Så är då den här helgen över, den som jag vigt åt Corrinda, och hennes basket.

Jag hade planerat att se alla matcher där hon spelade, och skulle även vara hallvärd:) Alla föräldrar får dra sitt strå till stacken, och jag har svårt med att skjutsa till Stockholm där de oftast spelar..jag vågar helt enkelt inte chansa på att komma fram…min bil är inte pålitlig och att då ha ett gäng tjejer i bilen som kanske inte kommer fram och det blir WalkOver…nope. Plus att jag ju måste ta med iaf tre småbarn hemifrån.

Nu blev Corrinda sjuk, och kunde inte spela i fredags, och efter att ha konstaterat att hon inte skulle kunna spela första matchen på lördag, som var vid 12, så bestämde jag att vi ( jag och de små)åkte iväg på ett event i Stockholm. Ja, jag törs ta bilen på sånt, för det är inte hela världen att bli stående nånstans då…även om jag garanterat skulle yla om det i månader sen;)

Det var ett event på Naturhistoriska Riksmuseet, och jag har faktiskt aldrig varit där. Jag kan inte minnas att jag varit det med skolan heller som liten, så nu var det dags. Det var Lotus som lanserar nya kex som bjöd in på Dinosaurievisning. Gissa vad kexen har för utseende? Dinosaurier? Japp:)

De fick mer än godkänt av alla barn som var där, och jag tror att de flesta föräldrar gillade dem åxå. Finns med både chokladdoppad sida eller helt utan. Mkt goda, rätt stora, och förpackade tre och tre.

Vi samlades vid ingången först och sen fick vi promenera iväg till en helt fantastisk Foodtruck, för lite lättare lunch. Med på eventet var några av mina bloggkollegor:), bla Matstugan, Natalis och Annicka Duckmark, och även en massa som jag inte kände igen:) Någon kom fram och trodde jag var en matbloggare, vi var visst lika, och jag som hellre pratar om avlopp och skitiga bilar tog det som en komplimang;) att jag åtminstone ser ut som nån som tycker om mat:)

Jag vill ha en sån bil….ungarna tyckte jag var helt dum i huvudet:) Men hur fin är den inte då?? Jag tycker den är fantastisk. Vad jag skulle använda den till är dock oklart, foodtruck är nog inte direkt min grej;)

Lovetruck cafe:) ♥Sen fick vi gå till museet och få en guidad visning hos dinosarna, Ungarna var fascinerade och det är ju väldigt intressant…jag menar…man hittar massa ben, och pusslar ihop det till grejor som levt eller funnits för skitlänge sen. Ballt.

Roligt att höra anekdoter om hur forskarna pusslat fel, och satt huvudet i ändan av svansen eller små tummar som horn på huvudet, osv:)

Den här rackaren hittades i en kolgruva, därför avbildas den mörkgrå:)

Efter visningen så fick vi goodiebags, och sen fick vi gå runt på Naturhistoriska som vi ville.

Efter att ha varit uppehåll hela förmiddagen så började det ösregna lagom till när vi var inomhus, perfekt tajming:)

Det var ett litet och mysigt event, och barnen och jag tackar för att vi fick komma:)

Vi traskade runt på de olika utställningarna i några timmar innan de ledsnade. Mest spännande var de nordiska djuren,

Och människokroppen.

Nu ska jag spy lite galla. Över en pappa:)

Inte den som mina barn har, utan nån random snubbe på Naturhistoriska. Barnen stod och skulle testa sin balans på nån vippbräda, där man skulle släppa taget och sen se hur många millisekunder (typ) man kunde hålla balansen. Jag hade med mig fem barn, och de köade i flock runt mig för att få testa. Jag stod bakom dem som klev upp på vippbrädan och höll i dem, lite fusk, men annars klarade de inget alls, med hjälp kunde de balansera några sekunder i var iaf:)

Intill oss stod en snubbe, och hans fru, plus två, tror jag, barn. Mina barn klev upp på brädan, balanserade och klev av. Hans barn satte upp sina fötter på brädan ett antal gånger och sabbade. Han stod väääldigt nära, och det bara strålade irritation från honom, och jag begrep inte varför, inte heller fattade jag varför han liksom försökte putta fram sina ungar innan mina, som köade, var klara..?

Jag stod hela tiden på samma ställe, och bytte bara barn, och det gick undan, för han stressade mig ju;)

Till sist hade alla mina fem provat, det tog kanske 2 minuter totalt, och Jamie som var sist försökte kliva upp igen, och jag drog honom i armen, och sa att det fick räcka med en gång eftersom det var fler barn som ville prova.

Då säger pappan extremt snorkigt: Jaaa, nu får det räcka, ni trängde er  från första början!

Sur som ättika var han, och jäklar det är inte ofta jag fräser, men det var väl snudd på att han fick torka snoken efter att jag spottat ur mig att det hade de då fan inte gjort, alla fem var mina ungar och det var ingen som trängt sig, vi hörde liksom ihop.

Han muttrade nåt jag inte hörde, och puttade upp sin unge, och sen lommade de iväg efter 20 sekunder….nödvändigt att stå och stressa oss då…:/

Jävla surgubbe, gå hem och ta ett chillpill för fan. Eller lär dig åtminstone att man kan ha fler barn är vad du har. Jag vet inte vad han tyckte, att jag som hade så oerhört många barn liksom skulle släppa fram hans barn mellan mina? Fast vi köade ju åxå innan det blev vår tur…Ska  mina barn då behöva köa flera gånger för att de är många, eller vad? Om det stått fem barn med fem morsor/farsor där hade han ju knappast gapat…men en morsa med fem ungar det gick inte i hans värld, men märk väl att hans båda ungar minsann gick efter varandra, utan att behöva köa mer…Nä fy fan, såna där grinpellar är bland det värsta jag vet. Fatta hur mina barn kände sig? De hade  köat så fint, och så blir de anklagade för att trängas…

Mina barn är inga änglar, de kan både tränga sig, säga fula ord, knuffas och bete sig illa, precis som alla andra ungar. Då uppskattar jag oerhört om någon annan vuxen, i situationen, säger till dem på ett bra sätt, för jag har inte ögon i nacken eller en räckvidd som en örn och jag missar saker. Jag säger till andras ungar om det behövs:) men sällan på ett oschysst sätt, för de är ju bara barn som inte riktigt tänker hela vägen. Det blir fel ibland, och speciellt om det är något väldigt roligt eller spännande.  Men att vuxna beter sig som den pappan, det tillåter jag inte.

Då kan han räkna med en spottkobra;)

Jag är oftast väldigt snäll, snudd på mesig om sanningen ska fram, och det är inte ofta jag finner orden när det blir så här, och i efterhand har jag ju såklart en hel föreläsning jag skulle vilja delge honom;)

Vi åkte hemåt efter några timmars förkovrande på Naturhistoriska, och jag kommer garanterat att ta med ungarna och åka hit igen, fast då ska jag svänga av rätt väg och inte ta vägen om Lidingö;) Men det gick ju det med, bara det att fy faaaaan vad jag tycker sådana där långa tunnlar är obehagliga…Lika mkt som jag vill ha Sylvester Stallone med mig på ett berg ( Cliffhanger) så vill jag ha honom nära i en tunnel( Daylight) för beskydd och hjälp om det krisar, inte vara helt själv med ett gäng barn…Usch, skulle tro att jag sett för många filmer va;)

Hemma väntade Corrinda, som var feberfri och inte hade ont i halsen, och ville vara med på de sena matchen de hade, och jag körde henne dit till middagen så hon var med de andra, och sen åkte jag hem och lagade middag till oss, för att sen åka tillbaka för att se matchen.

Hon värmde upp, men fick sen inte spela:( Lika bra kanske, då kunde hon pigga till sig ytterligare till idag, men hon är deppig eftersom det var landslagscoacher där, och nu fick hon inte visa vad hon kan. Eller bara i en match, och det tror hon inte räcker. Vi får se.

Matchen igår var katastrofdålig, och hennes lag förlorade med massor, så det var ju sådär halvkul att se just den…Jag, Novalie och Lovelia åkte dit, och sen tog vi med oss henne hem, där Jamie sov, Patricia och Robban hade koll på övriga som var på väg i säng. Efter lite snack så gick även jag in för att sova, konstaterade att datorn var på och stängde av den, och så kröp jag ner, men såg en hink vid Jamies huvudkudde. Tänkte strunta i den men kastade ändå ett getöga i den, och då är det ju kräks där? Vafan? Min näsa är typ lika känslig som de där som sniffar parfym;) men det luktade inget alls. Kräk är annars vedervärdigt ju…Jag hoppade upp och kollade, men det var bara i hinken och ungen sov som en gris..? Jaha, in och tömma den på toa och fråga Patricia om hon visste något, men icke. Nähä..

Jag skulle vara hallvärd kl 9.30 söndag morgon, och först skjutsa Corrinda dit till 8, men plötsligt stökade allt till sig…Jag fick vackert maila och be någon ta mitt pass, för jag riskerar inte att smitta folk  med magsjuka, eller att han börjar kräkas där…Och nån barnvakt hade jag inte. Lite extra pinsamt eftersom hennes pappa sagt ifrån sig sitt pass eftersom han skulle jobba… Alla andras familjer ställer upp och inte Corrindas. Fy.

Men vad gör man? Nu fick jag ett snabbt svar av en mamma att hon tog det, och jag är tacksam ♥

Ibland känner jag mig extra ensam, och önskar att jag hade någon här hemma att dela allt med. Speciellt när något barn blir sjukt och liksom sabbar för de andra, då önskar jag att jag antingen kunde klona mig ( det vore bäst) eller att jag hade någon att luta mig mot.

Nu kunde jag ju inte se henne spela den enda matchen hon spelade heller, och jag är så besviken.

Jamie, han var ju pigg som en jäkla mört i morse, men sov länge, och har varit hostig och lite gnällig, så vad den där spyan kom ifrån vete fan…Jag frågade honom och han sa att han ätit för mkt godis;) Kan så vara;)

Det känns jäkligt jobbigt att han blev sjuk just precis när jag ska volontera på basketen, så är det, och även om jag är glad att han är pigg, så hade det känts bättre om han varit iaf lite dålig… Ni fattar va? Som att jag smet undan bara för att jag inte ville. Men så är det inte alls.

I dag var det ju Mors dag, och jag hade inga stora planer för det, mer än fika hos mamma och pappa, förutom basketen då. Till dem vågar jag åka även med barn som kräks, de blir sällan sjuka och tycker alltid att vi ska komma ändå, eller så kommer de hit.

Jag körde Corrinda till andra änden av stan, igen, kl halv åtta i morse och sen åkte jag hem och sov en stund till:)

Sen kom de med lite teckningar, Lovelia har gjort den här fina:

Jag älskar den, hur söt som helst och Janelle tyckte jag skulle tatuera in den nånstans. Det enda jag har att invända mot det är väl att ha Måns gubbe förevigad….;) men texten vore ju nåt ♥ Jag måste klura på det.

Vi gjorde inte många knop här hemma, och på eftermiddagen åkte vi över till mamma och pappa, där Janelle mötte upp oss. Jag hade knåpat ihop en liten blomkruka till mamma, med plättar i luften och en såndär liten rosbuske. Och så fick hon Tara:)

Jag fick ju presenter jag med!

Min egen present till mig själv är halsbandet med kors. När jag var yngre hade jag ett ”rockkors” som jag hittade på igen för något år sen, men det gick sönder:( jag har alltid tyckt om det väldigt mycket, och nu hade syrran sagt att hon sett ett på Albrekts guld, ett liknande. Det var tillräckligt likt för att funka, och nu funderar jag bara på om jag ska ha kvar kedjan eller byta den till det läderband jag tänkte från början. Jag är inte troende, men tänker att det kan vara bra att hålla sig väl med alla, både gudar och rockstars;)

Janelle hade köpt den fina orkidén och en selfiepinne, hon gillade inte mina selfies;) och den är ju rätt kul, så det var bra tänkt, speciellt när vi ska groupiefota familjen:) Patricia hade köpt en vacker ros och en tröja, den vita på selfiepinnebilden:)

Plus massa teckningar och choklad från de mindre, som ju fick ge mig halsbandet:) Jag känner mig otroligt tacksam över alla mina fina fantastiska barn, som jag älskar så mycket ♥

Tack!

Nu ska jag hoppa i säng, det är tyst i huset, och i morgon börjar sista skolveckan…whihiiii:)

Natti natti 🙂