Fredag:)
Det låter så bra tycker jag, – fredag. Förr när jag jobbade helger var det inte alltid en fredag var lika med starten på helgledighet, utan lika ofta var det ju jobb istället, men ändå, så är fredagar något lite speciellt. Även på jobbet var det liksom en annan takt. Ett sjukhus sover ju aldrig, men det är bara akuta undersökningar som görs, så det var mestadels att stanna hemma på avdelningen, inget spring. Lite helgfeeling ändå:)
Jag var tvungen att gå ut och se hur det verkligen såg ut på min uppfart, igår regnade det och var tråkigt blåsväder så jag var bara ut och hämtade posten snabbt, samtidigt som jag kollade vad jag hade för dimension på däcken, enligt instruktion från däckkillen som var i luren, och då var det isgata.
Det var inte ett dugg bättre idag. Tvärtom.
Vår uppfart är rätt lång, man får rum med en sisådär fyra bilar på rad, kanske fem, och hela var täckt av en halvdecimeter is, och all is var täckt av en halv decimeter vatten. Fan vad mysigt va? För att inte snacka livsfarligt.
Vi har en gatbrunn snett utanför utfarten men den blir ju igensatt av snö, plus att man inte riktigt vet VAR den är, och när vattnet inte kan rinna undan så samlas det på min uppfart. Blä.
Jamie hängde på, hans vattkoppor bekymrar honom inte ett dugg, och med spett och spade gick vi loss på isen.
Först hackade jag med spettet men det är så tungt och var inte speciellt effektivt så jag tog spaden/skyffeln och hackade med den – mkt bättre, men lät illa. Fick loss en del uppe, och gick ut på gatan för att lokalisera brunnen, nu har jag gjort det i några år och behövde inte hacka upp halva gatan innan den uppdagades. Spettade en ränna, och det började rinna undan vatten 🙂
Bara att fortsätta i samma stil, hacka, hacka, spetta, spetta , hacka, skyffla, sopa och en sisådär två timmar senare var uppfarten isfri, fan vad bra jag är:) Jamie skyfflade upp isflak i sin lilla skottkärra och körde undan ♥ Fasen vad bra HAN är:)
Det var tungt som sjutton, men jag tog det som ett träningspass så kändes det genast bättre;)
Uppfarten lutar inte neråt hela vägen, mitt på är en liten backe (alltså ett litet, litet lut) så vattnet samlas ändå längs med ena sidan, just där man ska kliva i och ur bilen. Inte mkt att göra åt. Kanske kan man gräva en liten avrinningsränna? Bara det att det är asfalt;)
Jag måste säga att det var en extremt skum känsla att hacka is i mitten av januari! Det har jag aldrig varit med om tidigare, och nu känns det som att våren borde komma…men det lär ju inte vara så misstänker jag.
Nu har jag ändå gjort vad jag kan för att slippa halka som en snorloska med både bil och ben. Har ingen lust att hänga upp bilen på grindstolpen igen direkt. Eller kanske… Jag blev fan sur på den, när jag sen efter att ha hackat och grejat gick in för att byta kläder och åka och handla, och den inte startade….?
Jäkla skit. Det kändes som att det var närmare än vanligt att skrota den.
Letade reda på batteriladdaren och satte dit den, och gick sen in och surade.
Janelle, Simon, syrran och alla vi skulle ju äta middag och skåpen ekade tomma. Fan. Messade Janelle och frågade om de antingen skulle kunna handla på vägen eller om jag fick låna deras bil när de kom, och fick svaret att deras bil var trasig. Men allvarligt? 😉 Syrran kommer sent så då hade maten blivit väldigt sen, men Janelle messade igen att de kunde handla på dyr-Ica på stan. Det fick helt enkelt bli så, och med vetskapen att köttfärsen just nu kostar 49.90kr/kg på min Ica, så sved det att den på stan kostade 89,90kr/kg… Ocker.
Jag gillar inte att veta att något är betydligt billigare någon annanstans:) Kalla mig snål eller ekonomisk, det finns nog olika åsikter:)
Men ibland har nöden ingen lag, och skulle vi äta i hyfsad tid fick det bli så här:)
De kom, vi lagade mat, och efter en stund såg Lovelia mer än lovligt hängig ut. Vi hade kikat efter vattkoppor en knapp timme tidigare, utan att se några, men nu hade hon en bakom örat, och en på axeln, en på sidan av magen, osv. Hon har feber nu och mår rätt dåligt, stackars liten.
När syrran skjutsade hem Janelle och Simon passade jag på att gå ut och kolla om bilen startade. Den lät lite konstigt, men efter att ha kopplat loss kablarna lät den bättre 😉 Jag vet ju inte, men gubbar har sagt att man kan starta med kablarna kvar, och jag litar på sådana:)
Eftersom den då tydligen laddat ur, jag har ju inte kört den på ett tag, minns inte riktigt NÄR, men kanske inte ens i år…? så då kan det väl hända kanske? Batteriet är iofs rätt nytt, men vad vet jag. Jag pratade med däckkillen idag igen, vi fick skjuta på tiden för däcken hade inte kommit, och jag passade på att fråga varför den laddat ur, haha, som att det finns EN anledning;) och han skulle visst kunna kasta ett öga på det.
Jag ville ha kvar kablarna, så med hjälp av lyset från Simons mobil kopplade jag dit dem. All vet ju hur man sätter dit startkablar, rött på rött ( positivt) och svart på svart(negativt) Samma med en batteriladdare.
Därför var det ju väldigt korkat av mig att sätta svart på rött och rött på svart…..;) Det gnistrade bra kan jag meddela, och de blev lite oroliga att jag dött på sekunden där jag stod blickstilla med kabelklämman i handen, funderandes på varför det gjorde så? Jag hade ju satt rätt? Eller inte. Till mitt försvar var det mörkt, och det jag trodde var ett plustecken var nåt annat, typ skruvhål:) Jaja, kickstart my heart:)
Nej, jag fick ingen stöt, men kände mig väldigt pigg, hehe. Ja det var skitkorkat och inte alls bra, men så blev det.
Jag ska gå ut och ta ur den innan jag lägger mig, det är en gammal laddare för jag hittade inte den som är bra och kan sitta i hur länge som helst, det kan vara så att jag glömde den i husvagnen. Den här rackarn kan säkert överladda batteriet och det slipper jag gärna, orkar fan inte byta igen, det var så meckigt att komma åt.
Så över till något annat!
I går fick jag ju ett bud, och det var från Danone, som bland annat gör Activia. Det är en yoghurt med massor av bra bakterier som är bra för magen. Det ska fixa de flesta magproblem som beror på att bakteriefloran är knasig.

Nu har de en kampanj där man kan testa i 14 dagar, och är man inte nöjd så får man pengarna tillbaka, läs om det på deras facebooksida Activiautmaningen
Sen jag var sjuk så är inte magen bra, jag känner mig lite uppblåst, lite däst, lite illamående, lite magknip. Jag har väldigt sällan problem med magen, tack och lov, så det är ovant.
Men därför var jag väldigt snabb att anta den här utmaningen när jag fick frågan:) Vad har man att förlora liksom? Inte något. Jag tackar Danone för att jag får testa, och i morse åt jag en sån här till frukost och känner mig genast som en ny människa;) Haha, nä så fort går det kanske inte, men vi får väl se.
Sen fick jag roligt besked på mailen idag åxå:

Whihooo, vad roligt! Jag läser ju Hälsocoach även denna termin, det är på 50%, och nu denna på 25% och så förhoppningsvis en fortsättning i Skapande skrivande på 25%. Den sista är enbart för att det är så kul, och såklart för att lära mig skriva. Hm, eller skriva på lite olika vis:) Förra terminen var det både dikter, haiku, och berättelser ur olika vinklar, inte bara mänskliga utan kanske ur ett kylskåps ögon:) bland annat. Den här anatomi/fysiologi känns som ett suveränt komplement till Hälsocoachutbildningen.
Jag har såklart en långsiktig plan, men eftersom jag tycker det är skitjobbigt att berätta saker, och så blir det ändringar av en eller annan anledning och då måste man liksom erkänna att det inte blev som man tänkt, så tänker jag inte säga nåt:)
Men en plan med mitt pluggande har jag. Sen får vi se vart det landar;)
Barnen tycker jag är helknäpp som jublar över att komma in på kurser, för dem är skolan ett nödvändigt ont, och så har jag tyckt åxå. Plugga har under många år varit det jag minst av allt kunnat tänka mig, jag var väldigt trött på skolan när jag var klar. Jag gick först två år på gymnasiet, en skitlinje för mig – social service, helt inriktad på att jobba med äldre. Jag har ALDRIG velat jobba med äldre, utan med barn. Men den syo ( syv nu kanske) som vi hade på skolan var ju typ dum i huvudet… Jag ville gå Barn och ungdom hette det då, och den låg under vårdlinjen påstod han, och för att komma dit var man tvungen att söka vårdlinjen först, för att sen när man kommit in söka inriktning. Helt fel. Med mina inte så excellenta skräpbetyg kom jag ju inte in, fanns inte en chans, så då sa han att jag skulle söka Social service, det var JÄTTE mycket praktik med barn där nämligen. Eh? Jaha…eller inte.Typ inget alls. Back in the days hade man inte lika bra koll, utan litade liksom på vad syo-Anders sa…. och så hamnade jag på en utbildning där jag blev vårdbiträde i äldreomsorgen. Finns inte på kartan att jag jobbar med äldre, jag tycker de är läskiga, sorry, så jag sökte en Barnskötarutbildning på ett år och kom in, och så gick jag direkt efter det en påbyggnadskurs för att jobba på sjukhuset, Vård av nyfödda och sjuka barn.
Det var där jag skulle vara, Barnsköterska:) Jag ville jobba på BB, men hamnade av nån oklar anledning i onåd hos avdelningsföreståndaren på den avdelning jag praktiserade på.
I stället fick jag ett 10 veckors vikariat på Barn neurolog/ortopeden, där jag åxå praktiserat, och där trivdes jag och blev kvar i flera år, tills de skulle omorganisera i landstinget och massor av folk fick gå. Då var jag gravid med Janelle så jag kunde inte bry mig mindre:)
Jag gillade att jobba där, och träffade flera tjejer jag fortfarande ser som väldigt goda vänner. Sen var jag hemma några år med Janelle och Patricia, för att sen komma tillbaka på timmar, till neonatalens lättvård, och därifrån blev det sen avdelningssekreterar”assistent” på min gamla avdelning. Meningen var att jag skulle läras upp till att kunna hoppa in när sekreteraren var sjuk, och sen gå som barnsköterska, men hon blev långtidssjukskriven efter två veckor, så då var det bara jag, som skulle ha hand om en hel avdelning. Massa saker jag inte hade en susning om:)
Journalhantering, datorer, remisser, kallelser, skriva protokoll osv. Holy smoke vad jag kände mig inkompetent ibland, men vad roligt det var:) Och idag kan jag tycka att jäklar vad duktig jag var som fixade det:)
Sen var jag föräldraledig varvat med att jobba timmar på natten på neonatalen, för att så småningom bli hemmamamma på heltid.
Lusten att plugga har pyrt under ett antal år. Mest för att jag inte velat tillbaka till vården, med de tider som är där. När jag inte var ensam så jobbade ju han alla helger, och att jag åxå skulle göra det hade inte funkat så bra. Eller, haha, det hade ju såklart blivit jag som fått försöka ändra mina tider, hans var ju skrivna i sten. När han sen bestämde sig för att lämna så kände jag ju ännu mer att det blir svårt med vårdens tider, både helger, kvällar och tidiga morgnar. Det måste ju funka praktiskt åxå!
Jag har med åren åxå fått upp ögonen för Friskvård, och känner att det är nog det jag vill jobba med. Att inte försöka bota något som redan är sjukt, utan hjälpa folk att förebygga, så de aldrig kommer i det läget att de måste botas.
Jobba med det friska i stället för den sjuka:)
Oj så långt det blev, jag skulle bara vara lite kortfattad;) men så är det. Jag tror på att jag är på väg till rätt plats, bara jag får lov att plugga färdigt.
Mindfullness och avslappning tex….shit vilka kraftfulla verktyg!
Jag älskar den här bilden:)
Nu ska jag ta med ficklampan ut och plocka bort laddaren, och sen sova.
Natti natti 🙂
Hej Carola! Jag läser din blogg varenda dag, jag är skild och lever på soc. Jag kunde inte bo kvar i mitt hem, därför bor barnen hos sin far. Jag packade mina väskor, ingen av barnen ville att mamma skulle flytta och det är sorgligt, och jag får aldrig tillbaka mitt hem. Jag fightades i månader för att hitta en lösning, fick tusen råd och var helt förvirrad.. Det var tufft. Är tufft. Jag flyttade på mig, han fick som han ville. Men är inte nöjd trots ny kvinna och mer uteliv och resor. Hon är snygg och har heltidsjobb. Jag ” var ju bara hemma”. Ja ja detta är din blogg inte min! Läser ofta och känner med dig. Stor familj var mitt livs dröm, jag älskar mina barn, precis som du älskar dina. Att bli ratad och bortvald gör ont. Vi är älskade av våra barn trots allt. Livet måste gå vidare, med sorg och tårar, ilska och frågor. Kram
Carola: Stor kram <3
Så jag vill tillägga att vilka råd du än får, följ ditt hjärta. Du har en härlig hög med ungar;) som behöver utrymme.
Jag fick många knäppa råd men ingen vet hur det är att befinna sig mitt i en skilsmässa.Särskilt inte när man själv inte bett om det. Heja dig Carola!
Hej Carola! Jag läser din blogg varenda dag, jag är skild och lever på soc. Jag kunde inte bo kvar i mitt hem, därför bor barnen hos sin far. Jag packade mina väskor, ingen av barnen ville att mamma skulle flytta och det är sorgligt, och jag får aldrig tillbaka mitt hem. Jag fightades i månader för att hitta en lösning, fick tusen råd och var helt förvirrad.. Det var tufft. Är tufft. Jag flyttade på mig, han fick som han ville. Men är inte nöjd trots ny kvinna och mer uteliv och resor. Hon är snygg och har heltidsjobb. Jag ” var ju bara hemma”. Ja ja detta är din blogg inte min! Läser ofta och känner med dig. Stor familj var mitt livs dröm, jag älskar mina barn, precis som du älskar dina. Att bli ratad och bortvald gör ont. Vi är älskade av våra barn trots allt. Livet måste gå vidare, med sorg och tårar, ilska och frågor. Kram
carola! Jag köper ACO lindrande kylbalsam! Billigt och kanonbra.
AO. Och exet har barnen några timmar i månaden!! Så Carola är ensamstående. med alla barnen…kan man nog säga.
Och hon är en sjuhelv….ensamstående duktig sådan.
Carola: Tack 🙂 <3
Hej!
Jag har inte följt din blogg. Utan jag råkade hitta den nu 🙂
Jag har några frågor 🙂
1. Ni är skilda förstår jag. Har du barnen varannan vecka eller hur har ni det?
2. Din son som är ensam. Hur känner han det som ensam kille? Ensam kille med 8 kvittrade hönor (kvinnliga könen brukar inte att kunna få tyst på. Brukar karlar säga) 😀
Carola: Välkommen hit:) 1: Vi är skilda. Ska man vara noga, och det ska man:) så skilde han sig från mig, och det hela är en ful jävla soppa, med otrohet, och elakhet.
Barnen bor heltid hos mig av den enkla anledningen att han dumpade dem där. Han har lite umgänge, exakt efter eget önskemål två gånger i månaden.
2: Jag har tre söner, men två små och en tonårsson, som ju är omgiven av damer i alla åldrar. Han är ju van, men nog tror jag att han skulle uppskatta en man i huset, han tycker mkt om när det kommer pojkvänner till de stora tjejerna hit, eller vuxna män. Han är en tyst kille, har alltid varit, så just kacklandet stör honom inte så mycket:) Han går bara sin väg om det blir för fjolligt. Sen kommer han ha den lilla fördelen att han lär sig rätt väl hur tjejer funkar:) Han är duktig på att ge komplimanger <3
Hon har två söner till:)
Carola har 3 söner och 6 döttrar, syns om inte annat på headern. Hon har också skrivit i sin presentation att hon är ensam med barnen på heltid, alltså inte varann vecka.
Lycka till på mötet idag! <3
Lycka till på mötet!!
Jag vill önska dig Lycka Till idag!
Kram från mig
Skrattade när jag såg dig och din syrra. Jag och min syster gör också så där, plus att vi ganska ofta ringer varandra samtidigt. Om man inte har hörts på några dagar och så lyfter man luren för att ringa då kommer det ett samtal när man har telefonen i handen. Vi har också råkat välja samma tapet till hallen. Och nej, vi inte är inte tvillingar eller något sådant, bara systrar. Och synkade tydligen =). Härligt med systraskap.
Sådana där möten är ingen hit precis. Håller tummarna för dig och hoppas att det någon gång ska komma något positivt ur mötena för din del.Stort lycka till!
Känns ju ändå som att du har bra framtidsförhoppningar eftersom du funderar på träningsrum :). Lycka till idag
Carola: Nja träningsrum är ju att ta i, det handlar mer om plats att ställa sakerna:) Finns inga rum över… och nej inga bra framtidsförhoppningar tyvärr.. Tack:)
Tack för infon om potatismjöl, trodde det var ok. Men nu fattar jag :-))
Jag vet precis hur det känns att behöva gå på möten man aldrig för sitt liv hade kunnat föreställt sig att man skulle behöva sitta på. Jag har en liknande situation med pappan till mina barn.
Men du, håll huvudet högt och ryggen rak! För du är en sjujäkla bra mamma.