Juni 2015

Jag fick ju falla till föga och köpa en ny klippare. Ville egentligen ha en muskeldriven, men eftersom gräsmattan är så ojämn och svår, och vi haft en som inte funkade så bra att klippa med, så fick det bli en bensindriven. En Dino:)

Och man kan ju säga att jag insåg hur jäkligt jag slitit med den förra…den gick på tre hjul och vägde seriöst ett ton…eller iaf massor av kilon, syrran och jag hade fullt sjå att på två pers hiva den över kanten på containern på sopstationen. Den här dansar man fram med, och enda minuset är att det blir ingen vardagsmotion:) Efter en klippning med den förra var jag genomsvettig, med den nya – helt oberörd:)

Det blev skolavslutning:)

Jag fick den höga äran att medverka på tre avslutningar efter varandra, det blir så ibland, och jag har den lilla fördelen att få en kopp kaffe utsträckt genom köksfönstret av husfrun i kyrkan. Superhärligt, och en liten pratstund där utanför är lika trevligt det.

Vi åkte och badade efter skolavslutningen, och hoppet var gott om en varm och fin sommar.

Husvagnen kom på plats i Siggefora, vi lade golv och grejade på.

Så blev det midsommar, kallt sm sjutton, inte ett dugg mysigt.

Men Corrinda vann luftgevärsskyttet i flickklassen, trots kylan 🙂 Hon brås på mig 😀

Som vann damklassen:) Och fick ett tjusigt tårtfat i pris.

Som sagt, husvagnen kom på plats, och här är äntligen både tak och golv klart,, men det dröjde länge innan vi åkte ut och sov där, för det var så gruvligt dåligt väder ju.

Jag hittade MIN bil, och slog till. En 2013 års Dacia Logan, och jag älskar den.

Det är så skönt att veta att den startar och går dit jag styr, utan krångel! En gigantiskt sten föll från mina axlar.

Jag som kört stor buss i massor av år, kan plötsligt parkera i p-garage, och i emellanåt så lyckas jag faktiskt sno in den i en fickparkering åxå, Tack vare att det är backsensor på den:)

Love, love, love. Vi får plats sju stycken, men eftersom det oftast är jag och de fem små så funkar det super.

Givetvis grillade vi, även om jag ofta kunde leja ut det på entreprenad till Patricia;)

Juni var åxå den månad när jag och min före detta make, mannen som är far till mina barn, möttes i rätten. Jag vill ha ensam vårdnad eftersom jag är den enda som finns för barnen i vardagen. Jag ser ingen nackdel för honom att ge mig den, eftersom hans umgänge inte skulle påverkas ett dugg. Det enda skulle vara att göra det enklare för mig, och såklart att det inte finns några vettiga skäl till att en person som träffar sina barn efter eget önskemål som mest 12 timmar i månaden (sex timmar varannan söndag, under första halvan av året, sex timmar/mån under andra halvan av året, och inte hör av sig där i mellan) ska ha ett veto att lägga in i saker som gäller beslut runt barnen. Jag skulle aldrig besluta något som skadar honom, och det vet han. Eller borde veta. För det är anledningen till att han nekar mig vårdnaden, att jag ska kunna göra något som skadar honom. Men han skyller på att han vill kunna skydda barnen. Han är livrädd för att jag ska ställa upp i tv och prata skit om honom…..gahhhhh. Som att delad vårdnad på något vis hindrar MIG från att snacka? Hans advokat gick hårt åt mig när hon hetsigt och gapigt i sann bitchig anda ( hon är en surtant, närmare pensionen och döden än det verkliga livet, och med en stor avsmak för internet och offentliga personer) anklagade mig för att ha skickat ett anonymt brev som de mottagit. I brevet stod det massa bra saker, det var lite smått förtäckta hot och detaljer om saker som kanske inte borde se dagens ljus. Jag kan ärligt säga att jag höll med om allt, men jag kan lika ärligt säga att jag inte skickat det brevet. Skickar jag brev så undertecknar jag, med mitt eget namn. Törs jag inte stå för mina ord, så får de förbli osagda. Men någon har skickat det, och det fick en väldig massa fokus i rättegången. Jag fick brevet mailat till mig dagen innan, och fick då även ett gäng bloggutdrag som de lämnat in som bevis mot mig. Jag har sagt det förr och säger det igen – jag trodde att om man var ärlig och gjorde rätt så fick man med hjälp av Svea rikes lagar, men jag har insett att sanningen…..den är värd noll. Fast jag nekade till att ha skickat brevet och fast det inte är straffbart att skicka anonyma brev så fick jag om och om igen stå till svars för det. Helt stört. Att han drog till Thailand i sju veckor utan att meddela….det var inget i jämförelse med ett anonymt brev som inte jag skickat.

Utdragen från bloggen…jamen herregud… Det är svårt att veta om man ska skratta eller gråta faktiskt. Det var inlägg om blöjor… som var skymfande mot Jamie… Det var inlägg när jag var svinförbannad på något helt annat, men som de tolkade som att jag var arg på honom… Det var bara skit. Eller perfekt om man vill visa på att jag är en kass person, och ta ifrån mig vårdnaden, men så är ju inte fallet.

Farmor vittnade…och så mkt skit som hoppade ur munnen på henne, men det gav svar på frågor som jag haft. Det ”lustiga” är att jag har tyckt om och respekterat henne, och vi har aldrig haft några problem, men plötsligt målades jag upp som den onda svärdottern from hell. Rena lögner som att jag skulle ha ljugit för farfar och bett honom om pengar….fuck you bitch, men du lyckades. Du har manipulerat väl, och ingen tror på mig. Jag får höra de mest märkliga saker från den sidan. Jag orkar inte längre bry mig, vill man tro att jag är den onda i det hela, eller om man vill tro att det är så enkelt som att ”Det är inte ens fel att två träter” så säger vi så. Att han var otrogen under lång tid, hånade, och trampade på mig, och har övergett barnen, det är oväsentligt tydligen. Jag vet att jag gör rätt, och det räcker för mig.

Så alltså förlorade jag rättegången, som var bestämd på förhand eftersom det inte fanns några bra skäl till att ta ifrån honom vårdnaden…. Suck. Nä inga alls. Jag har pratat med så många människor, både advokater, psykiater, bvc-folk, lärare osv och alla tycker det är skit. Men vad gör man då? Inget. Jag var tvungen att försöka.  Jag borde anmält de vidriga kärringarna på socialtjänsten som totalt kränkte mig, och skrev ett utlåtande där jag fick ändra allt. 75% var ren dynga som de hittat på…. och jag borde ha spelat in varenda konversation med dem, och borde heller inte gått dit ensam, jag borde ha polisanmält honom när han knuffade mig hårt, så det blev ordentliga märken. Eller för den psykiska misshandel han ägnade sig åt.  Jag borde inte ha varit så stark.

Jag borde ha  ljugit. Överdrivit.

Men återigen  – jag trodde att ren  ärlighet lönande sig. Så med facit i handen…. åt helvete med ärlighet.

Jag må ha förlorat en rättegång, men min anständighet är intakt.  Och kanske skriver jag den där boken ni pratar om;) Det är bra stoff till en sån..

Så juni 2015 var ingen rolig månad på så vis, det var vansinnigt jobbigt att sitta mitt emot mannen jag levt med och delat allt med i 26 år, och se hat, ignorans och hånfullhet i hans ögon. Det är inget jag önskar ens min värsta fiende. Fast det är ju iofs han, så…..;)

Nä, vidare!

Juli 2015

Jag fick en vacker blombukett från någon av er ♥ och fällde några tårar över vilka fina människor det finns.

Vi bakade tydligen….jag har förträngt det..men funderar jag riktigt hårt har jag ett litet minne av det…

Det var ju så jäkla dåligt väder….så jag var tvungen att hitta på inomhusgrejor..

Själv hittade jag på Sons of Anarchy…… och är kär för livet i Jax. Satan vilken man.

Det stormade, och regnade, och blåste och ösregnade och en dag hörde jag BRAK och taket på vårt lilla skjul på baksidan blåste sönder..

Men så roligt då…. jag har ju inget annat för mig, och med hjälp av en skitsur son som fick langa upp tegelstenar har jag nu förankrat taket igen, och det ska till en tornado för att det ger sig. Hoppas jag:)

Några dagar efter att jag köpt bilen så fick jag punka?

Jaha….jag hade haft in den på service, som de skulle gjort innan jag fick hem den, men fick ta bilen och komma tillbaka på service, och misstänker att den skruv som satt i däcket kom därifrån. Men strunt samma, punka var det, och jag har nu koll på hur Bildemo funkar:)

Jamie fyllde fyra år, min lilla prins, som är solstrålen i mitt liv, på fler sätt än han själv vet. Jag har varit ensam med honom från start mer eller mindre, och det är något speciellt med honom. Jag älskar de andra barnen praxis lika mkt såklart, men något är lite speciellt med att ensam fostra en unge. 

Han fick sin verktygslåda och snickarbälte som han önskat sig, och sen sågade och spikade han resten av sommaren:)

Vi såg på Youtube hur man gör smoothie direkt i vattenmelonen, och var tvungna att testa:)

Och jag, Novalie och syrran rekade vårt nya hem – Wiks slott:) Ja tack.

Jamie bad om en Fåret Shauntårta, och jag försökte tillmötesgå honom, men han var inte nöjd med mitt mästerverk …?

För han hade sagt MINION, inte Fåret Shaun……haha, okey jag fattar. Det är ju en stor skillnad:)

Vi ville åka ut till husvagnen, men med dagliga ösregn, och fjuttiga värme så fanns det inget roligt i att bo där, så vi försökte roa oss på annat vis, lite minigolf tex.

Jag vann! Det gör jag aldrig så det är värt att notera:) Janelle, Simon, syrran, Novalie Trixie, Lovelia och småkillarna var med.

Och så kom det några sommardagar!! Och vi styrde mot husvagnen, och fick några schyssta dagar med både sol och bad. Äntligen! Som ungarna längtat, och jag med.

Lyckan blev kortvarig när nästa regnmoln långtidsparkerade över oss….

Vi åkte till Gamla uppsala museum, och kollade in vikingarna…rätt ok, men ungarna var inte helt imponerade. En gång var tillräckligt.

I stället köpte vi en hund:)

Vår lilla Doris flyttade hit. Hon är en blandning av spansk spaniel, lhasa apso och cavalier king charles.

Hon var 13 veckor när hon kom och i värsta jävla bitåldern.

Ungarna tycket vi kunde lämna tillbaka henne för hon var ju inte sådär jättecharmig när hon bara bets, men det gick ju över, och vi har världens finaste jycke.

Hon är så älskad, och barnen säger ofta att det var ett bra val att välja just henne ♥

Augusti 2015

Bara dagar efter att vi fått hem Doris så hjälpte vi Janelle och Simon att flytta. Till en lägenhet tre trappor upp utan hiss;)

Dagen efter hade vi bestämt att årets årliga Gröna Lundbesök skulle bli av, och alla utom Corrinda var med, hon hade varit där precis innan med kompisar, och kände inte för det.

Vi hade en toppendag, med sol – kors i taket och allt var bara toppen:)

Några dagar efter det skulle jag väcka Novalie för vi skulle till läkaren och kolla upp nåt med henne, och tyckte det såg konstigt ut när jag kikade in i tvättstugeutrymmet…klev in och ner i 3 cm iskallt vatten…

En fet vattenskada var ett faktum, ingen vet vad som hänt, och lagom till solen behagade dyka upp fick jag, med hjälp av min fantastiska syrra, sanera ca 45 kvadrat källarutrymmen där vi förvarade merparten av husets textilier….Jag hade någonstans sinnesnärvaro nog att fota en del av det vi kastade, och tackar min försäkring.

Jag hade ett läckande element i garaget förra året, och fick inget på försäkringen för att det var gammalt, och med åldersavdrag blev det noll i ersättning. Sur som fan tänkte jag avsluta min hemförsäkring och byta bolag, men fick veta att jag kunde ta en tilläggsförsäkring som kostade typ 20 kr i månaden och då skulle jag få max 15 år i åldersavdrag. Det har räddat hela den här grejen kan jag säga. Jag kommer inte direkt gratis undan, men det hade kunnat vara så mkt värre.

Efter att ha sanerat i en veckas tid, lämnade jag skiten åt sitt öde och tog med barnen till husvagnen. Vi måste ju göra roliga saker åxå. Totalt blev det sju nätter tror jag…inte helt värt säsongsavgiften och allt jobb vi lagt ner på att bygga golv.

Svt gjorde ett inslag om löss, och i egenskap av lusproffs fick jag representera luskamning;) Eller snarare en debattartikel jag skrivit om just löss för Svt opinion.

Sensommaren var rätt okey, och vi åkte och badade så mycket vi bara kunde. Sög ut det sista av sommaren.

Så började skolan, och Jordan började förskoleklass. Han tyckte det var bra och sådär, men efter första dagen tyckte han att han var färdig och ville gå på kyrkis i stället:) Men gick med på att testa en vecka iaf;)

Han satt och gosade länge med Doris både före och efter skolan.

Samma som Jamie:) som blev ensam hemma med mig. Jag hade lite funderingar på hur det skulle gå, men det funkar utmärkt. Vi gör hushållsgrejor – handlar, städar, går ut med Doris, tvättar och dejtar med kompisar. Vi trivs både han och jag.

Min skola började också, och jag som varit lite fundersam till om jag skulle strunta i journalistiken fullkomligen älskar den:)

Sista svängen i husvagnen för året var  slutet av augusti.

September 2015

Jordan fyllde 6 år. Jag skulle till skolan den dagen, men hann med att fira honom först. Värre var det när Lovelia och Trixie fyllde, då kunde jag inte vara med:( Det är värdelöst, jag vill inte missa det, men vad ska man göra? Det går inte att missa de här träffarna.

Min tvättstuga strippades in på bara betongen, och exakt så här ser det ut än:/ Rivningen gick snabbt, sen stod det fläktar och brummade dygnet runt i några veckor och sen hände….inget. Fråga mig inte vad som hände, men de lär sätta fart nu antar jag.. I värsta fall skull renoveringen ta sex månader sa den första killen. I allra värsta fall alltså…och det har gått nästan precis sex månader nu…och merparten av den tiden har det inte hänt nåt, tacka fan att det tar tid då;)
Jag kanske borde ha varit arg, men det funkar utan större problem, jag fick min tvättmaskin installerad uppe och älskar det. Kommer inte att flytta ner den:) Jag har aldrig haft så lite tvättberg som nu. Men å andra sidan har jag en full tvättställning i vardagsrummet för jämnan.

Plötsligt lärde sig Jamie att cykla. Tack vare sin balanscykel, en vacker dag ville han testa Jordans cykel, gjorde det och cyklade iväg:)

Jag lät luggen växa, och fast det är skitjobbigt när jag tränar att ha den i ögonen så trivs jag.

Och så plockade vi hem pärlan 🙁 Nästa år struntar vi i säsong och försöker oss på några veckors camping bara. Då kan vi styra lite mer och strunta i det om vädret är skit. Jag älskar att bo i husvagnen, det är lugn och ro och back to basics. 

Lite övningskörning med Janelle. Hon har haft lite stökigt och inte kunnat köra upp, men hon var klar redan i höstas för det. Men snart så:)

Oktober 2015

Präglades av sjukdomar. Vi skulle åka på Underbara barn mässan, men drabbades av kräksjuka:( Åh så besvikna vi var allihopa. Alla utom två i huset däckades av det elaka viruset och vi låg här som avslagna sillar på madrasser i vardagsrummet. Det var tack och lov en kort variant, men ändå…det tar tid när vi ska byta av varandra. Fuck magsjuka.

Patricia fyllde år sista september, men bilden låg i oktobermappen:)

Vi skulle ha storkalas för alla september och oktoberbarn, men fick skjuta på det om och om igen..

Första gången så gjorde jag tre tårtor med figurer, och allt fick åka i soporna. Jag frös in det, men frysen pajade, så typiskt.

Nu blev det en minion iaf:)

Jamie ligger lite efter i sin besvärlightesålder och gör massa konstiga bus…som att knäcka massa ägg i bidén?

Min vinranka bar massor av druvor, och de var så fina och nääääästan klara…då kom frosten och alla förstördes.

Det var farligt att träna helt plötsligt….

Det verkar som nån gänguppgörelse…att de bara orkar.

Vi blev bjudna till Andys lekland i Bromma på invigningen, och det var ju som jag sagt, helt makalöst bra. Vi har återkommit 🙂

I slutet av månaden kunde vi äntligen ha kalas för höstbarnen, plus Simon som åxå fyller nu.

Mamma, pappa och syrran tyckte synd om oss som hade bara en toalett, så de gav mig en i födelsedagspresent/julklapp:) Här inne har vi haft skötrum, och inte använt toan, som dessutom gått sönder, men med vattenskada nere och ingen toa där så blev läget jäkligt jobbigt när alla blev sjuka…Det är ren och skär lycka att inte behöva köa för att gå på toa:)

November 2015

Halloween:)

Oh yes, my kids are violent;)

Ny vaxduk, då den förra gick sönder, blev för varmt av en plåt ( på underlägg dock) Jag älskar den, tycker den är superfin. Ikeas:)

Jag blev ombedd av STV opinion att skriva om att bli dumpad, och gjorde det. Det gav den följden att de ville ha med mig i Malou efter 10 för att prata om otrohet. Jag var nervös, direktsändning är rätt så oförlåtande:) säger man nåt muppigt så går det liksom inte att redigera bort. Men, inga grodor hoppade ur min mun, och jag har bara fått höra massa positivt om det efteråt. Så många som mailat, messat, ringt och som kommer fram och bara berömmer mig för att jag vågade. Som säger att jag ger dem tröst och styrka. Att jag är en förebild och att de inspireras av mig. 

Det gör mig otroligt glad och lycklig. Om jag kan ge någon annan någon form av stöttning, push eller lite jädraranamma-kämparglöd, så känner jag mig hedrad. Jag ska ärligt säga att jag gärna hade varit utan mina erfarenheter de senaste åren, men nu är det som det är och kan jag hjälpa någon genom att berätta om det så var det väl meningen på nåt vis då. Ni ger mig glädje, kärlek och styrka, så det är väl inte mer än rätt att jag får ge lite tillbaka ♥

Dau fixade mina fransar, och hon gjorde volymfransar, och kan man fuska sig snygg så varför inte:)

Jag beställde tid för att byta till vinterdäck, sent om sider, och det visade sig att jag fått fel däck från Upplands motor där jag köpt bilen. Lasse som sålde den till mig fixade det i ett ögonblick och jag fick låna hans vrålåk under tiden:)

Zlatan var Gud igen:) och fixade Sverige till EM:)

Jag och syrran hade siktet på Hälsomässan, och när jag fick en inbjudan att dejta lite med Sabina Dufvberg , tränare i Biggset loser, så var det bara en bonus:) Vi fick en liten introduktion i Power plate, och det var superkul träning:) Jag ser inte klok ut, blundar ju, men de andra två är ju snygga:)

December 2015

Novalie hade dansuppvisning på Uppsala konsert och kongress. Det var suveränt, bara massa bra dansare. Min unge var såklart bäst:)

Jag fyllde år….och fick massa paket på sängkanten. ♥

Fina blommor ♥

En träningsbar med paraply och ljus i i bilen efter träningen:)

Och de fina dogtagsen från Get personal ♥

Barnen gjorde pepparkakshus och bakade pepparkakor.

Corrinda ska gå på Justin Bieber, och det var en stressfull timme innan biljetterna var fixade.

Jamie är ballaste tomten:)

Vi har snyggaste granen:)

Och vi har varit två vändor på Andys lekland så här på sluttampen av året:)

Ja det var 2015 det, långt blev det, men man kan väl konstatera att det var ett rätt ok år. Inte storlaget, men inte helt katastrofalt. Bitvis har det till och med funnits sinnesro, inte sinnesfrid dock. Det kommer inte att ske så länge som jag måste dras med idiotier, men som sagt:

En dag i taget, en strid i taget. Fokus. Andas.

Jag kliver ur 2015 och in i 2016 och hoppas på det bästa:)

What does´t kill you makes you stronger ♥

Tack för att ni läser:)