Allmänt

Kosläpp!

Idag var det dags för kossorna att få komma ut och få ha gräs under klövarna på Jälla 🙂

Jag kan bara ana hur härligt det måste kännas att få slippa trampa på betonggolv och ist få sätta ner fossingarna på mjukt gräs, jag som har en häl som gör så förbannat ont av att gå på hårt underlag sympatiserar med kossorna.

Att det sen finns folk som tydligen tycker att jag är en riktig kossa åxå ( tack Monica, som fan) gör kanske vårt släktskap än tydligare 😉

Jag gillar kor, men är samtidigt lite rädd för dem för de är ju stora! Hur stora som helst när man kommer nära…brrr.

Vi klev upp vid åttadraget, och för en gångs skull var det extremt skönt att bli väckt av klockan, för den väckte mig ur en hemsk dröm där jag precis skulle få mitt hår avrakat för att åka in på operation och ta bort en hjärntumör….Ja men ni fattar ju varför det var skönt att vakna och inse att det var en dröm!

Sen snurrade vi på här hemma, upp med barnen, alla utom Jamie som sov som en gris, typiskt nog när vi skulle upp, annars kan han minsann stå och hojta vid 7-tiden, och dessutom så sov han hela natten…:)

Robban är fortfarande rasslig , Patricia hade ingen lust att kika på kor,och Corrinda skulle spela basket, men Janelle, Novalie, Trixie, Lovelia, Jordan och Jamie placerades till sist på sina platser i bilen och vi for iväg.

Syrran, vars idé det ju var, hämtade upp Simon hemma hos honom och så tuffade vi ut till Jällaskolan.

De öppnade 10.00 och vi var på plats en kvart, kanske tjugo minuter innan, så det var inga problem med köer, men det blev det tydligen senare.

 

Vi gick en tipspromenad, med ganska svåra frågor,en barn och en vuxenvariant, så nåt ska väl bli rätt.. Kikade lite på kossorna inne i ladugården, hästar, kaniner, marsvin och kalvar, innan vi hämtade oss en varsin bulle och Arlamjölk och klättrade upp på kullen vid hagen.

Och så väntade vi. Och väntade. Kossorna ville kanske snygga till sig innan de kom ut poå grönbete, eller så väntade de in de som fastnat i köerna 🙂

Jamie gillade mjölken , som Jordan var en snäll storebror och hämtade åt honom i vagnen som vi parkerade en bit bort, och sen ville brorsan hjälpa till att öppna åxå, men det ville inte lillebror:

Han kan själv minsann. 🙂

Fast han fick hjälp ändå, och var nöjd och glad.

 

Kossorna kom  ut till sist, och skuttade glatt  omkring och stångades lite 🙂 Vi stod så långt bort att det inte gick att fota, men när folk ledsnat ( efter tio minuter) så gick vi närmare, och en och annan ko var ju kvar inom synhåll_

Vi kikade lite till på hästarna innan vi traskade tillbaka för att hämta vagnen.

Finn ett fel:

 Alla barnen går åt mitt håll, utom Jamie som går åt sitt håll 😉

Han är så lycklig över att få gå omkring själv, och han är såklart inte det minsta rädd för att komma bort,  så han bara går och går, och vänder sig om och storflinar nån gång ibland.

Sötnosar!

När vi kom tillbaka till bilarna så tittade jag på klockan och insåg att vi ju faktiskt skulle hinna se Corrindas basketmatch, den började om tjugo minuter, så vi åkte dit.

Mormor och morfar var där och hejade på idag, och var så imponerade av tjejerna, som fick spö med ganska många poäng idag, men de spelade mot tjejer som var två år äldre, och det är en jäkla skillnad. Speciellt i tyngd.

Vi satte oss på läktaren uppe, där kan inte Jamie komma så långt och det innebär ju att man får titta ganska ostört på matchen:)

Han filurar omkring och har det ganska trevligt. Jordan var plötsligt bara borta….?

Helt spårlöst, och hur vi än letade så fanns han ingenstans. Jag är ju inte en mamma som stressar upp mig, men efter att ha gått igenom hela hallen, alla vrår och gömslen och inte hittat honom så blir man ju lite svettig. Jag hade kikat ut genom fönstren flera gånger, men inte sett honom, men när jag öppnade dörren och gick ut så var han ju där, och lekte med några andra småkillar.

Pust!

Hem, ge lite mat till ungarna och sen lade jag Jamie för att sova, och kröp in under täcket jag med, och somnade och sov i tre timmar…Minimalt med sömn sätter sina spår 😉

 

Barnen är nöjda med dagens aktiviteter, och vill åka på nästa veckas kosläpp åxå, men vi får se hur vi gör. Beror helt på vädret känner jag.

Imorgon hoppas jag på finväder, för jag har lite blommor att plantera 🙂

Nu är det sovdags ( igen )   🙂

 

Natti natti 🙂

 

Kommentarer

  1. Madelein - Mother of six

    Jag var på kosläpp i mina trakter första maj. Riktigt kul men alldeles för mycket folk. 9000 personer kom, bilköerna ringlade otroligt långa! De kanske borde öppna fler gårdar för kosläpp, det verkade som om många köat länge men fick ite se någonting.

  2. Emma

    Hej! Jag var med i laget som spelade mot corrindas lag & jag måste säga att jag är sjukt imponerad av henne! Hon kommer att bli riktigt jäkla bra, hälsa henne det! 🙂

  3. Amanda

    Ligger du och Perra i skilsmässa eller är ni separerade? Han nämns nästan aldrig,han är aldrig med på bild när ni gör något med familjen,han verkar aldrig vara med er andra. Jag har absolut ingenting med det att göra såklart,men som en av dina läsare som följer dig varje dag och har gjort det i ett par år så blir man ju liksom….nyfiken! Är ganska övertygad om att det är många andra läsare som också undrar…. Hoppas du mår bra hur det än står till! Kram.

  4. Michaela Lejonberg

    Åå så mysigt med kosläpp. Vi var o tittade på det i onsdags oxå. Walther ville åka igen… Det va spännande så han. Glad son=glad mamma! Härliga bilder! Vi hamna intill ladugården så vi såg de ystra kassorna när de kom på vingliga ben ur ladugården. Underbart att göra såna utflykter ibland.

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Stylewish - Influencer Hosting