Och vart jag var har jag ingen aning om:)
Jag vaknade i fredags med huvudvärk, inte migrän tack och lov, men en fet jäkla värk som kändes som en redig bakfylleskallebank.. Och jag hade inte direkt firat torsdagens möte med champagne, inte dränkt mina sorger i gin och tonic heller för den delen så det kändes väldigt onödigt.
Jag väckte barnen, och gick sen raka vägen tillbaka i säng. Novalie var lite skruttig och stannade hemma, men det var inga större fel på henne visade det sig, men svårt att veta sådär på morgonen, och jag känner mig bara taskig om jag skickar iväg en unge som mår dåligt, så de får alltid stanna hemma. Ingen sätter det i system, faktiskt. ( det hade jag garanterat gjort….hehe)
Sov några timmar till, bara för att vakna med samma värk, men masade mig upp och in på toa, fick på mig lite kläder och tänkte äta frukost. Öppnade kylskåpet, och det var slut på kvarg, min standardfrukost. Fan. Inget annat lockade det minsta. Öppnade brödskåpet och det fanns inget grovt bröd, bara rostbröd. Stängde och öppnade kylen igen, något kanske det fanns om man flyttade lite på sakerna? Nope.
Jag var verkligen inte det minsta sugen på att äta överhuvudtaget. Ni vet när man har såndär huvudvärk så man mår illa, så var det. Rostade två mackor och hade på bara smör, och ett glas vatten. Fancy;)
Tog med dem in på soffan, svalde en ipren och åt mina mackor, och sen kurade jag ihop mig och somnade igen.
Sov, slumrade, sov, slumrade. Killarna satt intill och kollade på tv eller så spelade de dator med Novalie. Lugna gatan.
Vid fyratiden insåg jag att den inte skulle lätta, så jag messade Janelle och frågade om de kunde handla till tacosen, och det kunde de, så då kunde jag släppa det, och slumra vidare. De kom…eh..nån gång sen, och då tyckte Janelle att jag kunde väl sitta i köket och sällskapa, och fast jag mest kände för att dra nåt gammalt över huvudet så släpade jag mig dit, och fyllde på iprenhalten i blodet, så satt jag på en stol och gjorde guacamole:)
Jag hade redan för många timmar sen insett att anledningen till huvudvärken inte var att jag varit ute i smyg för mig själv och festat, utan att orsaken stavas A N D E R S.
Hans jävla skitövning, som för övrigt är en svinbra övning för restan av kroppen;), var orsaken.
Den kallas Snögång, ingen aning om vad den heter utanför Friskis värld;) och man har en skivstång på raka armar ovanför huvudet hela tiden, samtidigt som man går ner på knä, och sen upp igen, typ.
Skivstången jag hade vägde väl kanske tio kilo, en baggis, men jag vet ju att jag får ont i huvudet av att ha armarna ovanför huvudet längre stunder, det låser sig i nån muskel. Nu var det länge sen jag ens provade, och jag hade liksom glömt bort att det blev så…och det kändes helt ok när jag gjorde dem. Men så fick jag sota för det dagen efter.
Ruskigt ovärt. Det var länge sen jag var till naprapaten, kanske ska boka tid igen och fråga om det är nåt som kan fixas. Eller….och det är mest troligt, så skiter jag i att ha armarna ovanför huvudet:)
Nu avtog värken faktiskt en del efter att jag sovit hela dagen, och motat med ipren, och efter middagen var det nästan bra.
Janelle och Símon hade köpt så fin Alla hjärtans dag-present till mig:
( Sorry, bilden bråkade, och ville inte laddas upp, så det blev till sist nån screenshotkopia..)
Blommor och choklad ♥
Tusen tack, sötisar. Jag hade ju planerat att fixa presenter jag med, men det blev ju inget av med, så de fick vara nöjda med middag, som de själva köpt och lagat;) Men jag älskar er, det vet ni ♥
Corrinda har ju alltid basketträning så hon kommer sent,men annars var vi alla, och det är inga middagar som jag uppskattar så otroligt mycket som de här fredagarna, trots att det är tacos. Att få ha alla mina nära samlade är inget annat än underbart. Corrinda kommer på sluttampen, men eftersom vi större alltid sitter kvar länge så hinner hon få vara med hon åxå.
Vi babblade och snackade, röjde upp och drack kaffe, innan Janelle och Simon drog sig hemåt. Syrran satt kvar en ( lång) stund, och sen drabbas vi som alltid av tamburförlamning. Dvs att vi fastnar i hallen. Alltid samma visa:) Vi kan stå där och snacka i timmar, för aldrig kommer man ju på så mycket man bara måste säga som precis när man ska gå.
Till sist hade vi pratat klart, hon åkte hem, och jag såg nåt skräp på tv, det var svårt att gå och lägga sig när man sovit hela dagen.
Lördag, vaknade utan huvudvärk, tack för det, men med gräslig träningsvärk i nackmusklerna. Jojo, jag sa ju det, snögången. I knew it.
De här två smög in och satte sig vid datorn, Novalie spelar och Jamie tittar på.♥
Jag låg länge kvar i sängen och slösurfade, kollade mail, instagram, och sånt där onödigt, men allt för att slippa kliva upp;) Sen var det frukost länge, innan jag tog med alla de fem små för att handla. De tycker det är skitkul att få följa med oavsett vart vi ska, så Citygross kan bli dagens höjdpunkt:)
Lite ont i huvudet hade jag allt, och stubinen var lite kortare än vanligt, och minnet var inte alls med, så jag glömde köpa blöjor, fast det var typ tre kvar i paketet hemma. Jamie har ingen lust att sluta, och vi har just nu en maktkamp. Jag kommer vinna, men har inte lagt i högsta växeln än, utan har en mjukstart. Det ger sig, och min erfarenhet är att det är ingen ide att stressa på, utan tjata lite fint, utan att tvinga, vänta ut dem så att de är helt med på noterna. Så har jag gjort med alla, och inte haft några ungar som kissar på sig i tid och otid, utan de lär sig direkt. Nog blir det några blöta byxor de första dagarna, men eftersom det är så otroligt obehagligt, så fattar de kvickt. Efter de där första dagarna har det hänt någon enstaka gång att någon kissat på sig, som Jordan stackarn, som hade glömt toanyckeln på campingen, och inte hann tillbaka och hämta den, men där handlade det ju om fler minuters promenad. Han var så ledsen, min lilla kille, men det var ju liksom helt förståeligt. Det är bara i sådana situationer det hänt olyckor, aldrig att de glömmer/struntar i att gå och kissa för att de leker eller så. Men, det gäller att ha barnet med sig annars är det ju tvärkört, enligt min filosofi:)
Jag fick med mig mat iaf, och vi lagade sen hjärtformade pasta och skinksås till Alla hjärtans dag-middag. Jag och Patricia åt rostbiff och potatissallad, jag kan omöjligt äta skinksås, även om jag gör den själv. Den är bara jolmig och växer i munnen, men ungarna älskar den.
Barnen fick två dvd filmer av mig, och jag fick fint paket av dem:
De fina barnen hade fixat själva, och det är bara så gulligt att tårarna stiger i ögonen.
Jag älskar er ♥
De försvann ner för att se på film, och jag hängde i soffan med tvn på och snackade med Patricia, sen Corrinda och pluggade mellan varven.
Idag då. Någons umgängesdag. Han tog med de fyra minsta för att åka pulka. Övriga fick ingen fråga om de ville följa med, men det var väl för att han inte hade plats i bilen kanske, vad vet jag.
Jag hade bett min syster hjälpa mig åka till soptippen med all återvinning, så hon kom, och vi grejade med det. Jättekul. Hon skällde lite på mig att jag bygger berg, men jag hade tusen bra ursäkter 😉
Solen sken och det var skönt ute, så det var rätt dag att åka dit på. Nu är det tomt på sånt, ett tag. Det var förbaskat skönt att ni berättade att jag inte är ensam, att det finns några fler som gör som jag, skjuter upp allt. 🙂
Däremot har jag pantflaskor överallt i hela poolrummet…suck. Jag tycker det är rätt pinsamt att komma med sopsäck efter sopsäck med pant, så jag ska se om inte ungarna är sugna på att jobba lite 😉
Efter soptippen var vi tvungna att ladda lite inför träningen, så det blev en semla och kaffe. Jag älskar semlor, och förra året åt jag nästan inga, men det tar jag igen i år;)
Sen hem, hämta kläderna, och så iväg till Friskis, för ett Intervall-flexpass. Ingen av oss kände oss direkt starka, men sådana dagar har man, man skulle kunna skylla på semlan men det är nog bara en ursäkt;)
Så hem igen, för sista gången, och äta lite middag. Eftersom bara delvis av ungarna ätit ( suck) så blev det ju en sväng in på Ica först för att skaffa fram nåt till övriga. Novalie, Corrinda och Robban åt köttbullar och makaroner, Patricia och jag fiskgratäng och de fyra små McDonalds.
Äta, duscha, kolla Så ska det låta, sen blev det Backstrom och så 123 nån linje är kapad;) med John Travolta och Denzel Washington.
Nu ska jag sova.
I morgon skulle vi ha dejtat med Helen på Ikea, men Mio blev sjuk, så det fick ställas in. Jag misstänker ett Ikeabesök ändå, det behövs en del därifrån nu igen, och ungarna älskar ju att åka dit.
Vi får se. Huvudvärken är lite till och från, men förhoppningsvis Från i morgon:)
Natti natti 🙂
Ni kan väl träffas utomhus
Jag lär ju vara inne med sjuklingen :/
När tidningar publicerar bilder ifrån din blogg fråga de dig om lov då? Ringer de och intervjuar dig eller plockar de infon ifrån bloggen?
Tack för en fin blogg!!
De får plocka som de vill tror jag. Ibland ringer de och kollar, ibland inte. Ibland är det rena intervjuer:)
Usch, jag hatar verkligen den där sidan. Det var där min kille (eller ex kanske jag borde skriva, men inte vill) hängde. Det är kanske för personligt men jag känner mig så desperat efter tips på hur man går vidare när man blir lämnad. Hur gjorde du för att inte ringa och be att han skulle ändra sig? Jag tycker ditt ex varit jättedum mot dig för allt han gjort, men när man är inne i en relation så kanske man ändå vill behålla den, hur gjorde du för att inte kämpa för att ”vinna” tillbaka honom?
Kram! Jag älskade honom och var övertygad om att han var sjuk, och trodde att han bara behövde lite tid så jag backade. Lite tid= några dagar. När veckorna gick och han inte ens hörde av sig till barnen fattade jag väl mer och mer vart det barkade, men kunde inte tro det. 26 år.. 9 barn… Och så bara gå?
Men, jag är så sjukt jävla stolt att jag aldrig skulle be honom komma tillbaka, utan jag blir förbannad i stället. Lämna mig?? Vafan! 😉
Jag önskade varje sekund att allt skulle vara en mardröm, men jag vill inte ha nån som är elak mot mig. Och det var han! Det var han från det att Jamie föddes, hela 2012 var en psykisk terror, han låtsades som att han var tvungen att jobba väldigt mkt mer än någonsin och var aldrig hemma, han messade med någon hela tiden och kom nån i närheten gömde han mobilen, han kom hem sent, stannade i köket istf att sticka in huvudet i vardagsrummet intill där jag satt och säga hej, åt något och sen gick han förbi mig i soffan och sa godnatt…
Han följde inte med på något tillsammans med barnen, skyllde på jobbet.. Lovade att följa med men sen gjorde han inte det. Han reste till Thailand med suggan Toy i två veckor, men sa att han åkte ensam.. Inte ens när jag hade bevis att de åkte tillsammans erkände han det, förnekade inte heller. Han sa elaka saker och betedde sig som ett svin. Jag frågade och han nekade och kastade tillbaka det på mig, ville få mig att känna skuld för att jag inte litade på honom. Väldigt psykopat och egoistiskt. Jag visste. Jag hade rätt, fast jag hellre velat ha fel.
Så med denna långa utläggning har jag inte tips:)
Mer än att du är värd någon som behandlar dig väl och att det är hans förlust.
Jag skulle aldrig kräla och be om allmosor, jag må vara ledsen och knäckt på många sätt men jag är envis och stolt och lämnar man mig så kan man räkna med mothugg och strid, jag fogar mig inte efter idiotier. Han ska ta sitt ansvar på det sätt som bäst gynnar barnen, och så fan att man beter sig hur som helst mot mig. Jag har gett honom möjligheten att bygga upp sin firma genom att vara hemma med barnen och så dumpar han mig? Trodde han på allvar att det skulle gå smärtfritt;)
Ilska är rätt bra:)
Om han gett mig ett enda tecken på att han ville fortsätta så hade jag stridit för OSS in i döden, men han vill ju inte, och med tiden kommer insikter.. Han är antingen sjuk eller bara elak men oavsett så vill jag ha så lite med honom att göra som möjligt. Han är som en dementor i Harry Potter, heter de så? Nån som sprider mörker ilska rädsla och fasa runt sig…
Usch.
Långt!
Kraaaaaam till dig 🙂
Kram till dig Carola och alla andra som har hamnat i denna förskräckliga situation. Att bli sviken av den man älskar! Lögner o svek är ju det värsta som finns! Varför ljuga?
Man blir ju ändå förvånad över att det finns så många som tydligen bara drar! Enligt mig så anser jag att har man skaffat barn ihop så har man det resten av livet och man reser sig inte bara upp o går!
Tack för ditt uppriktiga svar Carola och lova att du alltid kommer att vara dig själv och att du inte viker dig en tum!
Kram på er alla från västkusten
Värsta skittidningen som någonsin funnits, skulle inte ens torka mig i röven med den. Tycker synd om dig som gått i tryck där.
Äsch, så länge man är medveten om att ta det med en nypa salt, och det är väl alla, så är det ju ingen fara:)
I princip alla läser den nångång, hos tandläkaren eller frisören och jag älskar att snabbuppdatera mig på kändisvärlden genom att bläddra igenom den, med saltkaret redo;)
Jag tycker inte synd om mig själv.
<3
Mia, du er godt menneske. Du ser hvem som er verdt. 🙂
Heia deg Carola!!!! Du er min superwoman. 🙂
Jag skulle gärna ha dig som sonhustru,för det är ruter i dig(Du säger vad du tycker och tar tag i problem)Förr i tiden fick föräldrarna bestämma vem barnen skulle gifta sig med.Då vet jag vem jag skulle valt till min ynste singel son.Jag skulle också fått nio barnbarn och kanske några till.Min son ser bra ut ,är väldigt snäll och omtänksam och alltid glad.Han är säkert din drömprins .skickar också lite extra styrka och energi och hoppas att Lovelia snarast blir bra.
Åh tack vad gullig du är:)
Ja, Dominika är väl det yttersta beviset på att intelligens inte är synonymt med moral. 😉 Och inte länge sedan Anders Borg lovordade sin fru och tillika ungdomskärlek men han är ju som sagt inte ensam om att ändra sig snabbt…hmm
Kul att du tar skvallertidningar med en klackspark, annars har de ju en förmåga att göra folk förbaskade med sina snaskiga rubriker. 🙂
Jag gillar ju Dominika, tycker hon verkar rak och ärlig och kul:). Anders har jag sett som en tråkmåns, men det är han ju inte, blev förvånad när han pratade om något och var riktigt rolig. De passar ihop på nåt vis:)
Sen ogillar jag såklart, och har alltid gjort, otrogna människor. Det finns aldrig skäl till det! Det är bara taskigt och egoistiskt.
Skvallertidningar rör mig inte i ryggen, men så måste jag ju säga att de är rätt snälla mot mig:) Är nog värre att vara någon annan 😉
…att karln inte har stake nog att avsluta sitt äktenskap (av honom tidigare hyllade ungdomskärlek dessutom) innan han startar en affär med en gift offentlig kvinna har han tyvärr noll respekt för. Hoppas verkligen att de värnar om sina bedragna äkta hälfter i skilsmässorna nu när det finns 5 barn involverade…. Äkta kärlek tål att väntas på om man säger så. 🙂