Allmänt

Parken Zoo:)

I söndags packade vi in oss i bilen och ställde gpsén på Eskilstuna. Vi skulle på invigning av Parken Zoo:)

Loppi, världens bästa Loppi ♥ höll i eventet och gjorde det som vanligt med bravur:)

Det var många år sen jag var på den här djurparken, kan ha varit när Robban och Corrinda var små, så det är minst tio år sen, och det jag kom ihåg från då var de vita tigrarna och Fantomen. Inget av dem fanns kvar;)

Och mina barn undrar vem Fantomen är… dagens unga alltså;)

Jag vet att många har negativa åsikter om djurparker, men jag kan inte se att det är något fel i det om man sköter om sina djur och ger dem ett drägligt liv. Jag har sett vidriga djurparker i Thailand där man helst bara ville skjuta de stackars tigrarna rakt av där de gick i  burar som var bara aningens högre än de själva och långa..som labyrinter. Jag har även sett dolphinerescue i Las Vegas, där de räddade delfiner och hade nåt avancerat program. Det finns stora skillnader.

De svenska djurparkerna står ändå under hårda krav, från både myndigheter och allmänhet så jag tror att de sköts väldigt bra. Och ja…just den här djurparken klantade sig ju rätt rejält för några år sen, men det handlar ju om styrelsen, som fick sparken.

Och det jag såg i söndags, det är välskötta djur med glimt i ögonen, nyfikna och trygga. Djurparker fyller en viktig funktion i att se till så att de utrotningshotade arterna fortplantas.

Med det sagt så kanske vi kan skippa de tråkiga kommentarerna om djurparker:)

 

Vi klev upp vid sju och åkte vid åtta. Jag fick bara med mig de fem små och syrran. Både Janelle och Patricia hade tänkt haka på, men så blev det jobb och sjukdom i stället:(

Men då kunde vi åka i en bil och det är trevligt, så inget ont som inte har nåt gott med sig.

Vi kom fram i perfekt tid, det öppnade tio och vi traskade in strax efteråt, och blev välkomnade av Loppitjejer och maskotar:

parken zoo

Novalie smet undan:)

Det obligatoriska förmaningstalet: – Sköt er nu, försvinn inte, skrik inte, spring inte;)

parken zooHaha, närrå, det var bara väntan på att bli fotade:) och så kom en tiger och frågade om de ville ha bananer… och det var de inte alls sugna på:)

parken zoo

Vi traskade in, tog en skrinda och lastade av våra saker. Jag saknar att ha vagn med mig! Där hade jag alltid allt jag behövde, nu måste jag packa rygga. I och för sig får jag inte plats med en vagn i bilen heller nu för tiden… men ändå, Uppfinn en drag grej som man skjuter framför sig tack:) Ingen dramaten eller kärra, det är tungt och ojämn belastning att dra bakom sig. Rygga funkar finfint så jag bara gnäller lite;)

Man kan gå två vägar när man kommer in, den ena leder direkt till nöjesfältet med karuseller, men den måste vi spara till sist för annars fastnar vi där, så vi tog vägen till djurparken.

parken zoo

Maskotarna showade.

parken zoo

Först hamnade vi hos Pumba och hans polare:)

parken zoo

Riktiga vårtsvin gick här bakom, men de hade trynet ner i backen hela tiden så de hamnade inte på bild, men oj så söta de är!

Jag har filmat en hel del, ska klippa ihop det bara så kommer det på Youtube sen!

Sen var det dags för lejonen att få käk. En hanne och två honor. Hanen heter Aslan som sig bör för ett ståtligt djur ♥ Det är fotat genom tjockt glas.

IMG_3244 IMG_3246 parken zoo aslan

Helt makalöst vilken styrka de här djuren besitter. Det var ett rejält köttstycke och han slet sönder det med inte allt för stort besvär. Lika mycket som jag tycker lejon är fantastiska, även om jag har stor respekt för dem, lika läskiga tycker jag komodovaraner är….

parken zoo komodovaranDen här är STOR. Över en meter lång…En riktig killer…brrr.

Och så mina absoluta favoriter, apor i alla former. Jag älskar apor. Speciellt de mindre varianterna 🙂

IMG_3257 parken zoo

 

Vi fick klappa skäggagamen Roger:)parken zoo

 

Så kom vi fram till de här ståtliga vackra djuren:

IMG_3270 parken zoo

Nu är jag lite osäker, men tror att det var denna som syrran och två andra vuxna hade dragkamp med:)

De fick stå på utsidan av hägnet och dra i ett rep där det satt ett stycke kött i andra änden så att den här kompisen skulle få jaga sitt byte. Djuret väger 4o kg och tre vuxna sa att det var som att försöka flytta ett stenblock. Stumt:)

Dags för mat, och den intogs på Pampas, där man fick montera ihop sina egna hamburgare efter tycke och smak. Man fick en burgare med bröd och strips, och sne fick man välja tillbehör själv. Perfekt för oss som har ungar som inte äter det och det och det…. Alla fick som de ville, och alla åt med god aptit.

P5011729 parken zoo pampas

Och här blev jag riktigt starstrucked:)

Först såg jag en av dansarna i Let´s dance, Kristjan Lootus ( stavas kanske inte så) och Trixie som gillar det blev sådär wow, sen kom Tobbe Trollkarl och ungarna woawade. Sen stod plötsligt Richard Herrey framför mig, min gamla kärlek när jag var typ 13:) Då wooooowade jag;) Men sen… sen tittade jag framåt igen och fastnade i en blick så varm och välbekant att jag nästan nickade till hälsning innan jag insåg att det var Ingemar Stenmark. DÅ blev jag starstrucked:) Ingemar Stenmark alltså…när han åkte slalom stannade ju Sverige. Vi fick gå ifrån lektionerna för att kolla på hans åk ju:) Det är stort.

Syrran var lika förstummad hon där hon stod med en kopp kaffe i var hand och väntade på mig:)

Ungarna hade noll koll på vem han var, men möjligen mindes Trixie att han dansat i Lets dance han med.

Jaja.

Vidare till nöjesparken, tiden rusade iväg och barnen var tvungna att få åka. Jag konstaterade redan efter en timme att vi var absolut tvingade att åka tillbaka i sommar, jag hann inte alls med som jag ville:)

Ungarna hade inget emot det när jag presenterade idén för dem, så vi kommer tillbaka. Det var lagom långt att åka, och vi gillade att det var lite annorlunda djur. Miniflodhästar, fossa, komodovaran, tigrar, lejon, vårtsvin osv.

Nöjesfältet lockar alltid, ungarna älskar karuseller:)

P5011730

P5011731 IMG_9990

Alla älskar radiobilar, och det är så kul att man kan krocka med varandra:)IMG_3276

IMG_3281 IMG_3289 IMG_3295
IMG_3298 IMG_3317

Försökte flörta med Kristjan men han var svårt svårflörtad;) Men snackade lite iaf, hans barn hade så vackra namn, men nu har jag glömt vad:)
IMG_3319

parken zooOch så fort turen var slut så rusade de ut för att åka igen. Och igen. Och igen…:)

Mirka och Peter var där, och våra kids hade tävling familjevis i radiobilkörning:) Deras killar hävdar att de vann..men alltså… Vi vann ju;)

Och vi vann även på chokladhjulet:)

parken zoo

Jamies bricka, så han tycker ju att det är hans vinst:)

Han körde upp för körkort åxå:

parken zoo

Man vet att ungarna har roligt när de kommer och ser ut såhär på kinden och inte fattar vad man menar när man frågar vad som hänt??

parken zooJordan har noll ide om vad som hänt:) och han brukar kunna vara lite pipig ibland.

Allt för snart var dagen slut, och karusellerna stängde, så vi drog oss mot utgången. Tackade för oss, sa att vi snart kommer tillbaka, och fick ballonger:)

IMG_3332

 

I parken har de nytt för i år Lemurernas värld. Där kan man gå omkring bland lösa lemurer, och nu var de lite avvaktande eftersom de precis flyttat dit, men kommer nog tina upp. Lemurer är en annan favorit 🙂parken zooVi hade en fantastisk härlig dag på Parken Zoo, och vill tacka Loppi för inbjudan, och säga tack till parken för att den var fin, välplanerad, fräsch och kändes schysst på alla sätt och vis.

Vi kommer snart tillbaka, som sagt:)

parken zoo

 

 

 

Kommentera

  1. sofie

    Tips till er Carola är att kanske ta med husvagnen och bo på deras camping som ligger precis bredvid. Mysigt ställe med bra kombinationspriser på boende inträde och även inträde till deras bassänger… var där för några år sen och det var toppen… då kan man kolla djuren på deras nattöppet oxå.. 🙂

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Vi kan inte dra runt på vagnen tyvärr. Jag har inget drag på min bil utan lånar pappas och drar den på plats. Hans bil rymmer inte oss alla. Vi får vackert ställa oss och stå kvar några veckor på samma ställe 🙂
      Men till e-Tuna var det inga problem att köra fram och tillbaka:)

Allmänt

Snart :)

Jag har haft en fullspäckad helg och det är ju trevligt, men jag har inte hunnit med er. I dag hade jag fullt upp med att feedbacka och skriva om mina artiklar efter den feedback jag själv fått, men nu är de inlämnade till lärarna. Bära eller brista!

Jag återkommer i morgon, har massa kul att berätta ju:)

Lite majbrasa, lite djur, lite köra bil:) Lite så helt enkelt.

Tillbaka ordentligt i morgon alltså!

Men måste visa mina nya skor, jag är kär:)

  Snikvarianten från Lejon och Skopunkten, jag nöter alldeles för konstigt på skor för att köpa svindyra och får nöja mig med budget:)
Som jag iofs alltid gör;) jag är noll intresserad av att pröjsa för ett märke.

De akutköptes i lördags för att mina gamla fått hål i sulan och jag måste ha vettiga skor på söndagen. Egentligen borde jag tänka väldigt mkt mer på skor, eftersom jag har så ont i mina fötter, eller den ena iaf. Den andra är bara annorlunda;)

Jag plockade åt mig ett par lika som jag hade, och vet att jag gillar, men Novalie provade ett par sådana här, och ni vet hur det är.. Skopunkten ta tre betala för två.. Jag kan liksom inte INTE ta tre:) Så jag provade jag med och blev alltså tokkär! Jäklar så sköna:)

En hel dag på fötter sen på söndagen och inte ont:) Vare sig skoskav, klämont eller nåt annat ont. Som att gå barfota på moln:)

Lätta som dunfjun och supersköna.

Inte svettiga heller. Tror de fanns i rosa med… 😉 behöver nog ett par att byta med ..;)

Så det blir dagens tips:)

Och godnatt, vi hörs i morgon ❤️ 

Natti natti

Kommentera

  1. Louise

    Har likadana,supersköna!Nackdelen är att det redan gått hål i sulan under skon efter knappt 3 veckor…:(

  2. Monica

    Jag har ett par skor från Asics som ser exakt likadana ut och som jag också älskar, får kanske kika in på Skopunkten och prova ett par skor. Jag använder en sportsula i från Footlab som gör dämpningen ännu bättre…rekommenderas verkligen!!!

Allmänt

Youtube igen:)

Mitt i natten kan man sova, eller så kan man redigera Youtubeklipp:)

Kolla om ni vill, gilla om ni vill och prenumerera så känner jag mig manad att göra fler och roligare videos:)

Jag går och sover nu då:)

Natti natti:)

Kommentera

  1. Anne

    Prenumererar aldrig på kanaler så jag skriver här i stället: FORTSÄTT! Ni är så fina och gör en glad och varm i hjärtat!

  2. GC

    Va roligt att se er. Va duktiga ni är på att få ihop alla studsmattorna. Va fin du är Carola. Ser ut som en 25 åring. Fortsätt med videosarna. Jättekul.

  3. Jenny

    Har inte läst bloggar på ett tag och läste först nu om Zlatan. Har själv fyra ”pälsklingar” och tårarna rinner när jag läser ditt inlägg. Beklagar verkligen och hoppas att de andra får vara friska länge, länge! Varm kram

  4. russintanten

    Fortsätt göra youthubeklipp. Har läst om hur du gör när du sätter upp studsmattorna,men nu förstår jag hur det går till.

  5. Katarina Persson

    Alltså, jag blir ju bara så glad i själen då jag ser dig o dina barn. Lycka att ha en så underbar familj. Kramar från en mor med 4 barn .

Allmänt

Fotoläxa:)

Sådärja! Jag har skickat in mitt första utkast, till sista uppgiften på journalistiken:)

I går kväll tänkte jag att det blir bara skräp det här, men så ändrade jag lite på följden i texten och vips kändes det som att det föll på plats. Det är fortfarande inte toppen, men det är vad det är:)

Det ingick även en fotouppgift, och antingen fick vi fota ett yrke eller koppla det till våra artiklar.

Jag tyckte det skulle vara en strålande spännande idé att skriva om ungdomar och sociala medier…och det var det ju inte, det var mest tråååååkigt. Inte har jag ju direkt många inom yrkeslivet sådär inpå knutarna som jag kan fota heller, och de jobbar på kontor så inte så extremt enkelt att få till nåt kul. Alltså kommenderade jag ut Novalie med en mobil:)

NovalieDetta skulle föreställa min ”dragarbild”. Det är en bild med en tom yta där man kan sätta ett stycke text.

Och detta var en annan vinkel.

Novalie

Förutom att Novalie är fin som alltid så suger ju bilderna, men så blev det:)

För att smöra lite så slängde jag med en bild på Doris

doris the dog

Jag har fått lära mig att bilder på söta djur alltid funkar;) så vi får väl se.

Vi står inför omflyttningar här hemma. Jag bävar samtidigt som jag tycker det är kul. Patricia har fått för sig att hon ska byta rum. Igen. Tillbaka till det hon hade förut, där det sprang möss i ytterväggen och lät som det satt minst en stor fet commodovaran och tuggade smådjur;) Nu har hon glömt det, och har planer på att måla om och lägga nytt golv. Med HON menar hon alltså mamma:)

Närrå, men vi lär ju hjälpas åt. Idag kom det hem en ny säng, 140cm som hon köpt, så det blir kanon när jag ska ligga därinne och prata i telefon och dricka kaffe;) Den gamla sängen ska visst in till Robban vilket innebär att vi får använda skohorn för att få in den, efter att han städat sitt rum. Det är kul med ommöbleringar, man rensar ut en massa men det blir en jäkla massa jobb. Jag har ju fortfarande inte fått klart i källaren…

Orkar inte ens berätta..men mister J är inte ett under av snabbhet direkt. Jag ska nog messa Mr Rörmokare Melin undercover, direkt i stället, det har liksom tagit en vecka igen nu.

 

Efter kyrkis idag kom mamma och pappa och passade Jamie så jag kunde åka till Dau och fixa fransarna.

dalmakeupHon är både suveränt duktig, lätt på handen ( märks knappt att hon grejar) och snabb. En timme tog det att fixa nya fina fransar och nu har jag lovat att inte gråta och gnugga  mig i ögonen;)

På väg hem lade jag märke till att Valborgsfirandet börjat i Uppsala. Jag vet inte i vilken ordning de kommer, men det är Skvalborg, Valborg, Festivalborg och Kvalborg som firas, tror jag?  Jag har absolut ingen aning om vad man gör, men misstänker att det innebär ganska mycket träning av biceps – häva öl och shotta;) Har jag fel? Men jag har aldrig varit student i den här stan ju! Jag började jobba efter gymnasiet, på sjukhuset vilket innebär att man liksom jobbar när andra festar, och inte har tillgång till nationerna som en student. Jag hade kul ändå, om jag var ledig:)

På lördag har vi planerat att se en majbrasa det är allt. Om vädret är fint och jag känner för att trängas och spendera pengar så kanske jag tar med miniligan ner på stan och hänger lite. Mest troligt hittar vi nåt annat att göra:)

I morgon har barnen Kulturdagen på sin skola. Föräldrar bjuds in för att se lite uppträdanden, utställningar och sånt, och det säljs fika och hålls loppis. Brukar vara trevligt! Förra året var det nån konstig variant av det, på kvällen eftersom vi ju inte är på vår vanliga skola, och det var riktigt uselt. Men i år kör de som vanligt fast på en annan skola då;) Efter sommaren är lokalerna sanerade och vi får komma tillbaka till vår gamla vanliga skola, äntligen! De är nästan lika kvicka som mina hantverkare…har tagit över två år tror jag… och merparten av tiden har det bara stått och väntat på beslut… Tungrott.

Men snart är ordningen återställd:)

Vi hoppas på en trevlig dag i morgon, ungarna ser fram emot det och de har planerat massor. Jag hade visst åtagit mig att baka blev jag påmind om igår…Jag hade allt annat än tid med det, mitt uppe i skrivandet, men det var ju bara att svänga ihop en långpanna med nån mjuk kaka. Min ugn är 90 cm bred istf standard 60cm, så min långpanna är ju följaktligen större än normalt:) Perfekt att baka i långpanna med andra ord.

Sen fick jag leta plastlådor att förpacka dem i och eftersom det inte är helt säkert att de hittar hem igen vill jag ju knappast ha mina bästa:) men till sist hittade jag och fick ordning på det.

Nu ska jag hoppa i säng, funderar på att ta en promenad till skolan i morgon för att slippa krångla med parkering, men behöver samtidigt handla så vi får se.

Och det var en märklig mening?  Men jag är trött:)

Vi hörs i morgon!

Natti natti 🙂

Kommentera

  1. carina H

    Roligt att möblera om, särskilt när ungarna säger att dom skall göra detta men den största lotten faller oftast på oss mer vuxna. vilken söt bild på Doris, var ett tag man fick se bilder på henne, så om tid och lust så ser jag gärna fler bilder av lilla fröken, hon har väl vuxit klart nu eller? hur gammal är hon nu? Du fixar ögonen och nu skall jag ner och fixa mina naglar. i kväll soffhäng med lets dance. Ha en trevlig helg.

  2. Kristina

    Hej Carola!

    Ett litet vänligt tips angående fotouppgiften(r) är att tänka på fotovinklar och ”rensa” i bakgrunden och på det som inte är så relevant för själva uttrycket i bilden. I dessa bilder till exempel hade jag antingen flyttat på kartongen bakom i första bilden eller tagit från en annan vinkel så kartongen inte syntes (bild 1).
    I bild 2 hade jag tagit en mera närbild på Novalie och kameran så inte den öppna dörren och krukan syntes eller tagit bilden lite mera ”uppifrån” så inget av bakgrunden syntes, bara själva koncentrationen ”ungdom-mobil”.
    Kram Kristina

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Jodå jag vet hur det ska vara, men hade noll tid/lust/engagemang att fixa:)
      Bilderna jag skickade in är redigerade, inte lika stökiga 😉

      1. Kristina

        Förstår det verkligen…kom att tänka på sen jag skrivit att egentligen vet ju inte jag vad du ville uttrycka med bilderna…kanske just det att ungdomar i allmänhet brukar slukas av t.ex mobilen så till den grad att man inte bryr sig så mycket om omgivningen ;)…då är det ju klockrent uttryckt :)!
        All kärlek/Kristina

        1. Syrran

          Älskar bild 1!
          O tycker att både kartongen o cykeln gör att bilden känns levande. Hade det varit rensad o clean bakgrund hade den varit trist. Kanske ”finare”, men inte bättre (tycker jag) 🙂

Allmänt

Nya tag nu då.

Återigen tusen tack för att ni finns:) Tack för alla mail, mess och kommentarer. Tack för de fina vykorten som rasslade ner i brevlådan:)

vykortFantastiska människor! Jag önskar att jag hade er alla i mitt IRL liv:) Det har jag ju iofs på ett vis, men ni fattar hur jag menar.

Idag fick jag besked från Agria, och i princip täcker de hela veterinärkostnaden, mycket mer än vad jag trodde eftersom jag betalat självrisken en gång tidigare inom en 125 dagars period. Det är skönt, även om jag hellre pröjsat massor och fått ha honom kvar. Men nu är det inte så. Det är sorgset och tårarna trillar vid de mest oväntade tillfällen. Smulan får massor av kärlek men nog undrar hon vart brorsan är allt. Barnen var väldigt ledsna och grät första dagen men sen är det bra, det är ju jag som varit hemma 24/7 och nog saknar allra mest. Men det går bra, jag sitter ju inte och bölar dagarna i ända. Jag är otroligt glad över att Zlatan som först var jätterädd för Doris och bara sprang och gömde sig, bestämde sig för att det var faktiskt han som var kung. Det tog några månader när min lillkille inte vågade ligga i mitt knä och mysa eller sova hos mig, men sen så. Vassa klor, snabba slag och högljudda fräsningar och Doris backade:) Zlatan tog över både min huvudkudde och Doris hundsäng:)

Coola kissen ♥

Zlatan

Det kommer en jobbig sväng till, när vi hämtar hans aska. Vi valde en enskild kremering för att kunna samlas alla och säga farväl. Och nu gråter jag igen.. Hörrni! Det här går inte. Vi pratar inte mer om det här nu! 🙂

 

Det är lite som att livet jävlas med mig mest hela tiden. Det här var värst, men till varje stor uppgift jag haft att skriva på journalistiken så nog fan har något hänt som tar kraft och energi. För ett tag sen så var det ju när elektrikern lyckades koppla fel och alla vitvaror i köket gick sönder. Inget som inte löste sig, men har man bytt en kyl så vet man att det är en del att ta reda på… nu var det ju kyl, frys, micro, diskmaskin och kaffemaskin. Mitt skrivande fick nedprioriteras. Nu har vi den STORA slutuppgiften, och ingen ska ju tro att jag kommer göra mitt bästa arbete direkt. Deadline i morgon, tack för den. Inte kom jag igång i tid heller för det första, och sen alla oro för Zlatan och sen sorg. Dessutom är det lite andra grejor som tar fokus. Jag är förvisso typ klar med två av tre artiklar i en serie, men skulle behöva ringa och prata med folk och jag orkar inte.

Jag är inte jätteimponerad av att ringa folk. Det tar alltid emot lite, och jag vet inte varför:) Jo handlar det om jobbiga saker så visst, men det gäller allt. Lite vanlig hederlig telefonfobi kanske? Å andra sidan ringer jag hellre upp folk än söker upp dem. Märkligt;) När jag inte mår riktigt bra blir det såklart ännu värre.

Haha, patetiskt;)

Men skit samma! Jag kommer göra så gott jag kan, och det kommer förhoppningsvis räcka:)

 

I söndags spelade Corrinda basketfinal.

spalding cup

I Nacka sporthall. Uppsala mötte Alvik.

Mormor, morfar, syrran, Janelle, jag och de fyra minsta ungarna skulle åka och hade full planering. Det enda jag inte planerat med var migrän. Jag säger ju det, my life sucks. Vaknade med det, och tippade i mig piller, och en energidryck som nån sagt hjälper medicinerna på traven, men hade aldrig kunnat köra. Nu kunde ju morfar och syrran köra varsin bil och jag satt i bak och blundade hela vägen till Stockholm. Väl framme hade det släppt hyfsat, gjorde inte ont, men var lite sådär luddigt.

Givetjävlavis hamnade jag bredvid hallens gapkäring;)

Om hon kunnat sitta STILL åtminstone, men nope hon satt och gungade fram och tillbaka, jabbade med knutna nävar som en annan boxare och skrek matchen igenom. Antingen någon spelares namn, eller bara Jaaaaaaaaa!!! eller, och detta upprepades i samma sekund som våra tjejer skjutit i väg en boll, Varje gång.. – RETUUUUUUUUUUR!

Och klappade i händerna på ett hysteriskt sätt, det riktigt smällde som pistolskott…gahhh.

Men håll käften för fan jag blir ju döv.

Janelle satt fem platser bort och bara skakade på huvudet;) syrran snett nedanför och hon tyckte innerligt synd om mitt huvud. Jag säger inte att man inte får heja på sitt lag, självklart ska man det!! Men man kanske kan ha nån slags känsla för att inte vråla på ALLT? Och dessutom är det fult och osportsligt att skratta åt det andra lagets misstag, att hånas. Speciellt när det är barn/ ungdomar som spelar.

Eller egentligen så var det inte det som störde mig, utan det var det faktum att Alvik tog ledningen direkt och sen höll den. De var jätteduktiga. Men så fort de inte ledde med de ca 15 poäng som de hade som mest, så började den här morsan och en farsa framför att klaga på tjejerna. De satt och muttrade om att de inte kunde passa, att de måste dribbla, att de inte skulle göra si eller så. Alternativt klagade de på sekretariatet som inte skötte sig tydligen..

När de sen vann, så skrek de ju högt först, för att två sekunder senare börja gnälla om hur dåligt de skött sig.. Sånt gör mig så irriterad. Här gör tjejerna en  bra match, mot våra skitduktiga tjejer, det var en jämn match men Alvik hade den från början till slut. Varför inte vara glad över guldet, och njuta av det till nästa träning, då kan man ta upp det som bör förbättras. Eller vänta lite här…jag menar ju såklart att föräldrarna ska hålla tyst och låta tränaren sköta det;) För mest troligt var det bara gapiga päron. Jag undrar jag hur det låter när de träffar sina döttrar som vunnit finalen?

– Vi vann!!

– Ja, men alltså, ni spelade jättedåligt mellan varven! Jo, ni satte typ alla era trepoängsskott, men alltså ni missade ju några… Asdåligt, skärpning!

Faktisk så har jag inte stött på det här speciellt ofta, jag vet inte om jag bara haft tur, men jag vill såklart tro att våra lagföräldrar är lite bättre än andra;)

Givetvis klappade jag händerna extra hårt och ”smälligt” in her face så fort våra tjejers gjorde nåt bra;)

barnslig.nu jajamen;)

spalding

Jag känner mig alltid värdigt kort i de här tjejernas sällskap;) De är ofta hemma hos oss, och då är de alltid fyra,fem stycken långskånkar. Jag är ju nu inte jättekort med mina 169 centimeter men det märks när de kliver upp över 175cm strecket:)

Det här är ett gäng superhärliga tjejer på alla sätt och vis, och de är hur duktiga som helst. Förbered er på några av de här brudarna i eliten snart 😀 Om de inte ledsnar såklart.

Lagom till matchen var slut kom även migränen tillbaka, tack gapmorsan för det:/ och jag svalde lite mer piller och blundade sen hela vägen hem. Tur att Janelle sällskapade med syrran i fram, speciellt som det på allvar tog en hel timme att ta sig igenom Stockholm…klockan 18 en söndagkväll? Jag skulle seriöst skaffa mig en helikopter om jag bodde där;) Nu missade vi en avfart förvisso, men pappa körde ”rätt” och det tog lika lång tid för honom med. Väl hemma gick jag och lade mig och sov till 21 då jag klev upp och kollade på Springfloden och OJ Simpson. Sen i säng igen, och vaknade med huvudvärk på måndagen. Meh vafan? Snuvig åxå, så vi tar väl lite förkylning på en gång då. Huvudvärken var inte migrän i alla fall och gick att kontrollera med ipren, så det är bra.

Idag är den borta. Men lite förkyld och inte på topp.

Jag har precis messat med bästa Dau, och fått en ” akuttid” för att fixa fransarna. Efter att ha gråtit i två dagar och torkat ögonen och verkligen blött upp dem med salta tårar så har det rasat av massor. Jag ser inte riktigt klok ut;) Ytligheter jag vet, men ändå.

Dau lyckades hitta en liten lucka i morgon kl 13, där det egentligen inte fanns någon tid, och hon är bara bäst 🙂

Just nu ser de inte direkt ut såhär;)

daumakeup

Och eftersom ni alltid ”klagar” så lovar jag att fixa ögonbrynen med;) Kanske..;)

 

Nu ska jag återgå till min stora tråkiga slutuppgift. Det är väl märkligt att fast jag valt den helt själv så gillar jag den inte? Jag är svinless på den;) Jag har skrivit, strukit, skrivit om, googlat sakuppgifter, läst igenom den åttahundra gånger, skrivit om den igen och nu känns det om möjligt mer ostrukturerad än någonsin. Men det kanske är så det är, vad vet jag. Less är jag iaf. Men bit ihop, gör den och så är det klart sen. Det tråkiga med det är att då är journalistiken slut också.. och det vill jag inte alls! Hela våran klass har nog älskat varje sekund av det här, och ingen vill att det ska ta slut. Det måste innebära att det varit en suverän kurs helt enkelt!

Men nu drar jag bara ut på det….;) Mot uppgiften, wish me luck:)

Hörs snart!

Bye bye

 

Kommentera

  1. Majo

    Både jag och min sambo har migrän och för oss fungerar det med Bamyl med koffein , en brustablett , smakar pyton och efter att vi druckit upp bamylen så tar vi en energidryck för det ska ge en extra kick till av koffein .
    När man har migrän ska värktabletter innehålla koffein men tyvärr hjälper inte alla utan man får prova sig fram . Energidrycker tycker jag oftast är tok söt sliskiga och ruggigt äckliga , den vi oftast dricker är x-ray pink grape och den är helt ok .
    Jag är ledsen för att du inte fick behålla Zlatan men som djurälskare har man inget annat val än att göra det rätta för djuren hur svårt det än är att mista sin älskling . Vår första katt fick vi behålla i 21 år och en dag kom hon och blängde på mig och sa med ögonen att nu är det nog , nu fixar DU det . Det var det jobbigaste jag gjort även fast Sally var fruktansvärt tjurskallig och envis och dom senaste 3 åren gått omkring och senilskrikit dygnet runt så saknar vi henne fortfarande och efter det har vi mist Busan som bara försvann , Bosse 14,4 år gammal hund och Gos , vår Zlatan , som helt plötsligt fick epilepsi och nu har vi bara brorsan Sigge kvar som är otroligt tjurskallig och envis och tycker att jag , hans slav , ska vara tacksam som blir väckt mellan 01,30-04,30 varje natt och sen ska vi vara på jobbet kl. 7,00 , så påsarna under ögonen hänger nere vid knäskålarna vid det här laget men när vi går och lägger oss och Sigge lägger sig i min armhåla med min arm om sig så är han värd allt för oss ändå för han är VÅR terrorkatt .
    Kärleken man får från djuren gör att man klarar av att få hjärtat sönderslitet vid dom svåra besluten man måste ta .
    Kram Majo

  2. Nettan

    Sonen på snart 8 år spelar fotboll, redan i den åldern finns de dom där föräldrarna som skriker lite för mycket…. En riktig plåga!
    Ta hand om dig, vet att du skrivit om stel nacke m.m. Kanske sorgen som gjort att du spänt dig extra och fått migrän pga det? Kanske sjukgymnast eller naprapat hjälper bättre i längden än tabletter?
    Själv har jag whiplashskada sen många år och kan få som migränanfall pga spänning i nacken. Kram

  3. Anne

    Skrattade åt din ivriga granne på läktaren men grimaserade också illa eftersom jag själv haft migrän i min barndom.
    Sorgen av en älskad familjemedlem, om så i päls, måste få ta tid. Liksom gå bredvid i livet en tid. Det finns ingen vinst med att inte låta sorgen vara en naturlig del av livet. Den som älskar, mister och saknar.

  4. carina H

    Håller med föregående talare. kul med Gapkärringen!!! vet hur det är, minns bara när grabben spelade fotboll och innerbandy, fattar inte vilken vokabulär en del föräldrar har, fanns en del som blev kallade till sekretariatet i pausen, där fick dom välja knipa igen eller vänta utanför.vet att det fortfarande är tungt efter det ni varit med om, men tyvärr går livet vidare, men blir nog lite tufft som du skrev när ni ska hämta urnan, har varit med om detta men till min man, först begravning och urnsättning efter 4 veckor, det är tungt men man måste ju genomlida denna dag ändå. försök att ha så bra det bara går i familjen. Kram från U-V

  5. Helen

    Carola, har du något mirakelpiller att rekommendera mot migrän?…
    Läste häröver i en kommentar om salt i vatten. Måste testas!
    :))

  6. Helena

    Dau är verkligen bäst! Tack för tipset om henne. Jag ska också dit på akuttid på lördag kl 12!!
    Förstår din saknad efter Zlatan och katterna är verkligen som familjemedlemmar. Här är det bara på nåder som vi får bo i huset

  7. Nanna

    Åh jag gråter också när ha läser om er katt. Fick avliva barnens kanin för ett par år sedan, den fick pest och då måste man avliva. Och jag stod hos veterinären och tårarna bara rann. Och då säger min lilla tjej som då var fyra år -”Mamma det gör inget att hon dör, jag ville ändå hellre ha en ponny.” Så veterinären hörde. Jag både skämdes och skrattade och grät.

    1. Anne

      Tack för ett gott skratt! Förstår att det blev en besvärlig situation mitt i sorgen och smärtan.. Det är då man står mitt i livet på nåt sätt. Gråt och skratt om vartannat.

  8. Julros

    Haha näe smäller av! Vilket kul inlägg om gapkäringen! Det var nog plågsamt för dig pga huvudvärken men ser framför mig när du sen ”klappade jag händerna extra hårt och ”smälligt” in her face så fort våra tjejers gjorde nåt bra;)barnslig.nu jajamen;) 🙂

Husdjur

♥ Våran Zlatan ♥

All kärlek till er ♥

Jag har inte läst era kommentarer förrän nu, och blir alldeles rörd av er omtanke. Jo, jag läste de första som kom, och insåg att jag bara grät av dem så jag lät bli. Tack för er värme och att ni bryr er! Det var inte min mening att ni skulle bli oroliga men jag borde ha fattat att ni skulle bli det ändå. Det som hänt är inget som någon utanför vår familj tycker är något, men för oss är det allt, och det tog hårt.

I vår familj har husdjuren en central plats och de är fullvärdiga familjemedlemmar, och nu fattas en.

Våran Zlatan lever inte längre.

Zlatan

Det finns folk som inte förstår alls, och jag har all förståelse för att jag då upplevdes som väl dramatisk, men för de som begriper är det inget konstigt. Våra katter har varit hos oss i snart tio år, och de har alltid varit pigga och friska. Vi har haft de hos veterinär ett fåtal gånger, det var dels kastrering och efter den fick Smulan en svullnad i operationsärret som fick undersökas, sen har hon blivit påkörd med lite kontroller efteråt. Hon hade även ont i benet för ett tag sen, men det är allt med henne. Zlatan har kastrerats, sen inget, förrän för några veckor sen när han fick något i benet, som släpade och var lealöst, men så fort han kom till veterinären var det bra:) Sen dess piggelinen själv.

Förra torsdagen så hittade jag honom på golvet i badrummet, liggandes på sida som han sällan gör, och han var märklig och off. Ville inte riktigt att jag skulle klappa, och jag bar in honom till Robbans rum och lade honom i deras lilla kartonghus, som Corrinda gjorde när de kom till oss. För tio år sen, och det är fult som stryk men de älskar att ligga där båda två.

Han sov och ville inte äta, men alla som har katter vet ju att de gör så. Har de ont eller är skadade så går de gärna undan, och läker. Jag var sjukt orolig ändå.På söndagen så åt han, och drack och sen kom han och gosade lite med mig i soffan, och låg sen i fåtöljen intill. Ville inte alls vara i famnen som vanligt, eller bli klappad.

Zlatan är den gosigaste katt som funnits, han älskade att mysa i famnen och när han inte vill det så är det illa. När han började äta så kändes det som att det vände, och jag avvaktade måndagen. Han blev utsläppt av barnen och gick ut korta svängar men kom in snabbt och fortsatte sova, men sökte ändå närhet. Han låg mest inne hos Robban. I mångt och mycket är båda katterna Robbans, de har blivit hans egenpåtagna ansvar. På tisdag ringde jag Ultuna djursjukhus, men de hade inga tider, så jag bokade första lediga tid på Rembacken, vilket var onsdag fm.

Åkte dit med honom, och han protesterade inte mot att bli nerstoppade i buren eller att åka bil, sånt han normalt inte gillar. Han blev undersökt av veterinären som snabbt konstaterade att något både kändes och gjorde väldigt ont i magen på honom, och han tog med sig honom för en röntgen. 45 minuter väntade jag på rummet och insåg att det är inte bra. En röntgen går snabbt, och är det inga konstigheter så dröjer det inte. Jag hade katastrofkänslorna redan från första sekunden jag såg att han var dålig, men nu blev de extrema.

Jag blev hämtad för att se på bilderna, och något var det ju. Svårt att säga, såg ut som en trasig diafragma eller/och vätska i lungor/buk. Trasig diafragma kan uppkomma av ett högt fall eller att de blir påkörda, och med tanke på att alla förbannade grannar med besök kör snabbt på vår gata så var det ju inte otroligt. De ville höra hur jag ville gå vidare, och informerade även om kostnaderna. Det känns ju helt absurt att snacka pengar, men det är ju så med djur, det blir så fruktansvärt dyrt att man måste väga allt för och emot. Våra katter är försäkrade, så jag sa bara att om de trodde att det gick att fixa så kör vi. De skickade hem mig, och gjorde ett ultraljud och tog prover som visade ingenting, och de beslöt sig för att operera. Det troligaste var en diafragmaruptur. En inte helt enkelt operation, och inte helt säkert med positiv utgång. Man visste helt enkelt inte innan man öppnat.Jag fick hämta hem min lilla katt, med kanyl på benet, och komma tillbaka mellan 8-9 dagen efter. Han var så dålig, lilla älskade gubben. Jag kunde inte mota bort tankarna på att det värsta skulle inträffa, och försökte verkligen se framför mig hur han skulle bli frisk, men det gick inte. Nånstans visste jag nog.

Zlatan låg inne hos Robban som vanligt, och tyckte att det var okey att vi gosade med honom, men gnistan saknades. Robban fick vara hemma från skolan på torsdagen och följde med mig och lämnade honom, och sen väntade vi. Dagen gick, och jag intalade mig att inga besked är bra besked, ju längre det går ju större chans att de ringer sen och säger att det gått bra. Jag visste inte vilken tid de skulle operera, och timmarna sniglade sig fram, jag både ville och ville inte att de skulle ringa. Jag ville inte få ett dåligt besked.

Vid halv fyra ringde veterinären och det första han säger är att han har dåliga besked, och jag kände hur jag bara tänkte att han hade fel. Det är fel katt du ringer om.

Men han berättade att de öppnat och att diafragman var hel, däremot hade han vätska i lungorna, och buken tror jag, jag kommer inte riktigt ihåg vad han sa. De hade satt ett drän och tömt ur drygt 2 dl vätska ur lungorna.. Fy fan, lilla gubben, inte konstigt att det var tungt att andas. De hade tagit prover på vätskan och det var inga bakterier, eller något annat utan allt pekade på en dödlig jävla skitsjukdom som hette nåt jag inte kommer ihåg. Sit, Zip, Sipps…nåt sånt.

Dödlig sjukdom. Det hörde jag, och kände bara hur orättvist det var. Zlatan var i superform, välnärd, fick alltid gå ut som han ville, mådde som en prins och hade kunnat kämpa mot det mesta, men inte det här. Det var dödligt och han skulle inte klara sig mer än några dagar, och då skulle man behöva tömma ur hans lungor regelbundet. Jag frågade flera gånger om det inte kunde vara något annat, och jag hörde ju att han var tvärsäker på sin sak, men att han även försökt hitta något botbart. Men det fanns inget. Det var den här dödliga sjukdomen.

Jag fick ta hem honom om jag ville, med drän, men han skulle dö om några dagar, och för vems skull är det då? Zlatans? Knappast. Jag hade ju redan sett hur dåligt han mådde. Efter att ha försäkrat mig om att det inte gick att göra något så bestämde vi oss för att låta honom somna in. Lade på luren, höll ihop rätt bra, förvånansvärt bra, och gick ut i köket till Patricia och Corrinda, som såg på min min att något var fel, och så fort jag sa orden högt kom tårarna. Grät, och lyckades samla ihop mig, och så grät jag igen.

Berättade för Robban, och det är svårt med tonårspojkar som inte gärna visar känslor, men jag vet ju vad katterna betyder för honom. Han följde med mig, det var inget han ens funderade på, vara bara självklart att han skulle med, och en timme senare satt vi med Zlatan i famnen. Han hade bandage runt magen och nål i benet, och mådde dåligt. Han andades lite lättare, men det fanns ingen gnista i honom alls. Veterinären kom in och pratade, berättade ännu en gång och var helt fantastisk. Jag kände mig totalt trygg i att han var säker på sin sak. Hade han sagt att vi kunde ta hem Zlatan och att det fanns en möjlighet att han kunde bli frisk hade vi gjort det. Hade han sagt att Zlatan behövde medicin livet ut men skulle må bra, så hade vi gjort det, det spelar ingen roll vad det kostar då. Det är en familjemedlem.

Men han hade inget hopp. Och Zlatan fick den där sprutan. Och nu gråter jag igen.

Det här är Zlatan förra sommaren, så som han älskade att ligga och gosa i famnen. Som en liten bebis:)

Zlatan

Jag vet att det var rätt beslut, det tvivlar jag inte en sekund på och det är skönt, men jag saknar honom så det gör ont. När man släpper in Smulan så går blickarna automatiskt efter Zlatan, de kom ofta in precis så man hann sätta sig ner innan man var tvungen att resa sig för att släppa in nästa. När jag ger henne mat så är det bara en matskål, inte två. Och de är inte samma katt. Smulan är underbar hon med, men Zlatan var gosproppen, bebisen. De var syskon från samma kull, och hon har alltid tagit hand om honom. Jag gråter när jag tänker på att hon är ensam nu. Och så gråter jag för att han mådde dåligt, och för att han är borta. Jag grät två dagar i sträck, och ögonen var svullna och röda, men nu är det värsta över. Jag kommer alltid sakna honom, och jag gråter ju nu igen när jag skriver det här för på nåt vis blir det på riktigt nu. När jag berättar.

Det är en dödlig sjukdom. Ett vanligt virus som många katter har som är ofarligt men som i vissa katter muterar och blir dödligt. Vad är det för skit? Varför våran Zlatan? I värsta fall är Smulan smittad, men veterinären sa att det är väldigt ovanligt att det drabbar två katter i samma hushåll, och vet ni något annat så vill jag inte höra det. Jag vill att hon ska bli en gammal kattdam och dö av ålderdom.

Jag ska inte ha djur, det är bara så. Jag är alldeles för blödig och älskar dem alldeles för mycket. Jag har avlivat en katt förut, men även om det var väldigt jobbigt så var det för att hon var galen. Hon tolererade bara oss två, och när Janelle föddes och började krypa runt så vågade vi inte ha den katten kvar. Hon anföll folk, och vi kunde inte riskera att hon gjorde illa Janelle. När hon var borta så var det en del positiva saker, som tex så kunde jag plötsligt bjuda hem folk vilket inte varit så enkelt med henne. Speciellt mina vänner med bebisar, vi kunde aldrig umgås hemma hos mig.

Med det här är det absolut inget positivt alls. Inte ett dugg. Det är bara sorg.

Zlatan

Våra katter är försäkrade, och nu vet jag inte vad slutkostnaden blir, en del saker går inte på den. Men att slippa fundera över pengar i det akuta skedet är guld värt, så lägg pengar på en försäkring på era djur. Nu hade jag dem försäkrade upp till 25.000kr och det kändes som mycket, men hade det varit en diafragmaruptur så hade allt gått på cirka 30.000kr med eftervård och allt, så det springer iväg snabbt. Och jag hade betalat det som inte gått på försäkringen. På nåt vis. Jag ska genast öka på Smulans och Doris försäkringar. Det är jobbigt att ta beslut runt sina sjuka djur, men bara tanken på att vara tvungen att avbryta eller välja bort en behandling för att det inte finns pengar skulle göra mig tokig.

När jag grät hos veterinären och sa att jag inte skulle ha djur så sa en av djurskötarna att jag skulle tänka på alla fina år jag haft med Zlatan, och nu gråter jag igen, men det är ju så. Han har gett oss alla så oerhört mycket. Han har legat hos mig när jag varit ledsen. När någon av ungarna varit sjuka så har han legat där och gjort dem sällskap. Han har gett mig massor av katthår i näsan när han strukit sin svans i ansiktet på mig, och han har legat på min arm så jag fått skriva med pekfingervalsen på datorn. Han har legat och spunnit i min famn som en liten bebis och han har ockuperat min huvudkudde så jag fått legat utan. Han har låtit barnen bära runt på honom och han har älskat att sova i dess sängar.

Han fattas oss. Jag älskar honom. Han var en så speciell katt. Den snällaste.

Zlatan

 

♥ Zlatan ♥

20060713 – 20160421

 

Kommentera

  1. Lisa

    Åh fy vad sorgligt 🙁 <3
    Jag har också fått låta två katte rsomna in..
    En som var liten, inte ens ett år och en som njurarna la av på pga ålder..
    Jag grät floder båda gångerna men mest när Molly fick somna in..
    Hon var hemlös men fick bo sina sista år med mig och dottern och en kattkompis och fick värme och kärlek
    Jag bord egentligen inte heller ha djur,men nu har vi två katter igen, och jag vet ju att den dagen kommer när dom inte finns längre..
    Det är nackdelen med att ha djur, sorgen och smärtan när man får ta beslutet att låta dom somna in..
    Skickar massa kärlek till dig <3

  2. Lisbeth

    Det är så ledsamt när djuren blir sjuka och får somna in. Man blir så ledsen varje gång det händer, de är ju en del av familjen, en stor del av ens liv.
    Du gav Zlatan den största av gåvor, den att slippa lida. Man känner sig som en stor bandit när man låter dem somna in, men det är man ju inte. De slipper smärtorna, de slipper plågas.
    I dagarna är det 1 år sedan mina två äldsta hundar fick somna in. De blev 16 och 14½ och hade levt hela livet tillsammans, han var gammal, trött, nästan helt blind och nästan helt döv. Nosen började ge sig och styrkan i benen också. Hon hade stora tumörer som inte gick att ta bort. Inte dödliga i sig, men de var så stora att de kunde spricka. De fick somna in tillsammans, med god skinka fortfarande i munnen. Glada, nöjda och lugna.
    Men vad hjälper det, känner mig ibland som en hemsk människa och saknar dem så.
    Även om jag vet att vi gjorde rätt.
    Smärtan och saknaden kommer alltid att finnas, men den bleknar och de vackra, roliga minnena finns kvar.
    Stor kram ♥

  3. Maria

    Åh så sorgligt!! Har djur själv och hjärtat går i tusen bitar då man måste skiljas åt.. Fick nyligen vara med då min gamla ponny fick hjälp att somna in, efter tjugo år tillsammans. Saknar enormt men så tacksam för alla fina minnen jag fått tack vare honom! Stor kram till hela familjen! / Maria

  4. Jane

    Förstår er ❤ Har nyligen fått ta bort min sista av 3 systrar jag haft som föddes i min garderob…. Dom är en del av familjen, så är det bara Har haft katt sen länge tillbaka men efter dessa 3 har det inte blivit nån mer… Har hund, så är inte utan djur, men är inte riktigt samma sak….. Självklart betyder hunden lika mycket, men hon är inte lika gosig som kissarna var ❤ Saknar verkligen dom… Kramar till er alla!

  5. Sofia

    Vet precis hur tungt och jobbigt det är att mista sina älskade husdjur, de är som vilken annan familjemedlem som helst. Sorgen lättar med tiden… Zlatan fick ett lyckligt liv hos er, även om det tog slut för tidigt. Många kramar till dig och familj! <3

  6. Ida

    Förstår precis hur du känner, ett husdjur kan verkligen bli som en i familjen och de ger så mycket kärlek. Vill inte ens tänka på hur det skulle vara att behöva ta bort sitt husdjur, man blir så fäst vid dem. Ta väl hand om er.

  7. carina

    Jag har läst ditt inlägg och grinat som aldrig förr. Vi har katt, och jag har börjat gruva mig så mycket för den dagen,när hon ska vandra vidare. Det kommer att bli så hemskt,hon är ju min lilla bebis,alla barn utflyttade. Jag skickar många styrkekramar till er familj. Vila i frid Zlatan<3<3<3

  8. Marianne i Kävlinge

    Vår kisse fick vi ta bort i höstas, han blev nästan 18 år. En vän skickade ”Regnbågsbron” till mig. Här får du den! Kram

    Regnbågsbron
    Det finns en bro, Regnbågsbron, som förbinder Himlen och Jorden.
    När ett husdjur dör, kommer det till en plats bortom Regnbågsbron. Där finns kullar och dalar med mjukt gräs, där våra älskade vänner leker tillsammans
    hela dagarna. Där finns vattendrag med friskt vatten, massor av mat och solsken som håller dem varma. De gamla och sjuka djuren blir unga och friska
    igen, precis som vi minns dem i våra drömmar.
    Djuren är glada och lyckliga, men de saknar någon som betydde mycket för dem, någon som blivit lämnad kvar.
    Varje dag springer de och leker, tills den dagen kommer, då en av dem stannar upp, och tittar bort i fjärran. Blicken skärps, öronen spetsas och plötsligt
    flyger han iväg över det gröna gräset. Hans ben bär honom fortare och fortare tills han återförenas med den han älskar. Ni möts i en omfamning som
    varar för evigt. Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker hans huvud som så många gånger förut och du tittar än en gång in i ögonen på
    ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv, men aldrig i ditt hjärta.
    Sedan korsar ni Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas…

  9. Agneta

    R.I.P fina fina kissen,det är klart ett djur är en familjemedlem.Så känns det för mig iallafall . ❤️❤️

  10. Metha

    Åh Carola ,vet precis hur det känns ,har varit m om samma sak m vår älskade Missy !
    Trodde jag skulle bli tokig !
    Tänker på dig !
    Kram fr Margaretha

  11. Birgit

    Vi har också haft två katter från samma kull. En svart som Zlatan och en som Smulan. De blev 10 och 11 år. Den svarta som hette Drutten fick diabetes och den andra som hette Nisse visade det sig ha blodförgiftning, väldigt ovanligt på katter enligt vetrinären.

  12. Malin

    Jag beklagar. Det är en otrolig sorg att mista sitt djur . Jag har också haft två katter från samma kull. De blev 13 och 16 år. Känner så med er. Kram Malin (”intervju-Malin”)

  13. Monica

    Det är 5 år sedan min älskade Lisa fick somna in. Hon va en kopia av eran Zlatan…både till utseende och till sättet att vara. Vet precis hur ni har det…gråter när jag läser…tänker både på er och Zlatan och på våran Lisa! Många styrkekramar1<3

  14. Birgit

    Beklagar förlusten. Jag vet precis vad du går igenom och befarade att det var detta som hänt. Men det är såna som du som ska ha djur, som behandlar dem väl och gör vad som behövs för dem när såna här saker händer. ❤️

  15. Malin

    Åh va sorgligt! Jag vet precis hur det är. Våren hund är 11 år nu och jag fasar för den dagen det är dags. De blir ju som familjemedlemmar, våra älskade husdjur! Beklagar sorgen och stor kram till dig och familjen <3

  16. Anki

    Efter som jag har djur o är uppfödare så vet jag vad ni går igenom. Det värsta är att det spelar ingen roll hur många älskade djur man måste avliva, man vänjer sig aldrig. Försöker intala mig själv när det är som svårast o jobbigast att tänka på allt fin detta speciella djuret har gett mig o min familj. Alla fina minnen ska man vårda ömt<3
    Många kramar till er alla från mig i Skåneland <3

  17. Neta

    Det är ju så att djuren blir familjemedlemmar och inte bara en katt eller en kanin t.ex. vet precis hur du känner dig för jag har varit där själv. Skickar styrkekramar i mass.

  18. Karin

    Men åhh Carola, jag är å ledsen jag beklagar er sorg. Du har skrivit så fint och gripande så jag gråter också. Jag förstår dig, djur är också familjemedlemmar, man måste få sörja de också när de har gått över regnbågsbron. Zlatan lever kvar i era hjärtan.
    Tänker på er <3
    Stor kram från mig

  19. Karin

    Så tänker jag med ibland, att jag inte ska ha husdjur för jag älskar dem för mycket och den dagen det händer något kommer jag gå sönder.
    Jag beklagar eran förlust.

  20. Annelie

    Du skriver att du inte ska ha djur. Carola, det är precis tvärt om, det är precis sådana som du som ska ha djur! Som älskar dem villkorslöst och tar sitt ansvar när de blir sjuka och hjälplösa! Jag vet precis hur det känns när den där hemska dagen kommer och om någon tycker att jag förstorar detta med att djur är en del av familjen så får det stå för dem. De låter förhoppningsvis bli att skaffa några egna. Du har hjärtat på rätta stället, det behöver du inte försvara på något sätt. Och du lär barnen att respektera och älska djuren. Stor kram till dig och barnen!

  21. Malin

    Jag fick avliva min högt älskade hund idag, 12 år var hon. Plötsligt blev hon sjuk, igår eftermiddag frisk och på långpromenad, nu i hund Nangijala. 12 är har hon varit min ständiga svans. förstår och vet precis hur du känner just nu. .

  22. Cecilia

    Åh Carola! Tårarna rinner för varje mening jag läser. Förstår dig precis och känner igen mig i så mycket. Dessa fruktansvärda beslut, som hjärnan säger är rätt, men hjärtat skriker nej, nej, nej!!
    Kramar och styrka till er alla

  23. Carina H

    Sitter och gråter och tycker det är så hemskt, jag lider med er. har själv haft 3 katter och har genomlidit det ni gör, rent ut sagt fy f an vad man lider, men jag tyckte det veterinären sa att ni haft 10 bra år med Zlatan, och varför skall man förlänga livet med det dåliga?Ni gjorde helt rätt, men det är svårt ändå. men ni har den andra kvar och lilla Doris, en tröst som är så stor, så gläds med dom,Nu har jag inga katter, men däremot 2 st sköna juveler mina små doggar, mitt allt!! Kramar till Er alla.

  24. Malin

    Nej vad tråkigt, tårarna bara rinner när jag läser detta:( din beskrivning på Zlatan stämmer så väl överens med hur min katt är. Jag har bara haft henne i 3 månader men under de första veckorna blev hon sjuk av en infektion, och gud så jag grät då över att min lilla bebis mådde dåligt. Kan knappt föreställa mig hur det måste vara för er. Men tänk vilket härligt liv Zlatan ändå fick, omringad av så många mattar och hussar och så många famnar att gosa i. Kramar till er!!

  25. Maria

    Beklagar sorgen <3
    Förstår precis hur det känns, min högt älskade hund blev sjuk o vi var tvungna att låta henne somna in i vintras
    Har två hundar till, men hon stod mig extra nära. Hos oss är djuren familjemedlemmar då blir sorgen därefter också

    Kramar Maria i Skåne

  26. Tanja

    Åh! Har fått låta djur somna in jag också, och varje gång har jag känt precis som du; jag vill inte ha djur!! Orkar inte med att ta beslutet… Hur rätt det än är så är det vidrigt på alla sätt och vis! Många kramar till er alla! <3

  27. Helena

    Oj så jag har gråtit när jag läser din text och då är det inte ens min katt!
    Jag är ledsen för er skull för det är så hemskt när ens husdjur dör.
    Massor med kramar till er!

  28. Kakan

    I maj är det 2 år sen jag fick ta bort min älskade kattkompis pga flera proppar i bakbenen. Jag kan fortfarande höra hennes tassande och känna hennes mjuka, lena päls mellan fingrarna. Jag älskar henne nåt så oerhört fortfarande ❤️ hon fanns alltid vid min sida. Jag förstår vad ni går igenom och skickar massor med kramar och kärlek. Det går inte över men blir lite lättare med tiden ❤️❤️❤️

  29. Viktoria

    Hujeda Det absolut värsta med älskade djur är just det här, sorgen är sååå tung och jag är likadan, gråter för att andra kissor saknar, för barnens sorg, min egen osv osv. Att faktiskt tänka på hur bra kisse haft det före sjukdom lindrar och du har verkligen tagit ansvar som en sann kattmamma!!! Så Zlatans liv var nog toppen men för kort ❤️

  30. Magda

    förra sommaren fick en av våra katter en propp och blev förlamad i bakbenen, det fanns inget veterinären kunde göra.
    Oj så jobbigt det var vi hade haft henne i 15 år men hon var pigg och kry och jag hade hoppats på att få ha henne kvar några år än.
    Hon var verkligen ingen mysigt katt, ganska falsk och grinig men oj vilken personlighet hon hade… Hon fattas oss så mycket

  31. Mimmi

    Kram!!!!
    Har inte haft djur själv, men ena sonen hade i några år en flickvän med tre hundar. O som jag saknade dessa vovvar när förhållandet tog slut!! Tre ”små” yrväder dom vällde in genom dörren, tassarnas ljud på parketten o deras värme!! Ta hand om er!

  32. Maja

    Fick ta bort två katter i januari i den där skitsjukdomen, som mest drabbar katter under 2 år och över 10 år. Mina katter blev bara 8 månader. De var också syskon. Det är ren och skär skit att de blir så där dåliga! Jag har gråtit och gråtit och barnen med.. Kram

  33. Charlotte

    Lider så med er!
    Men en sak…det är precis sånna som Du som ska ha djur!
    Sånna som genuint bryr sig om sina djur och som behandlar dem som de familjemedlemmar som de är!
    Ni är lyckliga över att ha haft Zlatan och jag lovar att Zlatan är en lycklig katt för att han haft er!
    <3

  34. Emelie

    Känns ju urdumt att skriva men jag är verkligen ingen djur människa men när jag läser det du skriver då rinner även tårarna på mig ❤️ Styrke kramar till er

  35. Thina

    Vet precis hur ni har det. För två veckor sen fick vi avliva vår fina kattflicka efter att veterinären hittat en stor tumör i magen på henne. Hon var dock 15 år men hon fattas oss något fruktansvärt.

  36. Susanne

    men åhhh, jag gråter jag med när jag läser detta. Beslutet var rätt att ta, men jag vet hur svårt det är att säga orden. Stor kram till er alla <3

  37. Johanna

    Åh vad jag känner med dig 🙁 Avlivades min Belino i maj förra året. Han var 15 år och lite skruttig. Åkte till veterinären för att han hade inflammation i en klo. Veterinären tyckte han var lite uttorkad och ville vätska upp honom över natten o samtidigt operera klon.
    Nästa dag ringer veterinären och berättar att de hittat en klump magen 🙁 Där brast det fullständigt för mig…. jag grät som ett barn när jag tog beslutet att mi älskade Belino skulle få somna in.
    Åkte med barnen till veterinären, de tunga stegen in i rummet. Fick gosa med min underbara katt, tog massa bilder och pussade på honom. Sen kom en sköterska och gav honom sprutan…
    Som jag grät… o gråter nu… saknar honom otroligt mycket. Kommer alltid sakna denna underbara katt ♡

  38. Sofie

    Beklagar sorgen. ❤ Får tårar i ögonen när jag läser ditt inlägg. Jag förstår dig precis, min katt som precis har fyllt femton år betyder obeskrivligt mycket för mig och jag vet inte hur jag ska klara mig utan honom. Han har varit nära döden och legat inne på Ultuna (helt fantastisk personal där) ett antal gånger och det var dom värsta dagarna i mitt liv, många tycker att ”det är bara en katt” men det är det absolut inte för mig, han är som mitt håriga fyrbenta barn.

    Det är inte ett dugg konstigt att vara ledsen, skulle vara mer konstigt att inte vara det. Jag har tänkt som dig många gånger, att det är lika bra att inte vara djurägare när man blir så ledsen, men å andra sidan, vad många härliga stunder jag hade gått miste om då! Kram till dig ❤

  39. Mis

    Beklagar!! Och som du säger, man måste ha djur för att förstå sorgen. Fick ta bort min älskade 15 åring för ett par år sen och det gör fortfarande ont. När man står där hos veterinären tänkte jag som du, ska inte ha djur för jag orkar inte att de blir sjuka. Jag är aldrig inne på blocket, men morgon efter min katt lämnat mig var jag där, och den översta annonsen var på en liten ullig kattunge – precis i den rasen jag en gång längtat efter och hon fanns dessutom inom ett par mils avstånd. Så jag slog till direkt och ett par dagar senare fick jag hämta henne – hon var menad för mig! <3

  40. Lina

    Åh nej vilken eländig sorg… 🙁 Vet hur det känns. Fick avliva vår älskade, älskade hund förra hösten. Saknaden finns alltid där… De har mötts vid regnbågsbron nu. Kramar i massor!

  41. Sama

    Förstår dig precis. De är så älskade och saknade. Tårarna trillar nerför mina kinder också nu… Stor kram till dig och barnen!

  42. Petra

    Beklagar er stora förlust, det är så fruktansvärt svårt när man älskar ett djur så mycket.
    Många kramar till er alla

  43. Mia

    Skönt att höra av dig o förstår du har sorg nu. Husdjur blir ju lätt som en familjemedlem o de ger så oerhört mycket. Han verkar verkligen ha varit en speciell katt eran Zlatan. Du skriver så fint om honom. Nu har han inte ont mer och han har haft ett fin liv med er. ❤️

  44. Jessica

    Fip (fipp) heter sjukdomen. Har också varit tvungen att ta bort en älskad misse pga den sjukdomen. Beklagar sorgen<3

  45. russintanten

    vilka fina bilder du har på din katt. önskar att jag haft det på min mozart,som såg ut som din. Han var också en mycket älskad familjekatt.Att vara blödig är inget fel och då har djuret det bra.Tänk dig själv att bo hos någon utan empati.Katten hade flyttat bums. Att det är jobbigt för dig och din familj nu det beklagar jag. Tänker på er.

  46. mia

    Det är så fruktansvärt. Man känner lika stor sorg som när en människa dör fast på ett annat sätt + att man får dåligt samvete fast vetrinär försäkrat en om att det var det ända rätta. Och omgivningen har lite svårt att förstå ens sorg och gråt attacker, trots att de säger att de förstår. Att gå till jobbet som vanligt och försöka bita ihop är fruktansvärt. Att jag skriver att sorgen är liknande som när en människa dör, är ord som jag av egen erfarenhet fått uppleva. Smärtan och ångesten är likadan men det akuta skedet klingar av fortare och saknaden blir annorlunda. Stor, men inte lika gnagande och påtaglig. Och att man måste oftast själv ta beslutet att låta djuret få somna in. När man har akut sorg för ett djur tänker man inte realistiskt, inte jag i alla fall. Man tycker bara att man DÖDAT sitt djur helt i onödan. Och man minns bara det friska.

  47. Ann

    Usch stackars dig och din familj!
    Det är verkligen så jobbigt när man förlorar ett djur som är så älskat.
    Det är tungt och sorgligt länge,länge….
    ❤️

  48. Mallan

    Förstår vad ni går igenom nu och det är aldrig lätt.. Självklart är djur en del av familjen, och när de är sjuka eller går bort försvinner en stor del av en själv.. Många kramar till er alla ♥

  49. Madde

    Jag förstår precis vad du går igenom. Det jobbigaste med att vara djurägare är när man måste ta beslutet att låta dem somna in. Men man gör det av kärlek: de ska inte behöva lida.Jag har haft hund i hela mitt liv: först hemma och sedan när jag bildade egen familj.
    Så jag har sagt adjö till 6 hundar under de senaste 25 åren ( o då inte räknat de som fanns i barndomshemmet) Trots att vi periodvis haft två hundar så känns det lika hemst varje gång. jag gråter tröstlöst när jag sitter där med dem för att vara med när de somnar in. Den sista fick vi ta bort akut: cancer i magen och vi hade inte en aning om det-även om han inte var sig lik sista tidenEfter ett tag kan man ta till sig alla fina dagar som man haft. Le åt minnen. Tårar är som diamanter: en rikedom som visar hur mkt djuren betyder för oss. (I dag har vi en hund och en katt.) Han har det bra nu, Carola: han har tassat över regnbågsbron och är frisk och busar runt med sina djurkompisar där. Styrke kramar till er alla i familjen.

  50. Sanna

    Har gått igenom precis samma sak och du är inte alls konstig som känner som du gör. Vi hade två bröder och den ena blev påkörd och dog. Vi var borta över natten och kattvakten ringde och berättade, den sorgen. Och allt jag kunde känna då var att det var fel katt. Så hemskt, men Casper (som dog) var den personliga, gosiga och genomsnälla. Nu blev det bara den småsura brorsan kvar. Spooky har dock ändrats med tiden och är världens gosigaste nu. Hur som, sorgen var stor för oss men även gör Spooky, han slutade äta och tappade helt livsgnistan så efter någon månad insåg vi att vi var tvungna att köpa en till katt, Spooky fixade inte att vara ensam. Nu har vi två katter igen och de trivs med varandra. Nikita är en underbar katt hon med som vi aldrig fått lära känna utan Olyckan. Ödet tar och ödet ger. Kram ❤️

  51. Jenny

    Jag förstår precis! När jag var bara nåt år gammal så skaffade mina föräldrar en hund. Bonnie. Hon var min bästa vän när jag växte upp,hon var så snäll och glad och bäst helt enkelt. Vi tog många,långa skogspromenader. Hon följde med mig till stallet och ut när jag red. Vi badade på somrarna. Vi cyklade. Hon var otroligt klok och en väldigt bra kompis. När jag var 15 år så dog Bonnie och jag saknar henne fortfarande (är idag 28 år). I fjorton år hade vi henne,hon var ju självklar i familjen. Jag minns så klart den första tiden efter hon dog,jag var sååå ledsen och jag tyckte hela tiden att jag kunde höra hennes tassande på nedervåningen trots att hon var borta. Jag förstår!

  52. Lilian

    Förstår precis. Så förtvivlad man är när man varit tvungen att hjälpa sina katter till katthimlen…Men efter ett tag minns man allt bra ,allt mysigt och all glädje man haft..Som du skriver : Har man inte varit där själv förstår man inte. Lider med er…

  53. Anna

    Åhhh vad jag lider med er 🙁 Zlatan har de bättre nu,stackarn. Inga tröstande ord alls jag vet! OCH jag skulle troligen inte tänka så om jag var i den sitsen själv.
    Djuren betyder massor och jag förstår precis vad du menar.
    Har en superpigg vovvsing som snart fyller 15 år. Hon har genomgått 2 op senaste året för tumörer annars helt frisk hela sitt liv. Jag skulle aldrig kunna sätta ett pris på vår hund,kosta vad det kosta vill. De är dom värda <3
    Massa kramar till er

  54. Maria

    Nej så tragiskt. Fick också avliva min Hasse efter 17år. Dom må vara små våra katter men de lämnar ett stort tomrum efter sig när de går bort. All kärlek till er….

  55. Anna

    Gud, tårarna bara rinner när ja läser :'( vet precis hur du känner, va med om liknande när min hund dog för några år sen. Kände lite samma, att vissa inte förstod, men skit i de o va så ledsen som du behöver va! Djur är det finaste som finns ❤️

  56. monica

    Hej! Jag förstår dig precis! Det är ett helvete att gå igenom detta och man undrar varför man utsätter sig för detta. Men som sagt man måste se till djurets bästa och se tillbaka på alla fina år ni har haft tillsammans.
    Kram på er!!!

Allmänt

Tungt 

Det är väldigt tungt just nu. Senaste veckan vill jag helst bara sudda ut och gårdagen och idag går till historien som århundradets värsta.

Barnen och jag är friska, ingen har varit dum men allt är sorgset just nu.Jag orkar inte sätta ord på det än bara. För jag orkar inte börja gråta igen helt enkelt. Har gråtit litervis idag och det svider i de svullna stackars ögonen.

Det är alldeles tillräckligt att skriva det här, tårarna hänger i ögonfransarna, men jag vill bara säga att jag måste hämta mig lite, jag orkar inte hitta på nåt svammel att skriva om, det känns bara fel. 

Menar inte att skrämmas eller söka sympati, inte heller är det meningen att skapa nån cliffhanger. Jag kan bara inte säga det högt än. Det blir bra. Det är ingen fara.

Oroa er inte. 

Jag måste bara samla ihop mig, sen återkommer jag:)

Kram på er ❤️

Kommentera

  1. Lola (Carola)

    Känns fel att ”gilla” …

    Verkligen INTE!

    Men vi vill visa att vi läst, o visa att vi FINNS här ute för Dig. Något vi kan göra?
    Just name it …!

  2. Mia

    Det är väl nu man ska skicka styrkekramar och bli nyfiken? jädrigt bra cliffhanger som gav en del kommentarer. Jag blir bara full i skratt och tycker det är så intressant att se hur vuxna människor engagerar sig i en främmande människas liv, och jag undrar om de inte har några egna liv att ta hand om. Elände och tragedier drabbar alla någon gång det kallas livet.

    1. Mia

      För att man bryr sig om och stöttar någon när hon har det svårt behöver väl inte betyda att man inte har ett eget liv? Empati kallas det.

    2. carina

      Varför läser du ens här,när du bara verkar tycka det är skrattretande? Vi andra kanske känner empati och medkänsla. Styrkekramar till dig; Carola och din familj<3<3

    3. Sama

      Full i skratt?? Tror inte precis det är ett aprilskämt att C är så ledsen, bara för att se vilka reaktioner som ska komma…
      Tvärtom, ibland behöver man lite värme – även om det är från läsare man aldrig mött. Men som i många fall följt med länge, och faktiskt på riktigt bryr sig. Hur konstigt det än kan låta när man inte känner varann…

  3. Zara

    Du är en förebild, du är grym, ärlig, omtänksam. Dessutom är du så mycket mer. Du är allt för dina barn, du är antagligen en grym syrra och träningspartner. Jag tror du ”kickar ass” alla dagar i veckan, även när det är skakigt. Dessutom ser du ju bra ut, snygg! Även om det är ytligheter så känns det alltid lite bättre när man ser fräsch ut i spegeln;)
    /från en annan morsa

  4. K

    Jag känner mig jätteorolig för dig och dina barn Carola. Snälla, kan du inte skriva något mer snart? Vi är många som kommer göra allt för att hjälpa dig och barnen. KRAM.

  5. Mia

    Jag hjälper oxå gärna till och du är inte ensam – kom ihåg det när det känns som mörkast. Du berör många och jag tänker på hur du och de dina har det och undrar vad som har hänt nu. Du gör både intryck och avtryck och du är en vän som jag bara inte mött än men som jag vill stötta. ❤️

  6. Mich

    Hej hoppas allt kommer lösa sig, vet inte alls vad det är som hänt men tänkte om det har med huset om idioten krånglar? Om det är så kan du inte starta ett switch konto så att dem som vill kan sätta in pengar så kanske du kan lösa ut honom? (Vet inte alls hur många följare du har men om alla som vill för över tex 50 kronor så kommer du långt) bara ett tips vill så gärna hjälpa så du blir glad och pigg igen <3

  7. Suss Lindell

    Har läst din blogg under ngr år. Brukar vid få fall kommentera. Hoppas verkligen att allt löser sig vad det än är! Massor av styrkekramar ❤

  8. Ulrika

    Hoppas hela familjen mår bra, och då menar jag även husdjur :-/ och håller tummar och tår för att ni inte blivit vräkta.

  9. Sofie

    Antar att det är huset. Att det nu blivit klart med allting kring det och att det ska säljas och att ni måste flytta ut.

  10. Metha

    Tänker mycket på dig Carola ,måtte allt lösa sig till det absolut bästa för dig !
    Stora kramar fr Margaretha i Bålsta

  11. Svandis Ros

    Undrar om du blivit vräkt nu :'(

    Det vore väl toppen på pannkakan… nu när du fixat med källaren…

    Jag skulle inte bli förvånad…

    STOR kram till er alla!

  12. Marie

    Kära du. Vill skicka en stor kram till dog, jag hoppas innerligt att det ordnar sig fort vad det än är som har hänt. Kram och styrka!

  13. Agnethe

    Sånt är livet ibland. Det är detta som gör det til livet på jorden. Annars vore det paradis, inte sant? Det är detta som gör oss till människor. Dessa plötsliga känslorna som säger att något är fel även om allt är bra. Häng in there, vackra Carola. Vi har också varit där. Det passerar.

  14. jessica

    Hej Carola. Jag hoppas att inget allvarligt som hänt. Du måste oxå få lov att vara svag du varit stark å ställt upp till höger å vänster nu är det din tur att få bli ompysslad. Jag hoppas att det löser sig vad det än må vara all styrka å kärlek till dig å dina fantastiska barn. Kram från västkusten

  15. Sanna

    Ibland måste det bli sämre för att kunna bli bättre… men när allt känns hopplöst hjälper inga peppande ord. Skickar en stor cyberkram! Det löser sig, på något vis så gör det ju alltid det.

  16. Katarina

    Det gör ont att läsa att ni har det jobbigt. Följer din blogg och beundrar dig för att du orkar och alltid är så stark och positiv trots motgångar. Dina barn är lyckliga över att få ha en mamma som är så engagerad och orkar resa sig om och om igen. Ni verkar vara en sån fin familj och det är tack vare dig, glöm aldrig det! Det är också uppfriskande att du vågar säga vad du tycker, trots att du vet att alla inte håller med.
    Hoppas att det jobbiga är snabbt övergående och att du kan njuta av att få mysa med familjen i helgen!
    Skickar många kramar från en mamma till en annan mamma .

  17. Majsan

    Brukar aldrig kommentera någonstans men nu blev jag berörd. Läser din blogg för att jag tycker du är en förebild. Hade en pappa som var lite lik ditt ex ( inte ngt positivt) och jag tycker du reder det så bra. Raka puckar till både omgivning och barn samtidigt som du roddar allt. Så vad det nu än är så hoppas jag att det löser sig så du får vila och återhämta dig. Från allt.
    Kram

  18. Marita

    Carola, ingen är superwoman, även om man kan komma bra nog nära. 😉 Ibland måste man bara bryta ihop och sedan komma igen med ny kraft. Läser ofta din blogg eftersom jag känner igen mig i mycket. Jag hejar på dig. Kram!

  19. Carina

    )= skickar styrkekramar till dig och varma tankar This too shall pass brukar jag tänka, det hjälper ibland. Hoppas du mår bättre snart

  20. Annonym

    Stackars lilla du
    Ta den tid du behöver jag väntar på dig.
    Samla ihop dina tankar och dela med dig av dem om och när det känns bra för dig. Vi älskar dig ändå!

  21. Teresia

    Vi finns härute och stöttar dig! Ta en paus från bloggen om du behöver. Vi finns här när du kommer tillbaka. Tänk på dig själv, skickar dig en varm kram.

  22. Lisa

    Skriver som många andra, strunta i bloggen, ta hand om dig och dina fina ungar <3
    Skickar massa omtanke och kärlek <3
    Kram…

  23. Åsa

    Styrkekramar i massor <3
    Skriv när du är redo om det är något du vill dela med oss, annars hoppar du över det.
    Kram Åsa

  24. Challe

    Har varit en trogen läsare i många år. Har dock aldrig kommenterat förut. Vill bara skicka dig en styrkekram, du är fantastisk Carola. Glöm inte det

  25. Lena S

    Var rädd om dig! Du o dina barn är viktigast. Ibland måste vi som människor få vara ledsna o inte orka med :
    Hoppas du får mycket sol på dig ( du gillar ju solen) o kärlek från dina fina barn.
    Kramar

  26. Lilian

    STOR kram ! Strunt i bloggen och ägna dig åt bara dig själv och barnen….Vi försvinner inte för att du tar en paus…

  27. monica

    Kram Carola! Vad det än är så hoppas jag att allt löser sig till det bästa.
    Det är många som tänker på dig och barnen

  28. Hanna mamma till 4

    Nämen oj det låter inget vidare.
    Ta nu hand om dig fina starka kvinna.
    Många styrkekramar och kärlek till er ❤

  29. Bibbi

    Kram!
    Skönt att ni är friska och ingen har varit dum. Hälsan är det viktigaste, materiella ting och pengar är bara nödvändigt ont och allt löser sig.

  30. Lola (Carola)

    Oj oj Carola …

    Skickar all kraft o styrka jag har till Dig …

    Ååååh, önskar jag kunde göra något för att lindra. Vet att Vi finns här ute allihopa för Dig <3

  31. Tina

    Kramar till er! <3 Hoppas allt ordnar upp sig snabbt. Jag tycker att ni börjar ha fyllt den där kvoten för motgångar nu redan!

  32. Josefine

    Andas, andas, andas. Det kommer kännas lättare alldeles strax. Du är fantastisk, glöm inte det! Skickar med en stor varm kram!

  33. Karin

    Nu väljer jag att skriva vännen, för det är just det du känns som du är <3
    Och nu min vän, blev jag orolig för dig, tankarna snurrar runt i huvudet just nu. Men vad än det må vara, så hoppas jag av hela mitt hjärta att det blir bra igen.
    Kramar till dig!

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Stylewish - Influencer Hosting