Jag är så djävulskt besviken på sommaren. Ingen sol, ingen värme, inga ljusa varma sommarnätter när man aldrig vill gå in. Inga mygg heller vilket hade gjort de där sommarkvällarna helt magiska, om de nu existerat. 

Inga varma sjöar där man kan plaska runt i evigheter, att simma var mer för att rädda livet efter att man hoppat i från bryggan. Innan man frös ihjäl.

Inga blåbär, inga äpplen, inga vinbär. Faktiskt inga mördarsniglar heller, och få fästingar vilket förvisso är ett stort plus.

Inget regn vilket gör att allt ser fult och brunt ut. Regnet har sen kommit som gigantiska vattenfall och sen försvunnit utan att göra direkt nytta. Bara sabbat saker. Fast ändå massor av regn, hela tiden, massa oväder, storm och halv orkan? Hur fan går det ihop? Allt är sönderbränt men ingen sol och massa regn??

Inga lottovinster så man kunde ta med sig sin ohana och sticka till värmen. 

Ingen drömprins som knackat på, fast dörren varit inbjudande stängd mesta tiden av tiden eftersom det varit kallt;)

Meteorologerna säger att det är temperaturer under det normala. Så det har varit en usel sommar även enligt dem.

Givetvis har det glimtat till. En dag här och en dag där, solen har visat sin styrka och flashat förbi för att sen glömma bort att skina. Det har visst funnits stunder som varit härliga, men överlag kan man ju inte ens med den mest positiva inställningen i världen tycka att det varit en bra sommar. Om man inte gillar moln, kvavt och kalla sjöar förstås. 

Jag kan med ett bakåtperspektiv på 23 år som förälder enkelt förutspå hösten och vintern. En dålig sommar ger dåliga barn. En bra sommar så klarar sig ungarna framåt februari- mars innan de tacklar av, en dålig sommar är det kört redan efter några veckor på terminen.

Nu har vi haft TRE totalt värdelösa somrar på raken …och jag har barn nummer två som ligger och kräks. Och hösten har inte ens börjat..

Helt ärligt så var våren i år det värsta sjukdomsmässigt jag någonsin varit med om. Barnen, och även jag, var sjuka hela tiden. I april räknade jag att vi för första gången på terminen hade fem dagar på raken då alla skolbarn var i skolan. Sen sket det sig igen 😉

Jag var så slut som människa. Så mycket vakande och oro.

Och nu sabbas även de sista värdefulla sommarlovsdagarna med sjukdom. 

Vart är somrarna när man är fulltankad av värme? När man är boostad från topp till tå av energi? Ge hit dem!!
Jag är optimist av födelsen. Nej det kanske inte märks alltid, speciellt inte idag 😉 men vafan. 

Mina glas är alltid halvfulla, och jag kastar aldrig in handduken utan plockar upp den, biter i det sura äpplet och kör pannan in i kaklet. Jag ger aldrig upp. Jo, bitvis bryter jag ihop men kommer sen igen. 

Men nu börjar det liksom kännas lite väl slitigt. Jag är gjord för värme, och mår dåligt av att inte få den.

Så nu känns det bättre. Tack för att jag fick skriva av mig ??

Dags att dricka mer kaffe och sen kavla upp ärmarna igen.