Det är jag i ett ord. Skruttig.

Jamie den lilla marodören, ylade i natt med och var ledsen av okänd anledning, och jag kände redan då att jag inte var på topp, men vi sov hyfsat länge i morse allihopa så jag tänkte att det blir nog bra.

Men huvudvärken har byggt bo i skallen, och jag mår skruttigt. Lite yrslig, lite eländig, svårt att sätta fingret på, men inte på topp alltså.

Jag åt frukost och sen lade jag mig på soffan och väntade på att huvudvärkstabletten skulle kicka in, halvslumrade lite, men så vaknade Jamie, och jag fick ju vackert kliva upp och fixa iordning honom.  Robban såg att jag var ynklig och den underbara gossen frågade om han kanske skulle ta Jamie åt mig en stund så jag fick sova ♥

Han är så omtänksam, min lilla, ganska stora kille!

Jag kröp tillbaka i sängen med täcken över huvudet och somnade, sov i några timmar innan Robban kom in med Jamie, som Patricia hjälpt honom byta blöjor på, och sa att han ville ha mat. Jamie åt och somnade sen, och vi låg där och sov tillsammans mer eller mindre hela dagen.  I sådana här stunder så inser jag vad otroligt duktiga barn jag har!

De kan sköta sig själva, hjälpa varandra och ta hand om varandra. Jag är stolt  ♥

Inte nog med det, utan de tar hänsyn till att jag mådde dåligt, och hyssar på varandra när de blev lite för högljudda, lät bli att titta på Tv, den är precis utanför min dörr, och sprang inte och frågade saker var tredje sekund.

Hjälp med middagen fick jag åxå, av alla tre småtjejer och Patricia.

Jag har nu suttit i soffan och glott på skräpfilmer, och druckit cocacola så jag är alldeles bubblig hela jag 😉 men nu ska jag försöka göra mig klar för sängen. Igen 🙂

Imorgon är en annan dag, och jag hoppas att den blir betydligt bättre!

Tills vi hörs igen så glöm inte tävla, Lambi + One Piece, det gör ni HÄR!

Nu blir det tandborstning 🙂

Natti natti 🙂