Jag är ju kanske som bekant inte ett fan av socialtjänsten. I mina ögon är de stolpskott hela bunten. Tacksamt nog har jag inte haft med dem att göra så ofta, men de gångerna räcker. Min åsikt här grundas alltså på personliga erfarenheter.

Under alla år som jag inte haft med dem att göra så trodde jag att de var bra, kompetenta och vettiga. Sen ville min man skiljas och av nån anledning trodde han att man måste gå via familjerätten. ”Vi ses i familjerätten!” väste han när jag satt och grät, och sen gick han. (Jmf: See you in court”) Och i och med det så hamnade vi hos soc. I nån förbannad vårdnadstvist men med tvisten att han ville ha barnen så lite så möjligt. Jag ville ha ensam vårdnad eftersom vi absolut inte kunde kommunicera och han vägrade. Varför? Jo, för att med ensam vårdnad skulle jag kunna vara med i Familjen Annorlunda igen och snacka skit om honom. 🤦‍♀️ Jodå det är på fullaste allvar. Som att FA för det första skulle vara det minsta intresserade av att hänga ut honom som en idiot. För det andra, vi var aldrig på tal till ännu en säsong🤷‍♀️

Men i alla fall. De tanter jag träffade där, för typ nio år sen, får det fortfarande att krulla sig i hårrötterna. Jag har aldrig blivit så dåligt behandlad, någonsin. Och det av myndighetspersoner. Det var så illa att jag ville anmäla dem för tjänstefel, men ”fick inte” för deras chef som jag hade möte med. Hon erkände dock att det var beklagligt att de bemött mig som de gjorde. I den mentala status jag befann mig då så orkade jag inte fullfölja. Något jag ångrar idag såklart. Bara tanken på att någon annan bemötts på samma sätt som mig gör ont. JAG vet att jag är en bra mamma. Jag vet vad mina barn mår bra av och vad de behöver, men nån som inte är lika självsäker där kan knäckas deluxe.

Sen var det några svängar med att nån läsare soc-anmälde mig för nåt som givetvis lades ner direkt. Man ska ha lite mer på fötterna än att jag säger elaka (sanna) saker om exet. 🤣 Det var även andras problem som gjorde att jag behövde handskas med soc ett tag. Sammantaget har mina kontakter med dem gjort att jag avskyr dem. Alla, för jag drar dem över en och samma kam. Taskigt ja, det kanske finns vettigt folk där men de jag har erfarenhet av är stolpskott.

Därför reagerade jag kanske starkare än vad jag skulle gjort utan det bagaget, när jag öppnade brevlådan och fann två brev från socialtjänsten barn och ungdom. Ett till mig och ett till Lovelia. Min första tanke var att det var nån undersökning. Sen öppnade jag:

Lovelia är för övrigt helt ok med att jag skriver om det här.

Jag fattade först inte vad det stod. Var JAG anmäld? Har jag utsatt henne för olaga hot? Tankarna snurrade, har jag sagt nåt ironiskt på bloggen eller instagram? Häromdagen sa jag att Jamie inte skulle få någon mat om han släppte in mål i matchen😂 Det räcker för vissa. Men nu verkar det vara polisen som anmält? Fattade ingenting. Ringde Lovelia som hade lektion och luren på Stör ej. Jag var på väg till träningen så jag åkte, och läste brevet igen vid varje trafikljus. Ny insikt, nytt sätt att tyda det. Kanske hade Lovelia hotat nån? Nä. Messade när jag kom fram att hon skulle ringa och skickade en bild på brevet.

I min familj är vi nära varandra. Barnen berättar det mesta för mig, och vi pratar öppet. Sen fattar ju alla att vissa saker får jag inte höra, och det är precis som det ska vara. Man ska inte veta allt om sina barn, eller sina föräldrar. Lovelia är ofta i köket med mig och berättar saker, och jag kunde inte begripa vad det skulle kunna vara. Lite orolig blir man ju också, här kanske man går runt och tror att man har bra kontakt och i själva verket kanske de mörkar allt. 🤷‍♀️

Svaret jag fick var: ”Ehhhh jag har ingen aning. Jag har inte blivit utsatt för olaga hot.”

När hon slutat och jag kom hem så hade hon funderat och pratat med kompisarna. Det enda hon kunde komma på var en händelse som hon också berättade om för mig, syrran och Patricia en taco-kväll . Hon var ute på promenad, sent, efter maten och träffade på några småbröder till några klasskompisar. De hängde en stund vid skolans basketplan och så dök det upp två äldre snubbar. Hoppade ur en bil och började spela basket. Nån av de mindre killarna, typ 13-ish, jiddrade lite med dem och en av dem sa: ”Gör mig inte förbannad. Jag har en tabbe.”

Jag har missat vissa uttryck helt uppenbart, även om de brukar vara generösa på att hålla mig uppdaterad. En Tabbe, är en pistol. Jag hade väl svarat att han var en tabbe;) Men han skulle ha en pistol alltså. Lovelia såg ingen, men möjligen att nån av de mindre killarna blev visad en pistol. Det vet jag inte. De blev iaf lite rädda, killarna, och Lovelia följde dem hem. Hon är lugnet själv och var helt obrydd. So What att nån säger nåt. Det gör ju folk hela tiden utan att mena nåt.

Det här var det enda hon kunde komma på. Det lät ju iofs rätt troligt, men vem skulle ha anmält. Hon frågade sina kompisar, alltså storebröderna, men de trodde inte att deras föräldrar anmält.

Jag är exakt noll intresserad av att hamna i deras rullor. NOLL. Jag höll på att storkna, de har alltså avsatt minst en timme för mig, hennes frånvarande farsa och henne själv. För vad? Att pappan är frånvarande kan de ju inte veta såklart, men halleluja vad fan är det frågan om? Jag mailade och frågade. Rör det den här händelsen? I så fall kommer varken jag eller Lovelia ringa, för hon har inte upplevt sig hotad. Vi vill inte uppta er värdefulla tid som andra behöver så mycket mer.

Sen tipsade jag, i all välmening om att de borde se över sina formuleringar. Om Lovelia nu var ett offer så kanske man kunde få veta för vad, lite mer specifikt. Som det är skrivet får man ju hjärtat i halsgropen. Jag känner mina barn och jag har som sagt en normal relation till dem, men vad händer när en våldsam förälder får samma brev, kanske drar felaktiga slutsatser, eller när en icke svensktalande får det? Det står förvisso att man kan få tolk om man behöver det, men då ska man ha klarat av att läsa brevet hela vägen. Tre mail senare fick jag svar. (Jag ville ju veta att det var ok att vi inte ringde, för man vet ju aldrig vad de får för sig då😎)

Ok, jag köper ”utifrån rättssäkerhet”. Men däremot … visst står det mellan raderna att jag är en usel förälder som inte tar orosanmälan på allvar? 🙈

” Kan jag inte påtvinga er….” Nej, tack för det iaf. Jag säger bara det, den soc-människa som någonsin försöker påtvinga mig nån personlig kontakt med dem kommer inte få det så kul 😜Jag skulle vara den mest obstinata och motvalls människa de sett på länge. Jag har haft ett race med dem, och jag kommer inte ta en rond igen. Det blir vägran direkt om jag så åker i finkan för det. Jag har ingen respekt för de som jobbar där. Jag förstår heller inte hur folk som jobbar med barn inte har någon utbildning på just barn. Noll timmar barnpsykologi, noll specialkompetens. I min enfald trodde ju jag att det var ett krav. ”Mina” tanter vägrade tala om vad de hade för utbildning gällande barn, men deras chef var sen tvungen att tala om det för mig. Man kan ju säga att min egen utbildning innehöll mer specifikt riktad kunskap. För att inte tala om att man blir skapligt kompetent av att ha nio ungar.😬 Dessutom var jag dömd på förhand av de båda. Som en försmådd hustru som ville hämnas på min exman via barnen. Ja, så HADE det kunnat vara, om man bortsåg från den lilla, pyttelilla detaljen att han ville ha barnen så LITE som möjligt. Det borde fått dem att i alla fall försöka vara lite mer objektiva.

Ja, som ni hör så sitter det hårt, fast det gått lång tid 🤣 Ni vet att jag i princip aldrig använder ordet ” kränkt”. Men i det fallet kände jag mig extremt kränkt. Jag VAR kränkt. Och då är det illa.

Nu var det inte soc som var drivande, det var polisen. Någon av föräldrarna anmälde. Det verkar som att de här anmälningarna går lite på automatik. Kallades för nåt jag glömt nu. Och är säker bra i många fall. Men att vi ska ta upp en timme för att prata om något som Lovelia redan glömt, och som ingen av oss tre vuxna reagerade speciellt på, mer än att det givetvis är skit att det kanske finns pistoler i fickan på killar som spelar basket vid skolan. Nej. Det är inte undra på att folk som verkligen behöver hjälp av soc inte får det. I det här fallet gick det supersnabbt, någon vecka.

Jag har bekanta som väntat i år på att få hjälp, och som när de äntligen får kontakt ändå inte får nån hjälp. Något är fel då.

Jaja. Jag är såklart tacksam över att polisen tar det på allvar. Det ÄR massa sattyg i omlopp främst i området intill vårt, men det spiller ju över hit. Men soc får det att gå kalla kårar längs ryggen 😅

Nu var det inget allvarligt, jag kan fortsätta lita på mina barn och vi kan fortsätta ha den relation vi har. Det är skönt.

Och jag har lärt mig ett nytt orten-uttryck 😜

För några dagar sen tog pandemin slut.

Om man ska se rent statistiskt på det så ska det dröja ca100 år tills nästa. Men eftersom allt är uppspeedat nu för tiden så kanske det vara dröjer 10 år. Ta mina siffror med en nypa salt, jag orkar inte googla, men jag tänker ju på spanska sjukan förstås. Den höll i sig mellan 1918-1920 och denna här lite längre. Jag tänker att allt var inte dåligt med en pandemi, men mycket var det. Givetvis var alla döda och de som lever med postCovid idag onödigt, men att hålla avstånd, tvätta händer osv var bra. Det borde vi varit rädda om och behållit. Inte gå till jobbet sjuk och sånt😆

Jag tänker fira på😎

Jaja. Oavsett allt tragiskt med pandemin så har det varit intressant att se hur bra man kan lösa saker med lite tvång. Förbannat bra att Sveriges metoder visade sig vara smartast också 🤟🏼Man älskar ju ändå att få säga : Vad var det jag sa?? 🤭

Nåväl. Helgen har varit lugn. Varken orgier eller sprit. Lite häng med mina gymnasie-tjejer däremot. Det är något jag tycker är kul, att vi faktiskt får till lite träffar mellan varven, det är ju inte direkt förra året vi slutade skolan. Vi hade kul i skolan, jag kommer ju inte ihåg nåt annat än att vi skrattade, det tråkiga har jag förträngt🙈 Vi har ungefär lika kul nu:) Jag tycker att vi är väldigt lika oss. Jag tror att vi alla kände på dåtiden att vi var rätt så jämna, ingen var över eller underlägsen i något utan vi var jämspelta. Det är samma sak idag, det känns som vi liksom är väldigt … äkta. Inga filter, inga fasader utan bara Vi:) Man kan säga vad man vill och ingen dömer en för det 🤷🏼‍♀️Vi är helt olika men ändå funkar vi svinbra. Jag tror att vi måste göra en resa någon gång, en helg eller en vecka eller så. Det skulle kunna bli livets liv 😂

Nu började det pratas klimakteriebesvär. Men vafan hallå? Vi går ju typ på gymnasiet…? Eller inte 🤷🏼‍♀️😂Men iaf så har jag inga sådana och kunde inte direkt tillföra något i den diskussionen. Men lyssnade med stora öron, låter inte speciellt kul. Jag hoppas ju på att eftersom mina hormoner varit snälla mot mig hela livet, och inte gått bananas varken under pubertet, graviditet eller amning så håller de sig på en schyst nivå genom även detta 🙏🏻✊🏻

Jag vet också att träning gör underverk så förhoppningsvis så slipper jag massa problem. Jag vet fan ingenting om klimakteriet 🙃Måste man kunna det?

Idag tog jag min lilla stallväska som jag använder som verktygsväska on the go, och drog till syrran.

Hon ville ha hjälp med att skruva ihop ett jordgubbstorn. Mamma och hon höll på att beskära björnbärs …? Öh? Plantan? Busken? Björnbären🤭

Så jag satte mig i en stol i solen och väntade.

Jag kunde inte gärna lägga mig i:) Sen kollade vi lite på fåtöljen som ska kläs om, den visar jag mer sen. Men vi ryckte loss lite mer tyg på den, och sen promenerade mamma hem.

Då skruvade vi ihop brädorna.

Syrran hade fäst dem två och två med vinkeljärn men hade inte fått ihop dem mer. Dels för att hon inte hade trallskruv eller rätt bits. Men nu höll hon och jag drog i skruv så det gick snabbt. Sen skulle vi borra hål. Pappa hade allt man kan behöva i garaget så hon hade hittat en sån där hålborr. Som man borrar stora hål med. Bara det att det inte funkade. Vet inte om det var fel slags borr eller om borrmaskinen var för klen, eller jag kanske, men det gick inte alls. Så då ringde vi back-Up😇

Jimpa såklart, och sen slängde vi in tornet i bilen och åkte till verkstaden där han var, så borrade han 🙂

Hans borr såg annorlunda ut men trots det var det inte direkt gjort på en sekund. Varje hål tog en stund och till och med han fick hålla emot rejält för att inte själva maskinen skulle slå runt med snurrandet. Men till sist var det elva hål på tre sidor gjorda 👌🏼och vi tackade och åkte hem.

Där funderade vi på hur vi skulle få den att stå upp, och det slutade med att vi bankade ner fyra pinnar i marken och sen trädde på träkonstruktionen over dem, och så förankra i väggen med vinkeljärn. Det sitter som berget 🙌🏼

Ser ut som ett höghus för småfåglar 😂

Sen hällde vi i jord. Men den ramlade ut genom hålen.

Hm…? Sån himla tur att jag fick för mig att vi måste spara själva ”hålen” så de kunde vi stoppa tillbaka medan vi fyllde med jord 🙂

Vattna för att packa jorden lite. Jordgubbarna hade hon förut i en pallkrage

Men nu tryckte vi in dem i hålen.

Se så prydligt 🙂

Det rann ut lite väl mycket vatten genom de översta hålen och även jord. Så då skar vi sönder Pet-flaskor så vi fick en böjd plastbit som vi kunde passa in i hålen. Tryckte ner den snett och fyllde upp med bark för att hålla kvar jorden lite mer.

Jamen den här blir ju bra ju:)

Ser himla klämmigt ut:) Syrran har ju googlat och då även sett att man kan göra liknande med PVC-rör eller stuprör, så jag är lite sugen på nåt sånt. Kanske.

Nästa projekt är nog växthuset, eller en minivariant av det då. Men det måste först köpas fönsterrutor som skulle fixas på tisdag:) Blir kul det med!

Så vad tycker ni? Det var enkelt och gick snabbt, krävde inte speciellt mkt jord och är ju perfekt på en balkong typ 🙂 Odla på höjden is da grej 🤟🏼

Nu ska jag sova 😘 natti natti

Reklam och annonslänk för Flattered

Vad sägs om lite rea ?

Fina fräscha för fötterna 🙂

Fanns både rea, klassiker och nyinkommet, jag är ju en sneakers-tjej framför allt, det är mitt mest förekommande skodon 🙂

Här hittar ni allt 🙂

Jag är kall om fötterna:) Det märks så väl att det inte är varmt i luften för så fort dörren är öppen en stund blir det svinkallt på golven. Och därmed om mina fötter. Jag blir kall om dem, så kryper det uppåt knäna och sen är det hopplöst att bli varm igen 😂

Idag har jag träningsvärk. Den har ni ju aldrig hört förut va;) Men så är det, och det är både skönt och oskönt. Mina triceps känns som de är gigantiska och hela överarmarna har jobbat rejält. Det är ju discomusklerna som man pumpar inför en utekväll när man vill flasha;) Men jag ska inte ens ut i helgen. Eller jo, det ska jag kanske visst ju:) Jag ska hänga med mina gymnasiekompisar på lördagen. Det blir kul. Men de kommer knappast imponeras av mina snygga armar;)

Igår tränade jag dubbla pass och efter det sena hämtade jag Lovelia från träningen. Hon stukade ju foten riktigt illa för ett tag sen och har rehabat sen dess, men igår testade hon att träna mer ordentligt. Hon har varit där tidigare också, men nu börjar hon kunna köra. På väg hem kom jag på att jag skulle baka bröd. Jag hade inte planerat att hämta henne så en timme försvann där, så strax innan midnatt var det klart.

Nån slags tekaka. De blev inte lika goda som förra gången, men helt ok. Jag skulle bakat idag med men hann inte.

Jag är klassförälder i Jamies klass, och tillsammans med ett gäng andra plötsligt ansvariga för en klassresa. Med inte så mycket pengar i kassan. Jippie, trolla med knäna nu Hörrni 😂

Ikväll har vi haft digitalt möte och panikplanerat. Förhoppningsvis får vi ihop det till något vettigt. Håll gärna tummarna! Och ja, det är i sista sista sekunden men så har det blivit.

Innan det så tränade jag och syrran och kolla! Vi har körsbärsträd i Uppsala också 🙂

Så fina:)

Träningen var stabilitet och balans och det är så svårt 😂 Vissa saker ser superenkla ut och så är det som att bestiga berg. Mental träning också för man ska få sin kropp att göra saker den inte vet hur man gör:D

Sen var det hem och fixa, innan duschen och sen iväg för att hjälpa Patricia med en grej. Vi handlade också, och fast jag tänkte på det glömde jag köpa paprika. Japp. Varenda gång liksom.

Min plan var att putsa fönstren, men det var för kallt, och för ruggigt. Har jag väntat så här länge tänker jag inte frysa! Nån måtta får det vara. Sen ska jag ju flytta fram mina pallkragar till framsidan och odla i dem. Min tanke är att lägga markduk underst, sen ett lager kartonger för att det känns som det kan vara klokt. Sen jord, men om man skulle vilja ha lite typ halm eller så, var får man tag i det? Om man ska odla potatis exempelvis så har jag bestämt för mig att jag sett att man gärna ska ha halm. Eller så skiter jag i det? Potatis kan man ju förvara hyfsat länge så det känns smart, och så har jag ju broccoli som går att frysa. Tomater kan man ju göra massa med, och vindruvorna blir ju vin:D

I morgon då. Ja först träna. Sen städa som jag alltså inte hade lust att göra idag. Kanske inte ”hinner” i morgon heller. Det fina med att skjuta upp städandet är ju ändå att det inte händer så mycket. Mer än att det blir lite mer förstås;)

Nu hämtade jag mina fårskinnstofflor! Och har en stor fleecejacka på, det är inte lätt när man är frusen;) Men tänker inte frysa längre.

Jag ska snart gå ner i tvättstugan och byta plats på tvätten, och ladda i en ny maskin. Det är märkligt att det alltid finns tvätt, den kan man alltid lita på. Jag skulle behöva ägna helgen åt att tvätta igenom och hänga undan alla vinterjackor, men det är ju redigt kallt ute fortfarande. Men rent principiellt vill jag inte ha vinterjacka i maj.

Novalie, min lilla räkunge, åkte till London igår! Hallå, liksom vad hände? Hon är världens oroligaste, hypokondriker och har svår emetofobi, och vågar ingenting. Ska hon göra något så får hon ont i magen. Men plötsligt levererade hon meningen: Mamma, jag åker till London.

Okej? Wow:) Hon har ju träffat en kille där såklart. Via nåt dataspel. Han har varit här flera gånger och är supergullig, och nu skulle någon av hans släktingar resa bort och behövde hundvakt. Om jag har fattat det hela rätt så bor släktingen skapligt centralt i London, medan P bor i något som heter typ Tilbury..Tilbury Town kanske? Så just nu är hon i Tilbury och sen blir det mer inne i city. Var vet jag inte för det går ju inte att få korrekt info från nån som tror att London är lika stort som Uppsala 😂 Det kommer nog bli bra. London är en favoritstad för mig, jag har varit där många gånger och är alltid lika happy.

Något jag lärt mig med tiden är att packa lätt. Jag har insett att man använder en bråkdel av det man har med sig, och då kan man lika gärna packa lätt direkt. Så hon fick packa ur typ hälften 😀 Och sen övertalade jag henne att bara ta en dunväst + Hoodie i stället för vinterjacka, det ska vara +18 ish där. Sen kan det ju vara svinkallt men antagligen inte. Det finns ju också en och annan butik i London man kan åtgärda sådana problem som för lite kläder i:)

Hon var stolt över sig själv som klarade av att resa ensam och jag är sjukt stolt över henne. Det är ett sånt enormt kliv framåt för henne och jag är otroligt glad för hennes skull. Att vara ängslig och orolig är så hämmande. Belive me, det vet jag av egen erfarenhet.

Jag peppar och pushar och vi har snackat i timmar om hälsoångest och fobier och magont, och jag vet ju att jag har rätt, men det är i hennes huvud det sitter. Både problemet och lösningen. Jag kan bara ge henne verktygen, själva jobbet är upp till henne, hur mycket jag än önskar att jag kunde gör det åt henne. En kille är finfin draghjälp 😀 Nu hoppas jag att hon får en underbar tid där, och att hon inte får för sig att flytta dit:D

Jag vill ha mina barn nära, London är alldeles för långt bort, även om det går utmärkt att flyga på några timmar.

Jaja, nu ropar torktumlaren att den är klar, så vi hörs snart 🙂

Natti natti 🙂

Det här blir sista om det här:) Kanske

Harald! För att komma in på de utbildningar jag gått så krävs det ett arbetsprov. Det vill säga en skriven skönlitterär text. Av de som söker väljs sedan ett fåtal ut. De bästa, skulle man kunna säga. Alla kan inte vara bäst, så du kanske får acceptera att din skönlitterära förmåga inte är tillräcklig. Min var det🤷‍♀️ Just Saying.

Jag tänker inte be om ursäkt för att jag gått av skattebetalarna betalda utbildningar, är du skön eller? Då tänker jag att du som kanske har barn, eller behövt anlita vården, eller kanske har en anhörig som behövt hjälp av samhället eller vad det nu kan vara, också ska skämmas. Det är också betalt av skattebetalarna.

Något som jag, surprise, suprise också är. Skattebetalare alltså. Varför tror folk att jag inte betalar skatt? Varför skulle jag av alla inte behöva göra det? Varför ska jag av alla INTE FÅ utnyttja saker bekostade av skattebetalarna? Hör du, Harald, hur skevt ditt resonemang är?

Jag är precis som vem som helst, varken bättre eller sämre. Jag betalar skatt och jag utnyttjar skatteförmåner. Som ungefär alla i Sverige gör.

Och om du tror jag håvar in bidrag. Glöm det. Jag har fått barnbidrag, ja. Men den lilla summan är inget i jämförelse vad barn kostar. Hade jag fått en miljon eller så för varje barn så hade det gått jämnt upp. Men det är rätt långt ifrån det. Jag har inte vabbat. Jag har inte använt förskola som vid en snabb googling visar sig kosta 505000kr/år och unge, (Källa:skolverket). Så jag tycker vi slutar prata om att jag av alla skulle vara nån slags börda för er andra. Glöm det. Jag har gett er nio skattebetalare för en försumbar summa.

Så, Harald. Jag må vara en icke-diplomat, men det beror mest på att sånt här dravel inte förtjänar diplomati 🤣 Jag må ha haft konflikter och bråkat med personer som ägnar sig åt att skriva taskig saker, men det är för att jag inte har lust att ta nån skit. Som Grynet du vet. Ta ingen skit.

Det finns ett litet talesätt som lyder, fritt: ”Bemöt andra som du vill bli bemött själv.” Det gör jag. Jag är alltid trevlig mot folk tills de bevisar att de är värda motsatsen. Då är jag oftast fortsatt trevlig men med viss reservation. Det samma gäller inte dig tydligen. Jag tar åt mig av taskiga saker, ja. Visa mig den som inte gör det? 🤷‍♀️ Det är mänskligt. Vad som däremot är omänskligt är att hacka på andra. Det är alltid ofräscht och något man borde sluta med.

Så Harald, ha en fin fredag. Gör nåt du blir glad av. I stället för något som irriterar dig och gör dig till en sämre version av dig själv än vad du behöver vara.

Jag kommer fortsätta att INTE TA NÅN SKIT 😎

Hur många av er ifrågasätter andra människors val av arbete/sysselsättning IRL?

Går ni fram till random människa och frågar varför de inte gör något annat än vad de gör istället?

Hur ofta sitter ni och redovisar er ekonomi för okända?

Jag är trött på att försvara mig och det jag valt att göra. Det har ingen av er med att göra. Jag väljer mitt liv. Ni erat.

För er information, jag kommer plugga mer🤷🏼‍♀️ Varför? För att jag vill, kan och älskar att utvecklas. Vad? Har ni inte med att göra.

Jag kommer antagligen att försöka läsa en kurs varje termin i många många år. Jag har kursare som varit 75+ så det finns liksom inga övre åldersgränser. Tycker ni att det är galet?

Jaha. 🤷🏼‍♀️

Jag har så många tidigare bloggkollegor som slutat blogga av de här anledningarna. Att vissa anser sig ha rätt att tycka och tänka saker, lägga sig i, nedvärdera. Jag är inte där än, men Gud vet att för varje gång jag får samma lika kommentarer om saker som ingen har ett skit med att göra, så driver jag närmare ditåt. Det är inte kul då. Helt enkelt, bara så.

Det här har förkommit i alla år jag bloggat, snart sexton. Man tycker att med allt som skrivits om näthat, kränkningar och netikett så borde alla fattat vid det här laget. Men icke.

Jag väljer att dela med mig av mig själv och mitt liv till er. Vissa av er väljer att nedvärdera mig. Ifrågasätta mig. Sen kallar ni det för nåt annat förstås, konstruktiv kritik eller bara en fråga. Men det är inte så. Det är torra, trista gliringar. Och det är både ofräscht och onödigt. Herregud ni är ju vuxna människor! Bete er.

Det sabbar stämningen och inte minst mitt humör. Idag hade jag en dålig dag med en oros-grej som plötsligt dök upp. Att då gå in här sen och läsa gliringar gör mig skitsur. Med all rätt.

Jag är också vuxen, och har rätt att leva mitt liv som jag vill. Inte som nån annan anser att jag borde göra. Ni är bara oförskämda.

Jag vet att de flesta av er inte gör så här. Och för er är jag tacksam 🤗 Ni ger mig positivitet. Ni ger mig glädje över att skriva. Jag ser fram emot era kommentarer🥰 Jag uppskattar er mer än ni förstår. Under alla år har ni betytt mycket och varit viktiga för mig, det hoppas jag att ni vet. Jag vet att ni kommer säga att jag ska strunta i sånt här men jag är trött på tjuvnyp. 🤷🏼‍♀️ Fattar inte varför jag ska acceptera dem.

Men till er fina så ska jag anstränga mig ännu lite mer. Jag hade som sagt en kass dag idag och kanske kan jag berätta om den i morgon, beror på om jag får svar eller inte. Mest troligt inte och så blir det påföljder sen. Det är typiskt.

Nu har jag försökt ta ut linsen som jag redan tagit ut … så nu är det sovdags:)

Och hörrni, ta det här som konstruktiv feedback 😂

Kändes det inte bra? Nä. Jag fattar 😎

Och nu är det bara en kort tid kvar av det här läsåret, och sen även för min tid på Linneuniversitetet. Det finns inga kurser kvar att gå. Jag ångrar bittert att jag läst två kurser per termin, med facit i hand hade jag kunnat sprida ut dem. Men, när man kommer in på kurser som har många sökande och få intag, så vad gör man🙈

Jaja, jag har ägnat dagen åt att dels korrläsa ännu en gång, eller två gånger totalt. Det tar sin tid när det är femtio sidor. Ännu längre när man nagelfar varje ord och mening:D Jag tycker att vartenda jäkla kommatecken sitter på rätt plats nu men har garanterat missat något, man blir så hemmablind. Nu ska vi ha seminarium och opponering-ish.

Jag är plötsligt rätt missnöjd dessvärre. Fantastiskt att vara det i elfte timmen, helt värdelöst. Men jag tänker att de tre inlämningar vi har haft har kursare och professor gett godkänt på så det bör inte vara helt ruttet. Men just nu känns det så.

Jag har också en enorm lust att skriva vidare, på den där, och på min andra som legat i träda nu. Får ta tag i det, men först är det massa annat som jag varit tvungen att skjuta åt sidan som ska tas tag i. Städa till exempel:D

Jag har sått, eller förkultiverat;) Det här är broccoli. Jag hivade i de små fröna genom att strössla ner dem och det skulle man tydligen inte. De skulle ha 5dm mellan sig. Oj då:D

Men det går väl att åtgärda genom att ge dem lite olika ställen att växa på om ett tag. Jag ska ju flytta fram mina pallkragar på framsidan, så ska de åka ner där. Mina tomater händer det inget med så de dog väl, kanske när en av katterna vickade ner hela äggkartongen jag sått dem i på golvet…? Paprikan och pumpan har precis idag kommit upp. Det är ju fantastiskt roligt när det kommer upp saker man sått. Men sen finns det en överhängande risk att jag tröttnar.

Det växer saker lite här och var i trädgården, inget som jag direkt odlat utan sånt som bara dyker upp år från år.

Den här ser ut som en lila gullviva, heter säkert nåt annat med viva? Det här är blåa blommor:) Jag tror de heter Scilla? De växer överallt.

Under buskarna, i rabatterna och i gräsmattan. Min kirskålsodling är inte helt uppe än, den knoppas och frodas och jag har slängt ut en matta över den för jag vill ju inte ha den;) Men den lär skita i det som alla andra år. Dem här lilla raringen är ny för i år, och den är jag rädd om.

Jag har visat den på instagram och fått massor av förfrågningar om sticklingar. Jag lovar att dela med mig till er alla:)

Jag kom precis hem från affären, det var slut på det mesta i kylskåpet, och då smet jag in på EKO och köpte tre tomatplantor och en chili. Syrran köpte en gurkplanta:) Hon ska, eller vi ska för jag är ju involverad såklart, bygga ett växthus hemma hos henne. När vi flyttade ut till huset 1976 så byggde pappa ett på kanten av förrådet och där hade de tomater. Jag tyckte, och tror jag tycker fortfarande, att tomater luktar skitäckligt så jag har ordentliga doftminnen därifrån. Men det växte så det knakade! Ska bli spännande att se hur det funkar nu.

Själv tror jag inte jag behöver nåt växthus, jag har odlat tomater jämte vindruvan förr och det gav så mycket frukt…eller vänta, tomat är kanske ett bär? Men massor i alla fall 🤗Jag vet bara inte om jag ska ha dem direkt i rabatten eller i krukor. Jag måste fundera, men det finns det ju tid till än. Utetemperaturen är svinkall.

Det blir nog bra.

Nu ska jag skicka de barn i säng som inte fattat att klockan är sängdags och sen kanske koka lite te. Jag fryser.

I morgon ska jag städa. Jag ska jobba, och jag ska träna. Två gånger är tanken. Jag ska baka bröd också. Idag gjorde jag granola så den är klar för veckan. Pysselmoster, det är mitt rätta namn:D

Ha det gott nu, så hörs vi snart:)