Som bekant så bygger de ett hus tvärsöver oss, och de har sprängt och grejat i flera veckor, men vi har inte sett så värst mkt av det, men i morse när jag klev upp så hade de ställt upp byggställningar, och efter någon timme såg det ut såhär:

När de slutade för dagen var det nästan klart:)

Tänk vad snabbt det går att bygga hus, lite som lego 😉

Vi har varit ute i det strålande vädret hela dagen, det gäller att passa på. Pappa ringde och frågade om han kunde komma och fixa lite, och det fick han såklart, och nu har han fixat upp den där jäkla balken som gick sönder i carporten i vintras 🙂

Men det är fortfarande väldigt luftigt, hehe, taket måste ordnas. Sen satt vi i godan ro och bara njöt av solen, och Jamie och Jordan och Lovelia som lekte.

Tjejerna har letat reda på inlinesen:

Det tar ju en hel evighet att få på dem och sen stapplar de runt en stund och så åker allt av igen..

De här har två hjul i bak och ett fram så det är inte så svårt att hålla balansen som på vanliga:)

Igår hade vi trädgårdsdag, det var ju fin väder då med, och vi fick massor gjort.

När jag klättrade upp på en stege för att ta ner julbelysningen ( jaja…..) så såg jag att en stuprörsbit hade lossnat, så jag klättrade upp på taket och satte tillbaka den….hua, jag har lite höjdskräck kom jag på 🙂

Passade på att kika så det såg fint ut där på taket, förra hösten kom takläggare som höll på att lägga om grannens tak och sa att han tyckte det såg ut som en spricka i vårat….men alltså..min ytterst (o)proffesionella bedömning är att taket är helt och fullt sprickfritt.

Om det inte är en hårfin spricka då, och den kan han inte sett från grannen.. Men jag undrar ju såklart vad det var han såg?

Vårt hus är ett soutteränghus, det innebär att ena sidan, i vårt fall framsidan ligger i nivå med marken, medan baksidans ena sida är under jord och den andra över jord.. Gahh vilken förklaring! Huset ligger i en sluttning 🙂

Från taket är det då skithögt ner till marken på baksidan:

Ja det är jättehögt…jag är ju höjdrädd:)

Det är åt den här sidan jag kryper på den övre bilden…livrädd att typ blåsa ner eller nåt 😉

På framsidan är det en mer behaglig höjd, även om det inte är helt bekvämt:

Sen det absolut värsta med att klättra upp på tak ….. Man ska NER åxå, fy fan..Just det där momentet när man ska”svinga” sig runt stegen..hualigen…! Men iofs, ner kommer man alltid 😉 och det gjorde jag igår med, annars hade det ju varit väldigt trist..bo på ett tak…fast jag hade kanske kunnat visslat till byggkillarna med kranen idag så hade de kunnat fira ner mig 😉

Lite blommor planterades:

Jaha, de hamnade på snedden…men de ser ju ungefär lika ut från alla håll;)

Idag lånade Jamie morfars verktyg och jobbade stenhårt med den röda traktorn:

Jag tycker mig skåda en chans att vi kanske har en mekaniker i framtiden;)

Efter en lång dag i solen lagade jag slömat, spagetti och köttfärssås, och sen var det träning, bra start på veckan!

Nu har jag ätit kvällsmat,

Jordgubbar kvarg och lite honung, och så Lemon pie lokan…jösses jag gillar!

Nu är det plötsligt sovdags…fattar inte vad fort dagarna går, men det är väl bara att hänga med 🙂

Natti natti 🙂

Idag var det dags för kossorna att få komma ut och få ha gräs under klövarna på Jälla 🙂

Jag kan bara ana hur härligt det måste kännas att få slippa trampa på betonggolv och ist få sätta ner fossingarna på mjukt gräs, jag som har en häl som gör så förbannat ont av att gå på hårt underlag sympatiserar med kossorna.

Att det sen finns folk som tydligen tycker att jag är en riktig kossa åxå ( tack Monica, som fan) gör kanske vårt släktskap än tydligare 😉

Jag gillar kor, men är samtidigt lite rädd för dem för de är ju stora! Hur stora som helst när man kommer nära…brrr.

Vi klev upp vid åttadraget, och för en gångs skull var det extremt skönt att bli väckt av klockan, för den väckte mig ur en hemsk dröm där jag precis skulle få mitt hår avrakat för att åka in på operation och ta bort en hjärntumör….Ja men ni fattar ju varför det var skönt att vakna och inse att det var en dröm!

Sen snurrade vi på här hemma, upp med barnen, alla utom Jamie som sov som en gris, typiskt nog när vi skulle upp, annars kan han minsann stå och hojta vid 7-tiden, och dessutom så sov han hela natten…:)

Robban är fortfarande rasslig , Patricia hade ingen lust att kika på kor,och Corrinda skulle spela basket, men Janelle, Novalie, Trixie, Lovelia, Jordan och Jamie placerades till sist på sina platser i bilen och vi for iväg.

Syrran, vars idé det ju var, hämtade upp Simon hemma hos honom och så tuffade vi ut till Jällaskolan.

De öppnade 10.00 och vi var på plats en kvart, kanske tjugo minuter innan, så det var inga problem med köer, men det blev det tydligen senare.

Vi gick en tipspromenad, med ganska svåra frågor,en barn och en vuxenvariant, så nåt ska väl bli rätt.. Kikade lite på kossorna inne i ladugården, hästar, kaniner, marsvin och kalvar, innan vi hämtade oss en varsin bulle och Arlamjölk och klättrade upp på kullen vid hagen.

Och så väntade vi. Och väntade. Kossorna ville kanske snygga till sig innan de kom ut poå grönbete, eller så väntade de in de som fastnat i köerna 🙂

Jamie gillade mjölken , som Jordan var en snäll storebror och hämtade åt honom i vagnen som vi parkerade en bit bort, och sen ville brorsan hjälpa till att öppna åxå, men det ville inte lillebror:

Han kan själv minsann. 🙂

Fast han fick hjälp ändå, och var nöjd och glad.

Kossorna kom  ut till sist, och skuttade glatt  omkring och stångades lite 🙂 Vi stod så långt bort att det inte gick att fota, men när folk ledsnat ( efter tio minuter) så gick vi närmare, och en och annan ko var ju kvar inom synhåll_

Vi kikade lite till på hästarna innan vi traskade tillbaka för att hämta vagnen.

Finn ett fel:

 Alla barnen går åt mitt håll, utom Jamie som går åt sitt håll 😉

Han är så lycklig över att få gå omkring själv, och han är såklart inte det minsta rädd för att komma bort,  så han bara går och går, och vänder sig om och storflinar nån gång ibland.

Sötnosar!

När vi kom tillbaka till bilarna så tittade jag på klockan och insåg att vi ju faktiskt skulle hinna se Corrindas basketmatch, den började om tjugo minuter, så vi åkte dit.

Mormor och morfar var där och hejade på idag, och var så imponerade av tjejerna, som fick spö med ganska många poäng idag, men de spelade mot tjejer som var två år äldre, och det är en jäkla skillnad. Speciellt i tyngd.

Vi satte oss på läktaren uppe, där kan inte Jamie komma så långt och det innebär ju att man får titta ganska ostört på matchen:)

Han filurar omkring och har det ganska trevligt. Jordan var plötsligt bara borta….?

Helt spårlöst, och hur vi än letade så fanns han ingenstans. Jag är ju inte en mamma som stressar upp mig, men efter att ha gått igenom hela hallen, alla vrår och gömslen och inte hittat honom så blir man ju lite svettig. Jag hade kikat ut genom fönstren flera gånger, men inte sett honom, men när jag öppnade dörren och gick ut så var han ju där, och lekte med några andra småkillar.

Pust!

Hem, ge lite mat till ungarna och sen lade jag Jamie för att sova, och kröp in under täcket jag med, och somnade och sov i tre timmar…Minimalt med sömn sätter sina spår 😉

Barnen är nöjda med dagens aktiviteter, och vill åka på nästa veckas kosläpp åxå, men vi får se hur vi gör. Beror helt på vädret känner jag.

Imorgon hoppas jag på finväder, för jag har lite blommor att plantera 🙂

Nu är det sovdags ( igen )   🙂

Natti natti 🙂

Jag har hämtat upp Jamie ur sängen, han har sån jobbig hosta:(  Rethosta deluxe, jag har  en släng av den själv mellan varven och det är så förbannat jobbigt.

Nu får han sitta här i min famn en stund…det värsta är att han blir helpigg;)

Jag tänkte mig lite kvällsmys, han såg en möjlighet till kvällsbus .

Han yr runt som en virvelvind, och jag kan inte få ihop två ord i följd som är rättstavade, för han tjorvar så;)

Snart ger jag upp…

Men dagen idag var en solig dag, som började med stentrötta ungar, som helst ville ha helg direkt, men bara de kom upp var det lugnt. Trixie och Robban var hemma, men övriga gick iväg. Lovelia hade svårt att förstå att det bara blir en dags kyrkis för henne den här veckan, och jag insåg årecis NU att det ju ör henne sista kyrkis öht!

Hon börjar i sexårsverksamhet/ förskola/lekis…kärt barn har många namn..i höst. Det ser hon fram emot. INTE. Hon  vill gå på sitt älskade kyrkis.

Corrinda hade bytt jacka på morgonen och busskortet låg kvar i den andra så hon behövde skjuts hem, men eftsrom min syrra ju ville komma hit och trädgårdsarbeta så hämtade hon upp henne på vägen, och sen åt vi lunch innan vi satte fart med lite trädgård.

Det blev några säckar med skräp, som vi faktiskt tog med oss direkt till soptippen när vi åkte och tränade senare på eftermiddagen, duktiga värre:) Annars brukar vi samla sopor i carporten som Perra sen tar med sig i stora bussen. (sopor= grovsopor)

Nu är det tomt där och det tar emot att börja fylla på….!  Carporten ska få sig en röjning snart den med, jag har vaknat ur vintervilan och vill göra saker, pyssla lite både här och var:)

Det börjar gro i rabatterna och det envisa Kirskålen sticker glatt upp överallt…Syrran har inlett ett mission med att utrota dem, och jag skrattar glatt för det går ju typ inte…Men hon ska absolut få försöka. Det skulle klippas ner sju gånger innan midsommar hade hon läst, och om vi ens får igång gräsklipparen före det är det ju en bonus, den har som vanligt stått ute under granen hela vintern…

Om jag inte haft sån träningsvärk i just ”dra igång en gräsklippare med snöre”- musklerna , så hade jag provat redan, för det är lika spännande varje år vem som får igång den först 😉

HIT med Björn, var ju kanske inte precis vad man behövde efter passet igår, och i måndags…jag har sån träningsvärk i armar och rygg, bla…men bara man biter ihop så går den ju över när man blivit varm;)

Imorgon är det cirkelfys igen….herregud:)

På lördag är det Kosläpp!

Corrinda skrattar varje gång jag säger det , hon tycker det låter så kul, och det gör det ju .

Nej, alltså…Jamie bråkar så att det inte går att skriva!

Jag får be om att få återkomma 🙂

Sov gott, och håll en tumme eller två att hans hosta ger sig, jag ska smörja in med lite Vicks på magen nu 🙂

Natti natti 🙂

Jodå, jag kollar min mobil många gånger om dagen jag med, men jag är inte slav under den. Om den laddar ur ( händer iofs ytterst sällan) så är min största farhåga att nåt av barnen behöver få kontakt med mig i nåt allvarligt, tex sjukdom.

Om jag glömmer den är det samma sak jag oroar mig för, och för vad klockan är 😉

Men jag kan lugnt lägga ifrån mig den i flera timmar utan att känna ångest.

Jag avskyr när folk försvinner in i mobilen, oavsett om det är en vuxen eller ett barn, det är nåt så sjukt oförskämt tycker jag , att ägna mer intresse åt den än åt personen som står livs levande framför!

Givetvis får man kolla mobilen även i mitt sällskap, men att tex ta upp den och ringa ett samtal mitt i en av mina meningar, det gör mig galen. Varför har det blivit så?

Hur tänker man om man inte kan klara sig utan att glo på den var tredje sekund? Att man missar nåt viktigt? Men själva LIVET då, som pågår hela tiden, missar man inte det när man måste hålla koll på telefonen?

Jag som är ensam vuxen rätt stor del av dagen kan sätta mig med en kopp kaffe och mobilen och bara trycka runt, kolla Instagram, mailen, facebook, spela nåt spel osv. Men när jag är med andra vuxna så ägnar jag mig hellre åt dem 🙂

Jag pausar med mobilen, får lite socialt umgänge, och så sätter det riktiga livet fart igen.  Ibland så får ungarna vänta för jag ”måste” göra nåt ”viktigt” med den , men då handlar det oftast om att jag är mitt uppe i att svara på ett mail edyl.

(ibland KAN det hända att jag bara måste slutföra en bana på Plants VS Zombies…hihi)

När jag väntar på någon så är det ju ett osökt tillfälle att kika på den, och likaså kan jag kolla när den plingar till även i sällskap, men jag ägnar den inte så stor uppmärksamhet om jag har folk IRL runt mig.

Sms kollar jag direkt, och kan svara på även i andras sällskap, eftersom de oftast är från barnen, och det är frågor som behöver snabba svar. Eller behöver och behöver…men tja 😉

Säg att jag inte är ensam om att tycka att lite mera Vett och etikett inom mobilanvändandet vore på sin plats:)

Jag är ingen bakåtsträvare här, jag använder mobilen till ALLT, och det är bra, det är superbra att kunna skriva inköpslista, kom ihåg, räkna ut summor, ta ett foto, kolla upp öppetiderna på nån affär, leta reda på ett telefonnummer, och så vidare i en evighet, och lägg därtill att man kan roa sig i timmar om man har tråkigt med alla appar och jox 🙂

Men att ägna mer tid åt sin telefon än sina medmänniskor, sina nära och kära, sina kollegor osv…DET ogillar jag.

Det gäller att prioritera 🙂

Första maj idag….och det har varit en seg jäkla dag, trots att jag inte drack en droppe igår så har blysmäcken suttit på plats…?

Fan vad ovärt, då hade jag ju lika gärna kunnat supa skallen i bitar igår 😉

Det är vädret som ställer till det, jag vet att jag inte är ensam om det, för flera av mina vänner är lika, och får huvudvärk vid ostadigt väder. Vädret och träningsvärken 🙂

Jaja, trots det har jag tvättat lite, fikat lite med Jenny och hennes barn, lagat lite mat och tränat.. Det var väl det:)

Man kan inte vara på topp jämt;)

Imorgon är det torsdag, det känns ju helkonstigt? Men inte helt oangenämt förstås, två dagar sen helg igen, funkar för mig.

Robban är skruttig, och blir hemma från skolan, medan övriga nog ska iväg samma tid för ovanlighetens skull. Lovelias kyrkis börjar senare förstås.

Jag funderar på att ta med Jordan till frisören, och ja Jamie med isf, men nu sa syrran att hon tyckte att vi skulle städa i vår trädgård…Hon tyckte nog det såg stökigt och skräpigt ut, och kände en obetvingelig lust att ägna sina lediga dagar åt att röja upp, det har sina fördelar att ha en syrra som bor i lägenhet 😉

Kanske det, det skulle ju bli hyfsat väder, och frisören klipper ju även regniga dagar…Hm:)

Nu ska jag hur som helst gå och smörja in nacken med liniment så huvudvärken försvinner( förhoppningsvis) och borsta tänderna och sen sova:)

Natti natti 🙂