Det är en som aldrig glömmer att fota till bloggen…som alltid är på tå och fotar allt…

Det är alltså INTE jag;) för på tre dagar har jag inte tagit ett enda foto ( nå, som går att visa iaf*s*) på vad jag pysslat med.

Jag får göra mitt bästa för att beskriva det i ord i stället då;) och säga att alla har ju inte den egenskapen och får ta till bilder ist, hehe.

Jag har alltså varit på min första träff på Väddö folkhögskola, och fast jag inte trodde det, så trivs jag precis lika bra som på Hola. Jag saknar mina gamla kursare, men har nu 32-33 ( lite oklart hur många) nya som jag tror blir lika roliga:) Det är så härligt att man i en grupp på så många människor genast känner att man trivs! Det är opretentiöst, varmt och roligt ♥

 

Älskade lilla Jordan fyllde sex år i onsdags, samma dag som jag åkte, men eftersom träffarna börjar 10.30 så hann jag fira honom. Vi sjöng såklart för honom, och han sov som en gris. Inte förrän vi sjungit en gång till kvicknade han till;) Inte det piggaste man skådat direkt;)

Han fick sina paket, det var ett vattengevär, lite tröjor en cykelhjälm, och nån minecraft byggsats i papper, och en målarbok. Han drog på sig ena tröjan direkt, så den var ju godkänd.

Älskar texten:) och funderar på om jag kan klämma in mig i den största storleken;)

På den svarta är det en schematisk ritning av batmobilen, vad mer kan man behöva liksom;)

Sen var det ju upp och äta frukost och fixa i ordning allt, det ösregnade så hon med kass framförhållning fick ju gå ut i garaget och leta reda på regnkläder och stövlar till kidsen, samtidigt som jag packade det sista och åt frukost. Mamma kom strax före åtta, barnen gick till skolan och jag åkte iväg. Jordan blev mer firad på kvällen sen, Janelle, Simon och Petra kom på lite gofika, det svider i hjärtat att inte vara med, men ibland går det ju inte.

Jag åkte in till Uppsala för att hämta upp en av mina nya kursare, som bodde över natten hos en släkting, men kom nedåt landet. Hon visade sig vara världens trevligaste människa, och det var inte tyst i en sekund i bilen de 1,5 timmar det tog att köra:)

Vi körde inte fel, utan raka spåret och kom fram i god tid innan det började så vi hann checka in oss i vår stuga. Vi hade fått samma stuga dessutom så vi kände oss väldigt nöjda, och sen hittade vi på en soffa med folk vi tyckte såg ut som hälsocoacher, och det var de, så vi slog oss ner där med varsin kaffe och pratade lite, och det fyllde på med folk.

”Hej, hej, hej hej hejhejhejhej….”  massa folk var det och namnen snurrade ju i skallen på en gång:)

Vi gick in i salen vi skulle vara i och inväntade resten, och så småningom satte vi fart. Full spätta direkt:)

Lite namnlekar, och efter några varv kände jag att jag hade koll på merparten, men det fanns de som klockrent kunde namnge alla. Imponerande.

Jag har varit jäkligt bra på namn tidigare, men nånstans på vägen så har jag tappat det, och oftast så går det in i ena örat och ut genom det andra, men nu kändes det som att jag faktiskt hade alla hjärnceller på plats.

Sen rullade dagen på, det var massa info, och lektioner. Roligt! Vi skapade en gubbe bland annat, som sen en annan grupp fick hälsocoacha, så det var verkligen rakt in i kaklet direkt.

Lunch vid 13, fika och middag 17. Frukost 7.30 och fika vid 10. Man behöver INTE vara hungrig;)

Sista lektionen var vi i gympasalen och hade ett pass som skulle vara lågintensivt, men  som råkade utveckla sig till ett rätt högintensivt:) Lite uppvärmning, lite pensionärsgympa, och sen intervall/cirkelträning, och sen var man slut som person.

Tillbaka i stugan kunde jag bara tacka för min Hola- rutin att ha med smörgåsar och räkost, plus cappucino på påse:) Mina tre roomies tackade först nej, men sen smackade de minsann i sig, det behövdes något där. En dusch, och ett konstaterande att jag glömt hårborsten..igen, det gjorde jag förra terminen åxå..men så bra då;)

Jag pratade med mamma i telefon om hur allt fortlöpte hemma, för inte nog med att jag lämnar över barnen till henne, utan även ett gäng byggare:) och hon hade koll på allt. Janelle och Simon hämtade Doris, som de längtat efter att få rå om ♥ och de firade Jordan. Allt var lugnt. Jag som hade så dålig, eller absolut ingen, täckning på Hola var väldigt nöjd över att faktiskt kunna ha kontakt med yttervärlden, även om det blir en härlig bubbla när man är där.

Lite mer snack ute i sofforna innan det var sängläge, mera prat i telefon och så småningom dra upp täcket till nosen och sova. Och sov så gott! Fattar inte, men det är så sköna sängar på folkhögskola? Min hemma är inte alls lika mjuk och go, och då har jag ändå den mjukaste  madrassen de hade på Ikea…*mutter*

Vaknade av klockan kl 7, och klev upp fixade mig, kammade håret med fingrarna;) och borstade tänderna innan vi gick upp till frukosten halv åtta, och så svischade den dagen förbi.

Vi har långa dagar, med fullt schema, och det är så kul.  Samma idag. Man slutar med lunch, vilket är skönt så man får i sig mat innan man far hemåt.

På vägen hem körde vi fel…missade en sväng där det var skyltat Gävle och inte Uppsala…men tur att jag hade sällskap även denna vägen för hon hade koll. Släppte av henne vid centralen i Uppsala, och så hem.

Mamma och pappa satt och solade, de tyckte jag såg trött ut, och det är jag:) Ska sova alldeles snart, men inte riktigt än.

Givetvis hade allt gått bra här hemma, givetvis blir alla som knasiga när jag kommer hem…samma visa varje gång, och eftersom jag är så trött i huvudet av alla intryck och kunskap så är jag inte den roligaste, speciellt inte när småkillarna ska tramsa och bråka….:/

Janelle och Simon kom med Doris, och jösses så jag saknat henne! Och hon oss:)

Trixie åkte på kalas, och vi andra åt tacos, som alltid, och Lovelia somnade sen i soffan efter att ha nyst femtielva gånger, med blanka ögon och röda kinder, så det är väl virusattack nu då…Bah.

 

Jag har såklart varit ner på bottenvåningen, och kollat. Jag känner att jag skriver olika varje gång  – källaren, bottenvåningen, undervåningen…:)

Vi bor i ett soutteränghus. Det innebär alltså att framifrån ser det ut som ett enplanshus, men bakifrån som ett tvåplans:) Vi kommer in i hallen och går ner en trappa, till våningen jag inte vet vad jag ska kalla den, men den har noll fönster åt ena hållet och är under jord ditåt, medan den åt andra hållet har stora ordentliga fönster.  Halvt källare, halvt markplan:)

Två trappsteg upp från hallen ligger övriga huset.

Så här ser min tvättstuga ut:

Strippat in på bara skinnet.

Det här är knappt halva tvätteriet, på andra sidan står massa säckar med allt kakel i…Mamma var ner och snackade med dem och de lyckades spara några av de Uppsala Ekeby plattor vi hade på några ställen:

Vad jag ska ha dem till vet jag inte, för jag lär knappast sätta upp dem igen, men jag ville gärna ha dem kvar:)

Jag börjar inse vidden av det hela… jag trodde väl nånstans att de skulle riva upp mattan, och kanske ta bort en rad kakel eller så, och så torka lite…men det handlar ju om att allt ska bort, sen torkas..

Det kommer bli asbra, det vet jag, men att vatten på golvet kan ställa till med så mkt meck…

 

Nåväl, så är det, och det är ändå spännande på nåt vis:)

Passade på att slå ihjäl ett monster när jag var där nere åxå…förbannade spindlar!

 

I morgon då….min tanke är att sova..få se vad ungarna säger om det:) sen vet jag faktiskt inte. Jag blev bjuden på kräftskiva, men känner att jag inte kan dra iväg igen när jag varit borta från kidsen. Jag är sjukt sugen på att börja greja i killarnas rum…det blir väl så när det fixas på ett ställe. Men eftersom det måste tapetseras om, och innan det går att göra så måste man dra bort, skrapa, spackla och sånt där tröööök, så jag vet inte jag… orkar man? Får diskutera med min sidekick syrran i morgon:)

Nä, sovdags nu då:)

Natti natti:)