Allvar

Magkänsla:)

Man ska lita på sin magkänsla, den är ofta korrekt, men det är inte alltid helt enkelt att urskilja den. Man har en hjärna som går på högvarv mest hela tiden och som är så klok och vettig. Och högljudd;) Inte sällan väljer man den ”kloka” vägen i stället för den som känns bäst. Den som de flesta andra väljer.  Av olika anledningar. Ibland för att ”alla andra” gör så, ibland för att ” Nä, men inte kan man väl göra så?” ibland för att ” Inte ska väl jag?”

Som exempel  så tar jag en klassiker, som jag hört flera gånger på sista tiden, och det är det här med att lämna in sina barn på förskola. (Jag säger förskola idag så de som irriterar sig på ordet dagis inte behöver få spunk, och vi kanske slipper den diskussionen, smart va? hehe )

Det är inget för eller emot förskola utan handlar om att följa sitt eget hjärta, okey?

Många VILL vara hemma, men eftersom ”alla andra” skaffar förskoleplats till sitt barn runt 1-1,5 år så gör man det själv åxå.  För inte ska väl jag? Så kan man väl inte göra?

Jag har sett den här frågan på bloggar, jag har hört den på kyrkis där musiklekbarnens föräldrar sitter och pratar, och jag har hört den på annat håll. Och det är bara den senaste tiden, säg sen sommaren nån gång.

Och jag blir så ledsen, för det är SJÄLVKLART att du kan, följ ditt hjärta, eller din magkänsla vad du nu vill kalla det. Känns det inte bra i hjärtat att ditt lilla barn börjar förskola, och du har möjligheten att vara hemma, så var det då. Så enkelt är det. Resten löser sig. Känns det däremot toppen – ja då är det säkert det åxå:)

Men att det idag har blivit så att man känner att man är konstig för att man vill vara så mycket som möjligt med de barn man fått, att man får itutat att man inte klara av att tillgodose fler än ett barns behov i taget och att man absolut inte räcker till som förälder när barnet börjar närma sig 1-1,5  år…vad är det för dumheter rent ut sagt?

När idiotförklarade man alla föräldrar?

Nej, jag säger inte att alla kan, men nu handlar det om de som har valmöjligheten, och som VILL.

Jag hörde bland annat en gravid mamma med en liten som just lärt sig gå, sucka över att det kändes jobbigt att den lilla skulle börja förskola nu när bebisen föddes, hon hade gärna velat ha båda hemma. Men ” det kommer ju bli tråkigt för den stora, och hur ska jag klara av två? Han/Hon behöver leka med andra kompisar på dagarna och jag kommer bara sitta och amma. Nä, det funkar inte, men oj så jag inte vill lämna honom/henne”

Och jag vill bara lägga mig i och säga att Jisses, människa, tror på dig själv! Klart som fan att du klarar av det, det har vi gjort i alla tider, det är bara de här senaste åren som vi matas med att alla barn har det bättre på förskola än hemma. Det läggs upp som att det är synd om bebisen som inte får egentid med mamma, och synd om den större som inte får alla uppmärksamhet. Men vet ni – det är så livet är:) Och, det berikar mer än det är synd om. Jag lovar 🙂

För att förtydliga, jag pratar INTE om för eller emot förskola!

Jag talar om att om vi vill, så klarar vi alldeles utmärkt av att ta hand om flera barn, och det kommer bli superfina människor av dem med, även om vi matas med ”fakta” om hur mycket sämre de har det, hur de behöver stimulans och blablabla. Vi är så otroligt kompetenta till att ta hand om vår egen avkomma att det är inte klokt:)

Och här kan jag ju inte låta bli att stolt som en tupp pösa lite av stolthet över min näst yngsta son.

Jordan hade sitt första utvecklingssamtal igår, och han kan väl då kanske få illustrera att även barn som kommer från hemmiljö ( + kyrkis 2 tim/v) direkt till förskoleklass klarar sig utmärkt. Han är väl fungerande i grupp, sitter still och lyssnar på samlingar, har många kompisar och även om de inte sa det rent ut  så vet jag att han ligger jäkligt bra till:) Han kan skriva och läsa på en nivå som de flesta inte kan i förskolan. Han är såklart intresserad av det, både av ord och siffror, men han är likafullt ett barn som inte gått på förskola utan fått alla sina kunskaper hemifrån och det i konkurrens med en massa syskon. Och det är inte ett dugg synd om honom, som fått en lugn start i livet:)

Så. Jag ville ha sagt att vi ska inte lyssna enbart på den där förnuftiga rösten, för jag tror att den ofta talar av rädsla för att våga. Våga prova! Funkar det inte så kan man alltid omvärdera sitt beslut och göra om, i nästan allt. I princip inget är hugget i sten här i livet:)

( och jag lever inte alls helt som jag lär, men jag försöker)

Jag vill att vi ska ta tillbaka tron på oss själva som föräldrar, som vägledare, som uppfostrare, helt enkelt:)

Tro på dig själv för ingen annan gör det, typ;)

Följ ditt hjärta, lyssna på din magkänsla. ♥

visdomsord

 

 

 

 

Kommentarer

  1. Linda

    Mina barn började på förskolan före 1,5års ålder. Inte för att jag ville utan för att jag behövde ekonomiskt. Däremot snålade jag som 17 på mina dagar och levde just därefter också, snålt. Men det har istället nu gjort så att jag kan ta ngn vecka längre semester på sommaren och låta dom vara hemma ett par dagar på loven samt att jag under ett par terminer lyckats ge dom kortare dagar då jag tagit f-ledigt då skolan slutat så vi fått em ihop. Kvalitetstiden behövs inte bara när dom är jättesmå utan även nu när aktiviteter och läxor kommit in i bilden och kräver lite rxtra tid.
    Önskar att jag kunnat vara hemma längre när dom var små men om jag idag hade haft samma valmöjligheter hade jag ändå gjort en repris av tidigare val

  2. sara

    Håller med fullständigt!
    Skulle man inte vara kapabel att ta hand om 2 barn samtidigt får man kanske vänta tills första är 6 o börjar skolan innan man tänker på nr 2?
    Nää det är ju löjligt!
    Jag tror snarare att barn nr 1 får det xtra lyxigt när syskon kommer…för det KAN få vara hemma med sin mamma/pappa ISTÄLLET för förskola..
    Det är ju forskning som visar att barn upp till 3 års ålder- ell var det T o m 4?
    Har inget ut av dagis utan kan snarare bli stressade…..
    Men jag fförstår attityden du menar…
    När jag fick nr 2 var nr 1 bara precis 1 år….. men åsikterna haglade att hon hade det bättre/roligare på dagis….
    Vi började skola in..o dag 2 tackade jag för mig o sa näää….jag skolar in dem bägge om nåt år istället!
    O visst fasen var det tufft många gånger….men den relationen de har till varandra idag……..jag tror det ligger i grunden till att de ficl vara tillsammans, fr början o anpassa sig efter varandra!
    ….Sen dessutom…måste jag tillägga ( yrkesskada) att under vinterperioderna kan det faktiskt vara så att stora barnet drar hem RS viruset till lillasyster/lillebror…….
    Så vill man o känner att man själv o barnet mår bra av dagis Då ska man ju Absolut köra på det!! Jag menar också bara att känns det Inte rätt- gör det inte!!

  3. Emilie b

    Såå sjukt bra skrivit lätt det bästa jag läst på länge!!!! Jag har båda mina kids hemma på heltid o kag är såå stolt över båda o de älskar varandra trots att de har fått ”konkurrera” om min uppmärksamhet hihi!! Tack för ditt inlägg!!!!!

  4. Annika

    Alla människor har en övertygelse i frågor, eller kalla det magkänsla om du vill. Om du är förälder har du säkert en magkänsla för om ditt barn ska gå på förskola, från vilken ålder, och hur många timmar. Och det är bra, använd din magkänsla till att skapa bäst förutsättningar för dina barn. När det gäller hur alla andra gör, där är däremot magkänslan värdelös. För man kan aldrig veta någon annans samtliga förutsättningar. Om ett barns uppväxt blir bra eller inte, beror naturligtvis på så många fler faktorer än förskola eller ej.

  5. ingela25

    Tack Carola! Du vet att du är min idol. Men detta var precis vad jag behövde läsa. Idag har ja svarat på hur har du råd att vara hemma. Hon som fråga har en man som har eget företag handlar kläder för 30 000 3 ggr om året och de bor i ett av dem dyraste husen i staden. De reser flera ggr utomlands och till fjällen. Jag visste inte vad ja skulle svara. Men så sa ja det ja brukar svara. Vi har 2 rishögar, vår soffa är 15 år och vi har inte åkt utomlands eller till fjällen på 9 år. Vi äter sällan hämt mat, jag säljer och handlar massor begagnat.
    Så tack för detta.
    Nu står vi inför ett problem ja har snart inga dagar kvar och funderar på hur fasiken vi ska lösa detta för ja vill inte börja jobba inte tillbaka till mitt jobb i alla fall. Men på något sätt hoppas ja att ja kommer på en lösning..
    Kram på dig.

  6. Elsa

    Bra ide! Kvinnor – stanna hemma med era barn, skaffa gärna sisådär 7-13 st så kan ni vara hemma väldigt länge. strunta i pension ,löneutveckling och karriär, skit samma. Barnens andra förälder kan gärna jobba för båda, så länge som du kan vara hemma med barnen. Blunda för att du på så vis blir beroende av din partners inkomst. Vid en ev skilsmässa så kommer du inte kunna köpa en egen bostad då du saknar inkomst men skit i det! Strunta i att det blir svårt för dig att hitta jobb när du en dag vill, eller måste ,börja jobba igen.

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Ja faktiskt. Eller så gör man tvärtom, inget som sa att det var kvinnan som skulle stanna hemma väl? Alla vet min situation som du så charmigt raljerade om och hånade.. Och trots det… Med facit i handen skulle jag inte göra annorlunda!
      Varsågod att du fick kräkas ur dig, hoppas att det känns bättre när du fick vara lite elak 😉

    2. Charlotte

      Äsch, det där stämmer kanske om man har en svinig karl men annars stämmer det inte alls! Jag var hemma länge med barnen och pluggar nu på heltid utan studielån- jag är helt beroende av min man och mina föräldrar men här delar vi lika, han spar till min pension och när allt är betalt (inkl min pension) så delar vi på d som är kvar!

  7. Mettemy

    Hej ! Kommer ihåg när jag var på bebissång och hade treårig syster med. En mamma frågade mej om jag hade henne hemma istället för på dagis så jag började förbereda ett försvartal med då sa hon :Vilken duktig mamma! Då blev jag glad 🙂 Skulle aldrig utnyttja barnomsorg om jag ändå är hemma med bebis men däremot har jag valt att börja jobba när bebis blivit drygt ett år pga vi har ansett oss behöva två löner och att jag faktiskt blir lite rastlös av att vara hemma hela dagarna hur mycket jag än avgudar och dyrkar mina små knyten. Och dom är alla tre väldigt fina flickor som alltid får stora A stämpeln på alla samtal i skolan:)

  8. Linda

    Underbart att dina barn är hemma! Mina barn har börjat förskolan vid olika åldrar (1,5, 3 och 4). Jag skulle aldrig tänka mig att lämna en 20-månaders på förskolan om jag är hemma… Men däremot har jag lämnat en 4-åring och en 5-åring 10-15 h/v när jag varit föräldraledig. Nu arbetar jag, men vet du vad det är som retar mig allra mest. HUR kan man lämna barn på förskolan när man vabbar för ett annat barn???? Det borde vara förbjudet. Man arbetar heltid, ett barn blir sjukt, och så lämnar man det andra syskonet… Nu har jag haft sjuka skolbarn hemma, det innebär att min minsting inte varit på förskolan på två veckor. Nu beror det naturligtvis om ens syskon är allvarligt sjukt, ska utföra undersökningar på sjukhus etc. JAG lämnar aldrig min minsting, vill mycket hellre umgås med honom…

  9. Lena

    Jag hade fruktansvärt gärna varit hemma med sonen tills han var minst tre, helst längre. Nu gjorde tyvärr min man som din, vilket gör att jag, trots stretande och snålande, kommer vara tvungen att sätta honom i förskola när han är ett år och sju månader. Och det känns FEL! Jag är övertygad om att han faktiskt skulle må bättre av att vara hemma med mig än att gå på förskola, hur små barngrupperna än är och hur bra pedagogerna än må vara. Sedan kommer han säker inte ta skada av att gå på förskola, liksom min man säger att han inte tar skada av att inte träffa sin pappa varje dag, men jag tror inte att detta är det bästa valet, och varför skaffa barn om man inte hela tiden strävar efter att ge dem det man känner är bäst? Sedan är vad som är ”bäst” olika i varje familj såklart.

  10. Jeanette

    Jag tycker också att man ska gå på sin magkänsla när det gäller sina barn och göra det som känns rätt. I vår familj tycker vi, både min man och jag, att det är viktigt att både mamman och pappan tar stor del av barnens vardag. Vi valde därför att vara hemma hälften av tiden var när barnen var små. Jag första året och min man andra året. När barnen var två år så började de på förskola. Då valde vi att båda arbetade 80%. Så jag var ledig på måndagar och min man på fredagar och var hemma med barnen. Min man arbetar dessutom skift så barnen har haft korta dagar de andra dagarna på förskolan. Nu är våra barn långt förbi förskoleåldern och jag kan se tillbaka på den tiden och vara tacksam att vi fick så mycket tid med våra barn. Nu när barnen är större så är vi delaktiga i mycket av barnens fritidsaktiviteter som bl.a. tränare och aktiv i föräldragrupp. Vi tycker nämligen att det är viktigt att kunna ägna mycket tid åt barnen även när de blivit äldre. Men det som är rätt för oss behöver inte vara det för andra. Tack för en bra blogg. /Jeanette

  11. Sara

    Att gå från 57 kg upp till 117kg och sedan ner till 59kg för att nu ligga på 107 kg har inte varit någon rolig eller lätt resa. 2016 kommer bli hälsans år för mig och jag behöver verkligen motivation och tips. Om du vet om någon ”hälsoblogg” du tycker väldigt mycket om eller har några egna tips när det gäller hälsan ta en titt hos mig och tipsa!
    http://hajnal.se

  12. Liselotte

    I januari ska min 15 månaders börja på dagis. JAg har ångest över detta vet att han har det bättre hemma med mig. Vill inte lämna han, men jag måste ju för att Kunna försörja oss.

  13. Filippa

    Men om föräldrar är lika bra som förskollärare varför måste dom då plugga X antal år för att jobba med barn? Vad är utbildningen på? 3-4 år? En utbildning som föräldrar inte har. Om dom nu inte jobbar som det själva vill säga.. Vi lämnar ju våra barn till läkare när dom blir sjuka för vi klarar inte av det jobbet själva. Vi lämnar våra barn till tandläkare för vi klarar inte av det jobbet själva. Vi lämnar våra barn till skolan för vi klarar inte av att undervisa dom själva. Och så vidare. Det finns väl en anledning till varför förskollärare läser en så lång utbildning. För det är någonting väldigt avancerat att ta hand om små barn. Annars hade dom väl inte pluggat så mycket?

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Nej! Nej! Neeeeej!! Att vara förälder är nedärvt sen tidernas begynnelse! Vissa puckon borde aldrig bli föräldrar givetvis, men man behöver inte en jäkla högskoleutbildning för det. Säger som Astrid Lindgren – ge barnen kärlek och ännu mera kärlek så kommer folkvettet av dig själv 🙂
      Att ta hand om sina egna barn kräver bara att älska villkorslöst och lite sunt förnuft. Att ta hand om andras barn kräver inte ett dugg mer egentligen, men utbildning är ju idag ett måste inom allt. Men jag tror inte att högskolepoäng automatiskt skapar folk som är bra för våra barn. Man lär tycka om barn för det första, för det andra vara lite lyhörd. Samma som poliser – en högskoleutbildning ger inte bättre poliser, det ligger SÅ mkt i personligheten, och intresset.
      Fullkomligen baxnar över det du skriver eftersom det är att förringa föräldrar till sämre på att ta hand om sina barn än en utbildad… Det finns (oftast) ingen bättre lämpad att ta hand om ditt barn än du.
      Med en annan inställning än det borde man fundera en gång till på att skaffa barn kanske? För de är DITT ansvar och det är DU som ska vägleda dem genom livet, med stöd från de du räknade upp. Inte att man skaffar barn som en accessoar som alla andra har och som nån annan får uppfostra .
      Ditt barn = ditt ansvar. I allt.
      Och till alla förorättade förskolelärare – ni är toppen!! 🙂
      Till alla andra som inte har högskolepoäng att skylta med men jobbar inom barnomsorgen – ni är precis lika toppen ni 🙂

        1. Inger

          Svaret var inte menat åt dig Carola, du klarar dig nog eftersom du har det som behövs. Sunt förnuft.
          Filippa, har du absolut ingen kunskap av nåt slag som du kan lära barnen?
          Klart att utbildningen måste vara lång om inte barnen lär sig nåt hemma.
          Stäng av alla surfapparater och se in i barnens ögon och säg , Mamma älskar dig mer än iphonen ! ( Passa på och kolla ögonfärgen).

    2. Jenny k

      ”Men om föräldrar är lika bra som förskollärare…”. Föräldrar är bättre än förskollärare för sitt barn!!! (Sen finns det ju självklart undantag som Carola skriver under,det finns puckon som aldrig borde skaffa barn överhuvudtaget). Ja hoppas att det inte är många föräldrar som tror att förskollärarna är bättre för ens eget barn än vad man själv är. Men villkorslös kärlek o sunt förnuft kommer man väldigt långt med,och för fet behöver man inga högskolepoäng vad ja vet.

    3. Neta

      Det är skillnad på att vara med sitt eget barn och ta hand om andras i en grupp. Det är liksom två olika pedagogiker.
      Förskolan följer en läroplan som går ut på att efter barnets ålder och förmåga främja bl.a. Begreppssbildning och social träning igrupp.

  14. sofia

    Bra skrivet Carola! Tänkte tipsa om en intressant bok, kanske du redan har läst den. VÅGA TA PLATS I DITT BARNS LIV, av Gordon Neufeld. Handlar om hur föräldrar har förlorat sin roll som anknytningspersoner i sina barns liv och ersatts av jämnåriga barn. Barn som placeras i en miljö med många andra barn vänder sig till andra barn för vägledning och fostran, vilket påverkar barns utveckling negativt,

  15. Victoria

    Håller helt med vad Carola skriver, men en sak som jag undrar över är: vad är det som säger att man inte har ”råd” att vara hemma med barnen!?
    Är det inte så att man kanske bör tänka över vad man ”måste” ha och inte bör köpa om man ex lever på en lön?
    Jag är ex hemma med mina barn o min man jobbar och många säger att ” oj vad lyxigt, önskar vi kunde göra så ” och då säger jag ” varsågod gör det” men vi har fått prioritera bort mycket för att jag ska kunna vara hemma med barnen men tycker att det har/är värt det. Sen är det klart att alla inte kan välja att vara hemma men jag tror att fler hade kunnat vara det om dem bara hade kunna tänka sig att välja bort vissa saker.
    Det här har också gjort mig stark att våga tro på mig själv: vem säger att inte jag kan bäst ta hand om mina barn hemma? Men smaken är som baken….

    1. ingela25

      Du har så rätt i det du skriver. Helt sjukt att jag som inte åker utomlands är den som är konstig för att jag väljer att vara hemma med mina barn. Vi har två rosthögar till bilar på landet har en soffa som är 13 år men fungerar att sitta i.

  16. Karin

    Mitt inlägg i debatten blir: NEJ, man överlämnar INTE det beslutet till barnen! Finns det föräldrar som går ner på knä framför en tvååring/fyraåring, lutar huvudet åt sidan och frågar med gullig röst ”lilla olle, vill du/vill du inte gå på förskola”? Seriöst? Vi vuxna tar beslut. Oavsett beslutet. Det är tryggt för barnen. Och precis som Carola säger bör beslutet vara grundat i magen på den vuxne. När barnen blir äldre får de vara med i diskussionerna för att få säga sin åsikt som man som förälder kan ta hänsyn till för många gånger har de otroligt kloka saker att komma med MEN VI VUXNA TAR ALLTID DET SLUTGILTIGA BESLUTET och det bör man vara tydlig med. Samma sak i skolan, barnen har en röst men det är någon som bestämmer (klingar det någon klocka här: läraren bestämmer i klassen INTE ungarna) Samma sak när man kommer ut i arbetslivet. Det här är ett stort ämne som är jätteviktigt. Barnen som växer upp i Sverige i dag som måste ta beslut från några få års ålder om allt i från vad man ska äta till middag, ha för kläder på sig eller om de vill gå på förskola eller inte. Det skapar en osäker och otrygg generation. De behöver få vara hörda, ja, men någon vuxen måste styra. Carola, kan du inte skriva om det?

  17. Marie

    Alla lika, alla olika. Som alltid när detta ämne dyker upp. 🙂 Vi gör alla våra val och alla kan tyvärr inte gå på magkänslan (att stanna hemma) eftersom de inte har råd… Inget fel med det, man får bara prioritera annorlunda när man är ledig och hemma med sina barn så man får så mycket tid med dem som möjligt och gör något vettigt med den tiden. De växer också upp och är trygga och skötsamma individer som klarar av att fatta egna beslut. Inga konstigheter egentligen, bara man som förälder sätter sina barn först (oavsett om man jobbar eller stannar hemma) så blir det bra.

  18. Camilla

    Nu är min dotter visserligen snart 4 år men hon VILL gå till förskolan och leka med sina kompisar fastän jag är hemma med lillasyster. Hon har själv påpekat att det är tråkigt hemma när jag ammar lillasyster så jag har helt enkelt låtit henne gå 15 timmar i veckan just därför att hon verkar må väldigt bra av det. Hon är en väldigt social och framåt tjej. Själv var jag väldigt blyg och ville helst vara hemma med mamma när jag var 4 år. Så barn är olika:)

  19. Sommarkurs

    Om jag hade råd skulle jag stanna hemma på en gång med mina, 11,7 och 4 år. Skulle inte tveka en sekund.
    Första var jag hemma till tre år, de nästa två till nästan två. Sen har de gått inte ens 20 Tim i veckan på grund av femskift och de är fina ungar som delar med sig och är fina kamrater. Förskola är bra när inget annat val finns. Tycker jag!

  20. Maria

    Helt rätt skrivet! Jag känner igen mig i allt du skriver och det är så rätt! Jag önskar fler kunde välja att ha sina barn hemma och verkligen vara MED barnen den första tiden. Du får igen det sen genom ett tryggt barn. Och hujedamej vad det ser ut på förskolan. Personalen jobbar häcken av sig och hinner knappt med hälften av alla barn.

  21. Jennie

    Så bra skrivet! ! Är så enig i allt du skrev här.
    Jag tror att barn är en gåva från Gud till föräldrarna och inte en gåva till främmande pedagoger. Jag tror att han vet att föräldrar är de bästa för barnen och att de klarar att ta hand om dem på bästa sätt!
    Föräldrar måste tro på sig själva och ta tillbaka självförtroendet!
    Tack för en fin blogg!

  22. Elin i Uppsala

    Åh vad jag skulle ha behövt läsa detta när jag fick barn för nio år sedan och inte trodde på mig själv som förälder. Brukar lyssna på magkänslan i vanliga fall. Men jag litade inte på att jag dög något till som mamma. Idiotiskt kan jag tycka nu när jag tittar på min solstråle och känner mig stolt. Kram från Elin.

  23. K

    Bra tankar Carola! Mina barn har också varit hemma till 3-4-årsåldern. De är alla mycket trygga och harmoniska barn. När de väl börjar förskolan går de enbart 15 timmar/vecka. Ännu vet jag dock inte hur det kommer gå att börja i förskoleklass. Får utvärdera om några år. Jag anser att det finns brister i systemet vilka möjliggör att exempelvis träna, fika, luncha, gå till frisören, handla mat etc etc, när barnen är på förskolan. Skulle kunna skriva en avhandling om detta, förstår att du återkommer till att ta upp detta viktiga ämne. Kram.

  24. Sara

    Håller med :-)! Följde mitt hjärta och var hemma med min yngsta till hon var 3 år och 4 månader. Hon går nu ca 3 dagar i veckan på fsk. Och det går mycket bra för henne! Hon är snäll empatisk har kompisar fantasi osv. Jag är oerhörd lycklig för att vi tillbringat denna tid tsm. Det har varit underbart och är det fortfarande!

  25. hemmamamman

    Det tycks reta en del att diskutera det här. Men som du flera gånger betonade så gällde det här inlägget bara dem som vill och har möjlighet att vara hemma men som inte tror tillräckligt på sig själv. Där jag bor i svenkfinland är det här ett rätt okänt fenomen. De flesta väljer att ha sina barn hemma om man själv är hemma. Jag tror knappast att vi är så mycket bättre i Finland så våga följ ert hjärta ni i Sverige också som känner att ni vill vara hemma med barnen. De som inte vill behöver inte ta åt sig.

  26. Karin

    Du skriver att man ska göra som man själv vill. Men ska man inte tänka nåt alls på barnens vilja? Dina barn kanske skulle ha haft fantastiskt roligt på förskolan och även där utvecklats till underbara varelser. Om de hade fått välja. Toppen att din son klarar förskoleklassen men har en vän, som hållt sitt barn hemma, som fått avbryta förskoleklass och börja nästa år istället. Hon ångrar idag att han inte fick gå på förskola, åtminstone när han var 4-5 år.

    Carola; Jag tror inte på att BARNEN ska välja, det är mitt ansvar som vuxen. Just det kan jag skriva ett helt eget inlägg om nån gång, men jag anser att barn får alldeles för mkt valmöjligheter idag, och att de inte mår bra av det. Att de blir jäkligt bortskämda och krävande helt enkelt och aldrig någonsin kan acceptera att ”det är bara så”. Aldrig gilla läget utan alltid ska tjafsa;)
    Angående din vän, det är ju inte sagt att det beror på att han var hemma, det kan finnas många andra anledningar. Jag har en son, Robban, som rekommenderades att gå om förskoleklassen…och jag hade aldrig någonsin hört nåt så dumt…? Fetglöm! Han fick börja ettan och så fick de ge honom de extra resurser som behövdes. Hade han fått gå om f-klass hade han ruttnat totalt. Och det gick alldeles utmärkt även om han än idag inte riktigt fattat vitsen med att lära sig i hans tycke idiotiska grejor, och han går i nian nu;) Hade vi inväntat att han skulle tycka det var kul hade han gått i f-klassen än;)

    1. hemmamamman

      Jag har en nu femtonårig dotter som ibland säger att hon önskar att hon fått gå i förskola när hon var liten. Hon var en tid hos dagmamma men annars har hon varit hemma med mig. Jag kan ändå inte känna att jag har gjort fel för jag gjorde det som jag kände och känner att är bäst för barnen. Hon fick träffa många kompisar varje vecka under åren hon var hemma och hon har klarat sig jättebra senare. Jag känner att jag kan stå för mitt beslut därför att det är min övertygelse att det har varit bäst även om hon nu har en annan åsikt. När det blir hennes tur att få barn så får hon följa sitt hjärta och ta de beslut som hon tror att är bäst för hennes barn.

      Carola: Haha, jag hade också väldigt gärna velat gå på framför allt fritids när jag var liten, men fick inte. I stället gick jag hem och läste tusen böcker:) Och var nästan alltid nöjd med det. Det som gjorde att jag ville gå var typ de fräna ljusstakarna de gjorde till jul…;) Och kanske mellanmålet;) Några av mina barn har gått på fritids (Robban och Corrinda) för att de behövde det av nån anledning jag glömt men det var skolans önskemål, och de tyckte det var svinkul…första månaden, sen kom de hem ändå:) Så det är väl som alltid – det man inte har vill man ha, och det man har blir vardag.:)

    2. Sara

      Kan barn ta sådana beslut själva? Att vara med sin familj när man är liten är det absolut viktigaste. Och biologiskt naturligt.

    3. carina

      Det är ju inte säkert att din väns barn skulle ha klarat sig bättre i förskoleklass även om han fått gå i förskola. Jag har tre barn,varav den äldsta aldrig gått i förskola,och dom två yngre bara en kort period(dom trivdes aldrig riktigt heller) och dom har då klarat alla klasser lika bra som dom som gått i förskola.

    4. Helena

      Amen på den..ny diagnos på dagens barn: trotssyndrom, min analys av tillståndet: avsaknad av auktoriteter, otrygghet!!
      Vuxna ska ha koll och leda, inte barnen. Vad barnen vill handlar inte alltid om detas behov

  27. Liselott

    Jag håller med dej så mycket, tycker det är så synd att föräldrar idag är så osäkra på sin föräldraroll, de blir itutade att barnen ”måste” in i förskolan annars är det synd om dem, bättre att stärka dem och uppmuntra att ha barnen hemma, främst då när syskon kommer för då har man möjligheten att ha alla sina barn hemma och det mår alla bäst av, föräldrarna barnen och förskolan för då blir det mindre barngrupper och mer tid åt de barn som är där för att deras föräldrar jobbar, pluggar mm.

  28. evelina

    Du är klok som en uggla, bra skrivit! Var själv hemma med mina barn, som idag är vuxna, men de har bara positivt att säga. Var och en gör som den vill OCH KAN! För alla har tyvärr inte möjligheten att välja. Sen kommer jag att ”sticka ut” o
    säga att vissa kvinnor varken Vill eller Orkar, de tycker det är skönt när andra gör det. Vad säger ni om det, alla Carolas läsare? Ha en fortsatt bra dag!

  29. Maria H

    Har du tråkigt? Eller idétorka? Varför börja tjata om det igen och igen? Du har gjort dina val, jag mina, andra sina. Kan vi inte vara överens om att det ser olika ut för alla, att långtifrån alla kan välja pga olika orsaker osv? För mig som följt din blogg länge så känns detta ämne väl uttjatat. Alla gillar olika.

    Carola: Nix inte alls tråkigt, men tycker det är ett sjukt viktigt ämne! Scrolla…..:)

  30. Charlotte

    Så himla bra skrivet! Jag försöker alltid gå efter magkänslan och försöker att inte tänka så långt fram hela tiden- alla beslut vi fattar idag är inte ”för alltid”, det mesta går att ändra om det inte blev bra! Så ja, jag tror på att chansa, följa magkänslan och sen är det inte värre än att man söker dagisplats eller annat om det visar sig inte funka!

  31. Neta

    Ja men det är väl bra att vi har valfriheten för dom som fortf vill komma hemifrån några timmar.
    Vad beträffar Jordan och dina andra yngsta så är det ju ingen större skillnad mot hur dom haft det och förskolan, bara det att dom befunnit sig i sin barngrupp 24/7. Gått som på både dagis och nattis på en gång fast hemma.
    Dom har ju haft sin barngrupp med syskonen.

    Jag tror det bästa för barn och föräldrar som samhället ser ut nu, vi måste ju leva i verkligheten, är att vara på förskolan fast mer lagom tid. Det finns så få öppna förskolor kvar och kyrkis är väl ännu sämre med och fler kommer att läggas ner.
    Jag önskar att fler vågar jobba deltid när barnen är riktigt små, så klart dra ut på barnledigheten genom att ta ut kanske 5 ist för 7 dagar med ersättning och sen jobba halvtid till barnen är 4 ungefär. Vid den åldern behöver dom jämnåriga kompisar på ett annat sätt och dom behöver mer stimulans. Så även om man är hemma så behöver dom ut då.
    Om några år kommer det inte finnas några andra alternativ än förskolan. Så varför inte köra på den direkt liksom.

    Jag är glad att det inte såg ut så här som det gör nu när mina var små, jag kunde vara hemma länge, men det är få som klarar det ekonomiskt idag och det har varken med självförtroende eller mod att göra. Det är en krass verklighet för många.
    Du har klarat det och du är jäkligt snabb att slå dig för bröstet med det, men det berodde ju inte bara på dig utan även på honom som inte får nämnas.

    Carola: Nädu, det är stor skillnad på dagis/nattis och att vara hemma med syskon. Lika stor skillnad som att vara på jobbet med arbetskamrater eller hemma med familjen.
    Jag slår mig inte för bröstet, och blir så less att få höra det, jag skrev flera gånger och med fetstil och understruket att det inte handlade om för eller emot dagis utan om att våga vara förälder, att våga tro på sig själv och sin magkänsla. Det gäller i ALLT, men förskolan var ett exempel.

  32. Ann-Sofie

    Håller verkligen med!!
    Tycker dock det är väldigt synd att man blir av med platsen om man håller syskon hemma. Kommunerna uppmuntrar inte direkt att ha sina barn hemma. Nej, här där jag bor är det maxtaxa som gäller, högre summa under sommaren när man har semester, plus det där med att man blir av med platsen om barnet är hemma en längre period.

    1. Therese

      Nu vet jag inte hur det är i dom kommun men där jag jobbar och där dottern går på förskola (två olika kommuner) så blir man inte alls av med platsen!
      Man ringer kommunen och säger att jag vill ha mitt barn hemma i tex 2år tills lillasyskonet börjar fsk.
      Då säger dom upp din plats tillfälligt!
      Sen när barnet ska börja igen så är dom skyldiga att ge det barnet en plats på samma förskola!
      Jag kommer själv att göra så när/om min dotter får syskon 🙂

  33. Lisa

    Du är så klok <3 🙂
    Hemskt att man känner att man inte klarar av att ta hand om en bebis och storasyskonet, alltså jag menar, att man tror att personalen på förskolan kan ta bättre hand om sitt barn än vad man själv kan göra.
    Hade jag haft syskon till min dotter när hon var 15 månader och började på förskolan så tror jag jag hade hållit henne hemma..
    Men alla få ju göra dom dom själva vill 🙂
    Men jag tror inte att ett så pass litet barn får ut så mycket va att gå till förskolan..
    Däremot när dom är tre-fyra år så kanske dom får ut mer av det..
    Ha en fin dag <3 🙂

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Cure Media - Influencer Marketing