God dagens 🙂
Jag har varit iväg på förmiddagen och spenderat pengar…pust, det är inte lika enkelt att hitta presenter till 11 åringar som till mindre, framför allt tjejer ! Novalie som fyller den 23 maj är det inga problem att hitta på saker till, för det första funkar rosa, glitter och glamour än så länge 🙂 Dvs allt som har nåt av det i sig älskar hon 🙂 Och sen så är det ju fortfarande småbarnssaker som lockar henne. Dyrt kan det ju bli ändå, men inte svårt.
.
Iaf så är jag helt nöjd med det jag kom hem med, och jag tror att de kommer att gilla det,båda två. 🙂
Ni får höra imorgon 🙂
.
När jag åt lunch, långt efter alla andra eftersom jag slog in paket först, så läste jag senaste numret av Mama.
Hittade en artikel som behandlade det här med att säga till andras barn, och hur man beter sig då.
Jag har oftast inga störe problem med att säga till andras barn om det behövs, och jag vill att andra ska säga till mina när de gör nåt fel som jag inte ser. På samma vis hugger jag tag i en unge som är på väg att gå rakt ut i gatan framför en bil och hoppas att andra gör lika för mina.
I stort, så tycker jag att föräldrar, och hela samhället är alldeles för tafatta med att hojta till och ingripa när det skulle behövas. Titta bara i skolorna… Robban satt med ett tomt papper framför sig i TIO ( ja 10) lektioner för han ville/orkade/ kunde inte skriva en uppsats…Hallå? Som lärare måste man väl ha pondus nog att få ungen att skriva, man får väl hjälpa till att starta igång honom alternativt ge honom en helt annan uppgift? Inte låta honom sitta där och glo i tio lektioner…sucka.
Samma med Patricia, lärarna kommer och frågar om det möjligen skulle kunna vara så att hon kan tänka sig att göra det där omprovet i morgon…och när hon säger Nej jag har så mkt annat, så slipper hon…
Ja, det kan vara bra med lite valmöjlighet, men med måtta.
Sist jag var på Ikea så stod det en familj där, med flera barn i tonåren och runt 10-11, och åt mjukglass…
När ungarna slurpat i sig sin glass så frågade de sin mamma om de fick ta en till….och mamman säger ”Ja”
Det är inte första gången jag ser det och jag blir så irriterad! Dels kostar glassen typ en femma….men framför allt så vill inte jag sätta min strut där deras har suttit som de slickat på….eller hållit i sina skitiga nävar…uäck.
Nu stod ju mamman precis bredvid och godkände det hela, och jag är ju faktiskt inte anställd av Ikea som glassmaskinsvakt 😉 men jag sa till mina egna barn , högt och tydligt, med en blick på den andra mamman att man bara fick EN glass. Inte för att hon brydde sig…
Sånt här uppförande visar ju inte direkt barnen vad som är rätt och fel…
.
Jag är fullkomligt övertygad om att det till stor del är den här flatheten som gör att kriminaliteten ökar…
När en unge från unga år tillåts göra än det ena än det andra, från det ganska oskyldiga slå nån i skallen med en spade i sandlådan, via hyfsat grova kränkningar av klasskamrater/lärare på högstadiet till snatteri och våldtäkt…utan att få nån större reaktion eller straff…Är det konstigt att man inte fattar vidden av sitt beteende? När man aldrig får känna av handling = konsekvens.
.
Läste i vår lokaltidning härom dagen att en kille blivit dömd till fem månaders ungdomsvård. Han var 19 år nu, men brottet begicks för några år sen. Han våldtog en stackars 15 åring, som senare tog livet av sig….Ligger ju nära till hands att att anta att hon inte orkade leva med det.. Han hade via ett annat brott blivit kopplad till våldtäkten via DNA, och dömdes trots sitt nekande.
Alltså….fem månaders umgdomsvård?????
Ska man skratta eller gråta?
Gråta givetvis , eftersom det är så här överallt! Man kommer undan med det mesta, om man bara har lite tur och en skicklig advokat. Jag har en ypperlig lösning på vad man ska göra med män som våldtar, en effektiv bestående lösning, billig och ofarlig, och jag pratar inte om kemiska lösningar eller terapi… Men jag tror jag gör bäst i att hålla tyst 😉
Min lösning på pedofiler är ännu bättre, ännu mer drastisk, men garanterar att de inte återfaller i gamla vanor, vilket de ju, låt oss erkänna det, alltid gör, förr eller senare.
Hur var det de sa i nån gammal vits? Typ ”Gräv ner dem och använd dem som cykelställ”..ungefär där ligger min lösning 😉
.
Hoppsan vad jag blev allvarlig, flög iväg lite där, men vad jag funderade på var ju hur ni gör??
Jag uppfostrar mina barn ganska hårt, jag vill att de ska veta vad som är rätt och fel, och tolererar ingen grymhet.
Jag vill att de ska försöka sätta sig in i andras situation, och agera utefter det, som tex hur det känns att inte få vara med och leka…Det är inget kul, och då ska de inte utsätta andra för det,
Givetvis finns det grader och man kan inte gilla alla, men man kan respektera alla. Försöka iaf 🙂
.
Jag blir glad när en annan vuxen griper in och tillrättavisar mina barn om de gör nåt man inte ska/får.
Dels så brukar det ju faktiskt ta bättre att bli tillsagd av en annan vuxen, 😉 och dels så visar det ungarna att man inte kan göra vad som helst bara för att inte jag ser.
Som med Jordan, när han snor leksaken från nån unge på kyrkis, då tycker jag det är toppen om han blir tillsagd.
Ofta upplever jag det från andra hållet tyvärr…Jordan har en leksak som nån annan snor, och det barnet blir inte tillsagt av sin förälder som är alldeles intill och såg det hela…Trots att Jordan gråter och blir ledsen.Det händer hela tiden.
Ingen är ju ofelbar, allra minst jag 🙂
.
Men vad säger ni? Tycker ni det är svårt/jobbigt/pinsamt att tillrättavisa nån annans barn? Varför/ Varför inte?
Gör ni det?? Eller blundar ni och låtsas som det regnar 😉 Blir ni irriterade när nån säger till ert barn?
.
Jaja, nu blev hela det här inlägget nåt helt annat än jag tänkt mig 🙂 men så blir det ibland, tankarna och därmed fingrarna flyger sin egen väg!!
.
Jag återkommer 🙂
Bye bye:)
Kommentarer
Skriv din kommentar här!
Ja jag kan ha lite svårt att säga till andras barn. Tycker att det är trist att man ens ska behöva göra det när föräldern sitter en halv meter därifrån. Men! Jag” jobbar” på det. Vill verkligen kunna säga till andras barn när det behövs utan att känna mig dum. Vill att andra tillrättavisar mina om det behövs. Ha en toppen dag! Kram Camilla + 8 barn.
Vad är det för skola han går i???
Suttit i 10 lektioner utan att göra något. Så får det ju inte gå till.
Vad är det för fel på läraren?? Det där MÅSTE du ta upp så får det inte gå till.
Jag kan ofta känna att vi oxå är hård mot våra barn och visst säger man till andras barn och barnens kompisar.
Som sagt jag hoppas verkligen att andra säger till min barn när dom gör något dom inte skall göra.
Jag kan bli så arg på föräldrar som ”skyddar” sina barn. Att deras egna barn skall få gör som dom vill. Ta leksaker av andra, knuffas men ingen får rör deras barn. Sånt gör mig arg.
Kram ÅSa
jag känner igen det där med skolgrejjen, att dom frågar om jag kan eller vill göra omprovet, när jag VILL göra osv, sen så slipper man bara.. om dom säger du SKA.. så blir det ju mer gjort.. / 14åring 😀
Skriv din kommentar här!
Trodde vi var ensamma om att fostra våra barn, så ramlar jag in här! Nästan så jag blev tårögd av lycka.
Mamma till sex
Ordspråket säger att det behövs en hel by för att uppfostra ett barn. Jag har många gånger ”jagat” både moped- och bilburna pojkar som kört rally i centrum. En av dessa säger ännu,efter femton år, hej mormor när vi träffas 🙂
Angående de som tvingar sig på en annan människa har vi väl ungefär samma lösning på problemet.
Självklart säger jag till! Det går inte att låta bli! Och jag tycker det är bra när någon säger till mina barn fast inte om det sägs på ett otrevligt kränkande sätt.
Finns många konstiga föräldrar som låtsas att dom inte ser vad deras barn håller på med, antagligen för att dom vet att barnen inte lyssnar på föräldrarna.
Du sa det så bra så jag har inget mer att tillägga =)
Men vad har Robban, snart 11 år, själv för ansvar i att han blir sittande i tio (!!) lektioner utan att komma igång med den givna uppgiften? En helt annan uppgift? Varför? Om det är denna förmåga som ska bedömas? För låt säga 24 elever. /Läraren
Carola: Ja visst har han ett ansvar han med, men om han fastnar och inte kommer vidare så är det ju lärarens uppgift att lotsa honom vidare, förbi det som orsakat låsningen, eller hur?
Jag säger till andras barn som gör fel och jag är bara glad om andra säger till mina barn om dom gör fel när jag inte ser. Självklart tar jag tag i barnet som är på väg ut i gatan framför en bil och hoppas verkligen att andra gör detsamma med mina barn om det skulle hända!!
Kram på dig!
På en av de öppna förskolorna som vi går till finns en treåring som slåss, tar saker från andra, knuffas och säger emot vuxna. Föräldern fikar lugnt på och säger inte till även om hon ser vad som försiggår och det slutar ALLTID med att andra föräldrar får försöka tala hennes dotter tillrätta. Mamman säger att hon är självständig och envis men hur ska hon någonsin lära sig rätt eller fel om hon får göra precis som hon vill?
Jag säger till andras barn och gör mina barn fel hoppas jag verkligen att andra säger till dem! Samtidigt skulle det kännas lite skämmigt att de har hamnat i en situation där de inte har en vuxen med sig.
Jag tycker att man som förälder ska finnas närvarande (inte stå precis intill överallt, men ni förstår vad jag menar) och det är ens skyldighet att uppfostra och guida sina barn till att bli skötsamma.
håller med du! Jag är lika och tycker att vi alla har ansvar. Men allvarligt!? ÄR det så i skolorna? DÄR bör man ju lära sig/få hjälp med hur man ska komma igång OCH få fasta besked… vad har man lärare till?
Jag blir rädd för vart världen är påväg.
Var kommer all lathet ifrån? Varför gör vi så här mot oss och våra barn!?
Kram o tack för att du har så härligt förstånd!
Jag uppfostrar också min barn ganska så hårt, de vet om att de ska lyssna på andra vuxna, absolut inte säga emot en annan vuxen.
Jag har inga problem med att säga till andras barn, har gjort det sen jag själv var barn och passade mindre barn från 11 års ålder. Tyvärr är det så att en del föräldrar inte klarar av att en annan vuxen säger ifrån att de gör fel, vad lär sig barn på det när föräldrarna först går in och försvarar sitt barn för att sedan tala om för dem att de inte får lov att göra si eller så.
Det är en mycket intressant diskussion, vad vi vuxna ska/bör göra och inte göra.
I helgen var jag iväg på ett köpcentra, där fanns massor av rulltrappor, vilket min fem åriga son älskar att åka, vi hade fikat och han ville så gärna åka en gång själv. Jag hade mitt kaffe kvar och kunde se honom hela tiden där jag satt. När han klev på rulltrappan, var där en kvinna som såg att han åkte ner själv. hon tittade bakåt och framåt för att se den vuxna. Det gör mig glad att någon reagerar, för han kunde ha stuckit iväg utan lov. Nu såg hon att han sprang direkt till mig och det verkade som hon förstod att jag sett honom hela tiden.
Mitt svar på din undran blev långt!
Ha det så bra och tack för en härlig blogg!
Ja jag tillättarvisar andras barn om det känns nödvändigt men kanske inte på samma sätt som jag uppfostarar mina egna. Detta därför att jag anser att det vara ganska kränkande för ett barn att ta emot en skarp tillsägelse av en annan vuxen än sina föräldrar, framförallt någon man inte känner. Men nog säger jag till typ, ”Nej, inte så, det kan göra ont”. Sina egna barn kan man bli arg på men jag tycker man ska behärska sig när det gäller andras. Straff tror jag inte på, varken för mina egna eller andras ungar.
Jag tillrättavisar andras barn på jobbet (är förskollärare), men även barn och ungdomar som jag möter ute. Är föräldrarna med och ser tycker jag nog att det är deras sak att säga till. Ser de inte kan jag säga ifrån.
Ett toppeninlägg Carola!
Jag håller med dig, jag säger till andras barn och andra vuxna anser jag som en skyldighet att dom ska säga till våra barn om jag inte ser vad som händer.
Som du säger tar det också ofta lite hårdare när en annan vuxen säger till.
Tex var vi på ica en dag och barnen var helt rabiata, jag blev tvärsur på barnen som bara sprang omkring och sa till på skarpen. Vår 3åring lyssnade inte och tillsist körde han på en äldre farbror med sin lilla vagn. Då vände sig farbrorn om, hukade sig ner och sa vänligt med bestämt: Jag håller med din mamma, du måste köra försiktigt i affären för det gör ont när du kör på mig.
3åringen gick som ett ljus bredvid mig hela resterande vägen och jag tackade farbrorn som sa till honom 🙂
Du har alltid så kloka och vettiga åsikter och jag håller absolut med dig i det du skriver. Jag tycker det är viktigt att det ställs rimliga krav på barnen och att de tidigt får lära sig rätt och fel och jag tror på att barnen ska få ta ansvar som en träning för framtiden.
Ja det gör jag. Kan ju bero på att jag är lärare… 🙂 Men jag gör det på fritiden, på lekplatsen. på förskolan och andra ställen också. Barn behöver tydliga gränser och känner sig trygga när de vet att samma regler gäller hos andra också.
Åh, vad du är bra Carola!! Jag blir så glad när jag läser ditt inlägg och förstår att det finns andra som funkar som jag.
HEJA HEJA!!
Jag tycker nästan precis samma lika som Du.
Det ställs för lite krav på barn/ungdom, det curlas för mycket, sedan när ”barnet” typ är 18, 19 år ska det plötsligt ta ansvar för sina egna handlingar, vilket det aldrig behövd tidigare.
mvh Åsa