Allmänt

Hälsocoach – check:)

Igen, får man väl tillägga:) Och, förhoppningsvis, men jag är tveksam, så kommer jag in på fortsättningskursen, så jag känner mig inte klar än.

Men det är jag:) Jag är numera Kost och Hälsocoach🙂

Så de senaste tre åren har jag skaffat mig en Administratörsutbildning, två Hälsocoach-utbildningar, eller egentligen en plus en Kost och Hälsocoach, de fokuserade på olika saker, och en Journalistik- utbildning.

Den första läste jag på heltid, de andra är halvtid, men jag har läst dem parallellt så totalt har jag pluggat heltid i tre år. Förutom de här ovan så har jag läst en Anatomi och fysiologikurs, och några Skrivarkurser:)

Så de som envisas med att påstå att jag bara slöar och går och jäser kanske kan göra samma sak så kan vi snacka sen;) Jag har ju till detta då varit 100% ensamstående med alla ungar.

Alltså, jag är rätt duktig ändå, så jag tror minsann att jag ska köpa mig en examenspresent:)

Jag tror stenhårt på HÄLSA, men jag vet att ni är många här som totaltdissar mina utbildningar och tycker att jag borde satsat på något mer säkert. Som undersköterska eller så. Grejen är att jag vet att jag inte kommer att hålla om jag ska ge mig in i vården med de tiderna, den arbetsbelastningen och den lönen. Jag kan ta en kass lön om jobbet är kul. Jag kan ta kassa tider om lönen är toppen, och jag kan jobba tungt och hårt om lönen och jobbet är kul. Inom vården är det inget av det som stämmer;)

Jag är ändå helt ensam med alla ungar, och det kommer knappast att förändras, eftersom pappan troligen inte vaknar en morgon och känner att han vill ha tillbaka det liv han hade. Inte ens på halvtid. I över tre år har han jobbat hårt på att komma ifrån det, så jag tror att han är nöjd. Alltså ligger allt på mig.

Barnen har alltid, och kommer alltid att ha mitt fulla fokus, och för att orka med det så måste jag anpassa resten. Det gör jag genom att utbilda mig inom något som jag tycker om, som jag tror på och som jag brinner för. Jag har ju sett hur det kan gå när någon jobbar livet ur sig…den mannen lämnade sin familj, och det är inget jag vill att någon annan ska behöva gå igenom. Stress är en folksjukdom, och samma med övervikt. Lägg på det alla följdsjukdomar, och jag är som sagt övertygad om att jag har valt rätt:)

Ni får gärna tro något annat, men jag hoppas att ni inte känner att ni behöver skriva en kommentar och berätta för mig hur korkad jag är som tror att jag ska lyckas.

Ingen av er VET, på precis samma sätt som inte jag heller gör det, vad framtiden har att bjuda på, Era fancy jobb kanske försvinner de med, eller så blir ni utbrända och behöver en hälsocoach för att komma tillbaka till livet;)

hälsocoach

En av kurskamraterna har målat den här:) Pricklikt våra lärare!

Jag är otroligt avundsjuk på alla som kan måla, själv klarar jag knappt av att hålla mig innanför strecken i en målarbok…;)

Så, vad ska jag göra nu då?

Tja, jag vet inte riktigt. Först ska jag ha sommarlov:) och då passar jag på att fundera och klura, men jag vill ju gärna läsa vidare.

 

Idag har jag varit ganska mycket  under isen. Vilket skitväder! Jag vaknade med huvudvärk, som inte gav sig på piller, och sen kom illamåendet.. Lågtryck på sommaren kan nästan ta död på mig! Jag mår så kasst och blir så irriterad för jag har hittills inte lurat ut vad som kan tänkas hjälpa. Det brukar släppa framåt eftermiddagen kvällen, och det gjorde det även idag, pust.

Innan dess hade jag (eller syrran för vi åkte i hennes bil) skjutsat Trixie på bowlingkalas, och hämtat Patricia på vägen hem. Sen kom pappa med husvagnen. Pärlan är hemma! På tisdag eller om det var onsdag, ska den in till verkstaden för lite fix och sen besiktar mekanikern den, perfekt.

Jag älskar vår husvagn! Pappa börjar snacka om att jag borde köpa en ny(are) och det vore visst trevligt om det inte vore för den lilla detaljen att vart ska då Pärlan ta vägen?

Sälj den för en tusenlapp, sa han och syrran och jag antog en lätt blålila ton i nyllet. Sälja Pärlan???  Aldrig.

Jag säger inte att jag skulle klaga och tycka illa vara om nån gav mig en ny fin vagn, det gör jag inte, men jag vill inte göra mig av med den älskade gamla husvagnen vi haft sen det bara fanns två kanaler på TV:n. Och den var svartvit;) I alla fall den som vi hade i husvagnen.

Så, nån ny vagn känns inte aktuellt i år i alla fall. Fast lite lockar det att kunna åka runt i vårt land:)

Vi hämtade hem Trixie igen, och sen åkte vi över till mamma och pappa för att fira mamma lite. Dels har hon fyllt år, och så är det ju Mors dag i morgon, och då åker vi ju till Gröna lund för att vara med på Childhooddagen:)

När vi var på KitchenTimes öppningsevent, så köpte vi en saltsten till mamma, och de fick hon nu. Plus lax och lite tillbehör. Och den testade hon såklart direkt.

saltsten

Det är jäkligt gott. Stenen gör allt som läggs på den salt, och man kan använda den både kall och varm.

Vi blev kvar där i några timmar och babblade och åt lite mat, och sen skjutsade syster yster mig hem, och följde med på en kvällspromenad med Doris.

Nu är det dags att hoppa i säng, i morgon väntar en spännande dag:)

Natti natti 🙂

Kommentarer

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Nix fortsatt folkhögskola:) Med allt vabbande som är periodvis och med tanke på att det är bara jag som vabbar så känner jag att det skulle bli skitbesvärligt att plugga på högskola just nu. Föreläsningar och obligatorisk närvaro skulle aldrig funka, det är bara så. Jag har kollat och det jag vill plugga är idag inte rimligt. Alltså avvaktar jag lite med det:)

  1. Anonym

    Du skriver att du nu har ”utbildat” dig till ett antal yrken och att du vill ha ett jobb som är kul och välbetalt. Vad som återstår då är att få ett jobb som genererar inkomst. Hälsa är viktigt men hur många är beredda att betala några större summor för att få en hälsocoach? Mycket information kan man skaffa sig själv. Journalister har en tuff arbetsmarknad. Vad gör du om du förbrukat CSN studiemedel sex år och inte får någon vettig inkomst och är över 50?

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Ja vad gör jag då? Lägger mig ner och dör kanske.. Eller så blir det inte så. Exakt detta var vad jag undanbad mig att få, eftersom det enbart trycker ner både humör och kämpaande. Dessutom från Anonym.. Varsågod, hoppas du mår bättre av att klämma till mig lite 😉
      Jag kommer aldrig att förstå hur man kan vara så negativ och vilja få folk att känna att de gör fel.. Bara för att det inte är det DU tycker är rätt/ bra/ klokt.?
      Men vissa människor mår som bäst när de är taskiga och cyniska.. Du är väl en sån sort helt enkelt 😉
      Oroa dig inte för mig du, utan jobba lite på din attityd mot andra människor ist. Prova att vara positiv och ge uppåtpuffar istf att trycka ner. På köper kommer du själv må bättre:)
      Ett tips for free från Hälsocoachen 😉

  2. Åsa

    Stort grattis och riktigt bra jobbat.Försök släppa mannen utan namn, lev lycklig med de dina. Förr eller senare kommer han att förstå vad han åstadkommit i smärta och för sin egen del stora förlust. Varm kram från norr!!!

  3. Åsa

    Stort grattis och riktigt bra jobbat.🌷🎉 Försök släppa mannen utan namn, lev lycklig med de dina. Förr eller senare kommer han att förstå vad han åstadkommit i smärta och för sin egen del stora förlust. Varm kram från norr!!!

  4. Ingela

    Stort grattis, bra jobbat! När jag började min utbildning till förskollärare tyckte folk det var dumt, för jag skulle aldrig få jobb. Redan innan utbildningens slut (tre år) hade det vänt, och jag har haft jobb i sexton år nu.

  5. Helena

    Grattis! Jag brukar känna att jag hellre utbildar mig till något jag tycker om, än till något jag är säker på att få jobb som. Det absolut värsta som kan hända är ju att jag inte får jobb som det jag utbildat mig till, och då har jag åtminstone haft roligt under utbildningens gång? Har haft lite samma tänk nu när jag försökt hitta plats att göra mitt examensarbete (pluggar masterprogram i molekylärbiologi). Jag har hittat en forskargrupp som gör något jag tycker är otroligt intressant och projektet jag kommer få göra verkar helt fantastiskt sett till vad jag är intresserad av. MEN, i många fall när jag pratar med någon om projektet så får jag höra att jag borde försökt hitta något som är mer meriterande för framtiden, att ”det där är ju ganska begränsad kunskap som inte är så eftertraktad på arbetsmarknaden” osv osv. Men hur man än vänder och vrider på situationen måste det väl vara bättre att jag gör något jag älskar i ett år? Sen får jag väl se vad som händer. Men jag hoppas och tror att det reder sig på något vänster.

  6. Carro

    Carola, du är så klok. Att du skulle börja jobba i vården igen förstår jag att du inte vill. Det är precis som du skriver ovan, det är helt enkelt inte värt det för sin EGEN hälsa.

    Du vet vad du gör och att du kommer fixa vidareutbildningen också är det nog ingen som kan tveka på!

  7. Birgitta

    Carola!!!!
    Du är bara bäst.Du kommer att klara allt galant även i fortsättningen. Det är konstaterat att vi kvinnor klarar oss bättre än män i krissituationer. Du är ett bevis på detta. All lycka till dig. Kramar

  8. Lola (Carola)

    Så OTROLIGT bra gjort! Heja Dig att rodda utbildningar trots att Du är ensam ansvarig för alla barnen. Imponerande! Stor kram! <3

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Cure Media - Influencer Marketing