Jag vet inte om jag någonsin tackat er ordentligt för all prima info jag får från er? Om inte så är det banne mig på tiden 🙂

Utan er hade jag vetat betydligt mindre om väldigt mkt, och utan en del info jag fått från er hade jag blivit chockskadad för livet.. Man kan liksom lita på att det kommer fram via er:)

Nä, jag kanske inte alltid gillar det ni har att förtälja, men det är ändå alltid bättre att VETA än att folk undanhåller saker. För SOM det undanhålls grejor, och jag vet inte varför. Ibland kanske av nån konstig hänsyn eller kanske för att de inte tycker att jag har med det att göra, men ändå, är det saker som kommer göra ont kan man lika gärna göra plågan kort. Lite som när man drar av ett plåster, helst från sin håriga arm eller så;) Aooouch!

Som tex hade jag noll koll på att Bon Jovi släppte nytt album! Hur är nu det möjligt? Men tack vare er så har jag nu såklart laddat hem det och ska lyssna på det snart:)

Astråkigt omslag dock:)

Inte heller hade jag fått veta att Kibbe inte alls är som de ”flesta” andra män som fyllt 40 – tjocka och flintskalliga;) utan långhårig och ståtlig:) Såklart, det visste jag väl redan då;)  Jag tar tillbaka mina fördomsfulla ord:)  Jag kan inte sluta le lite sådär fånigt, men det är så otroligt häftigt det här med sociala medier. Eller hur? Ungarna fattar ju inte hur det var ”förr”. Inga mobiler, inga datorer. Idag om man funderar på nån och vet för och efternamn så hittar man ju den personen på minst ett, och gärna tre sociala medier, plus alla de här eniro, ratsit, merinfo och vad de nu heter. Ni är bättre än mig på att hålla koll på vissa människors civilstånd/namn/boendeadress/edyl där;)

När en annan var ung, på typ stenåldern, så kunde man ringa, och var det rikssamtal blev det lite dyrare;) eller skriva handskrivna brev och skicka med snigelpost, eller möjligen åka och hälsa på. Det var liksom vad man hade att spela med. Idag är avstånd inga problem, man skypar med vännerna i USA eller Australien och det här med att samtalen har den där irriterande fördröjningen när man pratar med utlandet är inget jag varit med om på evigheter. Iofs har jag inte så många jag babblar med utomlands;) men mamma och pappa åker ju till solen lite nu och då. Man kör kik, snapchat, instagram, Facebook, twitter, och googlar, osv. och jag älskar det. Kanske inte superpersonligt, MEN enkelt att bara höra av sig, opretentiöst. För inte sjutton ringer man upp nån man jobbade med för 15 år sen för att säga Grattis, eller Lycka till eller så 🙂 Jag gillar sociala medier. Kanske inte kommer som en överraskning, hehe;)

Och har man en blogg med er som läsare så skriver man tre rader om en ungdomskärlek och vips så kommer man lite närmare, a blast from the past:)

Tack alla ni fina som ser till att jag får de upplysningar jag behöver, vare sig jag begriper det eller inte ♥

 

Jaha vad har jag gjort idag då? Hm… jag klev upp och väckte kids, och jag var så trött. Åh så sängen lockade, men eftersom jag inte visste om det skulle ramla in byggare så kunde jag ju inte knoppa om, så i stället så fixade och grejade jag. Jamie vaknade rätt tidigt, han var uppe strax innan de andra drog till skolan vid 8, det är lite ovanligt, trött och grinig var han åxå, men skärpte sig efter hot om att åka i säng igen;)

Jag är så pk ibland;)

Nu kom det ingen, men jag har fått massa gjort så jag är nöjd ändå. Röjde i badrummet så förhoppningsvis tvättmaskinen får rum där. Vi har en bänk, som tidigare ägaren hade som sminkbord, och som jag haft som skötbord tidvis och numera är det…ehum..en plats för mina kläder;) Ja, jag är en jäkla slarvmaja, men jag klär alltid både på och av mig i badrummet, och alltså hamnar mina kläder där. Ni vet de där man kan ha en dag till utan problem, inte riktigt redo för tvättkorgen än:) Sen vet jag inte om det är bara mitt badrum, men det är konstant tjocka dammlager. Vi snackar Särimner-style här, man dammar och torkar rent och fint ena dagen, bara för att nästa morgon vakna till ett nästan lika tjockt lager igen.  Jag begriper inte, men dammar och torkar mest hela tiden där inne, inte för att det syns direkt;)

Nåväl. Just idag är det rent;)

Sen tog jag mig an mina garderober, ja i plural… det är inte länge sen jag rensade dem, men med mitt nya ”rensar-mode” så blev det inte mindre än åtta kassar till återvinningen ändå! En hel del stickade tröjor förvisso, men ändå. Det ”roligaste” är att det var lappar kvar på många av plaggen, alldeles nya alltså, och helt oanvända. Varför jag köper det och sen hänger in det vete fan? Nån slags störning ska man väl ha;)

Jag är ju dessutom, efter att ha varit me&i ambassadör/bloggvän helt kär i deras kläder. Det är de plagg jag använder mest, och även om de är lite dyrare än de reakläder jag annars gillar att shoppa ( och hänga in i garderoben, med lappar på, i några år, och sen kasta, så det där med REA vete fan? Mer Riktigt ebarmeligt Asdyrt*s*))  så vet jag att de blir använda, och då kan jag lägga de där extra kronorna.  Dessutom…de har finfin rea mellan varven de med;)

Så, nu har jag en garderob som är i ordning.

Jag har förövrigt en klänning som hänger där, som heter First date dress.;) Skitsnygg, …kanske måsta ta tag i det här med dejtandet, eller använda den ändå:;)

Resten av sovrummet hanns inte med, och väntar på mig i morgon, det ska dammas, dammsugas och bäddas rent. Eller förresten så väntar jag med renbäddning tills jag har en tvättmaskin kanske;)

 

Jamie och jag tog Doris på vår lilla promenadrunda, på dagarna går det alldeles utmärkt att gå den, men på kvällarna när det är mörkt vägrar hon gå, vill helst inte gå utanför tomten. Kan hundar vara mörkrädda?

Jamie äger på att få henne att gå fint i kopplet. Han kortar ner det så han har tvärkoll på henne och då går hon så fint strax framför honom. När jag håller kopplet så springer hon hit och dit och gör sitt bästa för att jag ska trampa på henne eller sno in mig i kopplet;) Hon lär sig, och vi med.

Så här är det, kanske har ni sett att det är lite dåligt med bilder här på sista tiden? Den enda anledningen till det är att det är en aning skrot bakom tangenterna;) Av nån anledning hade jag lyckats slå av nåt på datorn så inte bilderna åkte över automatiskt..och så har jag inte haft riktigt tid eller koncentration att försöka få till det. Jag fattade ju att det var nåt enkelt, och det var det 😀 Nu verkar det vara fixat, vilken tur så jag kan fortsätta att dela med mig av bilder av varierande kvalité , som denna tex:

Lite pusskalas innan middagen:) Jag hade så förbannat ont i ryggen efter att ha stått som en ostkrok och rotat i garderober och städat under badkar, och så ont i min förbaskade häl, att jag intog ryggläge på köksgolvet medan riset kokade ( brände lite, såklart, men låg ju så bra) fötterna upp på väggen, och då kom ju de här pussgurkorna farande ♥

Eller den här på Doris the dog, som knölade ner sig i den lilla korgen där hennes leksaker ligger, för att sen gnaga på handtaget… det soon-to-be-gone handtaget alltså…jäklar vad hon gnager i sig saker, eller i det här fallet – sprider det i hela huset;)

Inte är hon still heller, så allt blir suddigt;)

Och såklart vill jag då passa på att tacka Helena, återigen, för ditt stora hjärta ♥

Jag har sparat lite på de här, jag tror att vinstchansen ökar om man skrapar i husvagnen, så det är planen:)

Tack ♥

 

Förutom ont i ryggen och hälen så har jag grym träningsvärk 😀 Jag älskart!

Lite sur att jag inte kunde komma iväg på Björns pass idag, men jag trodde att byggarna skulle komma, och sen ökade bara det onda under dagen, så när jag sen fastnade i garderoberna så avbokade jag även kvällens pass, men så får det vara ibland.

Även på träningen var det lite throwback memories igår, för äntligen ramlade polletten ner, med väldigt mkt hjälp;)

En man där har varit så jäkla välbekant, och jag har velat ha det till att han är väldigt lik en fd kollegas man. Jag vet att det inte var han, men att de var lika. Tills jag såg kollegans man här innan sommaren, nä okey, inte ett endaste dugg lika? Nähä? Igår pratade vi, han hade sett mig kamma löss på TV:) och det ledde till att vi pratade om antal barn, och sen Familjen Annorlunda, som han inte sett, och konstaterade att det inte var därifrån han kände igen mig.

– Nä det är väl mer i svettigt, flåsande tillstånd här;) , försökte jag men det var det inte heller, utan tidigare. Kanske var det så att jag jobbat inom vården förr? Eh jo? Vad nu, var det en förälder? Nä? Han var säker på att vi jobbat tillsammans och när vi jämförde årtal och avdelning så stämde det ju, och plötsligt klickade det till, men jag var tvungen att fråga vad han hette, och visst var det en av läkarna jag jobbat med förut:) En av de allra trevligaste dessutom.

Det satt så jäkla långt in! Nu är det ju solklart, jag begriper inte hur jag inte kunde känna igen honom! Men, kollegan jag nämnde, vi jobbade ihop alla tre, så helt ut och seglade var jag ju inte. Det var ju i helt andra miljöer vi träffades då, vita kläder, sjuka barn, hierarki;) Inte i träningslinne och tajts liksom. Jag var mig pricklik tyckte han, och det får jag ta som en komplimang deluxe med tanke på att jag var typ 25 då:)

 

I morgon kanske byggarna kommer, och sen är tanken att dra till husvagnen. Barnen får väl äta mellis efter skolan och så drar vi, jag måste alltså försöka komma iväg och handla lite på dagen.

Till sist, om nån sitter på några bra jobbtips för unga vuxna, gärna med start på måndag, så får ni väldigt gärna dela med er:)

Nu ska jag hoppa i säng! Eller…alltså, det lär ta ett tag att ta mig upp ur fåtöljen, låren är inte samarbetsvilliga, och vi ska inte tala om rumpan…aouch… och armarna…:) men okey, jag ska väl hasa mig i säng då;)

Natti natti 🙂

 

Jo det är nog så, som nån skrev, att hur jag än vänder mig så har jag arslet bak:)

Jag orkar inte förklara mig tusen gånger om, de som fattar fattar ♥ och övriga kommer aldrig fatta, och så är det med det:)

Jag har återigen flinat lite åt de som trodde att det var easypeasy, nån timmes jobb bara på sin höjd med en översvämning – i gott och väl 12 timmar har jag nu återigen stått idag och grejat. Började när jag väckte kidsen klockan sju, och sen slutade jag nu, kl 23. Lite paus där i mellan för att fylla i poolen åt Jamie, som han sen badade i exakt tre minuter, sen frös han;) och äta. Och så en tripp ner på stan där jag mötte upp Corrinda, en av oss gjorde sen en navelpiercing, den andra skulle aldrig i livet göra en även om det är väldigt fint:)

Hon gjorde en, och jag skrev på tillstånd för henne att få göra den, och så fick jag följa med in och titta på. Jag tatuerar hellre hela kroppen är piercar, tycker det är så meckigt med all eftervård;)

Janelle och Patricia fick en varsin navelpiercing i konfirmationspresent av oss, och Janelles växte ur, och hon gjorde om den och den växte ur igen, så hon har ingen, och är ledsen över det. Patricias däremot är fin och problemfri ( ta i trä!) Jag tycker det är superfint. Patricia har andra piercingar som jag inte gillar, men det är inte mitt val, så fine. Hon funkar lite så att om jag säger NEJ glöm det, så gör hon det dagen efter;) och har en i tungan, som jag tycker är sjukt äckligt, och en i läppen. Hon har haft i ögonbrynet men de ville sig inte utan växte ur men det tycker jag är rätt fint.

Jag är inte alls bekväm med att greja med andra piercingar än öronen, och behöver de hjälp med att tvätta och byta stavar och skit så blundar jag med ena ögat;)

Jag har två små tjejer på tur för hål i öronen, men de får vänta tills vi badat klart för i år.

 

Efter piercingbesök så kom syrran och hjälpte mig, de kommer på onsdag och tar bort allt lösöre, vad nu det innebär? och sen river de det som ska bort efter det. Spännande, men jobbigt. Jag har ägnat dagen åt att flytta över ungarnas kläder från det ena stället till det andra, och vikt och sorterat det ena med det andra, och det tar sig. Vi har snart normala mängder kläder tror jag – känns mkt bra. Det är ju som så att när det blir för mkt så blir det övermäktigt, jag har varit ytterst medveten om att vi har shitloads av kläder, men inte orkat ta tag i det. Det har dels varit någon på tur att ärva, och så gömslen man aldrig ser, förrän det händer något.

Men nu har jag ångan uppe så det är bara att fortsätta. Allt åker, och antagligen är det inget jag kommer sakna. Däremot fyller garaget på sig, men de saker som nu inte har någon plats inne…:/

Jaja.

 

I helgen for vi till husvagnen!! Det var natt nummer tre. Vi har aldrig varit så lite i husvagnen någonsin, men det finns heller absolut inte ett skit att göra på den campingen om det inte går att bada, plus att det är rätt sankt i marken, vilket innebär blött och skitigt. Det är väldigt svårt att utvärdera Siggefora, eftersom vi inte varit där, men jag kan inte ens med bästa vilja i världen ge den toppbetyg. Jag saknar Årsunda nåt så kopiöst.

Nästa år lutar det åt att vi inte står säsong, utan kommer dra iväg någonstans och stå där i några veckor. Lånar antingen pappas bil, plus en till, eller så får han köra med oss upp och hjälpa oss med tältet och sen hem:) Vi var väldigt ofta i Norberg som små/tonåringar, och dit vill vi! Är Norbergs camping lika fin fortfarande? Nu brann ju det fina Elsa Anderssons konditori, men lite mer finns det väl att göra där i krokarna? Funderar på att söka reda på Kibbe, punkaren som jag var så förtjust i för …. (hm..*räkna, räkna* men vafan…? Hur jävla gammal är jag?) Typ 30 år sen… ! 😀 Nä, ångrar mig, han är säkert en liten tjock gubbe med flint, och ingen frän tuppkam eller vad han nu hade:)

Det jag mer minns med Norberg, förutom Kibbe, är att solen alltid sken, det var varmt i vattnet och massor av zigenare som campade där. Oj så jag var imponerad av deras kjolar när de tvättat och hängt på tork, tusen meter tyg, eller så:) och värstingvagnar. Vad jag minns var de alltid trevliga dessutom. Sen vet jag att vi åkte runt och tittade på massa grejor, Polhemshjulet tex, det finns väl kvar?

Men, i helgen var vi i Siggefora och det var kanon! Vädret på topp, humöret likaså. Vi åkte lördag fm, och kom ut strax efter lunch, och gick nästan direkt ner på stranden. Helen och Lars var där de med, och vi hängde kvar på stranden ända tills middagen. Hyfsat varmt i vattnet, och ungarna lekte och stojade. Jag har äntligen kommit ihåg att ta med deras solskyddströjor, så de hade killarna och Lovelia på sig. Jag kan vara sämst på att smörja in med solkräm, jag blir bättre och bättre för varje år, men solskyddskläder är suveränt.

Jamie har en dräkt med korta ben och ärmar, med Svampbob på, jag köpte den nog på Tradera, och det tog lång tid innan jag ens såg att det stod på typ spanska eller vad det nu är, minns inte just nu:)

Vi gick upp och drog i gång grillen, korv stod på menyn, vi gör det så enkelt för oss som vi bara kan när vi åker så här korta svängar, våga-vägra-laga-mat-dagar 🙂 och så gjorde vi smores efteråt. Vet ni vad det är?

Jag reserverar mig för stavningen, men det är grillade marshmallows som man lägger mellan någon form av kex, och en chokladbit:) Vi hade mjölkchoklad och digestive, supergott, men kladdigt. Ungarna åt så det stod ut genom öronen, och nog gick det i ett antal även hos syrran och mig.  Snart är det dags att ta tag i formen, men jag väntar tills det blir tråkväder och kallt. Jag har inte gått upp ett enda kilo, men…och det är en stort MEN, det är väldigt fluffigt och otajt över hela kroppen;) Jag har inte haft en gnutta motivation till att äta rätt på länge. Träna gör vi, mycket och ofta, men när man sen äter skit och tre gånger så många kalorier per dag än man gör av med så uteblir resultaten.  Jag ska fundera ut något mål och sen sikta på det, och givetvis är slutmålet Beach 2016:)

Syrran skulle åka iväg med en kompis på söndagen och bada, så hon åkte hemåt framåt sena kvällen, efter att vi suttit en stund och snackat och lyssnat på en trubadur tillsammans med Helen. Förra gången så frös vi så in i bänken på natten, så nu preppade vi med värmefläkten inne, som går på termostat och slår av och på efter behov. Den är sövande, och väldigt mkt barndom, för vi hade en likadan då. Jag och Jamie sov på den halvuppblåsta luftmadrassen som vi tryckt in på den minsta sidan av vagnen. Det är så otroligt platt att sova inne i vagnen, jag saknar min tältbudoir varje natt för där sov jag som en prinsessa:) så förra gången så knölade vi dit madrassen, som är 2 dm för bred, men funkar. Vi blåser inte upp den mer än att det blir som en vattenmadrass, då funkar det bra. När syrran låg där rörde man sig så fort hon andades, men Jamie var enklare att ha intill. Han kan ha tyckt annorlunda för han åkte ju runt som en liten smörklick när jag vände på mig:) men han sov vidare. Jag sov ok. I någon av vagnarna intill började de spela gitarr och sjunga mitt i natten, och i mitt huvud snurrade halvsovande Ugglas:

”För har en speleman en enda gång
börjat sjunga på en gammal sång
är de ogörligt, ja lögn att söka stopp’an
Har han blott en enda gång gett skri
lär han sjunga varje melodi
ifrån ”dover å calais” till lilla loppan”

🙂

Men det var inte så att jag stördes, bara sådär halvt om halvt kvicknade till:)

Morgonen efter vaknade vi och klev upp rätt tidigt för att vara Familjen Wetterholm, vi var nog ute redan vid 9:) och efter frukost ute så var det strandhäng hela dagen. En härlig bloggläsare gav sig till känna ♥ och vi pratade en stund, det är så kul när ni kommer fram!

Plötsligt så säger nån av tjejerna: Där kommer Mirka, mamma!

Och när jag vände mig om så kom hela familjen Norrström gåendes:) Vilken överraskning! 🙂 Det var länge sen ungarna träffades nu, så de var lite avvaktande, så det får vi råda bot på helt enkelt. De bytte om, och de flesta av Mirkas ungar hoppade i, och vi satt och babblade lite. Tintin testade hundbadet, men det var visst ingen hit. Doris fick stanna hemma även denna helg, för det känns bara taskigt att ha henne i koppel hela tiden, då har hon det bättre hemma med tonåringarna. Efter en stunds bad och babbel så for  de vidare och vi solade vidare. Jag somnade en stund där i solen till och med, tänkt så skönt det är att sova i solen? Novalie hade vaktjouren, om det var så att killarna ville bada, men just då låg alla och slöade på filten så det gäller att passa på:) Sen halvslumrade jag, medan de byggde sandslott och körde med traktor och allt varde gjorde.  Det var alldeles lagom varmt och skönt, och jag hade ingen längtan alls efter att bada, som jag gjorde flera gånger på lördagen, men ett dopp var ju tvunget ändå, och jäklar så kallt det var i vattnet;) Eller så var jag väldigt varm;)

Klockan var över fem när vi packade ihop oss och gick upp, där en diskrunda väntade. Jag och Lovelia, med lite hjälp(stjälp) av Jamie diskade medan de andra, med Novalie i täten plockade ihop och gjorde i ordning i vagnen och förtältet. Vilka skills de har på att fixa, om de bara vill:) Det var så fint när jag kom tillbaka, jag behövde bara kolla igenom vagnen, och packa in kylvarorna, allt annat var klart. Vi tryckte in allt i bilen, och så var det plattan i mattan till McD, klockan var alldeles för mkt för att ens tänka tanken att hinna laga mat.

Och sen hem, där det var lugna gatan. Doris blir så glad när man kommer hem att hon inte riktigt vet vart hon ska ta vägen, svansen går i 180 och hon bits av pur glädje. Hårt som satan, men det är svårt att veta hur man ska uttrycka sin oerhörda glädje över att ens flock är samlad igen;) Hon har bitits som ett vilddjur, men det börjar ge sig. Äntligen:) Jag har googlat ” Valpen bits vad gör jag” och liknande, och svaret är ” Jaha, vad trodde du;)? Det är bara att härda ut”  Till och med hundcoacherna har bitvargar så det är väl så de är då. Jag är fullt medveten om att alla hundar är olika, Tintin är en lugnare sort än Doris som det är full spätta på, och ibland önskar jag att jag kunde vrida fram tiden lite tills hon lugnat ner sig, men samtidigt är det helt makalöst majsigt. När hon gosar in sig hos en och somnar så är det kärlek igen, och man glömmer alla bitmärken man har överallt, på skor, bordsben, händer, osv:)

Nej, hon får såklart inte bitas, men det skiter ju hon i;) och vi har några maktkamper per dag, ibland vinner hon men oftast vi:)

Jag gillar det här med att ha hund, det enda jag inte gillar är att det inte går så värst mycket framåt med katterna. De försöker tala om för Doris att hon är asjobbig, men hon är så nyfiken att hon inte vill fatta. Det lustiga är att vi i skogen häromdagen på promenad mötte en grannkatt, som lekte med en mus;) och Doris kunde inte bry sig mindre. Inte katten heller, de struntade högaktningsfullt i varandra, men här hemma är det kalabalik så fort de möts. Katterna håller sig nere, och Doris får inte vara där, så det funkar väl, men jag saknar mina gosproppar i soffan på kvällarna.

Jag smörar som fasen för dem med sardiner och godaste kattgodiset, och så går jag ner och gosar med dem så fort jag kan. De är mest ute om dagarna, men jag brukar hinna mysa lite på morgonen och på kvällarna. Fina katterna ♥

 

Nä, nu är det sovdags! Blir en dag i tvätteriet i morgon med, och så en sväng till återvinningen om jag ids, men det tror jag. Sen kanske jag hinner ta tag i resten av huset åxå, man vet aldrig…;)

Natti natti 🙂

…jag glömmer bort er som alltid är snälla, trevliga och vänliga i era kommentarer. Det gör jag såklart inte:)

Jag tror att de flesta av oss förstår varandra väldigt väl, och respekterar varandra och det uppskattar jag något oerhört. Det jag oftast blir så otroligt irriterad över är när det blir otrevliga tongångar i kommentarerna. Det övergår sen ofta i lite småtaskiga uttalanden som nu tex – hur korkad jag är som satt mig i denna situationen.

Det kan man såklart tycka, och så kan ni vara glada åt att ni har det klokare ordnat för er, men det var vårt val. Och i efterhand ångrar jag det INTE. Jag skulle till och med välja likadant idag även om jag visste om utgången, möjligen stoppat mer pengar i madrassen bara 😉

Det jag gjorde var att lita på en annan människa, som jag känt i evigheter och om man inte kan lita på den som står en närmast i världen vem kan man då lita på? Det funderar jag förstås på idag, men så kan man ju inte tänka i ett förhållande. Eller? Sitter alla andra och sejfar upp med egna bankkonton och back-up planer, katastrofplanerar och bara väntar på att bli lämnade eller lämna? Om så, hur jobbigt måste inte livet vara då? Med ständiga tvivel på den man lever med.

Jag tvivlade aldrig och vi hade ett mkt bra förhållande. Så hände något, och än idag är jag övertygad om att det handlar om utbrändhet/stress/depression. Möjligen en hjärntumör eller liten stroke på personlighetscentra. Eller empatihörnet i hjärnan. Det kom smygande och var svårt att sätta fingret på, men ända tills den dag han gick, och en tid efteråt, var jag övertygad om att det skulle reda ut sig. Jag misstänkte ju otrohet men den var inte bekräftad, och är det inte än idag, även om jag nu vet att det var så.

Man lämnar väl inte den man älskar eller ger upp om man tror att det beror på sjukdom? Då står man ju kvar, tar skit man aldrig drömt om att göra och backar och försöker hjälpa.

Men nu ville han inte ha min hjälp, men skiten fortsätter komma, och grej på grej  bevisar idag att han är en helt annan person.

Exakt en sån person han själv alltid föraktat om man ska vara helt ärlig.

Men att det skulle hända var det mest otippade i hela världen, och därför kände jag alltid en djup trygghet i våra val, våra gemensamma val.

Med det sagt, så vill jag tacka er som alltid är respektfulla och stöttande.

Jag vill även be om ursäkt för min ibland allt för tjuriga ton, i text och svar, ibland är det oförtjänt. Väldigt ofta så är dock ett syrligt svar på en till synes trevlig kommentar för att jag kan se alla kommentarer från samma person. När jag då ser halvtaskiga, dömande, pikande och rent elaka ord gång på gång så rinner bägaren till sist över och det kan bli väl tjuriga svar på något rätt så neutralt.

Det var en förklaring inte en bortförklaring 🙂

Jag skulle skriva några rader om att jag tar barnen och åker till husvagnen nu:)

Det blev visst några rader till 😉

Men så blir det ibland;) men nu drar vi till vagnen!! Tillbaka i morgon kväll 🙂

Ha en bra dag!

 

Fast jag denna gång inte alls var ute efter en debatt, diskussion eller något ens i närheten, gällande dagis, så drar den igång. Det är som en het potatis att tycka till om dagis, vare sig man är för eller emot. Värst är det att vara aningens kritisk, det har jag ju fattat, men när jag inte ens är det då blir jag full i skratt av era arga, ilskna kommentarer:) Jag vet inte om det är för att det är svårt att ibland förmedla saker i skriven text, eller om det är jag som är otydlig eller ni som bara är motvalls, men det spelar ingen stor roll. Vissa fattar vad jag menar när jag säger ett ord, andra fattar inte om jag så använder en miljon ord, och vi låter det vara så.

Jag kommer definitivt ta upp debatten igen, eftersom det är viktiga grejor, men inte just nu eftersom jag inte var ett dugg sugen på att diskutera, bara på att förmedla en lite ledsen känsla. Jag funderade på om jag skulle radera det, men tänkte att : Nä, DENNA gången så fattar nog alla:)

Eller hur;)

 

Nå, har ni fått luslarm än??

Här i Uppsala  ska det kammas i helgen, alla skolor har en gemensam helg där alla ombeds kamma sina barn, och som alltid så gör de flesta det, utom de som v e r k l i g e n borde, och så är lössen på G igen:/

Jag vet att mina är lusfria, men kör en vända ändå, för att hålla det så:)

 

Idag fick barnen gå själva till skolan, jag väckte dem såklart och såg till att de kom iväg, men Trixie, Lovelia och Jordan cyklade iväg själva. Tjejerna lämnade in Jordan på förskoleklassen och fortsatte till sina klassrum, på samma sätt som vi gjort i många år nu, och det funkar toppen. Den här skolan de är evakuerade till nu är på ett sätt bättre, för det är absolut inga bilvägar för dem att korsa, närmsta är långt bort, och det är skönt, men jag längtar ändå tills deras gamla är i ordning.

På väg hem hade jag lovat dem att de fick stanna till i den stora lekparken, så det gjorde de, tills det blev för varmt:)

Här hemma hade vi dubbeldejt;) Jag och Mirka, och Tintin och Doris. Jag vet inte vilka som hade roligast, men skulle faktiskt tippa på valparna ♥ Det var en ren fröjd att se dem, ingen av dem har väl någon superstor erfarenhet av andra främmande hundar, Tintin hade besök häromdagen det vet jag, men Doris har sen hon kom hit bara träffat en stor hund på promenad. De stod först blickstilla och sträckte sig så långt fram de kunde för att nosa på varandra, och snosade in sig, och sen satte de igång. Hoppade, sprang, jagade varandra, hoppade på varandra, kröp in under varandra, rullade, bets, skällde, och så började de om från början. De sprang säkert åttahundra varv runt Davids vagn, och tempot var högt:) Jag försökte fota, med både mobil och kamera, men alla bilder är suddiga, de var inte still en enda sekund:) Mirka hade bättre tur så jag snor som vanligt hennes bilder:)

Till sist orkade de inte mer utan däckade med varsitt tuggben:)

Vi fikade och snackade och satt och njöt i solen, det är bara underbart!

När de for hemåt så somnade Doris och sov som en liten gris, jobbigt att vara social minsann;) Först i buskarna:

Och sen mitt i solen på en filt under en sarong;)

Lilla gumman ♥

 

 

Jag har blivit förkyld. Och är så sur på mig själv, här vet jag att ColdCyme fungerar, men jag trodde liksom inte att jag var på väg att bli sjuk, så jag struntade i den. Lite daredevil sådär;) och det får jag sota för nu, med rinnande näsa och irriterande hosta. Totalt värdelöst. Men jag mår inte dåligt, och eftersom jag började spraya fast inte i tid så vet jag att det ger sig snabbt. Jag måste skaffa flera Coldzyme, bunkra upp lite:)

 

Och vet ni då, jag har ju glömt berätta!

I går så låg jag på gräset och halvsov medan jag väntade på att åka och bada, när mobilen ringde. Jag är väldigt trött på alla dessa försäljare som ringer, så jag brukar inte svara på nummer jag inte känner igen, men nu gjorde jag det. Det var killen som var här och skadebedömde, och han lät lite sådär som att han skulle komma med dåliga besked, så jag förberedde mig på en kalldusch, men fick i stället höra att TryggHansa godkänt det hela, så försäkringen täcker vattenskadan! De har dessutom godkänt det kostnadsförslag som han skickat in, så det är klart att köra igång i nästa vecka:) Hade jag inte legat ner så hade jag svimmat av glädje, helt säker.

Jag får pröjsa självrisk, och ett maximalt åldersavdrag på 15.000kr, men det känns som peanuts i det hela. Jag kan bara luta mig tillbaka och så blir det åtgärdat. Jag slipper ångesten. Givetvis är det mycket pengar, det är inte så jag menar, men i förhållande till vad det blivit om försäkringen inte täckt är det peanuts.

Jag fattade aldrig att några av er insinuerade att jag försökte mig på nåt slags försäkringsbedrägeri…suck, men så är absolut inte fallet. Om jag skulle tänka en sån tanke, så vore den sista grejen att skapa en översvämning. Så jäkla mycket jobb, det är inte värt det. Dessutom ökar en renovering värdet på huset vilket ju egentligen är det sista jag vill, med tanke på hur läget är med somliga. Jag skulle dessutom med all säkerhet aldrig lyckas genomföra ett bedrägeri, det är jag alldeles för ärlig för, och skulle må skit över, så NEJ, glöm det.

Jag har nu fått bort allt som ska bort, men det ger som jag sagt efterdyningar. Jag har massor av kläder och textiler som jag nu måste hitta nya ställen för…jag kommer få vara utan tvättstuga, har jag tur kan de hitta något ställe att installera en tvättmaskin på uppe på bottenplan, och både Janelle och syrran har erbjudit mig hjälp med tvätten, de har stora tvättstugor, men det blir ju en gräslig massa tvätt att forsla runt stan;)

Just  nu har jag nästan tomt i alla tvättkorgar, det gäller att passa på innan jag blir utan tvätteri, och så har jag inte haft det på länge. Dessvärre ligger det ett ton ren tvätt här intill mig i vardagsrummet och väntar på att sorteras och vikas. Det är de enda plagg i huset till barnen som inte gåtts igenom, så det ska både rensas ut och vikas in i skåpen. Men det gör jag när inte solen skiner, och jag inte är förkyld:)

Men glad är jag! Och lättad:)

 

Vi har de senaste dagarna, hela veckan faktiskt, åkt och badat på sena eftermiddagarna/kvällarna, och det är så härligt. Äntligen är det varmt i vattnet! det blir kallt så fort solen försvinner, men så länge man är i den så är det ljuvligt. Det här är min alldeles egna Lilla Havfrue ♥ – Novalie.

Novalie har ju börjat i skolan inne på stan, och åker buss fram och tillbaka. Det är spännande, och det är kul att hänga på stan efter skolan med kompisar, och idag har hon själv köpt hänglås till sitt skåp i skolan:)

Stora tjejen. I morgon har de visst lite sovmorgon, och det har ”kikats” fram och tillbaka om vilken buss de ska ta. De bygger om i Uppsala, och skolan ligger precis vid Drottninggatan som de har stängt av delvis, så den buss som tidigare gått mer eller mindre raka vägen från här utanför oss till skolan, tar nu en omväg. En rejäl omväg tydligen, och det innebär att de måste ta en tidigare buss än annars. Idag åkte hon redan 7.15 bussen och de började 8…. Med bil tar samma sträcka 7-10 minuter. Inte helt ok.

 

Nu ska jag hoppa i säng, Doris ligger inne hos Patricia och kvartar, så jag får vackert frysa, annars ligger hon gärna längs med min rygg på nätterna, om hon inte snor min huvudkudde förstås, och rullar ihop sig på.

Primadonnan Doris:)

Jamie ligger i alla fall där, så jag kan sno lite värme av honom, min lillprins, fast han är så varm så han sparkar av sig täcket, och med tanke på att vi har ett stort gemensamt täcke, så åker det ju ner från mig då och så fryser jag ändå;)

Jaja, det löser sig!

Natti natti:)

Ni var flera som inte kunde komma via länken till min debattartikel om löss, det borde gå att bara markera, kopiera och klistra in den i sökrutan, men jag länkar igen:)

Löss är ingenting att skämmas för

Jag skrev den, och så hörde SVT Uppland av sig, och igår var de hemma här för ett litet minireportage.

Ni kan se det här om jag får till det, Svt Uppland
Nu låter det som att vi har löss lite nu och då, faktum är att Lovelia aldrig haft det;) även om hon fick lite regi i vad hon skulle säga från en sufflerande morsa;) Jag kanske kan bli Luskamsdrottning;)

Jag skäms som sagt inte de gånger lus-eländena hittar hit, men jag ska inte hymla om att jag helst slipper se dem.

Jag ger er här mina bästa tips och råd om löss, håll till godo:)

 

1. Förbered dig på att det kan hända. Plötsligt en dag står du där och stirrar förtvivlat ner på en ( oftast flera faktiskt)  liten krabblikande grej som kilar omkring i din son eller dotters huvud, och jag lovar dig att du då kommer känna ett omedelbart behov av att bli av med dem NU. Helst igår;)

Köp alltså hem ett lusmedel, och en bra luskam. Inte apotekets, eller de olika märkenas egna, utan gå direkt på en NitFree.

Googla på hur du luskammar. Det är inget man gör på tre minuter, ska man vara säker på att man kammat igenom hela håret så tar det en bra stund, beroende på hårlängd. Kamma från olika håll och vinklar, så nära hårbotten som möjligt.

2. Luskamma. Luskamma. Luskamma.

Om du kammar ofta, så upptäcker du snabbt om barnet fått löss, och det är enklare att få bort några enstaka löss än en hel kolonni, tro mig…första gången ett barn hade det här hemma, så fullkomligen kryllade det i hennes flätor. *ryyys*

Du kan få bukt med lössen enbart genom att kamma, även om jag föredrar att behandla med något kemiskt medel för att få död på dem omedelbart, och sen följa upp med daglig kamning.

3. Man kan ha vått hår med lite balsam i så går det enklare att kamma.

4. Om du upptäcker löss, meddela det till förskola, skola, kompisar. Det brukar gå utmärkt att maila lärarna så skickar de ut ett massmail till klassen/ sätter upp lappar på dörren.

5. Löss försvinner inte av sig själva. De förökar sig och frodas. Det går inte att ignorera. Behandla!

6. För att förebygga så kan man spraya håret med ett medel, finns på apotek, som gör oss ”osynliga/oattraktiva” för lössen. Det gör jag under perioder när det är luslarm konstant.

7. Flickornas långa hår försöker jag ha flätat, det minskar risken för löss.

8. Om du ser små vita ”korn” i håret, och de sitter fast på hårstrået, då är det lusägg. Man kan bedöma hur länge lössen bott i håret genom att se hur långt från hårfästet det sitter. Ser du sådana, men inga löss – kamma igen! De finns antagligen där om du inte behandlat. Nitfree-kammen tar hål på äggen och då kläcks inga nya löss, ännu en anledning att köpa den kammen. Den är värd sitt pris, jag lovar.

9. Om du tycker det är svårt att se, så kan man kamma håret över ett vitt papper, då syns lössen bättre. Löss finns i alla storlekar och kan variera färg mellan nästan genomskinligt vita till svarta. Det beror på hur gamla de är. Ibland är de svåra att upptäcka.

10. Lössens livscykel är ca 6 veckor, och från ägg till färdig lus tar det ca 3 veckor. Alltså kan det vara en väldigt god ide att behandla igen efter några veckor, om några ägg överlevt och kläckts.

11. Har en i familjen löss, var extra noga med att kamma alla. Även dig själv. Jag kammar mig dubbelvikt över badkaret, så ser jag ”enkelt” om det ramlar ner något kryp. ( Och får svinont i ryggen*s*)

12.  Sa jag:  Kamma, Behandla, Informera, Kamma? 😉

 

Löss var mer eller mindre utrotade förr, kan vi se till att komma dit igen tro?

Vi siktar väl dit hoppas jag:)