Fick lite kommentarer jag tänkte prata lite om:)

Jag menar inget illa med att ta upp dem, men de gör mig lite full i skratt, och det har frågats liknande förr.

 

Jag har en undran. Vad är din favoritsyssla i hemmet? Du verkar inte gilla matlagning, bakning, tvättning, städning eller ordning o reda. Jag förstår ju att det inte alltid kan vara tiptop i en storfamilj men finns det nåt mer än träning, mobil, surfplatta o dator som du tycker är kul att göra hemma? Blir lite förvånad att du väljer bort potatis för det är tråkigt att skala den, synd eftersom barnen gillar potatis och det är en nyttig basföda.

 

Och:

Blev bedrövad över att barnen inte får potatis som de älskar och behöver.

Kan också tycka likt Mia att det är mycket i hemmet du inte gillar. Bra att göra det man tycker om, såsom din träning, men har du tid/tar dig tid till att VARA med barnen? Spela spel, bygga lego, läsa böcker, prata, åka pulka, ta en prommis, leka i sandlådan, leka bollen på sin plats.. nu skrev du om snölykta, härligt! Känner själv att sånt prioriteras bort när man har mycket, men ack så roligt det är när man faktiskt ÄR med barnen, och känns skönt efteråt.

 

För det första, potatisen….absolut en bra basföda, men inte det nyttigaste man kan stoppa i sig, och man klarar sig alldeles utmärkt utan att äta en enda potatis:) Googlade och fann detta på Svensk potatis sida:

Näringsvärde 100g potatis:

cirka 80 g vatten
17,6 g kolhydrater
2,1 g protein
0,1 g fett
7 mg kalcium
0,6 mg järn
53 mg fosfor
76 kcal energi

 

Inga wow-grejor man inte får i sig på annat sätt direkt:) Så ät potatis om ni vill och tycker om det, så fortsätter jag att tycka att det är en rätt trist sak, som tar tid och ger mig ont i händerna:) och barnen uppskattar det mer än oxfile´, hehe.

 

Men sen det som är så kul, och det är att många blir väldigt förvånade över att jag inte tycker att hushållssysslorna är roliga. Jag erkänner villigt : Det är aptråkigt med det mesta som måste göras hemma. Allt från att laga mat, till att sortera strumpor. Det suger. Big time.

Det är som att man automatiskt borde tycka det är jättekul att städa, pyssla med blommor och stryka kläder, för att inte tala om matlagning, om man har många barn. Jag fattar inte? De flesta inser när de får barn att det är en liten pajas som sabbar:) De fina ljusstakarna åker i golvet, blommorna ska smakas på med jord överallt som följd, det är handavtryck på fönstren och matrester under köksbordet, för att inte glömma mackan i videon som var en klassiker när det var VHS som gällde;) Laga mat blir nåt som går fort för ungen är hungrig NU, och så ska det passa små gommar som inte direkt har samma smak som en själv.

”Att städa när man har små barn är som att skotta snö i full storm” Jajamensan, så sant som det är sagt:)

Sen finns de de som är betydligt mer strukturerade och pedantiska än mig, och som lär sina ungar att ge fan i kristallvaserna fast de står i perfekt läge på det låga soffbordet, men jag har alltid tyckt att det är enklare att ta undan det jag absolut inte velat ha förstört, och det är inte så mycket. Jag är ju ingen inredningsperson, med genomgående vita ljusa träslag och bara fina saker, nä tvärtom här finns massor kvar som man fick när man flyttade hemifrån, sånt föräldrarna ville bli av med 😉 Massa omatchande grejor, som i bästa falla fyller en funktion men det är inte säkert, de kan stå kvar bara för att jag inte vill kasta det.

Jag blir inte lyckligare av att mitt vardagsrum matchar mattan som matchar hallmöblemanget som matchar paraplyerna. Jag är mer en funktionsmänniska. Funkar det? Ja. Då ställer vi det där. Punkt.

 

Jodå, jag skulle gärna ha allt tjusigt som i en inredningskatalog, mer än gärna.  Jag vill gärna ha det rent och snyggt, men jag har fan inte förmågan att hålla ordning. Ungarna underlättar inte 😉

Ändå ägnar jag hela dagarna åt att städa, röja och fixa. Fast jag tycker det är skittråkigt…Fatta vilken grej:)

 

Om jag hade löjligt mycket pengar så skulle jag skaffa mig en gammaldags husa. Ni vet som Alva i Madicken. En person som gör allt det där som är tråkigt och som tar tid från det som är viktigt.

Någon som lagar mat, röjer kök, tvättar kläder, dammsuger.

Då kunde jag ägna mig åt det som är viktigt dvs : Barnen, träningen och plugget.

Hushållssysslorna tar bara tid från det.

Ändå gör jag dem, varje dag. Jag lagar mat, oftast från grunden, dock helst inte potatis då;) Jag plockar i och ur diskmaskinen, jag tvättar och viker tvätt, håller ordning i skåp och lådor, dammsuger minst en gång om dagen, plockar ordning i hallen bland skor och kläder, byter blöjor, åker och handlar osv. Plus att jag läser läxor, flätar hår, diskuterar, medlar i bråk, pussas, läser sagor osv. Precis som de flesta föräldrar gör.

Det är ju saker man bara gör, utan att fundera så värst mycket, men det är inte roligt. Jo, vara med ungarna är kul, såklart:)

Såhär utförs matlagning bäst:

Jag på kökssoffan, Patricia lagar;)

 

Ska jag säga nåt som är kul här hemma, så blir det ju mer av utesysslor. Skotta snö, klippa gräs, bygga saker, rensa hängrännor, meka med saker. Det där traditionellt manliga;)

Nu är det ju så att det är saker som oftast kan vänta, till i morgon eller nästa vecka eller så, och då blir det lätt att man skjuter upp det för man hinner inte med både de vanliga hushållssysslorna plus att bygga en låda till alla leksaker ute, eller får lov att panikklippa gräset medan en paj står i ugnen. Det är inte lätt att hinna med både ute och inne. Dessutom är det skittråkigt att behöva avbryta det man pysslar med för att gå och laga mat eftersom alla är hungriga.

De där eviga sakerna som upprepar sig varje dag, året om;) och inte kan vänta. Aptrist.

Det är förbannat synd att jag inte är tvärtom, gillar det man gör inne och ogillar det ute:) Alternativt gillade allt.

 

Jag har tid att vara med barnen, men jag är deras mamma inte deras kompis. Vi kan visst sitta och bygga lego, men jag leker inte med dem, har aldrig gjort. De får hänga med mig på det jag gör, och sen gör jag saker För dem, som att åka till kyrkan när det är aktiviteter eller gå på bio osv. Leka får de göra med varandra och sina kompisar.

Här hemma får de dammsuga, laga mat, damma, städa, plocka kläder osv. Det gör vi tillsammans, och de smiter oftast undan och hittar på egna lekar i stället;) Vi läser sagor, pysslar ibland och det händer visst att vi bakar.

Jag skaffade inte barn för att få leka, eller laga gourmetmat.

För mig är att vara förälder att fostra de här små människorna till fina, självständiga individer, att få följa dem på deras resa i livet, inte för att få en liten kompis att leka i sandlådan med. Givetvis tycker jag om att hänga med ungarna, och gör det hundra gånger hellre än dammsuger:) men jag gör inte saker med dem som jag tycker är trista, som leker med dockor eller bilar, däremot hoppa studsmatta och bada är jag helt med på. Eller kika på film, bara sitta och prata, sånt gör vi ofta.

Att vara förälder till många barn gjorde mig inte heller till matlagningsintresserad eller pedant, inte heller inredare eller bagare, jag är som jag alltid har varit, rätt ointresserad av hushållssysslor, men gör dem eftersom de måste göras:)

Och som jag önskar att jag gillade det!!! Tänk vad härligt att få känna att det är roligt att torka av diskbänken eller skura toan, och att det är rogivande att sortera strumpor och spännande att prova nya recept:)

Jag misstänker att jag aldrig kommer att tycka det är speciellt kul, jag gjorde det inte innan jag fick barn, jag gjorde det inte med ett barn, inte heller med nio, jag tycker det är tråkigt med hushållssysslor:)

 

Idag har jag lagat god mat, två gånger dessutom, inte illa:) Jag KAN, jag är rätt bra på det, men jag finner inget nöje i det.

Till lunch en enkel men god omelett med lax, och till middag två sorters köttfärspaj.

Lunch:

 

Middag:

Barnens var utan oliver och tomater. Jag trodde att Patricia skulle kunna tänka sig att äta vuxenvarianten av paj, men hon föredrog den andra, vilket innebär att jag har lunch, middag, lunch kvar 😉

I går lagade jag så god mat att jag fick hindra Jamie från att äta upp allt, Trixie och Lovelia var på gympa och höll på att bli utan.

 

En kycklinggryta som smakade unge herrn utmärkt. Han är iofs sällan kinkig på att äta, och provar oftast allt möjligt, lika som Jordan.Det är stor skillnad på de här två killarna mot övriga ungar som är misstänksamma mot allt nytt, även om de provar om de måste, men helst inte;)

 

Äsch, jag har problem med min uppkoppling, men jag är inte klar..tror jag skickar iväg detta, och sen startar om mitt nät, och ser om det blir bättre:)

Vi kanske hörs snart, eller i morgon….spännande 😉

 

 

Jag hade förinställt inlägget om Londontävlingen, och missat lite i NÄR, och så glömde jag såklart bort det.

Trist att ni missade, det var inte min mening, förlåt ♥

Men 😉 Håll koll på Loppi så missar ni inget även om jag är lite förvirrad;)

 

Nu ska jag genast gottgöra er genom att tala om att nu kan ni tävla om ett Familjepaket till själva filmen Paddington:)

 

Så här:

 

Nu kommer nya filmen om allas vår Paddington ut och du har nu chansen att vinna ett familjepaket! I samarbete med SF tävlar Loppi nu ut 5 st olika paket!

1:a pris (värde ca. 1700 kr) : 4 biobiljetter till Paddington, silversmycke från Kalas, Paddington plyschbjörn, klocka, bok.

2:a pris (värde ca. 500 kr): 2 biobiljetter till Paddington, Paddington lunchväska (värde 60 kr), vattenflaska (värde 60kr), regnrock

3-5:e pris (värde ca. 300 kr): 2 biobiljetter till Paddington

 

Fint som snus 🙂

Filmen handlar alltså om den lilla söta goa björnen Paddington, som en dag hittas av en familj på Paddington station i London.

Runt halsen har han en lapp där det står ”Snälla ta hand om den här björnen” och familjen har lite delade meningar om huruvida de verkligen ska göra det.

Givetvis tar de med honom hem, och det medför både glädje och en hel del trubbel;) Det är inte helt lätt att ta hand om en björn och det är inte heller helt lätt att vara en björn som tas om hand i ett hem:)

Se trailern här Paddington 🙂

 

Tävlar gör ni inte här på min sida, utan ni går till Loppi, 🙂

 

Tävlingen är avslutad.

Jag är så gammal att jag sett original-Paddington som barnprogram när jag var liten, och min syrra som är lite yngre än mig älskade honom:)

Det finns ett antal böcker om den här underbara lilla björnen, googlade och ser att de är från 1956 och framåt. För saken skull…såå gammal är jag inte 😉 men de håller än, helt uppenbart eftersom de nu gjort en ny film om honom, som heter just Paddington 

Gissa om jag tänker se den? Tror syrran får hänga med hon med:) och så kanske även några ungar, hehe. Jag kollade trailern, nyss och gillade den, lite i samma stuk som Stuart Little, och kolla vem som producerar…!

 

Nåväl, Loppi har världens coolaste tävling nu, man kan vinna en resa till London för fyra personer!

I priset ingår:

3 nätter i London för 2 vuxna & 2 Barn (5-12)

Vistelse på ‘The Athenaeum Hotel and Apartments’, London

Tur/retur flygresa till och från London

Möte med Paddington

Privat guidning av the Natural History Museum, där delar av Paddingtonfilmen har spelats in

Afternoon tea med marmeladsmörgåsar

Förhandsvisning av Paddingtonfilmens inspelningsplatser med Brit Movie ToursResedatum.

Vinnaren måste vara fri att resa perioden 27 februari – 2 mars 2015

Se vidare detaljer på tävlingssidan:)

 

För att tävla ska ni svara på en liten fråga, en enkel sådan, så nu tycker jag ni går  till Loppi och tävlar! 🙂

Jag skulle gjort det på en grisblink om jag haft möjlighet, men för mig funkar det inte då *sur* men å andra sidan så innebär det att ni har lite större chans att vinna;)

Please take care of this little bear:)

 

 

 

 

Ni kan inte kommentera här, utan ni måste gå in på tävlingssidan och följa instruktionerna 🙂

Den hittar ni HÄR 🙂

Stort lycka till!!

 

Och jag hade mobilen på laddning så inte ett enda kort med den blev det, dock med den andra kameran, som sen laddade ur;) sorry..

 

Men kalas blev det ändå, bildbevis eller ej:)

Janelle kom lite tidigare för att hjälpa till att fixa i ordning, och det var ju inte så värst mycket, lite duka bara, och så dekorerade hon den tårta hon köpt bakat;) Lite rosa kristyr gör allt roligare.

Simon var med han åxå så klart och ungarna blir som tossiga så fort de ser honom, och klänger och klättrar och kramas och har sig. Simon är så snäll att han leker med dem tills de är dags att sätta sig ner, och ingen ska ju tro att de nöjer sig innan dess. Så kom gästerna i en samlad skara, och det har ju snöat och stormat så farfar kunde inte komma, och morfar han har gikt;) (haha låter så medeltida) så han kunde knappt gå och fick stanna hemma, men mamma, syrran, Joel och Matilda dök upp så fint och sparkade av snön från skorna.

Det hade ju snöat ungefär lika mkt som jag skottade undan kvällen innan, och jag hann inte få undan det, det snöade fortfarande och det är ju värdelöst att skotta då.

Sen fikade vi, och pratade, och det var himla härligt med så få, men kära gäster ♥ Man hinner liksom med att lyssna på och prata med alla.

Syrran hade bakat en kaka i långpanna, och jag en och så tårta, och det mesta tog slut. Inte för att det inte räckte utan mer för att det var så gott att man liksom kunde peta i sig en bit till..och en liten till;)

Tassimon fick jobba, och serverade så väl chailatte som varm choklad och vanligt kaffe. Love it.

Jag trodde det var trasig i fredags, men efter lite support från kundtjänst så funkade den fint igen, pust.

 

När gästerna åkte iväg, alla på en gång eftersom Janelle och Simon skjutsade hem Joel och Matilda, och passade på att gosa med de fina valparna, och mamma åkte med syrran, så blev det tyst och lugnt direkt.

Patricia, som varit hos en kompis och inte kunnat ta sig hem eftersom de ställde in bussarna kom strax innan övriga åkte, och så röjde hon av köket på nolltid. Hon har den där städgenen jag saknar;)

Jag klädde på mig och gick ut och skottade i stället, passade på att gräva fram min bil under ett tjockt täcke snö, och fick såklart massa snö i ärmarna..brrr. Det blåste så en sväng fick jag tillbaka all snö jag kastade i väg, rätt i nyllet, och in under jackan…skitmysigt. NOT.

Jamie och Lovelia hjälpte till, och Loppan skottade av hela terassen, duktig kicka ♥

Jag hade inte känt av det tidigare, men när jag knuffade på snösläden så insåg jag att jag hade en jäkla träningsvärk i armarna, insidan hela vägen från handleden upp till armhålan, mysko ställe, och även en del utsida. Jag tyckte inte jag direkt körde armar igår, men de är ju med hela tiden iofs:)

 

Inne så lagade Patricia mat, och eftersom vi hade ännu en påse potatisgratäng, jag köpte två för jag var osäker på hur de skulle räcka, så stekte hon falukorv och slängde ihop med gratängen, låter inte ett dugg gott, men var faktiskt riktigt mumsigt. Sallad till det, och jag vet inte hur hon gör, men hon kan få en helt vanlig sallad, med spenat,tomat, paprika och gurka att bli så GOD! Hon saltar, pepprar och har på lite örtsalt, men jag får inte alls till det. Borde ju inte direkt vara svårt, det är ju inte kärnfysik direkt;)

Jag hjälpte till, låg på kökssoffan och surfade…men nån måste ju göra det åxå, det brukar liksom alltid sitta/ligga någon där, som är helt okontaktbar så jag antar att det måste vara så;)

Efter middagen satt jag och Patricia kvar länge och snackade om allt möjligt, medan ungarna grejade på, för att sen åka i säng runt 21.

 

Jamie och Lovelia gick och lade sig samtidigt, hon har fått för sig att hon vill sova inne hos oss, och har gjort det sen strax före nyår, men Jamie brukar alltid hinna somna innan hon kommer in. Inte idag, vilket gjorde honom väldigt piggelin, och han låg och sparkade på henne, kramades och fjantade sig. Kul med sällskap, helt klart.

Lovelia uppskattade det inte, och kom ut och lade sig på soffan efter en stund, där hon sen legat och vridit på sig, men nu sover. Jag hoppas hon är pigg och kan gå i skolan i morgon.

Corrinda kom upp från sig och mådde risigt,(huvudvärk) så vi är nog virusdrabbade ett tag till. Jäkla skit.

Inte kan man ju liksom räkna med att man har ”gjort sitt” om alla blir sjuka nu heller, för så funkar det ju tyvärr inte, tvärtom snarare. Efter att man varit sjuk har man ju lite sämre immunförsvar innan det kommit i kapp, och då drabbas man ju lätt igen.

Hörde om nån monsterinfluensa från Usa…och eftersom de är Biggest in the world på typ allt, så misstänker jag att de viruspartiklarna kommer synas lång väg, flyta runt som stora såpbubblor och infektera allt. Eller det hade ju varit bra;)

Jaja, det visar sig.

 

I morgon fyller Janelle 21 år. Min lilla skrutta, min förstfödda, min äldsta dotter, mitt övningsobjekt i mammarollen ♥

Jag måste säga att jag lyckats väldigt bra, hon är rakt igenom fantastisk.

Mer om det i morgon.

 

I kväll har jag fyllt i alla uppgifter på 15 med Paolo som börjar i morgon, jag klev upp några nivåer, och misstänker att det blir rätt mycket tuffare och ser fram emot det. Syrran var tveksam, men så fort hon var färdig messade hon och var supertaggad:) Man behöver utmaningar.

Få se hur det går, jag inser ju att det kan bli lite hur som helst, den här årstiden är det ju som sagt risk för massa sjukdomar, och en förkylning sabbar ju alldeles för mycket, men det är bara att hålla tummarna, köra med Coldzyme och tvätta och sprita händerna:) Och ….tadaaa, inga jäkla lekland.

Eller jo, om det är kalas, det är bara taskigt att neka då, och då är det handsprits-flaska i fickan som gäller. Plus att jag då själv väljer att ta eventuella konsekvenser. Ni har delade åsikter om detta jag vet det, men eftersom det enbart hänger på mig att ta hand om sjuka ungar så försöker jag minimera smittor så mkt jag bara kan. Vi har alltid gjort så dessutom i alla år, så det är liksom ingen nyhet.

 

Nu ska jag leta reda på numret man sjukanmäler Corrinda på, och sen gå och sova.

Är tanken iaf:)

 

Natti natti:)

 

 

 

Jaha, det är ju vackert med snö, men när temperaturen ligger på plus så känns det rätt…..tja alltså onödigt.

Jag hade massa tankar om dagen, som sen blev helt andra, och det blev inga stordåd gjorda idag heller. Jag har läst att januari är den månad på året då svenska får som allra minst gjort, då många känner sig sega, håglösa och allmänt trötta, så jag kanske är rätt normal då;)

 

Nåväl, framåt eftermiddagen började det snöa. Och snöade, och snöade. Det vräkte ner snö. Jösses. Jag gick runt och kikade ut, för att se om det skulle avta så man kunde gå ut och skotta nån gång, men det hände ju inte.

I stället lagade jag mat, tacoköttfärsen sen i går, hällde jag över en sån där färdig potatisgratäng med vitlök, lite ost på och så in i ugnen och fy farao så gott det blev! Kan det heta nåt i stil med moussaka? Att fuska i matlagning har börjat bli ett återkommande inslag här hemma, och jag som egentligen inte gillar alla dessa tillsatser och skit, är allt för nöjd med hur enkelt man kan göra det för sig att jag väljer att blunda:)

Men alltså potatis. Jag tycker inte det är speciellt gott, men barnen älskar kokt potatis. Grejen är ju bara att det tar ju för jäkla lång tid att skala den, och att skala den när den är kokt är vedervärdigt, fy bubblan. Hatar stärkelsen som gör så att det klibbar fast i ALLT. Urk. Dessutom får jag svidande kliande händer av att skala den rå. Jag köpte för några år sen en skalmaskin, och den står så fint i skåpet:) Den bullrar, och tar inte alla potatisar på en gång, plus att den ska diskas. Och potatisen blir luddig.

Ska man då göra potatisgratäng tar det en evighet att skala först, sen skiva och sen i ugnen. Inte direkt nån fast food där inte.  Fuskar man med en köpt påse tar det 20 minuter, häpp.

Mamma brukar ge ungarna kokt potatis när hon barnvaktar dem när jag är i skolan, och det får jag höra flera veckor efter: Mormor ger oss minsann POTATIIIS 😉  Så bra då, svarar jag och kokar ris, eller pasta, eller quinoa eller nåt sånt:)

Och är tacksam att mamma ids:) ♥

 

Ungarna röjde inne, de ville gå ut, men hade ingen lust att vara ute i snöstorm, så de väntade. Under tiden spelade de dator, eller kollade på Pippi Långstrump, och mellan varven var de inne på killarnas rum och lekte Mamma, pappa, barn.

Jag frågade Lovelia vem hon var, och fick svaret att hon var mamma och Jamie barnet.

– Jordan då? Är han pappa??

– Nä, han är hund.

Haha, tja, men vaddå? Viktigare med hund än farsa, säger en del.

 

Janelle fyller år på måndag och vi har lite kalas för henne i morgon, syrran messade att hon skulle baka en kaka, och jag har satt Janelle själv på att göra en tårta, och jag bakade en chokladbollskaka:

Dålig bild men det var inte tänkt att använda den till mer än att skicka till syrran:)

Det är alltså helt vanlig chokladbollssmet som man trycker ut i en långpanna med löstagbar kant, låter den stelna lite och brer på smält blockchoklad och kokos. Jag som älskar chokladbollar är helt såld på denna, mkt enklare:)

 

De fick middag, och jag tittade på, för jag tänkte träna, och om jag åt så hade jag fått vänta nån timme eller så, men jag höll de sällskap iaf. Sen for de in på rummet och städade, och jag hoppade i träningskläderna.

Aningens mindre sugen på att träna mot vad jag var i natt 😉

Men, jag gjorde det.

Började med kettlebellssvingar, totalt 100st, varvade två och enhandsfattning. Det är finfin uppvärmning förutom bra träning, två i ett liksom. Sen breda knäböj med vikt – sumolyft. Så några varv av armhävningar och situps. Efter det burpees och skidåkare, plankor, höftlyft. Det låg en handduk på bänken som fick funka som glidtrasa, jag satte fötterna på den, och så gick jag ut i en planka, stod still med händerna och drog in benen så långt jag kunde mot bröstet och så tillbaka ut i planka. Astungt, men kändes som att jag hade kontroll på bålen:) Najs.

Lite mer sumolyft, utfall med vikt, och så avslutade jag det hela med 100 kettlebellssvingar.  Och eftersom det var två minuter kvar av den halvtimme jag bestämt mig för så satt jag i jägarvila de två minuterna:)

Sen var jag rätt slut som artist, det skakade i benen och armarna var rätt matta. Körde cirklar på alla övningar, så alla gjordes minst 10*3 gånger.

 

Tog på täckbyxorna över träningskläderna och gick ut och skottade snö:)

Det var som sagt plusgrader, och det var tungt att köra snö i min snösläde, och det är tufft för handledarna av nån anledning? Drygt en decimeter hade det kommit, och när jag hunnit halva uppfarten så kom Jamie ut, tog den andra snösläden och hjälpte till:) Faktiskt helt ok hjälp. Jag kom på häromdagen att jag ju köpte en ny släde förra året, på 75%rea på Coop, den kostade typ 70 spänn, och den hann jag aldrig prova förra året, men den var bra.

Eftersom det väl kanske kommer mer snö innan den här skiten smält undan, så gäller det att se till så man börjar lägga upp vallarna en bit in på gräsmattan så man får kvar bredden på sin uppfart, annars tenderar det att bli väldigt smalt till sist.

Den snö som låg på terassen skottade jag upp i en liten backe, den kanske kan bli bra som pulkabacke om den får vara kvar. Smulan tycker det är jättekul att vara med när jag skottar, hon vill helst att jag ska kasta snö på henne, så hon kan låtsas att den anfaller;) och springer runt benen på mig hela tiden. Knäppis ♥

Färdiga och klara, så byggde Jamie och jag en snölykta:)

Det var många år sen sist, men det är ju rätt kul:) Och fint med ljus i.

Övriga ungar klädde på sig och kom ut de med, och jag gick in och duschade, jag var trött, och hungrig:)

Sen var de ute i någon timme och kom in strax efter 21, då var det bara att sätta på pyjamas, borsta tänderna och lägga Jamie, medan de andra såg på film. Pippi såklart.

 

Tidigare idag försökte jag få till det med nya kameran, ni vet den jag fick i julklapp.

Den har wifi så man kan enkelt föra över bilderna till mobilen, och därefter lägga upp den på tex Instagram, bara det att man ju måste klura ut hur man gör;)

Och det gjorde jag! Kanske kommer ihåg det till nästa gång åxå, man vet aldrig…;)

Den har roliga grejer, som tex kan man göra sådana här saker direkt i kameran:

Det är taget utan blixt, och med en Jamie som konstant rörde på sig, så det blir bra bilder. Tänk så bra det ska bli med nån som sitter still i bra dagsljus;)

Jag tycker alltid det är svårt att vänja mig vid nya manicker, men den här känns rätt lik min canon, och jag gillar den stenhårt.

 

Vi borde ha städat lite mer idag, men det var det ingen som gjorde, så skit samma. Folk vet ändå hur det ser ut här, och jag har slutat försöka låtsas att jag är ordningsam. Jag är en jäkla slarvmaja, men som man säger: Damm i hörnen visar på att de som bor där har roligare saker för sig 🙂

Eller så här:

 

Jag måste vara en rysligt bra morsa, så stökigt som vi har det 😉

 

Nu är det sovdags!

Natti natti 🙂

 

Jag fick en fråga om hur jag hittar motivationen att träna. Och jag måste citera Paolo Roberto här, för jag instämmer till fullo:) Han säger nåt i stil med att ska man leta efter den där motivationen så kan man leta länge, det är inget som kommer farande och slår en hårt i huvudet:) Man får helt enkelt bita ihop över och underkäken och bara göra. Bestämma sig och sen köra. Motiverad eller ej.

Just nu kan man säga att jag har ungefär noll motivation, och lika mkt i karaktär. Jag känner mig extremt lurad på julen, jag brukar känna att jag kan få äta precis vad jag vill mellan jul och nyår, vräka i mig av julgodis och glögg och pepparkakor osv, för att sen äta lite mer som man bör mellan nyår och jul:)

I år blev först jag förkyld, en rackare som inte gav sig, sen började Jordan kräkas, sen Jamie natten till julafton med påföljd att jag var slut som artist, och så massa onödigt tjafs med någon om annandagen, och så blev jag och Trixie sjuka, som liksom tog den sista musten ur mig. Julefrid och tid att bara sitta och mysa vid granen med levande ljus, film på tv och massa godis…den infann sig aldrig, jag har varit på helspänn, och totalt aptitlös.

Det kan man säga att jag tar igen nu. Tillsammans med väldigt lite träning blir det inte så där jättebra, men nu har jag bestämt mig. Helgen är det fritt fram för skräp, alla chokladkartonger ska ätas upp, och rostat bröd som är så gott ska ätas, men sen, på måndag….då smäller det:)

Då blir det nya tag. Jag är frisk, syrran är frisk, hon har haft bihåleinflammation och varit sänkt lika länge som mig, julen är över, Janelles födelsedag har firats, och Friskis vanliga schema är igång. Plus att 15 med Paolo startar.

Som sagt, jag har noll i motivation, men jag har en ful flobbig mage och daller lite överallt som gör att jag bestämt mig, det ska bort. Jag har inte gått upp några kilon, däremot ner efter att ha varit sjuk, och så fort man börjar äta får man ju tillbaka dem:) Men nu ska det satsas på kondition och styrka, och bra ordentlig mat.

Fasen, nu när jag skriver det så känner jag att det ändå är en hel del förväntan och suget efter att dra på sig träningskläderna ökar, bara det att klockan är ett på natten:D

 

Men om man ska försöka hitta saker som motiverar en till att börja träna och äta rätt, så kanske det kan se ut så här:

 

1. Klä av dig och ställ dig framför en spegel. Fy fan så jag ser ut?? Gör nåt åt det då:)

2. Gå till doktorn och ta blodprov och blodtryck, kolla kolesterol och midjemått, och om de vill börja medicinera – be om lite tid att försöka åtgärda det med kost och motion, om det inte är skyhöga/låga värden och fara för livet. Har du bra värden? Bra! Med hjälp av träning bibehåller du dem:)

(Klä av dig och ställ dig framför spegeln, usch….? Gör nåt åt det då)

3. Köp snygga träningskläder. Mycket roligare att träna då:)

( Klä av dig….osv..hihi)

4. Belöningar vid uppnådda delmål/mål och det ska kanske inte vara 2 kg godis, utan kanske ett nytt träningslinne, en biokväll, en massage, vad vet jag, nåt som känns som en belöning värd att kämpa för.

5. Titta på dina barn, eller din partner, eller din kompis eller vem det nu är du tycker om, visst vore det roligt att orka göra saker ihop? Visst vore det trevligt att få ett långt liv tillsammans?

6. Ont? I ryggen, knäna, axlarna? Ja, kroppen är gjord för att användas, inte sitta stilla och dricka kaffe;) All smärta botas inte med motion och rörelse, men väldigt mycket, och det är nog ytterst sällan som motion är direkt skadligt.

7. Hälsan går inte att köpa för pengar, den måste man jobba för, men det är så jäkla värt det:) Hellre fattig och frisk än rik och sjuk, visst? Givetvis väljer jag rik och frisk om man får;) men ni fattar.

Jag kan nästan lova att du kommer få mindre ont om du börjar träna.

 

Jaha, och sen då? Hur börjar man?

* Bestäm dig. 

* Vad vill du uppnå? Fundera på det, och lägg träningen efter det.

* Prioritera din träning. Varför ska du komma i sista hand? Efter alla andra..?

* Sätt upp ett realistiskt mål, kanske en viss viktnedgång,eller ett par jeans du kunde ha för ett, två 27 år sen? Det är helt okey att sätta delmål, ofta är det väldigt smart. Tex om man vill gå ner 20 kg, så är det finurligt att ta det i etapper om 5kg, så man når sina mål och det inte känns helt oeuppneåligt.

*  Mät dig. Med vanligt måttband, och så inget fusk:) Mät midja, och så där du är som störst brukar vara strax nedanför naveln, rumpan, låren, överarmen, och om det är några andra mått du vill ha koll på.

*Fotografier, i helfigur, framifrån, från sidan, bakifrån. Är fullkomligt vidrigt att se, men för jäkla härligt när man sen ser skillnad:D Ingen annan behöver se, bara du.

 

 

* Köp en våg som visar rätt vikt, i digitala siffror, det är så tröstlöst att den stannar på ungefär samma som förra veckan, men egentligen kan det ju skilja ett halvt kilo, enklare att se det med digitala siffror. Oavsett om du vill öka eller minska eller stå still i vikt.

*Väg dig varje fredag morgon, då har du förhoppningsvis ätit bra och tränat hela veckan, och sen kan du äta nåt gott under helgen utan att få panik. Vägning måndag morgon är otaktiskt:) Vägning varje dag är nedslående. Lägg mer intresse vid dina mått än vikt! Tänk på att vikten kan variera under månaden, lätt att samla vätska i kroppen dagarna innan mens tex. Skit i det, men bra att ha koll så man ser sammanhanget:) Hormoner är skitjobbiga. Vill du inte väga dig, strunta i det, men det är bra att ha iaf en startvikt som man kan jämföra med.

* Hitta en form av träning som du gillar, men inget mesigt, som inte får upp pulsen eller får dig att svettas.

* Träna regelbundet, hoppa inte över pass för att du inte orkar/ids/hinner inte.. Tänk då: Paolo-15 min om dagen, så hinner man:)

* Var realist, det måste funka med ditt liv. Du kanske inte behöver gå ut stenhårt och träna sex dagar i veckan, plus powerwalk varje morgon och 300 situps innan du går och lägger dig.

Bättre att se till att verkligen köra de pass man bestämt sig för. Ett pass i veckan är bättre än inget, men ska man ha resultat är det bara att se till att få till träningen tre, fyra gånger/v. Minst:) Gärna varje dag.

* Variera träningen. Cardio varannan dag, styrka varannan. Glöm inte vilodagen:)

* Titta på hur din vardag ser ut, kanske kan du med enkla medel få in massa vardagsmotion? Kanske kan du gå till jobbet/Dagis/skola/affären, kanske kan du gå en promenad på lunchen. Har du bebis i vagn? Skitbra, då kan du lasta den med några kilo extra och ta en extra vända. Uppförsbacke? Asbra för rumpan;)

Häng på ungarna när de åker pulka, spelar fotboll, hoppar studsmatta, hoppar hopprep. Lekparken är jättejobbig att vara i, man kan göra armhävningar mot en gunga eller bara stå i planka mot den, man kan klättra i rep, svinga dig fram som en gladiator i näten på klätterställningen, göra pull-ups i samma klätterställning eller dips mot en bänk, kliv upp och ner på bänken så får du schysst ben och rumpträning:) Osv.

Ja, man känner sig sjukt fånig, och nej det är inte alltid det lockar, men möjligheten finns:)

Har jag glömt nåt? Säkert, fyll gärna på:) Inspiration är motiverande:)

Givetvis är kosten en stor bit i det här med kost, träning och hälsa. Det finns ju massvis av olika dieter och kostgurus och det är något man får lov att fundera över, vad vill jag äta. Värt att tänka på är att det är smart att satsa på en kost som man kan äta idag, i morgon och resten av livet:)

Jag tror inte på dieter som LCHF eller Flygvärdinnedieten, Extravaganza osv i längden. Kortsiktig – JA, men inte for life. Bättre att försöka få till sin kost så man känner att det funkar i alla lägen.

 

 

Vill man träna bara hemma, så funkar det utmärkt, man behöver inte så mkt mer än sin egen kroppsvikt.

Bra redskap för hemmaträning tycker jag har varit, och är: Crosstrainern, löpbandet för cardio, men det funkar lika bra att hoppa hopprep eller studsmatta. Fast jag blir jäkligt arg när jag snavar på hopprepet….

Sen har jag haft, den har gått sönder när ungarna tog ut den:(  sån här aerobicsboll. Måste nog köpa ny:)Lite kettlebells:

Lite hantlar, lite gummiband av olika slag, kolla på Rusta finns massa bra grejor där:)

Sen har jag en fuskvariant av TRX band:

De här kör vi ofta olika övningar i på Friskis, men jag kan inte säga att jag använder de mkt hemma…tyvärr, ska nog ta fram dem, för det är superbra, man använder sin egen vikt.

Sen googlar man, och hittar massor av bra övningar:)

Jag har hittat massor av information och övningar hos Olga Rönnberg som även bloggar hos Mama, och jag känner att hon blivit något av den förebild jag behövde. Sen gillar jag ju Paolo Roberto:) som verkligen ger en en fet käftsmäll genom sina rakt på sak, inget jävla trams påpekanden:)

Man kan alltid slå dövörat till, men lyssnar man, och fattar ironi:) så har han mkt att säga. Det de här två, Olga och Paolo har gemensamt är ju ett jävlaranamma utan dess like, och militärisk disciplin. Dit kommer jag aldrig komma, strävar inte dit heller, men det är bra med sådana förebilder tycker jag.

Sen måste jag såklart puffa för Loppis egna Therese- Spark i baken🙂 Massa härlig inspiration och information och motivation:)

 

Så här tycker jag, och jag är ju nu inte nån expert, så ni får inte skälla på mig om ni tycker det är galet, gärna tipsa däremot 🙂

Jag lever sådär som jag lär, men vet att det funkar om man anstränger sig;)  Sen vet jag att det finns folk som har problem, kroniska sjukdomar, olika funktionshinder osv, men jag tänker mig att alla gör efter sin egen förmåga. Man behöver inte bli förbannad.

Men…alltså…Kan Mikael så kan nästan alla:)

Jaha, och nu borde jag vara en förebild och gå och sova, men jag ska bara lite först, som Alfons Åberg:)

Fast jag är faktiskt trött, så det är väl bara att passa på att förpassa sig till sovrummet….

Natti natti 🙂