Igår var det påfyllning i skåpen som gällde. Det ni normalstora familjer kallar vecko- ibland månadshandling, det är vad jag gör tre, fyra gånger i veckan:)

Jag brukar ju säga att jag vill ha en pipeline från Arla med mjölk, grädde och yoghurt, det skulle underlätta mitt liv mycket;) Fatta var bekvämt. Sen ett gäng hönor på en pinne utanför köksfönstret så man fick ägg, och  kycklingfiléer 😉 och bröd såklart…Detta är alltid slut.

I stället åker jag och handlar sånt flera gånger i veckan. ”Det vanliga” kallas det i mitt huvud.

Sen hem, och packa in i skåpen, det är tråkigt. Jag ställer i  ordning i mina skåp flera gånger i veckan, men det ser ändå ut som att nån öppnat dörren och bara kastat in varor varenda gäng jag öppnar:/

Har man tur ramlar inget ut iaf.

Vi var en liten skara tacosätare, massa kids saknades, tror det bara var sex av mina ungar, en extra och syrran så småningom. Haha, okey då, samma som med handlingen.

För er normalstora familjer är ju nio personer runt bordet fullt hus, men för mig fattas massor. I bästa fall är ju alla ungar och alla deras respektive med runt bordet, och gärna nån kompis hit eller dit..

En av mina kompisar kom i alla fall, killen jag skulle på konserten med. Ja ja, hold your horses nu, jag har manliga vänner:) Vi hann dricka en kopp kaffe innan jag lite snabbt svidade om och vi åkte till stan.

Vi skulle se, och höra Misery loves company:)

Industrimetal. Ganska tungt och röjigt alltså:) Och härligt 🙂

Parkerade, köpte öl, stod och snackade. Och så började det. Jag har både hört och sett de här snubbarna förr. De var rätt stora, både i Sverige men kanske framför allt i England om jag inte är helt ute och snurrar.

Jag har sett sångaren, Patrik Wirén på många spelningar på ungdomsgårdar i stan, nu snackar vi waaaaay back in the days, de kanske inte helt ljuva tonåren;) Han och delar av Misery.

Midas Touch hette ett av hans tidigare band, och de tävlade ofta emot en kompis band, Wildforce i talangjakter och sånt där. Inte vet jag vart jag sett dem egentligen, mer än på små scener i Uppsala. Nu var jag dödligt kär i en annan sångare;) (no names tror jag) och även om Patrik var snygg och cool så blev han bara tvåa i mina ögon. Haha, men en väldigt god tvåa:)

Han ser fan lika dan ut idag, hundra år senare:, Och det på ett positivt sätt:)

Det var tungt, det vibrerade i både bröst och mage av basen och fladdrade lite i håren på benen till och med…eller kanske var det byxbenen:) Det var mycket bra. Jag var ju lite anti efter att ha hört dem på Spotify, men som vanligt så är live alltid bäst.

De var riktigt riktigt bra. Min kompis band spelar inte längre, och innan de tar och återförenas, så får de här status: Nummer ett, av favorit-Uppsala band.

Men, alltså, deras stylist has to go. Eller sångarens…. hej då kavaj. När den äntligen plockades av kunde jag sluta irritera mig på den;)

Tror han gillar den dock för en enkel googling visade kavaj allt för ofta….jaja.

Det var första gången på evigheter de spelade i Uppsala, men förhoppningsvis inte den sista, för det här gå jag gärna och ser igen:) De har haft en ”paus” på 16 år….men insett att det var dags att förgylla världen lite nu igen. Heja!

Toppbetyg alltså, Misery loves co ♥

(Och förresten, så tycker jag att deras namn är så coolt 🙂  )

När det var slut så for vi hemåt rätt omgående, han skulle hem till sitt och jag skulle i säng, för på lördagen så var det upp i tid för att åka på ett event i Stockholm. Så fast det var Kvalborg i Uppsala så blev den lugn och fin. I morgon är det Valborg, och vi ska göra ungefär ingenting.

Jag har en brasa som enda måste, det finns massor att göra i Uppsala, men vi har inga sådana traditioner jag och ungarna. Får de bara se en majbrasa så är de happy. Och jag med, för det är ändå nåt visst med det.

Egentligen skulle det umgås…men Karma har varit på litet besök och någon ligger och tycker synd om sig själv med sällskap av en släng av Denguefeber.. Förlåt om jag inte kan tycka synd om personen. Eller som ett av barnen sa när de inte trodde att jag hörde: Det är ju rätt åt honom, som åker till Thailand hela tiden….

Ahhhh, jag hade fan dött om de sa så om mig.

Och nej, de har inte hört det av mig, det här var innan jag visste ett enda dugg, för det meddelades ju såklart inte till mig att det var sjukt,

Jaja, Dengue hit eller hittepå dit, vem vet. Vem bryr sig?

I morgon är det ut med vintern och in med våren. Då eldar vi ut all jäkla kyla och sen bara måste värmen komma.

Vad gör ni på Valborg?

Berätta om ni har några kul traditioner, eller bara vanlig vardag.

Nu ska jag hoppa i säng, det har varit en lång dag idag, men kul:)

Natti natti ♥