inte direkt var trångt för henne. Bara för mig som stod med näsan i nacken på killen framför och försökte hålla avstånd. Om jag måste välja så känns helt klart en man mer naturligt att vara så nära, än en kvinna. Nu föredrar jag att slippa den sortens närkontakt även med främmande män, men det är heller aldrig ett problem. Nu visste jag inte riktigt vad jag skulle göra eller säga ju…”Hey, kan du ta dina boobies från min rygg” lät liksom lite märkligt. Till sist gick hon vidare, jag antar att det var nån slags manöver för att jag skulle flytta mig kanske, men nä.

Två andra tanter, för de var nästan i min ålder, gav sig till att hoppa under konserten, på mig, så att deras fladdrande behag liksom omslöt hela mig. Men för helvete….? Mannen som stod intill mig flyttade sig kvickt när han fick lite för mycket kvinnliga kurvor tryckt i ryggen.

Jag säger ju nu inte att man inte får hoppa och dansa, det SKA man absolut göra! Bara inte på nån annan. Men det är så svårt att respektera andra människor.

Nog om det. Jag har bara fått väldigt mycket för mycket mjuka bröstchocker;)

Förband var det såklart!

Första hette Tyler Bryant & the shakedown. Riktigt bra:)

Och sångaren var så jäkla lik någon, från dåtiden. det är den mörka killen i mitten.

Vi har inte kommit på vem än., men det är liksom en kopia av nån gammal goding. Nån som vet?

Sen kom Graveyard. Svenskar:)

Och de är ju helt ok:)

Men det är ju ändå huvudbandet man vill se. Guns n´roses har en rätt fräsig grafik bakom scenen, och nu var det som ett dataspel med en stridsvagn som åkte runt och sköt på zombies eller vad det var.

Loggan öppnades sen och visade ett skelett som viftade med en guns n´roses flagga:) Finns på film på instagram.

Not in this lifetime, heter turnén. Det för att det var så de sa, Axl och Slash när de blev osams för hundra år sen, de skulle inte spela ihop igen under den här livstiden minsann. Nä, men vilken tur att man alltid får en chans att göra om och göra rätt:D

Till sist klev de så på, och möttes av jubel. Det var inte riktigt lika maffigt som i Stockholm, men det var inomhus så ljudet från publiken när de klev på liksom bara rullade fram, det var som en våg som sköljde över en där man stod:) Här försvann det väl ut i rymden, men det var oerhört starkt ändå.

Duff, han är så cool att det inte är klokt. Snygg är han också:)

Axl är ju som en liten charmgosse, med energi som en Duracellkanin och när han plirar lite med ögonen så ser han så busig ut. Och Slash, ja men han är ju kung över sin gitarr, och svinball.

Axl byter kläder hela tiden, men vad annat ska han göra medan Slash briljerar med gitarrsolon? Duff hade en tisha som det stod Hisingen på, sen bytte han till en med Hellacopters logga, för att avsluta i en Sweden tröja:)

Slash byter inte kläder. Det är inte för kungar:) Han tog av sig västen, sen fick det räcka.

De rockade och röjde. 

Efter varje låt så bugade Axl. Väldigt majestätiskt och såg väluppfostrat ut:)

Här är det Coma. 

Ja, det blir ju inte så bra bilder när det är massa ljus och grejor. Det blev några hyfsade när det ännu var ljust ute, men ju länge kvällen gick ju sämre blev det att fota. Men, vad gör det:)

Man får väl hålla till godo:)

Vi stod bra till, men lyckades som alltid hamna bakom längdrekordsreserven:) Herregud att det alltid är samma visa. Jag är 169 ståtliga centimeter över havet, och inte speciellt kort, men mot snubbar på 190-strecket ligger man i lä. Första delen av konserten såg jag skitdåligt, och hade tjejers bröst tryckta mot mig;) så jag var inte jättehappy;) men sen flyttade långskånkarna ifrån varandra och då såg jag superbra:)

Helt hopplöst att fånga de alla tre på bild samtidigt, de stod antingen för långt ifrån varandra eller så vände sig nån om eller så stod de inte still. Eller det gör det ju inte, de rör sig konstant.

Det var massor av solon av både Slash och den andra gitarristen som heter Richard nånting. Jag gillar solon, det är maffigt. Och han är verkligen svinduktig.

När det började närma sig att de spelat i två timmar så trodde jag de skulle börja runda av. Jag kan inte påminna mig att de körde så mycket längre än så i Stockholm, men kan ha fel:) Lite orolig blev jag att de inte skulle köra flera av låtarna man absolut vill höra, men vet ju aldrig, de har turnerat i två år de kanske är less liksom:) Ändrat och strukit och lagt till annat.

Men då lade de i nästa växel och sen bara ökade de:) De vet hur man gör, det är nåt som är säkert. De bara öste på med bra låtar. Sista halvtimmen var som ett enda stigande crescendo som sen exploderade med fyrverkerier och blågult konfetti:)

Coola grafikbilder i bakgrunden, som sagt.

Och det här är snyggt. När de står framför sig själva som gigantiska på skärmarna.

I tre och en halv timme spelade de. Mäktigt. Så jäkla bra!

Axl har en så härlig röst, han är tydligen den manlige sångare vars röst spänner över det bredaste registret. Från falsettpip till bastoner. Lägg till att han även gärna tar till det nasala och väsande hesa viskande, så har man en ganska bra förklaring till att han är cool. Han är för övrigt gammal gosskörpojke:D

Jag har inget sånt här tydligt minne av var och vad jag först hörde med Guns n´roses. Jag minns exakt var jag var när jag hörde Bon Jovi första gången. Det var i Vaksala skolan och en tjej hade en walkman med dem, och lät mig lyssna på Runaway. Ja, och sen var jag fast:) Men med Guns kommer jag inte riktigt ihåg, men jag hade alltid MTV på och såg deras videor. För det var så MTV var på dåtiden, en musikkanal. Jag älskar musikvideos från då. Deras är svinbra:)

Guns n´roses har funnits med mig sen de började, och deras musik har såklart betytt massor. Och med tanke på att det i publiken både fanns äldre än mig, och väldigt mycket yngre, shitloads av tonåringar och unga vuxna, så bevisar det ju att min musiksmak är bra och hållbar:)

Ja, och att deras musik såklart är hållbar:)

Jag kommer inte ihåg i vilken ordning de spelade låtarna, men alla som man vill höra var med. Duff kör skiten ur alla med Attitude( some fucking attitude)och Civil war, Welcome to the jungle, Sweet child o mine, Estranged …alla är med.

Jag älskar ju I used to love her ( but I had to kill her) för att den är så jäkla kul:) Fattar man inte så fattar man inte, men det finns en story bakom. Och det handlar inte om nån gammal flickvän, utan ska vara om Axls hund. Eller:)?

I alla fall. Tre och en halv timme maffig hårdrock är fan inte illa. Det är grymt.

Och finalen…oh sweat Lord, det går inte att beskriva. Titta på min instagram så ser ni en bit från den, finns klipp från låtarna med.

Jag älskar att gå på konsert, och köper rakt av  att det inte är lika bra ljud som på skiva, eller att det är lite flåsigt mellan varven, det är det som är charmen ju. Men kritikerna hänger upp sig på det, som att de själva skulle kunna göra det bättre liksom;) Jag är mer än nöjd med vad Guns n´roses bjöd på. Det var magi.

Jag kommer hänga på låset om de kommer igen. Självklart! Men tills dess så kan jag leva gott på de här minnena. ♥Ont i fötterna var bara förnamnet sen. Men vi traskade tillsammans med övriga 64289 personer ner mot stan. Mcd för mat, för nu jäklar var jag så hungrig att jag höll på att storkna:)

Efter att ha gått lite vilse på vägen hem som vanligt, så kom vi hem till Slottsskogen, där vi satt länge och pratade, kollade igenom bilder och lyssnade på videos.

En härlig lyckokänsla i bröstet som stannar kvar:) Det är då man vet att det var bra, när det känns bra långt efteråt♥

Tack Guns n´roses!!!!