Första skolveckan avklarad. Alla ungar är rätt så nöjda med att det är helg nu, de har inte haft några större problem med att vakna på morgnarna, men tycker det ska bli skönt att få sova tills de vaknar i morgon. Det tycker jag med 😀

Jag har ju haft en hel del sömnsvårigheter de sista åren, dels de där gamla vanliga – man vaknar sjuttiofem gånger per natt för att nåt litet barn gör det, och sen när barnet sover bättre och bättre så vaknar man ändå…men kan då inte somna om. Klassiskt.

Sen givetvis för att det är som det är, och det avspeglar sig ju i allt, även sömnen, konstigt vore det väl annars. När jag kan gå och lägga mig när jag är trött och sova tills jag vaknar, eller att Jamie väcker mig, så funkar det oftast alldeles utmärkt, men grejen är ju att samhället inte är ense med mig om vilka tider vi ska ha;)

Jag är kvälls och nattmänniska, och är inte trött så jag vill gå och sova förrän framåt 02-tiden, och sen vill jag sova till 9-10. Timmarna blir ju då sju,åtta stycken, men det är ju så socialt oaccepterat  så det finns ju inte. Nä, man ska somna vid 22, möjligen 23, och sen rise and shine pigg och glad kl. 06. Why?

Jag blev så jäkla glad när jag läste nån artikel, länkad via Facebook såklart, om att nattugglor är över lag mer intelligenta än dagmänniskor. Alltså är jag lite mer intelligent är er som gnuggar er i ögonen före midnatt 😉

Eller not 🙂

Artikeln sa att vi är det enda djur som kan välja att vara vakna på natten..jag kommer inte ihåg helt, det viktiga var ju att jag skulle vara intelligent;) men att om man då väljer att dra ut på att lägga sig och väntar in att man är trött i stället för att lägga sig en specifik tid, så var det tydligen väldigt klokt.

Jag kan bara hålla med.

Ibland lägger jag mig, och somnar, före midnatt, men ytterst sällan, utan jag är oftast uppe till runt ett, och då kryper jag motvilligt till kojs bara för att jag vet att jag kommer vara sjukt trött klockan sju när klockan ringer. Jag somnar sällan direkt, utan får alltid ligga och snurra, och ibland somnar jag inte alls.

Får jag lägga mig när jag är trött somnar jag direkt.

Det här har ju då förlöjligats i alla år, att jag är morgontrött och inte mitt gladaste då, men varför? Jag har ju en annan tid på dygnet som är min primetime:)

Jag har jobbat en hel del natt, och det är aldrig några problem att vara vaken, men det är däremot slitigt att gå och lägga sig dagtid, speciellt varma fina sommardagar som man vill njuta av, vintern kvittar det ju det är lika mörkt dygnet runt;)  Folk är olika helt enkelt, men det är ju helt klart så att det är väldigt mycket finare att vara morgonpigg än morgontrött.  Allra finast är det att hinna med att träna, tvätta en maskin, baka frukostbröd och dricka kaffe i lugn och ro innan man väcker övriga familjen vid sju;)

( jag gör typ allt det där sena kvällar/nätter )

 

Nåväl, jäkligt lång utläggning för att säga att jag inte sovit många sekunder natten till idag:)

Klockan 4.30 hade jag inte somnat än, och då vaknade dessutom Jamie av en mardröm, eller sådär halvvaken, och låg och skrek och sparkades…jippie. När klockan ringde sju var jag mer död än levande, fy farao.

Men så är det, och upp och väcka barnen, konstatera att det var tråkväder, och sen gilla läget.

 

Killarna vaknade vid 9.30, och eftersom allt gick i ultrarapid så segade vi på, för att sen få lite bråttom, och till sist kom  vi iväg alldeles perfekt i tid:)

De fick följa med till Friskis idag, det fanns ingen hemma som kunde kika på dem, och jag hade mina farhågor om att inte kunna träna ordentligt, det brukar vara minst en storasyrra med annars, men de skötte sig fint.

11.00 körde kettlebellpasset igång, och 11.20 var jag slut som människa, men bara att köra vidare till 12.00.

Det är väldigt mkt puls i de här passen, och ledaren sa sen att han hatar att springa så det här är en bra pulsträning för honom, och eftersom jag instämmer till fullo gällande att springa, så kör jag hundra gånger hellre sånt här.

Det är kul men jobbigt. Killarna stod mest utanför fönstret och kikade in på oss, det är ju spännande med kettlebellsen, och väl hemma så skulle Jamie försöka sig på lite träning med den vi har hemma, och han orkade både lyfta den och gå runt med den, och den väger 12 kg:)  Impad. Men rädd om hans fötter så han fick inte leka med den..

 

Hemma igen sen så käkade vi, omelett med färska champinjoner och räkor, och drack kaffe. Duschade, och så en kopp kaffe till, behövde ladda inför att ta tag i killarnas rum. Jag satte en arg lapp på trappan att alla ungar skulle städa, det som inte låg på plats skulle jag kasta….Jag är fruktansvärt trött på att de skyller på varandra när det gäller vem som stökat ner och vem som ska städa. De grinar och skriker och gnäller och beter sig illa, och rummen ser värre ut än någonsin, så nu är det röj hela helgen som gäller.  Med start i pojkarnas rum.

Två kassar skräp senare var jag nöjd, och kan inte för mitt liv begripa hur det kan bli så stökigt inne hos dem, för de har verkligen inte jättemycket saker? Inte som tjejerna som har en miljard småpryttlar i var..

I morgon ska det organiseras och kastas på tippen.

Egentligen skulle jag på ett event med Loppi, men fick återigen tacka nej i sista sekund, saker strular till sig. Inget allvarligt, men sånt som gör att jag får svårt att lämna hemmet. Jaja.

På söndag blir det Stockholm i alla fall för då är det dags för bio:)

Där ska alla barn med så barnvakt är inga problem:) och jag ser fram emot det. Speciellt att få träffa RIKTIGA brandmän 😉 hade varit illa om de varit fuskiga;)  Vi funderar på att åka tåg, tror att syrran vill köra lite kognitiv beteende terapi på mig, som ju ska åka tåg asalångt till skolan sen…:) men ungarna gillar det, och jag gillar att slippa köra så jag nappar rätt snabbt.

 

I dag kom tiderna för Robbans tennisträningar under hösten och våren, och jag letade och letade i schemat efter hans andra tid, den första var tisdagkvällar, och när jag hittade den var jag säker på att han skulle bli svinsur, för den ligger kl 10.00 på lördagar. Han är som jag och är gärna uppe hela nätter om han är ledig dagen efter, men han köpte det rakt av, tennisen är viktig för honom och värd uppoffringar. Jag har skjutit upp och skjutit upp att köpa nytt racket åt honom…så nu måste vi sätta fart, ska kolla öppettiderna på bästa butiken så fort jag skrivit klart.

Corrinda har fått sina träningstider på basketen och laget jublande ju inte direkt över träning fredagkvällar.. men så är det, plus två till i veckan. Och så matcher nästan varje helg.

Kyrkis tider för skolbarnen droppar in, och tvillingarna ska ju dessutom konfirmera sig så det blir tider där med. Jag försöker styra dem att ta samma tid, så de i maj kan ha samma konfirmation…men de vill helst vara på olika…jag måste nog ringa och kolla upp det med kyrkan. Det ser ut som det är samma helg iaf, men kan ju vara två olika tider och då blir det väldigt svårt med logistiken om de ska gå på olika…

Jag har redan tjatat på dem att se till att välja samma gymnasium, annars kommer jag inte på någon av deras studenter:)  Tvillingar är fantastiskt, jag har alltid känt mig oerhört välsignad, och mest upplevt det positivt, men sånt här ger mig huvudbry. Hur fan löser man det? Jag vill ju vara med dem båda.

 

Nämen om man skulle ta och knyta sig då? Klockan närmar sig två:)

 

Natti natti 🙂

 

En gång i tiden ringde Maria, en kompis, och sa såhär: Hörru Carola, Familjen Annorlunda på TV4, kan det vara nåt?

Jag sa NEEEJ är du inte klok…och vi vet ju alla vad som hände sen 😉

 

Nu är det dags för en ny säsong av Spårlöst, som hon jobbar med, och hon undrar nu: – Är det du eller någon du känner som vill ha hjälp att hitta en närstående? Om ni känner att ni kan svara ja på det, så tveka inte utan maila:

sparlost@mondayproduction.se

 

Hon skickade ett klipp som jag inte får in, men ni vet ju vad det handlar om 🙂

 

Idag var det segt, ännu värre än igår, och ännu mer konstigt väder, hur det nu är möjligt.. ? Men hällregn ena sekunden och sol och tokvarmt nästa. Killarna har varit lite sega de med, och antingen legat på soffan och kollat Tv, när det regnat, eller sprungit ut i regnet och lekt – i strumpor och t-shirt, eller så har de slagits. Yeeey.

Jag skulle på dejt med fick ställa in för en dejt här hemma i stället, med en snubbe från Stadsnätet, som skulle göra en tomtbesiktning inför hur de ska gräva ner den där fibern. Som vanligt får man skämmas över hur det ser ut, är det inte inne så är det ute, för eftersom vi har en stenlagd uteplats som de tydligen gärna gräver i ( alltså typ vänder bort plattorna och gräver ner kabeln) men inte återställer…för folk har klagat att det inte blir som förr;) där det vore mest lämpligt att lägga ner fibern, så blir det inte där. Alltså, jag är bra på mycket, men att lägga om stora tunga, asgamla stenplattor som legat där sen typ 1966 när huset byggdes, och som myrorna garanterat underminerat…där går min gräns. Big time. Alltså ska den dras in via en vägg på sidan av huset, under ett äppelträd..och grejen är att vi är typ aldrig där, så det ser ut som trädgården som Gud glömde. det ser för jävligt ut helt enkelt, och sen längs med hela tomtgränsen där den ska ligga…hm, lite trädgårdsgöra på schemat 🙂

Han var ju PK och sa att det var inga problem osv, och att det spelade ingen roll hur det såg ut, de grävde ändå:) men ni vet hur det är, man vill ju inte att folk ska se det fula man har..

Det blir nog bra det här.

 

Sen grejade jag lite med vår lyktstolpe, där har själva elen för länge sen slutat funka, och när jag, nyfiken som vanligt, skruvade upp luckan så är det myrbo och bara elkabeltrassel (typ) där, så jag frågade pappa…och sen silvertejpade jag ihop skiten. För kanske fem år sen 🙂 och sen svär jag hela den mörka årstiden att den inte funkar. Vi skulle köpa en ny, men tja…:)’

Nu skruvade jag av hatten och stoppade i ett ljusnät i den, det lyser inte upp som en strålkastare direkt, men ser rätt mysigt ut:) lite ledljus iaf.

 

Tvätta lite, plocka lite, bädda rent i sängen, dricka lite kaffe…jag vet inte så nog vad jag gjort, men tiden försvann ändå, och det var dags att laga mat, och sen iväg och träna. Posten kom med paketavi, och efter träningen passade vi  på att handla lite och hämta ut paket. Det ena var från me&i med lite nya kläder så det var slagsmål om vem som ska ha vad, de är ju rätt lika stora vissa av ungarna, men eftersom de är mästare på att komma överens så löste det sig snabbt 🙂

Det här är Novalies nya outfit:

Kjolen är svår att fånga på bild, svart är ju det, men den är med volang på, och superfin, och tunikan….gahhhh, den finns till vuxna med..:) och hon blev jätteförtjust i den direkt. Och väskan/påsen….Petra! Fin va??

Novalie är smal, som en sticka, och lång, så det är svårt att hitta byxor som sitter fint på henne, och är sköna, men de här var toppen:

Haha, sötnos:)

Fanns mer, men ni får se mer en annan dag.

 

Sen var ni massor som mailat om bärselarna, och jag har mailat bilder till en del, men det funkar inte ibland, så vi gör så här: Jag lägger upp bilder på dem här, och så får ni maila mig, vilken ni vill ha, och vad ni vill ge för den så får den med högst bud den, haha smart va 😉

Jag kan skicka såklart, men då får ni stå för frakten, så enklast om ni kan hämta .

 

Så här ser Baby Björnen ut:

Svart som är lite blekt av tvätt och så pepitarutigt i vitt. Det är en äldre enkel modell, men väldigt lite använd .

 

Ergobaby:

De är skitfula när de ligger utspridda såhär:) men den är ljust jeansfärgad, med beiga detaljer. det beiga med Ergobabymärket är huvudskyddet som man kan fästa i ringar eller så stoppar man ner det i fickan, som har det där bandet. Den här kan man bära på mage, ryggen eller sidan, och jag köpte den för att bära på ryggen. Samtidigt köpte jag en sjal, och tja, jag har använt den här mindre än jag har tvättat den:)  Jag får inte ont i axlarna/nacken av denna, som jag får av alla andra, babybjörn inkluderad, alla deras modeller, även de nya. Det här är åxå en äldre modell, fråga inte årsmodell och grejor för det vet jag inte, men ”äldre” 🙂

 

Sen när jag rotade runt i gömmorna så hittade jag den allra första jag köpte, till Janelle, alltså för typ 20 år sen, men den är heller knappt använd, jag fattade inte galoppen med att bära förrän Novalie och sen dess har jag använt sjal, även om jag köpt ett antal bärselar…

Den är ju extremt mkt 90-tal med sitt lite blekblommiga mönster, men rätt söt:

Men man kan bära bebisen som i en vagga, och det blir ju en form av sjal:)

Ligger bebisen i ”vagga” så är det enkelt att knäppa loss och lägga ner den:)  Jag vill minnas att det på nåt vis går att knäppa loss utan att ta ur bebisen åxå, ur den vanliga selen, men är osäker på hur man gjorde:)

 

Ja det var det, maila mig på carolawetterholm@gmail.com om ni är intresserade:)

Ange vilken och hur mkt ni vill ge för den, samt om den ska skickas eller ej.

 

Nu ska jag hoppa i säng, klockan ringer snart, och när tjejerna är skickade till skolan ska jag dels försöka hålla mig vaken och dels få liv i killarna, som ska få följa med och träna, det ska bli väldigt spännande att se hur det går att ha med bara de två. Förhoppningsvis går det superbra, men jag har lite tvivel…;)

Natti natti 🙂

 

Jag fattar inte, men jag är vansinnigt trött och slut, har frusit i flera dagar och det är luddigt i huvudet. Det är ju vädret mest troligt, och att det svängde sådär, jag har svårt att acklimatisera mig! Lägg skolstart på det med allt var det innebär så är det kanske inte så konstigt:)

Men jag är så trött att jag måste krypa i säng alldeles snart…och det är inte likt mig.

 

Tack för era snälla ord om skolan, jag vet att det inte funkade att kommentera, men det är löst nu.

Idag ramlade det in positiva antagingsbesked på FYRA kurser till, så vill jag kan jag nu läsa 175%, men där nånstans går gränsen…;) så jag ska välja en till så det blir 100% och det ska bli så kul! Vet inte riktigt vilken bara för alla är både bra, roliga och vettiga.

 

Idag har jag varit på föräldramöte, jag messade en av tjejernas lärare och frågade om det var liknande på de tre mötena och det var det ju, och då valde jag Lovelias eftersom hon går i ettan. I efterhand kan man ju fundera över om jag är riktigt vettig som trodde att det skulle sägas NÅGOT som jag inte hört innan 🙂

Jag satt där, och lyssnade och tänkte : Det känner jag igen, hört förut, kan det, just det, jaja..osv och insåg då att Lovelia är mitt sjunde barn som börjat ettan, på samma skola:) och intet nytt under solen, mer än att de fått evakuera skolan och nu är på en annan. Det i sig är ju nåt som alla föräldrar är sjukt orolig över, och jag kan inte ens i min vildaste fantasi tycka att det är nåt att oroa sig över. Vi har haft tur, vi får ha våra barn i en skola i närområdet, för en del blir det längre (oss tex ) för andra närmare, men vafan….merparten av alla dessa ungar får bilskjuts till skolan, så vad gör då en extra bit? (Även om det är den töntigaste bilvägen ever hit..)Vi hade kunnat få skolor över hela stan, och vi med fler barn i skolan hade kunnat få dem på olika skolor…DÅ hade det varit jobbigt att lämna och hämta;)

Nu oroar folk sig över att det är svårt att få parkering, eller att det inte finns en stor gympasal, eller att det är för många elever i skolan…det är ju alltså en skola som vi flyttat in i så det är två skolor i en nu…Trång ja, men jag tycker nog att det är vad man kan förvänta sig. Eller att de äter lunch i klassrummen….gosh, jag kanske är knäpp men jag ser inga problem här:) Inte heller är det ett problem att det fattas saker, det ska fixas saker, man måste testa olika lösningar osv.

Jag litar på att skolan gör det bästa de kan. Det har jag alltid gjort. Nej, jag gillar inte att de bytt skola, men vad var alternativet? Gå kvar i mögel och giftiga ångor från plastmattor eller vad det nu är…?

Den här skolan gick Janelle och Patricia högstadiet på, och jag svor då att aldrig sätta något barn där igen för sämre rektor kan inte existera…men nu hade jag dels inget val, och dels är rektorn borta ( förhoppningsvis avskedad) men främst så är det ju bara lokalerna, hela vår skolas personal är med, alla våra värderingar och arbetssätt.

Jag är glad att det blev den här skolan. Jag hoppas innerligt att de fixar vår gamla skola snabbare än snabbast, men jag litar på och förväntar mig att skolan kommer lösa det här på bästa sätt för eleverna, Skit samma om föräldrarna får leta parkering…kanske skulle man kunna tänka sig att ens barn gick in själv på skolan? Eller är det verkligen helt omöjligt?  Vi har följt med ungarna första skoldagen, sen har de fått skjuts till parkeringen på vintern, och cyklat på vår/höst, och nu när jag är ensam får de gå eller cykla året om.  Curling är inte bra för våra ungar, de kan så jäkla mkt om man bara tillåter dem. Mina barn har alltid koll på sina saker, det har på sin höjd försvunnit nåt par vantar eller så, medan andra ungar skulle tappa bort huvudet om det inte satt fast på halsen 😉 Jag tror på att låta dem ta ansvar för sina saker och sig själva. Det lär iofs ingen ha missat 😉 (eh och hemma har de absolut noll koll, och även här noll curling så jag vet inte vad som felar här..,hehe?)

 

Äh, jag vet inte, fattar ni hur jag menar? Jag menar ju inte att det är fel som alla andra gör och att jag gör rätt, utan att man kanske gör saker år efter år utan att reflektera över det.

Hur som helst, om man bortser från mitt klagande här, så gillar jag föräldrarna i mina barns klasser:)

Men det är väldigt kul att konstatera att det alltid finns de där olika föräldratyperna som man läser om i varje klass..;)

Jag är väl då den coola, laidback morsan, medan det finns hönsföräldrar, prettopäron, karriärföräldrar, bohemiska par osv…:)  Jag kan vara oerhört kategoriserande när jag vill, hörs det ;)? Och cool som i lugn och trygg, inte ball och fräck 😉

 

Som sagt så sades inget nytt, jag har sett alla papper förr, jag har hört all info från fritids fast jag inte har barn där, jag har koll på vilka böcker de använder, nu var det en ny iofs 🙂 och jag vet skolans rutiner. Det känns fasligt tryggt och skönt.

Och jag vet att det i varje klass finns föräldrar som sitter där med sitt första barn, som aldrig hört något om skolan, som inte vet alls hur något funkar, och som är oroliga för att deras barn inte ska ha det bra.

Jag kommer ihåg själv hur det var när Janelle började skolan:)

 

Jaja, mötet var slut vid 20 och jag åkte hem till min syster som var barnvakt, tusen tack ♥ och sen somnade barnen som de skulle:)

 

Jordan var till tandläkaren idag, fast han igår tydligt deklarerade att HAN minsann inte tänkte följa med, så lät han sig övertalas. Jag sa att vi ju kunde ringa och säga att han inte ville komma idag, men då fick vi en annan dag i stället, och efter att ha fattat det så kunde han väl tänka sig att följa med då;)

Parkerade långt ifrån, och fick promenera med småkillarna, och sen fick vi komma in direkt. Jordan gapade så fint så, och skrattade när hon petade på tänderna. Jag skrattade inte direkt när han hade början till ett hål på en av de bakersta kindtänderna;(  Jag tar det som ett personligt misslyckande.  Han har varit väldigt lättkväljd så det har varit svårt att få borsta ordentligt längst bak, men ändå..

En röntgenbild togs och sköterskan var mäkta imponerad av hur duktig han var, han är ju inte ens fem år, om än snart. Det behövs inte lagas, men flourlackas nu och om sex månader, och sen fluxa.. Han gillar inte det, och fattar nog inte hur man gör, och blev jätteledsen nu ikväll. Flux med jordgubbssmak….tjejerna gilla det 🙂

Nästa vecka är det nästa unge som ska dit;)

Jag brukar ringa och samordna alla tider, så jag kan ta med alla som ska dit samtidigt, och det brukar alltid funka, men i år har jag inte tänkt så långt, och får åka in flera gånger. Gör inget, det är inte långt, men nog är det smartare på det andra viset 🙂

 

Jaja, det var väl det, jag väntar på att badrummet ska bli ledigt…nån tonåring smet in precis före mig och det kan innebära en lång väntetid…bäst att gå och banka lite på dörren:)

 

Sen sova!

Natt i natti 🙂

Först, tack för svar om varför det är så många finska program. Jag vet att finska är ett minoritetsspråk, men det är ju även samiskan, och det är betydligt färre program på det språket. Jag tycker att det är viktigt att värna om, och få behålla sitt språk, men kanske att det ändå känns lite konstigt. Sverige är ju väldigt mångkulturellt idag, och det borde ju då kanske vara fler språk som ska värnas. Romska språket tex. ( romanés eller romani chib, jag var tvungen att googla)

Jaja, jag byter kanal och bryr mig inte så värst, men jag undrade:) och ni har svar det vet jag, alltså är det bäst att fråga 🙂

 

Sen, anledningen till att jag blev så stissig att jag inte kunde koncentrera mig på något alls igår, är att det ramlade in ett mail från en Folkhögskola som talade om att jag var antagen till kursen Hälsocoach.

Jag hade ju planerat att läsa vidare på komvux, via Hermods, och hade en klar plan för vad och varför jag skulle läsa som sträckte sig långt fram, men plötsligt skulle ju hela jäkla Uppsala plugga och jag bedömdes ha för hög utbildning:(

Ni vet hur det är när man planerat något, man gör det ju för att det känns bra, och om då planerna går i stöpet står man där, som att en matta dras undan. Jag vill ju plugga, jag måste ha en annan utbildning att luta mig på, eller gå tillbaka och försöka jobba timmar inom vården, och det är inte längre praktiskt möjligt. Jo jag vet att ni har en hel hög med möjliga lösningar;) men för mig, så funkar de inte av olika skäl. Vi behöver kanske inte tjafsa om det idag?

Alltså satte jag mig med datorn och började se över vilka andra alternativ jag hade, och sökte kurser både på universitetet och högskola och folkhögskola. Många kurser har sista ansökningsdag 15/4, så många var körda, men en del hade dels lediga platser, och dels sen antagning. Sen att jag vill/måste läsa på distans just nu begränsar ju en del det med:)

Universitetet vet jag ju att jag har väldigt liten chans på, och skrattade rätt högt för mig själv när antagningesbeskedet kom, som talade om att jag var reserv nummer 40 på en kurs:) men när jag kollade nästa kurs och var reserv 550 så insåg jag att 40 kanske är rätt ok… Syrran hade visst varit nummer 1100 nånting på en engelskakurs men kommit in, så visst, man vet aldrig. Men jag ska nog försöka mig på det igen, men ansöka i tid och hamna i det första urvalet åtminstone:)

 

Nåväl, den här kursen, Hälsocoach hade stängt sin anmälan, och det fanns inga lediga platser, och jag surade en stund, men det stod klart att tydligt att man aldrig skulle tveka att ändå anmäla sitt intresse till skolan, man vet aldrig vad som händer, så jag gjorde en anmälan. Och sparade kursen på Mina sidor för att kunna söka den nästa år.

Så att jag fick en plats var ytterst otippat, men jäklar vad glad jag blev.

Fast min första reaktion var : Nä! Vafan, jag kan inte! Jag törs inte! Jag tackar nej.

Nu har jag ändå nånstans lärt känna mig själv rätt så bra och vet att om min första reaktion är negativ så beror det oftast på att jag är lite rädd.

Och vad är jag rädd för i det här fallet då? Jo, att den här kursen har sex obligatoriska träffar, annars är den på distans. Hade det varit i Uppsala hade det inte varit jobbigt, men nu är det uppe i nånstans runt Kramfors, typ 50 mil bort eller så. Det innebär att jag måste vara borta i tre nätter i sex omgångar. Och varför det är ett problem fattar ni ju 🙂

Sen att ta sig upp dit är läskigt, jag som knappt törs åka tåg till Stockholm, och köra bil i fem timmar och 17 minuter som Eniro sa att det skulle ta är ju rätt jobbigt.

Men eftersom jag verkligen vill det här så får det lov att lösa sig. Mamma och pappa säger att de ställer upp, men det är bra långt att ta hand om barnen i fyra dagar, jag lär ju åka kvällen innan eftersom det verkar vara samling kl. 09.00 på skolan:)

Alltså tackade jag ja, och med den andra kursen jag tackat jag till, även den inom samma område, så kommer jag plugga på 75% i höst. Om allt går som det ska vill säga.

Och det känns jäkligt spännande 🙂

Ju mer jag tänker på det, och förtränger det meckiga med barnpassningen så tror jag att det kan bli väldigt trevligt, att få åka iväg och plugga ihop med andra, och vad det ser ut som så ser skolan helt fantastisk ut.

Hola Folkhögskola är det, och har ni nåt att säga om den – varsågoda:)

Så, ja, jag är stissig, men av en positiv anledning, och ni som klagat på att jag pluggat på enbart gymnasienivå, nu tar jag ett liiiitet kliv uppåt, ni vet babysteps;)

 

Igår då, barnens första skoldag:)

Jag som knappt ställt klockan en enda gång under sommarlovet vaknade 6.57. Klockan skulle ringa 7.00, och jäklar vad sur jag blir de gångerna. I stället för att kliva upp, så vill jag liksom sova de där sista minutrarna…haha, så fånigt egentligen, men jag vet att jag inte är ensam.

Sen upp, och väcka barnen som faktiskt var rätt enkla att få upp, de hade gått i säng i tid, och även om de legat och pratat en del så hade de somnat fint. Lite spännande är det ju första dagen. Patricia kom hem kvällen innan, och Corrinda började senare så jag kunde utan problem följa med Lovelia till hennes första skoldag 🙂

Härligt! Vi har inte missat en enda unges första skoldag, och jag ville inte göra det nu heller, så jag är så glad att det löste sig fint, annars hade jag tagit med småkillarna, fast de sov till typ 9.30… och med tanke på Jamies spya där på kvällen var det ju väldigt emot mina principer, men nu behövdes ju inte det.

Fake it til´ you make it…Jag är inte trött, jag är inte trött, jag är inte trött 😉

De här jeansen kommer från Lee, och jag har nog faktiskt aldrig haft så sköna brallor ever! Corrinda har ett par liknande som hon älskar hon med, så de måste jag faktiskt verkligen få rekommendera. De kommer från leeonline och har nu legat i skåpet under sommaren, efter att ha varit nummer ett i vårens garderob:)

Det kändes jäkligt avlägset att dra på ett par hellånga jeans, men var faktiskt rätt kallt på morgonen..

Novalie och Trixie cyklade, men eftersom jag inte har nån cykel så slängde jag in Lovelias cykel i bilen och så körde vi till skolan och letade reda på vart hon skulle gå in. Hittade på några föräldrar jag kände igen på vägen som man kunde haka på så det blev rätt.

Vi var bland de första på plats i klassrummet, och Lovelias plats var längst fram.

Jag och de andra föräldrarna stannade kvar en stund och sen fick de klara sig själva, och det hade ju såklart gått utmärkt. Lilla skruttan ♥

Jag borde ju åkt hem och röjt upp i hallen, som ni ser är den överbelamrad av kassar från husvagnen, men fick ju besked från skolan, och pratade i telefon i stället 🙂

Lite tvättat blev det, och faktiskt så hann jag klippa gräsmattan, den har vuxit rejält, men det har varit så blött att jag inte kunnat göra det, men nu var det arbetsbrallor på:

Samma här, det var kallt att ha kortbyxor eller kjol…fan.

Laga mat, svära över alla jäkla bananflugor som förökat sig i massor, och lite sånt där.

Messa med en kompis om att träffas, på Ikea 🙂 och har ni sett de här?

Jag vill ha.

Jag vill ha

Jag vill HA.

Fel,jag MÅSTE ha, jag kommer inte kunna klara mig utan, framför allt den rosa 🙂

Vi har den här hyllan i olika träfärger, och vitt, men alltså…pasteller ♥ Måste fundera ut var jag ska få rum med dem bara, haha.

Tills dess kan jag ju få gå och sukta efter den.

 

Nu har tjejerna kommit från skolan, och jag tror att jag ska ta ett röj i småkillarnas rum…det lockar ungefär lika mkt som att gå ut i det konstiga vädret vi har, med omväxlande solsken och totalt ösregn. Lovelia och Trixie fick lov att byta kläder när de kom hem, helt genomblöta. Nu ångar studsmattorna och solen strålar…?

Killarnas rum är alltid en katastrof, de drar fram ALLT och sen går de, och skyller sen på varandra, alla andra, katterna, Svampbob fyrkant, spöket som bor i källaren och you name it;)

Jag har hotat med stor svart sopsäck nu, så får vi väl se….och jo, jag gör allvar av mina hot,det vet vissa av barnen;)

Kanske att jag först måste ladda lite med en kopp kaffe (till) ?

 

Förresten, jag har ett gäng bärselar,  babybjörn, Ergo baby, och nån annan variant, alla är äldre modeller, men funktionella och typ aldrig använda.. Nån som behöver? Hojta isf 🙂

Nu ska jag göra lite nytta!

Bye bye:)

 

 

..kör höstterminen i gång igen. Ungarna har hoppat i säng och sover förhoppningsvis åxå:)  Lovelia kom upp för en stund sen och hade då upptäckt att hon tappat en tand, utan att hon märkt det, och frågade om det funkade att ställa ett tomt glas med vatten för att tandfen skulle komma?  Jadå, det tror jag ♥

Alla barn har duschat och är fräscha inför skolstarten. Jag har lite problem, för jag skulle vilja gå med Lovelia till skolan i morgon, hon börjar ettan, och det är ju dessutom en helt ny skola eftersom vår mögelsaneras. Men, jag vill inte ha med pojkarna, de har för det första inte vaknat då 😉 och för det andra så känns det fånigt att släpa med dem fram och tillbaka, men jag har ingen säker barnvakt. Jag tror att Patricia är hemma då, och att även Corrinda börjar lite senare, så jag skulle hinna, men det visar sig.

Sen är det föräldramöte på kvällen, för alla tre tjejerna…och där kan jag bli lite sur och grinig, för det är svårt att klona sig, men det är väl mest för att visa de nya lokalerna, och de har jag ju haft barn i förr, så vi får se om jag går.

Vad det gäller föräldramöten så har jag mer och mer slutat gå. Nu kommer jag väl bli lynchad, men herregud, det sägs i princip aldrig något som är värt att sitta där i ett par timmar för. Allt viktigt kommer dessutom på mail, och man träffar ju lärarna om det behövs om inte annat på utvecklingssamtalen. Jag litar på personalen i skolan, och litar på att de kan sköta sitt jobb, och att sitta på föräldramöten är förvisso trevligt, man lär känna de andra föräldrarna, men det är väldigt sällan det avhandlas något viktigt. Mina barn är viktiga för mig, och att de funkar ihop med andra barn och vuxna är viktigt, men sen struntar jag faktiskt i hur de lägger upp undervisningen:) Bara de lär sig det de ska, och gärna har roligt är jag nöjd. Att sitta på möten och lyssna på problem som inte gäller mina ungar är astråkigt. Eller, som det rätt ofta är, massa prat om fritids där ju inte mina barn går. Och jag vet ju att mina barn sköter sig, det har jag lärarnas ord på.  Givetvis så går jag om jag har möjlighet, men jag vränger inte ut och in på mig för att lösa barnvaktsfrågan.

Skjut mig;)

 

En annan sak jag faktiskt funderat på, helt oväsentlig, men ändå: Varför har vi så mkt finska program i Sverige? Det är ju minst ett finskt barnprogram om dagen, och då går ungarna från Tv:n men lämnar den på, och så får jag spunk 🙂 Förr, runt krigstiden, så var det väl väldigt många finska barn som skickades hit, och då kan jag förstå det, att behålla sitt språk är viktigt, men nu?  Varför har vi i så fall inte samma frekvens av norska/danska/isländska program?

Som sagt, helt oväsentligt, men en fundering:)

 

Och så lite camping då. Vi har sagt upp våra säsongsplatser på Strandbadens camping i Årsunda:(

Det är inte ett beslut från hjärtat, utan från hjärnan. Allra främst beror det på att det är gröna alger i vattnet, och att vi inte kan bada. Nu har massor av olika sagt att det inte är farliga alger, att man inte blir sjuk av de här, men alltså….jag vågar inte chansa. Att ha fem magsjuka ungar i en husvagn långt från en toa, kanske vara sjuk själv…nä det funkar liksom inte. Och även om de inte är farliga är det inte lockande att bada när det är grönt som spenatsoppa, och ungefär samma konsistens.

Andra stora anledningen är att man, för att vara säker på att få behålla sin sommarplats, även måste betala för vintern. Jag har inte en vagn som funkar på vintern, och även om jag hade värsta lyxvagnen skulle jag mer troligt hoppa bungyjump från Empire state building än vintercampa… Det är inte min grej! Jag gillar att åka slalom, ja, men inte att passa upp på massa ungar samtidigt 😉 och det är ungefär det enda som är kul på vintern. Att bo sex, sju personer i en husvagn på vintern, med alla dessa kläder och skor….nja, jag brukar se saker som en utmaning att anta, men nix, inte detta.

Att då betala, i dagsläget 4500kr, bara för att vara säker på att få sommarsäsongen, känns som att det inte är riktigt ekonomiskt. Jag hade tagit en extra funderare om man sluppit den kostnaden. Och hade det funnits en pool hade vi aldrig sagt upp platsen.

Nu ställde vi oss direkt på kö igen, för att kunna komma tillbaka, men vi får ju knappats våra platser igen, och det är ju halva grejen att ha Helen och Lars som grannar.

Jag har haft sån ångest, och varit så ledsen, jag vill vara kvar, men jag vet ju att så länge vattnet är grönt vill jag inte bada, och det är verkligen grejen med att campa – att man har ett bad inom nån minuts avstånd.

Vi kan ju alltid åka dit bara några veckor och stå på de platser som är avsedda för de gäster som kommer och går, men det är inte samma sak.

Nu letar vi efter säsongsplatser på nåt annat ställe, men det är liksom kö överallt.

Förnuftet säger att det här är helt rätt beslut, men hjärtat säger annat, det är så mkt känslor i den här campingen!

Jag, syrran och Helen, plus fem killar bodde alltid här v 32, ihop med våra familjer som mindre, och vi hade alltid superkul, det var en av sommarens höjdpunkter 🙂

Sen har Helen ofta återkommit hit, medan jag inte varit här på många år, men så hälsade vi på henne över dagen 2011, när Jameson var alldeles nyfödd, och då bestämde jag att jag VILLE åka med husvagn, så jag körde över honom jag var gift med totalt, han har i alla år vägrat att campa. Vi har gjort det, bott i tält på de resor vi gjort till typ Astrid Lindgrens värld, High Chapparall osv, och det är ju rätt mkt meck, Inte för nån annan än mig iofs som alltid fått vara den som planerat och packat och tänkt, samt satt upp tält och sen rivit dem… Han har väl mest klagat över vädret, och att det är svårt att sova osv;) (mes)   Mamma och pappa hade ju vår gamla vagn kvar så den hämtades hem året efter och drogs hit i två omgångar, samtidigt som Helen och Lars var här. Första svängen var även den jag var gift med, med, men inte mentalt, han var ju redan då otrogen med det där fraset han hänger med. Och med otrogen vet jag inte om det handlade om sex, men det handlade ju definitivt om att han hellre var med henne än sin familj och det är ju fan värre.

Jag var väldigt deppig den sommaren, 2012, men ingen visste nåt. Som Jon Bon Jovi sjunger: it might be painful to smile, but it covers the scar… Jodå, det funkar att le och se glad ut, även om det är ett stort hål i hjärtat.

Men barnen älskade det, och jag älskar att bo i husvagn, och även om han inte var med så hade vi det kanon. Sen reste han sig ju upp och gick i februari 13, och det var första året vi stod säsong med vagnen, och man kan ju inget annat säga än att det är stärkande för självförtroendet att ensam rådda runt det med fem,sex,sju ungar, där den minsta ägnade sina dagar åt att rymma 😉

Årsunda har på nåt vis blivit min fristad, den är MIN, och där har jag kunnat ha ro i själen.

Men kan man inte bada så måste man tänka om, och fast det känns bittert så får det bli såhär.

Jag får inte dra husvagnen på mitt körkort, min bil är för tung…töntiga regler, den är asbra som dragbil! så jag är väldigt begränsad. Helen och Lars funderar på att åka runt lite nästa sommar, men det kan inte jag, så jag vet inte riktigt hur det blir. Men på nåt vis löser det sig, visst?

Så den här svängen kändes deppig, jag var så bestämd i mitt, och syrrans, beslut att inte bo kvar, men så fort jag körde in på campingen ändrade jag mig, och var beredd att pröjsa vintersäsonger och låta bli att bada;)

Usch.

Men men.

Vi fortsätter med annat 🙂

 

Skolan börjar som sagt i morgon, men Jamie körde igång redan idag med höstterminens elände, och fick tabletter mot mask i morse, han har blivit jätteduktig på att ta tabletter, min lilla tappra krigare ♥

Mask är äckligt, men snabbt behandlat med tabletter, och vissa av barnen är mer känsliga än andra och drabbas, medan vissa aldrig åker på det.  Han avslutade sen kvällen med att kräkas:(

Jag har ändå gott hopp om att det var att han satte i halsen, för han var piggelin som tusan hela dagen, och skuttade glatt in i sängen med sin välling, drack den, hostade till och kräktes upp allt. Efter sanering sover han nu lugnt och tyst, så det borde vara ok. Men man vet ju aldrig.

 

Igår på vägen hem så kom vi iväg rätt sent, jag ville åka på kvällen för att slippa värmen i bilen ( ac:n ni vet) och så kom tjejerna upp med förslaget att äta pizza på Wallis, som har ta mig sjutton de godaste pizzor jag någonsin ätit. Trevliga som bara den är de åxå, och jag var inte ett dugg svårövertalad. De ville avsluta sommaren med att fira lite 🙂

Vi packade ihop och åkte via Wallis, och kom sen därifrån vid 20.30 eller så, skymning med andra ord, och jag hade ögonen med mig. Jag hatar att köra motorväg, det är så förbannat tråkigt så jag kör Gysingevägen, som är en majsig väg med skog och 80km/h för det mesta, och för mig går det lika fort som motorvägen, som är några mil längre.  På sina ställen är det skog ända fram till vägkanten, och där klev plötsligt en STOR jäkla älgtjur upp på vägen, kanske 20 meter framför bilen…Gahhh!!  Tvärnit. Jag är så tacksam för Karins Vlad, att han kollade mina bromsar och sen såg till att byta dem, för annars hade det ju inte gått att stanna. Nu raskade den där älgen på lite, och jag stannade aldrig helt, men det var tillräckligt nära för att få upp pulsen i 180:)

Min första tanke var : En Häst?? Med horn? Eh WTF?  innan jag såg att det var en älg:) Det är ju inte jätteofta man stöter på dem när man kör bil i Uppsala liksom 😉 där är det mer rådjur, gärna hemma på vår villagata där man rätt ofta kommer körande för att sen få nita för ett rådjur som står och blänger för att man störde 😉

Novalie satt i fram med mig och hon blev alldeles stissig, hon hade nog aldrig sett en älg på riktigt sa hon, och var sur att hon inte hann filma 😉

Resten av vägen hem gick utan närkontakt med något, pust.

 

Nu ska jag gå och bädda i min säng, som blev nerkräkt och tvättad, och så måste jag leta reda på ett annat täcke, för jag har bara ett påslakan som är sådär stort som mitt nya täcke, som är ett dubbeltäcke. Måste se till att köpa ett till, Ikea kanske får besök snart igen 🙂

 

Ni får ha en supertoppenbra måndag!

Natti natti 🙂

Jag har nog haft rubriken Hemma igen, Hemma edyl ett antal gånger, så vi kör internationellt idag 😉
Vi är hemma! Förbereder inför skolstart i morgon med att alla barnen leker med kompisar på gatan, lite sista natten med gänget;)
I morgon kommer det svida som fan att kliva upp, nio veckors vakna-när-man-vaknar är till ända, och det är bara att masa sig upp. Jag bävar för när det är mörkt på morgnarna, så länge det är ljust funkar det.

Om en stund hämtar syrran upp mig och det blir cirkelfys, härligt!
Jag återkommer ikväll 🙂

Bye bye 🙂