Jag känner mig låg som fan och jag vet inte riktigt varför.

Och det är ju en fet lögn, jag har massor att känna mig låg över;) men jag kan inte riktigt sätta fingret på det ändå. Det är saker som ställs på sin spets nu, och jag vet inte vart det barkar. Jag kan inte påverka det ett enda dugg, och det driver mig till vansinne. Vissa tror att jag måste ha sista ordet i allt, och visst det är ju trevligt, men om jag inte vet att jag har rätt så bryr det mig inte så värst att inte få det, jag kan både be om ursäkt och säga att jag hade fel.

Däremot om jag vet att jag har rätt, då ger jag mig inte gärna, men vem gör det?

Att be om ursäkt är ju sällan kul, eftersom det innebär att inse att man själv hade fel eller betett sig mindre klokt, men det är ju smällar man får ta. Om man tror att man ska kunna gå genom livet och alltid ha rätt, då är man inget annat än en stor idiot, och det är jag ju inte;)

Alltså ber jag om ursäkt om jag gör fel.

Men jag har inte fel här. Jag har så in i helvete rätt att det inte är riktigt klokt, men ändå anses jag göra fel. Det är rätt jobbigt att strida i en motvind  med styrkan av en orkan hela tiden, och jag önskar inget hellre än att slippa, men det är inte heller mitt beslut.

Så det kanske inte är så konstigt att jag känner mig låg när jag tänker efter.

Idag funderade jag på att bara skita i allt. Lät tanken sväva iväg, snuddade vid att bara gå ut genom dörren och sen aldrig komma tillbaka. Helt uppenbart får man ju det utan att någon ens säger åt en att det är fel….

Tänk så enkelt det skulle vara. Bara tänka på mig själv, inte bry mig om nån annan mår dåligt eller inte klarar av dagen, inte bekymra mig om barnen är sjuka eller om det strular i skolan. Inte tvätta ett ton kläder eller laga mat för ett halv kompani varje dag. Bara ha mig själv och mitt väl och ve att bry mig om. Slippa denna extrema jäkla mardröm.

Men, den där sekunden gjorde så ont i hjärtat att jag genast slutade fundera i de banorna. Herregud, vad vore livet utan barnen?! Ingenting.

Så, det är bara att bita ihop över och underkäken, som Paolo Roberto säger, och köra vidare, se vart rälsen slutar och om det slutar med en sån där cementsugga = tvärstopp, så får jag ta en helikopter därifrån då;)

(Always look at the bright side of life. Fake it til you make it.)

 

 

Det här skrev jag i natt, efter att ha känt mig låg hela dagen. Sen började en konsert med Robbie Williams på ettan, och att säga att han blåste bort alla bekymmer är ju en överdrift;) men det kändes lite bättre.Tack Robbie ♥

Nu har jag sovit några timmar, solen skiner och jag känner att lite av min kampvilja är tillbaka, även om den står på sparlåga helt klart. Jag är trött. Mentalt. Fysiskt efter att ha varit sjuk, men det är ingen grej, det kommer tillbaka.

Jag kommer inte bryta ihop, det finns inte på kartan, jag hoppas och tror att jag har de redskap jag behöver för att orka med, det är inte mitt psyke som är i farozonen. Jag behöver träna, det är jag helt övertygad om, det är det som saknas just nu, och det är nog mycket pga det att jag är låg. Inga endorfiner, inget adrenalin, inga härliga påslag av någonting och framför allt, ingen utrymningsväg för stresshormonerna som bara bygger på sig. Fuck att vara sjuk, det sabbar allt.

Jag ska klä på mig nu och gå ut i garaget och isolera den där kranen (äntligen!) och sen måste huset städas, middagen lagas, men nånstans där ska jag väl hinna med antingen en promenad ute, eller på bandet inne, och kanske att jag då hittar lite extra kraft till att köra ett 15 med Paolo-pass åxå 🙂 Vet inte om jag orkar, jag känner mig svag och klen i kroppen, men man måste ju börja nånstans!

Sen ska jag sätta in en kontaktannons i typ New York Times och Dubaitidningen om att jag söker en miljardär att gifta mig med, man eller kvinna spelar inte så stor roll;) Sen flyttar vi till Hawaii med barnen och lever lyckliga i resten av våra dagar. (Gifter jag mig med en kvinna så vill jag för sakens skull bara poängtera att då skaffar jag en skitsnygg manlig poolskötare, hehe) 

Nu har barnen kompisar här (medvetna om vattkopporna) eller så har de gått iväg till kompisar, och jag tar med Jamie som hjälp, eller stjälp;) ut i garaget. Wish me luck! 

Som vanligt känns det bättre när jag fått bräka ur mig lite gnäll, så jag tackar för att ni läser ♥

Jag återkommer nog senare ikväll med annat, förhoppningsvis lite mindre gnälligt, men man vet aldrig;) jag kanske fastnat i ”gnäll-mode” ….näääää, så illa är det inte;)  

Ta vara på varandra, och ha en fortsatt bra söndag ♥

Som barnen längtat efter tacos. De är inte kloka på en fläck! Jag vägrar ju tacos när det är nån slags afton eller dag, så det var ju nån vecka sen:)

-Äntligen!! ropades det lite här och var.

Jag har ju ändå serverat oxfilé och annan fin mat, men nä, tacos ska det vara.

Janelle och Simon kom, och även syrran, så vi var full styrka runt bordet, Corrinda har basketträning på fredagar men hann komma hem hon med, och vi hade en lång diskussion om filmer när de små lämnat bordet.

Alla, utom syrran, älskar skräckfilmer och thrillers av olika slag, och det var många filmer som togs upp till granskning;)

Jag har många favoriter, men en som jag aldrig kan stänga av eller zappa förbi är Pulp fiction:D Den är så jäkla ball.

Iofs vare sig skräck eller thriller, men likafullt suverän.

 

Janelle överlämnade sin önskelista 🙂 Hon fyller år 12 januari, vi ska ha kalas för henne den 11/1 och det tycker hon är finfint, då kan hon räkna in sina julklappar och se över vad hon ville ha men inte fick, och önska sig dem en gång till:)

En av önskningarna kunde jag uppfylla direkt, hon ville ha en stor fin plåtburk att ha alla sina tepåsar i, och det skakade jag fram ur gömmorna, jag har så mkt fina saker som jag inte använder. Det kan beror på att de är avsedda för en rätt så mkt mindre familj, som en superfin ostkupa jag hade, men där den 2,2kg ost jag släpar hem inte får rum, eller uppläggningsfat där man får plats med fem biffar.. värdelöst, men fint att nån behöver dem. Kasta är dålig ekonomi;)

Janelle fyller 21år. I tjugoett år har jag varit mamma ♥ det är väldigt mäktigt. Speciellt som jag fyllde 23 nyss;)

Jag minns det som igår, när hon föddes, som att det bara var en sekund sen, och så är det väldigt många fler sekunder som gått.

Lilla gumman ♥

 

Hörrni, jag och syrran ska köra en till 15 med Paolo!

 

 

Vi tänkte börja den 12 januari, och så är det fem veckor framåt. Behöver tävla lite igen, det är ruggigt motiverande att faktiskt köra de där 15 minuterna om dagen, och få sina poäng och så jämföra sig med de andra. Skiljer det bara några poäng? Jomen då är det så enkelt att ge sig ut på en snabb promenad eller köra på gåbandet, så kommer man ikapp och förbi;)  Tävla är skitkul!

Jag tycker att ni som var sugna på att köra ska göra det nu!

Först tänkte vi skapa ett eget lag, men jag fattar fan inte hur det går till, eller jo, men det verkar som att det ska vara en kontaktperson som sen får en faktura, för att kräva in pengar av övriga i laget och det orkar jag inte pyssla med, utan vi kommer gå med i lag Svealand, och sen utmanar vi varandra så blir det bra ändå. Spelar inte så stor roll:)

Om ni väljer att köra, så leta reda på mig, och utmana.

Vad säger ni? Nån som är sugen?

(jaaaaaaaaaaaaa!!!)

 

En annan sak jag funderade lite över här i mellandagarna, det är Posten. Jag fick någon annans avi om att hämta ut rek, och eftersom jag inte visste vart den adressen är mer än att det är väldigt långt ifrån mig, ( en total främling alltså) så tänkte jag att det vore ju rätt taskigt att bara kasta avin i soporna, så jag fick den briljanta idén att ringa Posten och fråga vad jag skulle göra. Sagt och gjort, ringde numret på avin, och fick höra en telefonsvarare som sa att de snart skulle ta mitt samtal.

Tack för att du väntar. Tack för att du väntar. Tack för att du väntar………….ehhh?

Tja, man kan ju säga som så att jag väntade. Länge. För att jag ville vara en god medmänniska:)

Nä, jag satt inte med luren i örat, jag höll på med nåt annat samtidigt och hade luren på högtalare så jag blev lite förvånad själv när jag såg att jag hängt kvar där i 37 minuter. Då fick det vara nog:)

Men varför inte säga det: Idag har vi ingen telefontid, försök i morgon? Utan ” Vi tar snart emot ditt samtal”

Idioti.

Jag lämnade in avin på mitt postutlämningsställe i stället senare samma kväll, och hoppas att den där stackaren som väntar på sitt rek fått det. Jag gjorde vad jag kunde:)

 

För övrigt, det är svindyrt med frimärken, Posten! Inte ok.

Inte ens om det är Zlatan eller Kapten Zoom på är det ok. Inte ens då:)

 

Nu ska jag se reprisen på Den fjärde mannen, eller vad den kan ha hetat. Nån svensk serie i tre delar som jag missade del två av, och eftersom det passar perfekt in i mitt ”vändatillbakadygnet”schema:) ( slutar 02.55) så är det utmärkt.

I säng vid 3 är inte dåligt när jag legat vaken till 7-8, då hinner jag sova iaf sex timmar innan det vaknas i huset, ibland både sju och åtta. Jo jag kanske har det bra, men morgontrötta barn var något jag kryssade i på formuläret ”Skaffa barn 1.0”  🙂

Skyll er själva om ni kryssade i Vakna i ottan och / eller Kvällströtta barn 😉

Närrå, skojar bara med er, men visst är det fantastiskt skönt att även mina ungar är sega på morgnarna.

 

En såndär ordspråksgrej jag verkligen kan instämma i, avslutar jag nattens bloggerier med:

 

Det är så. Jag oroar mig för massor, jag har extremt mycket att oroa mig för dessutom just nu, normalt är jag ingen worrying kind, men nu är det massa skit som ni vet, men jag försöker ändå att ta det när det kommer. Inte så att jag står där totalt oförberedd, eller att jag inte ligger sömnlös och grubblar, för det gör jag. Ofta. Men jag försöker att tänka som ovan. Jag tror det är en av anledningarna till att jag inte är totalt psykotisk vid det här laget.

Ett vrak. Spillror.

Nä, jag vet att skiten finns där, men om jag inte kan göra något åt det just nu, så får jag försöka finna sinnesro trots det. Svårt? För jävla skitsvårt, men man gör så gott man kan 🙂

 

Och nu…..tadaaaa, dags att se på TV:)

Natti natti 🙂

Jodå, Jordan är som en prickig korv, eller inte riktigt än, men på god väg:) Vattkoppor har en inkubationstid på 10-21 dagar, vilket gör att även detta härstammar från det där förbannade leklandet, och härmed bestämmer jag enväldigt att så länge det blir jag och bara jag som får ta hand om följderna efter besök där så är det åxå jag och ingen annan som ska bestämma huruvida barnen ska dit. Det är väl rättvist? Barnen själva håller helt med, och faktum är att Trixie redan sagt samma sak, jag har bara tänkt det så jag har inte påverkat dem i det. Dessutom är de rätt less på att vara där.

Nåväl, hur kan jag vara så säker på det då? Hundra kan man såklart aldrig vara, men eftersom killarna inte träffat andra människor sen de var där, mer än snabba visiter på mataffärer med mestadels vuxna så är jag rätt övertygad.

Eftersom folk envisas med att dela med sig av sina smittor, och eftersom vattkoppor nu för tiden minsann anses så himla ”friskt” så man får gå på både dagis och skola med dem i full blom ( jo det är säkert, jag trodde fan inte mina öron, men så är det, här tänker vi inte på de med lite sämre immunförsvar inte…idiotiskt) så är det väl rätt enkelt att lokalisera smittan.

Allt är bättre än magsjuka, och….jag sänder en stor tacksamhetens tanke till att jag pluggar på distans, det hade kunnat bli väldigt besvärligt annars, för även om man nu kan beblanda sig med folk när man har vattkoppor så är det ju så att vissa barn blir väldigt sjuka. Det är tre barn här som inte haft det, och teoretiskt kan det bli många veckor med dåliga barn. Tittar jag tillbaka på de som haft så har det varit blandat kompott, några har varit riktigt dåliga medan andra bara var prickiga. Corrinda fick det TVÅ gånger, fast man inte ska det:) Men hon är som alltid ett undantag;)

Tvillingarna var 6 månader och helammades när de två större syskonen drabbades, och smittade ner sina bebisar. Robban blev superprickig och hade lite feber, medan Corrinda hade några få prickar och fjuttigt med feber.

I princip ska man inte kunna få vattkoppor om man ammas och mamman har haft det, då går det över immunitet via bröstmjölken, men eftersom de var precis runt där som mina antikroppar inte riktigt räckte till så fick de det, men lindrigt.

Viruset var inte tillräckligt starkt för att se till så Corrinda tillverkade egen immunitet, men tillräckligt för att skydda henne så hon fick det ytterst lindrigt, och det öppnade upp för att hon kunde få det igen. Även den gången mådde hon bra, men var så jäkla prickig:D

Robban däremot drabbades hårdare och verkar vara immun.

Konstigt sånt där 🙂

 

Nåväl, vattkoppor är väl inget, men det hade ju kunnat komma nån annan gång, som man alltid tycker. Jag är ju av den gamla skolan, och kommer hålla barnen undan från andra, som inte specifikt vet om det och okeyat det, tills kopporna torkat in. Det innebär att det blir lite meckigt att hitta på saker nu under lovet. Skit.

Tja, det är väl lika bra att ta allt på en gång, kanske.

 

Nu är det 2015!!

Det känns ungefär som 2014;) fast man tycker att det borde kännas…annorlunda på nåt vis. Snön är borta, tacksamt nog försvann allt, så det är helt ok att det fryser på nu, hade varit skitjobbigt om det där slabbiga hala låg kvar underst. Just nu är det +6 grader ute och solen har visat sig. Och gått och lagt sig igen 🙂 Men det går åt rätt håll nu! Vad som än händer, så är vi på rätt sida sommarsolståndet och det går mot ljusare, varmare tider:)

Vad gjorde ni på nyår? Jag hoppas att ni alla hade trevligt, på det sätt ni valde, eller fick tilldelat er:)

Tusen tack för alla era nyårshälsningar! De värmde så gott ♥

Vi tog det ju lugnt, syrran kom och Jamie och Patricia sminkade sig;)

Tydligen så brukar de här två fixa sig ihop ofta, Patricia ger honom lite av sitt avlagda och en borste och han är nöjd i evigheter:) Nu lyckades han måla sig alldeles brun på ena kinden så hon fick rycka in och städa lite.

 

Vi gratinerade på vår hummer, och den var väldigt god.

Men allvarligt…knappast värd alla dessa kronor de kostar, hummer är ju som en helt vanlig räka/kräfta? Bara lite större;) Mätt blir man ju inte heller, haha, men den var som sagt väldigt god. Paolos vin smakade finfint till:)

Och barnen hade gjort små smörgåsar genom att trycka ut olika former med nån grej, de åt upp alla på en sekund och var sen störthungriga, så vi rappade på med varmrätten.

Våra laxbakelser skulle vara i ugnen på 150grader och potatisgratängen på 225, så vi fick mecka lite, medan barnens köttbullar, kycklingfile och sås fixades, och så småningom kunde vi sätta oss och äta allihopa.

 

Lax är så härligt för man blir sällan sådär stoppmätt, utan mer behagligt mätt:)

Med andra ord fick det plats pannacotta åxå:

Jag hade inga genomskinliga glas som var bra så det fick bli de här, inte lika snyggt, men gott. Jordan gillade inte sin, tråkigt 😉 ( mer till morsan som inte har nån stopp på efterrätter) och barnen åt glass och chokladsås sen åxå.

Plötsligt kom vi på att vi ju köpt Bingolotter! Oj! Leta reda på dem, oj vad annorlunda de såg ut mot sist jag spelade, för typ 20 år sen, och oj vilken kanal är det på? Pennor? I samma sekund som vi lyckats riva av kanterna och fått fram lotten, satt oss och var beredda, så…..var det slut 😉  Haha, epic fail:)

Jaja, vad gör det, vi hade köpt dem ifall att vi skulle få tråkigt och det hade vi ju inte.

Vi röjde köket, och plockade fram chips  istället, och så småningom var det dags för tolvslaget.

Pommac och champagne:

 

Glada tossiga ungar, allihopa, även Jamie:)

Det är så skönt att ungarna funkar även när det är sådana här grejor, att vara iväg med dem på sena kvällar edyl är sällan några problem.  Jag hade köpt tomtebloss i parti och minut och de brände av allihopa.

 

Syrran:

Jag och Novalie-

 

ja jag vet, värdelösa kort, men det kommer bättre, ska bara lära mig kameran först:)

Och eftersom man alltid ska Look at the bright side of life.: 😉

http://youtu.be/WlBiLNN1NhQ

så kan man ju tycka att det är vackert med en islykta, som blivit till eftersom jag måste ha den där vattenkranen droppandes i garaget, så det hade frusit till en tjusig sak:)

 

Nu är det plusgrader så det är avstängt, och jag ska försöka isolera, det jag skulle gjort när jag blev sjuk:( men få se om jag hinner idag.

 

Vi gick in vid halv ett, och stoppade Jamie motvilligt i säng, men han somnade innan han hann dricka upp sin välling:) så han var trött. Övriga kids troppade i säng de med, och jag och syrran satt och käkade ost och kex och drack Pommac till sisådär fyratiden, då vi tackade för oss och hoppade i säng.

 

I går fyllde min pappa år, så vi åkte dit som vanligt på lite fika. Han fick en grej man fyller tösalt i, som man sen enkelt kan strö ut på uppfarten, måste skaffa en sån jag med så jag slipper gå med en säck och se ut som jag sår havre:)

Där blev vi kvar framåt halv sju, då vi åkte hem, och åt lite middag för att sen hamna i olika soffor och se på lite av varje, jag och Corrinda kollade på de två snyggaste människorna i hela världen tror jag, Angelina Joli och Johnny Depp 🙂 i The tourist. Sen fortsatte jag med Air force one, en gammal goding och så Wes Cravens mardröm eller vad den kan ha hetat, nån Terror på Elm street grej:)

Tidig morgon kröp jag ner och sov gott några timmar, och det stormade som fan ute, och ösregnade, så jag sov extremt bra. Sover aldrig så gott som när det är oväder, möjligen inte om jag ligger i tält;) men annars.

Nu ska jag åka till affären och komplettera inför middagen, det är ju tacos….whihaaaa, som barnen längtat, hehe.

 

Ha en bra fredagkväll!

 

Bye bye:)