Jag har ju fått hem min bil. Jag har kommit på två saker.
Ett: den måste besiktas före sista april.
Två: Jag har vinterdäck på….efter sista tillåtna datum.
Jag har en uppsättning nya Continentaldäck som väntar på att slås på, men för att få rätt dimension på dem så måste jag ringa mitt däckhotell och be dem dubbelkolla siffrorna på mina gamla sommardäck. Sen ska de skickas dit och då kan jag åka och byta, typ i nästa vecka. Men just nu kör jag olagligt på dubb .Och är lite glad åt vinterväglaget som kommer och går:) Alltid är det nåt. Om verkstan fått ändan ur lite tidigare hade jag hunnit bytt redan.
Men, däck alltså. Jag har alltid vetat hur jäkla viktigt det är med bra däck, men inte förrän jag fick testköra på ett event som just Conti anordnade fattade jag exakt HUR stor skillnad det är.
Ni kan läsa det inlägget här. Gör det för det var en superkul dag:)
Att ha däck på bilen är nödvändigt för att få den att rulla framåt. Men det allra viktigaste i den här grejen med att köra bil det är att kunna STANNA: Och det gör man inte med skitdäck.
Man kan köpa billiga däck, och tycka att de funkar finemang, men kommer man till det läget att det är riktigt akut, så kan skillnaden vara liv och död. BRA däck är livsviktigt.
Att se till att man har bra däck, anpassade efter årstiden är den bästa livförsäkring man kan ha i trafiken. Alla som kör på friktionsdäck på sommaren – sluta
På sommaren ska man ha SOMMARDÄCK. Det är stor skillnad i bromssträcka, och tvärnitar man så gör man det av en anledning, och den är att det är en farlig situation. Då vill man inte lägga på ens en meter i stoppsträcka. Väldigt många av kö-krockarna beror på att en bil med sommardäck bromsar in, och bakom kör en bil med friktionsdäck som har längre stoppsträcka….Pang!
Däckbranschen jobbar för att få en lag på sommardäck, precis som på vinterdäck. Och det inte för att tjäna pengar, utan för att de ägnar sin tid åt forskning på däck. De vet.
När jag var på det här eventet fick vi testa värstingbilar med sommar- kontra friktionsdäck, och det är stor skillnad i hur snabbt man får stopp på bilen. Man begriper inte det innan man testat själv och sett med sina egna ögon hur meter läggs på meter….och då får man en riktig tankeställare.
Jag kommer aldrig att snåla på däck. Och jag lämnar in dem på däckhotell just för att då kollar killarna där hur de ser ut, och behövs det nya så fixar de fram det. Jag behöver inte tänka eller ha koll. För jag har ingen koll, jag vet inte riktigt hur det ska vara, och att då överlämna det till proffs känns bra.
Att ens andas ett ord om att folk lägger dyra pengar på däck som att det vore något dåligt – det borde vara förbjudet. Alla borde vara själaglada över att folk tar sitt ansvar och ser till att ha bra däck, för det räddar liv.
Punkt.
Hur många ”däck” skrev jag?? 🙂 Haha, men finns ingen synonym som funkar.
Nåväl, jag skulle ringt idag, men hann inte för jag hängde med Mirka i stället:) Hon behövde lite hjälp och jag och Jamie drog dit, och blev kvar på fika och lek. Jamie ville aldrig åka hem. Han är så förtjust i Nellie och Älva, och i Thor så har han en idol:) De lekte med Nerf-gevär och hade hur kul som helst.
Nånstans där så lyckades han slå sig på kinden. Nellie kom och berättade, men han var kaxig och oberörd så jag kollade inte så noga. Ju längre dagen gick ju värre såg det ut, och nu ser han ut som han fått en snyting. Strax nedanför ögat, så det svullnar ju rätt bra och är blårött. Men ingen större fara även om det ser så ut.
Till sist var vi tvungna att dra oss hemåt, och via affären. Jag åkte in på Ica Maxi för det ligger bäst till när jag kommer från det hållet, och det är alltid samma misstag. Jag hittar ju inte där:)
På Citygross som är min förstahandsbutik, dött lopp med min egen lilla ica hemma som är grym, där hittar man ju som i sin bakficka, med förbundna ögon. Här fick jag leta länge efter vardagsgrejor och det tar dubbelt så lång tid. Jamie tjatade om än det ena än det andra och jag kunde inte tänka, så jag glömde totalt bort att Lovelia vill göra västerbottenpaj i helgen, och att jag skulle handla till det.
Jaja, får göra det i morgon då, jag har flera paket som ska hämtas ut också, som jag glömt i flera dagar nu.
Jamie köpte ju Batmankläder igår. Så här är resultatet:)

Haha, kepsen är svart med gult på skärmen, snygg, men brillorna är ju inte så vackra:)
Tröjan däremot gillar jag, den kommer från Cubus. Allt kommer därifrån förresten.
Tjejerna hade sina ”looks” på sig idag, men jag glömde fota… Både Trixie och Lovelia tycker mycket om killkläder. Hahahaaaa nu går folk i taket över att jag kategoriserar:), De köpte varsin t-shirt från killavdelningen, båda med tryck, och sådär lite oversized. Pokjkläder är ju rakare och lösare ofta, helt naturligt eftersom de ser ut så i kroppen. Tjejer som kommer upp i de lite större storlekarna börjar ju få andra former.
Lovelia matchade upp sin med en adidas-look-a-like jacka och snygg svart keps, medan Trixie förvånande nog plötsligt ville ha en svart kjol. Efter att ha dissat alla klänningar och kjolar vi har, och det är MÅNGA så har hon då kommit på att det är fint. Trixie är väldigt trygg i sig själv, och vågar gå sin egen väg, och det märks inte minst i klädvalet. Hon kombinerar ihop saker, som känns helt galna men så blir det fint.
Hon har varit i kyrkan ikväll, på något de kallar Awesome Fredag, de äter middag, leker, har nån andakt och sen kollar de på film.
Jag älskar att barnen vill vara i kyrkan!
Det känns som ett tryggt ställe att vara på, schyssta ledare, uppstyrda aktiviteter och man behöver inte oroa sig. Att jag sen känner typ alla ledare gör ju inte saken sämre:) Jag vet att jag lämnar mina kids i bra händer.
När jag var kanske tretton, fjorton år eller så, så hade Missionskyrkan ungdomsaktiviteter på fredagskvällarna. Det hette såklart Heaven:)
Jag har absolut ingen aning om hur vi hittade dit, för jag har ingen naturlig koppling till någon kyrka. Men fy farao så kul vi hade där! Det började med några timmars olika grupper, man fick välja vad man ville göra, tex spela teater, dansa eller massa annat. Sen var det nån samling i kyrksalen, där jag alltid funderade på exakt hur det gick till när de döptes, för det var vuxendop och nån pool:) Det var säkert en präst som snackade, men det var ingen predikan utan mer snack om att ta hand om varandra, lite moralisk vägledning och puffar för att vara snäll och schysst.
Sen fika, och sen disco. Där dj:n för övrigt sedermera blev skådis.
Ibland var det band som spelade. Allt var kontrollerat, nyktert, drogfritt och nästan gratis. Vettiga ledare som var bra förebilder och som man kunde prata med.
Kunde ju lugnt fått värsta töntstämpeln, men något som var märkligt då, och som är ännu märkligare nu när jag tänker efter, var att flera av de killar som kanske inte direkt hade ett….eh…ska vi säga – klanderfritt – rykte:) hängde där. I klarspråk – killar som söp skallen i bitar och bytte tjejer på löpande band, samt inte var helt laglydiga.
De där man attraherades av….de farliga killarna.
I normala fall, men på fredagarna var de nyktra och skötsamma:)
Jag minns de här fredagarna så väl, och med sån värme, och hoppas att mina föräldrar begrep hur jäkla skötsam jag var. För det var jag.
Jag antar att det bör ha känts tryggt för dem att jag hängde i en kyrka, för så känner jag med mina nu ju.
Heja sådana här aktiviteter, där ungdomar styrs upp och får något vettigt och kul att göra:)
Nu ska jag snart sova, om vädret tillåter i morgon så ska vi åka på invigningen av nya Flottsundsbron. Det är en bro som varit avstäng i flera år, eller inte helt men med mycket begränsad framkomlighet. Trafikljus som varit grönt/rött i typ fem minuter åt gången och sådär….helt sinnessjukt stressande att köra den vägen så jag har slutat. Man vet liksom aldrig hur lång tid det tar, men den vägen är mycket bättre ibland.
I morgon är det då pompa och ståt så det kan bli lite kul.
Natti natti 🙂
Min dotter har en depression. Och får alltid höra det löser sig och nu får hon rycka upp sig. Hade det varit en vuxen hade de sjukskrivit personen, nu talas det bara att hon måste tillbaka till skolan. Hur lyckas man med det när hon inte orkar ta sig ur sängen? Och var finns vår hjälp att hjälpa henne?
Som om vi inte vill att hon ska må bra och vara glad som alla andra tonåringar.
Vad säger man när hon undrar varför händer detta mig?
Folk måste sluta att vara så präktiga och kritisera. Man gör allt för sitt barn och skulle alla dagar i veckan hellre att skulle drabba oss istället.
Ju mer det pratas om det, desto mer ”normaliserat” blir det och i framtiden hoppas jag att det ses med samma ögon på psykisk ohälsa som med fysisk.
Har själv gått igenom en period av utmattningsdepression och nu utmattningssyndrom efter en tia-attack. Tänk att man tycker det är lite pinsamt att tala om
Varför man är sjukskriven och när jag går min dagliga ordinerade promenad är jag rädd att någon ska semig och ifrågasätta varför jag inte är på jobbet. De tankarna hade jag inte när jag var hemma sjukskriven med bruten fot…
Vi ska prata om psykisk ohälsa! Det är ingenting skamligt med att vara öppen med psykisk ohälsa- det är ingenting man väljer att ha. Jag förlorade min vän för en månad sedan efter det att hon inte orkade längre. Mitt löfte till henne är att prata, prata, prata om det. Jag vägrar att hon ska bli en siffra i statistiken. Jag brukade alltid säga till henne att det är inte ditt fel att du mår dåligt. det är kemisk obalans i hjärnan, och ingenting som du kan rå för. När hon var frisk så förstod hon det. Det brinner i hjärtat när man tänker på att man inte kunde hjälpa så därför tycker jag det är viktigt att ha en öppen attityd kring psykisk ohälsa och att våga outa att man inte alltid mår så bra. Jag är helt bestämd med att vi faktiskt räddar liv på det sättet.
❤️❤️❤️❤️
Man ska absolut prata om det, men folk är så rädda. Jag har ätit antidepressiva i drygt 1 år nu och äter än, mår inte bra och kommer ta tid. Frågar nån så säger jag som det är men jag ser oxå hur rädda dom blir att jag är så ärlig. Bra skrivet <3
Kram
Tack för att du skrev om detta som är så vanligt men tydligen ska man behöva hymla och skämmas fortfarande..
Hoppas Mirka slipper fler dumma påhopp .
Kram
Tycker oxå man ska prata om det,förut skulle man hålla sånt inom familjen men idag är det viktigt att prata om det.
Det är då man ser att man inte är ensam .
Helt rätt! och som vanligt så bra skrivet!
Ja det har ingen betydelse om det är fysiskt eller psykiskt, alla borde vara mera öppna om det
Så blir kunskapen och förståelsen större ifrån dem som har turen att aldrig lida av några själsliga problem
Helt rätt! ❤️
<3