Allmänt

Kungsberget – slalom, queen of fucking everything….;)

…även på vurpor som ger utslag på Richterskalan;)

Igår så var det ju umgänge,  nån kommer och leker med fyra av sina kids några timmar, så då jäklar var det dags att tänka på mig, mig, mig. Och Corrinda:)

Jag och syrran snackade om slalom för ett tag sen, och så hittade hon superbilliga överdragsbyxor i kanariegult;) och köpte dem, och så bestämde vi oss. Corrinda har åkt en gång förut, med skolan på en friluftsdag, och ville haka på, så det fick hon. Både Patricia, Robban och Novalie tackade vänligt men bestämt nej. De fick i stället vara barnvakt de timmar det fattades, några på morgonen och någon på kvällen. Att någon stannar en sekund längre är nämligen otänkbart, speciellt om det handlar om att hjälpa mig.

Men skit samma, jag har världens bästa ungar som löser de grejorna åt mig:)

Vi klev upp earlybirdy kl 7, och gjorde oss klara, syrran kom och vi hämtade upp en kompis till Corrinda.

Sen drog vi:)

on the road

Som synes, härligt grådaskigt väder…nollgradigt, blä.

Men i Kungsberget var det -1 enl prognosen, lite snöfall och 80 cm snödjup. Corrindas kompis har egen utrustning, men vi andra hyrde på vägen upp. Supersmidigt via deras hemsida, bara att klicka i det man ville ha och så betala direkt och sen kom det ett sms några minuter senare att allt var klart, bara att hämta i bås 173.

Slalom är ju inte en fattigmanssport direkt, kalaset på bara hyra och liftkort för tre personer slutade på strax under 2000kr..men vafan..;) Både jag och syrran har både skidor, pjäxor och stavar, men åker man en gång vart tionde år så är de inte i så bra skick. Sist fick vi lämna in dem på rekonditionering i backen, det gick inte att åka på dem…och sen är de ju stenålders:) Idag är det ju twintip och carving och hejsanhoppsan.

Det är rätt skönt att få prima vara, och bara glida ut i backen. Det tar runt 1,5-2 timmar att köra, och väl där så tog det ju lite tid att få på sig alla kläder, och sen pjäxor och så småningom skidorna.

Som synes inte något kul väder.

KungsbergetByta om i bilen funkar:)

Corrinda

När Corrinda såg liftarna som liksom bara försvann långt upp på berget fick hon lite kalla fötter;) men vi åkte upp med barnliften, en grön backe, ( den lättaste) och så fick hon försöka. Efter några svängar gick det hyfsat.

Corrinda

Haha, ändå, hon var riktigt duktig. Vi lämnade henne och hennes kompis och körde några åk i de röda backarna, (medelsvår, näst svårast) det var helt ok, lite isigt på sina håll, men mest bra före.

Jag har åkt slalom sen jag var kanske 8-9 år… lite äldre kanske, jag minns inte, men vi åkte upp till fjällen varje år en vecka. När jag var runt 15-16 åkte jag sista regelbundna gången. Sen hade jag ett långt uppehåll på typ 25 år… varför vet jag inte, men massa kids kanske, och sist jag åkte  i Kungsberget var nog när jag väntade Lovelia. så nio år sen. Sen en kort session i våra små fjolblackar här i Uppsala när Jordan var en bebis. Men helt ärligt så har jag vilat  mig i form:) Jag har aldrig åkt så bra som jag gör nu. Och med det menar jag såklart inte att jag är världsbäst, det är jag definitivt inte, men jag har absolut inga problem med några som helst backar. Vi åkte de svarta pisterna ( svåraste) och de är förvisso inte kolsvarta;) men de anses tuffa, och det går kanonbra. Nånstans har jag finslipat tekniken alla dessa år i dvala;) Jag kan åka snyggt med benen ihop och svänga sådär easypeasy genom att bara vicka lite från sida tills sida, sånt jag velat kunna alla år.

Corrinda CarolaOch ingen hjälm…..ackack…

Men hjälmen hade inte hjälpt ett endaste dugg igår, den vurpa jag gjorde hade jag snarare behövt en vadderad madrass;) Typ en såndär plastboll man kan springa på vatten i:)

Efter lunchen tog vi med Corrinda upp högre, det finns blåa ( lätta) slingor där och det tyckte hon var roligare, det lossnade efter lite mat och vila för henne, och hon klarade sen av även de röda pisterna.

Hon åkte både tallrikslift, ankarlift och sittlift. Varenda gång i sittliften höll dock syrran och jag på att få benen avslagna;) Jisses så vi skrattade. Ankarliften är favoriten, där kan man stå och småsnacka, och den går snabbast, som är lika med mer tid i backarna.

Nåväl den där vurpan då. Jag är osäker på om det var i en svart eller röd nerfart, tror att det var en svart från början som sen övergick i röd. Det är alltså svårighetsgraderna. Jag gillar att åka fort…. jamen skjut mig, men fart är härligt:) Och när det stämmer så bra, snön är fin och glidet kanon och man känner sig odödlig så är det enkelt att dra på lite. Och då gör det skitont att ramla;)

Jag vet inte riktigt vad jag gjorde, mer än att plötsligt så kände jag hur skidorna bara släppte, och insåg att jag inte skulle få kontroll över dem igen. Helvete, jag kommer ramla! Jag kommer antagligen att bryta alla ben i hela kroppen och spräcka skallen och ryggen kommer gå av….s a t a n..

Bara att försöka krypa ihop och be en stilla bön att överleva, jag tror att jag snurrade ett varv där medan jag försökte få koll på vad som var upp och ner och sen slog jag i backen med full kraft, höften först och sen sidan. PANG.

Snön yrde, jag tappade luften och satan i helvetes jävla skit så ont det gjorde. Jag tror att det gav utslag på Richterskalan, så hårt var det;) Känns som att ramla på betong. Jag blev med all säkerhet en centimeter kortare iaf;)

– Gick det bra?? ropade en snubbe på väg förbi mig, och givetvis så svarade jag: – Jaja, det är lugnt;) medan jag kämpade mig upp på fötter igen.

Sen bromsade syrran in bredvid mig och frågade vad jag pysslade med.

– Jag ramlade lite bara;)

Det gjorde svinont i höften och låret, och det var lite svårt att andas, men annars ingen fara. På lite skakiga ben tog jag mig ner för resten av backen. Kände efter ordentligt om allt var helt och det var det ju. Helt otroligt, jag var på fullt allvar övertygad om att jag skulle bryta minst ett ben, och hann fundera över hur det skulle funka. Hur pinsamt det skulle vara att bli hämtad med skoter och bår… 😉 Jag fick däremot ont i fogarna, det var väl en välriktad smäll just mot bäckenet som fått stå pall för mycket, så idag känns det som rejäl foglossning. Inte ett endaste dugg skönt.

Jag har även ett snyggt blåsvart märke på sidan av rumpan, och revbenen på den sidan är ordentligt ömma. Jag har lite ont även i mjukdelarna, känns som träningsvärk, men eftersom det är bara ena sidan så lär det ju mer vara fallet än träningsvärk;) Och samma med ryggen, alla muskler bak i skulderpartiet är ömma.

Allt detta på höger sida, och så ont i vaden på vänster sida? Märkligt;) Lite ont efter pjäxorna på framsidan av underbenen får man ju, men det hör ju till. Vi får väl se hur det slutar, jag är mest fundersam över fogarna, jag ger det några dagar sen går jag till en naprapat/kiropraktor ( vem är bäst?) och knäcker lite.

Jodå, jag tog det lite långsammare resten av dagen:) men det var mer för att det var ganska dålig sikt, och taskigt ljus. Jag ser som sämst i skymningsljus och sådana här grådaskiga dagar är det ju sånt hela tiden. Allt blir lite jämngrått och man ser inte riktigt hur det ser ut där man åker.

Corrinda

(Anna,  det är Matildas gamla skidsets-byxor, passade perfekt)

Vi åkte och åkte, det var inte så mkt folk så det var inga köer i lifterna, och kändes fritt i pisterna. Massa snack på vägen upp, bland annat om att vi hade helt fel mössa på, det blåste kallt i öronen och den höll på att fara av, nästa gång måste det vara en mössa som sitter tajtare. Och nästa gång…jo, vi funderar på nästa umgänge…och nästa….och nästa… det stänger i april, så vi hinner några vändor:)

Det stängde vid 16.30 och 17.00 hade vi lämnat in vår utrustning, gått på toa och var på väg till bilen. Det här med att gå på toa med full vintermundering är inte kul, Det tar ju evigheter att få av och på! Underställ som man gärna vill ha slätt och instoppat så det inte blir drag nånstans och så lager på lager, klumpiga pjäxor som man ska steppa runt i och jorrå….;)

På väg hem stannade vi på donken i Sandviken och käkade och tog med kaffe i bilen, det godaste kaffe jag någonsin druckit, första koppen den dagen:) Det drar alltid i campingnerven när jag är i närheten av Årsunda, och Sandviken var ju vår närmsta ”storstad” två somrar så det är bitterljuvt att vara där:)  Måste nog dit i sommar! Är bara så:)

Väl hemma så slog ju stora mattheten till. Att vara ute en hel dag och åka slalom är underbart kul, och totalt utmattande;) Jag röjde lite, snackade lite med ungarna, sen hamnade jag i soffan och kollade på Mästarnas mästare, jag måste ju se så Foppa sköter sig:) och sen nån ny svensk thriller…som jag inte är säker på att jag ska ödsla mer tid på, den var sådär. Höll ut några timmar, sen var det borsta tänderna, smörja in ansiktet med nån aloevera kräm och sen slagga.

Aj som fan vad ont det gjorde i höft och revben att ligga ner;) och jag har vaknat massor av gånger i natt.

När jag vaknade i morse kände jag mig som överkörd av ett tåg, ont precis överallt, stel precis överallt och inte alls på topp. Vacklade och vinglade lite när jag gick ner för att väcka ungar.

Tre hemma, och opigga. Corrinda var nog lika slut som mig, Novalie mådde allmänt dåligt, och Jordan hade ont i halsen och feber. Nu har han kräkts några gånger under kvällen, så vi får väl se vart det barkar.

Han var inte helt pigg i helgen heller, men sa inget till sin pappa, för då vet de att de inte får följa med, och det ville han ju såklart. De var och badade, och det tar ju på krafterna det med. Lille gubben.

Jag gick ju och lade mig igen, och både jag och alla andra kids hemma sov länge. Välbehövligt.

Idag har jag fixat fransarna, ska visa er sen, och sen har jag hämtat upp kaffemaskinen hos Fredrik elektriker,  och sen kollat på ”actionkameror” på både Elgiganten och Mediamarkt. Jag skulle vilja ha en liten tålig rackare som man kan filma åt båda håll med, både selfiehållet och rakt fram. Den måste vara enkel att hålla i och hantera med en hand. Men hittade inga jag gillade. Har ni några tips?

De kallas för actionkameror, eller GoPro, och jag vill inte ha nån värsting, bara en bra. Enkel, men bra.

 

Nu ska jag gå och göra min sjuka, kräkande gosse sällskap i soffan, och hoppas att det bara är febern som gör att han mår illa…men med tanke på att Loppan såg lite rasslig ut hon med så förutsätter jag det värsta. Vi ska på dop på lördag så det är väl självklart att det ska stöka till sig. Alla som jag kan lämna barnen till är bjudna, så det finns ingen Plan B, bara att ställa in isf. Ta i trä!

Men det är långt dit:) *Tänk positivt*

Jag ska kolla på Elementary och sen hoppa i säng och läsa skolböcker, har ett antal att läsa, och i morgon måste jag få en massa gjort gällande skolan. Dels ringa runt lite, dels skriva massor och dels läsa ännu mer. Det är kul:)

 

Ha det så bra:)

Natti natti 🙂

 

 

 

 

Kommentarer

  1. Lollo

    Bara älskar dig du är en sådan kämpe!!! i ur och skur Sådan energi och överlevnads instinkt….så imponerad. Jag lever efter Karma…..och du har en ljus framtid framför dig….

  2. Anna-Lena

    Va skojigt att åka slalom att åka slalom är som att ha lärt sig cykla säger en som kan det och har åkt både som barn och som vuxen. Har du sett på såpan Svensk miljonärer när du kallar dig Queen of fucking everything?

  3. Ansan / Anna J

    Kul med en slalomdag! Det är fantastiskt att åka med carvingskidor jämfört med den slags skidor som gällde när vi var unga. Om du tyckte mössan var för tunn och det blåste igenom – prova att ha hjälm nästa gång. Det är helt fantastiskt skönt. Dessutom har mer eller mindre alla hjälm när de åker nu, så man är mer udda utan hjälm än med även som vuxen.

  4. Nettan

    Åh så roligt med slalom, här hemma älskar hela familjen att åka utförs. Dock har det inte blivit någon skidåkning för mig i vinter då jag är gravid och har problem både med foglossning och förvärkar…. Åker förbi Väsjöbacken i Sollentuna/Stockholm varje dag till/från jobbet och det ser så inbjudande ut!
    Klart man ramlar ibland, men det hör ju liksom till, även om det just då gör jäkligt ont.
    Men jag kan faktiskt rekommendera hjälm, jag har en nyare modell och den är jätteskön och skyddar mot blåst både vid öron och nacke. Förutom att det är bra om man skulle ramla illa. Men jag gillar hjälmen mest just som vindskydd 😉

  5. nonym

    Verkligen dumt och oansvarigt med din framfart i skidbacken du kunde bu inte åk skidor. Saknar du helt själ insikt o h självkritik?

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Japp. Saknar det mesta ibland 😉 vilken tur att du inte drabbas då…
      Jag fattar inte riktigt vad du menar bara? Att jag inte kan åka skidor? Att man aldrig gör illa sig? Och ingen självkritik?? Och självinsikt? Tycker jag ganska solklart talar om att jag gillar att åka fort, och att det innebär hårda landningar.. Men du Nonym vill såklart bara vänligt påpeka att jag är en idiot 😉 Tack 🙂
      Eller inte 😉

  6. Karin

    Antar att det är Springfloden på SVT du refererar till?
    Har inte hunnit se första avsnittet ännu men läst boken av Cilla och Rolf Börjlind och den är superbra!
    Rekommenderar verkligen deras böcker om du gillar deckare.

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Stylewish - Influencer Hosting