Ja, det är inte klokt, men min lilla fjantunge blir fyra år idag! Fyra år ♥ I fyra år har han berikat mitt liv:)

Jag tar åt mig all cred för att han är så underbar och ljuvlig som han är, eftersom jag faktiskt uppfostrat honom själv. Med stor och god hjälp av framför allt Patricia, som ju blev mer eller mindre tvingad in i rollen som den andre vuxna här hemma. Hon har alltid varit en tjej som pysslat med syskonen, och är duktig med dem, så det är inte så att hon är ovillig till att hjälpa till, men det var kanske inte så det var tänkt. Janelle flyttade ju hemifrån direkt efter gymnasiet, men är lika duktig hon, men såklart inte på den dagliga basis som Patricia som är kvar hemma:) Allt med Jamie har jag gjort själv, ända från det han föddes, eftersom intresset från den andre bara försvann ,och jag saknar givetvis det. Det finns ju två människor i världen som tycker det är fantastiskt att ett barn får en tand/börjar gå/ slutar med blöjor osv, och det är just det barnets föräldrar. För övriga så är det ”bara en tand, och?” 😉 Här kommer både Janelle och Patricia in, och tycker det är helt makalöst med alla små framsteg, och det är värt massor. ♥

Så, idag fyllde alltså Lill-Fjant Jamie år, och hans smeknamn var extremt passande eftersom han såklart vaknade när jag klev upp, även fast jag gleeeed som en boaorm ur sängen, ner på golvet och ut i vardagsrummet;) Jag mötte honom en minut senare, glad som en mört, och lyfte tillbaka honom in i sängen, medan jag förklarade att han skulle låtsas sova för vi skulle sjunga för honom, och så skyndade jag mig ner för att väcka syskonen.

Vi tågade in, sjungandes, och Jamie skrattade och gömde sig under täcket, där låg han sen. Jahapp?

Vi drog bort täcket, och då gömde han sig i armarna i stället, och så låg han och tyckte han var skitkul. Det gjorde inte vi;) Till sist satte han sig upp och började öppna sina paket.

Han fick t-shirtar och shorts, vattengevär, liten speldosa som spelar Sjörövar-Fabbe, verktygslåda, snickarbälte, badmadrass med Minion på, bilstol och det kan ha varit något jag glömt. Jordan fick sin bilstol han med, de skulle de ju liksom fått ändå, men det passade alldeles för bra med födelsedag för att jag skulle låta bli, och så fick han en vattenpistol han med så de kunde leka.  Verktygslådan var klockren. Han sken som en sol när han såg sin såg, och HAMMAREN!! Woooow! Så fort han öppnat allt skulle han ut och såga, men jag lyckades få i honom lite frukost först, men sen var det snickarbälte på, och i med alla verktyg, och så ut och såga:) Och spika.

Han bad Lovelia hålla i spiken;) men då hojtade jag högt, bättre att han slår sig på sina egna fingrar liksom;)

De har nu sågat av ett antal träbitar, och det är fullt av sågspån under altanbordet. Och så regnade det sen, härligt grisigt;)

T-shirten från Rusta, kunde inte gå förbi den, och den åkte på direkt så det var ett bra val.

Jag satt med dem ute, hjälpte till med sågen, men lät de spika som de ville, och plötsligt började det regna, från inga moln. Och sen ett jädra åskoväder lite senare. Herre gud.

Janelle ringde och sa att de skulle komma och fika, och eftersom de var på Gränby så swishade jag över lite pengar och bad de köpa den där prinsesstårtan, och det gjorde de. Svårt att visa storlek, men ägget ligger där för att visa hur liten och söt tårtan var:) Och supergod!

Barnen är inga stora tårtätare, men prinsess går alltid hem hos alla. Robban äter ju ingen sylt/bär/frukt så allt sånt går bort, och även allt annat han inte kan identifiera, men prinsesstårtorna är ett säkert kort.

Jamie fick fyra ljus, och så sjöng vi, då gömde han sig bakom Janelle, och så blåste han ut alla ljus:)

Vi var nio personer som åt av tårtan, och det var såklart inte så att man var fullproppad sen, men alldeles lagom nöjd:) Det fanns blåa i går, men när Janelle kom dit fanns det bara en enda, och den var rosa, men eftersom det är Jamies favoritfärg var han superglad.

När vi smaskat i oss så åkte Janelle och Simon vidare, Janelle skulle till Gävle på tjej-träff och Simon hem, och jag röjde och fixade lite innan jag bar ut bilstolarna i bilen och så for vi till affären.

Jamies är Blixten, och Jordans Spindelmannen, helt som de själva valt. Stolarna passar bra i bilen, men det blir ju jäkligt trångt med tre bältesstolar, Lovelia sitter åxå i en, stor skillnad från bussen, men jag är helt nöjd. Killarna sitter bra i dem, och bara att de gillar dem bör ju göra så de inte tjafsar;) BÖR;)

Däremot insåg jag en sak som jag aldrig tänkt på, och det är att man kanske bör spänna fast stolarna med bältet även när ingen åker i dem..De fladdrade runt där när jag bromsade, när ingen satt i dem alltså. Det har jag aldrig märkt av heller i bussen, men så hade jag bakåtvända, och kuddar mest där iofs. Nu har jag lärt mig det:)

Jag beställde de här på Lekmer, och de kom på några dagar.

Kartongerna till stolarna kan man såklart använda åxå:

Supersöta 🙂

Jag åkte och tränade, medan Patricia fixade födelsedagsmat: köttfärssås på burk och makaroner. Fyller man år får man välja mat, och eftersom han inte fick tacos, det är i morgon och hugget i sten;) så ville han ha det. Ja inte mig emot, jag älskar köttfärssås på burk:)

Hemma igen hann jag bara äta och duscha så kom syrran med paket, DVDn Fem myror är fler än fyra elefanter:) Vi har den på VHS, men ingen video, så detta blir perfekt! Jag älskar Fem myror:) och det kommer Jamie åxå göra.

Syrran hade köpt lite glass som vi fikade på, och sen var det nästan sovdags för Jamie. Han har haft en fin födelsedag. Han fick ett brev från gammelmormor med födelsedagshälsning och lite pengar, och det tyckte han var hur kul som helst:) På måndag blir det mera kalas, och han ser fram emot det, och tårtan med Fåret Shaun…

Jag funderar alltid lite på hur det var när födelsedagsbarnet föddes, och här kan man läsa om när Jamie föddes för fyra år sen Det har jag gjort nu, och kom ihåg att  fy bubblan så ont jag hade i fogarna EFTER förlossningen den gången. Det kändes som att benen inte riktigt satt fast i kroppen, och liksom klickade högst obehagligt varje gång jag skulle röra mig i sängen. Jag var ett tag helt säker på att det skulle vara så resten av livet…Jag hade så ONT. Inget direkt ont under graviditeten, och jag har haft ordentlig foglossning några gånger, men det där var fruktansvärt. Och nu när jag läser om det så gör det väldigt väldigt ont i hjärtat åxå, eftersom jag påminns om hur mitt liv var då. Jag har såklart förträngt väldigt mycket känslor, man måste det för att överleva, men ibland ploppar de upp. Jag begriper ingenting. Vad var det som hände, kan man sammanfatta även det med.

En känsla jag har, är att det är orättvist. Det var orättvist av honom att inte ge oss en chans. Efter alla de åren så borde man vara mer rädd om det man har och inte byta ut det vid det första tillfället man får.  Men, så blev det, och även om det är orättvist, så är det så. Jag vet att jag på ett sätt dragit vinstlotten, men det känns inte alltid så. Men i kväll, i natt, om en stund när jag kryper ner bredvid fina, fina fyraårige Jamie, och pussar honom på kinden och viskar Godnatt, fast han sover sen många timmar, så spränger mitt hjärta av så otroligt mycket kärlek.  Den kärleken får mig att kliva upp varje morgon, och göra det som ska göras, 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan, 365dagar om året, och varje dag får jag ett gäng varma leenden, ett gäng pussar och kramar. Massa kärlek tillbaka. Från nio underbara ungar. Så ja, jag drog vinstlotten 😀  ♥

Och nu ska jag borsta tänderna, och stänga och låsa alla dörrar innan jag gosar ner mig bredvid Jamie, jag hör att han snarkar ända hit ut;)

Grattis på din dag, Jamie, jag älskar dig ♥

Natti natti 🙂